.
SVT:s Uppdrag Granskning som sändes i onsdags behandlade ett fenomen som vi kan kalla ”Gorilla-syndromet”.
Det är inte ovanligt bland gorillor, björnar m fl sorters djur att hannen dödar andra hannars avkomma när familjeförhållandena ändras. Björnar exempelvis dödar honans ungar om någon annan hanne är pappa, för att honan ska brunsta om och ge hannen möjlighet att lägga in en beställning på en egen avkomma. Fenomenet finns hos människor också, om än inte lika utpräglat. Men styvbarn kan ibland få känna av att de inte är helt önskade. Såväl styvpappor som styvmammor kan ge uttryck för detta och kan ibland gå hårt åt avkomma som inte är förälderns egen.
Uppdrag Gransknings program visade exempel på en annan variant, som kan sägas vara ”våldtäkter utan våld”. Övergrepp som saknar egen titel men som förmodligen, beroende på omständigheterna ändå kan vara straffbara som tjänstefel, oredligt förfarande, bedrägeri eller något liknande. I fall som programmet handlade om, kan aldrig någon förväntas ställas till svars, eftersom vi för många brott har så löjligt kort preskriptionstid i Sverige, att brottet aldrig hinner bli känt innan det har preskriberats. Det i sin tur är en följd av att grova brottslingar under många decennier tillåtits utöva ett orimligt stort inflytande över lagstiftningsarbetet i Sverige. Många brott, exempelvis sådana som är den socialdemokratiska maktapparaten närliggande, är utan undantag kopplade till mycket korta preskriptionstider och har löjligt lindriga påföljder. Dessutom är många sådana brott som omfattas av ”rörelsens” affärsidé inte alls straffbelagda i Sverige.
Den variant som programmet huvudsakligen handlade om är läkare som behandlar infertila patienter med läkarens egen sperma, patienten ovetande. Av programmet att döma utan att berätta varifrån sperman kommer och i andra fall svarande bedrägligt på fråga om varifrån sperman härrör. I åter andra fall verkar ha förekommit att man lurat till sig sperma av ovetande donatorer eller att föräldrarna in spe bibringats uppfattningen att det är kvinnans makes sperma som insemineras, medan det i själva verket varit läkarens egen sperma. Se där - en egen, åtminstone skenbart mer civiliserad metod att bli pappa till många barn, än björnars och gorillors mer hårdhänta metod. Dessutom möjlig att åtminstone försöka ikläda ädlare motiv än egoistisk fortplantningsdrift.
Ingen torde veta, eller åtminstone har ingen såvitt bekant gett offentlighet åt, hur utbrett det här missförhållandet är. Det kan enligt en del bedömare vara mycket omfattande.
De fall som behandlades mer ingående i programmet handlade om Norrbotten, där en läkare under mycket lång tid använt sig av metoden för att göra sig ”odödlig” och föra sina anlag vidare, om än kamouflerat till osjälviskt hjälpande av familjer som inte kunnat få barn.
Norrbotten har en i jämförelse med resten av landet liten befolkning. Verksamheten har varit omfattande och bedrivits under lång tid. Genom att läkaren i hemlighet befruktat ett stort antal kvinnor med sin egen sperma, går det inte att på normalt sätt veta om blivande makar och blivande föräldrar är nära släkt. Risken är därför uppenbar att mycket nära släktingar får barn tillsammans, vilket naturligtvis kan upprepas i kommande generationer. Inom genetiken brukar man säga att ju längre avstånd, ju mindre släkt man är, desto bättre för avkommans hälsa.
Det som nu när saken avslöjats, av ansvariga försvaras som en godhjärtad hjälpande verksamhet, är istället egoistiskt och hänsynslöst. I bästa fall är det extremt korkat, men mot det talar ju att vederbörande klarat sig igenom läkarutbildningen och därför torde ha begripit bättre.
Vad som nu inträffat, föräldrarna ovetande, kan liknas vid Gökens beteende. Göken lägger sina ägg i andra, mindre, fåglars bon. De ovetande föräldrarna matar även gökens barn, som med tiden växer till sig och knuffar ut föräldrarnas egna barn ur boet, till en säker död. Det är naturligtvis hänsynslöst, men å andra sidan är inte göken fågelföräldrarnas behandlande läkare. Dessutom kan man på sätt och vis säga till Gökens försvar att metoden inte skapar någon risk för incest och därav följande sjukdomar och lyten. Det gör däremot den Norrbottniska Centrallasarettsgökens metod.
Som en röd tråd i programmet nämns svårigheten att finna sperma till befruktningar. Det undandrar sig min bedömning hur vederhäftiga de uppgifterna är. Är påståendena sanna eller är de ett sätt att i efterhand försköna det man gjort?
Ett flertal omständigheter pekar i riktning mot att vi bara ser toppen på det här isberget. Problemet kan vara mycket utbrett. Som någon sa till mig: hela länet, hela landet, hela världen, överallt. När inseminationerna har ägt rum har det inte funnits metoder att bestämma vem som är spermadonator och på så sätt gett upphov till barnen. Även det något som pekar i riktning mot att det här kan vara mycket omfattande.
Det är egentligen bara mamman till idag vuxna barn som vet säkert om de kan vara berörda, om hon lever, om hon minns, och om hon vill berätta. Idag finns det ju som bekant möjlighet att utreda saken med DNA-prov, om man vill veta. Men det blir ju en ganska omfattande apparat om alla ska börja ta DNA-prov på grund av några enstaka läkare, vilka struntat i läkaretiken och istället betraktat sig själva som Guds gåva till de barnlösa kvinnorna - eller möjligen betraktat de barnlösa kvinnorna som Guds gåva till dem själva.
Falun fredagen den 1 december 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar