…i regeringens krisplan. Ännu finns inslag av intelligens i samtidens kriminalpolitik. Så skriver Oisin Cantwell i Aftonbladet.
Fyndigt skrivet. Inte så lätt att förstå om det skrivna andas oväntad respekt för vad regeringen åstadkommit eller om han håller på att vika sig dubbel av skratt.
Regeringen har presenterat ett program med 34 punkter. Oisin sammanfattar med att ”regeringen har gjort något så ovanligt i kriminalpolitiska sammanhang som att lägga ett par vettiga förslag”.
Sedan innehåller regeringens förslag ”förfärliga dumheter som anonyma vittnen och husrannsakan även hos människor som inte är misstänkta för brott”.
Till de vettiga förslagen hör, enligt Cantwell, att man vill utreda hur man ska hantera barn som begår grova brott. Det är ju bra att utreda en sak ordentligt och tänka efter innan man vidtar några förändringar - om man har gott om tid. Det kan man ju tycka att man har när de här barnen ”bara” mördar någon sisådär en gång per vecka. Ett alternativt sätt skulle annars kunna vara att få tummen ur ändan och göra något i stort sett omgående åt ett uppenbart missförhållande. Så brukar finnarna göra. Ofta agerar de dessutom så resolut att de ofta måste korrigera tillbaka efter en tid. Det kan man göra. Det dör man inte av. Men det skulle kunna rädda livet på många. Det finns det dock ingen risk för i det svenska systemet vilket innebär att man gör ingenting, sedan ingenting, därefter fortfarande ingenting för att först långt senare peta lite grand i problemet - men helt otillräckligt - därefter så småningom peta lite till. Sådär håller det på, men effekten uteblir nästan helt, eftersom de man vill påverka successivt vänjer sig vid förändringen, som en groda som man kokar genom att långsamt värma vattnet i kastrullen den sitter i.
Det andra ”goda” förslaget menar Cantwell är ett nationellt avhopparprogram. Det är ett ganska typiskt svenskt fenomen att ägna sig åt sådant önsketänkande eller skitprat för att uttrycka sig gemenligen. Ett nationellt avhopparprogram är i det närmaste helt verkningslöst och bara ett enormt slöseri med tid och pengar mot den här typen av brottslighet. Dessutom finns det en betydande risk för att det utformas på ett sätt som är moraliskt förödande för hela samhället. Det sker om man sockrar avhopparprogrammet med syndernas förlåtelse - med andra ord med belöningar - för tidigare utövad brottslighet. Allt i syfte att få en dödfödd åtgärd att framstå som en framgång.
Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ska gemensamt ta fram ett program. Det blir som vanligt med andra ord. En oerhörd massa skitpratare som inte vågar stå för någonting alls ska inleda en resa utan mål, vilken aldrig kommer att ta slut och inte heller kommer att uträtta något annat än att på sin höjd belöna gangsters.
De här psykopaterna som hämningslöst mördar människor - ”barnen” som politiker och propagandaorgan kallar dem - riskerar att dö av ålderdomssvaghet innan våra såskoppar lyckas göra något åt saken.
Falun söndagen den 22 december 2019
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar