Uppdaterad 17 jan 2013, kl 20:25
Så länge som man får tjäna pengar på att tillverka
vapen kommer händelser som den i In Amenas i Östra Algeriet att skena.
Nu när ett ur det militärindustriella komplexets
synvinkel lovande hopplöst krig som det i Afghanistan fullständigt håller på
att spåra ur, kommer naturligtvis en massaker som In Amenas som en gudagåva. Så
lägligt faktiskt, att man åtminstone bör tänka tanken om mutor från
krigsindustrin aktivt bidragit till att händelseutvecklingen skenade med en
katastrof som följd.
Ur algerisk synvinkel är inte upplösningen någon
höjdare. Det blir inte så roligt att åka dit och jobba. Men någon kan ha tjänat
bra på upplösningen sådan den blev - därav brådskan.
Många lever dessvärre och blir rika - inte på att det
blir fred utan på att det blir krig. Freden saknar dessvärre mäktiga och kapitalstarka
bundsförvanter.
Så småningom, när vi sätter vapentillverkare i
fängelse, kan det bli annan ordning.
På motsvarande sätt är det med Palestinakonflikten. Så
länge ledarna i regionen, och många med dem, tjänar på att det inte blir fred
kommer det naturligtvis inte att bli fred. Fred blir det när människorna vinner
mer på att det blir fred än på att det är fortsatt krig.
Och det är många som lever på att det är krig. Såväl i
Mellanösternregionen som i västvärlden.
Övertorneå torsdagen den 17 januari 2013
Mikael Styrman
.
1 kommentar:
Läser din blog med behållning.
Lite mer än jag har du innanför pannbenet.
Du uttrycker dig väl i skrift, synd att dom snodde företaget från dig.
Skicka en kommentar