tisdag 30 juni 2015

Anders Sundström - spelar det någon roll?

.
Om någonting ska gå åt helvete - spelar det då någon roll om det gör det snart, eller efter en längre tid? Jag menar, om det ändå ska gå åt helvete, är det då inte lika att klara av det, för att sedan kunna gå vidare? När man nu följer konsekvenserna av en egennyttig och lättsinnig finanspolitik i Europa infinner sig frågan osökt.

Att det Europeiska monetära systemet, eller monetära bedrägeriet om man så vill, ska gå åt helvete är väl en sådan sak som, givet den politik som förs, är oundviklig. Är det då bättre att det sker förr eller senare? Vad man tycker i den frågan bestäms nog i hög grad av vem man är? Om man är en av de nu aktiva politiker som har ställt till med katastrofen vill man nog gärna att den dröjer ett tag, så att den inträffar under någon annans vakt, så att man slipper konfronteras med vad man har ställt till med. Men om man är ung och tror sig om att kunna vara med och utforma morgondagens politik, har man nog goda skäl att tycka att förr är att föredra, så att katastrofen inträffar för den som de facto skapat den. Ur moralisk synpunkt har jag svårt att tänka mig ett annat svar än att den som skapat problemet också ska drabbas av konsekvenserna av det. Ofta är det dessvärre så att konsekvenserna drabbar någon annan än den orsakat dem.

I Sverige har vi under senare år sett ett antal hyggligt stora ekonomiska katastrofer utspela sig. Många av dem är intimt förknippade med Anders Sundström. Vattenfalls snart förlorade 200 miljarder (tvåhundratusenmiljoner kronor) utomlands är en sådan katastrof. Staten slapp ändå betala ut ersättning för ett kärnkraftshaveri som kunde ödelagt stora delar av Nordtyskland, runt Hamburg. Då gjorde ändå Vattenfall tappra försök att få till det. Visserligen är inte Sundström längre vare sig näringsminister eller styrelseledamot i Vattenfall, men katastrofen bär ändå hans signum. Sundström personligen drabbas inte, men väldigt många svenskar sliter ont inom exempelvis vården, för att Sundström har ödelagt statens förutsättningar att tillhandahålla vård och omsorg.

En annan sådan är Northland. Gruvattrappen utanför Pajala. Även den är i huvudsak Sundströms verk. Vi kan inte se det i facit än, eftersom Sundströms torped, pitepojken Hans Andersson är konkursförvaltare och har i uppdrag att täcka Sundströms återtåg. Sanningen lär inte komma fram med mindre än att konkursförvaltaren byts ut mot en som inte springer maffians ärenden. Inte heller i Northland är det Sundström själv som drabbas av konsekvenserna, utan istället är det människor som satt sin lit till honom.

I Folksam har katastrofen inte detonerat än. Men att situationen är besvärande visas tydligt av den panik som Sundström drabbades av när Finansinspektionen på goda grunder avvisade honom som styrelseordförande i Folksam, när han samtidigt var ordförande i Swedbank och KF. Självklart är det olämpligt att Sundström sitter ordförande i både Swedbank och Folksam. Jävsproblematiken är bara allt för tydlig. Men Sundström accepterade inte demokratiska spelregler. Med sina vanliga metoder, mutor, mygel, hot och utpressning, drev han bort Finansinspektionens generaldirektör och obesvärad av samma regler kringgår han nu Finansinspektionens underkännande genom att låta sig väljas till ordförande för en forskningsstiftelse tillhörig Folksam. Med det obetydliga fritidsuppdraget som förevändning kan han springa runt i Folksamhuset som en grå eminens och utöva otillbörligt inflytande och hindra sanningen att komma fram. Det är uppenbart att lagstiftaren inte kan förutse alla specialsituationer som kan uppträda. Lagstiftaren utgår också, måhända felaktigt, från att personer som innehar höga maktpositioner i politik och näringsliv är lojala med systemet, hedrar och vårdar de regler som gäller uppdragen. Så inte Sundström. Helt obesvärad av sina tidigare förtroendeuppdrag som lagstiftare, i egenskap av riksdagsman och regeringsledamot, kringgår han nu samma lagstiftning. Det är ingen bra signal han skickar till omvärlden om ledande socialdemokraters moral och rättsuppfattning.

Om socialdemokraterna aspirerar på att någon mer gång inneha regeringsmakten i Sverige, finns det nog all anledning för dem att läsa lagen för Sundström, på ett sätt som hans far inte kunde. Åtminstone inte enligt fackligt aktiva i Pappers i Piteå som beskriver faderns förmåga på ett helt annat sätt, utan vare sig värme eller beundran i rösten. Att det går att finna förklaringar till Sundströms dunkla rättsuppfattning är dock inte samma sak som att den kan godtas. Särskilt inte mot bakgrund av de stora medel som Folksam förvaltar, vilka medel många som slitit hela sitt liv är, och kommer att vara, beroende av. Tvärtom finns det anledning att känna stark oro inför tillståndet i Folksam. Inte minst gäller det mot bakgrund av att i Folksam-KF-Swedbank finns samma typ av ”hajbur” runt ledningen som hindrar en ägare från att utöva det inflytande som lagstiftningen avsett. Det är samma typ av hajbur som PG Gyllenhammar en gång byggde runt sig själv tillsammans med några samverkande storbolagsdirektörer, vilka inte heller tilltalades av ägarnas insyn och inflytande. Enligt SvD:s avslöjanden har Sundström svårförklarat intima relationer till gangstrarna som hade sjanghajat Handelsbanken-Industrivärden-SCA.

Det är mycket vi inte vet om vad som händer i Folksam och Swedbank. Men till de saker vi vet hör att Sundströms trac-record i Vattenfall, Northland och Folksam inte imponerar. Faktiskt måste hans omdöme starkt ifrågasättas. Inte minst mot bakgrund av hans ingripande i den demokratiska tillsynsprocessen och hans manipulerande för att kringgå Finansinspektionens förbud. Att ordförande i stora finansiella aktörer som Folksam och Swedbank uppsåtligt kringgår Finansinspektionens tillsyn borde vara anledning för mer än en regeringsledamot att ligga vaken om nätterna. Anders Sundströms oförklarade affärer i USA, tillsammans med hans mindre smickrande sällskap vid nyss nämnda konkurrerande koncern, borde också inge oro. När Stora-Enso för några år sedan gjorde affärer i USA kostade det aktieägarna cirka tio miljarder och koncernredovisaren Gerard Goodwyn drevs i en förtida grav av fifflande ledning och styrelseledamöter. Ekobrottsmyndighetens medarbetare tittar ännu skamset i golvet när fallet, och deras passivitet, kommer på tal. När Percy Barnevik gjorde affärer i USA hamnade ABB på obestånd. Det är mot bakgrund av dessa svensk-amerikanska skandaler Sundströms närmast paniska oförmåga att rätta sig efter Finansinspektionens beslut måste ses.

Att Sundströms medarbetare i Folksam av allt att döma är så svaga, att de accepterar Sundströms intrång i deras professionella revir, är inte ägnat att öka förtroendet för Folksams förvaltning. Tvärtom är risken för oklar juridisk ansvarsfördelning uppenbar.

Det ger sig självt, med kännedom om Sundströms arbetsmetoder och långa erfarenhet, att han har otillbörliga hållhakar på människor. Icke desto mindre torde det vara högt spelat av regeringen om man inte vidtar åtgärder för att komma till rätta med Sundströms avsaknad av moralisk kompass. Regeringen kan inte påstå sig vara oinformerad efter SvD:s granskningar av Sundström med flera. I länder som Sydafrika, Uzbekistan, Kazakstan och Saudiarabien, som regeringen gärna gör affärer med, beviljar sig makthavare stora friheter i förhållande till gällande lagstiftning. Men det är väl inte den svenska regeringens uppfattning att det ska vara likadant här?

Det kan, enligt min uppfattning, finnas anledning för regeringen att tillsätta en opartisk granskningskommission med uppdrag att undersöka förhållandena inom Folksam och Swedbank.

För att återknyta till rubriken: Det mesta tyder på, Anders Sundström, att Du har skapat den största skandalen i socialdemokraternas historia. Det mesta tyder också på, att Du är den största skurk som hemsökt socialdemokraterna. Om det nu är så, att katastrofen inte går att undvika, Anders Sundström, vad tycker Du själv? Spelar det någon roll om den kommer nu eller senare? Vad finns det rimligen att vinna på att dra ut på plågan? För Dig? För partiet? Och för människorna som litat på Dig och väntar på besked?

Södertälje tisdagen den 30 juni 2015
Mikael Styrman
.

måndag 29 juni 2015

Jean-Claude Juncker rekommenderar slaveri

.
Slav - bliv vid Din läst! Värna Europas finansiella elit! Så skulle man kunna sammanfatta Junckers uppmaning till grekerna idag. Värna Europas osjälviska politiska och finansiella elit. Ni blir bara olyckliga om Ni inte sliter i Ert anletes svett för att hålla oss vid köttgrytorna.

Få se om grekerna sväljer budskapet.

Historien har lärt oss att makthavare inte alltid säger hur det är. Inte minst gäller det i Europa. Det Juncker inte säger, är att grekerna ska stanna kvar i Euron - inte för sin egen skull - utan för Junckers och hans kollegors, för bankernas och finansfamiljernas skull. Den hjälp som Grekland hittills fått har ju inte varit hjälp till Grekland. Den har varit hjälp till de västeuropeiska bankerna och deras ägare.

I själva verket är Euron för Grekland som den lerneiska hydran var för Herakles. Om grekerna lämnar Euron blir det säkert mycket smärtsamt - en tid. Det blir som att med en präktig smäll på käften få alla sina tänder utslagna - på en gång. Att vara kvar i Euron blir istället som att dagligen få alla sina tänder utdragna, bara för att de nästa natt ska växa ut igen.

Hur det går för grekerna följs mycket noggrant av människor i andra länder: Italien, Spanien och Portugal är alla länder som har anledning att analysera hjälpen som EU tillhandahåller när man hamnar i svårigheter. Hur de själva kommer att agera kan i hög grad bestämmas av hur grekerna gör.

Kanske ännu viktigare är att Frankrike tuffar på mot katastrofen med god fart. När man i Frankrike upptäcker att lättaste sättet att mildra sina problem på, kan vara att lämna Euron, är den gemensamma valutans saga all.

Därav den panik som Juncker röjer med sitt uttalande idag.

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.

Sanningen bakom Greklandsbluffen

.
Hör Du till dem som tyckte att förklaringarna, till varför förhandlingarna mellan Euro-ministrarna och grekiska regeringen bröt samman, inte hängde ihop?

Det tjafsas någonting oerhört om hur viktigt det är med Grekland och Euron, om de ska göra si eller om de ska göra så. Om de ska spara. Om de begärda grekiska besparingarna är motiverade och försvarbara, eller om de skulle vara en katastrof för Grekland. Oerhört mycket möda läggs ned på att hålla grekerna kvar i Euron. Varför? Grekland utgör ju bara, enligt uppgift, 1,8% av EU-områdets ekonomi. Utifrån det perspektivet är det naturligtvis helt likgiltigt vad grekerna gör. Men det här handlar inte om grekerna. Det handlar om alla andra. Åtminstone om Europas ledande politikers plats vid köttgrytorna. Och det handlar om vem som i slutändan ska bli sittande med Svarte-Petter på hand.

Problemet är nämligen att Euron är ett dödfött projekt. Euron är skapad av samvetslösa stollar och psykopater, av utpräglat egoistiska skäl. Syftet har inte varit att främja Europas befolknings och väljares situation och utsikter, annat än kortsiktigt. Syftet har istället varit att trygga den härskande klassens platser vid köttgrytorna. Europas konkurrenskraft och därmed ekonomiska utsikter, åtminstone i generella termer, är fortsatt fallande. Hur då göra för att tillförsäkra sig en plats vid köttgrytorna?

Metoden Europas psykopater valde blev att försöka upprepa det amerikanska tricket. Att skapa en valuta så stor att ingen längre begriper att den är värdelös. Då kan man, som USA med dollarn, trycka hur mycket pengar som helst och betala för allt med värdelöst papper som ingen kan garantera. Allra bäst om man kan få valutan att vara reservvaluta åt alla andra. Då behöver man inte betala för varor som importeras till Euro-området - åtminstone inte med annat än värdelösa skuldsedlar som ingen kan infria. Så gör nämligen USA och kan av just den anledningen parasitera på resten av världen.

Tyvärr har Europas politiker misslyckats med sitt illusionisttrick. Kanske hade man inga möjligheter att lyckas? Kanske hade man bara för bråttom att lösa alla problem genom att köra sedelpressen? Skenbart gick det bra i Europa. Politikerna kunde agera jultomte både åt sig själva - naturligtvis - men även åt folket. Bara att trycka mer pengar och sprida ut dem.

Men nu när katastrofen närmar sig, visar det sig hur illa genomtänkt det var med en gemensam valuta, men helt olika förutsättningar i allt annat. Och framför allt är nu Europas politiker livrädda för att Grekland kan lämna Euron och klara sig bättre än med Euron. Så ska det naturligtvis vara. Det ska fungera bättre. Problemet är att för varje land som lämnar och som klarar sig bättre, blir det allt lättare för nästa land att lämna. Efter hand som avhopparna blir fler, och Euroländerna färre, blir det allt uppenbarare för alla vad Europas härskande klass ägnat sig åt. Så småningom blir allt färre länder kvar med ett allt större skuldberg. Ju färre Euroländer och ju större skuldberg desto tydligare att inte alla kan få betalt. Oundvikligen kommer kollapsen allt närmare. Den som man ville hålla borta genom att trycka allt mer värdelösa pengar - istället för att göra något på riktigt. Som i Tyskland på 1920-talet. Så småningom slutar Euron likadant om inte jordens befolkning degenererats till för evigt lättlurade idioter.

Därför är Europas härskande klass livrädda för att grekerna ska lämna Euron och klara sig bra. Om man förstår det kan man också förstå vilken typ av argumentation som förekommit bakom stängda dörrar.

Lösningen för Europas del är inte att tvinga grekerna att vara med. Lösningen är att ta itu med Europas strukturella problem. Sluta leka jultomte med sedelpressen. Sluta leva som prinsar med hjälp av skuldsedlar utställda på Europas barn.

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.

Lärarlönsbluffen

.
Den svenska skolans katastrofala resultat skulle förbättras genom att prioritera särskilt skickliga lärare, hette det. Lärarförbundet påpekar för sin del att alla lärare är för lågt avlönade och att läraryrkets status bör höjas genom att höja alla lärares löner. Det ligger säkert något i det också. Lärare bör vara klart högre avlönade än analfabeter, istället för som nu lägre avlönade.

Men fokus tycks vara på glid. Numera ifrågasätts om Sverige över huvud taget ska nå bättre resultat i Pisa. Och det är klart, förvandlas satsningen på kompetens till att bli en satsning på ”lärare som stannar kvar i jobbet och väljer att utveckla sig”, så blir det nog inte bättre i Pisa. ”Att stanna kvar i jobbet” är ingen hög ambitionsnivå. Det riskerar att bli så, att de stannar som lika gärna kunde dra iväg. Att ”utveckla sig” är politrukslang som betyder ”visa intresse men inte prestera bättre”. En term ägnad att lugna de lågpresterande.

Fortfarande är det ingen som tar i frågan om lärarkårens begränsade förmåga och vilja att ta itu med vanartiga barn som stör undervisningen för övriga samt mobbning, som ibland hanteras så, att den mobbade ska ta i hand med mobbaren. Ännu en kränkning mot den mobbade istället för krafttag mot slöddret som mobbar.

Förmodligen blir det nog som det brukar bli. Pengarna fördelas till sådana som har partibok, och till kompisar, varför resultaten i Pisa fortsätter falla fritt.

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.

Vad har grekerna för val?

.
Grekland ska folkomrösta om det finansiella svältpaketet den 5 juli.
Vilket finansiellt svältpaket? -  Det verkar man inte veta.
Bankerna i Grekland ska hålla stängt fram till valet,
åtminstone enligt vad som rapporteras i svenska media.
Grekerna får ta ut max 550 kr per dag från bankerna fram till valet.
Så vad förväntas grekerna att ta ställning till?

Det verkar vara mycket teater med i spelet…

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.

söndag 28 juni 2015

Ett genombrott, sa Löfven…

.
…häromdagen och fortsatte: För första gången i historien är nu EU:s nästan alla medlemsländer överens om att frivilligt hjälpa till att ta hand om de migranter som kommit till Italien och Grekland.

Det vill säga, att man nu är överens om det man var överens om redan tidigare - och som inte fungerade.

Det är bra att de är överens om någonting i alla fall. Åtminstone tillfälligt minskar det hotet mot Poseidon och Gotland. EU-landet Frankrike drar sig ju inte för att skicka statens agenter till Nya Zeeland, för att spränga civila franska fartyg i luften och mörda besättningen, som protesterar mot att man låter det militärindustriella komplexet svina ned Stilla Havet och ödelägga Tahiti, med meningslösa atombombsprov. Med fortsatt svensk undergrävande verksamhet i form av gratis sjötaxi som avlastar människosmugglarna och i deras ställe kör afrikaner till Italien, är väl inte en sänkning av Poseidon så långt borta.

Förmodligen utgör väl Italien i dagsläget ett mycket större hot mot Gotland än ryssarna gör. Vilken dag som helst kan ju italienarna tänkas ockupera Gotland i syfte att förvandla ön till ett mottagningsläger för migranter.

Tankarna går osökt till en annan ”stor” statsminister, brittiska Neville Chamberlain, som den 30 september 1938 viftade med sitt papper på Heston Aerodrome. Pappret innehöll en överenskommelse med Hitler, enligt vilken Hitler fick delar av Tjeckoslovakien - utan att tjeckerna tillfrågades och utan strid - i utbyte mot ”Peace for our time” som Chamberlain lika naivt som pompöst uttryckte det. Mindre än ett år senare, den 1 september 1939, stod världen i brand.

Den ofta träffsäkre Winston Churchill sade om den charad som München-överenskommelsen innebar:

”You were given the choice between war and dishonor. You choose dishonour and You will have war.”

(På svenska: Ni fick välja mellan krig och vanära. Ni väljer vanära och Ni kommer att få krig.)

Likheten mellan Löfvens och Chamberlains uttalanden består naturligtvis i att de båda lögnaktigt påstod sig ha uträttat stordåd och vunnit stora framgångar medan de i verkligheten bara hade åstadkommit ett föraktligt fiasko.

Att Löfven väljer att på detta sätt ljuga svart till vitt är inte ägnat att förbättra hans trovärdighet. Förr var jag benägen att tro, att han var en ganska hygglig och hederlig person, som bara hamnat i dåligt sällskap. Numera är jag mer benägen att tro, att han är en dumslug dräng som hamnat på helt fel ställe här i världen.

Den svenska metoden, att hjälpa människosmugglarna att skeppa emigranter till Italien, kommer med största sannolikhet att ta en ände med förskräckelse, allt medan Löfven slår sig för bröstet och pöser över av förträfflighet.

Södertälje söndagen den 28 juni 2015
Mikael Styrman
.

Hästhandel om Grekland i EU

.
Grekerna har surnat till och dragit hem från EU-överläggningarna om Greklands eventuella besparingar. Den grekiska regeringen surnade till och utlöste folkomröstning i Grekland om besparingskraven. Ganska klokt och självklart, tycker jag. Om beslut ska fattas om mycket långtgående inbesparingar är det väl god demokratisk ordning om folket ska ta ställning till dem? Om besparingskraven ska avvisas och Grekland, som det påstås, av den anledningen ska drabbas av sju svåra år och åtta nödår, är det väl god ordning att folket får besluta även om det? God demokratisk ordning och bekvämt för den grekiska regeringen.

Emellertid tycks det där med att låta folket bestämma inte ha fallit i god jord hos EU-adeln i Bryssel. Bara för att befolkningen ska mjölkas och betala behöver de ju inte tillfrågas, tycks man mena.

Det råder fortsatt delade meningar om vad Europas stressade sedelpressar ska få användas till. EU-adeln runt Luxemburg, som tillsammans med en del grekiska skurkar skapat Greklands skuldsituation, tycks fortsatt mena att de bara är till för EU-adelns, och dess bankers, välbefinnande.

Grekerna å sin sida, av vilka de flesta inte varit med och plundrat sedelfabriken, men av vilka flertalet sannolikt dragit nytta av att det pågått, tycker att sedelpressarna även ska användas till grekernas välbefinnande.

Efter att ha stångats om Greklands skuldsituation i dagar, veckor, månader och år, uttrycker nu, under förutsättning att svenska media rapporterar korrekt, eurofinansministrarnas ordförande Jeroen Dijsselbloem, på en presskonferens, sin besvikelse över att grekerna drar sig ur förhandlingarna utan att något färdigt förslag ligger på bordet. Den synpunkten går ju att förstå. Samtidigt måste man fråga sig hur det är möjligt, att det efter den tidsåtgång som nyss nämnts inte ligger något färdigt förslag på bordet.

Europas finansskurkar och politikerdito har skuldsatt världsdelens befolkning så grundligt att de själva numera inte vågar stå för någonting, inte ens för ett förslag. Till och med orsaken till att det inte finns ett förslag måste skyllas på någon annan.

Södertälje söndagen den 28 juni 2015
Mikael Styrman
.

Krigspropagandan rasar vidare

.
Vapenmånglarna sliter och står i. Är det någon som tror att det är en slump, att SVT ovanpå alla krigsdokumentärer, som stått som spön i backen i år, nu även dammat av ”Någonstans i Sverige”, för att riktigt få svenskarna att öppna plånboken och släppa in vapensmedjans långa fingrar i den?

Södertälje söndagen den 28 juni 2015
Mikael Styrman
.

lördag 27 juni 2015

Svårare att sälja vapen till diktaturer?

.

Efter ett stycke heroiskt och rakryggat politiskt arbete blir det nu svårare att sälja vapen till diktaturer. Undantag och dispensmöjlighet, med obligatoriskt beviljande, gäller som tidigare för köpare som är av vikt för vår försvarsförmåga, vilket är alla köpare som handlar vapen av oss.

Ledamöterna i KEX-utredningen är mycket nöjda med att nu kunna lägga förslag, som kommer att avsluta det hittills rådande missförhållandet, att diktaturer kunnat köpa vapen av oss tack vare dispens från vårt oavvisliga förbud mot vapenexport till diktaturer.

Södertälje lördagen den 27 juni 2015
Mikael Styrman
.

torsdag 25 juni 2015

Ge Gotland till ryssarna?

.
Enligt den svenska USA-styrda krigshetsarpropagandan är det som Putin och Ryssland allra mest eftertraktar här i världen Gotland. Personligen tycker jag att ett sådant antagande är befängt, rent av löjligt. Definitivt inget att köra landets ekonomi över styr för.

Men, om det nu mot all förmodan förhåller sig så, varför inte bara ge dem Gotland? Det enda Gotland har tillfört under senare decennier är kraftigt stegrande korruption och karriäristiskt hor, en sorts honungsfällor, framför allt i samband med Almedalsveckan. Det har allvarligt skadat den svenska demokratin och rättstryggheten och inte minst både journalisters och politikers moral och heder.

Bevarad eller återställd demokrati och rättstrygghet är viktigare för svenskarna än ett bevarat Gotland som enbart är till glädje för den härskande politiska klassen och de journalister som istället för att granska makten, utifrån eget kön endast vänder mest ändamålsenlig kroppsdel uppåt, under Sodom- och Gomorraveckan i Visby.

Kanske kan vi förklara Ryssland krig, omedelbart ge oss, samt erbjuda dem Gotland? Fungerar det slipper vi få hit NATO som deras mutkolvar lobbar för, slipper få landet ödelagt och kan börja få ordning på journalistik, rättsväsende och demokrati.

Södertälje torsdagen den 25 juni 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 24 juni 2015

Ledarskribent utan både perspektiv och heder

.
Tyvärr ser det ut som om Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson har skitit i det blå skåpet igen. Andra gången den 23 juni - ingen bra dag för DN:s ledarskribenter.

Den här gången ironiserar Erik H över att PRO efterlyser samhällsansvar hos de banker som lägger ned bankkontor på landsbygden. Med den okunniges självsäkerhet och bristande självinsikt raljerar skribenten med PRO genom att i rubriken fråga vem som vill bli bankdirektör i Väckelsång. I texten utökas frågan till att även gälla Jäckvik. Det är klart att syftet är att skoja till det med några som skribenten uppenbarligen upplever som verklighetsfrånvarande senila tomtar. Men hur är det egentligen? Vem har rätt? De senila tomtarna eller den lustiga och raljanta ledarskribenten?

Jäckvik är för den som inte vet det en fjällby med 50 invånare i Jokkmokks kommun. Visserligen skjuter det kanske lite över målet, PRO menar nog inte att byar med 50 invånare ska ha bankkontor, men låt gå för en humoristisk och raljant stilpoäng.

Med Väckelsång blir det genast svårare. Orten är belägen i Tingsryds kommun och hade enligt Wikipedia (år 2010) 905 invånare.

Det där med banker på små orter är faktiskt inte så tokigt. Många banker har uppstått på små orter och där arbetat enligt kyrktornsprincipen, innebärande att banken inte ska verka över större område än den kan överblicka. God lokalkännedom medverkar till små förluster, en nog så viktig faktor i banker som är mån om insättarnas pengar. Och små lokala banker arbetar med att utveckla den egna bygden. Tyvärr har många av dessa små lokala banker fusionerats in absurdum. Och stora banker är inte intresserade av att göra små affärer. De säger därför nej när människor på landsbygden vill utveckla sina företag. Häri finns en stor del av förklaringen till att landsbygden dör och töms på folk. Dessa små banker - åtminstone de flesta av dem - skulle aldrig ha tillåtits att fusionera och lägga ned. Åtminstone inte utan att på något rationellt sätt tillförsäkra kunderna fortsatt försörjning med banktjänster och kontanter. Sådant kan ske med gott resultat - om viljan finns. Om bankledningen tycker att sådant är viktigt. Det tycker sällan chefer på stora banker.

När vi nu har påmints om bakgrunden till bankernas uppkomst kan vi hoppa direkt till nutid. Som en jämförelse till Väckelsång hade Pajala vid samma tid som Väckelsångs siffra 1.958 invånare. Det är visserligen mer än dubbelt så många, men ändå ungefär samma härad. Bankkontoret i Pajala har nyss fått ny chef. I Pajala har investerats - eller slösats bort - cirka 14 miljarder kronor genom den riksbekanta Northland-skandalen. Om vi i Sverige skulle investera lika mycket i industriinvesteringar per capita som har skett i Pajala skulle det, för hela landet, enligt mitt blogginlägg av den 21 maj motsvara investeringar uppgående till tjugoen biljoner sexhundrasextioenmiljarder sexhundratolvmiljoner niohundratretusen tvåhundratjugosex kronor. Sådana pengar finns inte tillgängliga och det är bra, för i Pajala gick det åt helvete.

Men att det gick åt helvete i Pajala beror inte på att det finns bankkontor på för små orter utan på att bankerna fusionerats till för stora enheter. Långt mycket större än orternas behov och nyckelfunktionärernas kapacitet. Dessutom kan förklaringen spåras i några ytterligare omständigheter. Funktionärer i banken som suttit på för många stolar med motstridiga intressen, i bank, försäkringsbolag mm och som redan tidigare var kända för att ha svårt för att skilja på mitt och ditt.

Det beror också på en sak till. Den ”tredje statsmakten” som inte missar ett tillfälle att slå sig på bröstet och förklara hur viktiga man är för samhället visar sig gång efter annan vara mer intresserade av att hålla skurkarna om ryggen och raljera med människor, som utifrån lång livserfarenhet uttalar sig med samhällets bästa för sina ögon.

Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.

Lambertz teater

.
Många undrar nog varför justitierådet Göran Lambertz lägger ned sådan möda på att i sten neka till sina uppenbara skurkstreck som Justitiekansler i Quickmålen.

Nu har han ju i alla fall meddelat att han ska tona ned kampen för att försvara sin rätt att skapa rättsröta. I fortsättningen ska han bara göra det på en egen blogg.

Orsaken står måhända att finna i att Högsta Domstolens ordförande Marianne Lundius blivit besvärad av att Lambertz, när han ideligen plaskar med surströmmingslagen på sin skjorta även stänker på Lundius blus. Det är naturligtvis ofrånkomligt att hon också solkas när Lambertz tar mål för vilkas handläggning han är uppenbart jävig. Men vad är väl petitesser som jäv jämfört med vad han åstadkom som JK?
f Justitiekanslern Göran Lambertz
Lundius situation är något besvärlig. Visserligen är hon av regeringen utsedd till HD:s ordförande, men hon har som sådan inga befogenheter. Hon kan exempelvis inte hota Lambertz med avsked om han inte skärper sig. Hon kan bara vädja till hans omvittnade men spårlöst försvunna omdöme. I praktiken har hon inte mer att säga till om än en lärare i en svensk mellanstadieklass. I det ögonblick läraren försöker göra något åt ligister och rötägg som förstör undervisningen för alla andra lurar åtal, bannor och offentlig skampåle om hörnet. I det ögonblick hon verkligen försöker göra någonting åt Lambertz riskerar hon själv att få sparken.

Lambertz förflutna som korrumperad Justitiekansler är naturligtvis kantat av rättsröta. Han var ju faktiskt JK i åtta år. Skulle han inte ha hunnit med att göra någonting mer på åtta år än att besvara ett brev från Johans pappa Björn Asplund, med vändande post? Det är naturligtvis där skon klämmer. Det handlar inte om de skurkar som räddades från åtal genom Lambertz fräcka bemötande av Asplund (van der Kwast och kompani). Det handlar inte heller så mycket om de mördare som gick fria genom Cirkus van der Kwasts agerande. Det handlar istället om de många andra skurkar i offentlig tjänst som Lambertz har hjälpt under sin tid som JK. Och om de många människor som har gått miste om sin rätt för att en korrumperad Justitiekansler har berövat dem rätten. Det är det som gör Lambertz nära nog osårbar. Myriader av skurkar i den offentliga sektorn hejar på Lambertz och uttalar sitt stöd för honom, mycket väl medvetna om att han blir livsfarlig om han faller fritt. Det behövs inte många ord från honom för att skurk-karriärer ska avslutas på löpande band. Det blir ajöss till släkt och vänner som Björn Afzelius brukade sjunga.

Om Marianne Lundius ställning kan liknas vid en mellanstadielärares - vem är då Lambertz - denna juridikens finrums Hr ynglingen Emil Ruda?

Hr ynglingen Emil Ruda
Lambertz är ligisten på högstadiet, som kan kosta på sig att sitta med skorna på bänken i klassrummet, tuggande tuggummi, pratande i mobilen, med mössa och skinnjacka på sig, karvande i bänken med kniven, ignorerande rektorn som står längst fram i klassrummet och ängsligt försöker få ligisten att skärpa sig för att beteendet inte ska smitta av sig. Han kan kosta på sig det. Hans ställning är stark. Han har nämligen en hållhake på rektorn sedan han såg rektorn tafsa på en av flickorna i sjunde klass i utbyte mot lite godis och cigaretter.

Det är därför Lambertz låtsas försvara sina skurkstreck i Quickmålen. Det är för att inte människor vars rätt han kränkt ska börja rota i vad mer ont han gjorde under sina åtta år som JK. Som andra JK före honom fick ju även han jobbet för att vara städgumma och täcka upp åt de skurkar i den offentliga sektorn vilka annars riskerade att åka fast.

- Granska Göran Lambertz övriga göranden som Justitiekansler!

Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 23 juni 2015

"Romson hakar upp sig på fel sak"

.
Så skriver svenskan idag.
Det är naturligtvis en riktig analys.
Hon hakar upp sig på hur hon ska kunna kringgå kravet på giftfri båtfärg.
Den som hon tycker att alla andra ska använda.
Hon borde istället haka upp sig på hur hon ska hitta en giftfri färg.

Miljöpolitik är bra.
Särskilt när det gäller att bli invald i riksdag och regering.

Men där går gränsen.

Det verkar vara ett utmärkande drag för just miljöpartister.
Ingen blir nämligen upprörd av hennes mygel.
Miljöpolitik tycks främst vara ett redskap med vars hjälp man kan jävlas med andra.
Ingenting som man själv behöver bry sig om.

Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.

På DN får man lämna huvudet hemma

.
I en ledare i Dagens Nyheter, med rubriken ”En studie i ryggradslöshet”, kommenterar Erik Helmerson idag en debattartikel som Thage G Peterson skrivit och fått publicerad i Aftonbladet. Ämnet tycks vara Sveriges förhållande till Ryssland. Föga förvånande förespråkar Tage G en mjukare och försonligare linje mot ryssarna, eller mot ”Putin”, medan Helmerson propagerar för mer kallt svenskt stål i umgänget med ryssarna.

Helmerson citerar Peterson och kommenterar citatet:

”Det som måste tillämpas är samma språk gentemot både ryssar och amerikaner”, fortsätter han resonemanget. Och visar att han fortfarande inte kan se skillnad på demokratierna i väst och Putins auktoritära grepp över Ryssland.

Helmerson skriver om ”demokratierna i väst” respektive den ”auktoritära Putin”. Det är en ganska tydlig tendentiös och propagandistisk påverkan. Sakligare hade nog varit att skriva om USA istället för demokratierna i väst. De ”västliga demokratierna” är ju lika osjälvständiga i förhållande till USA som någonsin warsawapaktsländerna var i förhållande till Sovjetunionen. Det ingår visserligen i det proamerikanska spelet att framhäva och överdriva övriga länders betydelse, men det är ju lika fullt djupt oärligt. Och om man inte allt för tydligt vill trycka in orden i munnen på läsaren kan ju faktiskt en ledarskribent avhålla sig från att detaljerat skriva läsaren på näsan om vad han bör tycka om Putin. Jag kan till och med tycka att en ledarskribent på Sveriges märkvärdigaste dagstidning kan hålla sig på den nivån, att han antingen skriver om USA och Ryssland, eller om Obama och Putin. Om skribenten vill vara saklig vill säga. 

Så lätt livet måste vara att leva när USA och Ryssland kan skiljas åt som ”de goda och de onda”. När skillnaden är som svart och vitt, inte ens en gråskala behöver tillgripas. Helmerson argumenterar, på sätt som är brukligt i svenska media, med samma klarsyn som en övertygad islamist argumenterar mot de otrogna. Kanske att i Helmersons framtid hägrar en vistelse i Disneyland tillsammans med 72 oskyldiga marinkårssoldater? Kanske några från Song My? Eller en mix bestående av helikopterbesättningen som sköt ihjäl journalisterna i Irak som Wikileaks publicerade på film, några stycken drönaroperatörer som till vardags mördar oskyldiga människor utan annan anledning än att det är möjligt, kanske några vakter från Abu Ghraib och några från Guantanamo som vaktat och waterboardat människor som ännu efter mer än ett decennium inte ställts inför domstol. Och varför inte några från flygplanen som samlar upp misshagliga personer och flyger dem till tortyrläger? Det kan ju vara bra om någon kan handskas med stolpiller ifall något av helgonen under Din tid i Disneyland skulle bli trög i magen.


Så bra att Du kan skilja på Ryssland och USA, som svart och vitt, Erik Helmerson. För oss andra tenderar de att smälta ihop och vara svåra att skilja åt. Vi kan ibland förväxla färgerna. Och så lätt livet måste vara att leva för Dig, när Du kan lämna huvudet hemma när Du går till jobbet, eftersom Du helt har överlåtit Ditt tänkande åt någon annan.

Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.

Kommer historien att upprepa sig igen?

.
Historien upprepar sig, brukar vi säga, men det blir sällan, eller aldrig, exakt likadant som tidigare. Det skiljer sig åtminstone så pass mycket, att det, åtminstone på ett tidigt stadium, är svårt att känna igen att något sker som även inträffat tidigare.

Under 1950-1980 talen bedrev först Frankrike, senare följt av USA, ett fullskaligt kolonialkrig i Franska Indokina, som Vietnam och närliggande område tidigare kallades. Den franska delen var ett renodlat kolonialkrig genom vilket fransmännen försökte försvara sina besittningar mot en folkresning och självständighetssträvanden. När Frankrike så småningom hade fått nog med stryk av vietnameserna engagerade sig USA. Det var ett USA med behov av att revanschera sig för ett stukat självförtroende och kompensera sig för en brist på krig på främmande mark.

Det stukade självförtroendet var en följd av marinkårens snöpliga nederlag mot kinesiska trupper under Koreakriget, vilket så småningom kulminerade när general MacArthur, av president Eisenhower, nekades att använda kärnvapen mot kineserna i Korea. Idén bakom USA:s engagemang i Vietnam var, åtminstone officiellt, att man ville bygga ett bålverk mot kommunismens utbredning över världen. Så här i efterhand kan man tycka att blotta tanken var urbota dum. Men på den tiden rapporterades det som en självklar åtgärd och ifrågasattes av få. USA:s anseende var ännu högt efter Andra Världskriget och för USA negativa nyheter förtegs och sorterades undan, inte bara i svenska media.

Som allt för ofta varit fallet visade sig USA även i Sydvietnam ha ställt sig på en korrumperad militärdiktaturs sida, vilken saknade förankring hos befolkningen. Under de åtta sista åren ledd av general Nguyen Van Thieu. Nordvietnam var en kommunistisk diktatur, under större delen av Vietnamkriget lett av Ho Chi Minh. Vietnamkriget kom för USA:s del att innebära att högteknologiskt välutrustade konventionella truppar sattes in mot en påtagligt, åtminstone skenbart, underlägsen motståndare, eller fiende, som bedrev gerillakrig. Ungefär som polska, ryska, franska, norska med flera motståndsrörelser bekämpade de tyska nazisterna under Andra Världskriget.

Att ägna sig åt gerillakrig har sina svårigheter. Man rör sig på områden i princip besatta av motståndarens reguljära trupper, vilka vanligtvis är överlägsna i antal, resurser och eldkraft. Transporter såväl som truppförflyttningar måste ske i liten skala eller små poster och i hemlighet. Den konventionella armén som bekämpar en gerilla möter andra svårigheter. Att bekämpa en gerilla i hemlandet har visat sig nog så svårt, i främmande land sju resor värre. För USA i Vietnam, och dess grannländer, kom det att innebära att man bara undantagsvis kunde identifiera fienden. Man blev själva beskjutna men fann sällan någon fiende att skjuta tillbaka på. USA:s krigföring resulterade i ett tämligen urskiljningslöst mördande av både vän och fiende. Civilbefolkningen drabbades av en okontrollerad terror med napalmbombning och avlövning av djungeln med hjälp av flygbesprutning av Agent Orange. Det gjorde inte USA populärare hos den vietnamesiska befolkningen. Tvärtom kan man säga att USA:s framfart visade sig vara fiendens bästa rekryterare. Motståndsviljan stärktes hos vietnameserna. Förut välvilligt inställda till USA blev övertygade fiender efter hand som USA:s folkmord, eller brott mot mänskligheten, eskalerade.

Miljontals vietnameser har drabbats av skador och sjukdomar som cancer till följd av användningen av Agent Orange. Hundratusentals barn har fötts med fosterskador.

Effekten blev den motsatta hos den amerikanska armén. Allt fler desillusionerade soldater blev först mentala vrak och/eller narkomaner, sedan antingen hemtransporterade i en plåtlåda, till en begravning med hedersbetygelser, eller hemtransporterade till en bristfällig veteran- och invalidvård. Under Vietnamkriget började den korrumperade amerikanska armén transportera knark till USA i kistorna med vietnamkrigets offer. Drogmissbruket sköt snabbt fart, pågår än och har haft stora återverkningar även på Syd- och Mellanamerika. På sätt och vis kan man säga att Vietnamkriget ännu pågår. Stridigheterna har visserligen upphört, men USA kämpar en hopplös och förlorad kamp mot effekterna av sin inkompetenta och hänsynslösa krigföring - läs drogberoendet. När man i framtiden ska skriva Vietnamkrigets historia kan det visa sig att Vietnam inte bara besegrade USA utan även resten av de amerikanska kontinenterna emedan krigets långsiktiga verkningar hittills varat ca 40 år efter krigsslutet och åtminstone USA är i sämre skick än någonsin.

Kriget tog slut när det tog sig in till de amerikanska mödrarna, i de amerikanska vardagsrummen. Allt fler spiselkransar pryddes av porträtt föreställande i Vietnam stupade barn, syskon, makar och fäder. En allt starkare antikrigsopinion resulterade i att bland annat Song-My-massakern avslöjades. Inte den första bestialiska folkmordsaktionen, inte den enda, men den som blev känd och som bidrog påtagligt till att sätta stopp för kriget.



Historiens upprepning då?

Vi importerar idag stora mängder islamister eller potentiella islamister. Många av dem har erfarenhet från vad en civilbefolkning drabbas av när politikerpsykopater fattar beslut utan att ta hänsyn till deras bästa. Men även från aktiva strider med eller mot terrorförband, statskontrollerade såväl som fristående. Igår var det en stor nyhet att vi även finansierar mångas resa, utbildning och terror mot befolkningen i Mellanöstern. På sikt kommer de som överlever att återfinnas bland vår egen befolkning - utbildade, avtrubbade och beväpnade. Den svenska ordningsmakten ska sedan förhindra att en anarki jämförbar med den som pågår i Mellanöstern sprider sig även i vårt land.

Jag är dock inte övertygad om att detta bara innehåller en negativ potential för oss. Vi styrs idag av en svensk motsvarighet till Sydvietnams Van Thieu-ledda militärdiktatur. Då tänker jag inte så mycket på de synliga lallarna i regeringen. Vår egen nödtorftigt kamouflerade diktatur går lika mycket i USA:s ledband som någonsin Van Thieu-regimen. Sydvietnams diktatur stred på amerikansk order mot Nordvietnam, i sin tur stödda av diverse kommuniststater. Vår Van Thieu-kopia vill att vi ska gå med i Nato och strida mot Ryssland. Såväl USA:s som Rysslands arméers track-record talar entydigt för att det kommer att leda till att Sverige ödeläggs utan att uppnå några fördelar som på minsta vis kompenserar för denna ödeläggelse.

Det är i kölvattnet på denna ödeläggelse som invandringens positiva potential kan visa sig. Så småningom kan Sverige komma i en situation som påminner om den Vietnam en gång var i. Det kan då komma på vår lott att kasta ut NATO och amerikanerna från ett ödelagt Sverige samt att göra upp räkningen med vår amerikanskvänliga lydregim.

Det är svårt att spå heter det - särskilt om framtiden. Naturligtvis finns det ett oräkneligt antal alternativa scenarior. Ett sådant kan vara ett gerillakrig mellan islamistiskt orienterade nysvenskar och USA - på svensk mark. Situationen blir då kanske inte så olik den som USA ställdes inför i Vietnam. Att bekämpa en fiende som gömmer sig bland befolkningen är inte lätt. Att göra det utan att civilbefolkningen trakasseras kanske visar sig omöjligt, åtminstone ointressant. Erfarenheterna från alla tidigare krig som USA deltagit i talar entydigt för att omsorg om landet och folket där kriget bedrivs inte är högt prioriterat. Följden blir kanske i Sverige som i Vietnam att befolkningen ställer sig på gerillans sida. Om statsmakten kontrolleras av kriminella tjänstemän, politiker, domare och åklagare - som i Sydvietnam - minskar inte risken för att befolkningen byter sida.

Paradoxalt nog kan därför den islamistiska revolten mot den amerikanska utsugningen i Mellanöstern, utan hänsyn tagen till de uttryck den tar sig där, resultera i Sveriges befrielse. Vi vet från vad. Många av oss, som inte är helt duperade, vet åtminstone. Men vi vet inte vad vi får istället. Befolkningen i Vietnam älskade nog inte kommunistdiktaturer. Men i valet mellan en urskillningslöst mördande och terroriserande amerikansk armé hemfallen åt folkmord och brott mot mänskligheten och en kommunistdiktatur valde vietnameserna kommunistdiktaturen.

Ytterst berodde, och beror, det naturligtvis på att USA ÄR det dom i propagandan mm säger sig bekämpa.

Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.

måndag 22 juni 2015

Så finansierar vi vår egen undergång

.
Det blir allt tydligare vart vi är på väg, med gangsters på höga positioner i samhället - inte minst inom finansvärlden. Ibland både inom bank och försäkringsbranscherna samtidigt. Världsekonomin tycks snurra helt på låtsaspengar numera. Pengar som egentligen inte finns, utställda av nationer som inte kan garantera dem, som själva är skuldsatta upp över öronen, med negativa utsikter.

Låtsasspelet kring Grexit går vidare. Att trycka mer monopolpengar till gagn för de tunga spelarna runt Bryssel går bra. Att göra det till gagn för de 1,8% som den grekiska ekonomin motsvarar av EU går sämre, eller åtminstone trögt. Däremot gick det bra att låna ut pengar till grekiska skurkar i utbyte mot lämplig kick-back. Pengar som man visste att inte skulle komma tillbaka.

Och nu har araberna lärt sig nyttja de europeiska skurkarnas regler. Inte bara européer kan numera låna nästan obegränsat med pengar, ränte- och amorteringsfritt. Pengar som både långivare och låntagare utgår från att aldrig ska betalas.

Nu kan även IS psykopater nyttja vårt moraliskt korrupta finanssystem för sitt rekryteringsarbete. Den godtrogne stackare som tror sig vara på väg till paradiset via IS, behöver åtminstone inte betala kalaset själv. Inte IS heller. De köper bara så mycket kapitalvaror som möjligt på ränte- och amorteringsfria krediter. Varor som sedan säljs vidare billigt, eller skänks bort, till släkt och vänner. Därutöver tar man så mycket snabblån, sms-lån osv som möjligt. Det ska ju ändå inte betalas. Varför skulle den som är intresserad inte åka under sådana betingelser?

Den västerländska civilisationens framgångar har resulterat i världshistoriens första lånefinansierade resor till paradiset. Dessutom är de amorteringsfria. Det säger mycket om tillståndet i vårt samhälle.

Den som missar bussen till paradiset och kommer tillbaka är det sannolikt synd om och behöver knappast betala sina räkningar. Däremot kan det komma att gullas en hel del med vederbörande - i utbyte mot att han inte spränger några bomber - åtminstone inte så att samhället tvingas konfronteras med det.

Södertälje måndagen den 22 juni 2015
Mikael Styrman
.

Oärliga Stockholmspolitiker debatterar

.
Lotta Edholm och Richard Bengtsson, bägge Fp och Stockholm, skriver på SvD Debatt om saker de tycker man bör göra i Stockholm.

Bland annat vill de att man ska bjuda in världsledande universitet att etablera en filial i Stockholm. Föga förvånande föreslår de ett amerikanskt universitet, New York University. Så kan man naturligtvis göra. Särskilt om man vill underlätta för rekrytering av begåvningarna till USA. Det borde dock inte vara en angelägenhet för Stockholms-politiker.

Ett alternativ är att förvandla stadens egna universitet i riktning mot att bli ”världsledande”. Lämpligen börjar man med att utreda vilka politiska brottslingar som tillsammans med representanter för byggmaffian använde över 22 miljarder till att bygga ett i det närmaste odugligt sjukhus. Om stadens universitet inte ska decimeras till resurssvaga skolor för analfabeter är det nödvändigt att komma till rätta med kriminaliteten i den politiska klassen.

Det torde knappast finnas någon sådan genväg som innebär att man kan gå runt den politiska brottsligheten utan att ta i den och förvänta sig att någon annan ska komma hit och sköta utbildningen, sedan de ekonomiska resurserna förskingrats av partibröder och alliansbröder.

Stockholm har visserligen, som alla andra städer, och som Edholm och Bengtsson påpekar, infrastruktur. Men varför tar man upp det? Är det bara en floskel som man svänger sig med, för att man tycker att det låter bra? I en internationell jämförelse är det inte säkert att Stockholms infrastruktur står sig så bra. Stockholm har bara ca 1,5 miljoner invånare. Men biltrafiken fungerar lika illa som i städer med 15-20 miljoner invånare. Och tågen fungerar sämre än i de flesta U-länder. Stadens lokaltrafikbolag har gett den tekniska högskolan i uppdrag att bromsa bussarna så att inte flera anländer samtidigt till hållplatserna. Syftet är att lura väljarna att busstrafiken är effektivt skött. Här finns en tydlig skiljelinje mellan Stockholm och städer med världsledande universitet. Världsledande universitet har akademisk integritet och åtar sig varken att föra befolkningen bakom ljuset eller agera bulvan för vapenexport till diktaturer enligt gammal socialistmodell. Kanske döljer sig häri anledningen till att stadens egna universitet inte är världsledande?

Det tangerar gränsen till ren underhållning när skribenterna säger sig vilja främja konkurrensen. Särskilt mot bakgrund av att man satte sprätt på över 22 miljarder genom bygget av Nya Karolinska som bara hade en (1) enda anbudsgivare.

Skribenterna menar att småföretagare avstår från att lämna anbud för att stadens upphandlingar är för storskaliga. Det låter vackert att man ska främja småföretag genom att göra upphandlingarna mer småskaliga. Mycket bättre än att tala om hur det verkligen förhåller sig. Upphandlingarna är storskaliga för att tillmötesgå stora anbudsgivare. De betalar större mutor om upphandlingarna är stora eftersom det är ett sätt att hålla konkurrenterna borta. Hur ska detta förslag kunna tillmätas någon trovärdighet, när man inte kan ta itu ens med världens största mut- och förskingringsskandal - Nya Karolinska?

Nej Lotta Edholm och Richard Bengtsson, sluta skriva sådana oärliga och vilseledande debattartiklar som bara är ägnade att föra era väljare bakom ljuset. Gör istället någonting för att få förskingrarna i NKS-skandalen åtalade och inlåsta samt stöldgodset förverkat.

För övrigt är det nog en myt, eller åtminstone föråldrat, att inte staden skulle vara både levande och spontan och därför kräva att kontor ersätts av bostäder. Nu när folk sover på gatorna och skiter på trottoarer och i blomlådor till och med på Sergels Torg, är nog Stockholm både mer levande och mer spontan än de flesta städer.

Södertälje måndagen den 22 juni 2015
Mikael Styrman
.

”DÖ krävs för att Sverige ska kunna regeras”

.
Så säger Nationalsocialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Tomas Eneroth, om DÖ, Decemberöverenskommelsen - till sina partikamrater i oppositionens försvar, i en debattartikel på SvD Debatt.

Det är inte första gången en företrädare för ett regeringsparti tycker att den politiska oppositionen ska lägga ned sin verksamhet.

Så tyckte även Adolf Hitler, Josef Stalin, Nicolae Ceausescu och Enver Hoxha. Därför lät de gripa och i förekommande fall även avrätta oppositionen. I Sverige behöver man inte göra det. Här kan man istället avtala med oppositionen om att de ska lägga ned sin verksamhet. De är nämligen nöjda med att bara leka opposition och livrädda för att komma till makten.

Att få bra betalt utan att göra något eller ta något ansvar må väl vara. Men att ta ansvar för landet i enlighet med begärt mandat och väljarnas i allmänna val uttryckta vilja….neej, där går faktiskt gränsen.

Södertälje måndagen den 22 juni 2015
Mikael Styrman
.

fredag 19 juni 2015

Substans eller fördomar i fallet ”Lisa Holm”?

.
I Expressen idag, uttalar sig Leif GW Persson i fallet ”Lisa Holm”. Han säger apropå antalet gärningsmän att det inträffade är ”en typisk ensamsyssla”.  Så är det säkert. Åtminstone har det varit så. Men, vi ska inte vara främmande för att den saken kan förändras, redan kan ha förändrats eller åtminstone är på väg att förändras.

Det är inte helt bekvämt att uttala det. Åtminstone finns det en betydande militant grupp av politiker, och annat löst folk, som nekar i sten att det skulle kunna vara så. Men i olika kulturer har man olika syn på sexualitet, på mäns och kvinnors roller och privilegier och även på sexualbrott. Det är bara att se sig om i världen och beakta vad som återkommande inträffar i Afrika, Indien och Mellanöstern idag.

Skulle det, vilket jag inte alls vill påstå med säkerhet, utan bara flagga för, vara så i fallet ”Lisa Holm” ser jag framför mig att polisen kan ha viss uppförsbacke i utredningsarbetet. Nya ”Rikspolispolitruken” har flaggat för en noggrann åsiktsövervakning inom polisen. En sådan hållning kan visa sig stå i konflikt med en förutsättningslös utredning av fallet ”Lisa Holm”, om hypotesen är uttryck för en förbjuden tanke som ”Rikspolispolitruken” på förvirrade politikers ängsliga uppdrag ska övervaka, förbjuda och bekämpa. Det kan bli svårt att utreda brott i framtiden om vissa tankar och hypoteser är så upprörande att blotta tanken måste förbjudas, för att det är önskvärt för ledande politiker, illa positionerade i verkligheten.

Fortfarande väntar vi på besked om huruvida den tekniska undersökningen av bygden i Blomberg givit något resultat som binder de nu häktade litauerna. När litauerna häktades uttalade polisen ett par saker i media vilka tilldrog sig mitt intresse. Dels uttryckte någon polis att litauerna häktats som en följd av ”polisiär intuition”. Jag blev faktiskt en aning upprörd av det. Blir man verkligen häktad i Sverige på grund av polisiär intuition? Utan att det finns en politisk agenda i bakgrunden som kräver att någon häktas av godtyckliga skäl eller på grund av misskrediterande syften? Hur drar man gränsen mellan polisiär intuition, fördomar och främlingsfientlighet? Skulle även två svenska ostraffade bröder, 31 och 35 år gamla, samt den enes hustru, frihetsberövas på grund av polisiär intuition?

Nu kanske det åtminstone delvis förklaras av Leif GW Perssons resonemang i Expressen, där han uttrycker att polisen, i ett sådant här fall, ganska osentimentalt och okänsligt drar ihop folk som befinner sig för nära händelserna med hjälp av ”stora krattan”. Oskyldiga människor får med andra ord räkna med att bli inlåsta och misstänkliggjorda, för tid och evighet bli förknippade med ett flickmord som kanske aldrig kommer att klaras upp. Åtminstone i mina öron låter det som om vi lever i en fasciststat, men att de som utövar fascismen kanske inte riktigt begriper att de gör just det.

En annan sak som uttalades av en polis reagerade jag också på. Vet inte om det möjligen var samma polis? Som förklaring till gripandet av litauerna uppgavs att de hade uppträtt ”mystiskt”. Men hur vet man om någon uppträtt mystiskt - givet omständigheterna?

Om man är i ett främmande land och arbetar, i en position som kan beskrivas som ”den fattige kusinen från landet”, i en miljö där man inte kan språket, och det försvinner en 17-årig flicka, området formligen kryllar av poliser och hundratals, nej tusentals människor, varav åtminstone en del blänger hatiskt och misstänksamt mot en - hur vet man då om någon uppträder ”mystiskt” eller egentligen beter sig helt naturligt?

Nu vet vi som sagt inte vad den tekniska undersökningen kommer att visa. Men så här långt andas i vart fall polisutredningen, med hänsyn tagen till att mycket är mörklagt av åklagaren, nog så mycket häxprocess för att det ska kännas riktigt behagligt. För att tvätta bort den känslan, oavsett vad sedan den tekniska undersökningen visar, krävs att polis och åklagare kan visa att man verkligen hade några substantiella skäl att frihetsberöva litauerna och att det därför inte bara visar sig ha varit baserat på fördomar och bullshit.

Södertälje fredagen den 19 juni 2015
Mikael Styrman
.

Hur många måste dö i Klaratunneln?

.

Centralbron och Söderledstunneln hör till Sveriges mest trafikerade vägar. Ofta leds man av navigatorerna den vägen in till Stockholm. I norra änden av Centralbron svänger man höger för att ta sig in till City. Och då plötsligt, dyker infarten till Klaratunneln upp, och framförallt den ovane föraren får fyra vägalternativ att snabbt ta ställning till, samtidigt som han ska ta hänsyn till övrig trafik. Där plötsligt går det upp för honom, och hans passagerare, om de har tur, att Klaratunneln har så låg takhöjd att bussen inte kan köra in i den.

Årligen kör det fast bussar i Klaratunnelns tak. Enbart den här veckan har två bussar kört fast där. I bland mosas bussens passagerarutrymme rejält. Av någon märklig anledning har ännu ingen dött. Men förmodligen är det bara en tidsfråga innan 5-10 busspassagerare massakreras på platsen.

Detta är känt av väghållaren. Det är ett återkommande problem, men ingenting görs. Ändå är problemet lätt att åtgärda. Åtminstone för någon som är ansvarsfull och har kompetens samt yrkesstolthet.


En buss som den som körde fast och mosades igår, varvid föraren och en mc-förare skadades, kan kosta 3-4  miljoner kronor. Härtill kommer minst lika mycket den gång passagerare skadas och/eller omkommer.

För ett privat företag skulle det kosta 15-25 tusen kronor att förse uppfarten med en sensor som känner av annalkande fordons höjd och tvingar trafikljusen i tunnelns mynning att genast slå om till rött, samtidigt som en stor blinkande skylt tänds och varnar för att tunnelns maxhöjd kan komma att överskridas. För den offentliga sektorn kan det kanske kosta 250-750 tusen kronor innan alla parasiter har fått sitt. Ändå ett billigt pris.

Jag tycker att försäkringsbolagen och skadedrabbade fordonsägare ska begära att väghållaren står för alla kostnader som skadorna hittills har orsakat. Den nuvarande lösningen är nämligen under all kritik - närmast att likna vid en fälla.

Hur många måste dö i en stor bussolycka i Klaratunnelns mynning, innan något görs åt saken - av dem som upplever sig till vardags ha till uppgift, att under påtagligt och barnsligt tjafsande få trafiken i Stockholm att stå stilla?

Södertälje fredagen den 19 juni 2015
Mikael Styrman
.

USA bör ta emot flyktingarna

.
Stora mängder flyktingar är i rörelse på många håll i världen. Människor flyr från krig, förföljelse, tortyr, tjuvar och psykopater, överbefolkning och klimatförändringar. Kanske finns det fler skäl till att människor är i rörelse, eller på flykt.

Många kommer från länder vars statsbildningar, samhällsskick och rättsordning USA har ödelagt. I många fall var inte länderna några perfekta demokratier, med västerländska ögon sett. Men det är ju inte USA heller. Det som USA lämnat efter sig är dock inget mindre än katastrofer.

Därför bör USA ta emot flyktingarna som kommer från åtminstone Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien, Libyen och Ukraina. Förmodligen finns det fler länder vars statsbildningar USA har undergrävt varför listan kan behöva kompletteras.

Om det på 1960-1970-talen kunde uppstå en nästan global folkrörelse som krävde USA:s utmarsch ur Vietnam - kan det då inte idag uppstå en liknande internationell rörelse som kräver att USA tar ansvar för sina handlingar?

Det finns utrymme i USA. Landet är uppbyggt på en ständig import av slavar, av rättslösa och lågavlönade från andra länder. Just nu kommer de från Mexico, Sydamerika och övriga Mellanamerika. Om man dämpar USA:s undergrävande knarkhandel i Syd- och Mellanamerika blir det lättare att ta emot de först nämnda flyktingarna från Asien och Afrika.

Södertälje fredagen den 19 juni 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 17 juni 2015

Sopförbränningen, återvinningen och det verkliga problemet

.

I kölvattnet på avslöjandena om den offentliga sektorns straffriförklarade förbränning, av den internationella maffians giftberg, i svenska värmecentraler, skriver nu några företagsledare på DN-Debatt, med rubriken ”Förbjud förbränning av osorterade sopor.” Det rör sig om företagsledare inom återvinningsbranschen. ”Sopåkarna” som vi sa förr, innan det blev en verksamhet för smarta chefer med vita manschetter och för politiker med svarta plånböcker - stulna eller ej.

I debattartikeln (som kan läsas här) görs redan i ingressen gällande, att ”mycket värdefullt material i avfallet går till spillo när avfall förbränns.” I samma ingress, någon mening senare, uppmanas regeringen att ”införa styrmedel för att öka återvinningen.” Dessa två meningar i samma ingress känns minst sagt motsägelsefulla. Om det finns mycket värdefullt material i avfallet som annars går till spillo behöver väl inte regeringen införa några styrmedel? Finns det stora värden att återvinna är väl saken självreglerande? Jag tror knappt att någon kommun i landet skulle ha något att invända mot att återvinningsdirektörerna återvinner den ”stora mängden värdefullt material” ur soporna innan kommunen bränner upp det återstående avfallet.

Förmodligen är det här ”problemet” dock på en annan bog. Det handlar inte om omsorg om vare sig människa eller miljö. Snarare är herrar återvinningsdirektörer ute i ärendet att pinka in ett större revir för dem själva i skattebetalarnas plånbok. Den stora mängden ”värdefullt material” är förmodligen endast en chimär. Och herrarna sopåkare vill att regeringen ska använda det gamla goda knepet, att med utgångspunkt från en stor förmögenhet, skapa en väsentligt mindre förmögenhet, samt naturligtvis även det likaledes kända tricket, att omfördela den stora förmögenheten från skattekassan till återvinningsdirektörerna.

Säkert finns det vissa värden i soporna som går förlorade. Konstigt vore väl annars? Problemet är dock inte för lite allokerade styrmedel från regeringen. Problemet är snarare att de värden som går att återvinna är för små i förhållande till de kostnader som måste läggas ned. Kostnaderna blir naturligtvis inte mindre av att skattebetalarna förväntas stå för dem - tvärtom. Alla erfarenheter visar att kostnaderna skenar när statens krutuppfinnare ska visa sig på styva linan med skattebetalarnas pengar.

Härmed vill jag inte ha sagt att den rådande sophanteringen är bra. Tvärtom. Den är under all kritik. Men lösningen är inte att skicka mer pengar till sopdirektörerna för att de ska sätta människor att sortera hälsovådligt avfall som man inte vet vad det innehåller. Jag tror också att sopdirektörerna mycket väl förstår var skon klämmer, men att de struntar i det. De är bara intresserade av att sko sig själva på sätt som är vanligt numera i företag som uppehåller sig i och runt den offentliga sektorn.

Man ska adressera det verkliga problemet istället. Det är att vi sedan några decennier tillbaka lever i ett fullkomligt vettlöst förpackningssamhälle. Det som krävs är återgång till system som kräver färre och mindre förpackningar. För bara några decennier sedan fanns lösviktshandel i stor skala samt returförpackningssystem, exempelvis för mejeri- och bryggeriprodukter. Charkvaror skivades i butik istället för att ligga i gas i plastförpackningar. Man hade sin väska med sig till affären. Returförpackningssystem för sannolikt per automatik med sig decentraliserad och småskalig livsmedelsproduktion. Där har vi varit - och dit kommer vi igen. Men först vill samvetslösa stollar göra sitt bästa för att ödelägga jorden.

Södertälje onsdagen den 17 juni 2015
Mikael Styrman

Billigare än Sjötaxi

.
Skattebetalarnas Sjötaxi
Den svenska regeringen har genom Kustbevakningen inlett en Sjötaxi-rörelse i Medelhavet för att serva migrantsmugglarna. Eller Taxi och Taxi förresten. Det är billigare än Taxi. Det är helt gratis nämligen. Det är bara för människosmugglarna att sjösätta en skorv med migranter, sedan ringa Kustbevakningen, så kommer svenska skattebetalarnas fartyg och hämtar. Det avlastar smugglarnas arbetsbörda. Numera behöver de bara få folk i vattnet så sköter svenskarna resten och smugglarna kan koncentrera sig på nästa grupp.

Men italienarna tycks ha ledsnat på att svenskarna ska demonstrera sin präktighet på deras bekostnad. Enligt uppgift i svenska media hotar italienarna med att svenska kustbevakningen inte kommer att få anlöpa italienska hamnar om de har med sig fler migranter.

Färdtjänst i samarbete med IS
Även i övrigt mullrar det i Italien. Fattiga, arbetslösa och trångbodda eller bostadslösa italienare hotar med att ockupera hotellen som myndigheterna inkvarterar migranter på. Dit har vi väl ännu en bit kvar i Sverige. Fortfarande har många svenskar för bra bostadsstandard för att ockupera migranthotell. Men det håller på att förändras. Än så länge är det bara svenska bostadslösa som kan komma i fråga för sådana aktioner och de är nog inte tillräckligt militanta för sådana insatser.

Södertälje onsdagen den 17 juni 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 16 juni 2015

Återvinning utan brist bara en illusion

.
Våra politiker - och journalister - har i likhet med de flesta andra människor förstått att människans livsstil är absurd och självförstörande. Att vi, människan, förbrukar jordens resurser, ödelägger den övriga skapelsen och så småningom också oss själva.

Det som skiljer politiker och journalister från oss andra är att medan vi andra vill att man ska göra något åt det verkliga problemet, den förödande livsstilen, försöker politikerna intala oss andra, att de, och vi, sysslar med återvinning av de resurser vi förbrukar. Varför gör de så, när det inte stämmer? Naturligtvis för att lugna oss andra, tala om att allting är bra, att vi kan fortsätta konsumera.

Men den ”återvinning” som vi påstås syssla med är bara en bluff. Den kommer heller aldrig att fungera. Åtminstone inte förrän det finns en konkret och påtaglig, akut, brist av någon eller några nyttigheter. Eller ett pris på resurser som råvaror, vilket gör det lönsamt att återvinna dem. Visst kan man lura människor att sortera sopor till ingen nytta. Men man inte återvinna soporna i någon omfattning av betydelse så länge det återvunna materialet blir flera gånger dyrare än nya grejor från fabrik. Så länge kommer återvinningen bara att vara en politisk bluff. Ett bedrägeri iscensatt av politikerna och deras allierade i media, i syfte att hålla konsumtionen uppe.

Återvinningen i sin nuvarande form är istället dels ett sätt att flå skattebetalarna på mer pengar som skrupelfria politiker ”tvättar” via sina vapendragare i ”återvinningsbranschen” men också ett sätt att dölja arbetslöshet genom att sysselsätta allt fler med låtsasåtervinning.

Återvinning kanske kommer någon gång i framtiden? Om det blir så ont om någon resurs att det blir billigare att återcirkulera den. Men det går inte att få människorna att tro på brist och behov av återvinning samtidigt som man håller industrisamhällets låga priser på nya resurser och förbrukningsvaror. Och om man höjer priserna på nya varor höjer man också arbetslöshet mm.

Även om politiker och journalister inte säger det, så står valet mellan brist, höga priser, arbetslöshet och återvinning på den ena sidan, eller ingen brist, låga priser, hög sysselsättning och hög konsumtion på den andra sidan. Men det kommer inte politikerna att erkänna eftersom de vill att Du ska rösta fram dem till köttgrytorna i tron att allt är bra.

Södertälje tisdagen den 16 juni 2015
Mikael Styrman
.

Ett löjets skimmer över USA:s ”demokrati”

.
I USA finns nästan 300 miljoner invånare. Men president kan man bara utse från drygt en handfull familjer.

Det drar naturligtvis ett löjets skimmer över den amerikanska ”demokratin”.

Södertälje tisdagen den 16 juni 2015
Mikael Styrman
.

Häktningsförhandlingar i Lisa Holm-målet

.
Inför dagens häktningsförhandlingar spekuleras det vilt om huruvida åklagaren kommer att kunna styrka häktning ”på sannolika skäl”. Det är naturligt att det spekuleras, särskilt mot bakgrund av det hemlighetsmakeri som föregår, och som rimligen bör föregå, häktningsförhandlingen.

Men, givet förutsättningarna, sådana som de beskrivits i media, har inte åklagaren några problem att styrka ”sannolika skäl” - under förutsättning att de utpekade litauerna verkligen är skyldiga till dådet. I så fall dräller det nämligen, och rimligen, av tekniska bevis som binder gärningsmännen.

Lite jobbigare blir det naturligtvis om litauerna blivit utpekade för något de inte har gjort sig skyldiga till.

Södertälje tisdagen den 16 juni 2015
Mikael Styrman
.

Partipiska ska resultera i fängelse

.
Media rapporterar om hur moderaten Finn Bengtsson utsätts för otillbörliga påtryckningar för att rösta enligt DÖ - December-Överenskommelsen.

DÖ är grundlagsstridig och utgör en kränkning mot väljarna och det demokratiska systemet.

Att utsätta Finn Bengtsson för påtryckningar i syfte att förmå honom att rösta för stollarnas December-Överenskommelse är olagligt och ett hot mot demokratin.

Lås in skurkarna som utsätter Finns Bengtsson för dessa olagliga påtryckningar i fängelse. Sveriges Riksdag ska inte vara uppsamlingsställe för grova brottslingar som inte respekterar demokratins spelregler.

Södertälje tisdagen den 16 juni 2015
Mikael Styrman
.

Asbestdöden

.
…orsakas av gamla försyndelser rapporteras det i media - och nya.

Det skulle vara intressant att veta, vilken eventuella inverkan massbränning av asbestbemängda sopor från maffian har, på den ökande förekomsten av lungsäcks- och bukhinnecancer.

Södertälje tisdagen den 16 juni 2015
Mikael Styrman
.

fredag 12 juni 2015

Fortsatt senfärdigt eftersök i Skaraborg

.
Enligt uppgifter i media idag ska polisen nu, på femte dagen efter försvinnandet, gå igenom alla hus i området, i sökandet efter Lisa Holm, 17.

Man tar sig för pannan. Vad har polisen ägnat sig åt hittills?

Om det är något man ska ägna sig åt den första kvällen, första dygnet, förutom att genast kontrollera trafikanter runt området i vägspärrar, så är det väl att kontrollera husen i området? Om man har rövat bort en ung flicka så dansar man väl inte runt på fälten med henne, där man riskerar att krocka med ”Missing People”, ridande poliser och massor av polishundar.

En annan sak som man kan göra första kvällen, när omgivningstemperaturerna är låga, är att söka området med helikopter och värmekamera.

Det tycks onekligen arta sig mot en typisk svensk polisutredning, med en rejäl gåta, massor av saker som man borde ha gjort när det hade varit meningsfullt, samt hyllkilometrar med utredningsmaterial som inte leder någonstans. En jättebra utredning som lätt kan sysselsätta halva Södra Sveriges poliskår. Men en utredning som har förlorat sin kompass. Som kanske aldrig hade någon kompass. Den har i alla fall inte koll på att syftet var, eller borde ha varit, att hitta den försvunna flickan så fort som möjligt.

Södertälje fredagen den 12 juni 2015
Mikael Styrman
.

torsdag 11 juni 2015

Besvärande, Åsa Romson och Alice Bah-Kunkhe

.
Det är för märkligt att man kan få en så upphöjd position som Åsa Romson, Miljöminister och vice Statsminister, och ändå avslöja sig vara en pubertal jäntunge. Hur ska man annars tolka Romsons omogna beteende mot Jimmie Åkesson i Riksdagen igår?

Ingen förväntar sig att Åsa Romson ska dyrka Åkessons värderingar. Men vi har alla rätt att förvänta oss att Romson ska respektera oss väljare och förstå att uppvisa ens vanligt folkvett i Riksdagen. Jimmie Åkesson har samma rätt att uppträda i Sveriges Riksdag, på väljarnas mandat, som Åsa Romson. Ska man vara nogräknad har han mycket större rätt att vara i Riksdagen än Romson, i kraft av sitt partis större röstetal. När Romson inte respekterar det, visar hon att hon inte respekterar demokratins spelregler, att hon lever efter devisen ”all rätt åt mig, nu meddetsamma - och ingen åt någon annan”.

Det pågår upprörande saker i landet inom Romsons fögderi. Mutade och oempatiska ansvarslösa tjänstemän tar emot Europas mest extremt förorenade industriavfall från maffian och bränner det inom landet, utom kontroll, för att sedan sprida resterna, även det utom kontroll. Resultatet kommer med största sannolikhet att följa ungefär samma mönster som tidigare giftutsläppsskandaler. En del nedtystade, då så varit möjligt, andra inte, som Seveso-olyckan exempelvis. En skillnad kommer sannolikt att visa sig vara, att många av de tidigare kända var just olyckor, medan det som pågår inom Romsons fögderi är något som sker med vett och vilja, för snöd vinnings skull. En annan skillnad blir troligen att de tidigare, i de flesta fall, haft begränsad utbredning, medan det som sker i Åsa Romsons Sverige kan visa sig vara mycket utbrett, påverka människor i stort antal, förorenande både mark, grödor, sjöar och grundvatten, människor och djur. Inte minst gravida kvinnor har anledning att känna stark oro. Resultatet lär så småningom kunna mätas i förhöjda antal vanskapta barn och förtida avlidna anhöriga, möjligen i alla åldrar, till följd av i onödan utvecklad cancer och andra sjukdomar.

Men det bekommer inte Åsa Romson nämnvärt. Det som bekommer henne, är hur hon elegant och arrogant kan glida undan från sitt ansvar och svika det förtroende som väljarna visat henne.

Åsa Romson bör inte ignorera Jimmie Åkessons utsträckta hand i Riksdagen. Hon bör ta handen med tacksamhet och ödmjukhet. Den kan komma den dagen, då ingen, varken Jimmie Åkesson eller någon annan, vill sträcka henne handen, för att hon blivit ihågkommen som ”giftkokerskan Romson”, som visste vad som pågick, som hade i sin hand att göra något åt saken som Miljöminister och vice Statsminister, men som bara arrogant gled undan från ansvaret.

Jag vet inte varför oförmågan att ta ansvar tycks vara så etablerad just hos miljöpartiets regeringsledamöter? Se bara på gårdagens Aktuellt, hur den andra bimbon bara saknar den röda bollen på näsan, för att omedelbart kunna få jobb på vilken cirkus som helst - som clown. Alla andra erforderliga attribut finns redan på plats. Och det är en svensk regeringsledamot…

Södertälje torsdagen den 11 juni 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 10 juni 2015

Svårsmält polisledningspolicy

.
Polisen i Skaraborg söker efter försvunna Lisa Holm, 17, för fjärde dygnet. Att döma av medias rapportering följer polisens insats samma, för vanliga människor obegripliga, mönster som vid de flesta försvinnanden.

När man på goda grunder kan anta att någon, som i detta fall en ung kvinna, bortförts mot sin vilja, går polisen ut mycket löst. Då, när en snabb massiv insats verkligen skulle kunna göra skillnad för den bortförde gör polisen nästan ingenting.

Men efter tre dygn, när nästan vad som helst kan ha hänt den bortförde, drar polisen på lite mer. Om polisen hade varit i maskopi med en, eller en grupp, våldtäktsmän eller kidnappare skulle man nästan inte kunnat göra det bättre. Så illa är det om medias rapportering ger en rättvisande bild.

Och det upprepas likadant i stort sett varje gång. Polisledningen lär sig ingenting för polisledningen vill inte lära sig någonting. Jag känner igen fenomenet från tiden när vi startade medborgargarde i Övertorneå. Det var inte så att Övertorneå var översvämmat av svårhanterlig brottslighet. Men det var så att polisen var ointresserad av att stävja den brottslighet som fanns. Man var också helt ointresserade av att jobba annat än kontorstid. Samtidigt jobbade få av bovarna kontorstid. Enligt polisledningens logik skulle varje ort i landet ha en viss brottslighet. Om brottsligheten minskade fanns det ”för mycket” poliser på orten, vilket resulterade i att några polistjänster drogs in. Det gav polisen ett negativt incitament. Viljan att klara upp brotten blev noll. Viljan att sitta på kontoret och vända papper utan framdrift desto större.

Det är snubblande nära till slutsatsen att Lisa Holms bortförande även det blivit ett budgetbortförande. Ett snabbt uppklarande tyder på för stora polisresurser medan ett långt, svårt och traumatiskt eftersök förbättrar polisens resurser. Men det hjälper inte Lisa Holm och hennes anhöriga. De blir beviset för att folket har blivit till för polisen istället för polisen till för folket. Nya rikspolischefen ska i alla fall se till att polisen uttrycker ”rätt” åsikter.

Södertälje onsdagen den 10 juni 2015
Mikael styrman
.

Underlig effekt av konkurrensen

.
Jag tillhör en generation som, åtminstone i borgerligt sinnade hem, har fostrats att förvänta oss att konkurrens alltid löser allting på bästa sätt. Med tiden har de flesta av oss modererat vår inställning och kan numera ta till oss att en helt oreglerad konkurrens också kan ställa till det bortom allt förstånd.

Som många andra ledsnade jag med tiden på PC-världens ofta otillförlitliga skräpprodukter. Jag gick över till Mac. Tyvärr var jag inte den enda som hade kommit på den idén. En makalös försäljningsframgång har förvandlat det en gång så kvalitetsinriktade Apple, till samma sorts skräpföretag som de i PC-världen. Så Apple håller på att kasta bort sitt starkaste försäljningsargument. Enligt marknadsekonomins åtminstone oskrivna lagar lämnar Apple då plats för någon annan att inta nischen ”tillverkare av kvalitetsdatorer”. Den som lever får se.

Numera är en Appleprodukt nästan lika full av buggar som en PC. Det finns en egen serviceorganisation, med bara tre serviceställen i landet. Dit får man boka tid för ett mycket snävt tilltaget tidsfönster. Man kan nästan säga att de fel man hinner få hjälp med på dessa korta besök behöver man inte hjälp med. De fungerar för enkla fel typ ”kunden har glömt starta datorn” eller ”kunden har glömt sätta stickproppen i vägguttaget”. Men om man har ett fel som inte tillverkarens diagnostikprogram förutsett gapar ”expertisen” som fågelholkar.

Det finns även fristående servicelämnare i landet. Även för enkla fel måste man lämna in sin dator, padda eller telefon för flera dagar. Men den som är bekväm med att lämna ifrån sig sådan utrustning till obekanta för flera dagar behöver ingen sådan utrustning. Vederbörande behöver istället ett TV-spel. Att servicen är så okänsligt uppbyggd i förhållande till kundernas behov tyder på en allvarlig växtvärk, eller rent av en fullt utvecklad framgångsförgiftning.

De stora drakarna i datorvärlden har, från att tidigare ha konkurrerat i god sämja till gagn för kunderna, numera övergått till att klösa ögonen ur varandra. Och kunden får sitta i kläm. För Apples kunder som har Google-abonnemang kan det resultera i att deras datorer, efter Apples konvertering till ny dator, tappar kontakten med Googlekontona som inte går att radera, inte heller att registrera om. Kunden blir sittande i ett slags limbo där han varken har eller inte har tillgång till sitt Googlekonto - allt medan Apples service-organisation rycker på axlarna och hunsar kunderna, som får gå igenom den ena efter den andra svårigheten för att förgäves försöka få sitt Googlekonto att fungera. Andra Googlekonton kastas dagligen ut av datorn så att kunden måste logga in och validera kontona återkommande, ibland flera gånger per dag. Ett tveksamt nöje för den som använder flera konton.

De överdrivet tävlingsinriktade amerikanerna i bakgrunden, som dels har tänkt ut trakasserierna och dels har i sin hand att eliminera problemen, tror i vanlig ordning att de själva är de enda som begriper vad som pågår - och varför - och ler sina självbelåtna leenden bakom kundernas ryggar.

Södertälje onsdagen den 10 juni 2015
Mikael Styrman
.

Amerikansk gaskammarinkastare intervjuad i svensk television

.
En amerikansk politiker eller tjänsteman, troligen på lägre mellannivå, intervjuades igår kväll i svenska TV-nyheterna. Ibland, när amerikaner vill dölja sina egoistiska intressen och öka sin trovärdighet, kallar man sig inte amerikanska sändebud utan ”NATO-Ambassadörer”. Så även denna gång.

Sändebudet, vars mimik och kroppsspråk tydligt röjde en person som inte onödigtvis talar sanning, varnade för att Sverige inte kan räkna med någon hjälp från NATO med mindre än att Sverige blir fullvärdig medlem i NATO.

Låt oss hoppas att han denna gång talade sanning. Spåren efter hur det har gått för länder som fått NATO’s hjälp förskräcker. Länderna är sönderbombade och ödelagda. Tiotusentals eller hundratusentals invånare är dödade eller lemlästade. Alla viktigare samhällsfunktioner har upphört att fungera. Anarki råder. Den del av befolkningen som ännu inte flytt sina länder blir återkommande utsatta för rån, mord, bombattentat och våldtäkter. NATO:s drönare kretsar över deras huvuden och skickar då och då en missil mot någon godtyckligt vald människogrupp, någon bil eller något hus.

Låt oss för allt i världen hoppas att NATO-Ambassadören denna gång talade sanning och att vi, oavsett vilka styggelser som hemsöker landet i framtiden, åtminstone förskonas från NATO’s hjälp.

Södertälje onsdagen den 10 juni 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 9 juni 2015

Maffians giftiga avfall, svenska anläggningar och mutade funktionärer

.
SVT uppmärksammar idag hur radioaktivt avfall från Norge(!) bränns i svenska sopförbränningsanläggningar. Avfallet kommer naturligtvis inte från Norge, utan ”tvättas” bara via Norge, för att göra det möjligt för de svenska medbrottslingarna att ta emot avfallet utan att misstankar väcks.

Den 25:e respektive 26:e maj 2013 skrev jag två blogginlägg om hur maffian använder Sverige som soptipp för hälso- och miljöfarligt avfall. Uppenbarligen var maffians grepp om svenska media för starkt då. Men nu har det tydligen blivit svagare eftersom frågan får uppmärksammas.

Få se om man även får uppmärksamma hur svenska brottslingar medverkar i maffians hantering, mot skälig ersättning naturligtvis, eller om det blir som förr. Med det menar jag att alla svenskar är oskyldiga medan alla brottslingar är utlänningar.

Sådana här mutor brukar sätta sina spår hos befolkningen efter en tid, i form av vanskapta barn och sjuka medarbetare. Men de som har insikt i detta brukar inte stå i kö för att ringa i klockan eller blåsa i visselpipan.

Södertälje tisdagen den 9 juni 2015
Mikael Styrman
.

Dan Josefsson - maffians levnadstecknare eller en nyttig idiot?

.
Rubricerade journalist och författare inledde arbetet med sin bok ”Mannen som slutade ljuga” efter Hannes Råstams bortgång. Det var nog gott och väl. Jag tror inte att Hannes Råstam hade uppskattat att hans förtjänstfulla grävande journalistik hade krönts av Dan Josefssons försåtliga bortförklarande av varför Quick utsågs till syndabock till vad kriminella pampar och psykopater ställt till med. Boken saknar inte poänger. Den förklarar nog på ett bra sätt hjärnsläppet inom psykiatrin. Åtminstone upplever jag förklaringen trovärdig.

Däremot förklarar inte Josefssons bok sammanbrottet inom brottsutrednings- och domstolsväsendet. Jag vet inte om det var Josefssons avsikt, men boken har kommit att hållas upp som ett skynke framför kriminaliteten inom nyss nämnda områden. Man använder förklaringen till psykiatrins svammel till att skydda korruptionen inom rättsväsendet.

Jag har inte sett att Dan Josefsson invänder mot detta. Tvärtom tycks han benägen att slicka i sig all uppmärksamhet och spela med i maffians spel, till egen nytta. Det gör Dan Josefsson till en farlig man. Åtminstone för rättssäkerheten. Han erbjuder, i sin roll som fristående, outsider, en förklaring till rättshaveriet kring Tomas Quick, vilken gör det lätt för ängsliga människor att lugnade gå vidare med sina liv. Ingen har gjort några fel. Ingen har avsiktligt dolt någonting. Ingen inflytelserik psykopat som gått för långt i sina förlustelser har utnyttjat sitt inflytande över rättsväsendet till att sätta dit någon annan för att klara sig själv. Ingen behöver vara orolig för att man själv eller ens barn ska bli drabbade av något liknande. Så bra allting är…

Jag hade länge svårt för att bestämma mig för om Dan Josefsson är fågel eller fisk. Men hans överord om den utslätade och meningslösa utredningen och bristen på räfst och rättarting efter Quickfallen undanröjer varje tvivel. Han är, åtminstone numera, en vanlig regimens tillrättaläggande levnadstecknare, som skor sig själv genom att göra den kriminella nomenklaturans ”dirty work”.

Summan av Quick-utredningen är således att inga skurkstreck låg bakom sabotagen mot Quickutredningarna. Alla inblandade: åklagare, poliser och domare hade istället gruppotur och drabbades av grupptänk som ledde till att en uppenbart oskyldig man blev gruppdömd för gruppmord. Så bra då. Och den erfarna polis som genomskådade manipulationerna skickade man ut åt sidan - kanske ett utslag av gruppsaneringstänk?

För övrigt handlar det, bakom flosklerna, om samma typ av ”grupptänk” som drabbade utredningarna om morden på Carl Fredrik Algernon, Olof Palme, Catrine da Costa, Cattis Falck och Lena Gräns, för att nu bara nämna några fall i vilka ”rättsväsendet” drabbats av snarlikt ”grupptänk”. Sådant som vi vanliga människor brukar beteckna som en blandning av morot och piska, eller mutor och rädsla. Men Dan Josefsson kommer att beredas mycket plats i maffiakontrollerade media, drabbade av snarlikt grupptänk, för att där servera sina lugnande och tillrättaläggande förklaringar till varför man inte behöver rensa ut den grova kriminaliteten från vårt korrumperade rättsväsende. Allt är framdraget i ljuset, ingen är skonad, inget är dolt, ändå har inga av de verkliga bakomliggande orsakerna röjts, ingen har ställts till svars och ingen rättvisa har heller skipats.

Andra kriminella regimer, som Sovjetunionen och Östtyskland med flera, har haft sina lojala skribenter som slätat över kriminaliteten och hyllat regimens fördelar eller skapat en illusion om sådana fördelar. Undrar om det var Dan Josefsson avsikt när han skrev ”Mannen som slutade ljuga” att han skulle kliva in i den rollen, eller blev det en följd av händelseutvecklingen? Oavsett vilket, är det intressant av veta vem som satte Josefsson på spåret och vad källan hade för verkliga avsikter med det?

Södertälje tisdagen den 9 juni 2015
Mikael Styrman
.

G7-gruppens bedrägerier

.
Media rapporterade igår att G7-gruppen beslutat att användningen av fossila drivmedel som bensin och diesel ska upphöra till nästa sekelskifte. Vid en ytlig betraktelse kan man kanske imponeras av Obama, Merkel och Company’s självuppoffrande arbete för jordens och mänsklighetens bästa. Men, vid nästa sekelskifte kommer Barack Obama att vara 139 år gammal och Angela Merkel 146 år. Ingen av dem kommer att vara vid makten och ingen kommer heller att vara vid liv.

Den tidens makthavare kommer att vara 2-3 generationer yngre än dagens makthavare. Om man slutar med fossila bränslen till nästa sekelskifte beror det möjligen på beslut av den tidens politiker. Men mer troligt är att det i så fall beror på tvingande omständigheter. Exempelvis att det inte finns några bränslen kvar då. Att framtidens politiker skulle känna sig bundna av tvångströjor som ska träda i kraft 70-85 år efter Obamas och Merkels tid vid makten känns föga sannolikt. De kunde alternativt ha formulerat sig med andra ord. Hederligare hade varit att säga ”vi skiter fullständigt i hela problematiken med fossila bränslen”. Allt som är längre bort än 15-20 års genomförande är till intet förpliktigande floskler.

Det där tricket försökte våra svenska politikerskurkar med på 1970-1980-talen. Vi skulle folkomrösta om kärnkraften hette det. Men skurkarna gjorde obegripliga och intetsägande bullshit-alternativ till omröstningen. Sedan beslutade man att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Nu är det 2015 och den är ännu inte avvecklad. Däremot är den misskött. Säkerheten är så undermålig att man närmast får anse att det är svängdörrar in till våra kärnkraftverk, trots deras närhet till stora befolkningskoncentrationer. Det var naturligtvis aldrig meningen att avveckla några kärnkraftverk, men väl att lura dåtidens väljare att man skulle det, för att lugna opinionen efter Harrisburg.

För övrigt kan G7 gott kosta på sig att lova stopp för fossila bränslen eftersom alla fyndigheter som kan utvinnas med ”rimliga” kostnader kommer att sina före nästa sekelskifte - om det finns några människor kvar då. Att lova ett stopp för användning av fossila bränsle blir därför ungefär som att lova att landsvägarna i Tanzania ska bli snöfria sommaren 2100. Utifrån nu känd kunskap är det ett lika säkert tips som att användningen av fossila bränslen har upphört. Svårare är att veta om det finns några människor vid liv med stigande temperaturer, gmo-modifierade grödor, utfiskade hav, utrotade djurbestånd, uttömda grundvattenreserver, decimerade pollinatörsbestånd och antibiotikaresistenta sjukdomar, för att nu bara nämna några av människans bedrifter.

Men att ljuga tycks i alla fall gå bra - ända till The Bitter End.

Södertälje tisdagen den 9 juni 2015
Mikael Styrman
.

lördag 6 juni 2015

Den vanliga mörkläggningen

.
Igår ägde någon form av knivdåd rum på Medborgarplatsen. Jag har inte studerat vad som idag rapporterats om det. Men jag följde den ängsliga rapporteringen igår. Då fick, i vanlig ordning nödgas jag säga, ingenting sägas i klartext i media om dådet. Det såg censuren, eller självcensuren i media till. Men det krypterade budskapet var möjligen att det var två romska tiggarkvinnor som hade blivit utsatta för dåden. Så vitt jag kunde se dock inget budskap om gärningsmannen eller -kvinnan. Svensk eller landsman till offren? Sådant får inte svenska media rapportera om.

Tidigare samma dag gick jag längs Vasagatan och råkade som vanligt se hur en del av dessa ganska fräcka tiggare beter sig mycket provokativt. Inte så konstigt om sinnet rinner för någon som har en dålig dag, kanske i kombination med dåligt ölsinne. Naturligtvis inget jag rekommenderar eller uppmuntrar till, men inte så svårt att förstå att sådant inträffar. Alla människor är ju inte alltid krya eller i perfekt balans.

Så här såg jag en ung(?) kvinna sitta och blänga på människor som satt på en uteservering och åt och drack. Det är klart att hon sitter där med beräkning. Undrar om i hennes beräkning även ingår vad som kan hända. Är det i så fall en oförutsedd reaktion eller den förväntade reaktionen? Är beteendet en följd av att svenskarna alltid tiger kontrollerat och inte så lätt visar vad de tycker och tänker om saker och ting?


Klicka på bilden för större bild

Det blev nog ett ganska fascinerande mänskligt spel av detta på Vasagatan, vilket jag gärna hade velat följa, om jag hade haft tid att slå mig ned.

Södertälje lördagen den 6 juni 2015
Mikael Styrman
.

En studie i ynkedom och oärlighet

.

Som vanligt, när svenska regeringen ställs inför möjligheten till, och behovet av, räfst och rättarting, fick Quick-utredningen direktiv om att ingen får pekas ut. När man nyss har avslöjats med att ha västvärlden kanske största rättshaveri, som ”alla” dessutom vetat om i åratal, men få eller inga vågat göra något åt, ska ingen pekas ut….

Vad är det då för mening med en utredning i ärendet, om skurkarna lika ska skyddas?

De vanliga servila ynkryggarna tillsätt för sin vanliga balansgång i vilken får antydas, mycket försiktigt, den skit som döljer sig bakom kulissen, samtidigt som allmänheten serveras förklaringar, värdiga barnasagor, om vad som ligger bakom att domstolarna, mot bättre vetande, dömt en oskyldig för åtta mord, med syfte att hjälpa de riktiga mördarna att komma undan.

Jag har inte läst hela utredningen. Bara följt rapporteringen från presentationen av den. Inte ett med ett ord nämns de verkliga orsakerna bakom haveriet. Den svenska oärligheten, fegheten och ryggradslösheten.

Själv har jag flera gånger på nära håll kunnat följa hur nyttjande av fegheten är en medvetet använd form för maktutövning. När uppenbart olagliga övergrepp påfordras är det ofta så att det inte ens ifrågasätts av tjänstemän och lägre politiker. De som vanligtvis genomför smutsarbetet. Om någon ytterst ängsligt ändå ifrågasätter varifrån initiativet kommer, blir svaret ofta: ”ända högst uppifrån”. Det räcker. Då vågar fega svenskar över huvud taget inte ifrågasätta eller fråga mer, utan vilka vidrigheter som helst kan förekomma - och gör det.

Så är det med Quick-fallen också. Allt detta som sägs om grupptänkande, att man skulle ha gjort sitt bästa men ändå kollektivt hamnat så fel, är bara trams.

Det är märkligt att det är acceptabelt och svenskarna är beredda att ikläda sig att vara korkade fåntrattar, rent av jubelidioter, men inte offentligt kan erkänna sig ha varit fega och oärliga.

Quick är varken det första eller det sista omfattande rättsövergrepp som våra skurkar i de högre samhällslagren åstadkommit. Men det är det som blivit mest tydligt avslöjat - hittills. Men att inte våga säga som det är och inte våga leta reda på de ansvariga och straffa eller sparka dem - det är en investering i fortsatt kriminalitet i de högre samhällslagren och fler rättsövergrepp.

Något annat är naturligtvis inte att vänta när skurkarna själva ska besluta om utredning, vem som ska utreda samt med vilken målsättning.

Så skulle kampen mot maffian bedrivas i Italien också ifall maffian hade kontrollerat statsapparaten och rättsväsendet där också.

Utredningen presenterades dagen innan nationaldagen. Kanske borde nationaldagen rätteligen döpas om till ”Maffians dag” då maffians styre av Sverige firas hela dagen.

Södertälje lördagen den 6 juni 2015
Mikael Styrman
.