Sporten har kidnappats!

. 

Det var ju väldigt märkligt, det som inträffade efter att Sverige vunnit mot Azerbajdzjan med 5-0. En kanske halvt improviserad drabbning ordnades, med fyra(!) pratkvarnar från Viaplay, tror jag det var, och den svenska förbundskaptenen Janne Andersson. Givet slutresultatet i fotbollsmatchen kan man tänka sig att Janne Andersson väntade sig gratulationer, kanske även beröm och glada tillrop.

Istället levererades kritik mot Andersson för att en spelare fått spela för få minuter, trots att Anderssons taktik resulterade inte bara i en resultatmässigt övertygande matchvinst utan även i att spelaren i fråga gjorde mål. Tacka fan för att Janne Andersson blev förbannad. Vem hade inte blivit det i hans situation?

Jag måste framhålla, att det var inte bara oskickligt, utan även direkt klumpigt och oförskämt av Bojan Djordjic att givet resultatet i matchen kritisera Janne Andersson för något sådant. Oavsett vad Bojan Djordjic hade för åsikt i saken borde han haft omdöme att tiga med den kritiken. Den var klart olämplig mot bakgrund av att verkligheten just visat att Janne Anderssons bedömningar hade fungerat utomordentligt väl. Drevet kräver nu att Janne Andersson ska kräla i stoftet, men nog är det Bojan Djordjic som ska be om ursäkt.

Jag tvivlar starkt på att den bredsidan från Bojan Djordjic berodde på vare sig det ena eller det andra som inträffade i matchen mot Azerbajdzjan. Det ligger helt klart i farans riktning att orsaken till Djordjic:s bredsida mot Janne Andersson står att finna någon annanstans. Någon tidigare inbillad eller verklig oförrätt som legat och skavt hos Djordjic och nu inte längre kunde hållas inne? Om det inträffade beror på något sådant blev det naturligtvis inte bättre av att Janne Andersson gick och vann matchen.

Sedan går det inte för den måttligt idrottsintresserade att undvika att lägga märke till att sporten kidnappats av självsmekande pratkvarnar som sätter sig själva och sitt pladder i främsta rummet och har decimerat sporten till en kuliss bakom deras självbelåtna babbel. Det är möjligt att den överdrivet sportintresserade inte observerar sådana förändringar eftersom de sannolikt sker i små steg under lång tid. Men det fanns faktiskt en tid då sporten var i främsta rummet och sportreportrarnas kommentarer var en stödfunktion, lite i bakgrunden.

Nu är de självsmekande praktkvarnarna från sportkommentatorsklubben för inbördes beundran istället i främsta rummet medan sporten mest decimerats till en stödfunktion som är med för att kunna framhäva kommentatorernas förträfflighet.

Ta bara en sådan sak som att det nu var fyra kostymklädda besserwissers som intervjuade Janne Andersson. Det är inte så ovanligt numera. Fler kan det tänkas bli efterhand som människorna köper större TV-apparater så att de alla ryms i bild. Det fanns en tid då sporten var i främsta rummet, och kommentatorerna, en eller två, hade en mer tillbakadragen, stödjande roll.

Att det har skenat iväg så förbannat inom TV-sporten är nog att hänföra till svaga - kanske även okunniga - chefer på TV-kanalerna.

Sedan måste jag framhålla, när nu frågan kommit på tal, hur motbjudande det är av sportjournalistpacket att jaga i flock så där. Så som en grupp chimpanser kan göra, eller vargar eller - journalister! Alla självutnämnda experter som kallar sig sportjournalister men som ju mest bara är pratkvarnar har ett gemensamt intresse av att framhålla sin egen betydelse. - Här ska inte komma någon förbundskapten och sticka upp och tro att han är något. Folket vill se oss pratkvarnar i första hand. Det är därför vi numera sänder substanslöst pladder i timtal både före och efter varje sportevenemang. Det blir ju billigare än att sända riktiga program och vi är ju alla eniga om att folk är för korkade för att inse vad vi utsätter dem för.

Att sporten blivit oviktig och att det enda viktiga numera för kommentatorerna är att visa upp sig själva, tydliggörs även av att vi numera aldrig får veta om det är damsport eller herrsport som ska visas. Den informationen får vi leta som en detektiv för att finna. Det är ju helt befängt. Hur jämlik man än är till sin läggning vill man faktiskt veta om det är det ena eller det andra som ska sändas. Det ska inte vara hemligt. Men på TV-kanalerna tycks devisen gälla:

- Skit samma vad vi visar, bara vi visar oss själva, det är viktigast för publiken!

Falun onsdagen den 29 mars 2023

Mikael Styrman