Wallenbergligan och politiken är Kjos motpart i konflikten

.
Det som i media utmålas som en arbetsrättslig konflikt mellan Norwegian och dess piloter är nog något helt annat.

SAS är ett gammalt flygbolag uppvuxet under flygets goda år med monopol, höga priser och exklusiva vanor. Idag är bolaget lika tidsenligt som en dinosaurie. Bolaget håller påtagligt högre priser än sin värste konkurrent men blöder ändå notoriskt. Ägare är främst svenska, norska och danska staten samt  Wallenbergstiftelserna. Därutöver en del herrelösa pengar, främst småsparares pengar som bankerna lurat dem att sätta in på fonder. I praktiken innebär det att Wallenbergs kör företaget och de andra nickedockorna sitter still i båten, när de inte trycker in skattemedel för att illojalt sätta konkurrensen ur spel. SAS problem är dels överavlönad personal och dels en operativ ägare som har långa traditioner innebärande kamperande ihop med nationalsocialdemokratin och facket. Wallenbergs har mycket av sitt välstånd att tacka korrumperade fackpampar och politiker för. Inte världens bästa bakgrund när man behöver banta personalkostnaderna.

Politikerna är förstås måttligt intresserade av att återkommande trycka in miljarder i SAS. De kan göra mycket mer nytta någon annanstans. Att få stopp på SAS blodförlust är därför högt upp på önskelistan samtidigt som politiker förstås har ovanan att lova allt åt alla, samtidigt som man lurar av dem deras pengar. Missnöjda flygfackföreningar står därför inte högt upp på politikers önskelista.

Norwegian har drabbats av rejäla bakslag förra året, främst därför att Boeing inte har fått ordning på den nya Dreamlinern. Det är alltid lätt att sitta i baksätet eller på läktaren och i efterhand säga hur föraren borde ha kört. Men det bör nog ändå framhållas att fram till Dreamlinern gjorde Norwegian det mesta rätt. Men när det gäller att ta ny teknik i anspråk - och ett nyutvecklat flygplan är ny teknik - så finns det en gyllene regel. Man ska vara tidigt ute med ny teknik, men man ska inte vara först. Pionjärerna drabbas alltid av merkostnader för inkörning, störningar och avslutande utvecklingskostnader. När Norwegian nu drabbats av dessa kostnader exponeras man för risken att mäktiga konkurrenter tar tillfället i akt att försöka utnyttja situationen. Och det tycks vara precis vad som pågår, visserligen nödtorftigt kamouflerat till en arbetsrättstvist. Men det är varken första eller sista gången man döljer en stöldturné med en arbetsrättstvist i Sverige.

Av allt att döma har nu Wallenbergligan lockat ned de gamla fnasken nationalsocialdemokraterna och fackföreningsrörelsen i sänghalmen igen. När man inte klarar av att anpassa SAS kostnadsbild till nutida krav återstår ju alltid möjligheten att med hjälp av fulspel lägga krokben, genom att dra upp konkurrentens kostnader, eller ännu hellre slå ihjäl konkurrenten, med benäget bistånd från ett annat gammalt fnask som av tradition sjunger Wallenbergs lov och kontrolleras av sängkamraterna i politiken, nämligen våra oligopoliserade media, som deltar genom smutskastning av Norwegian.

Så Björn Kjos och Norwegian går inte en rond mot facken. De går en rond mot Wallenbergligan och SAS, som slåss genom sina torpeder politikerna, facken och media. Det är det nya slimmade som ger konsumenterna billiga resor mot det gamla monopolväsendet som ger personalen de omotiverat goda villkoren som gällde under monopoltiden tillbaka. Vi får se hur det går.

Söndagen den 8 mars 2015
Mikael Styrman
.