måndag 16 januari 2023

Verklighetsfrånvänt elitistiskt hyckleri av Olle Wästberg

 .

Kravallerna i kölvattnet på dansken Paludans islamfientliga kampanj innehöll mycket ännu osvenska inslag som våldsamt upplopp bestående av bl a stenkastning mot polis och andra, skadegörelse, bränning av bl a polisfordon, misshandel, stöld av polisfordon mm.


De första fallen har för en tid sedan tröskats i tingsrätten. Trots i många fall både god bevisning och erkännanden har tingsrätten lyckats med konststycket att avkunna friande domar. Det är svårt att landa i någon annan uppfattning än att tingsrättens domare, vilka vanligen består av någon enstaka jurist och en majoritet bestående av inom specialområdet outbildade politruker, har lyckats åsidosätta både domstolarnas oberoende och vad som dem personligen åligger för att upprätthålla respekten för lag, syftande till ordning.


Vad det på sikt kommer att föra med sig för det svenska samhället - om missförhållandena inte rättas till - fick vi en liten föraning om i helgen. Då fick vi veta att det under förra året förstördes polisfordon för 90 miljoner kronor i Sverige. Lägg till det exempelvis alla skolor som bränns, av sådana som inte går i skolor, men verkligen skulle behöva det. Merparten av kostnaden för skador på polisfordon har skett genom uppsåtlig skadegörelse, vilket i nästan alla fall betyder att det utförts av människor som skulle frälsa landet och för vilka Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att öppna våra hjärtan.


Det fick riksdagens justitieutskotts ordförande, Rickard Jomshof (SD), att bli - som det får förstås - heligt förbannad. Men så uttryckte han naturligtvis inte sig. Det gick dock inte att missta sig på att det nog var så han kände. Han uttalade sig mycket kritiskt om de avkunnade domarna.


Då först blev det riktigt knasigt. Från alla håll, tycktes det, angreps Jomshof. Han skulle minsann inte lägga sig i hur de ”oberoende” domstolarna dömer. - Smaka på den! Riksdagens Justitieutskotts ordförande ska inte bry sig om hur rättsskipningen fungerar i landet - eller inte fungerar - som det ju faktiskt handlar om. 


Jag påminde i ett inlägg härom dagen om att den sista idioten inte är född ännu. Men ganska många är redan det. Vad värre är: en del av dem har lyckats vara chefredaktör på Expressen en tid, dessutom riksdagsledamot för höger-vänster-partiet. Andra tycks vara domare, åter andra riksdagsmän, visserligen ofta nationalsocialdemokratiska eller miljöpartistiska sådana. Men inte bara sosse-riksdagsmän tyckte att det vore en bra tingens ordning att den som genom allmänna val så småningom lyckats bli ordförande för justitieutskottet inte skulle ha något med juridiken att göra. Ja, då är det ju kanske inte så konstigt om Fredrik Reinfeldts landsräddare, klent svenskspråkiga, inte sällan analfabeter, har fått för sig att svenska folket tycker att det är bra att de kastar sten på poliser och bränner polisbilar. Friande domar i de här fallen är en viktig signal syftande till att få förfallet att accelerera.


Olle Wästberg framförde för sin del, som en av flera som kritiserade Jomshof’s uttalande, att Sveriges domstolar är oberoende och att det betyder att justitieutskottets ordförande inte får uttrycka någon kritik mot domar - inte ens när de är uppenbara galenskaper. Nå, nu är det ju egentligen inte galenskaper. Det ser bara så ut. Problemet är istället att sosseriet och deras kumpaner i andra partier i många decennier systematiskt har undergrävt domstolarnas oberoende och  har politiserat domstolarna. Men hycklare som många kriminella politiker är har man fortsatt att tala om domstolarna som oberoende, trots alla vet att de allt mer sällan är just oberoende. De har sedan länge i - vågar jag påstå - en majoritet av de avkunnade domarna låtit sig påverkas på ett otillbörligt sätt. Ofta är det politisk korruption. Politiskt korrupta domar avkunnas mot uttalade löften eller förväntningar om en gynnad karriär. Andra gånger avgörs domarna av mutor, inte sällan av vänskapskorruption och numera allt mer ofta på grund av rädsla för personer som beter sig osvenskt - vare de sedan svenska eller ej. Numera kan det ju faktiskt vara svårt att avgöra eftersom allt fler svenskar inte kan svenska och inte heller kommer att lära sig det.


