.
Under, som det får förstås, ledning av en grupp vänsteranarkistiska journalister sprider sig vanföreställningen att i den snabbt sönderfallande svenska offantliga sektorn är det upp till var och en att vara sin egen chef. Ingen ska heller längre vara chef över någon annan. Den här gången handlar det om att den enskilda offentliganställde ska ta sig rätten att själv bestämma - påhejad av vänsteranarkistiska journalister - vilka arbetsuppgifter han eller hon ska utföra.
Jag vill med bestämdhet mena att underlåtenhet att respektera landets lagstiftning är oförenligt med att vara offentliganställd. Sverige är ett fritt land - visst - men det innebär inte att det står var och en offentliganställd fritt att själva skriva sina lagar och regler för arbetsplatsen. Kan man inte acceptera att lagstiftaren stiftar lagarna och den offentliga arbetsgivaren bestämmer vilka regler som gäller på arbetsplatsen ska man inte kunna vara offentliganställd i Sverige.
En del av våra vänsterblivna journalister menar att ”angiverilagen” slår mot samhällets svagaste. Men det är ett påstående som är helt i grunden felaktigt. I den mån angiverilagen över huvudet taget slår mot någon så är det inte mot samhällets svagaste. Det är mot människor som inte alls tillhör det svenska samhället.
Sverige är inte - och har inte resurser att vara - någon sorts allmän soptunna i vilken man kan samla upp all världens kriminella, analfabeter och handikappade. Hur behjärtansvärt det än må framstå att leka global jultomte för all världens människor som vill ha ett bättre liv, så är det inte möjligt för Sverige med en tredjedels promille av världens befolkning att vara världsförbättrare för hela världens befolkning. Bara stollar kan förfäkta något sådant vare sig de är gränslöst och orealistiskt godhjärtade eller bara dumma i huvudet.
Det är klart att en politisk debatt gärna får vara vårdad. Men den får inte vara så vårdad att den blir helt osaklig. Ungefär så illa är det i Sverige där stora mängder människor som svårligen kan kategoriseras som något annat än helt imbecilla numera får styra samhällsdebatten.
Olika intressen gläder sig nu i media över att den så kallade angiverilagen avlövats i så hög utsträckning att av lagförslaget återstår något obetydligt mer än en attrapp.
Väsentliga områden har plockats bort ur lagförslaget. Sådana samhällssektorer som socialen, hälso- och sjukvård, skolan och biblioteken.
Utredaren Anita Linder påstår att om inte barn som inte får vistas i landet vill eller får nyttja sin skolgång finns det en risk att vi inte lever upp till våra åtaganden enligt barnkonventionen. Den slutsatsen kan svårligen betecknas som någonting annat än kvalificerat svammel. Att en utbildad jurist hasplar ur sig något sådant är nog att betrakta som brottsligt oärligt.
Varför ska Sveriges skattebetalare avlöna illojala medarbetare som inte känner ansvar för att vara lojala med sin uppdragsgivare - den offentliga förvaltningen i främsta rummet och i förlängningen Sveriges skattebetalare? Sådant skräpfolk ska inte ha offentlig anställning i Sverige. Sådana ska avskedas. Det ska stå dem fritt att söka annat arbete hos arbetsgivare som inte bryr sig om huruvida medarbetarna är lojala med sin arbetsgivare.
Alla de uppräknade kategorierna är sådana som med självklarhet alltid omfattats av en offentlig tjänstemans skyldighet att ingripa mot. Så långt har förfallet av det svenska samhället således gått. Under nationalsocialdemokraterna, de gröna kommunisterna, de förvirrade liberala anarkisterna, de gröna anarkisterna och de röda kommunisternas ledning har Sverige förvandlats till en nation och en före detta rättsstat i upplösning. Ett ihoprasande samhälle i vilket ingen har ansvar för att göra någonting alls ordentligt.
Stollarna gläds nu över att anarkisterna lyckats torpedera den s k angiverilagen. De kommer att glädjas mindre efter hand som de bringas begripa vad den pågående samhällsupplösningen har i beredskap för dem själva och deras närmaste.
Vi som i någon mån följer med vad som händer - och varför - inser vad framtiden kommer att föra med sig även till de aningslösa. Men är man bara tillräckligt korkad så inser man uppenbarligen inte att det som nu i huvudsak drabbar värnlösa människor i invandringstäta områden snart har etablerat sig även i hittills pursvenska områden. Svenskarna röstar i allt högre grad med fötterna. De flyttar - i mån av egna ekonomiska resurser - från invandringstäta områden och den grova brottsligheten som breder ut sig där. I Södertälje flyttar ”vita” - eller egentligen hederliga människor av alla färger - till närliggande orter som ännu inte plågas av invandrade brottslingar - med och utan medborgarskap - med och utan papper - till orter som Nykvarn och Trosa. Men det är en fåfäng flytt eftersom brottsligheten strax flyttar efter. Först ansluter invandrade människor som inte är brottslingar. Därefter ansluter brottsliga invandrare med och utan papper på flykt från kriminella invandrare. De invandrare som flyttar efter svenskarna till fridsammare orter är ingen homogen grupp. Det är båda hederliga människor som söker skydd från brottslingar och grova brottslingar som vill hålla andra, för dem själva farliga, brottslingar på armlängds avstånd.
Så småningom kommer idioterna, som idag inte begriper att vi för den hederliga delen av befolkningens bästa, måste skydda allmänheten mot grova brottslingar, också att inse att så måste ske. Men vid det laget kommer det att vara mycket svårare - kanske för svårt.
Snart är inbrott i hemmen, bilkapningar, kidnappningar, sprängningar, gruppvåldtäkter mm så etablerade, att även de som idag är skyddade i den högreståndsmiljö som Riksdagen och snarlika församlingar innebär, själva hemsöks och deras anhöriga likaså. Den som lever får se om de ännu gläder sig åt samhällsutvecklingen när deras egna närmaste frekvent drabbas av den grova brottsligheten som den godhjärtade dumheten släpat hit.
Falun onsdagen den 27 november 2024
Mikael Styrman
.
