lördag 31 december 2011

Projekt Sidostängsel

.
Svar till Anonym kommentar till inlägget ”Sidostängslen dödsfällor”:

Jag tror att det är mycket roligare än så.

Men det är inte så lätt att veta vad som inte rör sig i huvudet på en svensk statstjänsteman. Och vi vanliga dödliga som bara har det tvivelaktiga nöjet att betala för underverket förstår inte vilket viktigt och grannlaga arbete som ligger bakom utplaceringen av sidostängsel i landet. Och vi som har det ännu tvivelaktigare nöjet att få betala flera gånger och dessutom bli bestulna på våra företag och tillgångar och bli inlåsta i politiskt fängelse av den politiska adeln, som varnande exempel, för att deras plundring ska kunna fortsätta, förstår förstås ännu mindre.


Korruption + Dumhet = Sidostängsel

Jag tror att det är en kombination av korruption och dumhet som ligger bakom att det blir så här.
Lite förenklat är det nog så att de på beställarnivån är mutade.
Så en del drar nytta av deras girighet och moraliska tillkortakommanden.
Och på nivån som ser till att stängslen blir uppsatta väger dumheten tyngre än korruptionen.
Sen finns det säkert gränsöverskridande exempel såsom korkade upphandlare och giriga och förslagna praktiker.


Partibok, politisk korrekthet och strömlinjeformning

När man köper in sidostängslen gör man förmodligen likadant som med de flesta andra projekt i den offentliga sektorn. Man sätter man ihop arbetsgrupper som samlas på olika ställen i landet och konferensar om hur och var och varför man ska sätta upp stängslen. Arbetsgrupperna består av människor med partiboken på rätta stället, med förmåga att uttrycka sig politiskt korrekt och strömlinjeformat. Man kan säga att arbetsgrupperna är garanterat homogena, likriktade och i huvudsak befriade från jordnära erfarenhet. De gör mer eller mindre vetenskapliga utredningar genom statistiska antaganden om hur många liv som ska sparas och hur viktigt det är att stängslen blir rätt uppsatta och så vidare. Sen har man ännu mer konferenser där man utformar vetenskapliga anvisningar om hur det ska gå till.

Högt i tak och stundtals hårda motsättningar i offentliga sektorns arbetsgrupper

Trevar i dimman

Det uppkommer lätt någon fråga om erfarenheter från verksamheten, eller från verkligheten om man så vill. Då kan ingen svara. De flesta praktiska och jordnära frågor som man ska reglera döljer sig i en tjock, närmast ogenomtränglig dimma. Alltid finns det någon i sällskapet som känner någon som är bra i sin organisation och som man skulle kunna fråga. Då ajourneras den frågan så att vederbörande ska kunna ringa och göra efterforskningar. För att inte de viktiga överläggningarna ska störas i onödan överenskoms om att man ska ringa på nästa kaffepaus och fråga. Men för att tiden verkligen ska räcka till beslutar man om en längre kaffepaus för alla.


Nya viktiga konferenser

Efter kaffepausen har man i bästa fall fått svar. I sämre fall visste inte den som blivit uppringd heller vad som gäller men kände som regel i sin tur någon entreprenör som utför det praktiska arbetet och som han skulle kunna fråga. Ofta slutar det med att någon fråga blir obesvarad och då överenskommer man om att samlas till någon ny jätteviktig konferens på något annat hotell i någon annan stad så att den frågan också ska kunna beaktas i den viktiga utredningen.


Konferenser i regionerna

Efter slutförda konferenser och färdigställande av anvisningar till regionerna efter alla konstens regler
sätts nya arbetsgrupper samman som konferensar i regionerna. De åker runt och tittar på de olika tänkbara ställena, tar bilder, ritar upp och analyserar, vägar effekten av om det ena eller det andra stängslet börjar eller slutar 10 eller 20 meter tidigare eller senare.


Inget behov = totalt behov

En eller annan kanske lite oförsiktigt kan undslippa sig att ”vi i vårt område nog inte har så många ställen där de här stängslen skulle göra så särskilt mycket nytta”. Han blir då snabbt rättad av sina mer ansvarskännande kollegor som inte heller har något behov av sådana här stängsel i sitt område, men som är mycket medvetna om hur många liv de kommer att spara och att stängslen nu är inköpta och måste sättas upp för att göra nytta. Om det är så att man inte kan peka ut något ställe på vilket stängslen kommer att göra mer nytta på än på något annat ställe, måste det naturligtvis bero på att det är lika illa överallt och följaktligen behövs stängsel överallt.


Ytterligare medel rekvireras för att täcka ”behoven”

Då får man försöka ta sitt ansvar och prioritera för att sätta upp stängsel på de viktigaste ställen. Sedan får man ropa av centralt att det behövs mer pengar och stängsel. De här stängslen som man nu blivit tilldelad kommer inte alls att räcka till alla viktiga och eftersatta ställen som man har i sitt distrikt. Sannolikt kommer man att tvingas att med skärpa begära extra anslag för att klara av alla angelägna och eftersatta sidostängselprojekt.


Slumpen styr...

I någon annans ögon kan det förstås se ut som om stängslen blivit slumpmässigt utplacerade, på platser som de inte alls behövs på. Vidare att de gör mer skada än nytta. Men det beror förstås bara på att vi inte är införstådda med vilket noggrant, viktigt och kompetent arbete som den offentliga sektorn gjort med dessa viktiga sidostängsel. Vi tror att de kommer att orsaka massor av småolyckor som blir mycket kostsamma att reparera, att de kommer att ta ihjäl och lemlästa trafikanter, göra vägarna näst intill omöjliga att ploga och att avleda vägunderhållspengar som skulle göra bättre nytta på annan plats.


...eller kompetensen?

De som deltagit i den offentliga sektorns arbete vet naturligtvis bättre och äskar och erhåller mer pengar till sin lekstuga. Pengar som tas från vård, skola och omsorg. Särskild nöjda är de med att arbetet kunnat bedrivas så effektivt och att man kunnat ha så högt i tak. Det borgar, menar man, för att man har kommit fram till kloka och kostnadseffektiva beslut.

Övertorneå den 31 december 2011
Mikael Styrman
.

Sidostängslen dödsfällor

..
.


På Aftonbladets websida finns en film som på ett bra sätt illustrerar vad man åstadkommer med hjälp av sidostängsel på  våra vägar.

Man kan inte väja undan, ut på vägrenen, när något är på väg att hända.

När Aftonbladet lade upp detta hade klippet setts av nära fyrahundratusen tittare. När jag hämtade klippet var siffran 2.877.393.

Se hela klippet genom att klicka här.

Övertorneå den 31 december 2011
Mikael Styrman
.

torsdag 29 december 2011

Den politiska(?) censuren

.




Tog den svenska censuren de finska elavbrotten?

Samtidigt som vi har haft stora elavbrott i Sverige har även Finland begåvats med sådana.
Det beror möjligen, åtminstone delvis, på att Vattenfall, Eon och Fortum är verksamma i Finland.

På annandagen var över 300.000 hushåll strömlösa.
Som mest hade Fortum 175.000 hushåll strömlösa och Vattenfall 100.000.
Fortfarande är ca 50.000 hushåll strömlösa - på fjärde dygnet.

Det här har inte svenska media märkt?
Men SVT har i alla fall märkt att Eon och Holmen ska bygga vindkraftverk...
Vilket är minst sagt märkligt i sammanhanget.

Nog luktar det här censur lång väg?
Är det politisk censur?
Eller är det ekonomisk censur?
Mutor, med andra ord.
Är Svensk media till salu?
Till vem som helst som betalar?

Vad har hänt med den journalistiska etiken?
Ser vi nu verkan av utnämnandet av Pär-Arne Jigenius till professor i journalistik?

Jag är nog benägen att tro, att det finns ett samband mellan censuren av de tre spindelgökarnas äventyr i Finland och den samtidigt pågående stölden av Ekfors Kraft AB, med statliga myndigheter som huvudaktörer.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Dödsolycka i nätstation

.


En montör omkom i en nätstation.

- Var?

I Värmland, se länken.

- Var någonstans var Elsäkerhetsverket?

Vet inte, kanske i Ekfors och hittade på sattyg?
Är månntro Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö i Värmland och härjar?
Finns det något privat elverk där som man kan trakassera?

Här har de i alla inte upptäckt att deras montörer tänt även liggande vägbelysningsarmaturer.
Det verkar inte som om någon i ligan prioriterar elsäkerheten.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Kabelfanatikerna ödelägger Finland också?

..
.

En av Ekfors helikoptrar på naturväg vid kraftledning i skogssträckning.
I kölvattnet på, framför allt, spindelgökarnas klanterier vädrar kabelfanatikerna morgonluft i Finland också. Det är säkert ett elände som de importerat från Sverige - kabelhetsen menar jag. Precis som de långa elavbrotten kom från Sverige, i kölvattnet på en misslyckad omreglering av elmarknaden, för att tillgodose producentintressena, på alla andras bekostnad.

Vi brukar skoja om det här:

Allt som sker i USA, det sker i Sverige också, tio år senare.
Och allt som sker i Sverige, det sker i Finland också, ytterligare tio år senare,
men inte förrän man kunnat konstatera att det fungerade inte i Sverige heller!


Dyrt att kabla - och inte särskilt bra

Så nu ska jordkabel-eländet lobbas igenom i Finland också - till stora samhällsekonomiska förluster, och till stort förfång för eldistributionsverksamheten och nationalhushållet. Kablifieringen är ju ett dyrt sätt att inte lösa problemen på, men att skapa nya problem under resans gång.


Sköt ledningsgatorna

Det kloka alternativet till att missköta ett luftledningsnät är inte att kabla nätet. Det är att sköta luftledningsnätet ordentligt. Då fungerar elnätet med måttliga störningar och är ekonomisk vida mer tilltalande än en kablifiering.


Luftledningsdrift i förfall kan bli kabeldrift i förfall

Kan man inte sköta ett luftledningsnät så inte kan man sköta ett jordkabelnät heller. Det som händer om man kablar blir att felen ändrar karaktär, uppträder delvis vid andra förutsättningar och kostar en förmögenhet. Men alltid gör det ju någon kabeltillverkare lycklig...

Tillsynsväg invid kraftledning i svårframkomlig skogsterräng.

Rätt om vägar och ledningar

Däremot är ju näringsminister Jyri Häkämies helt rätt ute när han vill främja möjligheterna att flytta fram ledningsnätet till väg. Av detta finns goda erfarenheter. Med dagens teknik kan man även, där så är lämpligt, bygga väg i ledningsgatan till fullt försvarbara kostnader och med omfattande spin off effekter som ger markägarna ett mervärde. Det ger väg även invid nyare ledningar som inte är aktuella för ombyggnad. Det tillämpas redan med goda erfarenheter av Ekfors Kraft AB i Övertorneå. Tyvärr är Sverige så politiserat och korrumperat att det har resulterat i omfattande förföljelser från myndighetssverige, på spindelgökarnas uppdrag, mot Ekfors Kraft.

Tillsynsväg vid ledningar i skogssträckning.
Men det torde inte behöva ske i Finland som är känt för att vara avsevärt mindre korrumperat och som även i övrigt är känt för att tillämpa kostnadseffektiva lösningar till gagn för folkhushållet - något som man inte kan anklaga den svenska byråkratin för ens med bästa vilja i världen.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Att köra tåg eller att inte köra tåg

.
det är frågan. I bloggen ”Det är ett helvete med jul och nyår” skrev jag om hur cheferna inom järnvägen och eldistributionsföretagen drar iväg som en avlöning inför jul och nyår och sedan håller sig undan. Och så är det ju faktiskt. Det är närmast komiskt hur de lyckas gå och gömma sig.


Verklighetsfrånvarande politik

Men i sanningens namn ska sägas, att cheferna inom järnvägen knappast kan göra särskilt mycket åt situationen. Deras handlingsutrymme är kraftigt beskuret genom politiska beslut som många gånger tycks ha mycket dålig verklighetsförankring. Vare sig de fattats, eller beretts, av äldre, ”erfarna”, regeringstjänstemän eller av unga politiska broilers så har de skapats av människor som inte varit ute i verkligheten särskilt mycket.


Osynliga politiker och tjänstemän

Det gamla ineffektiva järnvägsbolaget borde ha effektiviserats. Istället slogs organisationen sönder intill obegriplighet. Det oorganiserade kaos till järnvägsorganisation som nu försöker köra tåg är följden av politiska beslut. Och om man tycker att cheferna inom järnvägen är osynliga så är det ju bara förnamnet i en ansats att beskriva vad som gäller för de politiker och tjänstemän som utformat järnvägens arbetsförutsättningar.


Stillastående tåg

I år har man valt att låta tågen stå stilla på stationerna när det vankas dåligt väder. Under alla normala omständigheter och för ett välskött, eller åtminstone inte misskött, järnvägsbolag skulle det anses vara helt absurt. Men givet dagens förutsättningar, oavsett vad som lett fram till dagens situation, är det ett ganska klokt beslut - men bara tillfälligt.


Järnväg under sammanbrott

Om järnvägen genom felaktig projektering och eftersatt underhåll och dito investeringar är i så dåligt skick att man inte själv tror att kontaktledningarna ska kunna hålla sig uppe eller spår och växlar kunna hållas tillräckligt fria från snö och is,

om ledningsgatorna är skötta som de stora kraftbolagens, det vill säga som de sköttes för hundra år sedan när behovet av fungerande elförsörjning var försumbart samt,

om organisationen är sönderslagen så att man inte klarar av att undsätta passagerare i stillastående tåg längs banan - vad ska man då där ute att göra med sina tåg?


Ingen framtidslösning

Men det måste vara en akut nödåtgärd. Det kan inte vara ett substitut för en klokt organiserad järnväg, fri från ideologiska låsningar och teoretiska verklighetsantaganden, att låta tågen stå stilla. För det är väl ändå inte så man har tänkt sig att det ska fungera? Att man bara ställer in tågen när det blir dåligt väder?


Dyrbar politisk prestige

Politisk prestige är dyrbar. Åtminstone om man ska döma av tidigare erfarenheter gör man nog klokt i att förvänta sig att mötas av stillastående tåg åtminstone en lång tid framöver.


Det svenska storhetsvansinnet

Allt det här är ett av flera utslag av det svenska storhetsvansinnet. Felet är tron på att vi är så bra i Sverige i förhållande till resten av världen att vi kan fatta hur tokiga och hur ineffektiviserande beslut som helst utan att det nämnvärt påverkar våra kostnader och vår konkurrenskraft. Denna vanföreställning tycks tyvärr ha bitit sig fast i politiken och i byråkratin i våra verk och departement.


Ineffektivitet summerar till höga kostnader och tomma tallrikar

Men verkligheten talar ett annat språk. Visserligen finns det människor som är ute och lallar på vägarna utan att vara på väg någonstans. Men väldigt många har ett syfte med sin resa - och en tidtabell. Kommer de inte fram stannar eller försenas verksamheter och det i sin tur genererar kostnader som måste tas ut någonstans. I slutändan kommer de att hamna på prislapparna på våra produkter - inhemskt såväl som på export. Situationen är inte längre som den var i tjugo år efter andra världskriget. Omvärlden är inte längre tvungen att köpa ”svensk kvalitet” därför att det inte finns något annat att köpa. Fel pris på våra svenska produkter genererar tomma tallrikar på svenska bord. Det här gäller även om det blir aldrig så mycket mutor till några funktionärer när mitt- och sidoräcken som får trafiken att stå still ska monteras.

På motsvarande sätt är det med järnvägen. Det är inte bara trist när tågen står. Det är en samhällsekonomisk katastrof i växande.

Och när en överbefordrad tjänsteman vid något skrivbord, kanske med de bästa av avsikter, får för sig att han ska träda i befälhavarens ställe och bestämma om flygplan ska flyga eller inte, när det blir vulkanutbrott på Island, så genererar det också stora förluster. Samtidigt kryssar flygplanen runt om i världen mellan hundratals aktiva vulkaner.


Ineffektivitet välfärdens ödeläggare

Särskilt länge kan man inte hålla på så här. Alla ineffektiviserande åtgärder ackumulerar till något som leder till ett ekonomiskt sammanbrott. Så småningom når vi en situation där normaltillståndet är stillastående trafik och undantaget är att trafiken flyter. Då är också nationens ekonomi så påverkad av det att det inte längre finns några pengar till investeringar i vare sig järnvägar eller landsvägar, knappt ens pengar till att riva bort räckena från vägarna. Stängda flygplatser har vi redan. Vad det innebär för ”välfärden” som alla säger sig omhulda, det kan vem som helst räkna ut.

Men löser problemen sig av att de som skapat dem går och gömmer sig för att sedan titta fram och leende posera inställsamt när något för ovanlighetens skull går bra? Det känns inte särskilt sannolikt, tycker jag.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Det är ett helvete med jul och nyår

..



Ja, så är det faktiskt. Det är ett helvete med jul och nyår.

Varför?

Jo, för då sitter folk vanligtvis i mörklagda stugor och väntar på att de lallande spindelgökarna ska få ordning på sina nät. Så var det förstås förr om åren också men det hjälper föga för den som ska hitta på undanflykter och säga någonting positivt idag.

 
Och så går inte tågen. Det brukar de inte heller göra. Om det bara luktar aldrig så lite jul så lägger statens (!) järnvägar av. Så har det ju också varit tidigare. Men nog är det som att det blir sämre hela tiden.


 
Och vet Ni vad det värsta är?

Det är att alla chefer har skingrats över världen och har gått och gömt sig - var de än är. Chefer och övriga oansvariga är i Thailand, Afrika, Australien - You name it! De är spridda över världen och de är inte så osvenska att de kommer fram bara för att verksamheterna som de borde svara för har skitit sig i vanlig ordning.

Näpp, så är det. Bara oerfarna praktikanter och stand-ins finns till hands och får ta skiten. Sådana som knappast har ställt till det. Som inte har några befogenheter. Som inte vet vad som behöver göras och som vare sig de vet eller inte har svårt att få det gjort eller att nå fram till oss andra med besked om att de har gjort det.

Om man som utomstående betraktare tycker att det verkar lite kaotiskt så är det förmodligen ingenting mot hur det ser ut bakom kulisserna.

Men cheferna är och vilar upp sig och kommer inte fram - hur det än skälls och piskas på respektive företag.

Månntro det finns ett samband mellan hur de frånvarande cheferna klarar av att sköta sina arbeten och deras till synes omättliga behov av vila under jul- och nyårshelgen, medan vi andra får tillfälle att syna kvaliteten i deras arbetsinsats övernattande på järnvägsstationer och i mörklagda stugor?

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

onsdag 28 december 2011

Kinesiska Folkdomstolarnas Nämndemän

.

.
Sveriges domare värjer sig mot nämndemannasystemet.
Det kan man gott förstå.


Politiska tvångströjor

Under, kanske man kan säga modern tid, har det politiska systemet utrustat våra domstolar med dessa politiska tvångströjor.
Varför?
För att skipa rättvisa?
Knappast. För att utöva makt. Bara för att utöva makt.
Och det innebär ofta något helt annat än att skipa rättvisa.


Utbildade domare med mobbens förmyndare

Först utbildas domare till lagkunniga yrkesmän, duktiga lyssnare och goda människokännare.
Sedan plockas löst folk upp från gatan, ofta okunnigt och lika ofta omoraliskt folk.
Men ofta goda politruker.
Deras uppgift i domstolarna är att se till att den politiska linjen följs.
Det är nog inte helt fel att påstå att det närmast kan beskrivas som att obstruera rättvisan.
Rena Stalinmetoderna för att tala klarspråk.


Mobben i majoritet

Dessutom har man sett till att de politiska nämndemännen blir i majoritet i förhållande till domaren.
Och på så sätt förvandlas våra domstolar till kinesiska folkdomstolar.
Och sedan - i missriktad sparnit - förvandlas överklagningsrätten till ett spektakel.
Nästan till skenrättegångar.


Stora krav på domarkåren

Och denna depraverade miljö har således våra domare haft att arbeta i och att värna sin hederlighet i.
Inte lätt. Därför inte så konstigt att alla inte klarat denna balansgång.

Vi är skyldiga våra domare - och oss själva - att avskaffa detta korrumperade och rent av ondskefulla system.


Boskillnad mellan politik och dömande

Våra politiker ska hålla sina fingrar borta från dömandet.
De har inte att skaffa med dömandet.
Endast i diktaturer har politikerna med dömandet att göra.
Det är all rättssäkerhets grundbult.


Bäddat för politiskt maktmissbruk

Erfarna och maktberusade politiker missbrukar nämndemannasystemet för andra syften än vårt rättsväsende är avsett för.
Och de inser inte nödvändigtvis att det är vad de ägnar sig åt.
Missbruket har oftast växt fram gradvis.
Med de små stegens tyranneri blir en politiker maktfullkomlig, kanske utan att förstå det själv.
När man struntat i moral och hederlighet ett antal gånger anser man sig ha rätt att göra det.

Märk väl, alla erfarna politiker gör det inte.
Alla blir inte korrumperade eller maktfullkomliga.
Men man brukar säga att all makt korrumperar.
Och absolut makt korrumperar absolut.


Politiska slamkrypare

Redan hörs förslag från politikerhåll som syftar till att sabotera en uppbyggnad av rättssäkerheten.
Allehanda flummiga mellanvarianter föreslås på politikervis.
Som man gjorde när man saboterade kärnkraftsomröstningen.
Det finns bara en värdig hantering för sådana förslag - slutarkivering - i runda arkivet.


Ett stort steg mot införande av rättssäkerhet

Nämndemannasystemet, som det har tillämpats, har varit ett hån mot våra domare och mot vår rättssäkerhet.
Det här är inte det enda våra politiker har förstört inom rättsväsendet.
Men att avskaffa nämndemannasystemet innebär att ta ett stort steg mot att införa rättssäkerhet i Sverige.
Därför måste vi alla hjälpa till för att få det genomfört.

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
.

De Nordiska Spindelgökarna

.
Det är vinter. Åtminstone den sorts vinter-light som tycks bli vanligare i framtiden. Och som, om den blir vanligare, förmodligen också kommer att bli värre, med allt vad det för med sig.

I vanlig ordning kämpar de tre Nordiska Spindelgökarna (se egen blogg: Spindelgöken) med att lappa ihop sina vanskötta eldistributionsnät. I Sverige återstår efter problemen, som började på juldagen, ännu ca 15.000 strömlösa hushåll. I Finland återstår enligt uppgift i Yle och Helsingin Sanomat åtminstone 170.000 mörklagda hushåll.

Vattenfalls finska websida med störningsinformation har periodvis varit överbelastad de senaste dagarna. Inte så konstigt kanske. Mer anmärkningsvärt är då att, av en händelse(?), såväl Fortum:s som Eon:s respektive informationssidor varit utslagna så gott som hela tiden, från annandagen och framåt. Det undandrar sig min bedömning huruvida de har varit överbelastade eller man helt sonika har stängt av dem. Störningarna har av allt att döma varit så omfattande och generande att det nog har varit ganska skönt för respektive Spindelgök att de inte har fungerat.
Tsar Alexander I av Ryssland.

Sådär har det hållit på i Finland, allt sedan Vattenfall i avregleringens kölvatten förvärvade nät i Finland. Jag minns, att jag sa åt en finsk kollega när det var på tapeten: ”Jaha, då har Ni snart långa elavbrott i Finland också”. Han trodde mig inte utan svarade lätt skeptiskt: ”Njaa, vi brukar inte ha sådana i Finland. Vi har inte den traditionen.”
Något år senare träffades vi igen. Då hade Finland haft sina största elavbrott i modern tid och Vattenfall hade haft de i särklass längsta. Min kollega hade då ändrat uppfattning och vidgick att jag hade gjort rätt bedömning.

Sedan dess har Finland, och framför allt Spindelgökarna, eller rättare sagt deras kunder, återkommande varit hemsökta av långa elavbrott. Det har faktiskt förvånat mig hur snabbt Vattenfalls destruktiva gift, med politikernas benägna bistånd, spridit sig till de övriga Spindelgökarna och även numera återverkar på andra företags drift.

Elektricitet är en utomordentligt viktig nyttighet i ett modernt samhälle. Det är inte rimligt, att den förmodligen viktigaste nyttigheten inte kan tillhandahållas befolkningen därför att politikerna är mer intresserade av Spindelgökarnas mutor, samt av att delta i Spindelgökarnas flashiga arrangemang; lyxresor och dito ackomodering, god mat, fyllefester och fritt kopulerande med damer från det östra grannlandets lätta garde.

Om det är möjligt, att som nu sker, låta kriminella psykopater som Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson, med stöd av likaledes kriminella element inom de politiska kamporganisationerna Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten, stjäla ett välskött elverk som aldrig förekommer i dessa sammanhang, då måste det vara möjligt att göra något åt Spindelgökarna - om folket kräver det.

Förre Generalguvernören Nicolaj Bobrikov
För folk i allmänhet kan det vara svårt att veta att de påfrestningar de är utsatta för är helt onödiga. Att de är följden av metodisk och uppsåtlig misskötsel av elnäten. Allt i egennyttigt syfte. Och att det till mycket liten del är fråga om vädrets makter. Bara om ledningsnät som inte verklighetsanpassats. Och som inte anpassats därför att berörda koryféer hellre kanaliserar pengarna till de egna fickorna än till ändamålsenliga investeringar och en adekvat driftorganisation.

Men när det blir känt - och det kommer det att bli när folk ledsnar på vanskötseln och tar reda på vad som verkligen gäller - då kommer frågan varför dessa vanskötta elföretag inte helt sonika löses in, delas upp och säljs ut till lokalbefolkningen vilka är de som är beroende av nätens driftsäkerhet.

Eldistribution är en verksamhet som har mycket lite att vinna på stordrift.
Förhållandet är snarast det omvända.
Eldistribution mår bäst i små organisationer med lokalkännedom och lokalt kontaktnät.
Och det fungerar bäst när elverkschefen och beslutsfattarna bor bland kunderna.

Svenskarna är ju ett hopplöst kuvat och efterblivet folk som utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Den ryske tsaren Alexander I hade goda kunskapare och genomskådade detta förhållande. Efter 1808-1809 års krig tog han helt sonika Finland av de svenske och gjorde Finland till ett ryskt Storfurstendöme, vars förste Storfurste han även blev från 1809. Därmed var det färdigkrigat för de svenske och Sverige blev världens "fredligaste" land.

Så hoppet om att svenskarna ska duga till att göra något åt saken är väl inte så stort. Däremot kan man väl med visst fog fråga sig, hur länge Matti Meikäläinen tänker finna sig i att sitta i mörker och frysa, förlora intäkter och drabbas av skador, för att det tilltalar finska politiker mer att supa skallen av sig och sätta på grannlandets damer på Spindelgökarnas bekostnad, än att sköta sitt jobb. Ja, egentligen är det på Matti Meikäläinens bekostnad allt sker.

Marskalk Gustav Mannerheim.
Sedan skilsmässan från Sverige har man i Finland hunnit skjuta en rysk generalguvernör, Nikolaj Bobrikov, förklara sig självständigt i samband med ryska Revolutionen, utkämpa ett inbördeskrig, samt utkämpa två krig mot Sovjetunionen under Mannerheims ledning, för att hindra Sovjetisk plundring av Finland. Så även om dagens Matti säkert också är mer försoffad än gårdagens dito, är jag förhoppningsfull om att Finland finner ett sätt att hantera Spindelgökarna och den finska korruptionen. Däremot är jag av naturliga skäl mindre hoppfull om Sverige. Här är det mer politiskt korrekt att sitta i mörkret och huttra och vara rädd.

Hur mycket tänker man ta emot innan man tar sig till Helsingfors och talar allvar med Spindelgökarnas mutkolvar? Om man inte vill gå till direkta handgripligheter kan man ju åtminstone se till att de folkvalda blir kemiskt kastrerade och får antabus inopererat i kroppen. Då kanske finnarnas elförsörjning kan prioriteras upp av Spindelgökarnas mutkolvar.



Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
Elverkschef och ägare till ett fungerade elnät, numera stulet av Spindelgökarnas charlataner och av offentligt anställda, men av Spindelgökarna belönade psykopater.
.

En in - En ut

.
(Svar till signaturen SD:s kommentar till bloggen ”Några tecken på det svenska förfallet”.)

Jag tycker att det där är en intressant dystopi.
Den kan mycket väl visa sig bli sann på sikt.
Men beträffande Sveriges nuvarande problem
missar den åtminstone delvis sitt mål.

Vi har stora problem av det slag som betraktelsen beskriver.
Det är oavvisligt så.
Men de är, åtminstone ännu så länge,
endast i ringa omfattning skapade av invandring.

De är istället skapade av svenska drönare,
vana att matas av de som arbetar,
vana att sko sig med hjälp av partibok,
medlemskap i organisationer och släktskap.

Vore det bara så att de parasiterar skulle man kunna fördra det.
Men de tar sig dessutom för att stjäla av,
och motarbeta, de som föder dem.

Vi kan se dem i tusental i överorganiserade,
eller rättare sagt överadministrerade,
offentligt ägda och styrda organisationer,
på väg från en onyttig konferens,
till en annan lika onyttig konferens,
på vilka man bara umgås på betald arbetstid
med kostnaderna täckta och utan att göra något samhällsnyttigt.

Så överorganiserade och belamrade med drönare
är många av dessa organisationer
att de förlorat förmågan att upprätthålla en samhällsnyttig verksamhet.
När något som ingår i kärnverksamheten behöver utföras
kallas den moderna tidens slavar in,
de hunsade och trakasserade entreprenörerna.

I bästa fall gör drönarna ingen skada annat än att parasitera.
Men ofta utför de även ett kontraproduktivt arbete som är till skada för folkhushållet.

De gömmer sig gärna bakom invandrarhat
och underblåser gärna invandrarhat,
för att själva kunna fortsätta sin drönartillvaro.

Men många av de invandrare som kommer hit
är mycket flitigare och samhällsnyttigare
än det svenska slödder vi föder,
vårt eget ”white trash”.

Många invandrande är dugande människor
som kan och vill skapa sig en bättre framtid
och samtidigt tillföra det svenska samhället nytta.

Sverige kan inte husera världens alla flyktingar
och alla kommer inte heller att ta sig hit.

Det kommer inte att gå att hindra människor
som vill skapa sig en bättre tillvaro
från att ta sig hit.
Inte ens om vi låter psykopaterna
bygga ut ett kontrollsamhälle
som sedan ingen vill bo i kommer det att lyckas.
Det kommer i så fall bara att förstöra för oss själva.

Kanske, kanske, kan vi påverka vilka som kommer hit,
främja arbetskraftsinvandring av dugande människor,
på bekostnad av andra som inte skulle tillföra något.
Men även det är svårt,
utan att bygga upp en till improduktiv drönarsekt
som bildligt talat står vid gränsen
och kräver mutor för att släppa in folk.

Det tenderar nog att bli så,
att den som får ihop till mutorna blir insläppt,
och övriga nekas.
Kanske är det också en form av utgallring?
Det är i så fall inte säkert att önskvärda egenskaper premieras.
Kanske bara förmågan att roffa åt sig medel till mutorna
på vilket sätt som helst.
Men människan är vad människan är
och det är inte nödvändigtvis vad vi skulle vilja att människan är.

Skillnaden mellan svensk och amerikansk invandringspolitik är,
att till USA söker sig få som inte vill prestera.
I Sverige vill våra psykopater, våra egna drönare,
hålla oss kvar i livslögnen att vi ännu är ett av jordens rikaste länder
och att vi därför kan ta emot vem som helst utan att de behöver prestera något.
Men det är lögn naturligtvis.
Vi har numera svårt att både föda våra egna kontraproduktiva drönare
och samtidigt hålla samhället fungerande.

Härvid lag vore det bra med en attitydförändring.
Det vore bra om Sverige hade en internationell image
som mer påminner om USA:s.
En bild av Sverige som ett land som man kommer till för att prestera.

Kanske kunde vi byta vid gränsen?
En in mot en ut - som på krogen när det blir för fullt?
En svensk drönare,
som utnyttjar systemet eller bara trakasserar flitiga svenskar,
ut ur landet för varje flitig afrikan som kommer in.
Det kunde bli ganska bra för Sverige,
men hur fan ska det gå för Afrika om de måste ta emot vårt slödder?

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
.

tisdag 27 december 2011

Spindelgöken


Från naturen känner vi göken.
Göken lägger sina ägg i andra fåglars reden.
När gökungen kläcks knuffar den ut de rätta ungarna ur redet.
De går då en säker död till mötes.
Fåglarna som redet tillhör luras att istället mata gökungen.





I naturen har vi även spindeln.
Spindeln har ett nät.
Den lever på det som fastnar i nätet.
Den suger ut innehållet ur bytet.
Emellanåt sköter den sitt nät.








I ”näringslivet”, eller i det skyddade näringslivet,
det som inga regler eller lagar gäller för,
finns en paradox.

Där finns nämligen Spindelgöken Vattenfall.
Den som också har nät, men som inte sköter dem.
Som åker runt i Europa och förvärvar nät,
kör dem i botten,
fixar bonusar åt cheferna genom att göra sig av med personalen,
låter ledningsgatorna växa igen,
suger ut näten och bytena,
tillgodogör sig bytet i form av bonusar och förmåner,
lämnar de som är beroende av nätet åt sitt öde,
för att därefter dra vidare och förvärva nya nät att suga ut och fördärva.

Även spindelgöken lägger sina ägg i andras reden,
som gökungarna Alf Capone och Judas-Roope,
som Spindelgöken lade i Ekfors rede.

Och just nu har Spindelgöken och dess två halvsyskon
trettiotusen sextontusen hushåll utan ström igen,
för tredje dygnet - så här långt.

I Finland har Spindelgöken och Company ca 200.000 250.000 hushåll utan ström.

Hur mycket spindelgökar orkar vi med?

Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman

Uppdaterad 27/12 kl 23:05
.

Några tecken på det svenska förfallet

.
Sitter och läser morgonnyheterna den första mellandagen efter julhelgen. TV-nyheterna var ganska sparsamma. Det är naturligtvis inte så många som jobbar mellandagarna så det blir en sorts ”morgonnyheterna light”.


Tågen står och tiotusentals utan ström

Nätet fungerar i alla fall så jag kan läsa tidningarna. Tågen står för tredje dagen, som vanligt skulle man kunna säga. Och femtiotusen hushåll är ännu utan ström efter stormen på annandagens morgon. Inte så unikt det heller. Det blir intressant att se hur länge lallandet ska hålla på den här gången.


Plogning och hyvling av vägarna

Klockan är elva på förmiddagen. Det har kommit ca 10 cm lätt snö under natten och morgonen i kombination med lite vind så snödjupet varierar. I tätorten Övertorneå har i alla fall vägarna plogats på morgonen och tidningarna distribuerats. Det är bra. Då kan man ploga gårdarna utan att plogbilen kommer efter och trycker igen infarterna.

Det slår mig att under vinterns snöfall har plogningen dröjt på riks- och länsvägarna. Uppenbarligen har det skett någon budgetåtstramning även på det området. Eller så har för mycket pengar bränts upp på de av mutor drivna stängselmontagen, både mitt och sidostängsel. Det är numera allt vanligare att man inte kan ta sig åt sidan om man möter en bil i sladd eller på fel sida av vägen. Helt omotiverat finns numera ofta ett sidostängsel som hindrar detta.

Vägarna har även varit ohyvlade efter snöfall den här vintern. A modell sibiriska tvättbrädor.


Snart som i Kenya

Snart är det väl i Sverige som det var i Kenya när jag var där. Långa rader av välmående lastbilar overksamma på vägverksstationerna. Staten har inte råd med diesel och löner eftersom politiker och andra banditer plundrar staten. På väg från Nairobi till Masai Mara, 40 mils körning, passerade vi flera overksamma eller övergivna vägverksstationer. Vägarna såg ut som om första världskriget dragit fram där. Så många och så djupa kratrar att trafiken tog sig fram längs vägrenarna. Det enda tecknet på vägunderhåll var en ensam gubbe med spade och skottkärra som stod och fyllde igen gropar en bit utanför Narok. Vid återresan någon dag senare hade han flyttat sig några hundra meter och fyllde igen några gropar där istället.

Vi kunde även se vissa andra tecken på vad som sker i ett land som förröds av korruption och som snart nog finns här också, men låt mig återkomma till dessa saker.


Snart får man ploga själv trots världens högsta skatter

För något år sedan skojade jag med en bekant från Jänkisjärvi om att byborna snart själva får ploga vägen från Jänkisjärvi till Korpilombolovägen, ca 5 km, om de vill ta sig ut. Nu är vi snart där. På grund av de allt sämre vägarna och den allt sämre plogningen köper allt fler fyrhjulsdrivna bilar för att kunna ta sig fram och det utan att förstöra bilarna. Det leder naturligtvis inte till att vägar och plogning sköts bättre. Istället drar vägfolket slutsatsen att ”nu behöver Ni inte så bra vägar och så tät plogning, när alla kör fyrhjulsdrivet” så vägunderhållet försämras ytterligare.

I förlängningen leder det väl till att posten för hela byn lämnas i en säck, hängande i en stolpe, vid Korpilombolovägen.


Helgtidningen på måndag

I år var julafton på en lördag och juldagen inföll följaktligen på söndag, så idag kom bara tisdagens tidningar. Vanligtvis efter helgen slår det ned en ordentlig bibba med tidningar. Söndagens extra stora tidning med helgbilagor kommer samtidigt med måndagens tidningar. Så där har det varit sedan helgutdelningen avskaffades. Det är psykologiskt nedbrytande och leder nog till att många slutar med tidningen. Först har man gått och vankat under helgen utan läsning och sen kommer hela bibban på måndag när man inte har tid att läsa. När nästa helg närmar sig är tidningarna en vecka gamla och då känns de inte läsvärda längre. Dagens nyheter är dagens nyheter och imorgon slår vi in fisk i dem.

Det är märkligt att man envisas med att distribuera helgläsningen med söndagstidningen mot bakgrund av att många inte får den. Materialet i den är ju ofta sådant som är producerat i förväg. Kanske är den också tryckt i förväg? Den skulle gott kunna distribueras på fredag istället så att även vi som bor på landsbygden kunde få den till helgen. Men ett sådant beslut tycks vara väldigt svårt att komma fram till på tidningarna. Det kräver kanske slopad helgutdelning i städerna också? Nåja, det kommer nog snart, att döma av den allmänna färdriktningen i vårt samhälle.

Detta bara några små betraktelser men i all sin enkelhet exempel på ett samhälle i fortgående sönderfall.

Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman
.

Ingen tvångsförvaltning av odugliga elverk

.
Svar till signaturen SD:s kommentar till bloggen Staten ./. Ekfors:

Nä, det känns inte troligt med någon tvångsförvaltning av de tre stora elverken, som nu är ute och missionerar i vanlig ordning.

Efter stormen Gudrun den 8 januari 2005 var fyrahundratusen hushåll utan ström. Sedan droppade det av. Så mycket som tiotusentals abonnemang var utan ström ännu åtta månader efter Gudrun. Det är ju närmast extrema U-landsförhållanden.

Sydkraft visade sig vara så klyftigt organiserat att 1.200 larm om utlösta linjebrytare drabbade Sydkrafts enda (!) driftcentral och det under en mycket kort tid. Helt omöjligt att hantera naturligtvis, resulterande i en förlamad driftsledning och ett företag som organisatoriskt och säkerhetsmässigt löpte amok, i den mån de över huvud taget fick något uträttat. Detta kom att kosta ett antal dödsfall. Att tele- och radionäten skulle slås ut var naturligtvis mycket lätt att inse men gjorde naturligtvis inte situationen lättare när det väl inträffade.

Det något märkliga har inträffat, att efter ”Gudrun” har branschens driftcentraler centraliserats ytterligare. Det gör dem helt odugliga för sitt viktigaste syfte - att hantera stora störningar. Det får driftcentralerna att se proffsiga ut. Med alla sina skärmar påminner de om Cape Canaveral och det imponerar ju på idioter som inte kan sitt jobb.

Representanter för montörer såväl som allmänhet dog på grund av det oorganiserade reparationsarbetet och södra Sverige fylldes av kablar som slängdes ut mer eller mindre på måfå, oskyddade och omärkta, på backen, där de sedan fick ligga flera år.

Allt det här ledde till oplanerade och ostrukturerade ombyggnader av näten konserverande otidsenlig struktur på distributionsnäten. Det resulterade i stora företags- såväl som samhällsekonomiska förluster.

”Gudrun” ledde inte till någon tvångsförvaltning av de drabbade företagen. Den stormen ledde istället till att tvångsförvaltning inleddes mot Ekfors, i oktober 2005, trots att Ekfors inte drabbats av några störningar.

Med en travestering till många finnars syn på ryssar kan jag säga att

en kriminell statstjänsteman
är en kriminell statstjänsteman
om man så steker honom i smör.


Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman
.

söndag 25 december 2011

Ropen skalla - en klocka åt alla!

 
I Svenskan kan vi idag läsa om att försvaret som tidigare, åt sina piloter, köpt klockor för 1.450 kr/st numera flyttat upp pretentionerna och köpt klockor för 10.000 kr/st. Modellen heter upplysningsvis UTC Skydiver. I Danmark har man som en jämförelse köpt klockor för under 1.000 kr/st.

Det innebär en fördyring av det svenska försvarets klockor med 690 procent - inte illa.

Varför?

Jo, piloterna vill ha klockor som är vattentäta ned till 100 m djup. Det framgår inte av artikeln hur ofta piloterna flyger på det djupet men en representant för försvaret som varit inblandad i upphandlingen säger så här:

”Det är klart att skulle man hamna hundra meter under vattnet överlever man inte ändå, men det handlar om robusthet. Får man en klocka som klarar ett dyk på hundra meter får man något på köpet, då klarar den stötar bättre, till exempel.....klockan måste stå pall i en situation där en pilot hamnat på fientligt territorium, skild från sitt förband, och ska räddas.”




Det är tryggt att se att regeringen har landets ledning i fast hand och att man lyckats dämpa ned försvarets önskemål till klockor för enbart 10.000 kr/st, särskilt som den svenska tigerekonomin inte har råd att skicka en ambulans när folk håller på att dö.

Ett sådant kostnadsmedvetande fortplantar sig naturligtvis som en präriebrand i den offentliga förvaltningen.

Ropen skalla - tiotusenkronorsklockor åt alla!

Nog andas det åter igen att någon fått betalt under bordet för att göra en idiotaffär för skattebetalarnas pengar. Och nog lär det vara riskfritt i vanlig ordning.

Det är dags att höja skatten igen - för att finansiera vården, skolan och omsorgen.

Övertorneå den 25 december 2011
Mikael Styrman
.

fredag 23 december 2011

Pissblöjorna och Luleå-Ambulansen väntar

Ett klick på bilden visar en förstoring med läsbara texter.
.
Svar till signaturen Jouluhullu's kommentar till bloggen ”Ibland har alla otur...även Sveriges KCTV”:

Intressant att Du gör kopplingen att staten varit in i min dator och raderat inspelade Nordnyttinslag.
Den kopplingen har inte jag gjort.
Jag tror att Du har fel.
Mina inslag har nog raderats av misstag eller på grund av ett mindre program- eller hårdvaruvarufel i datorn.
Däremot har nog SVT tagit bort sina från SVT Play med beräkning och eftertanke, för att slippa bli uthängda på bloggen för sina skamlösa och korrumperade manipulationer.

Men att Du gör den kopplingen tyder nog på lite dåligt samvete och behov av att gå i försvar.
Du verkar veta en del om hur staten har farit fram genom åren och alltjämt far fram - alltid när någon pamp, partikoryfé eller maffiapåve känner sig hotad.

Jag ska snart blogga om hur staten bar sig åt när de köpte mina killar för elkundernas pengar som staten stulit av oss och hur skatteverket kommer att gå igenom stora svårigheter för att INTE se de svarta pengarna när de förbrukas. Som de lyckades med att INTE se de grova skattebedrägerierna i Siekasjärvi trots att de serverades på silverfat framför näsan på skattemyndigheterna och det enda som återstod var att trycka ned näsan i pengarna.


Skynda Dig iväg nu.
De avlövade sjukhusen, de övergivna och låsta ålderdomshemmen, pissblöjorna och Luleå-Ambulansen väntar på Dig.
Och det bästa med det är att det inte drabbar någon oskyldig.
Du har själv varit med om att bygga upp och försvara det korrumperade systemet,
så det är bara rättvist att Du drabbas av dess avigsidor.
Snart kanske det blir samordning av ambulanstransporter
för att spara pengar, så att maffian kan fortsätta att plundra det offentliga.
Den första som blir sjuk får vänta med transporten tills någon mer blir sjuk.
Och är Du skröplig så kan ambulansen sänka farten
så att Du hinner dö innan man kommer fram.
Lever Du ändå vid ankomsten kan man ta ett extravarv på stan.
Så sparar landstinget ännu mer pengar som maffian kan lura till sig och slösa bort.
Helt i linje med nuvarande ambulansransonering och enligt nu rådande spardirektiv.
Bara nästa steg på skalan...


Inget är omöjligt bara man sätter makt i händerna på psykopater.
Verkligheten överträffar alltid dikten,
kom ihåg det
sen när Du eller någon nära anhörig
ligger i ambulansen.

Övertorneå den 23 december 2011
Mikael Styrman
.

torsdag 22 december 2011

Staten . / . Ekfors






Vad är det egentligen staten, politiken och svansen håller på med?

Vad gör dom?

Och varför tar de till sådant övervåld mot ett litet kraftbolag som motsvarar 1/3 promille av landets energiförsörjning?

Det ganska enkla och minst lika underhållande svaret är att många är livrädda.

Varför, och vad det tar sig för uttryck ska jag utveckla här på bloggen inom kort.


Övertorneå den 22 december 2011
Mikael Styrman
.

onsdag 21 december 2011

”Avregleringen” av Elmarknaden

.




(Svar på kommentar från signaturen ”Stoppa smot och heja HV” till bloggen "Börsmanipulationer inget nytt".)

Jag märker att Du gör Ditt bästa för att vi ska bli lite osams. Men tyvärr, det lyckades inte den här gången heller :-)  Vi uttrycker oss kanske inte identiskt lika. Men vi är nog ganska nära varandra i uppfattning ändå, tror jag.


Enkel räkning blir uppsats

Låt mig bara först påminna om att före ”avregleringen” bestod en preliminär räkning från Ekfors Kraft AB av tre rader (på 1960-talet två rader). En av dessa tre avsåg moms. När politiken och byråkratin nu svamlat med elbranschen femton år uppvisar en preliminär räkning större släktskap med en mindre pocketbok eller åtminstone en liten uppsats än med den ursprungliga räkningen.


Ohelig allians

Naturligtvis var det politikernas fel men det är inte riktigt hela sanningen. Avregleringen, eller 1995 års omreglering som det väl snarare handlade om blev följden av att ett antal oheliga intressen samverkade. De hade delvis gemensamma intressen varför de var i position att gemensamt lura andra men försökte även efter bästa förmåga lura varandra.


Demokratiskt alibi

Jag tycker att det är lite missvisande att använda termen ”politikerna”. Byråkratin eller byråkraterna beskriver bättre den partens sammansättning. Politikerna är ju bara en samling vanliga människor invalda med hjälp av partiernas listor - ett demokratiskt alibi. De är i de flesta sammanhang okunniga, oerfarna, extremt överavlönade personer vars enda uppgift är att trycka på voteringsknappens av partitoppen i förväg bestämda alternativ på kommando. De flesta är dessutom för lata eller saknar eljest förutsättningar för att sätta sig in i de ärenden de ska besluta om. För övrigt ställer det bara till problem om de sätter sig in i frågorna. De ska besluta som byråkratin föreslagit - vare sig mer eller mindre. Har de missförstått sin uppgift äventyrar de sina förmåner. Och då blir det tillbaka till ekorrhjulet och de vill de inte - tro mig.


Kamouflerad skattehöjning

För att återvända till sakfrågan var byråkratins intresse att pressa ned kraftbolagens marginaler och komma i åtnjutande av dem. Men inte för att folket skulle få billigare el - tok heller! Det var för att man skulle kunna öka skattetrycket utan att det skulle påverka konsumenternas totalkostnader. Inbyggt i systemet var därmed försämrade förutsättningar för en pålitlig elförsörjning men med byråkratens självklara logik var inte det byråkratins problem.


Meningslösa leverantörsbyten döljer försämringarna

Elproducenterna ville komma åt mellanhändernas marginal genom att få direktkontakt med kunderna. Med kunderna menas i det här sammanhanget större industrikunder. Inbyggt i systemet var naturligtvis att små hushållskunder skulle komma att betala mer respektive mycket mer. Men naturligtvis skulle de luras att tro att reformen var till för deras fromma. Och för att de inte skulle inse vad som hänt skulle de sysselsättas med meningslöst och krångligt bytande av leverantörer. I den delen var reformen en makalös ineffektivisering av elbranschen. Summan av kardemumman blev att tre-fyra man kom att utföra det arbete som tidigare utfördes av en man. Och ”samhällsnyttan” eller kundernas belöning blev ökade elkostnader.


Fullföljande av 1960-talets socialiseringsbeslut

En effekt, uppskattad av bägge parter, var att man med hjälp av ”avregleringen”, som man i ett utbrott av svart byråkrathumor kallade reformen, skulle skrämma ihjäl ett antal mindre elverk. Allt för att fullfölja socialdemokratins beslut från början av 1960-talet om att slå ihjäl alla elverk utom Vattenfall. Detta beslut lever än och är politikens grundpelare trots att den politiska majoriteten skiftat flera gånger sedan dess.

Detta beslutades för övrigt ungefär samtidigt som apoteken socialiserades - en annan reform som man under senare tid låtsades backa men istället klantade till, eller möjligen saboterade avsiktligt och slutgiltigt. Varför? Mutor naturligtvis. Mer om detta en annan gång.


Konsekvenserna de önskade

När man någon gång konfronterar en ledande politiker med avregleringens konsekvenser  svarar de undfallande att allt inte blev helt lyckat eller att ”avregleringen” fick en del oönskade effekter. Och då vet Du att de inte är ärliga mot Dig. Omregleringen fick precis de effekter som den var tänkt att få. Byråkratin fick mer pengar att slösa bort eller förskingra, skattebetalarna fick högre kostnader utan att förstå att det var politikens och byråkratins fel och hela elbranschen fick skulden.

Du hoppas att det ska bli bättre. Det hoppas jag också men tyvärr blir nog det mesta ännu sämre. Det finns inte så ineffektiv verksamhet att inte en svensk byråkrat kan göra den ännu ineffektivare. Men låt oss inte nedslås av det utan istället försöka hålla oss undan så att vi inte nås av byråkraters och politikers omsorger. Någon uttryckte det helt nyligen mycket bra. När bara vargarna finns kvar så äter de upp varandra.
Så låt oss önska våra politiker och byråkrater - Good Hunting!

God Jul till Dig också ifall vi inte hörs av!

Övertorneå den 21 december 2011
Mikael Styrman
.

tisdag 20 december 2011

Ibland har alla otur...även Sveriges KCTV

 .




.
Och ibland har nästan alla otur samtidigt. Så gick det åtminstone för mig och Sveriges Television idag.

Jag skulle så stort gå igenom några Nordnytt-inslag från dagarna efter ”Luca Brasi” och de andra krutuppfinnarna på Elsäkerhetsverkets tilltag att opåkallat bryta strömmen mellan Mattila och Risudden fredagskvällen den 21 oktober i år.

För säkerhets skull bandade jag inslagen dagarna efter och det som inte gick att kopiera filmade jag av från skärmen. Tänkte att det var bäst att göra så. Man vet ju aldrig om de finns kvar sedan, när man behöver dem...

Sen hade jag en dialog med Micke Nyberg om inslagen. En medarbetare till mig hade, mig ovetande, skrivit till SVT om inslagen och jag kom att, honom ovetande, prata med Micke  Nyberg på Nordnytt om dem. Han förklarade inslagen med att någon hade fått typ hjärnsläpp och sagt en del saker i påannonseringen som inte stämde och som Micke Nyberg var mycket väl medveten om att var fel. Men jag ville nog minnas att de även upprepades inne i inslagen. Med det sagt så fick saken vila i avvaktan på bättre tider.

Det var egentligen två saker som jag retade upp mig på. I ett av inslagen säger nyhetsuppläsaren ”i fredags bröts strömmen inom Ekfors område ännu en gång”. - Vilket märkligt yttrande! Hur kunde han säga så? Vilken annan, eller snarare vilka andra gånger hade det skett? Jag upplevde nog det så, att det uttalandet hade varit i säck innan det kommit i påse. Det där måste någon ha beställt, för att inför människor bosatta utanför området måla upp en bild av att elavbrott är något som förekommer frekvent i Ekfors område. Underförstått att det skulle vara därför tvångsförvaltning sker och inte på grund av politiska och andra skurkstreck.

I det andra inslaget säger uppläsaren att strömmen kunde vara påslagen trots att vakterna hade kallats bort därför att "man på måndagen hade reparerat två stolpar". Och det var ju också lögn och förbannad dikt. Det reparerades aldrig några stolpar för det fanns inga fel på några stolpar. Även i det här fallet menar jag att ett sådant här uttalande inte kan komma till av en händelse, av en slump, av dumhet eller vad som helst av de saker som Micke Nyberg ville bortförklara dem med när vi talades vid. Man kan inte av misstag komma på att säga att två stolpar hade reparerats. Det måste man ha blivit tubbad till att säga eller helt sonika ha hittat på själv.

Men när jag nu skulle göra inslaget till bloggen för att visa hur propaganda-TV-kanalen KCTV - förlåt, den svenska motsvarigheten till den nordkoreanska propagandakanalen KCTV, dvs Sveriges Television, arbetar så hade det hänt något med mina kopior av inslagen. De fanns nämligen inte kvar på datorns hårddisk.

Och som sagt, ibland har alla otur samtidigt, för när jag gick in på SVT Play för att hämta inslagen därifrån hade de försvunnit därifrån också, trots att jag hade diskuterat inslagen med Micke Nyberg.

Så kan det gå ibland - i den sista sovjetstaten.

Övertorneå den 20 december 2011
Mikael Styrman
.

Lån eller Gåva?



.
Sverige kan tänkas bidra med 100 miljarder i lån till IMF, uppger media att Anders Borg sagt. Det handlar om den senaste fåfänga expeditionen för att rädda euroländernas politiker. Det är möjligt att kollegialiteten kräver att Sveriges politiker är solidariska med dessa europeiska politiker. Det kan också argumenteras för att det finns skäl för ett exportberoende land som Sverige att vårda relationerna till kundmarknader. I slutändan bestäms dock Sveriges exportmöjligheter av om omvärlden behöver våra varor - inte av om våra politiker är kompisar med europeiska politiker på väg mot sin sorti.

Man bör vara klar över, om man också ska delta i kommande expeditioner? Och hur hög kommer slutnotan i så fall att bli? Eller ska man säga nej senare? Blir inte i så fall dessa hundratusenmiljoner kastade i sjön? Europolitikernas konkurshot är ju inte undanröjt i och med denna expedition. Hittills har vi inte sett någon lösning på euroländernas kris. Bara fortsatt upplåning och substanslöst pladder som syftar till att det ska sparas...någon gång...i framtiden... av våra barn...förhoppningsvis. Och i den europeiska bottenlösa brunnen kommer pengarna att hamna - oavsett vilka kringgående manövrer man genomför för att paketera upplägget smakligt.

En annan fråga som är intressant för bedömningen av om det potentiellt rör sig om ett lån eller en gåva, är frågan om vi pratar euro eller kronor. Om vi pratar euro och den europeiska politiken fortsätter som hittills är de kanske inte värda särskilt många kronor när de eventuellt ska betalas tillbaka.

Hela frågan borde vara känslig, tycker jag. Kan det finnas noll kronor till en rekonstruktion av SAAB men hundratusenmiljoner kronor att - mot bättre vetande - slänga i den europeiska bottenlösa brunnen?

Vilken är svenska skattebetalares uppsida i att slänga hundratusenmiljoner åt europeiska egennyttiga, ansvarslösa och inkompetenta politiker? Är inte det bästa för svenska skattebetalare istället att dessa politiker så snart som möjligt befrias från sina uppdrag? Och är inte i så fall det bidrag som nu föreslagits från svensk sida direkt kontraproduktivt?

Övertorneå den 20 december 2011
Mikael Styrman
.

måndag 19 december 2011

Avlyssningsfårskocken bekänner färg

.



Säpo ska få beställa avlyssning och FRA ska utföra den. Det har den överavlönade fårskocken i riksdagen bestämt.

Så där ja. Nu kom den. Den sedan länge - inte efterlängtade - men väl förutsedda, lagändringen som gör det möjligt att ge ett legalt skimmer över avlyssningen. Att avsikten hela tiden varit att avlyssna folket visste alla som har något innanför pannbenet.

Nedmonteringen av den svenska demokratin och rättssäkerheten går på i ullstrumporna och marschen mot den organiserade och allomfattande förtryckarstaten har tagit ännu ett kliv framåt.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Börsmanipulationer inget nytt

.




Robothandeln på börsen och dess manipulativa effekter har uppmärksammats i media i dagarna. Och det är naturligtvis bra, den behöver uppmärksammas. Helst innan den ställer till med en katastrof.

Men börsmanipulationer i sig är ju inget nytt. De har funnits lika länge som det funnits börser.

I Sverige är handeln sedan länge organiserad på ett sätt som gör att det är rena skämtet att prata om en börshandel i egentlig mening. Allt större del av omsättningen kommer från institutionaliserade medel. Indirekt från sparare som frånhänt sig kontrollen och besluten över sina investeringar. Effekterna av denna struktur blir flera. En effekt är att den som kan kanalisera spararna till fonder som han/hon kontrollerar kan utöva ägarinflytande utan att egentligen äga någonting. En annan effekt är att allt fler som fattar investeringsbeslut inte gör det för egen del utan gör det för andras räkning. Ofta, och särskilt i osäkra tider, överensstämmer inte ägarens intressen med intressena hos de som är verksamma inom handel, fonder och investeringsbyråkrati.

De som är verksamma inom fonder, banker m.m. har intresse av att hålla handeln igång och priserna uppe. Det måste vara väldigt frestande att se nyttan av att använda en del av andras pengar till att stötta vacklande kurser och hålla cirkusen igång.

Man kan säkert bli ganska bra på det också, i liten skala. Efter ett tag kan man tro att man kan det. Att man kan kontrollera prisbildningen. Ungefär som våra politiker trott sig kunna kontrollera konjunktursvängningar så att det aldrig skulle bli lågkonjunktur. Och det är riskfritt också eftersom ingen har insikt i, eller bryr sig om, de enskilda affärerna. Även med insikt är det svårt att visa att en viss affär initierats av otillåtna motiv. Med tiden blir man allt mer fartblind. Följden blir att börsen pumpas upp till en bubbla. Att det blir långt mellan de verkliga ägarnas riktiga värdering av tillgångarna på börsen och den uppblåsta och skenbara värdering som är följden av de små stegens manipulativa tyranneri. Tills det så småningom spricker och faller fritt.

Börsmanipulationer är inget nytt som kommit in via robotarna. Det är heller ingenting som man kan bil av med utan vidare. Men det skulle kännas bra att veta att någon verkligen försökte tygla manipulationerna.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Läsvärt

.
Staffan Heimerson skriver bra i Aftonbladet om den europeiska krisen:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article14097891.ab

Tänkte lägga in en kommentar men det gick inte för oss som är så gammaldags att vi inte är övertygade om att Facebook nödvändigtvis är en välsignelse som drabbat mänskligheten. Så jag skriver väl kommentaren här istället:

Mycket bra Staffan Heimerson. Till den långa raden med elände kanske man även kan foga ett pensionssystem som också havererar. Och så har jag en liten invändning. Vi har nog redan teknokrater istället för folkvalda, eller möjligen psykopater. De genom sina partilistor ”folkvalda” är nog bara en kuliss som psykopaterna håller sig med för att det är bekvämt. Återstår således att se om vi även ska begåvas med ”en stark ledare med mustasch” som kan organisera psykopaterna. Men hans värv utför de redan, fast med Jönssonligans organisation och samhällsnytta.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Václav Havel ur tiden

.
Tjeckoslovakiens sista och Tjeckiens första president, den för sin kamp mot fördummande korruption, rättsröta och diktatur världsberömde Václav Havel gick ur tiden i går.

Det är nog ingen slump att Tjeckien, även under senare tid, inte varit så pigga på att hoppa med på vagnen och ratificera alla möjliga dumheter som EU:s ledare hittat på. Under senare tid har förslagen allt mer kommit att präglas av att vara paniklösningar.

Jag tror inte att det är långsökt att anta, att denna nyttigt skeptiska hållning mot farliga förslag, det ena mer odemokratiskt än det andra, är en del av arvet efter Havel. Vi behöver också en Václav Havel som kan städa bland fördummande och moraliskt förödande korruption - här i den sista sovjetstaten.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Nord-Koreas kung Karl-Gustav död

.
Media rapporterar idag om att Kim Jong-Il har avlidit. Åtminstone SVT:s morgonnyheter sade att han styrde Nord-Korea med järnhand. Det tror jag inte en sekund på. Uttalandet är nog att betrakta som ”professional bullshit”. Det är nog inte mer korrekt att påstå att han styrde Nord-Korea med järnhand än det är att påstå att kung Karl XVI Gustav styr Sverige med järnhand.

Nord-Korea styrs av dess generaler. Kim Jong-Il var bara en attrapp som de gömde sig bakom. Och nu ska Nord-Koreas generaler se till att en ny ofarlig tronföljare tar plats så att de inte blir arbetslösa. Som pretorianergardet gjorde i det gamla Rom - inget nytt under solen således.

Kanske SVT:s kuvade och censurerade nyhetsredaktioner skulle kunna lyfta sig lite från damtidningsnivån i sin utlandsrapportering?

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

söndag 18 december 2011

Blev Du lurad?

.
När Elsäkerhetsverket slog till utan förvarning i Haparanda, en fredag kväll för några veckor sedan, och bröt strömmen i älvdalen, från Mattila till Risudden påstod de, att det var akut nödvändigt av säkerhetsskäl. Man ställde sedan även ut vakter från Vattenfall - åtta man påstås det - hela helgen. Av säkerhetsskäl, sa man.

Men hur farlig var linjen?

Och kan vi lita på medias rapportering eller är den styrd?

Se filmen nedan och döm själv!

Filmen är tagen i samband med rasering av den gamla ledningen - lite drygt en arbetsdag efter Elsäkerhetsverkets äventyr.

Nedanför filmen finns en stillbild av stolproten. Bilden har något bättre upplösning än vad som låter sig visas på filmen. Klicka på bilden för en förstoring.

Övertorneå den 18 december 2011

Mikael Styrman
.




 .


.

tisdag 13 december 2011

Skurkstatens konkurslek rasar vidare

.
Så där ja, då var det Lucia och det lackar mot jul och nyårshelg. Just den tid då de politiska trakasserierna brukar kulminera.

Och just idag ska vi samlas igen, en massa vuxna människor och leka konkursleken kring ett kärnfriskt företag, i ett land där snart ingenting fungerar, men där nomenklaturan beviljar sig själv allt större friheter och allt större förmåner, som vi andra ska bära.

Om jag inte hörs av på ett tag så kanske det beror på att skurkstaten häktat mig, så här inför julen, som man brukar göra med politiskt obekväma personer i skurkstater.

I så fall tar det ett tag innan jag kan berätta om de stötande och grova olagligheter som statens funktionärer ägnade sig åt härom veckan i Övertorneå. Men kom ihåg en sak under resans gång. Det är inte staten som är skurken. Det är de olika personerna som bär sig skurkaktigt åt som är skurkarna.

Övertorneå den 13 december 2011
Mikael Styrman
.

måndag 12 december 2011

Syftet är sabotage

.
När 10-15 maffiastyrda politruker slog till mot Ekfors kontor onsdagen den 30 november d.å. var syftena flera. Den gemensamma nämnaren var att sabotera företagsdriften. Det handlade om att koppla in vägbelysningen utan att kommunen betalat. Att komma över kraftverken för att vi inte ska få några intäkter från dessa samt att komma över nätdriften. Av för mig outgrundliga skäl tror den svenska regeringen och Energimarknadsinspektionen att någon som aldrig skött elnät och som inte heller duger till att vara advokat, vare sig i Stockholm eller Skellefteå, skulle vara en baddare på att sköta elnät. Kanske gläntar detta till en förklaring till varför elnät, elmarknad, järnvägar, sjuk- och åldringsvård fungerar allt sämre i landet?

Johan Gullesjö, Ei:s tvångsförvaltare av Ekfors nät, som av Yvonne Fredriksson lovats att få roffa åt sig elabonnenternas pengar efter bästa förmåga, utan att någon myndighet kommer att lägga sig i det, slår sig för bröstet och säger sig ha tagit kontrollen över driftcentralen och kontrollen över anläggningarna, se uttalanden i lokalpressen och meddelande till kunderna.

Gullesjö har tagit kontrollen över driftcentralen om det innebär att ta kontrollen över Stockholms Lokaltrafiks driftcentral om man stjäl en parkeringsautomat. Det man tagit är en enklare utrustning för styrning av ett antal fjärrmanövrerade frånskiljare. Det är ingen driftcentral. Men det får den effekten att vi inte längre kan sektionera eller korta av elavbrott med den utrustningen och det kan förmodligen inte de heller.

Vi kan inte heller på något annat sätt avhjälpa driftstörningar efter att Gullesjö & Fredriksson använt, enligt uppgift sexhundratusen kronor av elabonnenternas pengar, till att byta alla lås. Ekfors personal har således inte längre tillträde till anläggningarna och är även förbjudna att arbeta på dessa. Detta måste vi respektera. Så länge den organiserade brottsligheten har kontrollen över den svenska staten och det svenska rättsväsendet kan vi inte göra något åt den saken.

Den nämnda fjärrmanövern är såvitt vi vet numera obrukbar och ligger och skräpar i ett kontor på brandstationen i Övertorneå. Mot bakgrund av vilka resurser som finns i Gullesjös organisation får man av hänsyn till kundernas bästa hoppas att de aldrig får den att fungera. I det här sammanhanget är det faktiskt viss skillnad på att vara driftledare och analysera, dra slutsatser och samordna insatser jämfört med att utföra enklare sysslor på någon annans uppdrag. För att man kan tanka och köra en bil är det ju inte säkert att man kan konstruera en bilmotor eller analysera vad det eventuellt är för fel på den. Enligt ännu obekräftade uppgifter är våra tidigare anställda numera i Vattenfalls tjänst.

Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö har lyckats med det tvivelaktiga konststycket att placera det här en gång så tillförlitliga nätet i en Moment 22-liknande situation. Så många okunniga kockar, så många organisationer, så många personer som ingen kan överblicka är numera inblandade att ingen längre kan arbeta på anläggningen även om det skulle framföras en vädjan. När tillräckligt många och okunniga personer får tillgång till avtryckaren går det inte att veta vad de kommer att ställa till med. Någon kan tänkas skjuta sig i foten, en annan skjuter någon annan i foten och en tredje skjuter sig i pannan. Ingen kan längre arbeta på anläggningarna. Åtminstone inte om man inte tycker att det är kul att bränna linjemontörer till döds eller som det tycks vara numera - vem som helst som tycker att det kan vara kul att vara ute och leka montör.  Det här kommer nog att ta en ände med förskräckelse. Det är inte så lite "fullast kör" över den här organisationen som begåvningsreserven har byggt upp.

Driftledningen utövas, enligt vad som hittills är känt, av Vattenfalls Driftcentral i Trollhättan, utan tillgång till vare sig driftstyrningsutrustning eller lokalkännedom.

Hur detta ska utvecklas känner vi naturligtvis stark oro inför. Ekfors nät är känt för att aldrig drabbas av de långa elavbrott som många andra eldistributörer med eljuntan i spetsen ständigt är utsatta för. Nu senast manifesterades eljuntans förmåga genom att ca 20.000 kunder utsattes för långa elavbrott i dagarna, efter ett mindre snöfall före helgen. Ännu i skrivande stund, efter fyra dygn, är hundratals elabonnemang strömlösa.

Det har varit en hederssak för oss att bygga ett bra nät som människor ska kunna lita på. Ingen har heller behövt evakueras på grund av elavbrott inom Ekfors område. Men inget nät kan göras så bra att det kan sättas i händerna på vem som helst och ändå med säkerhet fungera. Även ett bra nät kräver en fungerande driftorganisation. Gullesjö använder sig av Vattenfall Service Nord. Det låter betryggande. Eller gör det verkligen det? I Ekfors nät har vi så långt tillbaka som jag kan minnas, snart femtio år, aldrig hittat sönderruttnade älg- och björnkadaver hängande i linorna.

En av Vattenfalls kunder, bosatt inom ett till oss angränsande nät, hörde av sig till mig i helgen. Han är bosatt i ett område som har elektrifierats av Vattenfall och som de har, och har haft, hand om driften i allt sedan dess. De har således fullt utbyggd driftledning för området och så god lokalkännedom som man kan ha i ett egenägt Vattenfallnät.

Här är den senaste tidens driftstörningsstatitik:



Vattenfallkunden vill betona att listan inte på något sätt är komplett utan innehåller de avbrott som han kunna iaktta medan han varit hemma och haft tid att göra noteringar:


Och så här har han utrustat sin värmepanna för att kunna bo inom Vattenfalls område:






Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö, av allt att döma med regeringens stöd och uppdrag, har lejt Vattenfall att sköta driften. På papperet har man en stor organisation. Man har också ett stort nät att sköta. Alla erfarenheter hittills har visat att när det behövs folk inom Ekfors område har det redan länge behövts folk inom Vattenfalls område. Därför finns inga överskottsresurser att tillgå. Ska Ekfors nät tillföras resurser måste Vattenfalls kunder stå tillbaka och drabbas av ännu längre avbrott. Men kommer det att ske?

Skulle, mot förmodan och beprövad erfarenhet, resurser kunna tillföras bör de, för att det ska vara meningsfullt användas till ändamålsenliga åtgärder. Det kan inte den driftorganisation som Gullesjö & Fredriksson sjösatt garantera. 

Snarare är det en beställning på allvarligare elolycksfall eller rent av dödsfall. Ekfors har aldrig drabbats av dödsfall bland linjepersonalen medan linjemontörerna dött som flugor i omkringliggande Vattenfallnät. Allt medan ett korrumperat elsäkerhetsverk och en dito åklagarmydighet effektivt ombesörjt att ingen ansvarig kunnat ställas till svars. Vattenfall-anställda har fungerat som kanonmat åt okunniga chefer och en dysfunktionell driftorganisation med överdriven centralisering som ledstjärna.

Nu vill jag inte med detta ha sagt att det med nödvändighet kommer att gå åt helvete. Det kan naturligtvis gå bra också. Om man har tur. För mig som i trettio år har svarat för att det inte har gått åt helvete i Tornedalen känns det naturligtvis lite klent att den förmodligen viktigaste nyttigheten för att man ska kunna leva i Tornedalen nu är överlåten till Fru Fortuna att garantera. Det är sorgligt att se, att en så viktig verksamhet med lagens hjälp kan hamna i händerna på dessa kriminella galenpannor. Samtidigt måste jag vidgå att jag känner en betydande lättnad över att jag inte behöver vara inblandad i dessa tokerier. Och jag avundas inte någon som vill eller tvingas vara det.

Det är ju samtidigt så att skulle man inte ha tur är inte förutsättningarna de bästa. Vi har för inte särskilt länge sedan haft -50 grader i en veckas tid här. Då tar det inte många timmar innan husen börjar frysa sönder och människor behöver evakueras i ett samhälle som inte alls är förberett på några evakueringar i sträng kyla. Den tidsmarginal som finns behövs för strukturerat och analytiskt arbete och får inte slösas bort på planlöst lek och lallande. Det är nu även länge sedan vi haft en riktig storm varför det av statistiska skäl finns anledning att befara att nästa inte är så långt borta.

Jag ska snart skriva om vilka metoder staten använde sig av onsdagen den 30 november. Min gissning är att Du som läser detta kommer - om inte att förvånas - så åtminstone att finna det läsvärt.

Övertorneå den 12 december 2011

Mikael Styrman

.

Maskarna vrider sig


.

Maskarna vrider sig när kroken närmar sig. Det vet varje fiskare.

Det antyds skamset från de politiska partier som nu känner efter hur isen bär, att det i Stasis arkiv även finns oskyldiga personer som skulle kunna ta skada av ett offentliggörande. Det kan säkert finnas oskyldiga med där. Men det är ju ingen anledning att inte släppa materialet fritt.

Det fanns svenska psykopater som skaffade sig själva fördelar genom att hjälpa de Östtyska förtryckarna. Genom att förstöra andra människors liv således. Inte är det särskilt konstigt att de nu försöker slingra sig undan sitt ansvar. Och det är inte heller att förvånas över, att de försöker göra det genom att fegt gömma sig bakom ryggen på oskyldiga. Så gör psykopater.

Vi vet en del sedan tidigare. Exempelvis vet vi äldre och minnesgoda en del om vilka ledande politiker, i Birgitta Dahl-generationen, som reste frekvent i Östtyskland och slickade bland annat mördaren och förtryckaren Erich Hoenecker & Co i alla tillgängliga kroppsöppningar. Det var ungefär samtidigt som Birgitta Dahl och Jan Myrdal m fl var Pol Pot-kramare och hjälpte till att mörklägga morden på 2 miljoner kambodjaner.

Vi vet det inte för att dessa pampar, dåtida och kanske i viss mån nutida, har gjort offentlig avbön. Vi vet det inte heller för att svenska media skulle ha stått på barrikaderna för att reda ut det här. De har tigit tappert - skamset eller inte - vilketdera kan vi inte veta. Vi vet det inte heller därför att representanter för de svenska storföretag vilka var Östtyska ”hovleverantörer” skulle ha klivit fram och gjort upp räkningen med sitt skamliga förflutna. För det har de inte.

Den som inte har någon egen ko på isen behöver knappast gråta krokodiltårar för att det kan finnas oskyldiga i Stasis rullar. Svenskarna är sannolikt mer vuxna än sina myglande politiker och förstår att det inte handlar om något rättegångsprotokoll från en domstol i en rättsstat utan om brottslingars arbetsmaterial.

Det är nu hög tid att vi får veta. Att Sverige gör upp med sitt skamliga förflutna som samarbetspartner och medhjälpare till folkmördare och folkförtryckare. Anständigheten bjuder, att svensk media tar täten och utsätter det myglande patrasket, som ännu försöker mörklägga sina snuskaffärer, för ett sådant medialt tryck, att allt annat än att Sverige gör upp räkningen med denna vedervärdiga hantering blir en omöjlighet.

Övertorneå den 12 december 2011
Mikael Styrman

.

söndag 11 december 2011

Europeiska Thelma & Louise

.


En del debattörer synes bekymrade över att Sverige kommer att få betala ett allt för högt politiskt pris genom att bli kvar på perrongen när det europeiska tåget går. För att citera Carl Bildt, som han en gång i tiden uttryckte sig, så riskerar Sverige åter att ”förvandlas till en europeisk randstat”.

Med hänsyn till vart det europeiska tåget är på väg samt med hänsyn till rubriken, är det mera adekvat att tala om den europeiska bilen. Och frågan är om det är så mycket att vara ledsen över om Sverige inte får plats i bilen.

Slutet på det europeiska rofferiet, i den form vi nu känner det, uppvisar allt större likheter med slutscenen i den kända filmen Thelma & Louise, med Susan Sarandon och Geena Davis. Ni vet den där de tar fart och åker rakt ut över stupet.

Om man prompt vill följa med kan man ju sätta sig i den svenska bilen - numera kinesisk - och köra den också över stupet en annan dag. Detta är för övrigt något som kommer att ske, om man inte kan få bucht med den svenska grova kriminalitetens grepp om statsmakten. Det är om man följer med i den europeiska bilen som man inte har någon valmöjlighet. Det går inte att göra ogjort.

Det är svårt att låta bli att fascineras över vilken beroendeframkallande drog det europeiska politiska självsmekeriet är. Det tycks ge ett beroende som är svårare att bryta än det som följer av de flesta tunga droger. Till och med när kursen är utstakad härifrån till evigheten vill många ledande svenskar hellre gå under i det europeiska strålkastarljuset och poliseskorternas glans än ställa sig vid sidan av, i den gråare svenska vardagen, och överleva.

Övertorneå den 11 december 2011

Mikael Styrman

.

Ännu en statslögn avslöjad - men mer ska följa

.



Forskarna har nu, föga förvånande, konstaterat att det inte alls är den på 1290-talet avlidna Magnus Ladulås som finns begravd i Riddarholmskyrkan.

Det har länge kunnat misstänkas att det förhåller sig på det sättet och att det har varit fråga om ett avsiktligt bedrägeri från statsmakten att påstå att kvarlevorna skulle höra till Magnus Ladulås.

Avslöjandet gläntar dessutom till det mycket grövre bedrägeriet att Magnus Ladulås och hans livsgärning aldrig existerat. Ja, Magnus kan ha existerat, men inte Ladulås.

Varför det förhåller sig på det sättet, vilket syftet varit med bedrägeriet samt vad det innebär för oss nutida svenskar ska jag återkomma till i en blogg som jag redan tidigare flaggat för, nämligen ”Magnus Ladulåsstiftelsen”.

Övertorneå den 11 december 2011

Mikael Styrman
.

lördag 10 december 2011

Svensk byråkrati erövrar Kina

.



Ibland när man läser tidningen vet man inte om man ska skratta eller gråta. Man tar sig för pannan och tänker: kan detta vara sant? En snabb koll högst upp på tidningen gör dock att man kan utesluta att det rör sig om ett aprilskämt.

För någon vecka sedan rapporterade svenska media om att Energimyndigheten har en man stationerad i Kina som ska lära kineserna tillverka lågenergilampor. Och de är ju ganska klart att med de höga skatter vi betalar i Sverige måste det vara jobbigt att sätta sprätt på allt som regnar in. Det kan därför bli lite lustiga äventyr.

Varför Kina? Vanligen finns det en förklaring när svenska politiker och tjänstemän hamnar så långt bort. Typiskt sett brukar det betyda att man vet för mycket om någon eller någonting. Som när regeringen gömde Ola Alterå i Nairobi för att inte pressen och andra intresserade skulle kunna få tag i honom. Eller att någon annan upplever personen som ett hot. Som när Göran Persson deporterade Margareta Winberg till ambassadörsposten i Brasilien för att få lugn i huset.

När politiker och byråkrater tar sig för att styra och mästra utvecklingen brukar det ofta leda till att utvecklingen hämmas eller styrs i en oönskad riktning. Så tycks det vara även den här gången eftersom lamptypen som våra byråkrater ska förbättra i Kina anses förlegad av de flesta (alla?) sakkunniga bedömare.

Vad kan det då komma ut av Energimyndighetens Kina-äventyr? Jag skulle nog drista mig att tro att Energimyndigheten ganska snart kan fungera som en resebyrå för svenska byråkrater som vill ha en anledning att resa ut i världen på betald semester, under trevliga former, istället för att gå hemma i den grå vardagen och övervaka skottning av järnvägsväxlar och vägning av pissblöjor. Kanske måste Energimyndigheten snart öka antalet anställda i Kina för att kunna ta emot stora delegationer av miljöintresserade kommun- och landstingspolitiker och dito tjänstemän som vill följa det viktiga och framgångsrika svenska miljöarbetet i Kina på ort och ställe - och på skattebetalarnas bekostnad.



Övertorneå den 10 december 2011
Mikael Styrman

.