.
Jag skrev nyligen om galenskapen med mitträcken på vägarna som är inget mindre än en planerad och framgångsrikt genomförd katastrof. Så måste det väl ändå vara? Ingen kan väl vara så urbota dum i huvudet att han eller hon tror att man kan bygga sådana där staket på våra viktigaste trafikpulsådrar och så kommer det att gå bra..?
Fokus har legat mycket på stängslen, men det är naturligtvis inte hela problemet. Det är mer mångfacetterat än så. Någonstans där det alltid är sommar skulle det gå bättre med staketen - eller snarare mindre dåligt. Men nu är ju Sverige ett land som genomkorsas av norra polcirkeln och dessutom emellanåt både snöigt och svinaktigt kallt.
Det finns länder vilkas väghållande inte präglas av den svenska galenskapens väglösningar. Till dessa länder blir man inte ens insläppt utan snökedjor. Detta verkar nu sosseriet, som väl är de som har förstört de flesta vägarna, ha insett. De har nämligen gått ut med ett sådant förslag idag. Det är bra. Det betyder att de har inlett sin Canossa-vandring. Bättre det än att som de annars alltid brukar göra: blåneka och skylla på någon annan.
Problemet med lastbilarnas undermåliga däck faller sönder i två delar, med förmodligen gemensam bakgrund. Låt oss ta det senare uppkomna problemet först.
Alla kan själva se med egna ögon och alla påpekar att det är vanligt att utländska långtradare står på tvären varje gång det snöar och de gör det mestadels och återkommande på samma ställen. Hårdast drabbade är förstås branta backar, men säg den utländska långtradare som inte är kapabel att hamna på tvären även på slät väg.
Vi har, eller har åtminstone haft, särskilda för dyra pengar uppförda fasta kontrollplatser, och mobila patruller, med poliser och trafiksäkerhetsfolk. Lika förbannat har det inte gjort någonting identifierbart åt problemet. Man har inte heller från myndighetshåll - trots att ALLA vet om problemet - gjort någonting syftande till att förhindra att de kommer in i landet med sina blankslitna däck gjorda av gummikvaliteter som blir stenhårda och glashala på vintern.
Däremot vet jag att det finns svenska åkare som blivit mycket hårt drabbade av böter och avgifter. Här ligger en gravad hund, som Reefat El Sayed skulle ha uttryckt saken. Om dessa utländska åkare skulle behandlats likadant som svenska åkare skulle problemet inte finnas. Följaktligen emanerar problemet högst sannolikt från olikhet inför lagen. Svenska åkare får vidkännas ordningsmaktens prövningar, men utländska slipper.
Är det så enkelt, som att polisen ser mellan fingrarna på de utländska lastbilarna, men inte de svenska? Eller är det så att polisen låter sig mutas? Mutorna sprider sig ju som en präriebrand över det offentliga Sverige - från JK-ämbetet och nedåt och i andra sammanhang även uppåt.
Eller är det så, att polisen skriver böter åt de utländska förarna, men ingen bevakar att de betalas och drivs in? Själv lutar jag nog åt att det är vad som pågår. I vilket fall som helst - någotdera pågår. Skulle det ha varit så att polisen beivrar utländska långtradares brister även när det inte är sommar och sol, och det verkligen bevakades att de betalar är jag övertygad om att vi inte skulle ha det här problemet på våra vägar.
I andra länder fungerar det så att bilen inte rör sig ur fläcken utan att böterna är betalda och i förekommande fall även bristerna är åtgärdade.
Tills motsatsen är bevisad tror jag att systemet fungerar så att man låtsas hålla efter de utländska bilarna, men det är bara på låtsas.
Så till de svenska bilarna. Även de kan ha dåliga däck, även om förarna ofta har mer vana av vinterkörning. Med både de utländska och de svenska lastbilarna är det statens signaler till åkarna som har en mycket stor skuld till det pågående eländet.
Vi får gå något decennium tillbaka i tiden för att finna orsaken till dagens problem. Då rasade en vild debatt i Sverige. Dubbdäcken skulle förbjudas eftersom de förstörde vägarna, sa man från vägmyndigheters sida. De åt upp asfalten. Dubbdäcken åstadkom djupa spår i vägarna och det skulle kosta en förmögenhet att hålla dem i skick. Det är den debatten som har kommit att bestämma hurdana däck tunga fordon ska ha i Sverige. De bestämmelserna är inte tillkomna av vare sig framkomlighets- eller trafiksäkerhetsskäl.
Det där pågick under avsevärd tid. Sedan sågade finnarna av en väg eftersom samma debatt hade gjort sitt insteg i Finland på grund av att man hade börjat uppmärksamma likadana spår i vägarna där. Det visade sig att asfalten var lika tjock i fårorna som på kanterna. Dubbdäcken hade inte ätit upp asfalten. Det var istället den tunga trafiken som malde ned bärlagret i vägen till sand.
Där kunde - och borde - debatten om de tunga fordonens däck ha begravts och de tunga fordonen skulle därefter ha avkrävts att hålla sig med trafiksäkra däck. Varför man inte tagit de finska erfarenheterna ad notam vet jag inte. Kanske var det för jobbigt att ta till sig att man begrep det där i den forna svenska provinsen Finland, det som svenska myndigheter inte begrep. Jag vet inte varför. Det är något av en gåta för mig. Men jag befarar att det är samma orsak i det här fallet som i många andra ärenden som gått på tok i Sverige. I så fall har inte befattningshavarna fått sina tjänster på basis av kompetens utan på politiska meriter. I så fall vet vi ju från andra branscher att de kan vara hur jävla korkade som helst. Om det är så det har gått till ska vi väl tacksamma för att det inte har blivit ännu värre. Folk kunde till exempel ha dött som flugor i samband med svåra väderförhållanden. Men det är ju inte för sent än. Både de förstörda vägarna och de undermåliga fordonen finns ju alltjämt kvar, och vinter är det också, säkert inte heller sista vintern.
Falun lördagen den 20 januari 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar