.
Förr styrde sosseriet vad de övriga svenska partierna tyckte. Inte ordagrant förstås, men deras ställning var så stark att alla andra hela tiden förhöll sig till och anpassade sig till sosseriet. De flesta andra har nu sedan olika lång tid tillbaka sprängt sina bojor och börjat tycka även annat än vad sosseriet godkänt.
Så inte Liberalerna. Det har ända fram till härom dagen agerat som en förgrening på den nationalsocialdemokratiska hydran utan att riktigt kunnat se undergången i politikens förlängning. Eller snarare i avsaknad av annan egen politik än sossekramandet. Lite finare dock än original-sossarna - det har kanske varit viktigast av allt.
Det har för alla andra länge varit uppenbart att det råder en ny verklighet i Sverige och att sosseriet är passé som politisk kraft. Numera organiserar de mest arabiska och turkiska gangsters och livnär sig på det, efter hand som deras indoktrinerade svenska arbetare dör bort - våldtagna eller ej - av nysvenskarna på ålderdomshemmet. Ja, med undantag för att en del grovt kriminella sossar biter sig fast vid de positioner de beviljades när de ännu var en betydande politisk kraft. Ganska många fega och ryggradslösa svenskar, framför allt i den ofantliga sektorn, har inte märkt detta än och andra har inte vågat syna. De kryper för sossegangsters av gammal ohejdad vana och begriper, eller törs, inte bättre. I sämsta fall får sosseriets kvarlämnade rester ikläda sig nestorns roll och lära upp den del av de nya makthavarna som inte vill ändra den rådande ordningen utan bara överta sossarnas plats i pyramiden.
Liberalerna har fortsatt att slicka sosseriet där bak, som man gjort så länge någon nu levande person kan minnas. Nu går det inte längre. Alla tågen har lämnat stationen och Liberalerna står ensamma, mycket ensamma, kvar på perrongen och funderar över vad det var som hände när alla andra slog sig fria och Liberalerna och Vänstern blev de enda partierna som fortsatte att behandla sosseriet som husse.
Liberalerna har för varje dag som gått allt mer kommit att påminna om slutscenen i ”Thelma & Louise” i vilken man varje dag till synes blind inför konsekvenserna sätter full fart och kastar sig ut över stupet, i tron att det är den rätta vägen, för att sosseriet har sagt att man inte kan ha ihop det med SD. Och har sosseriet sagt det gäller det förstås. Är man både liberal och sosse är det ju extra fint. Liberaler har så länge jag kan minnas varit en sorts finare sossar som inte på villkors vis accepterat att betraktas som sossar, eftersom sossar är simpla människor och liberaler är så mycket finare.
Tappert har man kämpat. Man har rutat in den nisch som sosseriet - och Annie Lööf - pekat på som sin egen. Liberalernas framtid har legat i att vara mot SD. Blundande inför vad man har gjort Sverige till. Nu har man runt en procent - eller en bra dag - med välvilliga redaktörer - som ju ofta är liberaler - åtminstone till namnet - kanske två procents stöd i valmanskåren. Nu går det inte inte längre, med en riksdagsspärr på fyra procent. Även en del liberaler börjar nu sent om sider tvivla på möjligheten att sosseriet ska komma tillbaka och rädda liberalerna och att allt ska bli som förr igen. Det är väl snart bara Bengt Westerberg som tror på något sådant. Men det har han ju å andra sidan blivit bra belönad för att göra genom åren.
Det är klart att helt ensam är ju inte Westerberg. Det tittar ju faktiskt fram en och annan liberal i media som inte kan förstå att folket inte kan se hur fina och upplysta Liberalerna är. Kanske är det just där problemet finns. Oförmågan att förstå varför inte folket längre kan identifiera Liberalernas upplysta eminens - trots att den är så tydlig för liberalerna själva.
Falun lördagen den 14 mars 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar