lördag 15 april 2017

I lånta fjädrar

.
En liten lustig iakttagelse har jag gjort genom åren och den upprepas alltid. Så även efter migrationsmorden på Drottninggatan.

När man som sakägare, brottsoffer eller vanlig civilperson av någon anledning avslöjar ett brott eller lokaliserar gärningsmän och tillkallar polis, vilka kommer till platsen och griper gärningsmännen - hur rapporterar då media om saken?

Utan undantag rapporterar media om saken som en följd av aktivt eller förebyggande polisarbete, trots att polisens arbete begränsas till att med stöd av våldsmonopolet åka och hämta in gärningsmännen. Det innebär att media systematiskt förskönar polisens arbete eller deras resultat. Jag kan svårligen tro annat än att det också i polisens statistik noteras som uppklarat av polisen.

Även nu efter slakten på Drottninggatan hyllades polisen som arbetets hjältar, även i fråga om uppklarandet, trots att det senare framkom att arbetsinsatsen till stor del bestod i att släpa sig till olika platser till vilka privatpersoner följt den misstänkte gärningsmannen. Det nya är väl att man numera har förstått värdet i att att snabbt förmedla bevakningsbilder till detektiven allmänheten. Sedan hände något som skiljer sig från nära nog alla fall jag tidigare kunnat följa. Media berättade om privatpersoners roll i sammanhanget. Jag är benägen att tro, att det blev följden av att privatpersoner blivit fly förbannade och hört av sig till media och klagat på rapporteringen.

Om mitt första antagande ovan är riktigt innebär det att polisens redan låga uppklarandesiffror i själva verket ska vara ännu mycket lägre. I sammanhanget bör även ihågkommas att ytterst få av dessa i slutändan leder till lagföring och ännu mycket färre leder till fällande dom. I det fåtal fall i vilka fällande dom uppnås får gärningsmännen något eller några år senare en blygsam dom i vilken betydande rabatt ges för att gärningsmannen även gjort många andra brott. Motsatsen vore naturligtvis rimligare. Under tiden som förflutit har gärningsmannen gjort en mängd nya brott. Eftersom samhällets reaktion helt uteblivit har det inte funnits någon anledning att ändra sitt beteende.

När man rensar polisstatistiken från sådana uppklaranden, vilka egentligen inte är några uppklaranden, vad återstår då?

Fortkörning? För sent ingivna årsredovisningar och annat som inte kräver någon utredning men som ändå ofta utreds i åratal?

Förmodligen i huvudsak ”brott” som inte är några brott utan snarare ordningsförseelser, utförda av personer som egentligen inte är några brottslingar men som stämplas som brottslingar av ett dysfunktionellt system i brist på andra resultat.

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

Zaida Catalán och Eliassons grabbar

.
Om man jämför Sverige och Kongo finner man att Kongo har fem gånger större yta och nio gånger större befolkningen. Sverige har ännu betydligt bättre infrastruktur. Berättelserna om grova - mycket grova - övergrepp mot kvinnor i Kongo är legio. Om det fanns ett sätt för oss att få veta hur många män som återkommande ägnar sig åt grova övergrepp mot kvinnor tror att jag att vi skulle ha svårt att förstå siffran. Sannolikheten för att man under dessa omständigheter ska kunna finna Zaida Cataláns våldtäktsman/-män och hennes och kollegans mördare är nära nog obefintlig om gärningsmännen står att finna i lokalbefolkningens krets.

Varför var då liken begravda i grunda gravar? Jag saknar naturligtvis lokalkännedom, men utifrån min horisont kan jag svårligen tänka mig, givet omständigheterna, att infödda våldsverkare skulle bekymra sig med att gräva ned liken. Varför är de då begravda?

Det talar starkt för att gärningsmännen står att finna i kretsen nära Zaida Catalán och att nedgrävningen av liken är ett sätt att undgå dna-identifikation. Om detta antagande är riktigt riktas ljuset mot Eliassons grabbar. FN:s hantering av liknande ärenden talar ju inte precis för att de har någonting att frukta.

Att gravarna är grunda talar möjligen för att gärningsmännen är lata och/eller att åtgärden inte planerats noggrant i förväg varför gärningsmännen inte haft tillgång till ändamålsenliga redskap. Det ena motsäger inte det andra.

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

Mysteriet Zaida Catalán

.
För en tid sedan försvann den tidigare MP-politikern Zaida Catalán i Kongo. Samtidigt försvann även en amerikansk manlig kollega. Något senare återfanns de mördade. Inte alls förvånande mot bakgrund av vad som återkommande utspelar sig i Kongo. Ändå är det ett mysterium.

Vari består mysteriet?

Vad fick en ung tilldragande kvinna att söka sig till Kongo för att där färdas nästan ensam, med inget eller obetydligt beskydd, trots vad där hela tiden förekommer? Kan en samhällsintresserad och engagerad person som Zaida Catalán ha varit ovetande om situationen där? Naturligtvis inte. Vad skulle hon i så fall haft för anledning att söka sig dit? Mysteriet består i att hon synes ha varit införstådd med de kongolesiska problemen, inte minst för kvinnor, men så vitt framkommit ändå agerat ungefär som hon skulle ha gjort hemma.

Jag kan ta till mig att en viss ungdomlig osårbarhetskänsla och ett brinnande intresse kan ha fördunklat omdömet. Men fanns det inte erfaret och klokare folk i organisationen och i hennes närhet som hade kunnat styra upp situationen? Omständigheterna kring hennes död, såvitt de har berättats för oss, ger närmast vid handen att FN:s organisation i Kongo är mer lojal med kongolesiska våldsverkare än med FN:s organisation och personal.

Det är i och för sig inte konstigt om FN inte står så högt i kurs i Afrika. Särskilt inte mot bakgrund av vad som framkommit om hur FN:s ”fredsbevarande” trupper behandlar lokalbefolkningen. FN:s och Jan Eliassons sätt att behandla visselblåsaren Anders Kompass har inte heller precis höjt FN:s anseende.

Det har inte hittills framkommit något i offentligheten som talar för att Zaida och hennes kollega bortförts av FN-personal. Men det är inte så lätt att veta om det beror på att de inte varit inblandade eller om det beror på att FN har fått bukt med visselblåsarna? FN:s behandling av de fall Anders Kompass gläntade till talar inte för att vi någonsin kommer att få veta vad som hände Zaida Catalán och hennes kollega.

En del av mysteriet kan sägas vara frågan om vi genom FN i själva verket finansierar en banditorganisation som gör mer skada än nytta?

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

När politiska poliselefanter dansar

.
Det svänger snabbt när de politiska poliselefanterna dansar, så även i utredningen om migrationsmorden på Drottninggatan.

För några dagar sedan fick vi veta att hundra poliser ska arbeta ett år för att utreda nyss nämnda brottsfall. Det utlöste tämligen allmänt fnissande i stugorna. Morden är ju redan uppklarade. Vad menas? Döljer sig månntro här förklaringen till att mer än 95% av morden i Sverige förblir ouppklarade? Nyss har stora delar av poliskåren i 30 år sysselsatt sig med Palmemordet och nu ska de sadla om till Drottninggatan?

Kanske blev det hela för löjligt eftersom man i förrgår hade ändrat sig. Nu skulle femtio poliser arbeta ett år med fallet.Vadan denna förändring? Var det kanske så att det inte fanns några hundra man? Men femtio fanns det. Vi fick ju samtidigt veta att man ska flytta hem de femtio man som man lånat ut till Malmö för att reda ut morden där.

Det beslutet är ju i alla fall logiskt och i enlighet med svensk förvaltningstradition. Visserligen är Malmö-morden ännu ouppklarade men de fallen har ju media slutat skriva om så där behövs inte utredarna längre.

Många kan skratta åt detta, vare sig det är femtio eller hundra man som ska arbeta ett år med redan uppklarade mord. Men i så fall beror det på djup okunnighet om hur nationalsocialdemokratin och den politiska styrda polisen arbetar. Men om jag spaltar upp det lite grand åt Er så kommer Ni att förstå:

Femtio man ska jobba två veckor med att få färdig den obligatoriska bibeln som synes behövas även för enkla och uppklarade fall. Sedan ska femtio man jobba ytterligare femtio veckor, men nu med att fantisera ihop en fantastisk historia med IS och oerhörda internationella förvecklingar som kommer att kräva mycket resande, inte minst internationellt. Ni kan känna Er trygga om att det inte blir något vanligt kattskit av det här. Sedan kan jag redan förutspå att detta kommer att växa och ytterligare resurser kommer att behöva tillföras. Tiden kommer sannolikt inte att räcka till. Därutöver kommer resurser att behövas på annat håll efter hand som Löfvens skyddslingar dräper oskyldiga svenskar och andra runt om i landet. Kanske slutar det med att utredningen aldrig blir färdig - åtminstone inte den fantastiska politiska sagan som gör det omöjligt att gå direkt till åtal. Större, mer uppmärksammade, rättsärenden har en tydlig tendens i Sverige att förvandlas till någon sorts Polis-Perpetum Mobile, som växer och lever sitt eget liv och aldrig blir färdiga. Det kommer alltid att finnas något nytt att utreda och skriva in i pärmar som ingen någonsin kommer att läsa, på känt Stasi-manér. De behöver inte läsas, åtminstone inte i politiskt viktigare fall. I dessa får domstolen veta redan i förväg vad den ska komma fram till.

Med lite tur kanske det blir möjligt att jobba hela yrkeslivet med detta fall? Man börjar med det som ung och nyanställd och det lever ännu kvar när man går i pension…

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

När logiken haltar

.
En viktig sak, som vi som är lite äldre borde ha lärt oss av alla de lögner vi matades med under det kalla kriget, är att när det som berättas för oss inte förefaller logiskt så beror det ofta på att det som berättas inte är sant.

Så är det förmodligen även med de ganska uppenbara lögnerna vi dagligen matas med om det påstådda gasanfallet i Syrien. En formlig flod väller över oss i TV, radio och tidningar innebärande att den ena efter den andra internationella politruken kliver fram och hänvisar till de många ovedersägliga bevisen för att al-Assad-regimen ska ha anfallit sin befolkning med sarin.

Det är ju helt ologiskt att man skulle ha gjort så, nu när den internationella opinion har vänt i al-Assad-vänlig riktning. Förmodligen finns det inte ett enda bevis värt namnet. Det enda som finns är en diger samling samvetslösa lögnare som ljuger oss fulla med sagor direkt från den amerikanska lögnfabriken. Det de ljög åt oss om Iraks massförstörelsevapen var sannolikt minst lika sant och då var inte en bokstav rätt.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

fredag 14 april 2017

Politruk 001 med rätt att förvränga

.
Det var förenat med en påtaglig déjà vu-upplevelse att se det uppradade garnityret polischefer på podiet efter migrationsmorden på Drottninggatan. Visserligen hette inte politruken Hans Holmér den här gången, som efter Palme-mordet, utan istället Dan Eliasson. Likheten var ändå slående. Inte heller Dan Eliasson är någon riktig polis. Hans uppgift är, liksom Holmérs var, att förvränga polisutredningen till det politiskt önskvärda, oavsett vad verkligheten bjuder.

Men trots likheterna fanns också motsatser. Holmers uppgift var att sabotera polisutredningen för att mördaren skulle komma undan. Det lyckades över förväntan. Utredningens mål den här gången är istället att få fast mördaren. Eliasson har bjudit in sig själv därför att de många tipsen från allmänheten gjorde det möjligt att snabbt gripa mördaren. Kul att för en gångs skull få vara med när någonting fungerar. Men det innebär inte att det saknas högre mål för Eliasson. Den här gången handlar det om att förvränga och stöka till utredningen intill obegriplighet genom att fabricera en uppblåst och fantastisk IS-intrig, enorma politiska nätverk och gärna en plats i solen på den världspolitiska scenen, helst även som en nära bundsförvant till USA. Att bara tala om att de oskyldiga människorna på Drottninggatan mördades som en konsekvens av en makalöst klantigt och inkompetent skött migrationspolitik, resulterande i att landet fyllts av kriminellt slödder som tillåts gå lösa och härja i landet, utan att Löfven, Eliasson och kompani har en susning om var de är någonstans, är naturligtvis helt otänkbart.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Hur många flyktingar drunknar på Medelhavet?

.
Under den tid som förflutit medan jag avhållit mig från bloggande har många intressanta frågor passerat revy och sedan förpassats till floden Lethe. Eller som man också kan uttrycka saken: dagens nyheter är dagens nyheter och imorgon slår vi in fisk i dem.

Vissa saker som utspelat sig förtjänar dock att återkallas till vårt medvetande, gudinnan Lethe till trots. Bland annat kan nämnas den indignationsstorm som rasade för en tid sedan om de många flyktingar som drunknar i Medelhavet. Många media uppmärksammade saken. Siffran som angavs för år 2016 var 5.000. Det föranledde exempelvis kolumnisten Wolfgang Hansson att i Aftonbladet ställa frågan: Hur många fler drunknade flyktingar tål Europa?

Men hur mycket är det egentligen? För att kunna förstå siffran måste man sätta in den i rätt sammanhang. Afrika anses, enligt Wikipedia, ha en folkmängd uppgående till 1,216 Miljarder. En betryggande majoritet av Afrikas befolkning torde rimligen bo söder om Sahara. Där är medellivslängden under 60 år. En viktig faktor i sammanhanget är hög barnadödlighet som håller nere medellivslängden. Om man antar att medellivslängden för hela Afrika är 60 år innebär det att 20.266.667 (tjugomiljoner tvåhundrasextiosextusen sexhundrasextiosju) afrikaner dör årligen. Den andel av den så kallade naturliga avgången som drunknar i Medelhavet utgör således bara två tiotusendelar av den naturliga avgången.

Hur kan många förment godhjärtade människor uppröras av att 5.000 afrikaner drunknar i Medelhavet årligen och samtidigt förhålla sig helt kallsinniga till de övriga 20.261.667 afrikaner som också dör varje år, många i späd ålder?

Det må vara att ställa frågan på sin spets, men det bör ske. Är det så enkelt som att över 20 miljoner afrikaner gärna får dö, och gärna i förtid, bara de inte gör det i Medelhavet och förstör de många förment godhjärtades semesterfrid?

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Fejkade opinionsundersökningar - igen

.
Som vanligt, när något har gått åt helvete med musik för regeringen, står de fejkade opinionsundersökningarna som spön i backen. Det senaste som flimrade förbi mina ögon var att 62% - tror jag det var - tyckte att Löfven hade skött krokodiltårarna bra sedan han väl kört allting åt helvete, manifesterat genom massmordet på Drottninggatan. Sådär gör man för att tygla en ängslig och lättledd befolkning som den svenska. Man talar om för dem vad majoriteten tycker och sedan anpassar befolkningen sig till det. De vill passa in och inte stå utanför och frondera. Ibland kan siffrorna nästan vara trovärdiga och andra gånger uppenbart orimliga.

Den här gången har jag svårt att ta de fabricerade siffrorna på allvar. Det skulle varit mer trovärdigt om siffrorna sagt att mer än 75% av svenskarna är heligt förbannade på Löfven för att han skött landet så illa att ens anförvanter snart inte kan gå ut på stan för att handla, utan att man måste gå och tänka på om de ska komma levande hem, eller komma hem i slamsor, efter att ha råkat ut för någon av de minst 13.000 som blivit nekade uppehållstillstånd för många år sedan, men som de lata och fega tjänstemännen, med Löfven i spetsen, inte har dugt till att förpassa ur landet. Men det är klart, sådana frågor ställer man inte, när uppdraget är att prestera en fejkad opinionsundersökning, som visar att regeringen sköter sig bra när Drottninggatan ser ut som ett slagfält.

Sedan måste förstås de lögnaktiga opinionsundersökningarna understödjas av rikligt med ”arbetets-hjältar-reportage”. Vi gjorde oss alltid lustiga förr över Sovjetunionens många hyllningar av ”arbetets hjältar”. Utan överdrift tyckte vi att ryssarna var väldigt lättlurade. Föga anade vi att Sverige några decennier senare skulle ha anammat kommunistdiktaturens enkla tricks. Men med den storm av ”arbetets hjältar”-reportage som rasat i våra media de senaste dagarna skulle Sovjetunionen kommit klar tvåa efter den svenska diktaturens propagandaorgan.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Rökridåer efter Drottninggatan-morden

.
Rakhmat Akilov tror man att massmördaren från Drottninggatan heter. Men det säger mycket om förfallet i den svenska förvaltningen att man inte VET vad han heter, att man inte tidigare har försökt ta reda på det, inte heller har brytt sig om hans vandel eller ens orkar intressera sig för var han vistas, var han är skriven eller hur han försörjer sig - om apanaget som den godhjärtade dumhetens byråkrati stjäl från arbetande svenska människor för att dela ut åt importerade skurkar inte räcker för hans försörjning.

Det förefaller av skriverierna som om det möjligen kan ha varit bekant att han är skriven på ett ställe men bor någon annanstans. Det har dock inte utlöst någon åtgärd.

Ett stort problem för den godhjärtade dumhetens byråkrati är just nu att man inte anser det rumsrent att utvisa honom till sitt hemland. Han får komma hit, leva här som livsstilskriminell och helt opåkallat mörda och lemlästa dussintals oskyldiga svenskar och byråkratin ska lika förbannat hålla på och gulla med honom. Och vi ska föda honom resten av hans liv. Uppvärmd bostad, tre lagade mål mat om dagen, tvättade kläder, tidningar, TV och fika och allt ska betalas av svenskar som inte gjort något ont. Möjligen då med undantag för underlåtenheten att göra revolution och kasta ut en del skräp och psykopater ur politiska och byråkratiska salonger. Nej, kasta ut skiten så fort som möjligt. Avlöna om nödvändigt hans hemland för att ta hand om honom på lämpligt sätt. Det kostar säkert bara en bråkdel av vad det kostar att låta de svenska drönarna hålla på och gulla med honom.

För att sopa igen spåren som leder till de egentligen skyldiga för morden på Drottninggatan sprider nu media allehanda pseudospår, -debatter och -analyser. Den ena ”tomten” ska hitta på fantastiska sinnrika och dyra maskiner och lösningar för att hindra att Löfvens ”kollegor” och skyddslingar stjäl svenska lastbilar och kör ihjäl folk med dem. Den andra ska hitta på minst lika sinnrika och kostsamma lösningar för att hindra att man kan ta sig in på Drottninggatan med lastbil. Så sinnrika att om de får genomföras kommer samhället att slutgiltigt sluta fungera - inte bara den offentliga sektorn och rättsväsendet.

Men det här är naturligtvis ingen fråga om lastbilar. Den Löfven-skyddsling som vill mörda eller lemlästa svenskar stoppas inte av kostsamma och meningslösa stollerier som installeras i lastbilar. Han tar ju bara istället en buss, en bil, en traktor, ett flygplan, ett tåg, en båt, ett vapen eller vad som helst. Inte heller stoppas han av att man stänger av Drottninggatan. Problemet är inte att man kan köra in på Drottninggatan. Folksamlingar finns överallt, såvida man inte tänker stänga av hela Sverige.

Problemet är att samvetslösa politiker som Reinfeldt, Löfven, Romson och Sjöstedt med underhuggare och myglande kompisar, påhejade av dito journalister och redaktörer dammsugit Europa och hittills delar av Asien och Afrika på psykopater och patrask som är benägna att sätta sig i en lastbil eller vad som helst för att köra ihjäl och lemlästa oskyldiga människor. De är medvetna om att de sedan, när de fullbordat sitt verk kommer att bli bortskämda av idioterna resten av sitt liv.

Redan tidigare - före immigrant-terrorn - var situationen den att det nästan bara satt utländska brottslingar i svenska slutna anstalter, något som man gärna talade tyst om. Nu håller de på att få sällskap av sina massmördande bröder.

Det är klart att inkompetenta eller ansvarslösa politiker och byråkrater med gillande åser att media driver detta apspel för att dölja var ansvaret för sammanbrottet vilar. Men det behöver för den skull inte vara skapat eller framtvingat, eller ens beställt av dilletanterna i politik och förvaltning. Detta drivs förmodligen av media på eget initiativ. För det är ju där ansvaret indirekt vilar för det som nu pågår.

Vår genomkorrumperade stat gjorde ju några tafatta försök att utvisa några familjer som nekats uppehållstillstånd i landet för tiotalet åt sedan. I bästa fall fick man till några lyxresor med chartrat privatflygplan och långtidsvistelse på lyxhotell med all inclusive på semesterorter. Media startade hetsjakter mot den ”hänsynslösa och omänskliga hanteringen” så snart någon skulle utvisas efter att först ha fått bo i landet 7-10 år och skaffa sig barn som inte ens kunde det gamla hemlandets språk. Ingen skurk, stor eller liten, i den offentliga sektorn klarar av att skylta med sin gärning i media utan att beskrivas som ”arbetets hjältar”. Att göra skurkstreck på order, förfölja människor, företagare och familjer, måla ut dem som bovar och plundra dem på allt de äger går bra - med media i ryggen. Men att själva skylta i media med vad man håller på med…nej tack, där går gränsen. Det gör inte offentliganställda skurkar och därför har inga av de här banditerna utvisats. Delvis hänger det även samman med att de här personerna inte sällan är ganska trista att ha att göra med. Därför väljer våra offentliganställda pappenheimare att istället trakassera en annan sorts människor: forskare, experter eller vanliga hederliga människor som försörjer sig själva och sina familjer, men där arbetsgivaren, eller någon annan, gjort något obetydligt misstag, betalat 130 kr för mycket eller för lite i lön eller skatt. Då slår den godhjärtade dumhetens byråkrati minsann till med full kraft, medan de riktiga skurkarna får vara i fred.

Det här har indirekt skapats av media och de sopar mer än gärna igen spåren som leder till dem själva. Som en följd av deras stordåd har vi nu cirka 13.000 kända potentiella mördare av Drottninggatan-typ gående lösa i samhället. Byråkratin, myndigheter och rättsväsende har inte en aning om var de är, förrän möjligen efter att de mördat och lemlästat några.

Sannolikt är detta endast toppen av isberget. Det här är bara de vi vet, att vi inte vet var de är. Till dessa ska läggas de vi vet att vi inte vet att de existerar, för att nu travestera Donald Rumsfeld. Mot bakgrund av hur gränserna missköts i det här landet, finns mängder av ”okända” som vi inte alls vet hur många de är. De kan vara många fler och är naturligtvis ännu mycket svårare att hitta. Medan våra politiker och våra mediarepresentanter slår sig själva över bröstet av inbillad förträfflighet försörjer dessa okända sig själva inte bara som gratisarbetskraft under slaveriliknande förhållanden eller som livsstilskriminella, utan även med eller mot sin vilja som horor av bägge könen, ibland förslavade inte bara av vanliga sextörstande utan även av bögar, sadister, pedofiler och hallickar. Byråkrater, politiker och mediafolk talar gärna tyst om dessa ”försvunna” - såväl de kända som de okända. Och de värsta "hallickarna" går i Riksdagshuset och Europaparlamentet och slår sig över bröstet av självbelåten förträfflighet.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Panikdrivet propagandafiasko

.
I kölvattnet på det migrationsdrivna massmordet på Drottninggatan fick vi bevittna ett sällsynt beräknande och likaledes sällsynt klantigt genomfört propagandanummer på Drottninggatan. Jag syftar förstås på Stefan Löfvens panikdrivna kransnedläggning och gråtande av krokodiltårar på fredagsnatten.

- Alldeles för tidigt, alldeles fel tidpunkt och dessutom fel sammanhang!

Men vad ska man göra när paniken sätter in? När man känner platserna vid köttgrytorna hotas? När man vet att man själv och den ”politik” man har fört, eller rättare sagt det kaos man självbelåtet åstadkommit, är orsaken till att oskyldiga svenskar mördats och kommer att mördas? Tidigare har det skett på IKEA, nu på Drottninggatan och snart sker det var som helst där svenskar fredligt samlas och det slödder som Reinfeldt, Löfven, Romson och Sjöstedt släpat hit utan någon som helst kontroll slår till. Undra på att Löfven hade bråttom till Drottninggatan för att med hjälp av propagandaorganen försöka lura oss att detta var något oförklarligt eller oförutsägbart.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Historisk repris

.
Under en längre tid har det amerikanska militärindustriella komplexet byggt upp Nordkoreas nukleära kapacitet med amerikansk surplusutrustning - sådan som nätt och jämnt kan fås att smälla, men som inte duger mycket till, som vapen betraktade. Nu tycks man vara av uppfattningen att kombinationen amerikansk suplusutrustning och amerikanskstyrda europeiska eller globala media kommit så långt att de tillsammans kan tjäna som alibi för ett nytt massmord i Korea.

Nu när amerikanska hangarfartyg åter stävar mot Korea är det en historisk repris vi bevittnar. ”Det Fjärde Riket” har ju tidigare ägnat sig åt massmord i Korea, under åren 1950-1953. Sedan dess råder vapenstillestånd. De flesta av oss är för unga för att ha upplevt, eller ha egna minnen från, den tiden men de flesta känner nog vagt till detta. Dock har vi svenskar en ganska konstig bild av vad som pågick då, eftersom den färgats av amerikansk propaganda. Svenska media är ju oerhört lyhörda för vilken bild amerikansk propaganda vill torgföra. Hur många känner till exempel till att vapenstilleståndet tillkom därför att kineserna ledsnade på de amerikanska tokerierna och gick in i Korea och daljade upp den amerikanska marinkåren efter noter? Säkert inte många.

Ännu färre torde veta att general MacArthur då på fullt allvar ville använda kärnvapen mot kineserna, men att president Eisenhower sa nej. Nu hoppas man förmodligen att den vimsiga narcissistiska nickedockan i Vita Huset kommer att gå med på vilka tokerier som helst. Han tycks ju mäta framgång och klokskap i mediagenomslag så han lär väl bli lycklig den närmaste tiden.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Mördande politik

.
USA, eller rättare sagt det amerikanska militärindustriella komplexet, skenbart efter beslut av sin marionett-president, Donald Trump, har fällt den största icke-nukleära bomb som finns, över ett område i östra Afghanistan.

Våra medier rapporterar initialt om att ”Afghanska Försvarsdepartementet” meddelat att 36 IS-medlemmar dödats av bomben.

Sanningen är väl snarare att ett antal afghaner, kanske 36 st, mördats urskiljningslöst av de amerikanska vettvillingarna.

Vårt fega europeiska slödder till politiker och journalister tittar bort i vanlig ordning, som de brukar göra när de amerikanska psykopaterna i ”Det Fjärde Riket” är i farten och mördar försvarslösa människor.

De som gjort detta är naturligtvis inget annat än samvetslösa mördare och det är naturligtvis ingen slump att dådet utförs precis i inledningen till påskfirandet. Det är utan tvekan en eftergift till politikerna i de europeiska vasallstaterna. Då slipper de frondera, hyckla och låtsas vara berörda av de amerikanska massmorden.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Marionettens linor är kopplade

.
Ett tag trodde uppenbarligen Donald Trump och hans underhuggare att han skulle kunna vara president och bestämma själv, så som det amerikanska styrelseskicket ursprungligen, men numera allt mer teoretiskt, stadgar.

Men efterhand har det blivit allt mer tydligt att det amerikanska militärindustriella komplexet kopplat marionett-dockans linor även till Trump och hans underhuggare.

Trump är numera komplexets marionett, så som alla andra amerikanska presidenter under efterkrigstiden, från Harry Truman och framåt, varit. Möjligen med små parenteser runt John F Kennedys namn. Han försökte åtminstone att hålla dem stången i samband med deras värsta excesser i våld och hänsynslöshet - ända fram tills de mördade honom och gjorde parodi av mordutredningen, ungefär som svenskarna gjorde långt senare med Palme-utredningen.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.

Bloggsemester

.
Jag har haft en längre tids uppehåll med bloggandet. Innan uppehållet brukade jag kommentera skurkstreck och stolligheter som sträckte sig utöver det vanliga. När jag slutade skriva var det för att ”katastroferna” som motiverade mig att skriva och vilka brukat vara ungefär en per vecka, eller ännu färre, tilltog kraftigt och blev flera per vecka eller till och med flera om dagen ibland. Det blev helt enkelt för mycket och jag gav upp. Jag hade ju lite annat att göra också. Skulle jag kommentera det jag ville och tyckte var viktigt skulle jag behövt vara flera personer. Men det har inte känns bra att bara åse tokerierna utan att kommentera dem eller säga ifrån, så det känns som om jag ändå måste skriva. Jag mår helt enkelt för dåligt av att inte kritisera vad brottslingar, galningar och psykopater tillåts åstadkomma med stöd av korrupta media.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.