Attrappen

.
Åter nås vi av ett avslöjande om mutbrott begångna av svenska ”affärsmän”. Denna gång i Grekland. Och med detta lika tätt sammanhörande som ler- och långhalm är med varandra, är det omedelbart därpå följande beskedet att åtal inte kan väckas.

Skälen till att åtal inte kan väckas varierar. Ibland är det en löjligt kort preskriptionstid men minst lika ofta är det att lagstiftningen avgränsats så kraftigt, för att åtal inte ska kunna väckas, att det kommer att vara en enastående bedrift av den mutande själv den dag någon eventuellt blir åtalad och fälld för mutbrott.

Sveriges mutlagstiftning är nämligen skriven med målsättningen att det ska vara tillåtet för storfinansens svenska ”affärsmän” att åka runt i världen och bära sig åt som svin, undergrävande andra länders ekonomi och moral genom att förvandla även deras tjänstemän och politiker till tjuvar, eller undergräva deras moral ytterligare - om svenskarna eller likasinnade redan varit där tidigare.

Skulle någon, mot all förmodan, lyckas ställa till det så bortom allt förstånd, att vederbörande blir dömd för mutbrott, blir i alla fall påföljden för den dömde och hans organisation knappast värre än en kvarsittning i söndagsskolan.

Den svenska mutlagstiftningen bär tydliga tecken på att vara skriven av Al Capone, eller hans svenska motsvarighet. Nu tror jag inte att Al Capone skulle vara någon bra lagstiftare, även om han nog skulle ha en klar uppfattning om vad lagen skulle vara kapabel till - tvärtom! Jag menar att den är så påtagligt klantigt skriven i sin iver att främja grov kriminalitet att den är löjeväckande på gränsen till det efterblivna. Dvs den tycks vara i nivå med det mesta som sker just nu på högre politisk och tjänstemannanivå. Lagen är en attrapp, varken mer eller mindre.

Och skulle allt annat misslyckas återstår de allestädes i de svenska domstolarna närvarande jokrarna: den samlade bedömningen och den fria bevisprövningen. Med denna hjälp kan alltid svart ljugas till vitt och vitt ljugas till svart och jokerns spelare i domstolarna vara garanterad straffrihet för sin om någon i efterhand frågar hur man kunde döma så.

Skulle slutligen allt gå fullständigt åt helvete finns ändå kavalleriet med General Custer att sätta in i form av Högsta Domstolen. Med samma professionalitet och yrkesstolthet som Custer på sin tid svingade sin sabel mot indiankvinnor och barn som ”vägrade ge upp” står vår Högsta Domstol redo att fixa och trixa för att skada den som har mage att begära att Högsta Domstolens ledamöter ska lyfta på sina korrumperade ändalykter och tillhandahålla den rättssäkerhet som är anledningen till att de erhåller sin särställning och sina förmåner.

Mutholm fredagen den 3 januari 2014
Mikael Styrman
.