tisdag 31 januari 2012

Hundramiljardersläget

.
Klicka på bilden för bättre detaljrikedom


Jag skulle länka till den ovan illustrerade artikeln i Dagens Industri som fanns i papperstidningen idag, men på nätet fanns den inte...

Regeringen har gått med på att Sverige ska ansluta sig till EU:s stabilitetspakt.
Sverige, eller rättare sagt skattebetalarna, ska enligt uppgifter i media
låna ut 100 miljarder, till en ränta på 0,1 %,
för att låntagaren i sin tur ska låna ut pengarna mot en ränta på 3%
till en låntagare som inte inte får låna av någon annan mot lägre ränta än 30%.

Alltihop till ett av politisk egoism orsakat konkursbo vars återbetalningsförmåga är synnerligen tveksam.

Som motprestation (!?) får någon representant för Sveriges regering sitta med i någon salong och utan rösträtt. Och vad ska vi - skattebetalarna, era uppdragsgivare - ha för nytta av sådant trams?

Det här tarvar en förklaring och regeringen har inte ens presterat en ansats till förklaring till varför och hur det kommer sig att man kan handskas så till synes vårdslöst med så mycket skattemedel.

Det här duger inte, Fredrik Reinfeld och Anders Borg!
Sluta föra oss bakom ljuset och börja tala sanning.

Sveriges skattebetalare har rätt att få veta vad det här handlar om och Ni har skyldighet att upplysa oss om det.

Övertorneå den 31 januari 2012
Mikael Styrman
.

måndag 30 januari 2012

Korruptionen inom Elsäkerhetsverket

.
Svar till signaturen Elbesiktningsman's kommentar till bloggen ”Det politiska spelet om elförsörjningen”.

Jag har inte haft möjlighet att sätta mig in i frågorna i detalj. Därför blir mitt svar väldigt allmänt hållet.

Man måste vara försiktig med de uppgifter som Elsäkerhetsverket (nedan Verket) lämnar. Det finns nämligen mycket som tyder på att Verket kommer att vilja sysselsätta sig med formalisk kurra-gömma istället för att behandla vad man har gjort och inte har gjort av elsäkerhetsskäl.

Det görs gällande från Verket - eller hur? - för det är ju Verket som skriver, om än anonymt, och i överslätande ton, att ”det förekommit exempel med vägbelysningsstolpar som haft träkilar som fixerar stolpen i fundamentet”, och att dessa inte bedömdes farliga. Fast så var det ju inte. Det här som Ni nu gör är ju en i bedrägligt syfte genomförd omskrivning av verkliga förhållanden.

Det fanns visst träkilar- i alla fundament. Och de utgör visst en i sammanhanget betydande fara. Men det var inte i huvudsak det som var det tydligaste tecknet på kriminaliteten i Verkets beteende. Det var istället det faktum att överinspektören inte såg det, för han begrep inte att titta efter. Och hade han begripit, så hade han ändå inte bedömt det farligt eftersom han hade politisk order om att åka dit och godkänna anläggningen. Och det var det han gjorde, utan något som helst annat på fötterna än en politisk order.

För att kunna tillmötesgå sin uppdragsgivare - utan att riskera att anläggningen ändå skulle måsta underkännas - tog han inte kontakt med oss vare sig före eller efter besiktningen. Och själv begrep han ju troligen ingenting eller brydde sig inte. Inte om något annat än att han hade fått order om att blunda vill säga. Och den styrka som mötte upp från Haparanda kommun tillhörde väl inte heller världens begåvningsreserv på vare sig el- eller vägbelysningsområdet.

I försåtligt och bedrägligt syfte vill Verket jämföra med ett ödehus som förfallit under lång tid och som ingen vistas i eller har naturlig rätt att uppehålla sig i. Men det är ju inte på något vis jämförbart med det här fallet. En nyproducerad vägbelysningsanläggning förväntar sig människor, och har rätt att förvänta sig, att den är personsäker. Men ingen förväntar sig att någonting i ett ödehus är säkert.

Här talar vi istället om en hänsynslös politiker, som utnyttjar en svag omgivning, och som på grund av insikter om andra politikers korrupta förflutna och vad dessa insikter kan ställa till med om de offentliggörs kan nyttiggöra sig deras sårbarhet. En politiker som till en kostnad om flera miljoner skattekronor, för att främja sin egen karriär, använder pengarna, med vett och vilja, till att göra en livsfarlig anläggning och därmed slänga iväg nästan varenda skattekrona.

Att stolparna satt fast med träkilar är illa mot bakgrund av att detta inte är en följd av eftersatt underhåll utan av en ny anläggning som uppsåtligt byggs så. Särskilt illa blir det eftersom anläggningarna är byggda vid en skola och längs barnens skolväg. Träkilarna leder till att stolparna lossnar och ganska snart skaver bort isoleringen från kablarna varvid stolparna kan spänningssättas. Och hur roligt är det för barnen vid skolgården och längs skolvägen?

Ännu värre är, att man försökt plöja ned kabeln i frusen backe och sedan lämnat den bristfälligt dold av endast grästorvan. Var och en som har arbetat med kabelförläggning förstår vad den kabeln varit med om efter att en stor hydraulmaskin försökt tvinga ned den i frusen backe. Det är uppenbart att bosatta i transformatorområden runt omkring anläggningarna löper en kraftigt förhöjd risk att skadas eller omkomma, bland annat i närheten av diskbänkar och i samband med dusch m.m. och det utan att i och för sig komma i kontakt med vägbelysningsanläggningen som sådan. Kabeln är dessutom helt oskyddad och exponerad för påverkan som plogning och annat. Om den skulle råka vara hel idag kan den därför mycket väl vara farlig imorgon. Det är inte riktigt den nivå som skattebetalare i I-länder har rätt att förvänta sig att deras förtroendevalda hanterar deras skattemedel och deras närmiljö på.

Verket bevakar inte längre elsäkerhetsfrågor i Sverige. Däremot åker de runt på elföretagen och leker pampar och översittare som förväntar sig att elföretagens medarbetare ska hålla dem med kaffe och wienerbröd och smeka deras egon. Vidare bevakar de sin ensamrätt att ta emot mutor för att se emellan fingrarna i samband med brott mot elsäkerhetslagstiftningen.

Denna bevakning sker med samma emfas som en kenyansk tulltjänsteman bevakar sin rätt att ta ut 50 US$ per inresande istället för lagliga 50 kenyaskilling. Men elsäkerhetsarbetet i Sverige ska inte bedrivas för att värna ett mutrevir åt Verkets personal innebärande mutlexusar och andra förmåner. Det ska bedrivas för främjandet av en hög elsäkerhetsnivå.

Det måste göras skillnad mellan att eftersätta underhållet i ett ödehus och att trots obegränsade resurser, med den egna karriären och den lockande riksdagskarriären som drivkraft, avsiktligt uppföra livsfarliga anläggningar. Jag skulle bli mycket förvånad om inte den eldistributör som medverkar till att en sådan anläggning kopplas in till nätet riskerar åtal för till exempel medhjälp till dråp eller vållande till annans död. Finns inte en sådan risk är lagstiftningen undermålig och bör skyndsamt ses över. I så fall bör man även kolla om Carl Lidboms grav är intakt eller om han har återuppstått från de döda och har börjat skriva lagar igen.

Förfallet verkar numera ha gått så långt inom Verket att man måste fråga sig vilket incitament landets skattebetalare har för att verksamheten ska drivas vidare i dess nuvarande form och organistation. Det bästa vore kanske att starta om på ny kula om man vill göra avslut för det politiska missbruket av Verket. Då kanske Elsäkerhetsverket kan börja ägna sig åt elsäkerhetsarbete istället för att skydda de som orsakar elolycksfallen.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.

LKAB förfallets bästa exempel

.
Svar till signaturen Martins kommentar till bloggen "En liten skärv".

Uppdaterad 12 februari 2012 kl 12:08.

Jag tror inte att LKAB bedömer hotet från Pajala mot deras personal som vare sig särskilt stort eller bestående. Ingen säger det högt. Men så är det nog.

Vi lever i tider av långt utbredd kriminalitet i staten och den övriga offentliga sektorn. Till stor del beror det på att vi varit godtrogna och accepterat onödigt höga skatter och uppenbara sagor om den svenska statstjänstemannens hederlighet, ivrigt förmedlade av en korrumperad och bidragsknarkande press. Med bidragsknarkande avses både det synliga presstödet och det dolda stödet genom bland annat annonsering, positiv karriärutveckling osv.

Den svenska offentliga sektorn klarar inte av att utföra sina uppgifter. Men det saknas inte exempel på länder som har ett skattetryck som är en tredjedel och lägre än Sverige och som klarar sina uppgifter utan problem.

Det höga skattetrycket och den obefintliga granskningen har gett korruptionen möjlighet att breda ut sig. Och värst blir det på ställen där gott om lösa pengar flyger omkring. LKAB har gått bra i decennier och har hållit på att drunkna i pengar som ingen saknar. Så har det varit i många år. Det är därför inte konstigt att situationen, får man hoppas, är värst i LKAB och att regeringen därför inte vågar öppna böckerna.

Att LKAB har gått väldigt bra under senare år beror inte på att LKAB har varit särskilt mycket duktigare under senare år jämfört med tidigare år. Inte heller på att personalen är särskilt kompetent. Men många vill naturligtvis lura sig själva att så är fallet.

Inom politiken har man på inte helt obesläktat sätt skapat en falsk bild av framgång. Men framgången och välståndet i Europa är bara en illusion. Det skenbara välståndet beror istället på att tjuvaktiga och samvetslösa galningar med framskjutna politiska positioner, oförmögna att fatta impopulära beslut, säkrat sina platser vid köttgrytorna genom att låna pengar till de flesta offentliga investeringar och drift i många år. På det sättet har man lekt trollkonstnär och jultomte men framför allt skapat en konstlad, extremt lång och hög konjunktur som drivit upp priserna på råvaror. Det mesta talar för att den kommer att krascha i en monetär kollaps och djup och långvarig recession. Om det blir så, vilket mycket tyder på, upphör den konstgjort uppskrämda prisbilden på råvaror och priserna kollapsar.

Den höga prisbilden är skadlig om den är konstlad. Om den inte baserar sig på uthållig underliggande efterfrågan. Den leder i så fall till felaktiga strategiska beslut och kapitalförstöring. Det saknas ju inte råvaror i befintliga gruvor med färdig infrastruktur. Det billigaste och bästa sättet att öka produktionen är att öka den i befintliga gruvor - om man tror att efterfrågan blir bestående.

Marknadsekonomi är självreglerande om inte politiker uppfyllda av gudssyndrom sätter den ur spel. Därför leder höga priser till att nya gruvor startas, utbudet ökar och priserna regleras. Om de höga priserna blir bestående och investeringarna i övrigt är sunda lyckas dessa investeringar. Om prisbilden sviker misslyckas dessa investeringar. I ett läge med kollapsade priser befinner sig gruvor med stora investeringar för infrastruktur och/eller eljest höga kostnader i ett hopplöst konkurrensläge. Vilket som kommer att gälla i aktuella fall beror på investerarnas skicklighet att bedöma prisbildningens utveckling, föranledd av det politiska systemets skicklighet att lura marknaden och folken att de har situationen under kontroll. Möjligen kryddad av en god portion tur.

