.
En sak som jag återkommande finner mig grubbla över är det faktum att den svenska kriminaldebatten, med några få undantag, är befriad från domare och åklagare som framför någon som helst offentlig kritisk synpunkt på det svenska rättsväsendets pajaserier. Så borde det inte vara i en demokrati och rättsstat som genomlever sådan laglöshet och sådan skenande grov brottslighet som Sverige nu upplever.
Om de över huvud taget är förmögna att känna skam borde svenska domare, som dag efter dag dömer ut skadestånd som de vet att brottsoffret aldrig kommer att se röken av och dessutom måste försöka driva in själv, rimligen känna skam över sitt verk och ta strid för att ställa till rätta detta oskick.
Om de hade någon heder i kroppen skulle de strejka för att slippa delta i ett sådant vämjeligt och totalt omoraliskt spektakel.
Frågan infinner sig naturligt: Är de sådana ryggradslösa krukor att de inte vågar framföra kritiska synpunkter på sådana uppenbara missförhållanden? Eller saknar de helt moral?
Om de är sådana ryggradslösa krukor kanske det är en del av förklaringen till den låga uppklarningsgraden för grova brott och de löjliga straff som de ännu i denna dag dömer ut, när de låtsas skipa rättvisa i samband med den grova organiserade brottslighetens härjande, som över lag går ut över oskyldiga och oförvitliga samhällsmedborgare.
Vi går kanske mot en framtid i vilken det blir synonymt med ett skällsord att kalla någon för domare?
Falun torsdagen den 8 februari 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar