söndag 25 februari 2018

Politisk indoktrinering av Akilov


.
Rakhmat Akilov känner nog nästan alla svenskar till namnet på. Fast inte riktigt alla och alla vet kanske inte heller varför de i så fall känner igen namnet. Det är begripligt. Om vår lätta underhållning i form av  massproducerade och fördummande TV-distribuerade Kallokain-såpor, och all mycket viktig sport, som tränger undan det mesta annat på bra sändningstid, tar upp allt för stor plats i vårt medvetande blir det inte så lätt hålla reda på vem Akilov är.


Inte lätt för Akilov heller att tolka en vimsig nations signaler

Det är inte så lätt för Akilov heller att veta vem han är. Det var svårt så det räckte till redan för ett år sedan då han var en, av flera, dödssura lösa existenser som först fått komma till Sverige utan varje ansats till kontroll. Därefter ha fått röra sig fritt bland den svenska allmänheten, finansierad och försörjd av de svenska skattebetalarna, sig själva ovetande, utan krav på motprestationer, oförhindrad att dryga ut det magra statliga brödet med allehanda lukrativa men möjligen ljusskygga verksamheter i parallellsamhället. Sedan plötsligt nekad uppehållstillstånd i landet som flödade av mjölk och honung, men som saknade varje ansats till organiserad kontroll av utifrån kommande brottslingar. Klart Akilov blir förbannad.


150 manårs indoktrinering

Men det är ändå bara förnamnet jämfört med hur svårt det är nu, när 150 svenska poliser, flertalet oförvitliga och gentemot den politiska makten utomordentligt lyhörda politruker, under snart ett års tid, efter hans massmord på Drottninggatan, systematiskt indoktrinerat honom och medelst ledande frågor förmedlat till honom vilken roll den svenska politiska makten vill att han ska spela.

Det går ju inte an, att nära inpå det svenska valet, tala om att han är en vanlig gränslös och egennyttig brottsling som våra odugliga stollar till politiker bjudit hit. 


Tjuren Ferdinand

SD:s partiledare Jimmy Åkesson jämförde visst statsminister Stefan Löfven med Disney’s tjuren Ferdinand, som sitter fridfullt under sin korkek och doftar på sina blommor, allt medan omvärlden rasar ihop runt omkring honom. Det var en både underhållande och inte minst träffsäker jämförelse. Men i rättvisans namn är ju inte Stefan Löfven den enda tjuren Ferdinand. Beskrivningen träffar många andra lika säkert. Men som statsminister förtjänar naturligtvis Löfven ett särskilt omnämnande. 


Massivt navelskådande ska förvandla förutsägbart gangsterdåd till oförutsägbart terrordåd

Ingen polisiär möda har sparats för att undanhålla sig från riktigt polisarbete ute bland nysvenskar och andra som stjäl, våldtar, mördar och bombar, genom att istället navelskåda attentatet på Drottninggatan i nästan ett års tid och genom nedläggandet av hundratals manår. Det uppenbara syftet har varit - och är - att få Akilov medgörlig, så att han också tycker att det han gjorde på Drottninggatan var ett jättemärkvärdigt terrordåd med internationella trådar, omöjligt att förutse.


Bara ännu en skurk

I själva var det ju bara ännu en skurk som Löfven, Romson, Reinfeldt, Lööv och kompani släpat hit, som passade på att tacka för gästfriheten genom att mörda några svenskar, enligt numera känt mönster.

Det man borde ha gjort istället är naturligtvis att efter någon vecka ha åtalat honom och antingen låst in honom och kastat bort nyckeln eller kastat ut honom, samt satt de 150 poliserna i arbete med att hitta och utvisa de tiotusental Akilov-typer som finns nära nog överallt i det svarta parallellsamhället i vårt land. I en fungerande stat, skulle det naturligtvis vara stötande att han skulle låsas in i ett svenskt fängelse, som för många uzbeker nog är jämförbart med ett liv i lyx. Men givet de inkompetenta pajaserierna som utgör den svenska staten är det nog ändå bättre att låsa in honom i fängelse än att kasta ut honom. Om man kastar ut honom resulterar det sannolikt i att han kommer tillbaka och lever fritt, på skattebetalarnas bekostnad, under ny identitet - utan att pajasarna vare sig märker eller bryr sig om det. Allt medan stora summor bränns inom det så kallade rättsväsendet för att utröna om han ska få uppehållstillstånd under sin senaste identitet, i ett oräkneligt antal processer.


Livstid i uzbekiskt fängelse

Optimalt vore naturligtvis att se till att han fick avtjäna ett livstidsstraff i uzbekiskt fängelse, eller något motsvarande någon annanstans. Livstidsstraff fick ju de oskyldiga människorna på Drottninggatan som han körde ihjäl för att få stanna i landet. Men nu när tjuren Stefan ”Ferdinand” Löfven och de andra clownerna är beroende av Akilovs välvilja för att skylla det hänsynslösa skurkstreck på IS, eller något annat för gemene man obegripligt, då måste det ju gullas med honom.

Och det är klart - inte fanken vill de 150 poliserna ut och leta efter farliga brottslingar när man kan sitta inne på kontoret och låtsas arbeta genom att vända papper och gulla med Akilov istället.

Södertälje söndagen den 25 februari 2018
Mikael Styrman
.

Amerikanska skolskjutningar - varför?


.
Av och till skjuts det i USA, under senare tid allt oftare på skolor och konserter. Inte särskilt konstigt mot bakgrund av att amerikanerna är beväpnade i så stor utsträckning…skulle man kunna tro. Det är också den förenklade bild som gärna trumpetas ut till oss av propagandaorganen. Men är det sant? Är det förklaringen?


Tre procent av amerikanerna äger hälften av vapnen

En artikel i Dagens Nyheter den 28 augusti 2007 talar ett delvis annat språk. Det går 90 skjutvapen på 100 amerikaner. Det innebär mer än ett vapen per vuxen amerikan. 270 miljoner av världens 875 miljoner kända skjutvapen ägs av amerikaner. Enligt ett inslag i SVT från 19 september 2016 ökar mängden handeldvapen i USA, vilket anses bero på rädsla. Men en del är räddare än andra enligt samma inslag i SVT:s nyheter. Tre procent av amerikanerna äger nämligen hälften av alla vapen.


Ungefär 44 av 100 amerikaner är beväpnade

Tre procent av 323 miljoner amerikaner är ungefär 9,69 miljoner. Om vi, för att göra ett mycket förenklat överslag gör antagandet att övriga vapenägare har ett vapen vardera, innebär det att 135 miljoner amerikaner har ETT vapen och att ungefär 44 amerikaner av 100 är beväpnade. Om vi använder ungefär samma förenklade metod i bedömningen av övriga länder kan vi utgå ifrån att ingen har mer än ett vapen. Det blir naturligtvis inte rätt, men det blir inte heller så fel som man vid en hastig och ytlig betraktelse skulle kunna tro. Möjligheterna att samla på sig stora mängder vapen per person är väsentligt mer begränsade i andra länder än USA. I Sverige får ju exempelvis en jägare ligga i ordentligt för att komma upp i sex vapen och att komma upp i högre antal är nästan omöjligt för de flesta. Det beror inte på att man i Sverige tror att jägare ska gå ut och skjuta på skolorna om de får fler vapen. Istället beror det på att svenska polispolitruker finner viss njutning i att agera översittare gentemot dem som betalar deras löner.


Stulna polisvapen försvårade för privata vapen

Ett argument som åberopats för att begränsa antalet privata vapen i Sverige är stöldrisken. Men den helt dominerande mängden stulna vapen kom länge från polis och militär. Det var under flera år ”svängdörrar” in till deras vapenförråd. Enligt svensk polispolitruklogik är stölder av vapen från polis och militär ett argument så gott som något för att begränsa mängden privata vapen. Det fungerar förmodligen som ett sätt för den ofantliga sektorn att hantera skammen över den egna oförmågan att hantera vapnen på ett säkert sätt. Numera är det även allmänt känt, att vapen som används i samband med brottslig verksamhet kommer från Balkan, delvis för att gränserna står på vid gavel och delvis för att svenska jägare har jävligt ont om handgranater, AK4:or och Kalasjnikovs. Även om svenska jägare hade haft sådana, hade det förmodligen varit lättare och billigare att hämta dem från Balkan. Det beror på att svenska jägare vaktar sina vapen medan det är den ofantliga sektorn som vaktar gränserna… 


Vapnens eldhastighet en pseudofråga

En annan sak som debatten om de amerikanska vapnen felaktigt riktar in sig på är möjligheterna att legalt förvärva och inneha automatvapen med hög eldhastighet. Men det finns inget sådant samband som innebär att om man kan skjuta snabbare så går man till en skola och skjuter obeväpnade barn. Om man däremot av andra skäl går till en skola och skjuter barn kan man skjuta snabbare med sådana vapen. Men man ska nog vara mycket försiktig med att dra långt gående slutsatser om den omständighetens betydelse. Det går att skjuta mycket snabbt med vanliga vapen också. Är offren både obeväpnade och oförberedda spelar det nog inte så stor roll hurdant vapen gärningsmannen har. Offren är ju inte närstridsutbildade kommandosoldater med hög handlingsberedskap utan istället oförberedda barn. 


Mer vapen i Finland än i USA

Enligt den ovan nämnda DN-artikeln kommer Jemen tvåa med 61 skjutvapen per 100 invånare, vilket kanske inte är lika förvånande som att Finland kommer trea med 56 skjutvapen per 100 invånare. Det har visst varit någon enstaka skolskjutning i Finland, men inget antal som på något rimligt sätt korrelerar till antalet i USA. Krigsdrabbade Irak kommer femma med 39 medan Sverige med sina 31 vapen per 100 invånare delar åttondeplatsen med Österrike och Kanada. Ett lite lustigt förhållande är kanske att man i Nigeria enligt samma artikel har 1 vapen per 100 invånare.


Mängden vapen i samhället har underordnad betydelse för skolskjutningarna

Inget av de nämnda länderna uppvisar tillnärmelsevis sådana mängder skolskjutningar som USA. Att mängden skjutvapen skulle ha någon nämnvärd betydelse för antalet skolskjutningar kan nog redan nu kastas i papperskorgen som trovärdig teori betraktad. Det är uppenbart att det istället måste finnas en, eller flera, andra förklaringar.


Svenskarna misstror försvaret

Om vi för ett ögonblick uppehåller oss vid övriga nämnda länder kan man nog beträffande Finland spekulera i, att mängden vapen står i visst beroende till landets närhet till Ryssland, mot bakgrund av de många krig landet varit i mot Ryssland/Sovjetunionen - många av dem svenska. Kanada har koloniserats av européerna på sätt och vid tid som visar stor släktskap med USA. Landet består till stor del av glest befolkad vildmark, vilket också i viss mån kan sägas gälla för Sverige och Finland. Österrike har en vild natur. Om det påverkar mängden vapen har jag ingen uppfattning om. Det förefaller rimligt att anta att förekomsten av glesbygd och vildmark ökar antalet vapen, inte bara på grund av jakt, utan möjligen även på grund av långt avstånd till ett eventuellt rättsväsende. Möjligen kan man tycka att det är Sverige som är katten bland hermelinerna. Övriga nämnda länder har varit i krig ett flertal gånger de senaste hundra åren, men Sverige har inte varit i krig på över 200 år - om man undantar svenska politikers servila deltagande i USA’s anfallskrig mot Afghanistan på 2000-talet. Mängden svenska vapen tycks inte heller ha satt några spår i antalet skolskjutningar. Möjligen andas antalet i Sverige viss misstro mot våra politikers förmåga att bygga upp ett försvar, som duger till något annat än att dels vara skyltfönster åt den svenska krigsindustrin och dels lägga stödbeställningar av oanvändbara grejor, till grova överpriser, hos företag som sysselsätter nationalsocialdemokratiska väljare.


Anpassning till den amerikanska diktaturen resulterar i svensk mörkläggning

Mycket talar således för att mängden privatägda skjutvapen har mycket lite att göra med antalet skolskjutningar i ett land. Varför tjatar då svenska media med en drucken papegojas envishet om mängden vapen i USA, som förklaring till skolskjutningarna? Personligen tror jag att det är av samma skäl som många andra nyheter får slagsida i svenska media - inhemska såväl som internationella nyheter. I synnerhet nyheter som direkt eller indirekt berör Ryssland. Även andra länder som inte tydligt slickar de amerikanska stövlarna får en släng av sleven. Orsaken är helt enkelt att den amerikanska militärdiktaturen tilltalas av en sådan förklaring, eftersom den döljer de verkliga orsakerna, vilka inte är lika smickrande för militärdiktaturen.


Exemplets makt

Vilken är då orsaken till skolskjutningarna? Min uppfattning är att förklaringen är mycket enkel. Det är med uppfostran av vuxna barn - och amerikaner är i hög grad barn - som med uppfostran av små barn. Exemplets makt är mycket starkt. Om man vill uppnå avsedda resultat hjälper det inte att säga: ”gör inte som jag gör - utan gör som jag säger”.


USA har inget försvar - bara anfall

USA är på pappret - kanske även i verkligheten - väldens starkaste militärmakt. USA lägger ut mer pengar på ”försvar” än alla andra världens länder tillsammans. Jag skriver ”försvar” inom situationstecken därför att det inte är något försvar USA finansierar. USA är inte, och har inte varit, hotat i modern tid. Det är en anfallsapparat USA bekostar - en anfalls- och plundringsapparat, som ska göra det möjligt för USA att fortsätta att förbruka mer av jordens resurser än någon annan. I en del sammanhang nästan mer än alla andra tillsammans.


Maktens moras blir folkets moras

Denna krigsmakt kontrolleras - om nu någon egentligen har någon kontroll över den - genom ett ganska uppenbart korrumperat och skendemokratiskt system. Krigsmakten används för omoraliska syften. Min uppfattning är att det i det långa loppet är fåfängt att tro, att staten kan agera omoraliskt utan att det åtminstone på sikt ska smitta medborgarna och deras moral. Det är sannolikt vad som sker nu i USA. Enstaka medborgares skolskjutningar riktade mot försvarslösa människor speglar den amerikanska statens användning av sin krigsmakt mot försvarslösa människor världen över, vilkas enda ”brott” oftast utgörs av att inte vara amerikaner. Skolskyttarna kopierar bara sina politikers och sin krigsmakts göranden. Eftersom amerikaner itutas från barnsben, att de har rätt att urskiljningslöst döda andra människor, skapas en legitimitetens prägel, som även smittar skolskjutningarna, eller beslutet att genomföra sådana. Vi är amerikaner, därför har vi rätt att mörda andra utan orsak. Om vi som amerikaner har rätt att mörda människor av andra nationaliteter, eller annan etnicitet, är tröskeln låg för att utöka rätten att mörda, till att gälla även under andra omständigheter, såsom skolskjutningar. Det är väldigt logiskt resonerat. I synnerhet för en självständigt tänkande människa. Varför skulle det vara mer rätt att mörda någon, som man kanske inte ens är arg på, bara för att någon annan ber en mörda, än det är att själv fatta beslutet om vem som behöver mördas och när? Det är ju bara slavar som inte kan hantera den frågan. 


Fånigt att beväpna lärare

Med illa dold förtjusning rapporterade svenska media, efter den senaste skolskjutningen, om att president Trump hade kastat fram, att man kunde beväpna lärarna som ett motmedel mot skolskjutningarna. Om man inte vågar käftas mot den verkliga makten, vågar svenska media i alla fall håna Trump, särskilt som man då har den verkliga makten i ryggen. Det militärindustriella komplexet ser inte med blida ögon på att Trump försöker förbättra relationerna till Ryssland.

Att Trump kan ha föreslagit att man skulle beväpna lärarna är inte osannolikt. Det stämmer mycket väl med amerikanernas vanliga sätt att lösa problem på. Men det är ju ingen lösning att beväpna lärarna. Nästa gång kan det vara en beväpnad lärare som flippar ur. Hur blir det då? Ska man beväpna eleverna för att de ska kunna försvara sig mot lärare som flippar ur?


Man måste fråga sig varifrån exemplet kommer

Det är naturligtvis bara dumheter att tro att dessa problem löses genom att föra in mer vapen i skolan. Det man måste göra är ringa in vad det är som sätter i huvudet på allt fler amerikaner att det är rätt att gå till skolan och skjuta ihjäl obeväpnade människor. Man måste fråga sig varifrån exemplet kommer som triggar människor att göra så.


Mörklagda militärutgifter

USA lägger enligt officiella siffror (år 2016) ut ca 15% av statsbudgeten på sitt ”försvar”, eller över 500 miljarder dollar. Men det kan lika gärna vara över 30% eller över 45% eftersom hemlighetsmakeriet är så etablerat i fråga om försvars-, spionage- och övervakningskostnader - som brukligt är i militärdiktaturer. Att få någon klarhet i vilka siffror som gäller är inte så lätt, eftersom kriminaliteten är så etablerad i maktapparaten, vilket också gör den svårkontrollerad. Det är helt enkelt svårt att finna media som vågar granska amerikanska militärkostnader. Oavsett om det är 15, 30 eller 45% av budgeten som går till att finansiera anfallskrig mot fattiga länder, innebär det att det finns många småpåvar som är rädda för att förlora sina privilegier, om Trump lyckas förbättra relationerna till Ryssland. Till sitt förfogande har de gott om folk som drillats att lämna hjärnan hemma och låna sig till omoraliska och olagliga handlingar en masse.


Orättvis frälsning i frihetens och demokratins namn

Hittills har vi bara sett ganska beskedliga skolskjutningar i USA. Mer som en dålig dag på skjutbanan. När den amerikanska staten själv frälser fattiga människor runt om i världen från kommunistisk diktatur, i frihetens och demokratins namn, kommer även drönare, napalm och Agent Orange till användning - direkt eller indirekt. Det innebär onekligen en betydande orättvisa, att den amerikanska militärdiktaturen gärna använder sig av drönare, napalm och Agent Orange i frihetens och demokratins namn, i tredje land, medan de som betalar kalaset hittills tvingas hålla till godo med att bli mördade med gevär. Är inte deras frihet och demokrati lika viktig som allehanda fattiga människors runt om i världen?


Skolskjutningar ok - om de sker utomlands

Verksamheten finansieras av de amerikanska skattebetalarna som enligt tillgängliga uppgifter - sanna eller ej - inte påstås ha något att invända mot det. Det är stötande om det är sant att de inte har några invändningar mot den egna statens framfart internationellt, medan de surnar till när deras egna barn omkommer i ganska oskyldiga skolskjutningar. Det finns ett uttryck som de själva brukar använda sig av och som sammanfattar fenomenet skolskjutningar i USA och amerikanernas förhållningssätt till dem: 

  • They had it coming!

Skolskjutningarna är således en naturlig konsekvens av den amerikanska framfarten i välden. Därför vill militärdiktaturen istället rikta fokus mot NRA och därför matas vi av våra fega och ohederliga krakar till journalister och redaktörer med den amerikanska militärdiktaturens lögner. Förmodligen måste väldigt många amerikanska barn dö i skjutningar i skolan och på andra offentliga platser innan trycket på politikerna blir så stort att de tar sig i kragen och styr upp det militärindustriella komplexets psykopaters verksamhet, vilken är det som triggar skolskjutningarna. Kanske kommer man i framtiden att tala om en förlorad generation. Så skulle det i alla fall gå om problemet hade funnits i Sverige. Möjligen går det fortare i USA. De brukar ju vara handlingskraftiga när de sätter den sidan till.

Det är inte för inte som man i Sydamerika skämtsamt frågar varför det aldrig är någon statskuppp i Washington. Svaret är att det inte finns någon amerikansk ambassad där…
Det är en rolig historia, men den är ju inte alldeles historiskt riktig. De hade ju en statskupp 1963, men man kan väl säga att den åtminstone till vitala delar utspelade sig i Dallas, så behöver man inte förstöra en bra historia.

Jänkarna behöver lära sig respektera sina medmänniskor och internationell lag - även om de inte har fler hangarfartyg än de har själva. Det är naturligtvis ingen lätt läxa att lära för en statsapparat som har ljugit, mördat och plundrat i mer än hundra år. Kanske måste en generation amerikanska barn och ungdomar dö i en ny sorts inbördeskrig i skolor samt på gator, torg och idrottsanläggningar innan amerikanerna lär sig skilja på grundläggande sociala termer som Rätt och Fel respektive Mitt och Ditt?

Södertälje söndagen den 25 februari 2018
Mikael Styrman
.