Kollapsen leder, om den blir svår, till ett mycket tråkigt scenario, på många håll resulterande i stora sociala motsättningar. Jag hoppas därför att våra politiker och deras byråkrati hittar en väg ut ur detta dilemma. Men hittills har de inte visat mycket som tyder på att de skulle vara förmögna att göra det. Samtidigt blir tecknen allt tydligare på att allmänheten genomskådar systemet. Ju längre pyramidspelet kan drivas innan kollapsen, desto svårare blir följderna i samband med kollapsen. Idag är vi förmodligen framme vid en position vid vilken våra pensionsbesparingar håller cirkusen igång. Det i sin tur riskerar att leda till att många som ser fram emot en pension under ordnade ekonomiska förhållanden istället har att se fram emot en ålderdom som väskbärande piccolo på något hotell. De lyckligt lottade har ett hotell i närheten som behöver en piccolo.

Hur det här fortlöper beror på hur skickliga våra politiker och vår byråkrati är. Jag för min del befarar att de är mycket duktigare psykopater och kleptomaner än de är statsmän och ekonomer. I så fall kommer många av dem snart att gå under jorden så som nazistiska koryféer gjorde 1945 vid Nazitysklands sammanbrott.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.

söndag 29 januari 2012

En liten skärv

.
Så där ja, en liten bonusskärv till de LKAB-anställda, rapporterar media om. En ovanligt stor liten bonusskärv.

Varför?

För att de anställda gjort ovanligt bra ifrån sig? Det kan man ju gärna, och vill nog gärna, intala sig. Och delvis är det ju säkert rätt. Men det är inte anledningen till bonusen.

Anledningen är istället att köpa de anställdas tystnad om den organiserade statsbrottslighetens bedrägerier mot LKAB och Sveriges skattebetalare.

Det här är gammal beprövad härskarteknik som alla regimer stadda i långt gånget förfall alltid ägnat sig åt. Förr gick det lite annorlunda till. Då stod två lakejer på kejsarens vagn och kastade pengar omkring sig medan kejsaren vagn passerade. Men syftet var detsamma då som nu. Att nyttiggöra sig folkets snikenhet till att avleda uppmärksamheten från de stora sammanhangen till de små och näraliggande.

Övertorneå den 29 januari 2012
Mikael Styrman
.

torsdag 26 januari 2012

Vem är Sven-Erik Österberg?

.



Under rapporteringen om socialdemokratins dödskamp har framkommit att socialdemokrater i åtminstone Kalmar län lämnar partiet på grund av de konspirationer mot Juholt som man menar att Sven-Erik Österberg ägnat sig åt.

Flera media har idag rapporterat om att Österberg bestrider att han konspirerat. Det är inte hans stil säger han. Att Västmanlands partidistrikt, som han är ordförande i, förklarade sig sakna förtroende för Juholt under verkställande utskottets sittande möte svär Österberg sig således fri från.

Detta rapporterade flera media om, men under dagen svängde rapporteringen delvis. Åtminstone i SvD försvann artikeln. Varför? Fick inte Österberg försvara sig?  Eller fick inte anklagelsen framföras?

I Västmanland ligger även Västerås där Mälarenergi har sitt säte. Förra året, genast efter valet, slog den politiska nomenklaturan till mot Ekfors-bolagen. För att kunna genomföra sin nazi-inspirerade stöld av bolagen gällde det att snabba på. Ärendet förhalades över valet och sedan slog saxen igen. Nu skulle Ekfors slås ihjäl och värdena stjälas i god tid innan nästa val.

När Ekfors Kraft sattes under tvångsförvaltning samordnades detta med en attack mot Ekfors Energi. I tvångsförvaltarens uppdrag från Energimarknadsinspektionen ingick att se till att inte Energibolagets kunder betalade räkningarna. Åtminstone inte till Ekfors Energi.

Det var naturligtvis helt olagligt. Han hade inte att skaffa med vare sig fakturor eller betalningar. På det sättet lyckades man dock störa Ekfors Energis kapitalflöde och göra det möjligt för åldringsvårdsmarodören Peter Roslund i Piteå och hans tjuvar att rulla in i Tornedalen.

Och nu ligger den kriminella tvångsförvaltaren ännu mer än ett år senare på fem miljoner kronor som tillhör Ekfors Energi men som man inte betalar till Ekfors Energi utan söker efter någon godtycklig mottagare till.

Men vad var det som gjorde att Mälarenergi, på uppdrag av sin politikerstyrelse, sade upp balansansvaret för Ekfors Energi redan efter några dagar? Vilken roll spelade ordföranden i socialdemokraternas västmanlandsdistrikt i socialiseringen av Ekfors? Ligger det sanning i ryktena om att han spelat under täcket med sin psykopatiske namne från Haparanda som länge försökt ta över företaget?

Om det gör det kommer han att ställas till svars för grova svindlerier uppgående till åtminstone tiotals miljoner kronor, som man på nämnda sätt roffat åt sig från ett privatägt samhällsnyttigt småföretag. Ett av få elföretag som fungerar och som inte betalar mutor till socialdemokratiska politiker. Inte till andra heller för den delen. Vill det sig illa kan skadeståndskraven, beroende på den fortsatta utvecklingen av justitiemorden komma att handla om hundratal miljoner kronor.

Är det så förnyelsen av den sönderfallande socialdemokratin ska gå till? Genom att utse en konspirerande och intrigerande och möjligen även gravt tjuvaktig partiordförande, känd för grova stölder och svindlerier? Vars första åtgärd blir att försvara sig mot anklagelsen att ha deltagit i stölden av Ekfors-bolagen? Är det den förnyelse som socialdemokratin behöver? Är partiets ambition i så fall bara att i framtiden appellera till skurkar? Finns det då inga hederliga socialdemokrater som man kan vända sig till?

Vad är Sven-Erik Österberg för en juvel egentligen?



I verkställande utskottet sitter även AMF-skurken Wanja Lundby-Wedin som efter att ha sänkt LO lever livets goda dagar.

Är Wanja och Sven-Erik representativa för dagens socialdemokrati och dess verkställande utskott?

Finns det i så fall ingen plats i världen för en hederlig människa som vill vara socialdemokrat och inte vill föda skurkar?

Övertorneå den 25 januari 2012
Mikael Styrman
.

onsdag 25 januari 2012

Angående dagens förtalsartikel

.

Är texten oskarp - klicka på mailet

.

Det politiska spelet kring elförsörjningen

.
Hej Esa och tack för Ditt svar.

Det har inte varit självklart att bygga ledning vid väg i Sverige heller.

Vi började göra så ungefär 1984. Vi hade stora ledningsförrättningar 1985-1987, för cirka 40 km ledning som skulle flyttas till väg. Vid dessa förrättningar uppträdde chefen för Vattenfall Norrbottens markägarkontor på våra förrättningar som ombud för en markägare och ledde motståndet mot förändringen. Han hävdade att Vattenfall hade 6 m breda ledningsgator i skog och att det gick bra utan väg. Men våra markägare och kunder som flera gånger läst i tidningarna och fortlöpande informerades av bekanta om långa elavbrott inne på Vattenfalls område trodde honom inte och förrättningarna gick igenom.


Inspiration från Finland

Inspirationen till att bygga längs väg kom faktiskt från Finland. Mina morföräldrar bodde i Ii, norr om Oulu. På vägen till Ii imponerades vi alltid av en ledning, väldigt praktiskt dragen längs E4:an mellan Kuivaniemi och Ii.

En annan ledning vi inspirerades av fanns också i Finland, mellan Ylitornio och Rovaniemi, längs det som vi kallar för Muurola-vägen.

I Sverige fanns en ledning söder om Söderhamn, även den längs E4:an.


Avgörande impuls kom utifrån

Den utlösande faktorn var en av våra kunder. Jag har glömt vem. Men det kan möjligen ha varit Ove Eriksson-Taavo från Juoksengi, men jag är inte säker. I alla fall kom han in på vårt kontor en dag (jag var ung då). Han sade:

”Jag har tänkt på en sak. Varför bygger man inte kraftledningar längs vägen? Det måste ju vara både billigare och bättre? Jag har själv tänkt att det kanske beror på besvärliga markförhandlingar?”


Mognadsprocessen

Utan att kunna ge honom något tillfredsställande svar lutade jag också emot att det kunde bero på besvärliga markförhandlingar. Men jag bestämde mig för att gå till botten med saken. Jag hade själv varit med om flera besvärliga och tidsödande felsökningar och felavhjälpningar längs ledningsavsnitt långt borta från vägar och tyckte inte att det fungerade bra. Alla jag studsade frågan emot tyckte att det var en bra idé. Ingen kunde förklara varför vi inte byggde vid väg. Alla var rädda för svåra markförhandlingar.


Genomförandet

Något år senare byggde vi vår första ledning längs väg. En del politiska småpåvar skulle stoppa ledningen med Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets hjälp. Vi vann klart i Kammarrätten och när Naturvårdsverket överklagade till Regeringsrätten tog den inte upp målet. Sedan vidtog förrättningar som jag beskrev inledningsvis.

Idag har vi flyttat ut ca 40 km ledning till väg, en sjättedel av vårt 20 kV nät. Därefter hade vi ingen ledning som var så dålig att den behövde byggas om. Samtidigt skärptes regelverket vilket gjorde det svårare att bygga längs allmän väg i Sverige. Då byggde vi egen väg längs linjerna i skogen. Hittills har vi byggt väg längs ca 70 km ledning. Sammanlagt har därmed ungefär hälften av vårt ledningsnät försetts med väg. Av återstående ledning utan väg är mer än hälften i öppen mark där det inte går att dra väg och inte heller är lika nödvändigt. Resterande ledning i skog har vi klarat att sköta utan långa elavbrott.


Positiv eftersmak

Jag möter ibland markägare numera som, med glimten i ögat, vill att jag ska dra en ledning över deras mark också så att de får väg. Sedan slutet av 1990-talet bygger även Vattenfall i sina områden runt omkring oss ledning längs väg.


Hindret konservatism snarare än regelverket?

Det är möjligt att det finns skillnader i regelverk som gör det svårare att bygga längs väg i Finland. I så fall bör man naturligtvis ändra regelverket så att ledningsbygge vid väg underlättas. Men jag är av ovan beskrivna skäl inte övertygad om att det är det som utgör det verkliga hindret. Det största hindret ligger nog snarare i konservatism hos ledningsföretagen.
Oförmåga att bryta invanda mönster och ta in nya intryck motverkar förändringar. Ett motstånd mot att ta till sig att det skulle vara något fel på de stora kraftbolagens arbetsmetoder som framgångsrikt har gett långa elavbrott i hundra år.


Förändrad företagsstruktur orsakar sammanbrott i driftsäkerheten

Det här var förr inget stort problem. Elbranschen bestod av ett större antal mindre företag, lokalt förankrade och väl fungerande, utgörande goda driftsenheter. På grund av en naivt genomförd ”avreglering” av elbranschen har ett fåtal större enheter tillåtits bli än större genom att köpa upp sina små kollegor. ”Avregleringen” har åtminstone i Sverige medvetet gynnat de stora. Av för mig något oförklarliga skäl finns inte den anda av samhällsnyttighet som genomsyrade de små elföretagen alls i de stora. De präglas istället av kortsiktiga ekonomiska intressen. Situationen förvärras av de stora organisationernas tendens att skapa långa avstånd, såväl fysiskt som mentalt, mellan kunderna och driftserfarenheterna på fältet och beslutsfattandet i företagen. Insikten blir vagare i vilka konsekvenserna blir för företagets driftsegenskaper av olika beslut som fattas på ledningsnivå. Den förstärks, åtminstone i Sverige, av rekrytering av ledande funktionärer utifrån, vilka saknar erfarenheter från kärnverksamheten. De långa elavbrotten är därför till stor del en konsekvens av kompetensutarmning i elföretagen.


Kunskapsmässig slagsida försvårar diskussioner

Jag förstår att det inte är okomplicerat att med framgång föra diskussioner om förändringar med dessa stora kraftbolag. Särskilt inte om man själv saknar insikter inifrån kraftindustrin. Även om de motparter man har i diskussionen har brister i den egna kompetensen och erfarenhetsbakgrunden är det ofrånkomligt att de har ett övertag i diskussioner med en utomstående part som av naturliga skäl har ännu mindre insikter i verksamheten. Icke desto mindre är den diskussionen angelägen att föra.

1969 åkte amerikanarna till månen, landade där och åkte hem igen. Sedan dess har vi haft en enorm teknisk utveckling. Det finns kanske ingenting som kunde göras 1969 som inte är mycket lättare att göra nu. Detta till trots, 2012, snart 42 år efter att amerikanarna åkte till månen, klarar man inte i Sverige och Finland av att hålla elnäten fungerande om det snöar eller blåser. Det kan inte vara en hemlighet för någon att orsaken är en naivt och felaktigt genomförd avreglering av elbranschen. Det är således ett problem som skapats av politiken och byråkratin. Det bör därför även avhjälpas av politiken och byråkratin.

Ingen tvekan behöver heller råda om att det inte är på väg att bli bättre. Verklighetens språk är obönhörligt. Det blir i rask takt sämre därför att politiken har gynnat en skadlig branschstruktur och försett elföretagen med felaktiga incitament.


Vissa åtgärder behöver hjälp på traven

På grund av kostnaderna och långa ledtider tar det lång tid att förändra ett ledningsnät. Förändring är i det här fallet nog ingenting som sker av sig självt. Ett alternativ är naturligtvis att följa minsta motståndets lag och inte göra någonting alls, annat än att hoppas på bättre väder. Men om man vill få slut på problemen bör man nog vidta åtgärder. Det kan ju bli dåligt väder strax innan ett viktigt val också och då har man som makthavare lite pedagogisk uppförsbacke. Det är ju inte säkert att då, under galgen, vidtagna åtgärder varken uppfattas som trovärdiga eller blir särskilt genomtänkta. Men det är ju vad jag vet och tror om saken. Var och en måste ju bilda sig en egen uppfattning och även ta konsekvenserna av de egna slutsatserna.


Oheliga allianser & korrumperad press

Det är naturligtvis svårhanterligt att komma till rätta med det här problemet. Svårast är säkert de oheliga allianser som finns mellan kraftindustrins stora företag och ledande politiker. Det kan vara svårt för ledande politiker att komma ur kraftindustrins grepp när man väl har satt sig i deras famn.

Vad starka ekonomiska krafter kan åstadkomma och hur det kan påverka opinionsbildningen och det fria ordet blir tydligt när man exempelvis läser dagens nummer av Pohjolan Sanomat. Där har man ägnat nästan hela första sidan och sidorna 2 och 3 åt Ekfors Kraft AB som har tryckts i konkurs genom ett justitiemord.

Kommunalrådet i Övertorneå får uttala att ”kommunen är svår att marknadsföra om kommunens image belastas av att strömmen är borta stup i kvarten”. Därmed får han sagt att strömmen har varit borta ofta. Ingenting kan ju vara felaktigare. Det finns få ställen i Sverige som har så lite elavbrott som Övertorneå.

Problemen i Övertorneå kommun finns snarare på den bogen att kommunen befinner sig på ett sluttande plan och är i så långt gånget förfall att man inte längre klarar av att skotta trapporna. Ett litet Sovjetunionen anno 1992 i norra Sverige. Vad har en kommun för framtid som leds av en Juholtare som ljuger rakt ut i luften?

Och vilken realism finns det i att bärplockarkungen, mest känd för det organiserade och statsbidragsstödda utnyttjandet av värnlösa och fattiga thailändare, i sjuttioårsåldern ska börja driva elverk?

Det kan ju vem som helst räkna ut att en gammal tidning som Pohjolan Sanomat gör inte ett sådant stort uppslaget förtalsreportage utan att låta mig också komma till tals om inte starka ekonomiska och politiska intressen ligger bakom.

Det bådar inte gott för elförsörjningen i Finland om ledande politiker har så mycket barn ihop med de stora kraftbolagen att finska folkets intressen tillåts komma i andra rummet. Men vägen ligger säkert utstakad. Mutade politiker kan inte agera med erforderlig tyngd mot den som sitter på mutkranen. Och de finska väljarna har för vana att straffa politiker som blir ertappade med fingrarna i syltburken.

Med vänlig hälsning

Övertorneå den 25 januari 2012
Mikael Styrman
.

tisdag 24 januari 2012

Jämnårig (S)

.


I Aftonbladet hurras det. Jan Eliasson, 71, föreslås som ny partiledare för socialdemokraterna. Jan Eliasson är säkert en utmärkt person och ett utmärkt val. Gammal, tyckte någon? Inte då. I ett parti där nästan alla väljare är mellan 65 och livets slut är inte en 71-åring gammal. Han är jämnårig.

Eftersom de är jämnåriga, partiledaren och väljarna, slipper man dessutom besväret med att välja ny partiledare någon mer gång. När partiledaren är slut är väljarna slut och partiet slut. Och ingen behöver heller ta itu med kriminaliteten som sitter i väggarna och är orsaken till partiets problem.

Det är helt självreglerande - fiffigt, eller hur?

Övertorneå 24 januari 2012
Mikael Styrman
.

Nu går skam på torra land

.
I dagens Haparandabladet uttalar sig Sven-Erik Bucht (S) om ”drevet” mot Håkan Juholt (S).
Som det får förstås, i självförhärligande syfte, säger Sven-Erik:

”Jag skulle aldrig i livet utsätta min familj för det som Juholt fått vara med om. Hur tror du hans pojkar har haft det.”

Nähä, det är möjligt att Sven-Erik inte skulle utsätta SIN familj för det. Men det har inte hindrat honom från att utsätta MIN familj för motsvarande. Och det har inte varat några veckor eller maximalt månader som för Juholt utan mer än 10 år och har innehållit all slags existentiella hot, med inslag som tvångsförvaltningar, grova stölder, justitiemord, politiska fängelsedomar, husrannsakningar, avlyssningar och exekutiva auktioner av all egendom.

Även jag tycker att ett antal ledamöter i socialdemokraternas verkställande utskott har burit sig svinaktigt åt i sin makt- och karriärhunger. Men det måste jag säga till deras försvar, att det har uppenbarligen inte fallit någon av dem in, att ta med en förslavad presstödsberoende chefredaktör på verkställande utskottets möten när Juholts fall diskuterades. Sven-Erik däremot drog sig inte för att ta med den bidragsberoende chefredaktören Örjan Pekka, HB, till Ekfors Kraft AB:s bolagsstämmor, för att hjälpa honom i hans försök att komma över företaget.

Socialdemokratin har en lång väg att vandra för att befria sig från mobbkultur och kriminalitet. Sven-Erik Buchts dubbelmoral är ett av de tydligast levande bevisen på det.

Övertorneå 24 januari 2012
Mikael Styrman
.

söndag 22 januari 2012

Sökes: Inställsam Pansarrygg

.
Nationalsocialdemokraterna söker ny partiledare. Mot bakgrund av vad som framkommit den senaste tiden om samarbetsklimatet inom partiet som de alla älskar kanske en platsannons ska se ut så här:


Sökes: Inställsam skurk med hederlig framtoning och pansarrygg

Till populärt och tacksamt toppjobb i medialt fokus sökes pansarrygg med vana att fungera i fientlig miljö med frekvent krypskytte, mest bakifrån, men även från sidorna. Du förväntas vara tillgänglig dygnet runt, året om. Jobbet innebär en möjlighet för den ensamstående som gillar att resa. God samarbetsförmåga, innebärande vana att låta andra betonghäckar bestämma vad Du ska tycka, tänka och försvara, är ett krav. Det är meriterande om Du har odemokratiska och otidsenliga ståndpunkter, tydlig mobbarprofil och flexibel inställning till sanningen. God förmåga att uttrycka Dig i tal och skrift, men inte utan lov, är ett plus. Vi förväntar oss att Du har god social kompetens och god förmåga att vinna människor för Din sak, vare sig den är vad de tror att den är eller något helt annat.

Svar till signaturen ”Låt oss gå in i 1930-talet tillsammans”, Sveavägen 68, Stockholm.
.

Åk till Finland

.
Just ikväll utspelar sig två storartade politiska skådespel i TV.

Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm

I Sverige springer ett lamslaget socialdemokratiskt verkställande utskott tafatt omkring som yra höns och vet inte vad de ska ta sig till. Många vill mygla om makten i vanlig ordning. Andra vill ha en öppen demokratisk process som folket kan ha full insyn i. Men ingen verkar veta hur det ska gå till. Det är inte så konstigt. Ingen av dem har varit med om det, partinamnet till trots. De är istället vana vid kotterier i det fördolda. Sedan vid att någon pekar med hela handen på vem man ska välja. Och Gud nåde den som sedan röstar efter eget huvud. Denne blir mobbad och förföljd och fullständigt skoningslöst uttryckt ur både politik och parti.

Presidentpalatset i Helsingfors

I Finland väljer folket sin president i direkta personval. Ingen blev president i första omgången idag. Sauli Niinistö (Kok) som fick överlägset mest röster går vidare till en avgörande andra omgång. Vidare går även De Grönas representant Pekka Haavisto. Folket avgör i andra omgången vem som blir president, om två veckor. Även då i direkta val.

Eftersom de svenska socialdemokraterna är så okunniga om grundläggande demokratiska metoder kan jag rekommendera ett studiebesök i Finland. Kanske kan då (S) lämna sin odemokratiska mobbarkultur bakom sig och istället bli ett lyhört demokratiskt oppositionsparti, som kan verka för att direkta personval införs i Sverige, istället för vårt odemokratiska partivals- och listsystem. Det är en fråga som man kan komma tillbaka till makten med.

Och de kan gärna ta med sig ledande företrädare för allianspartierna. De behöver också demokratisk skolning eftersom de har gjort socialdemokratins mobbarkultur till sin.



Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

Verkligheten har kommit ikapp

.
I lördagens Dagens Nyheters ledare med rubriken ”Det kan bli värre” står inledningsvis att läsa:

”Äldre socialdemokrater talar ofta om att de inte känner igen sitt parti längre. Det handlar om en nostalgisk dröm om en tid när arbetarrörelsen dominerade landet politiskt, men också om en epok när växande resurser hela tiden räckte till nya välfärdsreformer.
Krisen på 90-talet markerade ett slut på den historien.”
 


Politiskt korrekt

Jag har väl inledningsvis inga direkta invändningar mot den beskrivningen. Den är formulerad till stöd för en ledare som handlar om socialdemokratins kris och är förmodligen i vanlig DN-ordning vägd på guldvåg för att vara politisk korrekt, men ändå säga någonting över huvud taget om de allvarliga skevheter och grova övergrepp mot medborgarna som präglat Sveriges ekonomi under och efter det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet - dock utan att reta upp någon. Under alla förhållanden kan bilden åtminstone behöva kompletteras.

Robert Mugabe
Förskönande beskrivning

Det är, menar jag, inte helt korrekt att påstå att ”växande resurser hela tiden räckte till nya välfärdsreformer”. I så fall måste man gå så långt tillbaka att nästan inga nu levande eller åtminstone nu yrkesverksamma personer har några egna minnesbilder från en sådan tid.


Oförmåga att rätta munnen efter matsäcken

I själva verket förhöll det sig så att resurserna aldrig räckte. Behoven, eller snarare förevändningarna för att roffa åt sig andras pengar, var hela tiden större än tillgången på pengar. Därför befann sig nationen, trots det enorma ekonomiska övertag ett från två världskrig förskonat Sverige hade över resten av världen, i ett konstant tillstånd innebärande oförmåga hos de styrande, främst socialdemokratin och dess byråkrati, att rätta munnen efter matsäcken.

Palme, Schori och Castro
Hela tiden nya och högre skatter

Eftersom pengarna aldrig räckte höjdes skatterna hela tiden. Ny skatter och avgifter skapades, och fortsätter än idag att skapas. Oms infördes och skulle, om jag inte minns fel, vara tillfällig. Den höjdes senare och ersattes av Moms, som också skulle vara tillfällig.


Kostsam byråkrati skickar runt bidrag

De höga skattesatserna drabbade även i allt högre grad normalinkomsttagare som kompenserades genom en gränslös byråkratisk cirkus som ägnade sig åt att, under förbrukande av avsevärda medel till stasi-inspirerad och meningslös byråkrati, skicka tillbaka en del av skattebetalarnas pengar till dem. Det i sin tur uppfattades av ett allt mer indoktrinerat och fördummat folk som gratispengar från jultomten, trots att det bara var en del av deras egna pengar de fick tillbaka.

Svensk försäkringskassetjänsteman på 1970-talet
Skenande - men tabubelagd - korruption

Ett fogligt och lättlurat folk skickade glatt in sina pengar till den ”goda” staten vars funktionärer fick dålig skolning i att hantera dem och helt sonika började hitta på metoder för att stoppa dem i egen ficka. Redan på 1960-talet växte korruptionen snabbare än staten lyckades höja skatterna för ett Sverige som fick allt svårare att klara den internationella konkurrensen efter att Europa började ha återuppbyggt sina industrier efter krigen.

Ett Europa i ruiner möjliggjorde folkbedrägeriet "Svensk kvalitet"
Över 100% marginalskatt

Under toksocialismens värsta tid med Tage Erlander, Gunnar Sträng, Olof Palme, Ingvar Carlsson m fl vid eller nära rodret, beslutade man i ”laglig och demokratisk” ordning om marginalskatter långt över 100%. Det vill säga socialdemokratins moralbegrepp var så degenererade och urgröpta att man ansåg att medborgarna skulle betala mer än sin inkomst till staten för att få arbeta.


Välutbildade drevs att hugga ved

Det ledde till att välutbildade människor i bristyrken, exempelvis läkare, tog ledigt för att utföra enkla sysslor som vedhuggning. Länge präglades det svenska samhället av ett enormt resursslöseri på grund av att människor som samhället skolat under många år drevs av ett tjuvaktigt skattesystem att hugga ved. Vi var inte långt ifrån en kinesisk kulturrevolution eller en kambodjansk utveckling.


Kulmen 1976

Statens tilltagande övergrepp fick sin kulmen genom skattepolisens hämtning av Ingmar Bergman från Dramaten 1976 och Astrid Lindgrens samma år publicerade saga ”Pomperipossa i Monismanien”.

Oliver Tambo och Palme
Förskingring förklädd till bistånd

Men det hindrade inte den allt mer utpräglade nationalsocialdemokratin från att i sken av att ägna sig åt internationellt politiskt och demokratiskt arbete allt mer fräckt förskingra skattemedel i allt stridare strömmar. Det tog sig bland annat uttrycken att man åkte med stora väskor med kontanter med flyg till Afrika. Officiellt för att lämna bistånd till än den ena, än den andra, diktatorn eller befrielserörelsen. Flyget gick via Schweiz och Leichtenstein där väskan tömdes på merparten av sitt innehåll. Det sattes in på bankkonton i sändebudets och kompiskretsens namn. Detta något som fortfarande förlamar skatteverkets verksamhet. Därefter fortsatte resan till Afrika där en liten väska med pengar lämnades över. Mycket av det som lämnades över gick inte till bistånd utan stoppades i egna fickor av mottagarna. Men det var det ju ingen som brydde sig om. Resans syfte var ju ändå uppfyllt - och kamouflerat till bistånd. Utan kontroll, utan kvitton, utan varje ansats till medial granskning - helt riskfritt.

Ingvar Carlsson och Robert Mugabe
I stort som smått

Samma metod tillämpas i stort som smått. Ännu i modern tid har statskassan dränerats, sannolikt på mer än en miljard kronor genom Allan Lehtos Norrfrys/Polarica på motsvarande sätt. Det finns säkert ett oräkneligt antal parallellfall och här döljer sig förklaringen till att vi inte har råd med vare sig sjuk- eller åldringsvård i Sverige och inte heller har råd att skicka ambulanser till sjuka eller hålla tågen rullande. Metoden är inte passé, snarare sprider den sig. Och skatteverk, polis, ekobrottsmyndighet och åklagare är strängt upptagna av att titta bort. Som i LKAB-fallet exempelvis.

Palme och Geijer
Maktslickande press all korruptions moder

När jag nu tänker tillbaka på hur jag inledde detta inlägg måste jag fråga mig om det var korrekt att vara så försonande mot DN:s ledares formulering. Kan man vara i tron att verkligheten är så rosenröd och lycklig om man gått i nationalsocialdemokratins statsglorifierande och indoktrinerande skola? Ja, kanske om man som alternativ kunskapskälla har den korrumperade och maktslickande svenska pressen. Men vare sig skribenten inser det eller ej är i inledningen citerade politiskt korrekta och försåtligt formulerade bakgrund ingenting annat än historieförfalskning.


Ingen oförklarlig kris

Det är ingen oförklarlig ”kris” som har drabbat nationalsocialdemokratin. Det är den egna oförmågan att tygla tjuvarna i de egna leden som nu slår tillbaka. De egna, den innersta kretsen och deras närstående och allierade, stjäl numera så mycket från skattebetalarna att samhället inte längre kan upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Och då går det inte längre att få människor att rösta på nationalsocialdemokratin.

Det är verkligheten som har kommit ikapp nationalsocialdemokratin.

Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

Psykopaterna tryckte ut Juholt

.

Aftonbladet skriver idag om att Wanja Lundby-Wedin agerade yxa under avrättningen av Håkan Juholt härom dagen. Uppgiften är varken uppseendeväckande eller ologisk - tvärtom. Wanja har hängt i en lös snara allt sedan hennes egna oegentligheter var på tapeten. Sedan dess har hon varit utfryst. Ingen vill tala med henne, skriva om henne, läsa om henne, förknippas med henne. Det som hållit henne kvar vid köttgrytorna har varit risken för att hon i fallet, om hon avsätts, drar med sig flera kumpaner. Och möjligheten att nyttiggöra sig av henne när helst det behövs ska inte underskattas, eftersom hennes svaga ställning gör att hon inte kan värja sig. Men få personer har gjort mer för att skada socialdemokratin och facket. Därför är det både ironiskt och logiskt att hon agerar arbetarrörelsens samvete vid avsättningen av Juholt - på grund av mycket blygsammare fiffel och slarv.

Juholt avsätts för diverse fiffel och för vårdslös faktakontroll. Fifflet är upprörande i sig men inte värre än, eller kanske inte ens i närheten av, vad andra ledande nationalsocialdemokrater ägnar sig åt. Beträffande faktakontrollen är den ju inte till heder men ändå ytterst obetydlig jämfört med de grova och ibland utstuderade lögner som tidigare nationalsocialdemokratiska ledare, exempelvis Palme, notoriskt ägnat sig åt. Och det är ju åtminstone inte offentligt påstått att Juholt skulle ha ägnat sig åt att skriva anonyma insändare under olika pseudonymer till stöd för sig själv och i manipulativt syfte, enligt Göran Perssons modell, anammad av bland annat psykopatadepten Sven-Erik Bucht.



Det fanns ju därför inte mycket substantiellt att avsätta honom för. Han var också kongressvald. Värdet av nära nog dagliga opinionsundersökningar är också synnerligen tveksam emedan de kombineras med en aktiv förtalskampanj. Socialdemokrater och svenskar synes ändå mycket kluvna i frågan om han skulle ha suttit kvar. Så vad föll han på?

Han föll naturligtvis på att psykopaterna i partiapparaten, som biter sig fast vid köttgrytorna för allt vad de är värda, inte längre kände förtroende för att han skulle fungera som röstmagnet, så att de själva skulle kunna hålla sig kvar vid förmånerna.



Därför är nationalsocialdemokraterna på jakt efter en ny ”leiter”. Inte nödvändigtvis en hederlig sådan. En hederlig führer skulle vara som en katt bland hermelinerna. Istället söker man en skickligare skurk, som ljuger bättre än Juholt och därför kan lura ett folk som VILL låta sig bedras. Lyckas det får vi dras med och försörja skräpet. Misslyckas det får vi så småningom förpassa skurkarna och psykopaterna till historiens soptipp med pissblöjorna och de nattlåsta och övergivna vårdavdelningarnas misär, vilka de själva skapat. Om de nu inte har skott sig så att de - till skillnad från sina väljare och avlönare - kan köpa privat åldringsvård. Men det har de väl, förstås.


Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

lördag 21 januari 2012

En Internationell Politikerförbrytartribunal

Internationella Krigsförbrytartribunalen

Innan vi har sett slutet av den, sannolikt globala, under alla förhållanden kontinentala, finansiella kollaps som vi är på väg in i, kommer Europa att behöva en Internationell Politikerförbrytartribunal.

Anledningarna är flera. Bland annat plågas ett stort antal europeiska länder av en långt framskriden korruption, i kombination med annan grov brottslighet, inom sina respektive offentliga sektorer. Det är tydligt att Sverige inte hör till de bästa i klassen på det här området. Däremot var Sverige länge bäst på att dölja korruptionen och med stöd av Europas mest korrumperade press lägga locket på över den offentliga brottsligheten.

På grund av den utbredda nationella korruptionen saknar många länder förmåga att komma till rätta med den här typen av brottslighet. När korruptionen m.m. även omfattar åklagar- och domstolsväsenden blir rättsväsendet förlamat.

En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna förväntas ha bättre förutsättningar än de nationella rättsväsendena att hantera den här typen av brottslighet. På grund av svårigheter att bryta korrupta strukturer skulle det nog vara lämpligt att domare och åklagare för dessa mål rekryteras globalt, så som ibland skett i samband med krigsförbrytartribunaler.

Vissa yrkeskategorier skulle med fördel kunna dömas av en sådan domstol: politiker, högre tjänstemän, domare och åklagare torde vara självklara. Men på grund av deras betydelse för korruptionens, och besläktad brottslighets, utveckling och beskydd kan argumenteras för att även journalister och redaktörer vore lämpliga att dömas av den internationella domstolen. Även bankdirektörer och -ägare skulle kunna vara lämpliga kategorier, kanske även andra, om man kan hitta lämpliga begränsningskriterier så att inte vad strunt som helst skulle belasta tribunalen.

Bland ytterligare betydelsefulla omständigheter kan nämnas att nationella preskripitionsregler som trätt i kraft på grund av att den nationella korruptionen hindrat utredning och utmätning av straff naturligtvis kommer att kunna, och bör, sättas ur spel per automatik om ett korruptionsmål anhängiggörs den internationella domstolen.

Den Internationella Politikerförbrytartribunalen bör naturligtvis ha befogenhet att döma ut såväl böter som skadestånd och fängelse. I speciellt fräcka och/eller grova fall kanske även dödsstraff måste finnas i straffskalan. Självfallet måste befogenheter finnas att konfiskera genom den brottsliga verksamheten skapade förmögenheter.

Tribunalen kan ges karaktären av en appellationsdomstol till vilken klagan valfritt kan ske redan efter första nationella instans men det kan även argumenteras för, att mål ska kunna väckas direkt vid den internationella domstolen.

Av korruption drabbade europeiska medborgare bör vara garanterade att det allmänna täcker lejonparten av rättegångskostnaderna. Under vissa förhållanden även oavsett utgången i målet. Det skulle inte vara acceptabelt att rädsla för höga rättegångskostnader skulle hindra en av korruption svårt ekonomiskt drabbad europeisk medborgare från att väcka talan inför domstolen.

En domstol, som den ovan beskrivna, skulle kunna vara ett verksamt medel för att komma till rätta med den korruption som plågar oss alla, som har satt rättsväsendet ur spel till stora delar och som i rask takt bringar institution efter institution att sluta fungera.

Men till skillnad från det intryck man kanske får vid en första betraktelse, kan tribunalen vara ett nog så angeläget intresse för Europas politiker. Erfarenheterna från diktaturer, demokraturer och eljest korrumperade systems kollapser torde förskräcka ledande europeiska politiker mot bakgrund av den rådande ekonomiska utvecklingen. En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna vara ett sätt att lägga band på befolkningens ilska och hämndlystnad och på så sätt möjliggöra en mer civiliserad rättsskipning vilket avgjort skulle vara till fördel, inte minst för oskyldiga anhöriga som annars skulle riskera att fara illa.

Eventuell avsaknad av en sådan Internationell Politikerförbrytartribunal kommer sannolikt att resultera i att många får följa exempelvis Kadhaffi, Ceauscesco och Il Duce i spåren. Ett mer eller mindre okontrollerat ”giljotinerande” kan också bli fallet. Men giljotinering som sådan skulle nog av många vara att föredra jämfört med de bestialiska scener som man inte utan fog kan befara att kommer att utspelas i ett Europa under ekonomiskt sammanbrott, föranlett av politisk korruption och därmed relaterad ekonomisk brottslighet.

Europa behöver en Internationell Politikerförbrytartribunal. Till verket Europas politiker - medan tid är.

Övertorneå den 21 januari 2012
Mikael Styrman
.

fredag 20 januari 2012

(S)kamlöst om Häxjakt


.
Både Sven-Erik Bucht (S) och Karin Åström (S) har i dagarna varit ute och gjort gällande att Håkan Juholt är utsatt för häxjakt à 1500-talet.

Uppenbarligen är det lättare för framträdande socialdemokrater att använda sin kontroll över mobben och sin kontroll över massmedia till att i åratal, för att inte säga decennier, utsätta företagare och deras familjer för häxjakt än att själva bli utsatta ens för den kortaste mediala uppvaktning.

Så här sa till exempel Karin Åström i Nordnytt ikväll:

video

Nog skulle det vara klädsamt Karin Åström, om Du och Din kumpan Sven-Erik Bucht kunde se bjälken i det egna ögat och inte bara grandet i en företagares. Ta fram en spegel och betrakta Er själva och vad ni gjort innan ni helt skamlöst går ut i media och dillar om häxjakt mot Håkan Juholt.


Socialdemokratins problem är inte Håkan Juholt. Socialdemokratins problem är istället att den representeras av samvetslösa personer som du Karin Åström samt Sven-Erik Bucht och Peter Roslund. Makten har gjort er blinda och känslokalla och i jakten på kamrat 4% tycks ni ha förlorat det lilla omdöme ni eventuellt kan ha haft någon gång.

Att ni inte har vett att skämmas!

Övertorneå den 20 januari 2012
Mikael Styrman
.

torsdag 19 januari 2012

Stasijournalistik på Nordnytt

.
Som jag tidigare skrivit om här på bloggen, blev det nödvändigt att förmedla ”tillrättaläggande” nyheter för att söka kamouflera Kronofogdens justitiemord mot mig den 11 januari. I Nordnytt blev det Ulrika Wänkkö som fick det tvivelaktiga hedersuppdraget att leverera det korrupta inslaget. Man kan undra varför? De övriga kollegorna gick nog inte att få att göra ett så undermåligt och för ens egen trovärdighet katastrofalt inslag. Var Ulrika Wänkkö frivillig, begrep hon inte bättre eller kunde hon bara inte värja sig? Och hur faller hennes belöning ut?

Det är uppenbart, att efter att ha tagit alla nätintäkter i mer än femton månader, legat med död hand på alla mina fastigheter i ett år genom utmätningar av dem, länsat alla konton av och till samt missbrukat sin ställning som tillsynsmyndighet i konkurser till att blockera bokföringen och därmed skatteärendena i Rottneby Bruk och Ekfors Mark- o Linje, var man på Kfm övertygad om att jag INTE skulle kunna försvara mina fastigheter, vilket resulterade i den framforcerade exekutiva auktionen den 11 januari. Den kombinerades dessutom med ett bakhåll och ett bedrägeri varigenom man lurade mig att det inte skulle bli någon auktion, men detta ska jag återkomma till.

Kronofogden var därför övertygad om att jag inte skulle kunna försvara mig. Därav överfallet. När Kersti Moxén i Nordnytt påstår motsatsen så är det lögn och förbannad dikt. Hade vi haft ett fungerande rättsväsende i Sverige, som i en del andra europeiska länder, då skulle både Kersti Moxén och hennes chef rikskronofogden Eva Liedström Adler sitta häktade nu. Men vi är ju i Sverige. Landet där en statsanställd med föregivet politiskt uppdrag får ägna sig åt hur grov brottslighet som helst, inklusive mord, utan att bli föremål för utredning.

I inslaget fick Rikstorpeden Kersti Moxén fritt utrymme att påstå att jag kan ha - får man förmoda, svarta pengar - snart sagt var som helst, i bolag, på konton och så vidare. Den som vet det minsta lilla om vår bransch vet att allt är reglerat, mätt och kontrollerat i vår bransch. Och ingen har någonsin genomgått en så omfattande genomlysning som jag, dessutom upprepade gånger. Det torde därför vara uppenbart att det där säger Moxén för att försöka skyla över Kfm:s kriminella överfall.

I inslaget fick Kfm fritt utrymme för sin politisk-ekonomiska propaganda och sina felaktiga påståenden om att jag har mångmiljonskatteskulder samtidigt som mina synpunkter censurerades. Påståendet är ju dels fel och dels ägnat att försvåra min finansiering - i vanlig ordning, nödgas jag tillägga. 

Just nu hinner jag inte skriva mer men jag ska återkomma i ärendet.

Vilka frågor borde Ulrika Wänkkö på Nordnytt ha ställt till Kronofogden - om hon hade velat vara en riktig journalist? Fundera gärna på det. Jag återkommer.

Övertorneå den 19 januari 2012
Mikael Styrman
.

onsdag 18 januari 2012

Kristinehamn = Övertorneå = Haparanda

.
Jag tittade på Uppdrag Granskning ikväll. Det är väl för sorgligt. Samma skit överallt.

Subventionerade campingar och hotell som byggs och iordningställs av kommunerna för många miljoner kronor skattepengar. Som sedan säljs, eller skänks, till i förväg utsedda privata köpare, utan ordentliga upphandlingar och vilka därefter subventioneras av kommunerna. Ibland är motprestationen pengar under bordet till ledande politiker, ibland politisk lojalitet från politiker i oppositionen. Och ibland tycks affärerna bara vara drivna av dumhet och ansvarslöshet. Men vanligast tycks vara att ett fåtal är invigda och att fakta döljs för övriga - i den mån de har vett att efterfråga fakta.

Och i Kristinehamn lika väl som i Haparanda säger man som Sven-Erik Bucht att om lagen ställer till svårigheter så kringgår man den.

Och i Kristinehamn, liksom i Haparanda och Övertorneå, trakasseras och mobbas den som ifrågasätter misshushållning med allmänna medel eller motsätter sig rovdrift eller våldtäkt mot privata företag vilket maktgalna och maktberusade politiker ägnar sig åt.

Övertorneå 18 januari 2012
Mikael Styrman
.

Paniken sprider sig...

.
...och då börjar propagandaapparaten göra konstiga saker.

Varje land och varje tid har sina egna politruker och sina egna vanor.
Josef Stalins Sovjetunionen hade politruker som åkte runt på nätterna och sköt inbillade statsfiender till döds med nackskott.
Adolf Hitlers Tyskland hade motsvarande som med samma glada humör slängde in miljoner människor i gaskammare.
Fredrik Reinfeldts Sverige har - så här långt - journalister som inte granskar statligt maktmissbruk utan istället mörklägger sådant.

Läste Du Haparandabladet idag? Tittade Du på Nordnytt ikväll? Lade du märke till något konstigt?
- Alldeles riktigt.

video

Hörde Du klicket? Klicket från bankstermaffians censur - från saxen...
...när TV-politruken Ulrika Wänkkö klippte bort att jag sade att både jag och Ekfors är helt obelånade. Att jag inte har några skatteskulder alls. Att det bara är politiskt beslutade skatter föranledda av att staten ligger på bokföringen i Rottneby Bruk AB och Ekfors Mark- och Linje AB och därigenom hindrar oss att göra boksluten färdiga och röja undan de felaktiga skattebesluten. Men det nådde inte över nyhetströskeln i Nordnytt...

Och var är den journalistiska granskningen av att en människa som inte har några skatteskulder får alla sina fastigheter försålda på exekutiv auktion?

Det fick Du inte höra för skurkarna vill att Du bara ska få höra deras propaganda. De vill inte att Du ska få veta hur det verkligen är.

Var stolt.
Det betyder att de inte tror att Du är en skurk. De tror istället att Du är hederlig och skulle bli både rädd och förbannad om du fick reda på vad de håller på med. Därför får Du inte veta.

Inte veta att man först stulit 40 miljoner i intäkter genom tvångsförvaltningen,
sedan mätt ut alla mina fastigheter för en skuld som inte finns,
därefter annonserat ut alla fastigheter till samtidig exekutiv auktion den 11 januari.

Tiden mellan annons och auktion går åt till jul-, nyårs- och trettonhelgsfirande.
Och alla köpstarka skogsköpare är utomlands.
Alla fastigheter på en gång för att torpedera den lokala prisbildningen.

Vad tycker Du? Skulle det vara ok om man gjorde så mot Dig om Du inte lät maffian råna Dig godvilligt?

Är det ok att statens tjänstemän är kriminella?

Arlanda den 17 januari 2012
Mikael Styrman
.

Bråttom, bråttom...skynda Dig att stjäla

.
När Kronofogden ska sälja en fastighet följer man en särskild rutin. Avsikten är dels att tillgodose rättssäkerhetsaspekter, så att inte gäldenärer eller fastighetsägare onödigtvis skadas, men även att få gäldenärer att varsebli att en auktion är i antågande så att de får möjlighet att försöka undvika att drabbas av de mycket höga kostnader som en auktion innebär.

Rutinen är den att man först skickar en ”Underrättelse - begäran om försäljning” som bland annat informerar om att värdering och beskrivning ska upprättas och att tid för försäljning kommer att bestämmas senare. Syftet är, att man ska kunna undvika dessa dryga kostnader om man får information om vad som är i görningen. Normalt kommer denna någon eller några månader innan det blir dags för eventuell försäljning.

Så småningom sänder man ut ”Meddelande Auktion” med förslag till auktionstidpunkt för att bereda tillfälle att lämna synpunkter på auktionstidpunkten m.m. men även för att påminna om att dryga kostnader kan undvikas om auktionen kan ställas in. Normalt är det många veckor mellan aviseringen och den tidpunkt då annonsmanus skickas till tidningarna.

När sedan tidpunkten för auktion slutgiltigt bestämts skickas ”Underrättelse Auktion” ut av vilken framgår när auktionen kommer att äga rum m.m.

Den sammanlagda tiden som den här ritualen spänner över är normalt några månader. Det finns flera syften med det. Bland annat en önskan att inte orsaka onödiga kostnader genom exekutiva försäljningar som kan undvikas.

Men ibland, när det råder panik i det statskriminella lägret, när statliga skurkar har gått för långt och det börjar bli svårt för myndigheter och rättsväsende att fortsätta blunda, då gäller inga regler tycks det. Då hamnar Rikskronofogde Eva Liedström Adlers truppor i fullkomligt sken. Så gick det när det var jätteviktigt att trakassera mig och min familj till jul och nyår samt utnyttja kapitalstarka svenskars semester till att skinna oss genom att få våra fastigheter bortslumpade till vrakpriser dagarna efter trettonhelgen.

Då kan det gå som framgår av den här pdf-filen. Ett hån mot kronofogdens egna instruktioner, rättssäkerheten, likhet inför lagen och respekt för äganderätten likaväl som röjande en vilja att åstadkomma betydande skada för gäldenären.

Det kan anmärkas att den 16 dec är en fredag och 19 dec därför en måndag. Det kan på goda grunder antas att annonsmanus gått till tryck innan vi har nåtts av underrättelserna. Vi har därför berövats rätten och möjligheten att ha några synpunkter på valda tider men även berövats möjligheten att i enlighet med kronofogdens praxis uppmärksammas om åtgärden i syfte att kunna vidta åtgärder för att förhindra att försäljningen kommer till stånd. Det kan likaledes på goda grunder antas att detta skett uppsåtligt och med avsikt att vålla allvarlig ekonomisk och annan skada.

Övertorneå den 18 januari 2012
Mikael Styrman
.

söndag 15 januari 2012

Äras den som äras bör

.
Svar till signaturen Verners kommentar till bloggen ”En svala gör ingen sommar”.

Ja, det är klart att det var jobbigt. Det tar nog sin tid att återhämta sig från. Och det är naturligtvis syftet med hela expeditionen.

Jag tänkte väl mer på Årets Svensk. Rapportredaktionen utsåg Kjell-Olof Feldt 1984, Refaat El-Sayed 1985, Hans Holmér 1986, Anna-Lisa Stoican 1987 och Ebbe Carlsson 1988. Sedan gav de upp. Fyra träffar av fem. Det blev ju näst intill en professionell dödsdom att bli utsedd.

Har Rosengren, Bucht och Peter Eriksson blivit utsedda till Årets Norrbottning? Det var ju lite jobbigt. Det tyder nog på att Stalin också skulle blivit utsedd om han levat. Det tyder nog också på ett folk som utser den som en köpt press skriver upp på maktens begäran. Då kanske det inte gör så mycket att jag aldrig kommer att bli utsedd.

Jag vet inte hur det är med Rosengren och Eriksson, om det har gått åt helvete för dem eller om det ens väntar något helvete på dem. Men att Sven-Erik Bucht är på väg dit den saken är klar. Om man bara tänker på hur han i ett decennium, tillsammans med sina med presstödet köpta vapendragare Örjan och Lars Pekka med Haparandabladet spridit lögner om mig och Ekfors - hur våra pengar skulle ta slut redan 2001, vill jag minnas att det var. Hur vi skulle ha jättemycket högre tariffer än alla andra trots att det är ett rent påhitt. Att kunderna skulle ha en massa pengar att få tillbaka enligt myndighetsbeslut - trots att de fått tillbaka det som de ska ha enligt myndighetsbeslutet. Bara lögner det också således. Att jag slösat bort alla pengar. Ändå är vi fortfarande helt obelånade - både jag och Ekfors - trots alla kostnader för att värja oss mot politiska påhopp, trots alla tvångsförvaltningar och trots att den organiserade brottsligheten med olika politiska justitiemord tryckt Ekfors i konkurs och roar sig med att sälja mina tillgångar på exekutiv auktion - utan annat skäl än att man mår bra av att göra andra människor ont. Sven-Erik Bucht är något så vanligt som en politiker som inte kan någonting därför att han redan i ungdomen, på badhusfiket i Haparanda, skrävlade vitt och brett om att man inte behöver kunna något om man går den politiska vägen. Så småningom kommer även ett godtroget och lättmanövrerat folk att förstå, att Sven-Erik Bucht har farit med osanning hela tiden för att sko sig själv på andras olycka. Själv har jag av vår korrumperade massmedia blivit kallad "Mörkrets Furste" men äras den som äras bör. Den som har släckt belysningen i Tornedalen och i åratal använt befolkningen som gisslan och redskap i sin egen karriär är ju faktiskt Sven-Erik Bucht. Det är klart att helvetet väntar på honom. Vad ska man annars ha det till?

Okunnig, skrupelfri och hyllad
Men den som verkligen förtjänar att bli uppmärksammad efter förtjänst är den av makteliten, eller tjuvarna om man så vill, och deras press, och sina ryggradslösa kollegor inom sjukvården ständigt utmobbade och trakasserade anestesiläkaren Anders Mansten som hela tiden får rätt i allt han förutspått. Vägen mot undergången för norrbottens sjukvård och norrbottningarnas trygghet och livskvalitet följer med kuslig exakthet den väg som Anders Mansten varnat för. Han må se orädd ut när han ställer sig upp och trotsar den organiserade brottsligheten. Men även Anders Mansten är en människa med en familj som alla blir rädda och far illa när korrumperade tjänstemän och deras medlöpare förföljer dem.

Anders Mansten är något så ovanligt som en skicklig läkare som är intelligent nog att förstå vad det är som pågår bakom kulisserna och har civilkurage att tala om det. Men det ryggradslösa patrasket inom sjukvården förföljer Mansten, eller i bästa fall tiger och tittar bort. Och väljarna agerar som en lättlurad fårskock. De demonstrerar lite mot sig själva under mellanvalsperioden för att sedan vart fjärde år gå och välja om oduglingarna som kör hela systemet åt fanders - hur tokigt det än blir.

Kompetent, rejäl och förföljd
Alliansregeringen gjorde en rivstart efter valet 2006 med ett program som man hade gjort upp i förväg. Sen hände ingenting. Sen malde byråkratin ner dem därför att de inte hade förstått att ta kommandot över byråkratin och slå sönder nätverken. Nu är man fullt upptagna av att kamouflera egna nyckelspelares skurkstreck. De försöker dansa hambo i knäck skulle en som jag känner uttrycka det. Och då blir det inte mycket dansat.

Samarbetet mellan politiken och bankslöddret blev Ekfors död - eller har blivit det så här långt åtminstone. Om framtiden är svårare att spå. Värre är att samarbetet mellan bankslöddret och politiken kommer att bli hela samhällsekonomins undergång - med stort mänskligt lidande och möjlig social oro som följd. Enda glädjen med det är, att en och annan tjuvaktig politisk koryfé säkert kommer att få sin rättvisa belöning, om det blir så illa även i Sverige, att den sociala oro som redan inletts i Europa kommer hit också, till följd av den förda bankpolitiken. Det bådar inte gott om ett litet land som Sverige ska sätta folkets framtid i pant för att värna den Euroanstrukna kriminaliteten och våra dysfunktionella och samvetslösa bank-kasinon.

Övertorneå den 15 januari 2012
Mikael Styrman
.

lördag 14 januari 2012

En svala gör ingen sommar

.
Eller gör den det?

Jonas Sjöstedt, nye V-ledaren, har verkligen klivit fram de senaste dagarna och sagt de rätta sakerna. Inte minst om den korrupta dansen runt bank-attrapperna. Han har uttalat sig på ett begripligt sätt, med eftertryck.

En panikslagen sosse-adel springer runt som yra höns och hackar på varandra. Alla förstår nu att Jonas Sjöstedt har gjort det som de själva borde ha gjort. Men sosseriet kan inte. Av flera skäl. De har själva skapat detta skenande monster till samhälle, denna ondskefulla samhällsmaskin som inte låter sig kontrolleras och som helt saknar moral, förnuft och empati. Och det är inte så lätt att kritisera sitt eget verk och sedan slå sig på bröstet över hur märkvärdig man är.

En annan sak som gör det svårt för sossarna är just att de är så märkvärdiga. Det är lätt att förstå. Vilken piga eller dräng som helst som plötsligt blev vald till kung eller drottning skulle ha svårt att behålla markkontakten. Sossarna har efter sitt långa maktinnehav blivit ett med makten. Att ta sig över tröskeln till att kritisera är att ta sig över en avgrund. Det innebär att innerst inne erkänna för sig själv att man inte har makten längre. För det är bara opposition - sådana som inte har någon makt - som kritiserar. Vilket trauma...

Och att kamrat 4% närmar sig med stormsteg gör ju inte saken lättare.

För alliansregeringens partier är det naturligtvis ett grovt underkännande som borde stämma till eftertanke att flera som jag talat med de senaste dagarna, som traditionellt avskyr kommunister och socialister, lyssnar på Sjöstedt med gillande och kan tänka sig att rösta på V trots medvetenheten om att rösten i så fall knappast gynnar en Sjöstedt utan någon, inte alls lika klart lysande stjärna, som de inte sympatiserar med.

Är vi på väg mot ännu en borgerlig valförlust och förlorad regeringsmakt betingad av att man inte klarar av att kontrollera korruptionen i de egna leden när man väl får makten?

Räcker veckovisa opinionsundersökningar under hela den fyraåriga mellanvalsperioden verkligen till för att styra människornas åsiktsbildning och få dem att glömma korruption och rättsröta?

Övertorneå den 14 januari 2012
Mikael Styrman
.

tisdag 10 januari 2012

PO blundade och blev professor

.
PO Pär-Arne Jigenius blundade för nazistkampanjen och blev professor i journalistik som belöning.
.
Inom kort på bloggen.
.
.

Regeringen mutade Mälarenergi

.
Regeringen mutade Mälarenergis politiker att obefogat säga upp Ekfors Energis balansansvar.

Inom kort på bloggen.
.
.

Skatteverket arrangerade grov mened

.
Skatteverket tubbade Wallenberg-vittnet att begå grov mened för att få mig i politiskt fängelse.

Inom kort på bloggen.
.
.

Center o Moderater stal Falu-skogen

.
Center- o Moderatpolitiker stal Falu-skogen med förtalskampanj.

.
På bloggen inom kort !
.
.

Gamarna flockas kring bytet

.


Nordnytt rapporterar ikväll om stort intresse för att överta Ekfors Kraft AB efter att den företagsvänliga alliansregeringen äntligen fått till den politiskt betingade konkursen. Det är gott att det finns seriösa och kapitalstarka lokala köpare som man inte behöver vara avundsjuk på.

En sådan, som faktiskt inslaget var uppbyggt kring, är bärföretagaren Allan Lehto, som har fått en dryg miljard skattekronor genom åren i bidrag. Den försvann till den ryska maffian, utan att någon myndighet brytt sig om att verifiera detta. Istället tillsköts även våra pensionsmedel. Nåja, hur det nu än är med den saken tycks det ha blivit några tiotal miljoner över som ryska maffian inte hittade och som skatteverket aldrig sökte. Det senare föranleddes nog av att bidragen åtföljdes av krav på och verkställd kickback till beslutande statliga funktionärer, i vanlig ordning. Och en korp hackar inte på en korp, så det bryr sig inte skatteverket om.

Allan levererade det mest krypterade erkännande jag någonsin hört i det att han sade, att om de får ta över så ska företaget även i fortsättningen bli välskött. Det var första gången jag hörde honom säga någonting gott om Ekfors.



Men det behöver inte vara någon dålig lösning för Tornedalen. Då kan de thailändska bärplockarna sköta linjerna. Och om de plockar bär i linjegatan så kan de röja i förbifarten - en skälig hektar per man och dag bör man klara utan att det drar ned på bärskörden. Något mindre om det regnar. Och billigt blir det när man inte behöver betala några löner utan kan ta in nya bärplockare varje år.

Då kan en stolt tornedalstradition upprätthållas, nämligen den att tillgodogöra sig leverantörens tjänster utan att betala för dem, samtidigt som man känner sig kränkt och förorättad och skäller leverantören för en skurk.

- Krappar, det plir kratis !

Övertorneå den 10 januari 2012
Mikael Styrman
.

måndag 9 januari 2012

Om HD:s två beslut att inte bevilja prövningstillstånd

.

Vad beträffar Högsta Domstolens ställningstagande att inte medge prövningstillstånd i frågan om det näringsförbud som jag dömts till, samt inte medge prövningstillstånd i fråga om den politiska konkursdomen mot Ekfors Kraft AB konstaterar jag följande:

Det finns inga bevis som belägger att Högsta Domstolen skulle ha låtit sig påverkas otillbörligt. Å andra sidan ligger det i sakens natur att det inte skulle föreligga några sådana bevis även om så hade skett. Därför återstår det för oss medborgare, som kan tänka själva och som intresserar oss för frågan, att göra en egen intelligent analys.

Högsta Domstolens ställningstaganden kommer inom loppet av några dagar från varandra. Det ena kommer under mellandagarna, det andra mellan nyår och trettonhelgen. De kommer i en tid då Ekfors Kraft AB:s elnät har tvångsförvaltats av staten i femton månader varvid staten konfiskerat alla intäkter vilka uppgår till väsentligt större belopp än alla Ekfors-bolagens skulder. Det vill säga enbart intäkterna är större, bolagens alla övriga tillgångar oräknade. Besluten kommer dagarna innan kronofogden ska sälja mina fastigheter och i syfte att skinna mig inpå bara kroppen har annonserat ut dem just före jul för försäljning genast efter trettonhelgen, vilket med till visshet gränsande sannolikhet är unikt i svensk statsförvaltnings historia.
Allt åtgärder som är främmande för en utvecklad rättsstat och finner sin like senast i ariseringens Tyskland på 1930-talet.

Högsta Domstolen är inte vilken byadomstol som helst. Landets högsta domstol ska vara en garant för att rättvisan är oväldig och inte låter sig påverkas. Vi har en debatt i Sverige idag om huruvida det är ett hot mot rättssäkerheten att som domare i våra domstolar deltar politiker i egenskap av nämndemän vilka inte kan skilja på domarrollen och politikerrollen. Hela den frågeställningen förbleknar naturligtvis om inte landets högsta domare heller förstår innebörden av Olaus Petris domarregler som är författade redan på 1500-talet, som finns i varje svensk lagbok och som alla svenska jurister blir utbildade om i sin juristutbildning.

Högsta Domstolen sällar sig sannolikt härmed till sina ryggborstande bröder och systrar som med god fart leder oss mot rättsstatens slutgiltiga sammanbrott.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Om Kfm:s exekutiva auktion den 11 januari

.
Som så mycket annat i Sverige tycks upplägget av den här exekutiva auktionen vara korrumperat.
I grunden finns utdömt styrelseansvar för två av Ekfors-bolagen.
Bolagen har tryckts i konkurs av skatteverket.
Varken skatteverket eller konkursförvaltaren har brytt sig om att fastställa skatterna rätt eller bestämma huruvida bolagen kan betala skatterna själva.
Konkursförvaltaren har omhändertagit bokföringen och trots upprepade löften därom inte lämnat ut den varför inte bolagens skatter och skulder samt bolagens betalningsförmåga har kunnat fastställas.

Sedan har kronofogden lagt sig som en död katt över ägarens/styrelsemedlemmens tillgångar genom opåkallade utmätningar.

Nu har man strax före jul satt ut alla fastigheter till exekutiv auktion den 11 januari.
Mellan annonsen och auktionen infaller jul-, nyårs- och trettonhelgerna, men nästan inga bankdagar.
En stor del av den kundkrets som finns på tillgångar av den här typen är på semester vid den här tiden.
Många är utomlands, exempelvis i Thailand.

Jag menar att detta, med till visshet gränsande sannolikhet, är ett utslag av korruption.
Kronofogden har antingen blivit mutad av en spekulant att försälja fastigheterna vid en tidpunkt då konkurrensen kan vara svag och fastigheterna gå billigt, eller så har kronofogden blivit tubbad av någon inom administrationen och/eller politiken att göra så, i syfte att skada mig. I så fall mest troligt därför att jag har påtalat grov outredd ekonomisk brottslighet som emanerar från det politiska systemet.

Jag håller statsminister Fredrik Reinfeldt ytterst ansvarig för detta.
Enligt min mening är Sverige så toppstyrt att det inte finns någon möjlighet att en exekutiv auktion skulle kunna genomföras på ett sådant här ur rättssäkerhetssynpunkt stötande sätt utan att ha regeringens och Fredrik Reinfeldts välsignelse.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Har Du fått oväntat besök till morgonkaffet?

.
För några år sedan, innan jag fick min första politiska fängelsedom, föregicks den av omfattande politiskt initierade myndighetsåtgärder. Efter ett antal år med buggningar, inbrott, avlyssningar, myndighetstrakasserier, blockad, fackliga trakasserier med okynnesstämningar inför AD, politiskt initierade minoritetsrevisorer, särskilda granskningar, taxeringsrevisioner, politiskt initierade låneuppsägningar, ogrundade konkursansökningar, olagliga brottsprovokationer m.m. kom en första kulmen den 25 oktober 2005 med en husrannsakan i stor stil som skulle skapa förståelse hos allmänheten för den första tvångsförvaltningen av Ekfors nät vilken inleddes den 1 november 2005.


 

Jag beskrev mina upplevelser av denna våra politiserade myndigheters våldtäkt mot mig, min familj och våra företag. Beskrivningen som har publicerats i norrbotten hösten 2005 har mig veterligen aldrig varit tillgänglig för läsning på nationell nivå. Det har gått några år men beskrivningen är i allt väsentligt alltjämt aktuell.
Ladda ner pdf-filen genom att klicka här om Du vill läsa.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Varför skyddas statens brottslingar och deras kumpaner?

.
Mutskandalen gällande det onödiga och uteblivna fängelset i Haparanda gläntade till det vi redan visste.
Att brottslingar i staten inte sällan har ett etablerat samarbete med konsult-, ingenjörs- och arktitektbyråer och att samarbetet går till så att onödiga, eller prismässigt avsiktligt uppskruvade och mer eller mindre onödiga arbeten, ibland rena skenavtal, läggs ut av olika statliga institutioner mot en kickback under bordet till den tjänsteman, oftast chef, som lägger ut uppdraget.

I praktiken innebär det att företagen i fråga är de som möjliggör att skattebetalarna luras på pengar.

Alla chefer är säkert inte berörda. Inte heller alla konsultföretag. Men många statliga chefer har en, ibland flera ”samarbetspartners” som möjliggör plundringen.

I fallet med Haparandafängelset handlade det om flera hundra miljoner på ett bräde.

Det här kan vara så omfattande att alla ekonomiska problem i vården kunde lösas på ett bräde om Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten slutade skydda dessa statliga brottslingar och deras kumpaner.

Vad skulle till exempel en ordentlig genomlysning av Reilers Ingenjörsbyrå ge stadskassan?

Varför skyddas brottsliga statstjänstemän? Ska inte även de utredas och lagföras? Varför gjorde Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten halt efter Haparanda-fängelset?

Vem beordrade det?

Varför har inte Ekobrottsmyndigheten utrett Yvonne Fredriksson, Energimarknadsinspektionen, Johan Gullesjö och Reilers ingenjörsbyrås plundring av Ekfors Kraft AB trots att det utspelar sig för öppen ridå? Ekfors må handla om små pengar ur statens perspektiv men ur Ekfors perspektiv är det fråga om stora pengar.

Och hur stora pengar finns att återvinna i närbesläktade ärenden hos berörda aktörer?

Har inte Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten ambitionen att vara något annat än attrapper som legitimerar fortsatt uttaxering av skatter till bedragare istället för till statlig verksamhet?

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

söndag 8 januari 2012

Kors i taket!

.
Nu blommar både löken och flaggstången. Det är inte så ofta jag förbehållslöst har anledning av säga att jag håller med en vänsterpartiledare. Men när jag nyss på TV4:s nyheter hörde Jonas Sjöstedt i ett utdrag från ett tal på V-kongressen, närmare bestämt vad han sade om de 100 miljarderna som regeringen avser slösa bort på eurons dödskamp, kan jag inte annat än hålla med nye V-ledaren.

Regeringens band till den nationella och internationella bankbrottsligheten hotar att bli landets fördärv.

Regeringen har haft en strålande möjlighet att hjälpa igång nya lokala banker för utveckling av lokalt svenskt näringsliv och finansiering av lokala projekt i Sverige, istället för att alla pengar ska kanaliseras till den grova internationella brottslighetens grandiosa projekt. Men den chansen har man inte tagit. Eller har i alla fall inte tagit än. Man har istället varit lojal med bankmaffian. Och nu ska goda pengar kastas efter dåliga. Nå, det är ju inte egna pengar så det är kanske inte annat att vänta av svenska politiker. Men att V-ledaren visar sig ha ett skarpare omdöme än landets regering - det är onekligen lite svårsmält.

Och skillnaden mellan V:s engagemang och det förlamade socialdemokratiska partiet är nästan komisk. Har socialdemokratin bytt mål med V? - Kamrat 4%, här kommer vi!

Och regeringen har inte ens dugt till att byta ut röda-kors-gangstern som fortfarande leker ordförande i finansinspektionen. Då blir det inte mycket av trovärdighet i bankfrågor. Finansinspektionen borde få en ny ordförande som allmänheten kan känna förtroende för att är hederlig och omutad.

Jag såg även Ilmar Reepalu på TV4:s nyheter nyss. Han hade startat fyra kriskommittéer sade han och signalerade handlingskraft... Nu måste regeringen agera sade han uppfordrande. Vilken skamlös bedragare. Sväljer folk verkligen den där smörjan? Och honom måste Ni dras med i Malmö - åtminstone när han inte är utomlands på någon straffriförklarad mutresa. Det tror fan det, att Reepalu vill skylla ifrån sig.

Minns för övrigt att Hans Rodhe också kom från Malmö. Är Malmö någon sorts plantskola för oseriösa politiker?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

Judas-Roope och Alf Capone

.
Den 12 december skrev jag under rubriken ”Syftet är sabotage” om förbrytarstatens tillslag mot Ekfors-bolagen. Jag lovade att återkomma om vilka metoder staten numera använder sig av i umgänget med privata företag och det gör jag nu.

Fram till tillslaget den 30 november 2011 skötte Ekfors Kraft AB driften av nätet utan inskränkningar. Vi har efter tvångsförvaltningens inledande tills vidare skött driften. Skälen till det är flera.

Dels har vi byggt upp och skött det här nätet i nästan 100 år. Dels är det uppenbart att staten, eller över huvud taget stora organisationer, har mycket svårt att sköta eldistributionsverksamhet. Särskilt om det inte är vindstilla och om solen inte skiner. Under senare år har detta förändrats påtagligt till det sämre. En av anledningarna är att verksamheterna dräneras på pengar av personer som är satta att sköta verksamheterna. En annan anledning är att metoden, som runt om i vårt samhälle får verksamhet efter verksamhet att kärva eller helt upphöra att fungera, numera även sökt sig in i eldistributionsbranschen. Jag menar naturligtvis metoden att utse folk som saknar branscherfarenhet och -kunskap till ledande befattningar.

En annan anledning är att den ”pågående” så kallade tvångsförvaltningen, som är den tredje som vi blir utsatt för (inget annat elverk har blivit tvångsförvaltat), inte är intresserad av att sköta nätdriften eller ta ansvar för den. Det finns ju inga brister i nätdriften. Hela expeditionen syftar istället till att komma över vårt kapitalflöde för att kunna få vår företagsgrupp i konkurs. Det är den svenska varianten av Ariseringen som svepte över Tyskland på 1930-talet som vi nu bevittnar.

Vi har fortsatt att sköta driften fram till tillslaget den 30 nov för att försöka förhindra att den organiserade brottsligheten skulle nå sina mål. Men efter den 30 nov kan vi inte längre göra det.

Jag har i en blogg den 22 dec ”Staten ./. Ekfors” raljerat lite med den panik som nu sprider sig bland statsbusarna. Jag syftade då bland annat på det jag strax ska beskriva. Sen har det budskapet ytterligare understrukits av Högsta Domstolens avvisande av min begäran om prövningstillstånd i frågan om mitt näringsförbud vilket kom i mellandagarna (!) och HD:s avvisande av överklagan av den politiska konkursdomen som kom härom dagen.


Judas-Roope
Det är svårt att frigöra sig från tanken, att det handlar om att skapa en legitimitetens rökridå framför justitiemordet som ska genomföras mot mig på onsdag. Den exekutiva auktionen av mina fastigheter. Då ska statsbusarna kröna verket - att konfiskera 15 månaders intäkter (ca 40 Mkr) och på det sättet skenbart lagligt trycka Ekfors Kraft i konkurs för skulder som knappt är en tiondel av företagets tillgångar - med att sälja mina fastigheter exekutivt. Var och en kan ju räkna ut, att det här inte tål dagens ljus. Kanske kan läsaren också ana hur många statliga skurkar som har smutsat sina händer i detta.

Om HD har låtit sig påverkas eller inte, det är ju inte klarlagt, menar jag. Så det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning om den saken. Men nog har Hin Håle jagat HD:s ledamöter med den glödgade eldgaffeln i december 2011.

Själva tillslaget den 30 nov gick till så att 15-20 olika politruker samlades i Övertorneå. Det var kronofogdar, tvångsförvaltare, konkursförvaltare, låssmeder och jag vet inte vad. Men de är ju alltid många. Det är ett sätt att undgå ansvar ifall det går på tok.

Men det som upprört mig, är att man hade mutat två av mina medarbetare: en anställd linjemontörsaspirant, under utbildning, Robert Enbuske, och en inhyrd elektriker, Alf Simu.

Utan att någon av dem hade sagt upp sig, eller på något sätt kommunicerat med oss, dök de inte upp på jobbet på morgonen utan åkte istället runt i kommunens (?) fordon och låste upp alla lås till linjeanläggningar och kraftverk, med våra nycklar. Vi fick reda på det genom att en annan anställd såg dem och frågade vad de ägnade sig åt. - Lägg Dig inte i det, var svaret som vår bestörte medarbetare då fick. De medföljde även politrukerna och identifierade handlingar. Åtminstone i min värld är det fråga om grov trolöshet mot huvudman. Nära nog det värsta en anställd kan göra mot sin arbetsgivare.

Enligt uppgift från både Judas-Roope och Alf Capone, som är mera rättvisande namn på dem, har de bägge fått bra betalt. Staten har med andra ord genom tvångsförvaltningen tillförskansat sig våra intäkter och använder sig av dem till att muta våra anställda att göra sig skyldiga till grov trolöshet.

Det här passar, menar jag, in i ett mönster. Så tvingade ju också den tyska staten judarna att betala en miljard mark till staten för skadorna som Kristallnatten ställde till med och de judiska affärsägarna tvingades städa upp på gatorna efter förödelsen (Källa: Forum för levande historia).

Det var det här jag syftade på i min raljerande blog den 22 dec. Finns det någon rimlig anledning varför en stat som har torrt på fötterna behöver bete sig på det här sättet?  Varför så bråttom? Jag vill nog mena, att medan man tidigare lyckades hålla uppe en demokratisk och legal mask med hjälp av våra korrumperade massmedia, har man numera tappat alla koncept.

Det finns nog mycket skumraskaffärer att städa upp i kring vår stat när de känner sig tvingade att bete sig på det här sättet. Ändå tycker jag att det inte förklarar riktigt hela paniken. Eftersom man tillsammans med medbrottslingarna i pressen lyckas mörklägga det mesta borde det ju inte vara så bråttom. Om det inte är så, att bakom pressens mörkläggning döljer sig en verklighet, som vi undanhålls och som innebär att maktapparatens förtryck krackelerar? Att den för oss dolda verkligheten är att fler och fler inte finner sig i att förföljas av förbrytare som leker demokrati, stat och rättsväsende?

För att återvända till den lilla världen i Övertorneå:

Visst hade jag fått signaler om att Alf var ute och jobbade svart hos folk i bygden, i deras installationer, och för samma tid även fakturerade Ekfors. Och det hade tipsats om att de jobbade i lag, att Alf gjorde jobben inne hos kunden och Robert jobben på eldistributionsanläggningen, och både kunden och Ekfors fick betala. Kunden svart och Ekfors vitt. Men på grund av de turbulenta förhållanden som tvångsförvaltningen skapade gick frågan inte att hantera.

Enligt uppgift från Alf är han mycket nöjd med sin ersättning. Han ska enligt egen uppgift ha blivit garanterad full lön fram till pension vare sig han gör något eller ej.

Även Robert uppger enligt samstämmiga källor sig vara nöjd med ersättningen utan att närmare ha gått in på vad den innehåller. Men eftersom Robert nyligen har köpt hus ligger det väl nära till hands att antingen lånen amorteras ned eller att ersättningen används till att skapa en guldkant i tillvaron som inte skulle vara möjlig annars.

Alf Capone

Det enda man kan vara säker på, är att den politiska kamporganisation som officiellt kallas Skatteverket - i vanlig ordning - inte kommer att se något av den organiserade statsbrottslighetens mutor.

Jag sörjer inte Alf. Den som hunnit bli pensionär utan att lyckas bli hederlig finns det inte mycket hopp om.

Men jag sörjer att de här hänsynslösa brottslingarna i staten ”förbrukar” Robert som vi tyckte så mycket om och trodde så mycket på. Hur man sedan exploaterade honom, och kanske har förstört hans liv, kan man exempelvis läsa genom att klicka här och här.

Det är klart att det är lätt för mobben och brottslingar som uppträder med staten som täckmantel att lura en ung pojke som inte är van vid det här spelet. Men hur ser framtiden ut för honom efter detta? Ingen i den här mobben kommer att anställa Robert. Alla framtida potentiella arbetsgivare kommer att måsta fråga sig: om han kunde svika Ekfors, kommer han att svika oss också? Den som åker runt med arbetsgivarens nycklar och öppnar åt den som ska stjäla företaget och är ute och svartinstallerar - kan han anförtros ett bränslekort? Kommer han att stjäla på lagret om han anställs? Alla arbetsgivare har hemligheter - inte minst de statliga och politiska organisationerna. Vem vågar anställa den som inte går att lita på? Är det inte så, att den som en gång sålt sig, alltid kan sälja sig igen?

Är en framtid som statlig eller politisk torped den enda framtid som återstår? Kommer ens de att lita på honom?

Jag är rädd för att Yvonne Fredriksson, Johan Gullejö och Hans Andersson i sin karriärhunger och girighet har förstört vår Roberts liv genom att göra honom till Judas-Roope.

Och en stat och ett rättsväsende som åker runt och stjäl pengar, betalar mutor och betalar för att grova brott ska begås - vilken trovärdighet har en sådan stat kvar? Är den någonting annat än en förbrytarorganisation?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.