Farligt samarbete för Finland?

.
Enligt svenska media ska försvarssamarbetet öka mellan Sverige och Finland.

För Sverige finns det knappast något att förlora på det. Det finns knappt något att förlora oavsett vem Sverige skulle inleda försvarssamarbete med. Åtminstone inte ur betydelsen duglighet eller förmåga. Förlorare är möjligen de finansintressen som sitter ihop med den svenska politiken och byråkratin som ler- och långhalm. De som tog hand om den förr enorma försvarsbudgeten i utbyte mot oanvändbara grejor och förvandlade försvaret till en material- och fastighetsförvaltarorganisation med uppgift att förvara oanvändbara grejor utan att någon som betalar för det ser det.

För Finland är det inte med nödvändigt samma fördelar i utsikt. Om två organisationer med så fundamentalt olika förutsättningar ska samarbete kommer det att medföra förändringar. Antingen drar Finland upp Sverige, eller så drar Sverige ned Finland. Att ett samarbete inte skulle förändra något är inte så troligt. Undantaget som bekräftar regeln(?) är Saab-Scania. Där slog en industriellt okunnig ägare ihop två företag som inte inte hade något att erbjuda varandra. Den ena fortsatte att gå bra och den andra fortsatte att gå dåligt. Kanske för att de just hade så lite beröringspunkter. Men varför slog man då ihop dem?

Samarbetet pågick tills ägaren förstod vilka drivkrafter som får chefer i stora amerikanska organisationer att ticka och gå och tills man lyckades slarva bort den andra halvan till tyskarna. Men tyskarna kan inte anklagas för att de gapade när det kom stekta sparvar flygande. Synd bara att de förmodligen, i klassiskt germanskt övermod, kommer att låta det sämre företaget förstöra det bättre, utan annat skäl än att det föregående är germanskt.

Att Sverige har intresse av ett fungerande försvar i Finland är uppenbart. Finland har många gånger skyddat Sverige från att bli en rysk region. Men vad kan Sverige erbjuda Finland som uppväger risken för att den svenska odugligheten eroderar även det finska försvaret? Det är ju knappast försvar mot Norge eller någon annan anfallare västerut. Möjligen skulle det vara att underlätta förstärkningar från väster vid ett anfall österifrån. Och kanske lite mer grejor att kriga med. Förra gången - under andra världskriget - fungerade det inte därför att Finlands bundsförvant enligt devisen ”min fiendes fiende är min vän”, gjorde alla tänkbara hjälpare från väster till Finlands fiende. Men Sverige gör ju redan allt som Sverige rimligen kan göra för att underlätta en ockupation från väst. Även småbarn matas men i slutändan är man ändå beroende av att de vill tugga och svälja själv.

Kanske är hela samarbetet från finsk sida motiverat av en strävan efter upprättelse från det finska mindrevärdeskomplexet grundat av sekler av svenskt översitteri? Nå det är nog inte det ovanligaste av skäl till samarbete. Hoppas bara att det inte leder till att finska försvaret blir som det svenska, för då går det garanterat åt helvete för oss allihop.

Mutholm tisdagen den 14 januari 2014
Mikael Styrman
.