.
Nu är det stort ståhej igen om Katja Nyberg, den kvinnliga polisen och SD-riksdagskvinnan som nu återkommande får schavottera i den maffiatrogna pressen. Hon har just fått sitt körkort indraget i något som verkar vara väldigt likt ett rättsövergrepp. Och ”rättsstaten” verkar ha obegränsade resurser, eftersom de tycks ha bevakning av henne dygnet runt.
Enligt uppgift från henne själv flyttade hon sin bil härom dagen för att den stod i vägen för något. Genast sköljde en våg av indignation över maffiaorganen. Olagligt! Olagligt!
- Vad är det för barnsligheter som vuxna människor håller på med i maffiapressen?
Om hon så har flyttat bilen - vad spelar det för roll? Det är trams av korrupta journalister och poliser som enligt vad det verkar trakasserar henne för att hon tycks vara ett hot mot deras ljusskygga verksamhet. Någon annan rimlig förklaring till att man intensivbevakar henne så, och blåser upp något så löjligt, är svårt att se för den oinvigde.
För att sätta de här korrupta polisiära fjanterierna i perspektiv ska jag berätta ett par historier ur verkliga livet vilka är lite besläktade med varandra.
Under senare delen av 1950-talet - tror jag det har varit - vann min farbror Lasse två SAAB ”Djungeltrummor” på lotteri. Min farfar Viktor köpte den ena av sin son. Det bar sig inte bättre än att farfar och två kompisar senare bestämde sig för att åka från Övertorneå till Nordnorge med Djungeltrumman.
Farfars trotjänare Reino Bergström skulle köra dem. Reino körde allt åt farfar. Bilar, bandtraktorer, lastbilar, kraftverk - you name it! Men bilens motor var inte direkt överdimensionerad. Reino var lätt och spinkig, men farfar och hans kompisar var desto mer välväxta och gepäck hade man förstås också på en så lång resa. Saabens 25 hk förslog inte. Det gick så sakta - och inte bara i backarna - att sällskapet bestämde sig för att efter 20 mil stanna i finska Muonio för att äta lunch, medan Reino fick åka tillbaka till Övertorneå för att byta till en av farfars mer motorstarka bilar av märket Packard, innan resan kunde återupptas.
Reino som var farfars allt-i-allo blev vid ett annat tillfälle - vintertid - stående med timmerlass i den stora backen strax norr om Ekfors. Det bar sig inte bättre än att Tull och Polis, som på den tiden färdades tillsammans, råkade passera. De kände ju Reino mycket väl och givet den lite dråpliga situationen bad de i skämtsam ton om att få se på körkortet. Men Reino hade ju inget körkort. Han var visserligen yrkeschaufför men hade ändå inget körkort. Det var väl inte helt unikt på den tiden, men inte heller jättevanligt. Nå, min far skrev, vart vet jag inte, kanske till Landsfiskalen, kanske till Länsstyrelsen, och berättade om Reinos yrkeserfarenhet och skicklighet och Reino fick körkort utan några ytterligare krumbukter.
Det känns som om det var bättre ordning förr, och mer balanserat. Nu har vi tiotusentals araber och andra exotiska existenser i landet som kör som krattor med motorstarka bilar, trots falska hemmagjorda körkort, som de fått konvertera till svenska körkort, och som inte utlöser några som helst åtgärder från dessa rättsstatens trogna hedervärda tjänare. Men om Katja Nyberg som haft riktigt körkort flyttar bilen för att den är i vägen för sopbilen hoppar det plötsligt fram drivor av ”journalister” och maffiosor i polisuniform som tydligen intensivbevakar henne dygnet runt. Hon måste ha varit något väldigt allvarligt på spåren i den korrupta köckenmöddingen som vår poliskår numera förvandlats till, när hon i dessa tider av resursbrist och hundratals ouppklarade gangstermord föräras en sådan intensiv uppvaktning. Dygnet runt som det verkar…
Falun fredagen den 27 mars 2026
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar