.
Numera bränner socialdemokraternas skyddslingar svenskarnas bilar i stort sett varje natt, ibland i stort antal och på flera ställen oberoende av varandra.
Det går fort när de delar av Mellanöstern- och Afrikainvandrarna som är slödder bränner bilar. Inte mycket tid lämnas till eftertanke, trots att åtgärderna uppenbart är planerade. Den tyske författaren Heinrich Heine (1797-1856) är bland annat känd för att ha skrivit: Där man bränner böcker bränner man till slut även människor. Kanske är det inte fel, med hänvisning till det av Heine befarade sambandet, vilket visade sig skrämmande träffsäkert när nazisternas bokbål avlöstes av deras människobål, att uttrycka ett liknande befarat samband idag: Där man bränner bilar utan människor i kommer man så småningom att även bränna bilar med människor i.
Bilar med sovande människor som marodörerna inte uppmärksammar, eller bilar vilka de är mycket väl medvetna om att det finns människor i, kommer kanske snart att brinna med samma glada lågor, belönande de psykopater som tänt på. Det är nog bara en naturlig konsekvens av utvecklingen i ett samhälle styrt av nazister, som inte tar itu med vad deras skyddslingar åstadkommer. Tyvärr har vi nog redan blivit så avtrubbade i Stefan Löfven och Annie Lööfs Sverige att vi kanske inte längre reagerar nämnvärt när det sker.
Statens banditer har övergett oss. De tar in nästan alla våra inkomster för att - som de säger - tillhandahålla vård, skola och omsorg. Det ingår inte i de floskler som alltid räknas upp före valen, men i statens centralaste uppgifter ingår även att tillhandahålla säkerhet och rättstrygghet.
Det blir allt sämre ställt med vården. Människorna som betalat skatt hela livet men saknar pengar från knarklangning dör i sjukvårdsköer.
Skolorna som människornas pengar gått till får slöddret bränna ned - som regel utan några påföljder.
Skattebetalarnas bilar får kriminella slynglar från lika kriminella familjer, eller klaner, bränna upp - som regel utan påföljder.
Det är numera i stort sett fritt fram att langa knark i biblioteks- och butikshyllor utan att personalen får någon hjälp att stävja eländet. Butiksägare tvingas upphöra med sin näringsverksamhet för att samhället lierar sig med knarklangarna istället för att skydda de legala näringsidkarnas verksamheter.
Gruppvåldtäkter som förr så gott som aldrig förekom i Sverige, gör det numera frekvent - som regel utan risk för gärningsmännen trots att alla tecken tyder på att de ansvariga finns att söka i en relativt begränsad krets på vars hår inte ett hår får krökas.
Människor rånas och mördas på öppen gata och uppklarningsprocenten är nära noll. Och vad spelar det för roll om brotten klaras upp eller inte, när påföljderna som grova brottslingar drabbas av är så löjliga att de skrattar åt den svenska ordningsmakten. Då handlar det ändå om människor vars belastningsregister ofta är många sidor långa, liksom brödernas och pappans. Ibland är alla grovt kriminella och alla är fredade och garanterade att fritt få plundra och förfölja den övriga befolkningen.
Stolliga, men förmodligen välvilliga, politiker dillar om anonyma vittnen, som om anonyma vittnen skulle tillföra något till rättssäkerheten. Men rättssäkerheten saknar inte anonyma vittnen. Den saknar en fungerande polismakt och ett fungerande rättsväsende som inte låter grova brottslingar gå lösa och trakassera vittnen. Den saknar ett rättsväsende som behandlar hot och våld mot vittnen så strängt att det inte förekommer - oavsett om det är den misstänkta gärningsmannen själv som ger sig på vittnet eller någon av hans kumpaner. Och det måste dömas så, oavsett vad den som ger sig på vittnet gjort eller inte gjort tidigare. Det ska inte vara beroende av flera A4-sidor med rättsväsendets meningslösa lallande med gärningsmannen tidigare. Vittnen i grova brottmål måste veta att de åtnjuter samhällets och rättsväsendets beskydd. De ska inte behöva gå i veckor, månader och år med sina antagonister på fri fot. Vittnen bör ha en oavvislig rätt till bevakning åtminstone tills de som framför hot mot vittnet är bakom lås och bom. Och vittnet måste veta när lallarna av och till släpper ut brottslingen för att begå nya brott - vare sig det är permissioner eller slutgiltigt. Gärningsmännen måste förses med incitament att freda vittnet. Lämpligen sker det genom att de kastas ut med hela sin familj och hela sitt pick och pack från landet, om det är personer som missbrukar sitt tillstånd att vistas här till att hota vittnen. Det är vad som behövs och inte mer svammel om anonyma vittnen som bara gör saken värre.
Den svenska staten står idag inte på svenskarnas sida. Den har ställt sig på gangstrarnas sida. Det blir allt tydligare att det pågår ett ännu ganska lågskaligt krig i Sverige med den svenska befolkningen på ena sidan och en allians av gangsters, politiker, poliser, åklagare och domare på den andra sidan. Eller uttryckt med andra ord: Sveriges politiker och deras rättsväsende bedriver ett krig mot den svenska befolkningen som de visserligen är intresserade av - men bara för att komma över deras pengar. Tillfrågade om varför de inte gör något åt saken rycker de - i stort sett utan undantag - på axlarna. Det är ”nånannanismen" som talar i den svenska politiken när något riktigt ska göras, istället för att det bara ska pratas skit i vanlig ordning.
Falun tisdagen den 8 oktober 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar