SVT låtsas göra TV-program

 .

SVT:s utbud verkar just nu åtminstone periodvis översvämmat med all möjlig skåpmat där man ”kokat soppa på en spik”. Det kan nästan beskrivas som program om de som gjorde programmen. Det kan väl vara roligt att titta på - för dem som var med och gjorde programmen och för den närmaste släkten. Men vad ska vi andra ha för glädje av dessa program?

Mellan varven kan vi se på i och för sig ganska utmärkta filmer - när man såg dem första gången, och kanske andra gången. Men när man under loppet av några enstaka år har sett dem 4, 5 och 6 gånger har de förlorat en hel del av sin lyskraft.

Samma filmer verkar också åka runt mellan de olika TV-kanalerna. De visas i en kanal den här veckan, i två andra nästa vecka och i en eller två till veckan därpå. En del TV-kanaler visar till och med samma film flera gånger samma vecka. Man lämnas med en känsla av att det är ett väldigt litet antal filmer som åker runt hela tiden. Vi har inte kommit så långt från 1960-talets biografer som vi trodde. Då kom filmrullarna med rälsbussen och sedan kunde de ses tors-lör-sön eller tis-ons, vill jag minnas. Men sedan slapp man ju dem, för det kom hela tiden nya filmer med rälsbussen. Det känns på något sätt som om utvecklingen har gått bakåt. Vi har väldigt många kanaler i Sverige. Men det visas mycket skräp i dem och nästan samma skräp i alla. Väldigt mycket tid tas upp av ren skräpproduktion som verksamheten på en flygplats eller en bilbärgare. Ofta lika spännande som att sitta och titta på när målarfärg torkar. Det visas bilbärgare och tunnelbanevakter i kubik och tullare som gräver i andras väskor, alla med snarlika torkade frukter i, vilka alltid slängs i sopsäcken.

Det verkar som om vi har alldeles för mycket kanaler i Sverige när alla måste sända samma lågbudgetskräp hela tiden. Om man inte är extremt sportintresserad förstås. Då kan man titta hur mycket som helst på sporter som man aldrig har hört talas om och i alla divisioner. Svårast är att veta vilket kön det är på spelarna för det verkar man ha slutit någon slags pakt om att det ska vi inte få veta. Vi ska indoktrineras att tycka att det inte spelar någon, att de alla är likvärdiga. Man får nästan dåligt samvete när man kommer på sig med att tänka ”nej, inte en damfotbollsmatch till, med lag och spelare som man aldrig har hört talas om”.

Jag kommer osökt att tänka på att man bakom järnridån, där ekonomierna ju gick lite knackigt, brukade skämta med det samhällssystem, som de själva inte hade valt, när produktiviteten kritiserades, genom att säga ”vi låtsas arbeta, för sedan låtsas ni avlöna oss”.

Nu skulle man apropå TV-utbudet kunna säga ”ni låtsas sända ut TV till oss, för sedan låtsas vi titta.

Nog skulle ett flertal av det stereotypa utbudet gärna få gå i putten om det ledde till att det blev lite mindre skräp i de kvarvarande. Marknadsekonomi och valfrihet är inte att ha en massa kanaler som alla bara visar samma skräp. Det är absolut ett missförstånd - det är planekonomi.

Falun söndagen den 21 januari 2024

Mikael Styrman

.