Maffian döljer grövsta förmögenhetsbrottet

.

Maffians stöld av Ekfors-koncernen är ett av de största förmögenhetsbrotten i modern tid i Sverige. Samtidigt är det största förmögenhetsbrottet som möjliggjorts med hjälp av kriminella skatte- och kronofogdeanställda och ett inte sällan korrupt rättsväsende. 

Trustorsvindeln är större i kronor och ören mätt, men den riktade sig mot ett stort antal ägare. Stölden av Ekfors-koncernen drabbade också många små ägare men till helt övervägande del var det familjen Mikael Styrman som plundrades av en kriminell socialdemokrati och deras underhuggare och kumpaner. Med det i beaktande var plundringen av Ekfors ägare på ca 400 miljoner kronor större än Trustors, fritt ur minnet, ca 650 miljoner totalt.

När man mäter sådana här brott, som utförs med hjälp av, och döljs av makt- och propagandaapparaterna, inklusive rättsväsendet, och förutsätter att den tredje statsapparaten, journalistiken, tiger och tittar bort, är det emellertid svårt att vara säker. Obol’s plundring av LKAB mörklades nästan helt. Vi fick knappt se toppen på isberget. Massmedia fokuserade lydigt på några hockeyspelare och företagare samt naturligtvis Längmanska Klantfonden som naturligtvis drabbades kännbart, men som inte var måltavlan för expeditionen. De var bara lockbeten med vars hjälp man kom åt det stora bytet - LKAB:s kassa. För att begrava alla ansatser till utredning av fallet försatte det politiserade rättsväsendet sedan Obol i konkurs. Det är ganska lustigt egentligen. Obol existerade ju inte. Man satte någonting som inte existerade i konkurs och våra av politisk stödannonsering korrumperade massmedia tittade lydigt bort.

Alldeles i särklass är förstås Sundström&Paulson-ligans plundring av Sveriges pensionssparare på ca 12 miljarder med hjälp av sina målvakter i låtsas-gruvan i Kaunisvaara, vilken bara var ett redskap för att komma åt pensionspengarna. Sedan åkte förstås en hel del småsparare i Tornedalen med. Det är vad som brukar kallas ”collateral damage”, eller på svenska ”indirekta skador”. Småspararna var ju aldrig måltavlan, men de svalde betet med hull och hår. Bengt Pohjanen liknade det skämtsamt i en krönika i Haparandabladet vid att de väntade på ”Silverarken” som hade setts landa på någon sjö i närheten. Men när sedan småspararna propsade på att få bli plundrade kunde ju inte Sundström&Paulson-ligan gå ut och tala om att allt var ett upplägg för att komma åt pensionspengarna.

Vad har då Kaunisvaara-svindeln med plundringen av Ekfors-koncernen att göra? Jo, maffian har tillsatt samma för maffian pålitliga konkursförvaltare, nämligen Hans Andersson på Kaidings. I bägge konkurserna har han till uppgift att skydda maffian och deras underhuggare. I Ekfors-konkursen har han dessutom till uppgift att rikta anklagelserna mot ägaren och skänka bort tillgångarna så billigt som möjligt till olika ben i den socialdemokratiska maffian. Allt ”övervakat ” av den genomkorrumperade tillsynsmyndigheten Kronofogden.

Nu skriver man om detta. Utan tvekan en tillrättalagd information framtagen av maffian. Jag kan inte se vad man skriver eftersom artikeln ligger dold bakom en betalvägg på nätet. Det är ju nästan lite humoristiskt mot bakgrund av att det är 6-7 år sedan förföljelsen av mig och min familj kulminerade med att man satte Ekfors i konkurs efter att ha tillsatt en tvångsförvaltare som stal alla intäkter. Lika lagligt som man i Hitler-Tyskland plundrade judarna.

Att Norrländskan och Kuriren, vilka båda ingår i samma av politisk stödannonsering upprätthållna mediahus, väljer att placera artikeln bakom en betalvägg betyder endera av två saker: Antingen säljer mitt namn fortfarande så bra att man kan sälja tidningar med det, eller så är artikeln OCH åtalet så illa underbyggda att man egentligen inte vill att människorna ska läsa artikeln. Man vill i det senare fallet att de bara ska läsa rubriken och sedan fylla på med vanligt skitprat och skvaller utan förankring i verkligheten. Vilket av alternativen som gäller vet inte jag.

Att det väcks åtal just nu och skrivs om detta just nu beror på att banditerna som har plundrat Ekfors-koncernens konkursbo nu har avlagt slutredovisning och att man vill flytta allmänhetens fokus från de verkliga stölderna genom att peka mot den plundrade ägaren.

Egentligen var det meningen att hela den samordnade aktionen skulle krönts med att man skulle ha satt mig i personlig konkurs idag, men den aktionen sket sig, åtminstone för stunden.

Det finns mycket att säga, och skriva, om detta - och det kommer att ske - men låt mig nu avsluta utan att göra denna blogg längre än den behöver vara, med att konstatera att ingenting är nytt under solen i Norrbotten. Den NationalSocialdemokratiska grova organiserade brottslingen använder, som tidigare, en politiskt korrupt förvaltning, ett lika korrupt rättsväsende och en massmedia helt ointresserad av att granska makten, till att plundra dugande folk som genom att driva sin verksamhet effektivt gläntar till hur mycket tjuvarna egentligen stjäl i den sönderfallande offentliga förvaltningen.

Det är för sorgligt att den svenska nationen har förfallit så till den milda grad att långfingrat slödder får använda statsapparaten och propagandaapparaten till att ta heder och ära av och till att plundra mer dugande folk.

Svenskarna har länge likt en groda suttit i vattnet som långsamt värms upp och slutar med att grodan kokas när den inte längre är förmögen att ta sig upp ur kastrullen.

Nysvenskarna, som inte har suttit i det långsamt uppvärmda vattnet låter sig inte luras lika lätt som svenskarna. Den nu formligen exploderande grova kriminaliteten är sannolikt ett uttryck för att de genomskådar det svenska systemet och inser att det numera bara är en gangsterliga av många. Må vara att den liga som kan använda statsapparaten och rättsväsendet har ett övertag. Den behöver inte använda lika synligt våld. Men våldsmonopolet tillhör den som upprätthåller våldsmonopolet. Om Sverige inte ska drunkna i olika ligors våldsanvändning måste staten och rättsväsendet komma till rätta med kriminaliteten i de egna leden. Gör man det inte förlorar de sin legitimitet och därmed även sina möjligheter att komma till rätta med de kriminella gängen. Jag är efter decennier av politisk förföljelse inte optimistisk om Sveriges förutsättningar att klara av uppgiften. Jag tror att vi är ”beyound the point of no return” eller bortom punkten från vilken ingen återvändo finns. Sverige måste kollapsa för att vi ska kunna befrias från maffian som förröder landet. Det kommer inte att bli någon trevlig resa.

Falun tisdagen den 22 oktober 2019

Mikael Styrman

.