torsdag 23 februari 2023

Kriminaliteten och semlorna

 .

Den ena av de två gånger jag suttit i politiskt fängelse, som ett led i det kriminella sosseslöddrets stöld av Ekfors Kraft-koncernen och vår förmögenhet, fick jag mig till livs en berättelse med hög aktualitet nu i dagarna.


Det var en äldre vakt - Ebbe - som strax skulle gå i pension, som berättade lite grand om kriminalvården och vad man kan få uppleva i jobbet. Det här ägde rum på det politiska fängelset i Kolmården, en öppen anstalt, främst för politiska fångar, men även använd för återanpassning i samhället av styckmördare och andra med kortare tid kvar av sina straff.


Vi kom att tala om skillnaden mellan exempelvis Kolmården och slutna anstalter. Det är stor skillnad, sa han.


Där är de intagna kriminella. Det är de inte här. Här är det det mer vanligt skötsamt folk, som haft lite otur. På Kolmården kan de intagna laga maten med mera, och man kan släppa in dem i matsalen utan att det går över styr. Det kan man inte på en sluten anstalt. Exempelvis om det är upplagt en buffé för de intagna på en sluten anstalt, och alla intagna ska få var sitt ägg. Då slutar det med att de första som släpps in i matsalen tar alla ägg. De roffar åt sig och äter så många ägg de orkar. När de sedan går där ifrån är fickorna fulla av ägg, de bär ägg i tröjan och bägge händerna är fulla av ägg, utan att det bekymrar dem det minsta att många andra därmed blir helt utan ägg.


Andra saker som det märks på är att de intagna återkommande söndrar exempelvis gym-maskiner och liknande, vilket på sikt leder till att de inte blir reparerade, till förfång för alla intagna. 


En annan skillnad är att på de slutna anstalterna är nästan alla intagna invandrare. Det är något som det talas mycket tyst om i Sverige. Det offentliga Sverige vill gärna lura i oss att det inte är så. Det här utspelade sig för cirka femton år sedan. Det har garanterat inte blivit någon jämnare etnicitetsfördelning sedan dess.


Sedan mina egna funderingar. Sosseriet, Centern, Miljöpartiet och Vänstern har sedan dess dränkt landet i grov kriminalitet. Inte ens semlorna ser därför hederliga ut längre. Semlorna speglar de etniska och moraliska förhållandena i landet. 


På femton år har semlorna gått från att ha ett varv vispgrädde under locket, kanske en dryg cm hög, till att numera ha en minst 5-6 cm hög massiv klump grädde, men allt mindre mandelmassa som skulle kunna balansera grädden smakmässigt. Förr kunde en normalskapt människa ta en tugga av en semla - utan verktyg - och utan att se ut som en bagare efteråt. Numera måste man vara kapabel att stoppa in en handboll i munnen - i en tugga - för att det ska vara möjligt att äta semla utan verktyg och utan att grisa ned sig. Semlorna har gått från att vara en delikatess till att vara motbjudande äckel-päckel som bara påminner en om grovt kriminella nysvenskar.


Jag kommer i sammanhanget att tänka på Jan Stenbeck. Han var omvittnat gränslös. Sannolikt ett direkt arv från fadern Hugo som var konkursförvaltare efter Ivar Kreüger och som tillsammans med Wallenberg plundrade Kreügers konkursbo.


Det skrevs om Jan Stenbeck - jag tror det var innan han dog - att han kunde stiga upp mitt i natten och ta sig till köket för att där med slev trycka i sig en jättebunke vispgrädde - utan någonting till den. Han åt ihjäl sig. På den resan är vi också när våra ideal får styras av gränslösa grova kriminella.


Jag ska någon gång berätta om hur det gick med pizzorna på Anstalten Kolmården i bananrepubliken Sverige.  :-)


Falun torsdagen den 23 februari 2023

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: