.
Uppdrag Granskning handlade igår om lagförslaget att ungdomar som lider av könsdysfori ska få byta kön, eller försöka åtminstone, och låta operera sönder sig för resten av livet, redan från 15 års ålder - utan att vårdnadshavarna ens får veta om det!
Det är som om den svenska regeringen och många svenska oppositionspolitiker befinner sig i krig mot den svenska befolkningen!
Det var skrämmande att se i inslaget vilken samling vettlösa stollar man kunde rada upp, vilka hade påverkat utredningen på ett rent katastrofalt sätt. Tydligen var det en följd av en mix av dels ren enfald, dels resultatinriktad ignorans och i samtliga fall dessutom av en häpnadsväckande inkompetens.
Hur är det ens möjligt att man kan visa upp en sådan enfald och inkompetens och så vara minister! Finns det då inga gränser för vilket bottenskrap som får bli minister i Sverige?
Jag råkade läsa en skildring som beskrev Karl XII:s och hans armés långa marsch mot undergången i Poltava år 1709. Mina historiekunskaper - och den svenska skolans historieundervisning - är för begränsad för att jag ska veta något om huruvida det fanns några föregångare, vars öde kunde ha varnat Karl XII för följderna av ”brända jordens taktik”. Kanske det inte fanns? Och de svenska framgångarna som föregick äventyret i österland bäddade inte precis för någon eftertänksamhet, försiktighet eller riskanalys. Karl XII:s karolinerarmé gick under mitt i sommaren, utmärglad som den var, av den brända jordens taktik. På en halv timma var det klart - efter många års förberedelser.
Men när Napoleon bestämde sig för att försöka göra samma sak - fast bättre - hade han ju Karl XII:s erfarenheter att lära sig av. Det gick ändå inte bättre och det får väl tillskrivas en mix av vanligt franskt högmod och personligt storhetsvansinne. Till Napoleons försvar får man väl säga att det inte bara var den brända jordens taktik som utplånade hans armé. Den ryska vintern hjälpte till på ett förtjänstfullt sätt.
Ännu värre var det med Hitler som hade både Karl XII och Napoleon att lära av när han tog på sig de stora tyska stövlarna och sommaruniformerna och siktade mot Moskva, med följden att han liksom sin svenska och sin franska företrädare utplånade sina arméer - återigen tack vare den brända jorden och den ryska vintern.
Men att jag kommer att tänka på Karl XII, Napoleon och Hitler i det här sammanhanget får förstås tillskrivas det faktum att den optimism, aningslöshet, självgodhet och det enfald som präglade dem alla är på pricken lik den anda som nu i flera år drivit den svenska regeringens - och oppositionens stolligheter.
Med största säkerhet kan vi av historiens och förstå vart våra politiker nu leder det svenska samhället. Med sådana vänner behöver vi inga fiender.
Falun torsdagen den 10 oktober 2019
Mikael Styrman
.
3 kommentarer:
Jag är historieintresserad. I Karl XIIs fall så var det inte riktigt den brända jordens taktik som innebar arméns undergång. Alla arméer på den tiden livnärde sig på marken omkring sig vilket innebar en mindre eller större grad av ödeläggning.
Problemen började uppstå redan på tidiga sommaren 1708. Karl hade befallt general Lewenhaupt att ta sin trupp och samla en stor tross med proviant till Karls läger vid Mogilev, för marschen mot Moskva. Denna proviantinsamling var dock svår att genomföra, gissningsvis eftersom trakterna kring Livland redan var härjade av flera tiotusentals ryska soldater och Sverige i övrigt är inte direkt något cornucopia. Resultatet blev att när Lewenhaupt väl var redo att marschera ner till Mogilev var hans trupp långt efter i tidsplanen. Det förvärrades sen av skyfall som, likt dom gjorde varje år, gjorde "vägarna" i Vitryssland till sumpmark.
Karl hade under den tiden suttit och väntat med huvudarmén vid Mogilev, men kunde inte vänta längre då förnödenheterna närmade sig slutet. Det fanns ingen kommunikation upprätthållen mellan dom två arméerna vid det här laget, och Karl visste därför inte ens vart Lewenhaupts armé befann sig. Han begav sig vidare över Dniepr, först upp i riktning mot Smolensk, men vändandes vid Tatarsk ner mot Ukraina.
Vid det laget beslöt Peter I att skicka två arméer för att förfölja både Karl och Lewenhaupt, varav han skulle delta i förföljningen av den senare, och vid Lesna så attackerade Peters armé Lewenhaupt. Det slutade med en strategisk rysk seger när trosståget antingen brändes upp eller övergavs, och den ryska sidan hade bra mycket mer reserver att lida dom omsesidigt hårda förlusterna med även om dom rent numerärt förlorade fler.
Vintern 1708-1709 blev sen den så kallade Stora Frosten, "The Great Frost (1708-1709)", som var den kallaste på 500 år. Kombinationen av svälten på grund av den dåliga planeringen och bristande kommuniceringen som ledde till nederlaget med trossförlust vid Lesna, samt dom vanliga fältsjukdomarna, och Stora Frosten, ledde till att omkring hälften av den svenska armén som förenades vid Starodub hade dött ut redan vid våren 1709 - och fortfarande hade akut brist på förnödenheter - utan någon huvudansträngning från den ryska sidan än.
Både manskapet själv och dess logistik hade alltså redan nått undergångsläget på våren 1709, långt innan Poltava, av anledningar som snarast kan spåras till Karl XIIs storhetsvansinne vid det här laget (hans officerare hade försökt avråda honom från fälttåget) mycket bättre än "den brända jordens strategi" som för övrigt redan var ett normalt fenomen vid den tiden.
Jag tycker det hela är värt att förklara inte bara för intressets skull utan också för att sanningen reflekterar den sanning du själv talar om i övrigt på den här bloggen. Exempelvis kan bristen på poliser tolkas som ett symptom på det trasiga rättsväsendet, precis som slaget vid Poltava var ett symptom på storhetsvansinnet och den inledande inkompetensen, snarare än en orsak. Även om vi hade 100 000 fler poliser så hjälper inte det när både uppklarningen, straffen och hela synen på antisocialt beteende, ansvar och orsaker ändå är tragikomiskt otillräckliga. Eftertidens skyllande på "den brända jordens strategi" för det svenska fälttågets undergång i Ryssland kan liknas till "utanförskapet och polisbristen" som halmdockor för dom problem vi upplever idag.
Det är även nämnvärt att hela försvarsverket i dom östra riksdelarna innan Stora nordiska kriget var i förfall vid laget som kriget började, eftersom man sen det rysk-svenska kriget 1656-61 häpnadsväckande nog inte ansåg något vidare hot komma därifrån. Karl XII själv hade samma uppfattning i kriget då han förringade den ryska militärens förmåga, vilket var en stark grund till storhetsvansinnet.
Man kan följa samma verklighetsfrånvända och inkompetenta tema i Hattarnas krig, Pomerska kriget, Finska kriget, samt en genomsyrande politisk korruption under den så kallade "Frihetstiden" (fri för politisk korruption). Jag tycker det gör det intressant att kolla tillbaka i historien och skåda analogier med nutiden. Man skulle nästan kunna roa sig med att spekulera att stormaktslysten inte gick bort, utan tvingades för flera nederlag att förskjutas - men uppkom sen subliminalt i Sverige till suget efter "den humanitära stormakten" idag där storhetsvansinne, inkompetens och korruption samlas i ett och återigen får blomstra.
Svar till Roland Kanarius:
Tack för dina insiktsfulla kommentarer. Den svenska officiella historieskrivningen är naturligtvis inte så angelägen om att förmedla sådana insikter till oss. Man kan nog snarare resonera om den i termer som friserade lögner.
Tyvärr har jag inte tidigare funnit tid eller motivation för att läsa mer i ämnet, vilket uppenbarligen hade varit både upplysande och underhållande, men jag råkade för en tid sedan läsa en beskrivning av ”Kalabaliken i Bender” författad av en svensk officer (tror jag det var) som var med. Berättelsen förmedlade en mycket märklig bild av Karl XII som åtminstone inte jag sett någonstans tidigare. Riktigt intressant blir det ju när man jämför med hur dagens politiker håller på och sänker landet.
Det kan tyckas märkligt att Karl XII kunde bete sig så utan att bli avsatt. Det förklarar naturligtvis en hel del. Men inte heller dagens politiker blir avsatta trots att deras beteende är minst lika udda, om än inte på precis samma sätt.
Skicka en kommentar