måndag 21 januari 2013

Fler frågor om tågen

.

Torsdagskvällens Nordnytt innehöll klarlägganden om Norrtåg och Ahlstoms relationer i fråga om de stillastående tågen. Men inslaget väcker fler frågor än det besvarar.

Lite märkligt förresten att uppgifterna är offentliga - om de nu är det. Annars är de ofta omfattade av sekretess. Det brukar rendera skadestånd att röja sekretessbelagda uppgifter. Men sekretessen kanske inte räknas nu...

Formuleringarna om vad tågen ska klara föreföll ganska omfattande och heltäckande men gentemot vem gäller de? Och vad händer om de inte kan infrias? Landstingspolitikerna har gjort en ganska omständlig konstruktion av olika bolag för denna upphandling. Varför? Gentemot vem gäller utfästelserna om vad tågen ska klara? Gäller de gentemot slutanvändaren eller är det landstingen som är ansvariga mot sig själva?

Vad är det för typ av isbildning garantin i avtalet avser? Har man definierat det? Är det isbildning på karossen? På fönster? På kontaktledningar eller strömavtagare? På grund av underkylt regn? Är det rimligt att tänka sig att den formuleringen i avtalet är så stark att landstingen med stöd av denna diffusa formulering skulle kunna bli det första järnvägsbolaget att klara sig utan avisningsanläggningar? Vi tror inte det. I våra öron låter det här som en bullshitgaranti. Eller RH-garanti som det också heter. RH= Runt Hörnet.



Och vad händer om utfästelserna inte innehålls? Ska leverantören åtgärda felen inom rimlig tid? Har köparen rätt att häva köpet? Eller rätt till jämkning av priset? Eller rätt till skadestånd? Rätt att hyra in bussar månadsvis utan tak för kostnaden? Vilka kostnader ska leverantören täcka?

Enligt uppgifter i media den senaste tiden menar tågexpertis att kombinationen snabbtåg och vinter aldrig har fungerat.  Står de priser landstingen betalar i någon rimlig relation till den prestation som förväntas? Att tågen ska klara något som aldrig har klarats tidigare?

Innebär den formulering i avtalet som visades i Nordnytt att det är fritt fram för landstingen att beställa bussar på leverantörens bekostnad när man själv i det närmaste helt saknar avisningsmöjligheter? Vi tror inte det. Det skulle vara ungefär första gången i världshistorien som en garanti är så generös. Om man ställer ut så generösa garantier brukar man ta höjd för det i prissättningen. Så hur mycket har då landstingen betalat för den garantin?

Och hur mycket betalar landstingen och tågföretagen i denna invecklade ägarkarusell - i första led, i andra led, i tredje led?  Är inte det en fråga som vore naturligt att få belyst i media sedan affärens upplägg avslöjats?

Nog tycker vi att det känns som om detta storverk kommer att betalas med ytterligare nedskärningar i vården.

Mikael Styrman, Övertorneå
Anders Mansten, Nyköping
.

Inga kommentarer: