lördag 29 augusti 2015

Karolinska erövrar plats som Kalle Anka-institut

.
Rektorn på Karolinska Institutet, Anders Hamsten, ansluter sig nu till myglarna kring Karolinska, i fallet med den Schweizisk-Italienska gästprofessorn Paolo Macchiarini. Uppdrag Granskning har tidigare uppmärksammat hur Macchiarini ägnat sig åt att tuta i resten av världen att han i ett forskningsprojekt på Karolinska Institutet fått levande celler att fästa, växa och frodas på plaststrupar. Efter hand som Macchiarinis patienter, för vilka inte fanns något forskningstillstånd, dött utan att cellerna alls hade fäst på plasten, trots Macchiarinis påståenden om motsatsen, har situationen blivit allt mer generande för myglarna på Karolinska.

Det visar sig nu att Macchiarinis tillvaro befinner sig i den gråzon i vilken myglare i den akademiska världen kan befinna sig - om de har politiskt beskydd. Än har det varit fråga om hyllad och offentligt redovisad skrytforskning, än har det handlat om kvackande, om vård under sådana former, att personer som ägnar sig åt sådan utan politiskt beskydd, omedelbart skulle åtalas.

Efter hand som patienterna dött och forskningsvärlden hånat Karolinska Institutets pajaserier har förhållningssättet till Macchiarinis forskning varierat och blivit allt mer besvärande. Nu verkar Karolinska Institutets rektor Anders Hamsten vilja komma fram till att trots gästforskningstjänst, forskningsanslag och vetenskapliga artiklar handlar Macchiarinis verksamhet, att i Karolinska Institutets namn slå i resten av den akademiska världen att i Stockholm växer levande celler på plast,  inte om forskning utan om akut vård. Vård som är oprövad och strider mot känd kunskap och beprövad erfarenhet. Sådan vård betecknas normalt som kvackande och resulterar i åtal och fängelse.

Det är nog inte bara Macchiarini som bör åtalas. Hamsten, och kanske fler, ligger bra till för att dela Macchiarinis plats i båset.

Macchiarini är gästforskare och ska svara för sina handlingar som sådan, vare sig de handlat om forskning i gråzonen, forskningsbedrägerier eller kvackande. Men Macchiarini utgör inte KI:s ledning. Det framhålls nu, efter hand som patienterna dör, att Macchiarinis verksamhet handlat om livsuppehållande vård. Men genom att forska på patienterna, vare sig man i efterhand kallar det för forskning eller vård, har man undanhållit patienterna från annan vård. Det undandrar sig naturligtvis min bedömning om det har spelat någon roll för patienternas slutgiltiga öde. Men det bär ynklighetens prägel att Karolinska Institutet och dess ledning i efterhand vill tvätta bort sitt ansvar för att patienterna användes i Institutets forskningsprojekt. KI bör naturligtvis ta itu med sin doktor Mengeleverksamhet och ta konsekvenserna av att institutet flyter omkring i en gråzon, med forskning som inte är forskning och vård som inte är vård.

Kan man man plundra skattebetalarna på tusentals miljoner kronor omkring nya Karolinska borde skattebetalarna få något tillbaka. Det ligger i farans riktning att dessa bedrägerier hindrar räfst och rättarting även på KI. Man kunde börja med att på Karolinska Institutet ha en rektor, och en ledning i övrigt, som inte myglar. Annars hamnar man nog snart i en situation som innebär att ett hånat och utskrattat institut får stängas med skammens rodnad lysande om kinderna. Att på detta sätt försöka gömma undan svindlerierna på Karolinska Institutet från forskningsvärldens granskande ögon är endast ägnat att dra löje över Karolinska. Om detta ska bliva Karolinska Institutets musik kommer bara skurkar att vilja söka sig dit. I så fall är det bättre om det svenska etablissemanget överlåter forskningsverksamheten till andra som kan slå vakt om etik och hederlighet i samband med forskningen för att istället använda svenska skattebetalares pengar till att köpa fler vårdplatser och fler händer i vården.

Södertälje lördagen den 29 augusti 2015
Mikael Styrman

.

fredag 28 augusti 2015

Härlig avklädning av slöddret i Knivsta

.
Jag såg veckans Uppdrag Granskning.

Det finns en driven och skicklig korvmojj-ägare i Knivsta.
Och det finns ett antal utomordentligt skurkaktiga kommunala politiker och tjänstemän i Knivsta.

Vilken härlig avklädning av det tyvärr straffriförklarade slöddret!

Södertälje fredagen den 28 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Var allt detta lidande nödvändigt?

.
Europas toppolitiker och media fortsätter att hyckla om flyktingkatastrofen som blir värre för var dag som går. Allt ont i världen är de hänsynslösa människosmugglarnas fel, tycks politikerna med sin hejaklack i media mena. 

Men är det så? Har människosmugglarna skapat detta helvete för människor i Afrika, Mellanöstern och Afghanistan? Eller tillhandahåller de bara det som människor på flykt efterfrågar - en billig transport till den europeiska välfärden och tryggheten? Dessutom efter bästa förmåga - dock utan att alltid lyckas med de ibland av överdriven optimism, okunnighet, och kanske även hänsynslöshet, präglade uppläggen?

Flyktingtransporterna sker visserligen med låg standard och ofta med farliga transporter. Men vad menar Europas toppolitiker? Människor på flykt kan väl inte förväntas chartra jumbojetar som för dem till trygghet och välstånd?

I vilket krig mot en överväldigande supermakt, kan flyktingar kosta på sig att vara kräsna? Alternativet till människosmugglarnas transport är ju ofta så mycket värre. När de tyska nazisterna anföll Polen i Andra Världskrigets inledning riskerade flyktingarna att bli mördade av nazisterna, bland annat genom flyganfall som spred skräck bland flyktingarna längs landsvägarna. Man kan nog hålla för visst att sådant drabbar flyktingar i Mellanöstern också men att inga media kommer att berätta om det. Åtminstone inte om det utförs av amerikaner eller deras allierade. För resten av resan, utanför krigszonen, riskerar flyktingarna att svälta eller törsta ihjäl, frysa ihjäl, bli utnyttjade, rånade eller mördade. Människosmugglarna är knappast flyktingarnas största problem. Men det är bekvämt för avskummet som leker politiker i Europa, att försöka kanalisera den ilska som rätteligen borde drabba de USA-rövslickande europeiska politikerna mot människosmugglarna istället.

Nog hade det väl varit bättre om Europas ynkryggar till politiker hade satt ned foten och satt sig till motvärn mot de amerikanska psykopaternas härjande i flyktingarnas hemländer?

”Kalla en spade för en spade”, som vi säger på svenska. Eller ”lyft upp katten på bordet”, som man säger i Finland, varmed menas att man måste våga tala om det riktiga problemet - inte om betydelselösa undanflykter och sidofrågor. Det verkliga problemet är det amerikanska härjandet som underminerar andra länders stabilitet, samhällsordning, rättsväsende och flyktingarnas möjligheter att leva och försörja sig i sina hemländer.

- Sluta hyckla era skurkar!

Södertälje fredagen den 28 augusti 2015
Mikael Styrman

.

torsdag 27 augusti 2015

Debatt i SVT - Självbedragarnas afton?

.
Intensiv Debatt i SVT ikväll om huruvida miljöhotet kräver att bränsleskatten höjs på landsbygden. Som om det skulle spela någon som helst roll för miljön om det fåtal tusental bilar som rullar på den svenska landsbygden så rullade dygnet runt året om. Att påstå att man höjer bränsleskatten på den svenska landsbygden för att värna miljön, är bara lögn och förbannad dikt.

Den som någon gång har varit i Afrika vet att några hundra bilar färre i Afrika gör mer nytta för miljön än alla bilar på svenska landsbygden. Men för att riktigt kunna förstå det här resonemanget bör man ha upplevt att köra bakom några av de vrak som först tjänat i Europa 30-40.000 mil, sedan tjänar lika länge i Afrika, men överlastade.

Problemet är dock varken några hundra eller tusen eller ens tiotusentals bilar i Afrika eller på den svenska landsbygden eller vilken bränsleskatt de har eller inte har. Problemet är den miljard bilar, som helt i onödan, förflyttar sig i promenadtakt i världens städer, där man lätt kan bygga ut kollektivtrafik eller ge människor incitament att bo åtminstone relativt nära sitt arbete. Men det törs man inte ens andas om, eftersom vi byggt upp ett självförstörande samhälle som bygger på att vi ska förbruka jordens resurser, genom att utföra onödiga transporter, för att andra ska leva på att bygga onödiga bilar - häftiga men onödiga.

Andra självbedragare diskuterade vad bränsleskatten skulle innebära för svenska åkeriers möjligheter att konkurrera med sina utländska kollegor. Det borde gå bra tyckte någon, eftersom de utländska miljöovänliga bilarna drar mycket mer bränsle än de svenska och därför inte kan konkurrera med högre bränsleskatter. Så var det nog - ännu för 30 år sedan. Numera har utlänningarna ofta bättre bilpark än svenskarna. Men det är ju svårt för storsvensken att erkänna.

Södertälje torsdagen den 27 augusti 2015
Mikael Styrman

.

måndag 24 augusti 2015

Godhjärtade(?) stollar gör språket obegripligt

.
Media rapporterar idag att flera husvagnar har bränts i ett ”migrantläger” utanför Stockholm, Tyvärr är det inte längre möjligt att veta om det verkligen är så. Troligen är det fel. Det handlar antagligen om ett tiggarläger och inte alls om några migranter. Men eftersom språket ersätts av nyspråk, ägnat att dölja missförhållanden som politikerna inte kan hantera, så är det inte så lätt att veta. Och som vanligt finns de värsta mörkläggarna i media som, åtminstone officiellt, har motsatta uppgifter.

På snarlikt sätt är det med våldtäkt. Våldtäkt behöver inte alls betyda våldtäkt längre. Men det kan betyda att någon har tilltvingat sig sex, utan våld, men med någon form av tvång. Det betyder åtminstone att politikergänget, i det här fallet mest kvinnor, som har kapat åt sig problemformuleringsmonopolet tycker illa om övergreppet. Så illa att det måste betecknas som någonting annat, något mycket värre än orden betyder. Nackdelen är att det inte längre finns något ord att ta till för en riktig våldtäkt. En sådan med våld inblandat, dessutom ibland mycket grovt våld. Det begreppet har blivit mildrat och utspätt eftersom det numera kan innebära en massa - i förhållande till en riktigt våldtäkt - betydligt mildare övergrepp. De grövsta brottslingarna kommer undan och får gömma sig bland i sammanhanget småbrottslingar.

Det är också sedan långa tider på liknande sätt med rattfylleri. Det daltas med dem som återkommande är ute och kanonfulla äventyrar andras liv och hälsa. Ibland med flera promille i kroppen. Men samhället mäter med petimeterstock och slår stenhårt ned på annars ordentliga människor om de råkar ha 0,2 eller 0,3 promille alkohol i blodet.

Och sedan, när man ska utreda saken, går det inte att få reda på om de har kört själva eller varit ensamma om brottet, eftersom gärningsmännen, i likhet med många andra fostrade i den svenska skolan, inte begriper skillnaden mellan ”ensam” och ”själv”. Men i fortsättningen ska de i alla fall få lära sig att blanda ihop ordens betydelse av certifierade klåpare som inte heller kan skilja på ensam och själv. Därmed går ordet ”certifierad” samma väg. Förr betydde det ungefär ”dokumenterat kunnig”. Personen hade visat sig besitta kunskaper motsvarande en i förväg bestämd nivå. Den nya betydelsen som regeringen skapat, i egenprotektionistisk nit, blir ungefär ”certifierad klåpare och mörkläggare”, behörig att dölja den kunskapsmässiga kollapsen i den svenska skolan.

Man kan, och bör, fundera på om den kunskapsmässiga kollapsen som hemsöker Sverige nu nått politiken och regeringen, eller om den istället emanerar därifrån. Själv är jag benägen att tror att det senare stämmer bäst och är följden av att demokratin i de politiska partierna fått stryka på foten till förmån för rena maffiastrukturer. Som alla förmodligen vet värdesätts helt andra kvaliteter än kunskap i maffiaorganisationer.

Death Valley, Norrbotten, måndagen den 24 augusti 2015
Mikael Styrman

.

torsdag 20 augusti 2015

Vi hade tur igår

.

Den amerikanske massmördaren John McCain besökte Sverige igår, rapporterade media om genom hovsamma och respektfulla intervjuer. Mest känd är senator McCain för att ha varit krigsfånge i Vietnam efter att ha bombat civilbefolkningen med napalm. Den gamle napalmbombaren kallade Putin för buse.

Men vi hade tur. McCain hade ingen napalm med sig. Kanske är han numera även för gammal för att mörda själv. Nära samarbete med Sverige vurmar den gamla psykopaten för och får han och hans kompisar som de vill, kommer det snart att regna napalm över den svenska civilbefolkningen också.

För svenskarnas eget bästa, förstås.

Death Valley, Norrbotten, torsdagen 20 den augusti 2015
Mikael Styrman
.

söndag 16 augusti 2015

Svenska medias roll ÄR att mörklägga

.

Att svenska media nu glatt döljer den förda politikens roll för morden på IKEA i Västerås och lika glatt döljer de många berättigade frågor som de väcker, bakom en mörkläggningskampanj med de ”brännbara vätskorna” vid flyktingförläggningarna är inte konstigt. Sådana är svenska medias traditioner. Vi har inga media som ägnar sig åt att granska korrumperade makthavare eller står på barrikaderna och försvarar det fria ordet. Och det har inte blivit bättre med åren. Dessutom är det ju i hög grad media som har format vår invandringspolitik vars frukter IKEA-morden är. Otaliga har snyftreportagen varit som hetsat mot utvisningar som inte tillät mentala tidsinställda bomber att gå omkring på våra gator. Media har profiterat på godhjärtade människor i samband med utvisningar och har därmed skapat en situation som inneburit att myndigheterna istället släpper ut desperata människor på gator och torg.

Genom att tillåta och driva fram sammanslagningen av allt svagare media som bara återberättar korrumperade makthavares uppfattning, utan granskning, har man gjort media allt ointressantare för läsare och tittare, därmed allt mer beroende av makthavarnas gåvor av skattemedel och låtsas-annonskampanjer som bara är till för att köpa medias tystnad. Men samtidigt har ett motsatt beroende skapats. Politik och byråkrati, befriat från den granskning som fungerande media innebär, blir med tiden beroende av tigande media och mycket känsliga för antydningar i media. Våra media behöver inte kritisera en politiker. Det räcker med att tiga. Politiker i mediaskugga har nära till paniken och kan göra vad dumt som helst för att komma ur mediaskuggan.

Allt fler genomskådar medias korrumpering, ser hur obekväma sanningar göms undan och den kritiska granskningen av makten får ge plats för dess förskönande verklighetsbeskrivning. Det får allmänheten att i allt högre grad vända sig bort från media och själva ta hand om nyhetsförmedlingen. Det är varken konstigt eller nytt. Så gjorde man bakom järnridån också, när deras media unisont förmedlade maktens berättelser. I de budskap som fördes vidare man och man emellan fanns sanningen, men säkert också omfattande ryktesspridning, utan verklighetsförankring. Att hålla sig informerad var en fråga om att kunna granska de informationer man fick, för att gallra fram vad som var sant. Media ljög, det visste man, men vad var sant av all den övriga informationen man nåddes av? Det nya hos oss, är att mycket av informationen från man till man numera kan läsas och överblickas av allt fler, så mycket snabbare, på Internet och sociala media. Då som nu berättar vanliga media till stor del maktens berättelser - men vad är sant i den brokiga informationen på Internet?

Chefredaktörerna för två av våra dominerande tidningar, båda tillhöriga Bonnierfamiljen, kampanjar idag för att dölja sin mörkläggning bakom ett skynke av ansvarsfullhet. Det sägs inte rent ut, men mellan raderna urskuldras mörkläggningen av omständigheterna kring IKEA-morden och, av det mesta att döma, lögnerna kring de ”brännbara vätskorna” av en vilja att undvika lynchstämning.

Lynchstämning skulle nog aldrig behöva uppstå om media verkligen utförde sitt arbete. Det som mediafolket slår sig på bröstet om, allt medan de pöser över av stolthet, trots att de inte utför sitt uppdrag, utan istället springer korrumperade makthavares ärenden. Det kan vara en farlig väg. Genom att inte utföra sitt arbete kan man komma att öppna dörren till just lynchstämningar. Men media behöver inte ängsligt vädja till folket att inte förvandlas till en lynchmobb. Om media utför sitt arbete, granskar våra makthavare, publicerar vad som framkommer, så utsätts våra makthavare för det tryck från allmänheten som är nödvändigt för att bekämpa korruption och rättsröta. Men det kräver förstås mer av den som är van att slicka makthavares fötter och tigga bidrag, att räta på ryggen och istället börja utföra sitt arbete.

Den ”lynchstämning” som nämnda chefredaktörer nu känner sig manade att varna för har media skapat genom överexploatering av utvisningstillfällen som vanligtvis skapar mediala reportage med stor dramatik. Det innebär dock inte nödvändigtvis att media granskat makthavare. Snarare har de ägnat sig åt sitt vanligaste substitut för granskning av makten: ”jakt på liten tjänsteman”.

Svenska medias roll ÄR att mörklägga. Förr bara makthavares maktmissbruk, nu även egna tillkortakommanden.

Södertälje söndagen den 16 augusti 2015
Mikael Styrman
.

lördag 15 augusti 2015

False Flag-operation i Arboga

.
Den brännbara vätska invid en flyktingförläggning i Arboga, som påstås ha kommit till polisens kännedom genom ett "tips", är med stor sannolikhet en False Flag-operation. Syftet är att flytta fokus från maktelitens stolligheter som både direkt och indirekt orsak till morden på en mor och hennes son på IKEA i Västerås. Hellre bör allmänheten bekymra sig för, och tycka synd om de för "förföljelse" i Sverige utsatta flyktingarna än fördjupa sig i frågan om varför en afrikan väljer att knivmörda två oskyldiga svenskar.

Metoden är ungefär densamma som dagens psykopaters föregångare tillgrep mot Jan Guillou och Peter Bratt när de avslöjade Nationalsocialdemokraternas gangsterorganisation, IB, som spionerade på och åsiktsregistrerade svenskar. Jan Gulljou och Peter Bratt dömdes till fängelse medan spionerna och gangstrarna under Birger Elmérs ledning gick fria.

Om vätskan i Arboga hade varit äkta vara skulle anläggningen ha brunnit. Ingen riktig invandringsfientlig släpar dit vätskan utan att tända på. Alla vet att den som gör förberedelserna blir lika hårt dömd som den som gör brottet. Åtgärden är helt osannolik annat än just som en falsk operation med syfte att vilseleda den allmänna opinionen.

Södertälje lördagen den 15 augusti 2015
Mikael Styrman
.

fredag 14 augusti 2015

Hotell Invandrarverket - med rätt att representera

.
Hotell Invandrarverket har fått åtminstone en ny gäst i morse, som har för avsikt att leva flera år på, med afrikanska mått, lyxhotell med helpension i Sverige.

Men varför ska den som har arbete på Etiopisk flygplats inklusive säkerhetsklassning, beviljas asyl i Sverige?

Varför ska han parasitera på svenska skattebetalares bekostnad?

Det är väl bara att skicka hem honom med vändande plan?

Vad håller invandrarverket på med? Tror de att de är någon sorts charterarrangörer med uppgift att tillhandahålla gratis all inklusive-vistelser åt hela världen?

Södertälje fredagen den 14 augusti 2015
Mikael Styrman
.

PO till försvar för mörkläggningen!

.

Det låter väldigt vackert när Pressombudsmannen Ola Sigvardsson avslutar sin artikel i DN, publicerad igår, för att försvara medias beröringsskräck inför de av skillnad i kultur- och levnadsstandard orsakade morden, nu på IKEA i Västerås. Hans avslutningsfras i artikeln lyder som rubriken: ”Ett samhälle där allt ska publiceras blir ett mycket obehagligt samhälle att leva i”

Så är det naturligtvis. Då är det bättre för många - inte minst för nomenklaturan - med den rådande ordningen som innebär att allt, och mer därtill, publiceras om nomenklaturans kritiker eller motståndare, även utan skrupler sådant som är påhittat och publiceras mot bättre vetande, medan övriga behandlas skonsammare.

Vår pressombudsman är ett typiskt svenskt lite gulligt skurkorgan. Skenbart, och inför de lättlurade, till för att avhålla media från att ta heder och ära av folk, från att tjäna pengar på oseriös tidningsutgivning eller från att behaga makthavare med inflytande över annonsbudgetar, presstöd eller lagstiftning av betydelse för pressen. Bakom kulissen och polityren istället till för att hindra att människor som pressen, oavsett motiv eller huvudman, tagit heder och ära av stämmer tidningen. Efter att ha fått en betydelselös klapp på huvudet av PO upplever de flesta sig ha fått en sådan upprättelse att man inte ids försöka stämma tidningen.

Pressombudsmannen tillgodoser även det dubbla syftet att subtilt påverka tryckfrihetsdomstolen. Om inte PO kritiserar en publicering krävs det betydligt mer av den av makthavares och medias förföljelse utsatte, för att gå vidare med en stämning, och av domstolen för att fälla tidningen. PO är ett organ skapat av makthavare och tidningsägare för att skydda makthavare och tidningsägare. Och skydda dessa organ är just vad PO ägnar sig åt i den igår i DN publicerade artikeln. Nu handlar det om att skydda den beröringsskräck som media och makthavare byggt upp, inför de delvis svåra problem som föranleds bland annat av kulturella skillnader mellan svenskar och invandrare.

Mindre finkänsligt formulerat handlar det om att dölja att mer eller mindre ociviliserade människor inte blir civiliserade av att träda över den svenska nationsgränsen. Den som ägnat sig åt grova stölder, misshandel mord och våldtäkter, även grova gruppvåldtäkter under bestialiska former upphör inte per automatik med det för att de kommer till Sverige. Våra makthavare, med sina stödtrupper i pressen, som egentligen ska granska dem, men som istället håller dem om ryggen, nekar i sten till att sådana skillnader finns. Ändå har media - även svenska sådana - i åratal beskrivit excesser i sådana våldsdåd i bland annat delar av Afrika, men även på annat håll. FN har till och med utsett särskilt sändebud med syfte att komma till rätta med terrorn mot kvinnor i Afrika. Margot Wallström var sådant sändebud en tid. Hon lämnade gråtande uppdraget. Det var en, sannolikt lukrativ, ära att bli utsedd, men skulle ha inneburit en katastrof att fortsätta på uppdraget, därmed visande att hon inte kunde göra något åt de grova missförhållandena.

Det ska villigt medges att alla i berörda folkgrupper inte ägnar sig åt nyss beskrivna övergrepp. Men tillräckligt många gör det, även bland dem som kommer till Sverige och här betecknas som ”utsatta”, för att det ska vara ett stort svenskt problem. Ett stort svenskt problem som förnekas och mörkläggs av våra makthavare och media.

PO Sigvardsson skriver - skenbart ansvarsfullt - om tryckfriheten: ”Om friheten inte hanteras på ett ansvarsfullt sätt kommer den att inskränkas.” Ett märkligt uttalande av en demokratisk yttrandefrihetslättviktare. Låt oss ställa Sigvardssons omdömeslösa yttrande, värdigt den förre östtyska diktatorn Erich Hoenecker, mot vad en av de tyngre elefanterna på yttrandefrihetens område uttryckt. Thomas Jefferson, den amerikanska konstitutionens förmodligen mest framträdande medförfattare och även den amerikanska nationens tredje president, sa följande:

”Yttrandefriheten kan inte begränsas. Den kan bara förloras.”

Vad ska man ha yttrandefriheten till om man inte vågar använda sig av den? Finns den över huvud taget, om man genast hotas med att bli fråntagen den, om man begagnar sig av den?

I sitt inte helt lyckade försvarstal, för DN:s mörkläggning av bakomliggande orsaker till IKEA-morden, skriver Sigvardsson även:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” (min understrykning och fetstil)

Det är väl en rimlig formulering? Men den betyder ju inte att man ska förtiga exempelvis etniskt ursprung, politisk tillhörighet eller religiös åskådning i de fall de har stor betydelse för att man ska kunna beskriva och förstå problemet, eller skydda sig själv eller befolkningen mot dess konsekvenser. Och om konsekvensen av att problemet mörkläggs blir att oskyldiga människor blir mördade och att vårt fria samhälle går förlorat, är det ett billigt pris att beskriva problemet även om det för mördaren kan upplevas som missaktande. Jobbigast är det nog för de många politiker och journalister som i präktighetens nit förändrat samhället så att de själva blivit livrädda för att ta i problem med etnisk anknytning, av rädsla för att utpekas som rasister och därigenom riskera att förlora sin plats vid köttgrytorna. Personligen måste jag framhålla att jag upplever Sigvardssons argumentation som utomordentligt fånig. Om en människa har sjunkit så djupt att han skär halsen av oskyldiga människor på IKEA - vad spelar det rimligen för roll om man diskuterar huruvida morden har kulturella orsaker? Jag måste säga att Sigvardsson tycks fullfölja en tradition som innebär att korrumperat och prostituerat mediafolk blir PO. Men kan det verkligen vara till fördel ens för våra makthavare och tidningsägare, att ha ett sådant etiskt och moraliskt svammel som PO? Lojaliteten tycks det inte vara något fel på, men den intellektuella höjden på resonemanget tycks inte vilja infinna sig.

Det riktiga bottennappet blir förstås när Sigvardsson jämför med en svensk snickare: ”Om en snickare begår ett mord finns det inte skäl att kasta en skugga över alla snickare”. Det är ju en utomordentligt osaklig jämförelse. Skulle det vara så, för att använda Sigvardssons egen jämförelse, att det visade sig att andelen snickare som begått grova brott var kraftigt överrepresenterade i våra fängelser, visst skulle det då finnas anledning att diskutera och studera vilket samband som finns. Sveriges slutna anstalter är ju nästan enbart befolkade av invandrare, men det får inte sägas högt på grund av den beröringsskräck som politiker och journalister byggt upp i frågan.

Migrationens avigsidor, som makteliten inte vågar ta i, handlar ju inte om EN våldtäkt eller ETT mord. Det handlar enligt uppgift om, att antalet anmälda våldtäkter nästan tiodubblats under trettio år. Antalet anmälda misshandelsfall har fyrdubblats, antalet mord- och dråpförsök även de fyrdubblats samt antalet anmälda våldsbrott närapå fyrdubblats. I invandrartäta områden skjuter folk mot andra, och varandra, med maskingevär på allmän plats, spränger bilar i luften och kastar handgranater. Samtidigt har våra media mage att påstå att brottsligheten har minskat!

Det behöver ju inte vara så, att hela ökningen har samband med invandring. Men eftersom det är känt att en stor del av invandringen sker från områden, där det under lång tid förekommit utomordentligt stora problem med nämnda typer av brott, ligger det i farans riktning att det finns ett ganska påtagligt samband. Om inte man kan diskutera och analysera sambandet kommer det inte heller att vara möjligt att vidta åtgärder och då kommer problemen att förvärras ytterligare.

Det är att göra en otjänst mot de många invandrare och flyktingar som INTE är mördare och våldtäktsmän att inte ta itu med frågan vad man ska göra med mördarna och våldtäktsmännen som gömmer sig bland hedervärda invandrare. Problemen kommer i så fall att förvärras och att drabba oskyldiga inte bara bland svenskar utan framför allt bland de många invandrare och flyktingar som är helt oskyldiga till problemen. Det är inte anledning för vare sig politiker eller journalister att ikläda sig den präktiges skrud. Det om något är rasism - dold under förment välvilliga avsikter!

Södertälje fredagen den 14 augusti 2015
Mikael Styrman

.

IKEA-mannen erkänner - javisst!

.
Om han mördar två personer för att få stanna i landet, bli ompysslad på ett svenskt fängelse, med helpension, för att få stanna i landet - istället för att hänvisas att försörja sig själv i sitt hemland - vore det ju helt absurt att inte erkänna.

Södertälje fredagen den 14 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Varför säkerhetspolis på IKEA?

.
Det är en annan omständighet som polisen har ”glömt” att redogöra för. Varför dök säkerhetspolisen upp bland de första på IKEA? Om det är som nomenklaturan nästan mangrant påstår i media förefaller det ju lätt absurt. Ett mord på IKEA, eller vilken affär som helst, är knappast en sak för säkerhetspolisen utan istället för ordningspolisen. Men, om nomenklaturan istället mörklägger och uppgifterna och spekulationerna på sociala media är riktiga blir det helt begripligt.

Södertälje fredagen den 14 augusti 2015
Mikael Styrman

.

torsdag 13 augusti 2015

Vad sysslar media, regeringen och polisen med - i nämnd ordning?

.
Efter dubbelmordet på IKEA i Västerås är det många som har betett sig underligt. Regeringen tycks ha gått och gömt sig - mangrant! Media mörklägger vad det är som har hänt. Polisen mörklägger det också men har därutöver förstärkt bevakningen av flyktinglägren i bygden. Inte för att skydda svenskarna mot flyktingarna bland vilka det bevisligen gömmer sig latenta dubbelmördare, utan för att skydda flyktingarna mot svenskarna. Det är naturligtvis inte uttalat sagt så, men man skulle nästan kunna tro att polisen dragit slutsatsen att en 55-årig kvinna och hennes 28-årige son mördades för att inte polisen tillräckligt skyddade flyktingarna mot dem. Och svenska media gör det som de är bäst på. De tiger för att skydda inkompetenta och/eller ohederliga makthavare.

Genom att alla dessa, på olika sätt ansvariga för tingens ordning, har gått och gömt sig, har de lämnat fältet fritt för nyhetsförmedling, spekulationer och ryktesspridning på Internet. Det är väl det som polisens talesman i Västerås syftade på när han uttryckte att "mörka krafter" kan utnyttja det inträffade?

Men vad är det som de "ljusa krafterna" har åstadkommit då, som det finns anledning att slå sig på bröstet över och känna sig förträfflig av? Av polisens uttalande och vidtagna åtgärder är det svårt att dra någon annan slutsats än att sanningen inte är vacker.

Är det som spekulationerna på Internet gör gällande, att åtminstone den ena av offren har fått halsen avskuren? Och finns det något ännu värre begravt i detta som gör makteliten så ängslig? Så ängslig faktiskt att svenska media numera hånas i media utomlands över sin benägenhet att mörklägga obekväma nyheter. Det är inte något som media internationellt förväntas ägna sig åt. Snarare är det något som våra media, framhävande sin egen förträfflighet, brukade håna media i
Östeuropa och Sovjetunionen för.

Kom ut ur skåpet nu, Stefan Löfven, och ta de övriga ynkryggarna med Dig, och berätta vad Ni har ställt till med. Ska Ni även i fortsättningen släppa ut desperata människor som hotas att utvisas till ett sämre liv, att knivmörda i sammanhanget oskyldiga svenskar, för att istället få stanna kvar och bli försörjda på svenska "hotell"? Måste fler mammor, syskon och barn dö för att våra odugliga media bara ska omnämna Er i förskönande ordalag?

Södertälje torsdagen den 13 augusti 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 12 augusti 2015

Svensk dubbelmoral

.
Nog är det för märkligt. Hade måndagens mord begångna på IKEA i Västerås skett på något annat företag, i synnerhet utomlands, skulle svenska media med kattstora bokstäver ha använt rubriken ”Terrordåd på köpcenter!”

Men nu skedde det i Sveriges största skattefuskares lokaler, som genom drivet mutande varit undantaget från skatt sedan 1960-talet. Då blir den betydligt hovsammare benämningen istället ett ”obegriplig dåd av en enskild galning”. Och polisen vågar inte ens svara på om kniven ingick i IKEA:s sortiment. Som om det nu skulle spela någon roll. Det finns ju tiotusentals företag som säljer knivar och de kan ju inte säljas utan att exponeras. Det är rena dagisnivån på gullandet med maffian i Sverige.

Södertälje onsdagen den 12 augusti 2015
Mikael Styrman

.

I oförstånd och upphöjd inbilskhet

.
Så här dagen efter morden på IKEA i Västerås vet vi fortfarande inte vad som egentligen har hänt. Utfallet av händelserna är något förvånande. En mor och en vuxen son har blivit mördade av, som det förmodas och har rapporterats, två gärningsmän. Av media ytterst motvilligt avslöjade som varande av utländsk härkomst - vilket alls inte saknar betydelse. Men den förmodade gärningsmannen är också svårt knivskuren vilket skapar viss osäkerhet, och nyfikenhet, inför vad som har hänt mer än de två morden.

I vanlig ordning inledde media med sin traditionella mörkläggning. Inget skulle yppas om att gärningsmännen är av utländsk härkomst. Ännu mindre om deras bakgrund, uppehållsstatus, eventuell asyl osv. Givet omständigheterna finns det som vanligt stark anledning att betvivla att det som så småningom kommer att berättas för oss verkligen är sanningen. Om exempelvis ett beslutat eller förväntat avslag på en ansökan om uppehållsrätt eller asyl finns med bland korten är det mycket som talar för att statsapparaten, som en man, kommer att ljuga svart till vitt. Redan stämplas dådet som ett ”obegripligt vansinnesdåd”. Det mesta talar för att det är trams och uttalat mot bättre vetande.

Den situation som skapats av våra media och våra politiker - må vara i oförstånd och upphöjd inbilskhet - har lett fram till dessa mord. Sannolikt har vi inte heller sett det sista mordet. Det är nog inte ens som Churchill yppade vid ett tillfälle under Andra Världskriget ”kanske slutet av början”. Snarare befinner vi oss precis i början av början av vad som komma skall. Men morden är ändå en sådan omskakande händelse att det har ett alldeles särskilt intresse att följa hur media hanterar sin skam med anledning av det inträffade.

Jag råkade läsa Tove Lifvendahls ledare i Svenskan av idag, med rubriken ”Det politiska ansvaret efter IKEA-morden”. Ledaren går en balansgång, mellan hur man har förhållit sig, och hur man borde ha förhållit sig. Jag tycker mig ana en nyvaknad skam över att man från medias sida, liksom staten, för att inte säga det offentliga, har svikit invandrarna och flyktingarna. De har överlåtits åt religiösa fundamentalister, psykopater och gangsters att härja med. Visserligen kan man väl inte förvänta sig att en skribent alltid ska lyckas hitta precis rätt nyans eller lyckas skapa millimeterrättvisa mellan olika intressen eller grupper i det skrivna. Men jag tycker att ledaren ändå utöver skammen har en tydlig slagsida, kanske ett försvar av den tidigare linjen. Exempelvis bygger Lifvendahl upp sitt resonemang med hjälp av förföljelse som balkantiggare påstås ha blivit utsatta för, att ”frätande vätska” kastats mot ansiktet på en kvinna och en ”smällare” kastats mot en annan. Vad Lifvendahl gör här, och det är inte så lite fult, är att försöka få oss att koppla ihop denna påstådda ”frätande vätska” med de attacker med syra, som inte helt sällan kastas mot ansiktet på kvinnor i Pakistan, i syfte att förstöra deras liv. Jag måste säga att jag tror inte en minut på det där. Jag är övertygad om att det är uppblåst till oigenkännlighet. Kanske rent av en bluff från början till slut, från människor som satt i system att bedra sin omgivning. Jag tycker mig även sakna i hennes uppräkning ”attackera människor med syra och smällare” att det numera frekvent rapporteras i svenska media om attacker med maskingevär och handgranater i våra städer. För mig är det svårt att tro, mot bakgrund av vad som så nyligt utspelat sig, att man kan skriva om detta och ”glömma” dessa händelser. De är troligen avsiktligt utelämnade och det är sannolikt gjort i manipulativt syfte. Varför? För att det är invandrarligor som ägnar sig åt sådant och det passar inte medias försvar av sin förda politik att påminna om dessa saker.

I alla tider har olika folkslag bekämpat varandra för att försvara sina egna och sitt släktes överlevnadsmöjligheter. Det har skett även under tider då jorden har ”flödat av mjölk och honung”, trycket från människor varit försumbart och djurstammarna och fiskbestånden varit generösa. Det har pågått under människans hela tid på jorden. De senaste hundra åren och i synnerhet de allra senaste decennierna har människan fått för sig att leka Gud, trott sig efter några år på högskola kunna göra ett bättre jobb än naturens under hundratusentals, ja miljoner, år utvecklade skapelse. Och nu på senare tid har den mänskliga inbilskheten förlett människan att tro sig stå över hela sitt genetiska arv. Nu är denna inbilskhet så allvarlig, att i tider av kraftig överbefolkning av jorden, av människan skapade hot mot våra grödor, vattentillgångar, fiskbestånd, pollinatörer och vårt klimat, tror en del människor att vi ska kunna bortse från hela detta arv och svälta ihjäl tillsammans, under broderligt delade vedermödor. Historien innehåller många exempel på kulturer som gått under, eller folkgrupper som helt utrotats, när de allt för generöst och aningslöst välkomnat mindre generöst inställda kulturer. Det har alltid slutat likadant. De aningslösa har utrotats. Jag befarar därför att det kommer att gå precis likadant den här gången. Det nya är, om inte politiken radikalt förändras, att denna gång blir det svenskarna som utrotas.

Det här är svåra frågeställningar, snudd på omöjliga att hantera, inte minst för vår av den godhjärtade dumheten drivna politik. Jag tror att det är mycket svårt att lyckas ändra någons inställning i sådana här viktiga frågor. Våra värderingar är skapade under generationer av ändå kortvarigt överflöd, vilket nu går mot sitt slut. Det överflöd som rått och som skapat de stabila förutsättningarna för vårt moderna samhällsbygge, förleder många av oss, kanske de flesta, att tro att överskottet alltid ska finnas.

Förmodligen är den fråga vi har att ta ställning till, och som i slutändan måste bestämma hur flykting- och migrationsfrågan ska hanteras, följande:

- Måste alla dö för att inte alla kan överleva?

Om svaret på den frågan nu är ja så avviker det radikalt från vad som alltid har präglat inte bara människans utan hela skapelsens tid på jorden, nämligen Darwins ”survival of the fittest”. De arter överlever som förmår anpassa sig till nya förutsättningar. Även om vi naturligtvis gärna skulle vilja att det vore så, är det inte nödvändigtvis de mest generösa eller mest godhjärtade som överlever. Det har åtminstone inte varit det hittills. Det är inte heller med nödvändighet de hänsynslösaste. Men det är säkert de som förmår att på ett klokt, och ibland säkert även obekvämt, sätt anpassa sig till nya förhållanden.

Våra ledares oförmåga att inhämta kunskap om, och förstå sig på, omvärlden har gett oss ett rättsväsende som dömer Afghanska gruppvåldtäktsmän till några års vistelse i svenskt fängelse. För oss är det naturligtvis fängelse. Men i jämförelse med exempelvis afrikanska hotell, är det ytterst få hotell på den afrikanska landsbygden som kommer ens i närheten av komforten i svenska fängelser. För människor som levt i nästan ouppvärmda hyddor, kanske utan fönster, med stampat jordgolv och med hungern, törsten och kölden som kanske ständig följeslagare är det nog mycket svårt att uppleva det som straff, att flytta in i ett svenskt centraluppvärmt fängelse, med tvätteri, lagad mat tre gånger om dagen, som man inte ens behöver laga själv och TV, för att bara ta några exempel. Det kan knappast uppfattas som ett straff. Snarare som en belöning, som en förflyttning till paradiset på jorden.

Detta måste man förmodligen kunna ta till sig, för att förstå hur många av de nyanländande som kan tänkas mörda, för att hellre bli satt i ett svenskt fängelse - förpassas till paradiset på jorden - än bli utvisad till de förhållanden man kom i från. Alla som kommer är naturligtvis inte brottslingar. Alla är inte heller ärkeängeln Gabriel. Men tillräckligt många är i våra ögon grova brottslingar med många mord och våldtäkter på sitt samvete - i många fall kanske som en del i en överlevnadsstrategi. Problemet låter sig knappast kringgås genom att ge alla som vill ha det uppehållstillstånd. Den som levt så under avsevärd tid lär knappast ändra livsstil för att samhället informerar om att det inte är tillåtet här. Tror man det, är man nog tyvärr hopplöst inskränkt. Försök gärna informera fd jugoslaver och araber, om att det inte är tillåtet att skjuta andra med maskingevär, eller kasta handgranater i huvudet på folk som man inte gillar. Det verkar inte gå hem.

Att lagstifta är svårt. Inte bara för våra byapolitiker och knapptryckare. Kineserna, hos vilka inga byapolitiker göre sig besvär, därför att samhället styrs av en elit som inte släpper upp andra, hade för ett antal år sedan problem med ett stort antal personrån. För att komma till rätta med problemet ändrades lagen, så att rånare fick dödsstraff. Det resulterade i att antalet rån minskade något, medan antalet rånmord ökade kraftigt. Eftersom rånaren hotades av dödsstraff om han åkte fast, valde han att mörda sitt rånoffer för att inte lämna några vittnen, vilka skulle kunna medverka till ett dödsstraff. Även om lagstiftningen sker med de bästa av avsikter är det inte alltid lagen får de avsedda konsekvenserna. Lagstiftaren måste kunna förstå, inte hur han själv skulle påverkas av straffet, utan istället hur de gärningsmän som avses dömas kommer att uppfatta straffet.

Det är möjligt att vi måste enas om en helt ny tolkning av begreppet ”likhet inför lagen”. Att man dömer människor med helt olika bakgrund och förutsättningar, till exakt samma straff, för exakt samma brott, är inte nödvändigtvis likhet inför lagen, om den ena upplever det som det grövsta straff, medan den andre upplever det som en ytterst generös belöning. Millimeterrättvisa går aldrig att uppnå. Men det går heller inte att vara tillfreds med att gruppvåldtäktsmän som kommer från andra förhållanden än våra upplever sig bli belönade av det svenska samhället.

Under medeltiden utvecklades de mest sinnrika maskiner för att plåga människor med. Det berodde inte nödvändigtvis så mycket på en uttalad vilja att plåga varandra. Sannolikt berodde det mer på, att i tider av hårt fysiskt arbete, utan tandläkare, läkare och mediciner, hade människor ont allt som oftast. Om man hade låst in en medeltida människa i ett modernt svenskt fängelse vore det ungefär detsamma som att ge en kunglig belöning. Omvänt gäller naturligtvis att en modern svensk som utsattes för medeltida metoder att utmäta straff, eller hålla förhör, sannolikt skulle dö på fläcken under svåra plågor. Straffet måste med andra ord stå i rimlig proportion till brottslingens normala tillvaro för att det ska råda likhet inför lagen. Vill vi uppnå det måste vi förändra sättet att utmäta straff på. Att låsa in människor som kommer från nästan medeltida förhållanden i svenska fängelser, leder knappast till önskade resultat. Det är orimligt att den som mördar för att få stanna i Sverige hamnar i ett svenskt fängelse. Vederbörande bör istället straffas i sitt gamla hemland och på det sätt som är brukligt där. Om inte vi förmår frigöra oss från gamla dogmer kommer förmodligen väldigt många svenskar att mördas i det som poliser och journalister nu till följd av funktionell dumhet kallar för ”obegripligt vansinnesdåd”. Det är naturligtvis inga vansinnesdåd. Istället är det fråga om för förövaren utomordentligt rationella och egennyttiga handlingar, må vara präglade av en hänsynslöshet som en typisk frisk svensk har svårt att förstå, utan att få bakgrunden förklarad för sig.

Södertälje tisdagen den 11 augusti 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 11 augusti 2015

Från stampat jordgolv till svensk hotellstandard

.
Det är väldigt underhållande att följa den godhjärtade dumhetens byråkratis härjningar på migrationsområdet, livligt pådriven av en snarlik mediakår.

När svenskar flyttar ut för att ge plats åt mer lönsam invandrarförläggning, då duger inte längre en bostadsstandard som svenskarna kunnat leva med. Istället måste de som ofta kommer från fönsterlösa hyddor utan värme, vatten och sanitet, men ofta med stampat jordgolv, bo med betydligt högre standard än svenskarna. Pådrivna av en skamförmedlande mediakår ska då anläggningarna standardhöjas, allt medan svenskarna lommar undan med svansen mellan benen, för att betala sin skatt, som alltid går till "vård, skola och omsorg".

Södertälje tisdagen den 11 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Södertälje bakom kulisserna

.
I rubriken står visserligen ”Södertälje bakom kulisserna”  men det kanske lika gärna kunde ha stått ”Sverige bakom kulisserna”. Åtminstone snart. Det är bara det att i vissa sammanhang ”leder” Södertälje utvecklingen - Södertälje och Malmö.

Samhället har blivit bipolärt. I ena polen har vi etablissemanget - politiker, högre tjänstemän och media - som odlar sin världsbild, sin myt eller bubbla om man så vill, med en förskönad verklighetsbeskrivning, tillhandahållen av direkt eller indirekt statsfinansierade media. I andra polen har vi den övriga befolkningen och deras informella nyhetsförmedling. Ni vet, den som inte får förekomma i etablissemangets media.

Nu vet denna informella nyhetsförmedling att berätta, att bakom den förskönande kuliss som Södertäljes politiker håller upp, är Södertäljes ungdomar på att bli ”mambo”. Ungefär som ungdomarna i Rom, men av delvis andra skäl. I Rom leder det till att barnen inte har råd att flytta hemifrån, bilda familj och skaffa barn.

I Södertälje köps lägenheterna upp av syrier. De hyr sedan ut dem åt andra, nyanlända syrier. Och kommunen betalar hyran. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna att dessutom byter andra pengar ägare, även om de inte syns. Men kommunens finansiering lyfter lönsamheten till annars oanade nivåer - för syrierna. Förr kunde svenska barn i Södertälje låna nytryckta pengar, på villkor att de inte behöver betala någon ränta och inte heller amortera. Nu förslår snart inte deras betalningskraft längre. Två ungdomar som vill bilda familj och låna pengar kan inte konkurrera med mångfaldigt fler personer som dessutom har tillgång till skattekassan.

Man skulle kunna tycka att det inte gör så mycket, på en överbefolkad jord. Men det är nog ingen lösning på jordens överbefolkning. Det kommer nog att göras barn i alla dessa lägenheter ändå. Övervägande skäl talar nog för att det kommer att göras mycket fler barn. Och de svenska ungdomarna i Södertälje får sända en tacksamhetens tanke till politikerna som ordnar så att de får bo kvar hos mamma och slipper konfronteras med make, maka och barn som ställer krav. Tacksamheten kan lämpligen manifesteras genom att välja om politikerna nästa val. Det kommer sannolikt också att ske. Åtminstone kommer väljarna att tro att de har gjort det.

Södertälje tisdagen den 11 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Måttlig utsatthet hos krävande tiggare och knivbärande nysvenskar in spe

.
Det talas mycket vackert i TV nu, av säkert godhjärtade, men i verkligheten illa förankrade människor. Nu är det bränderna i tiggarlägren som är på tapeten. Det verkar som att de är extra mycket på tapeten nu, efter morden på IKEA i Västerås. Media ser gärna en debatt om tiggarna och hur synd det är om dem. Hellre det än en debatt om huruvida det är på väg att bli ett sätt att få bli kvar i Sverige, att döda en eller flera svenskar - när som helst, var som helst - och bli försörjd på livstid. Fönsterlösa hyddor, utan värme, vatten och sanitet men däremot med stampat jordgolv, torka och hunger, får bytas mot centralvärme, rum med tvätteri och tre mål mat om dagen, elljus och TV. Det enda som behövs är att få någon eller några svenskar att ”öppna sina hjärtan” i mycket bokstavlig mening. 

Att svenskar bränner tiggarläger går inte att försvara. Men det går att förstå, att svenskar som upplever sin rätt kränkt av människor som är så ”utsatta” att de står över lagen, vidtar egna åtgärder när högskattesamhället har kapitulerat och bara drar in pengar till sig själva, utan att ge något tillbaka som skulle kunna motivera skatteuttaget.

Det finns balkantiggare, snart förmodligen även asiatiska tiggare och afrikanska tiggare som helt skamlöst går fram till människor, skakande sin burk medan de med uppfordrande ton säger: ”Pengar! Pengar!”. Sådana människor är inte utsatta. Däremot är de bra på att dra nytta av andras dumhet.

Jag säger inte att det rättfärdigar att bränna upp deras tattarläger. Men jag säger att man inte behöver vara förvånad om så sker. Och de erbjuder ju en bekväm utväg för media när man vill gömma undan mörkläggningen av IKEA-morden.

Södertälje tisdagen den 11 augusti 2015
Mikael Styrman

.

Fel människor knivmördas, skjuts och bombas

.
En del av morden och mordförsöken som vi allt oftare får läsa om drabbar deltagare i maktkamper i den undre världen. Metoderna må vara upprörande och skrämmande, men deras resultat ofta social sanering.

Men många gånger drabbas ganska vanliga svenskar. Mest nysvenskar, tror jag, men även ursvenskar. Men oavsett vilket, oftast fel människor. Om det istället drabbade politiker, mediaägare, redaktörer och journalister skulle inte rapporteringen vara så mörkläggande. Snarare skulle det bli ett ramaskri. Och då skulle vi garanterat få veta åtminstone vad det är för färg på den misstänkte gärningsmannen, utan att inhämta den informationen från de portaler på Internet, vilka journalistiken indignerat uttrycker så mycket förakt för. Nu, som i Västerås, gick det bra att visa gärningsmannen på bild så länge media trodde att han var offer. Men när det gick upp för dem att han var gärningsman tog censuren genast hand om varje antydan till naken hud.

Är man välvilligt inställd tror man nog att det är skammen man känner efter alla lögner som hindrar media att rapportera sanningen. Är man mindre naiv och välvillig tror man istället att det är skamlösheten som driver dem att ogenerat fortsätta att ljuga för läsarna och folket.

Men, som sagt, när det blir lite fart på mördandet av politiker, mediaägare, redaktörer och journalister blir det nog annat ljud i den mediala skällan. Till dess får nog svenska folket hålla till godo med att, åtminstone officiellt, låtsas bli mördade av ursvenskar.

Södertälje måndagen den 10 augusti 2015
Mikael Styrman

.

lördag 8 augusti 2015

Förtydligande om medias vilseledande av oss

.
De som under längre tid haft anledning att följa kommunpolitiken i Haparanda förstod säkert vad jag syfte på i bloggposten ”Grattis till Pyhäjoki, Sven-Erik!”. Nu är det ju inte så många som är i den positionen, och de som är det är det ofta synd om. Därför kan det vara på sin plats med ett förtydligande.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht utmärkte sig redan som kommunpolitiker i Haparanda för att hans makthunger gjorde honom gränslös. Fågelskyddsområdet som politikerna en gång stal i syfte att skada en jordbrukare i Mattila, blev ointressant när mutkolvarna på Ikea ville bygga två industrilador där och man kunde göra politisk karriär på frågan. Då var det fritt fram att rulla över fåglarna med en bulldozer. Om fågelskyddsområdet skulle ha blivit ointressant skulle området naturligtvis rätteligen ha lämnats tillbaka till markägaren eller hans efterlevande. Men så gör ju inte tjuvar. Det där har ju media haft koll på hela tiden men konsekvent tigit om. Inte ens när mobben på Sven-Eriks vägnar kastade in flaskor genom fönstret till bostaden tillhörig den lokala ordföranden i naturskyddsföreningen, tilldrog sig bakomliggande frågor medias intresse. Ändå var det väl mycket, mycket likt de metoder nazismen i 1930-talets Tyskland använde mot sina motståndare. Mörkläggning var påbjudet av maffian, vars ärenden den ärelystna Sven-Erik Bucht sprang.

För att skada Ekfors Kraft AB försökte samma maktgalna Bucht få bygga ett kraftverk i Kukkolaforsen i den skyddade nationaltillgången Torne Älv. Det var naturligtvis olagligt men med hjälp av bland annat den olagligheten tryckte man Ekfors Kraft AB i konkurs genom en rättsvidrig tvångsförvaltning, för att kunna stjäla företaget. Och nu sitter tjuven i regeringen. Det ser inte bra ut för Sverige. Även detta var väl bekant i mediakretsar som i vanlig ordning plikttroget vilseledde människorna.

Det riktigt ryggradslösa spektaklet utspelade sig i veckan. Den som har följt Haparandapolitiken vet att Sven-Erik Bucht - landsbygdsministern - som kommunalråd drev igenom att kommunen var positiv till kärnkraftverket i Pyhäjoki. Det mesta talar nog för att befolkningen inte alls är av samma uppfattning. Media vet detta mycket väl. För att skydda maffians hantlangare, Sven-Erik Bucht, och lura befolkningen att man granskar politiken spelar man upp ett låtsasangrepp på Åsa Romson, MP. Det är traditionella maffia- och mobbarmetoder. Det är inte utan att jag äcklas en aning över att våra massmedia är bemannade av sådant slödder. Får vi ett kärnkraftverk som ingen vill ha, 10-15 mil från svenska gränsen och den sittande landsbygdsminstern har befrämjat det med odemokratiska mobbingmetoder, då ska det naturligtvis informeras om och behandlas i media. Allt annat är djupt ohederligt. Det blir inte mindre angeläget av att landsbygdsministern har sylt ända upp i armhålorna efter att våra pensionssparare plundrats på fjortontusenmiljoner i Northland av landsbygdsministern, och framför allt av hans beskyddare den röda tjuvaktiga baronen och bröderna Pålsson - alla offentliganställda mutkolvars oantastliga välgörare.

Vi behöver verkligen alternativ till maffians nyhetsförmedling i Sverige.

Fjollträsk lördagen den 8 augusti 2015
Mikael Styrman
.

Veckans I-landsproblem

.
I dessa tider, då landet tar emot stora mängder arbetskraft, kan man fundera över vilka förändringar det kommer att leda till, hur vårt samhälle kommer att anpassa sig till de nya förutsättningarna?

Meningarna går isär. En del menar att landet översvämmas av analfabeter. Andra, ur vars hand media äter, tycks mena att landet översvämmas av läkare, advokater, civilingenjörer och professorer. Nåja, sanningen ligger väl någonstans där emellan.

Hur möter samhället förändringarna då? Ett exempel fick vi i TV under den gångna veckan:

Den självstädande offentliga toaletten har sett dagens ljus.

- Varför inte?

Om amerikanerna och sovjeterna behövde 60.000 kärnvapen för att kunna förgöra varandra femtio gånger om - varför skulle då inte svenskarna behöva självstädande toaletter i den ljusnande framtid som är vår?

Men man kan utföra dem en glasvägg så att de många arbetslösa kan stå utanför och få sin dagliga ranson av skådespel tillgodosedd - i brist på arbete. Om dagens bröd också, av praktiska skäl, delas ut i samband med dagens skådespel kan den redan svårt arbetstyngda offentliga sektorns behov av nyanställningar hållas tillbaka. Kanske kan den dagliga dosen av retorik och propaganda förmedlas samtidigt av för ändamålet särskilt utbildade och certifierade tolkar?

Dock bör man ta ställning till om folkgrupper som utanför Sveriges gränser gör sitt bästa för att utrota varandra, bör bevista de självstädande skådespelen samtidigt. Alla är ju inte övertygade om att de kommer att älska varandra, bara för att de kommer till Sverige. Erfarenheterna från Malmö, dit Israel-Palestinakriget migrerat, talar inte i den riktningen. Och vi vill ju inte att den offentliga sektorns fina självstädande toaletter ska sprängas i luften.

Södertälje lördagen den 8 augusti 2015
Mikael Styrman

.

torsdag 6 augusti 2015

Doktor Mengele i Hiroshima

.
Jag har inte tidigare kommit i kontakt med hur amerikanerna förhöll sig till de överlevande efter bomben. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, att så snart efter att nazisternas övergrepp i koncentrationslägren avslöjats, skulle amerikanerna genom ABCC komma att studera Hiroshima-överlevarna ungefär som om ABCC:s verksamhet byggts upp av doktor Josef Mengele. En ganska okänd men desto mer upprörande skamfläck på USA:s historia.

Egentligen kan man inte vara säker på att inte Mengele ledde ABCC, så många nazister som USA nyttiggjorde sig efter kriget.

Södertälje torsdagen den 6 augusti 2015
Mikael Styrman
.

Att inte kunna nämna ondskan vid sitt rätta namn

.
Fortfarande är rädslan för de amerikanska psykopaterna synbarligen så stor, att inte ens på 70-årsdagen av atombomben mot Hiroshima kan man nämna de ansvariga svinen vid deras rätta namn. Det känns ganska bisarrt att samtidigt som Hiroshima-överlevarna berättar om vad barnen i Hiroshima utsattes för nämns de ansvariga sakligt, kyligt och distanserat, närmast i förbigående. Det kanske inte kan göras på annat sätt? Möjligen tydliggör det till och med människans inneboende ondska och enfald. Det är naturligtvis ytterst ett grovt underbetyg för demokratin att då, som nu, tycks en blandning av ondska och idioti befrämja en politisk karriär.

Södertälje torsdagen den 6 augusti 2015
Mikael Styrman
.

Grattis till Pyhäjoki, Sven-Erik Bucht!

.
Dina strävanden som kommunalråd i Haparanda för att få till ett finskt kärnkraftverk, nära Haparanda, har nu äntligen krönts med framgång.

Det kommer att adderas till dina framgångar på gruvområdet där du verkligen har drivit på för att skurkar och klippare ska få sko sig på den svenska socialiseringen av alla mineraltillgångar. Pensionsspararnas pengar hamnar hos klipparna och miljökostnaderna hos skattebetalarna medan bygden ödeläggs. Långt efter din hädanfärd kommer du att vara ihågkommen för vansinnet och svindlerierna i Northland Resources.

Inskränkta renskötare invände mot gruvplanerna i Jokkmokk. Men inte kan ju renskötarnas vilja att kunna leva på sin uråldriga näring få stå i vägen när utländska klippare vill sko sig på en närmast imbecill svensk minerallagstiftning.

Du tycks onekligen vara inne i ett stim av framgångar nu. Det kan man inte säga om Haparandaborna som får dras med det konkursbo du lämnade efter dig.

Jag ser i media att du tycker att bredbandsutbyggnaden är lika betydelsefull som elektrifieringen av landsbygden en gång var. Konstigt då att du inte lever som du lär utan att du lämpade över Haparandabornas IT-pengar till Telia, för vidarebefordran till den gamla öststatsmaffian i Uzbekistan, med flera korrumperade diktaturer. Ett säkert sätt att förpassa kommuninvånarna till en evig strykklass på bredbandsområdet.

Fast egentligen kanske du lever som du lär? Om inte en trygg elförsörjning är viktigare för möjligheterna att överleva i älvdalen än bredbandet, passar det väl bra att din livsgärning förutom tjuverierna kring Northland kommer att förknippas med ditt envetna arbete för att ödelägga elförsörjningen i älvdalen.

Så småningom får du det renommé som du har gjort rätt för, Sven-Erik. Det kan ingen maffiakontrollerad press skydda dig ifrån. Du har verkligen gett titeln landsbygdsminister en ny innebörd! Vad passar väl bättre på det sjunkande skeppet Sverige än att just du är landsbygdsminister?

Södertälje torsdagen den 6 augusti 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 5 augusti 2015

Hur många pelare vilar bron på - egentligen?

.
Aftonbladet den 5/8-15
Jag har någon gång fått lära mig, att risken för att man ska få punktering på ett hjul på en jumbojet är mycket liten. Men, om man ändå får det, är risken mycket stor för att man även får punktering på övriga hjul på samma landningsställ. Sundsvallsbron är inget flygplan, men man kanske ändå kan ha det nyss nämnda i åtanke, när man läser om att pelarna på bron ramlar ned av sig självt. Jag trodde i min enfald att pelarna var bärande och på något sätt även var förbundna med bron. Om de är bärande, och om en pelare kan falla till marken så där utan vidare, infinner sig naturligtvis frågan, hur många pelare som egentligen bär upp bron och vad det i sin tur betyder för brons bärkraft?

Göteborg onsdagen den 5 augusti 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 4 augusti 2015

Vrakspillrorna från MH370 - och kaffesump

.
De på La Réunion upptäckta vrakspillrorna som anses härröra från det i mars förra året försvunna malaysiska planet, flight MH370, har skickats till Frankrike för undersökning. Det påstås i media att det ska ske för att med hjälp av de på spillrorna växande havstulpanerna bestämma var planet störtat. Då passar det väl bra att de skickas till Frankrike? Där besitter man ju en dokumenterad förmåga att utifrån nästan ingenting komma fram till de mest fantasifulla - och önskade - resultat.

Att döma av tidigare franska utredningar, bland annat gällande Air France AF447 och Germanwings 9525, kanske man rent av, utifrån havstulpanerna, kan komma fram till att piloterna var suicidala och hade besökt 154 psykiatriker - eller fler.

Skämt åsido - hur ska man utifrån havstulpanerna kunna bestämma var planet störtat? Mig förefaller det som att på flygplansdelen får finnas i stort sett vilka havstulpaner som helst. Det säger ändå inget om var planet störtat. Men det säger - möjligen - något om var vrakdelen har befunnit sig en tid. Även en sådan slutsats blir dock förenad med stor osäkerhet. Det blir väl ungefär som att utifrån smutsen på en flygkropp bestämma var flygplanet befann sig igår kl 13:25? Fullt i klass med sibyllans spådomar i kaffesump, på kringresande tivolin i början av förra seklet, när människor var okunniga och lättlurade.

Om avsikten verkligen är den som media spekulerar i andas det förberedelser för ett till bedrägeri. Befarar man däremot att på vrakdelen kan finnas lämningar som inte ska finnas där om planet störtat utan militär hjälp kan dock undersökningen användas till att avslöja det - eller dölja det…

Södertälje tisdagen den 4 augusti 2015
Mikael Styrman
.

Nästa steg i demonteringen av EU

.
Vi har sett missfostret Euron uppstå, utvecklas och lyckas - hade man velat skriva. Istället blir det uppstå på ett ogenomtänkt sätt, förändras under improviserande former under resans gång, ofta i halv panik, tryckas i sedelpressen i hysteriskt tempo för att hålla verkligheten stången samt inleda nedmonteringen av EU. Och nu kommer nästa steg i EU:s svanesång.

Flykting- och migrationsfrågan samlas EU:s politiker ibland för att tala vackert om. Alla ska hjälpas åt heter det. Europas ca 700 miljoner invånare ska ökas med nära en miljard från Afrika och minst en halv miljard från Asien. Och de mest godhjärtade av alla Europas godhjärtade politiker vill leka jultomte med de europeiska skattebetalarnas pengar. Alla som idag inte har något ska, helst genast, få allt på de europeiska skattebetalarnas bekostnad. Till och med Helmut Kohl framstår i ljuset av dagens politiker som en snål och ogin typ. Att den utlovade generositeten inte är genomförbar bromsar inte våra verklighetsfrånvända stollar till politiker.

In i det längsta blundar de för de problem som verkligheten bjuder. I det rikare Nord- och Västeuropa försvarar man benhårt principen om första asylland. Asyl ska sökas i det första land som en flykting kommer till. Ofta kommer de till Grekland, Italien, Spanien eller Frankrike, men även till en del andra länder som alla är illa rustade att ta emot dem. Om flyktingarna av EU-länderna ”solidariskt” hänvisas till att söka asyl i det första EU-land de kommer till decimeras flyktingfrågan till ett mindre Syd- och Östeuropeiskt problem.

De snåla och egoistiska italienarna klagar på den rådande ordningen. Den humanitära stormakten Sverige har därför skickat ned en patrullbåt till Italien, för att lära italienarna att veta hut och förmedla lite mänsklig generositet och för att skjutsa över mer flyktingar till Italien.

Men Syd- och Östeuropéerna har fattat galoppen. De struntar blankt i principen om första asylland, som påtvingats dem av sina rikare bröder i norr. De hjälper så snart som möjligt flyktingarna vidare norrut. I Calais, som nu i dagarna varit på tapeten, ställs saken på sin spets. Tusentals flyktingar har byggt en kåkstad där. De vill till England, men engelsmännen vill inte ha dem. Frankrike vill inte ha dem kvar. Man träter nu om huruvida de ska ingå i den engelska konkursen eller den franska konkursen. Nu undersöker man hur de ska kunna skickas hem - eller någon annanstans. Västafrika har nämnts. Och i Sverige undersöker man hur man ska kunna skicka fler från Afrika till Europa. Nästa lönsamma smugglingsrutt som öppnas kan bli från Västafrika, eller vart engelsmännen nu kommer att skicka de oönskade, och till Tunisien och Libyen varifrån svenskarna hjälper dem till Italien. Mycket talar för att detta kommer att ta en ände med förskräckelse och att vi inte kommer att behöva vänta länge på resultatet.

Ett steg mot katastrofen kan tänkas tas i Eurotunneln under Engelska Kanalen. En sådan lång tunnel är en störningskänslig anläggning. Det är inte någon höjdare att i ena änden av tunneln ha tusentals migranter som är rejält pissed för att de inte får komma till Storbritannien.

Södertälje tisdagen den 4 augusti 2015
Mikael Styrman
.

Obamas ambitioner

.
USA:s avgående president Barack Obama vill ta i med hårdhandskarna mot klimatförändringarna - säger han. Det är ju ganska riskfritt att kräva eftersom det knappast blir hans sak att leverera. Han har ju redan för åtta år sedan lovat stänga Guantanamo och fått fredspriset för det. Det blir nog inte så mycket av åtgärderna mot klimatförändringarna, annat än möjligen att Obama lyfter sitt eftermäle och ger sin efterträdare en lite jobbigare start. Kraven ökar på efterträdaren att göra det som Obama inte gjorde, men gärna slog sig på bröstet om att han skulle göra.

Bill Clinton fick fem miljoner från det korrumperade råttboet Handelsbanken. Vad ska man inte kunna plocka Handelsbanken på med hjälp av Obama, två gånger vald till president för att minska USA:s krigföring i främmande länder, som istället har ökat, och en gång fredspristagare för något han sa sig vilja göra, men inte gjorde?

Räcker femtio miljoner? Om inte föredraget är hemskt långt, vill säga….

Södertälje tisdagen den 4 augusti 2015
Mikael Styrman
.

måndag 3 augusti 2015

Ett eko från konglomeratets eroderande

.

120 mil tågräls är på väg att spricka enligt SVT. Allt beror på ett tillverkningsfel. Rälsen är tillverkad av vårt stålkonglomerat av gammal östtysk modell.

Problemet har man vetat om i tjugo år.

Vilka har vetat om om det? Det skulle jag vilja veta.

Och varför har vi inte fått veta om det?

Minst lika intressant är naturligtvis: varför får vi veta det nu?

Var ska vi köpa räls ifrån i fortsättningen?

Från samma juveler som har skolats att de får leverera vad de vill till staten?

Eller från någon som kan sitt jobb?

Södertälje måndagen den 3 augusti 2015
Mikael Styrman
.