När Olle Wästberg pratar varmt att försvara domstolarnas oberoende så ljuger Olle Wästberg - varken mer eller mindre. Han blåljuger - och han gör det troligen mot bättre vetande. Varför han ljuger är svårare att svara på. Det borde han själv berätta. Tills motsatsen är bevisad tror jag att han är korrupt. Han säger så därför att han förväntar sig att bli belönad för det, på ett eller annat sätt. Jag tror att han är för intelligent för att inte förstå att han ljuger. På motsvarande sätt har jag svårt att tro att han inte skulle förstå hur utbredd rättsrötan är i Sverige och vad det betyder för domstolarnas oberoende.


Sveriges domstolars oberoende har för länge sedan gått förlorat. Det hindrar inte att det ibland avkunnas en och annan hederlig dom också. Men det hjälper inte. Rättssäkerheten har gått förlorad när man vet att det inte går att lita på att man ska få en rättssäker prövning. Oberoendet har gått förlorat till följd av att det under många decennier bedrivits ett allt mer intensifierat påtryckningsarbete - från främst nationalsocialdemokratiskt håll - för att förmå domarna att i sin yrkesroll vara lyhörda gentemot nationalsocialdemokratiska önskemål.


Rickard Jomshof har i sin roll som riksdagsman i allmänhet, och ordförande för riksdagens justitieutskott i synnerhet, inte bara all rätt att uttala sig kritiskt om domar som är uppenbara galenskaper. Det är hans förbannade skyldighet att göra det! Det är inte samma sak som att lägga sig i dömandet. Det är att respektera det uppdrag som Sveriges väljare utsett honom till. Annars blir det svenska rättsväsendet ett herrelöst skepp som guppar på vågarna och strax är helt i händerna på den grova organiserade brottsligheten.


Men det räcker inte med att Jomshof har rätt att uttala sig om sådant som alla har rätt att uttala sig om. Han måste också göra något åt saken. Vi måste ta itu med rättsrötan medan det fortfarande är möjligt - om det alltjämt är möjligt. Det behöver med viss skyndsamhet utredas hur vi ska komma åt kriminella domare, få dem avsatta, och i behövande fall även inlåsta i fängelse - sig själva till räfst och androm till varnagel - utan att den mekanismen glider över i händerna på kriminella och korrupta element som de som redan idag utövar ett skadligt inflytande på domstolarna.


Det är det som är pudelns kärna. Hur bygga upp den renhållningsfunktion som det svenska rättsväsendet saknar idag? Hur får vi ett system som kan rensa ut rötan ur rättsväsendet? Hur styr vi upp de som ännu inte kommit så långt på sin vandring mot den moraliska avgrunden? Hur gör vi ett system som både domare och allmänhet kan lita på? Hur skyddar vi det mot politiskt och annat missbruk?


Jag vill mena att situationen redan nu är så illa att vi närmar oss en tidpunkt när medborgare kan börja ta saken i egna händer. Den processen påskyndas säkert av Fredrik Reinfeldt’s skyddslingars närvaro i landet. Jag lovar att ett sådant läge vill varken medborgare, politiker eller domare att vi ska hamna i. När förfallet väl kliver över gränsen kan det visa sig mycket svårt att vända skutan. Det är därför både viktigt och brådskande att man tar frågan på största allvar och tar itu med uppgiften att sanera vårt allt mer korrupta rättsväsende.


Sedan finns det en med detta besläktad fråga. Hur åstadkommer vi rättvisa i de många mål som redan avgjorts av korrupta domare och åklagare? Om man menar allvar med att få stopp på rättsväsendets moraliska förfall får man inte vara främmande inför att gå tillbaka - kanske betydande tid - och riva upp rättsövergrepp som skett under förfallsperioden. Det är inte konstigare än vilken krigsförbrytartribunal som helst. I Tyskland har man på motsvarande sätt gått igenom stora svårigheter för att långt i efterhand läka brott - även förmögenhetsbrott - som de östtyska socialdemokraterna gjorde sig skyldiga till. Vi ska väl inte behöva vara sämre i Sverige, som ser oss själva som demokratins och de mänskliga rättigheternas främsta försvarare, än man visade sig vara i det land som först lät nationalsocialisterna härja och sedan socialdemokraterna?


Falun måndagen den 16 januari 2023

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: