.
Såvitt det går att förstå av den internationella rapporteringen var inte Hamas-attacken i oktober någon överraskning. Mycket talar för att israelerna - eller vissa israeliska makthavare - visste om, men lät Hamas-attacken ske.
Vi är vana vid, och accepterar, att det finns arabiska, muslimska, extremister. Vi vet att det även finns judiska, israeliska, extremister. Men om de senare talas det mycket tyst i vår del av världen. Det finns med andra ord - föga förvånande efter tusentals års stridigheter i området - rikligt med extremister i bägge lägren. Extremister vilka hellre andas krigets än fredens luft och vilka är mycket väl medvetna om vad som får bidragen från resten av världen att rasa in.
Vidare vet vi att Benjamin Netanyahus väg till makten varit mycket krokig och att han mycket väl kunde hamnat i fängelse istället för i premiärministerns kansli.
Hamas attack mot israeliska ungdomar och bosättningar i oktober var naturligtvis förkastlig. Ett grovt brott. Varken mer eller mindre. Israel - eller Netanyahu - och hans kumpaner bland judiska extremister har utkrävt en fruktansvärd hämnd. Proportionerna är groteska.
Det är svårt att tolka det inträffade, och vad som hela tiden utspelar sig, på annat sätt än att det ligger i Hamas intresse att hålla skarpa motsättningar levande. Dessvärre ligger det lika mycket i Benjamin Netanyahus intresse. Men det ligger inte i Israels intresse, som med rask takt är på väg att slösa bort det förtroende, den respekt och den good-will som man under mer än ett halvt sekel byggt upp i västvärlden.
Det är en gammal sanning att ingenting är så bra för en trängd ledare som en yttre fiende. Det gäller för Vladimir Putin och det gäller i minst lika hög grad för Benjamin Netanyahu. Till och framträdande amerikanska ledare som vanligtvis kan se mellan fingrarna med israeliska övergrepp har nu förlorat tålamodet med Netanyahus egennyttiga krumbukter, på nära nog alla andras bekostnad. Demokraternas majoritetsledare i Senaten, Chuck Schumer, vill nu ha nyval i Israel. Det säger mycket om den israeliska skada som Netanyahu orsakat av egennyttiga skäl.
Israel behöver inga fiender. De har ju Natanyahu. Med sådana vänner behöver Israel inga fiender.
Falun fredagen den 15 mars 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar