lördag 31 augusti 2024

Ett land som inte kan skilja på barn och grova brottslingar

 .

Sverige har blivit - och har kanske länge varit - ett land som inte kan skilja på barn och grova brottslingar. Åtminstone verkar man på byråkatins och politikens högre höjder inte kunna skilja de två grupperna åt. Man verkar inte heller ha någon empati till övers för brottslingarnas offer. Är det rimligt att de delar av allmänheten som inte är kriminella avlönar politiker och byråkrater som känner större gemenskap med brottslingarna än med deras offer?


Röjer det i själva verket hur politiker omedvetet ser på sin egen roll? Röjer att de upplever större gemenskap och kollegialitet med brottslingarna än med deras offer…?



De senaste dagarna har media  - åtminstone delar av media - uppmärksammat att en nysvensk ung pojke brutit sig in i två hem, mördat tre personer och skadat flera för livet. Det är inte en galnings oberäkneliga handlande utan en ung yrkesmördare som i utbyte mot belöning mördar andra människor. Vårt odugliga rättsväsende har sträckt sig till sitt yttersta och lyckats trumma ihop en dom på tolv år. Jag tror inte att regelverket har ändrats? I så fall sitter han åtta år. I ett sådant här fall bjuder anständigheten att man i avsaknad av giljotin som får användas slänger i väg nyckeln. Han har förbrukat sin rätt att vistas ute i samhället för all framtid. Nuvarande dom är naturligtvis inget annat än ett hån, inte bara mot brottsoffren i de här fallen, utan även mot alla andra svenskar. Jag ska förklara varför.


Svenska staten tilltvingar sig bland världens högsta skatter, som inte är frivilliga att betala utan istället tvingande. Det försvar som används för de höga skatterna är att staten som motprestation tillhandahåller bland annat försvar, rättsväsende och trygghet för medborgarna. Men den svenska staten hedrar inte sin del av avtalet med medborgarna. Numera skjuts i stort sett dagligen människor i Sverige - ibland brottslingar - men kanske ännu oftare oskyldiga - till döds. Förutom att många skjuts till döds tränger vården av dessa mördares överlevande offer undan andra människor från sjukvård därför att sjukvården har blivit en slags städpatrull som måste använda sina resurser till att hjälpa de som överlever vad som i huvudsak är invandrarnas svenska gangsterkrig.


Det här är inte konstigare än att ett rättsväsende som dömer massmördare till åtta år och sedan släpper ut dem att begå nya mord och andra grova brott är brottslingarnas allierade och beskyddare. Med andra ord utövas rättskipningen i Sverige av grova brottslingar, som visserligen gömmer sig bakom humanitära floskler, men naturligtvis lika förbannat genom sina handlingar, sin yrkesutövning, är brottslingar. På sätt och vis lika grova brottslingar som de som håller i vapnet, eftersom det är rättsväsendets brottslingar som gör det möjligt för kända mördare, terrorister och andra grova brottslingar att fortsätta med sitt värv.


Stollarna som har gjort Sverige till ett land där brottslingar får göra vad de vill, ömmar så för brottslingarna att de senare inte kan straffas och hederliga och oskyldiga medborgare inte heller kan skyddas, från brottslingarnas härjande genom att plocka bort brottslingarna från gatan.


Det intryck man får av TV:s olika kanalers inslag - rätt eller fel - är att poliskåren numera i så hög grad är indoktrinerad att de ofta inte kan inse att deras uppgift inte borde vara att skydda brottslingarna utan istället att skydda deras offer och potentiella offer mot brottslingarna. Det som utspelar sig kan svårligen beskrivas som något annat än ett moraliskt sammanbrott.


Det som gör det svenska moraliska sammanbrottet extra tydligt är den omfattande importen av människor som inte har någon koppling till Sverige och som väl anlända till Sverige i hög grad dels ägnar sig åt grov organiserad brottslighet och dels ska försörjas, eller förses med guldkant i tillvaron, av den arbetande delen av befolkningen.



I den offentliga debatten skiner med all önskvärd tydlighet igenom att beslutsfattare inom området inte kan skilja på barn och brottslingar.


Jag tycker att det är ganska enkelt.


Barn begår inte grova brott. De skjuter inte, de stjäl inte, de spränger inte, de mördar inte. Det är grova brottslingar som gör sådant.


Unga brottslingar ska inte straffas för att de är unga. De ska straffas för att de är brottslingar, eller åtminstone låsas in någonstans där de inte kan fortsätta att hemsöka allmänheten med sina brott. De ska inte som nu av sina andliga och sina mer professionella kollegor förvaras på någon sorts brottslingsdagis, där de på skattebetalarnas bekostnad sitter och spelar TV-spel, i väntan på att rekryteras till morduppdrag. Institutioner från vilka det uppenbarligen står dem fritt att när andan faller på ge sig ut på en road-trip för att mörda och spränga.


Det kan inte vara så här i ett land om inte maktens korridorer är fyllda av stollar och gangsters. Konsekvenserna av att maktens korridorer är fyllda av stollar är mycket tydliga. Dels har vi alla kostnader förenade med mottagande av, inhysning av och födande av människor som inte har någon anknytning till landet, inte tillför någonting och som till en skrämmande stor del inte heller kommer att tillföra något - annat än möjligen lyfta bidrag som andra måste arbeta ihop. Sedan har vi alla oskyldiga som mördas eller vanställs för livet av slöddret. Men det räcker inte heller med det. Enorma resurser ska nu avsättas för att uppföra fler fängelser - trots tidsmässigt blygsamma straff. Inte ens i anarkins högborg Haiti kommer man så lindrigt undan med ett massmord som i Sverige. 


För att dölja konsekvenserna av sammanbrottet verkar den offentliga sektorns psykopater åter vara inne på att utrusta gangstrarna med fotboja och skicka hem dem för att kunna låtsas att de straffas eller åtminstone låtsas att allmänheten skyddas från dem. Men det innebär ju inget skydd för allmänheten. Det är bara ett försök för byråkratins brottslingar att skaffa sig själva ett skydd mot allmänhetens missnöje samtidigt som dessa överavlönade charlataner främst slår vakt om sina egna förmåner.


Det är viktigt att behålla fokus och komma ihåg att det inte är de många från andra länder anlända grova brottslingarna som är ansvariga för det svenska moraliska sammanbrottet. Det är de många brottslingarna och stollarna i byråkratin och politiken som bäddat för den rådande situationen. Det är mot dem svenskarna måste rikta sitt missnöje för att vi ska kunna hejda det moraliska sammanbrottet och vrida om landets kurs. Brottslingarna som strömmar till Sverige reagerar bara på stimuli. Därmed inte sagt att vi inte ska vidta åtgärder mot dem. Vad jag menar är att det inte löser problemet att vara arg på gatubrottslingarna. Det är inte de som styrt landet åt helvete. Det är inte heller de som styr landet - åtminstone inte än. Det är politiker och byråkrater - kontorsbrottslingarna - som indirekt mördar, skjuter, spränger, plundrar och våldtar oskyldiga svenskar genom sin underlåtenhet att sköta sitt arbete.


Falun lördagen den 31 augusti 2024

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: