Skogsbränderna - vår tids kringresande cirkussällskap

.

Ja, inte skogsbränderna förstås, utan det cirkussällskap bestående av odugliga byråkrater, okunniga brandbekämpare och den fantastiska svansen bestående av allehanda människor som inte tillför något nödvändigt men tycker att det är väldigt roligt att vara med där någonting händer och att få vara med och visa upp sig, kanske hamna i tidningar och TV och så vidare.

Priset, eller biljetterna till cirkusen, betalas delvis av skattebetalarna men framför allt av fastighetsägarna och deras familjer genom att deras skogar och hem brinner ned medan de odugliga pajasarna leker skogsbrand.

Som vanligt i ett samhälle som fostrats i andan av NationalSocialdemokraternas Stalin-komplex ligger fokus bland kontorsråttorna - som inte har en aning om hur man bekämpar skogsbränder - på att få till största möjliga, och centralast möjliga, driftcentraler. Trots att rätt svar vid skogsbränder liksom vid elavbrott är det motsatta. Så små och så nära verksamheten som möjligt. Stor vikt läggs också i vanlig ordning vid hur bra alla myndigheter samarbetar med varandra, trots att nära nog ingen tillför något, åtminstone inte mycket som har någon betydelse för brandbekämpningen.

Cirkusföljena består av en stab som utgörs av stadsbeduiner utan kunskap om skogsbränder, åtminstone under andlig ledning av den vandrande katastrofen Dan Eliasson, som innan han förstörde brandbekämpningen har förstört Polisen, Försäkringskassan och Migrationsverket. Man kan verkligen undra vad han känner till om olika höjdare eftersom han lyckas bita sig fast som en fästing vid det ena efter det andra jobbet som han inte kan sköta och ständigt anförtros nya härad att ödelägga. Det måste ju åtminstone vara flera mord eller någon pedofilhärva av minst Lennart Geijersk kaliber eller omfattande och grov ekonomisk brottslighet. Annars skulle han ju ha åkt ut med soporna för länge sedan.

Vidare växer det upp hela städer av tält med olika livsviktiga funktioner varav de flesta inte behövs alls för skogsbrandbekämpning. Journalister vallas av skolade PR-handläggare som uttalar sig ”sakkunnigt” i vindstilla förhållanden om den svåra blåsten som försvårar släckningsarbetet - utan att förstå att en skogsbrand skapar sin egen vind. Drivor av folk sköter pizza- och hamburgartransporterna eller ringer runt och håller kontakten med folk runt om i landet, som inte tillför någonting av nytta för brandbekämpningen, medan andra ringer runt och söker brandkårer och brandbekämpningsplan runt om i Europa, för att tala om för dem att det svenska brandförsvaret nu är färdiga på pottan och att det går bra att komma och torka dem i ändan. Helikoptrarna snurrar som en bisvärm runt cirkustälten bärande på sina, ur skogsbrandbekämpningssynpunkt, flygande kaffekoppar med vilka man påstår sig bekämpa bränderna. Men man kan lika gärna strö vägsalt i skogen med helikopter. Det genererar som bekant också mutor och gör inte heller mycket nytta, men dyrt blir det också.

Och så finns det en mindre grupp, brandmän och frivilliga, som släpar vattenslangar och sliter ont i skogen för att försöka bekämpa branden, med dödfödda metoder, väl lämpade att släcka bränder i soptunnor på villauppfarter, men naturligtvis i de flesta fall helt bortkastat, eller åtminstone resursslöseri, i samband med skogsbrandbekämpning. Men det fåtal person som verkligen gör något glöms ofta bort och får knappt ett äpple och en flaska vatten efter ett dygns slit.

Totalt sett läggs enorma resurser ned, men nästan ingenting som är till någon nytta. Samhället runt om dignar av resurser som lätt skulle begränsa vilken skogsbrand som helst. Men Cirkus MSB och brandförsvarets lokala cirkusar snurrar obekymrat vidare.

Samtidigt tittar alla som vet något om skogsbränder, som garanterat inte blir tillfrågade, förundrat på, skakar på huvudet och fascineras av vad idioterna håller på med, samtidigt som man försöker förstå varför man gör som man gör - vilken är drivkraften bakom en sådan massiv idioti?

Falun söndagen den 28 april 2019

Mikael Styrman

.

Matsvinnet och vår överlevnad

.

Det har varit mycket i media om matsvinnet den senaste tiden. 1/3 av all mat kastas påstås det. Det kan jag faktiskt tänka mig att stämmer. Så mycket mat som industri-tillverkas, transporteras långt och förvaras länge är det konstigt om det inte är mer.

Mat ska lagas lokalt - i skolor, hem och på eller nära arbetsplatser. Och den ska ätas direkt. Den här industri-tillverkade, torra smaklösa och onyttiga smörjan kan i bästa fall betecknas som grismat. Den är dessutom en katastrof för klimatet på flera sätt. Ett är naturligtvis att den genererar mängder av onödiga transporter. Ett annat är att den bidrar till att utrota våra insekter och därför äventyrar den mänsklighetens överlevnad.

Vårt samhälle är i detta sammanhang helt urspårat. Med mönster från USA breder den nya hjälplösheten ut sig. Allt fler är beroende av färdigtillverkad mat. Allt färre kan laga mat själva. De som inte kan laga mat själva blir de första som stryker med när våra urspårade system kollapsar eller bara störs.

Om 1/3 av all mat slängs betyder det att vi odlar 50% mer mat än vi behöver. För att göra det stressar vi våra odlingsmarker med olika kemiska metoder, vi använder allehanda växtgifter och olika preparat som dödar insekterna och kommer att slå ut all vår livsmedelsproduktion om vi inte gör något åt saken. Om vi inte använder gifterna kommer vår livsmedelsproduktion att sjunka, men våra insekter kan överleva. Om vi handskas varsammare med våra livsmedel kanske våra åkrar räcker till utan att vi använder gifterna.

Mot detta kan man naturligtvis invända att det är ett I-landsproblem, att det är överflöd som gör det möjligt att kasta 1/3 av maten, att det inte förekommer i den tredje världen. Så är det nog. Men erfarenheten lär oss att alla gifter som sprids på åkrarna i I-länderna så småningom sprids även i andra länder, bara i ännu farligare varianter och under ännu farligare former.

I media har fokuset till stor del legat på att butikerna slänger mat. Det är naturligtvis stötande. Varför slänger butikerna mat? Dels är det naturligtvis ett överflödsproblem. Men dels är det ett prissättningsproblem. Butikerna tar så mycket betalt för maten att kunderna inte har råd att köpa den. Istället blir maten gammal och kastas.

Jag tycker att det är djupt stötande att till exempel ICA gör alla sina butiksägare till mångmiljonärer - dugande såväl som odugliga. Det är något som inte stämmer här. Det är inte stötande att de blir mångmiljonärer, men det är stötande att de blir det genom att sälja maten så dyrt att den måste kastas, för att människorna inte har råd att köpa den. Det saknas ett element av vanlig anständighet i handelns beteende liksom ett element av samhällsansvar.

Idag finns digital prismärkning och system som kan identifiera och hålla ordning på varje enskilt matpaket i en butik, helt automatiskt. Det vore därför ganska enkelt att i det närmaste helt få bukt med matsvinnet i handeln. Om priset på varorna görs flexibelt, så att det förändras efter hand som varan åldras kan kunden välja om han vill betala mycket för en vara med lång hållbarhet kvar eller lite för en med kort hållbarhet. Om varan inte blir såld utan måste kastas, är slutsatsen rimligen att butiken antingen har köpt in för mycket varor eller inte stegat ned priset tillräckligt brant för att få den såld. Båda alternativen resulterar i att maten kastas istället för att ätas upp. 

Nuvarande förhållanden inom handeln innebär att överpriserna på varorna är så stora i handeln att det inte besvärar handeln att en tredjedel av varorna kastas och följaktligen inte ger några intäkter alls. Det behövs därför ytterligare incitament. Det kan lösas genom att alla varor som inte hinner säljas, utan istället måste kastas, genererar en straffavgift. Straffavgiften måste vara så hög att butiken motiveras att hålla ned priset så lågt, och successivt sänka det, att varorna inte blir osålda och måste kastas. Jag kan tänka mig att ett sådant system vore självreglerande. Det kan också innebära att mot slutet blir varan gratis. Kunden som finner den i hyllan får den gratis. Senare kan den till och med få ett negativt pris. Kunden får betalt för att välja varan. Om straffavgiften är tillräckligt hög vore det bättre för butiken att betala ett mindre belopp till kunden för att han ska välja varan än betala en hög straffavgift för att den slängs. Kan man ha negativa räntor kan man naturligtvis också ha negativa priser på varor i detaljhandeln. Systemet blir självreglerande. Om inte handlaren prissätter varan så att den blir såld får han så småningom betala för att bli av med den. Incitamentet för att hålla upp priserna på varor avtar eller försvinner.

Någon kan invända att det skulle resultera i att butikerna blev så försiktiga med inköpen att hyllorna skulle gapa tomma. Jag tror att det i så fall är en överdriven farhåga. Den butik som utmärker sig genom att ha tomma hyllor kommer snart även att utmärka sig för att den är tom på kunder. Däremot skulle ett system som det beskrivna kräva vissa kompletteringar, somliga enkla och billiga, andra lite mer sofistikerade. Exempelvis skulle systemet vinna på att kunderna lätt kunde skilja på billig och dyr vara. I sin enklaste form fylls hyllan på till vänster och töms till höger. Lite mer avancerat skulle kunna vara att en digital display på hyllan visar vilka olika utgångsdatum och priser som finns på hyllan. Mer avancerat kunde innebära olika färg på etiketterna, eventuellt dioder med olika färg som gör det lättare att hitta rätt vara.

ICA och andra handelskedjor är mycket duktiga. Handeln kan med säkerhet hitta en billig och bra lösning som gör jobbet - om man vill. Men man kan också vänta på att staten gör en dyr och krånglig lösning som inte gör jobbet men ställer till ett helvete för alla.

Falun söndagen den 28 april 2019

Mikael Styrman

.

Möjligt och omöjligt i klimatfrågan

.

Debatten rasar i media om Greta Thunberg som blivit en internationell symbol för oron över klimatförändringarna eller kanske snarare över oron över att inget görs åt klimatförändringarna. En del verkar tycka att Greta Thunberg är vår tids Jeanne d’Arc. Andra tycker att hon är ett barn som exploateras med oklara personliga konsekvenser för henne själv och att hon istället hör hemma i skolan.

Felet med hela Greta Thunberg-debatten är att den har som utgångspunkt att vi faktiskt kan göra göra något åt klimatfrågan. Många verkar vilja göra något åt saken, något lite. Lika många verkar ha en ganska orealistisk uppfattning om vad som krävs. Det verkar som om många tror att det räcker med att vi håller igen lite, flyger lite mindre och sätter verklig sprätt på miljöbelastningen genom köpa en låtsats-elbil som går några mil med batteridrift. Men den ökning av miljöbelastningen som tillverkningen av den nya bilen resulterar i, den vinner vi inte tillbaka med inbesparingar till följd av den nya bilens drift jämförd med den gamla bilens drift. Men kanske mår självkänslan och samvetet bättre tack vare det självbedrägeri som inköp av en ”elbil” medger? Det är nog så, att den som kan klara sig med en elbil av dagens snitt behöver ingen bil. Så den verkliga inbesparingen sker inte genom att köpa en elbil utan genom att behålla sin gamla bil, men inte använda den.

Jag hör till dem som tror att klimatproblemet är kraftigt underskattat. Isarnas smältning har i själva verket kommit mycket längre än stadsbeduinerna på sina institutioner tror. Den slutliga avsmältningen kommer att gå mycket fort och konsekvenserna för nästan hela mänskligheten blir kolossala och svåra eller omöjliga att värja sig mot. Svält blir förmodligen ett vardagligt problem för nästan alla. När isarna smält försvinner den klimatbroms som avsmältningen i sig innebär och då blir förmodligen temperaturförhållandena mycket svåra.

Avsmältningen av isarna kommer förmodligen att accelerera på det nyss beskrivna sättet även om inte temperaturen skulle öka alls i förhållande till vad som gäller nu. Men eftersom jorden är kraftigt överbefolkad och nio miljarder människor gör sitt bästa för att kollapsa ekosystemen, öka koldioxidhalten och därmed temperaturen ytterligare kommer det att gå så mycket fortare.

Sedan är det skrivet i stjärnorna vad som händer om det gick att bromsa utsläppen märkbart. Förmodligen är trögheten i systemet betydande. Temperaturökningarna kommer att fortsätta under lång tid. Ingen vet hur lång tid. Så småningom infinner sig ett nytt tillstånd av jämvikt. Men ingen vet om det kommer att finnas människor då. Med tanke på vad vi människor har åstadkommit med skapelsen är det inte oförtjänt om det inte finns några människor då.

Vad kan vi då göra åt saken, vi svenskar? Förmodligen nästan ingenting. Vi är nio miljoner av Jordens totalt nära nio miljarder människor. En tusendel. Det spelar ingen som helst roll vad vi vanliga svenska människor gör. Det kommer inte att märkas. Allt vi gör drunknar helt i felmarginalen. Många kommer att att dilla om att vi med vårt goda exempel ska inspirera andra att göra stordåd som ska ändra saker och ting. Vackert tänkt - men bara svammel. Det som istället kommer att ske är att andra - med rätta - kommer att tänka att där kommer de där självgoda svenskarna med sina gynnade förutsättningar och slår sig för bröstet igen. 

Men om man verkligen vill försöka göra något åt klimatet finns det några saker som bör göras.  Människorna ska bo på samma plats som de arbetar eller arbeta på sin bostadsort. Som förr i tiden. De ska kosta att pendla - inte subventioneras. Morot i form av skatterabatt för den som flyttar rätt. Piska i form av avgift, skatt eller allmänna dagsböter för den som envisas med att pendla. Så länge pendlingsraseriet pågår är allt prat om att rädda klimatet bara just prat. En annan sak som man bör göra är åtgärda matsvinnet. Det har stor inverkan på klimatet och insektsdöden, därmed på människans överlevnadsmöjligheter, men det ska jag utveckla i ett annat inlägg.

Nöden är uppfinningarnas moder heter det. Det som kanske kan hända är att någon kommer på ett sätt att binda koldioxiden. Men det återstår att se. Om det inte sker kommer naturen att fixa saken. Naturen kommer att reglera jordens folkmängd och börja bygga upp nya ekosystem.

Falun lördagen den 27 april 2019

Mikael Styrman

.

Bullshit om IS och Sri Lanka

.

Tiden efter attentaten i Sri Lanka har varit full av förvåning hos vana bedömare. En ny terrororganisation som ingen hört talas om tidigare poppar upp som gubben ur lådan och gör en stor samordnad terroraktion med hittills över 300 döda och 500 skadade.

Men det är nog med det här som med det mesta annat att man måste fråga sig ”cui bono”? Vem gynnas?

När det uppstår ett kunskapsvakuum i sådan här fråga tas det ganska snart över av propagandaorganen som fyller tomrummet med uppgifter som gynnar deras intressen. Så kom det så småningom uppgifter om att IS ligger bakom. Och så kom det en normal-enfaldig förklaring till varför attentaten skett. Den går ut på att det är en hämnd för attentaten mot moskéer i Christchurch, Nya Zeeland. Men har då inte lankesiska terrorister några egna bekymmer? Något som ligger dem varmare om hjärtat än att hämnas för dem okända människor i Nya Zeeland? Ja, naturligtvis har de det. Det här luktar ihopljuget lång väg.

Uppgiften om att IS ligger bakom är naturligtvis en uppgift som inte går att kontrollera och inte är mycket värd. ”IS” - i den mån något sådant över huvud taget existerar i mer organiserad form än att snart sagt vilken galning som helst kan utge sig för att vara IS - existerar i symbios med den västerländska vapenindustrin och dess psykopater. Vapenindustrin delar ut vapen och tillhandahåller kunnande, tipsar om kontakter osv till i stort sett vem som helst som kan dra igång en lovande konflikt som håller uppe vapenförsäljningen. De - fortfarande med reservationen att de kan vara vem som helst som vill kalla sig IS - skulle erkänna att de förvandlat månen till en stor grön ost om propagandaindustrin påstod det och det skulle få IS att framstå som något betydelsefullt. Och vapenindustrin har sitt självklara behov - eller intresse, beroende på hur man ser på saken - av att det finns hot och fiender lite här och var i världen. 

Västvärldens politiker och rättsväsende lever i förnekelse. Många är naturligtvis mycket väl införstådda med hur det förhåller sig, men de håller god min i elakt spel när propagandaorgan allt emellanåt förklarar att det är IS, eller det är Iran, eller det är saudierna osv, när det i själva verket vet mycket väl att det är deras egna psykopater som är ute och ställer till djävulskap för oskyldiga människor. Men de som får jobb i psykopaternas industrier är deras väljare, så politiker och rättsväsenden blundar.

Vapenindustrins, liksom politikens, psykopater är duktiga på att utnyttja enfaldiga och/eller misshandlade människors avundsjuka eller bitterhet eller allmänna lättleddhet. Oftare än religiös extremism är nog ekonomisk och/eller juridisk misshandel grogrunden för många attentat.

För att göra attentaten mer begripliga tror jag att man ska jämföra med några andra kända konflikter.

Egypten

Egypten har turistiska sevärdheter i norra och södra delarna av landet. Men i mellersta Egypten finns ingenting. Följden blev att goda inkomster och förmögenheter skapades i norr och söder, men de boende i mellersta Egypten fick snällt sitta på Nilens strand och titta på när kryssningsfartygen med de penningstinna turisterna passerade. Vad hände? Jo, efter ett tag började man skjuta prick på fartygen, så småningom eskalerade det till större terrorattacker osv. Ingen religiös fanatism. Bara ekonomisk besvikelse över världens orättvisor. Sedan finns det säkert religiösa psykopater duktiga på att exploatera missnöjet. Sådana har alltid funnits.

Palestina

Ett annat exempel är Palestina, och Israel. Den konflikten har vi, efterkrigstidens barn, fått växa upp med förklarad som en religiös konflikt - mellan judendomen och islam. Och visst, en sådan konflikt har väl funnits sedan tidernas begynnelse. Men det är inte förklaringen till dagens Israel-Palestina-konflikt.

Förklaringen är en helt annan och mycket mer förljugen. Den har sin förklaring i att de allierade under Andra Världskriget visste mycket väl vad nazisterna höll på med i sina utrotningsläger, men lät dem hållas. Sedan eskalerade krigföringen för de allierade efter hand som krigsindustrins överlägsenhet blev allt tydligare och deras terrorbombning blev nog så hänsynslös som nazisternas terror. Följden blev att segrarna i efterhand behövde rättfärdiga sin terror. Medlet blev möjligen överdrifter om utrotningsfabrikerna. Överdrifterna, eller den propagandadrivna upplysningen, skapade oavsiktligt ett fönster att öppna till ett judiskt återvändande till Jerusalem, efter många herrans år. I Palestina tryckte judarna, med de västallierades hjälp, bort palestinierna, berövade dem deras mark, deras hem och deras försörjning. Det är grogrunden bakom dagens Palestinakonflikt. Inte något religiöst dravel om judar och muslimer även om sådant naturligtvis också ryms i konflikten. Men det är inte kärnfrågan. Kärnfrågan är misshandeln av palestinierna som möjliggjordes av de västallierades lögner och egna krigsbrott.

Sri Lanka

Jag skulle bli mycket förvånad om det inte bakom attentaten mot de femstjärniga hotellen och kyrkor som halkar med genom ”dålig mental precision” i Sri Lanka, döljs människor som blivit ekonomiskt och juridiskt misshandlade med maffiametoder bakom turistindustrin. Om maffiatyper som Sven-Erik Bucht, Anders Sundström och Mats Paulsson får härja fritt i det skenheliga Sverige, med medias hjälp och medan ett helt korrumperat och dysfunktionellt rättsväsende blundar, varför skulle det inte finnas i Sri Lanka? Kanske är det förklaringen bakom tidigare års guerillakrig också? Men ingen står i kö för att plocka fram sanningen. De som blivit misshandlade och vars bitterhet övergått i okontrollerad och dåligt riktad ondska kan inte förväntas kliva fram och förklara. Vilka konsekvenserna skulle bli är uppenbart. Kanske är de inte ens längre helt medvetna om sina egna drivkrafters grund. Den lankesiska regeringen och turistindustrin är naturligtvis inte heller pigga på att räcka upp handen. Farhågan är förstås att det skulle kunna ödelägga önationen som turistmål. Då kommer vapenindustrins propagandadravel om muslimsk terrorism och ”hämnd för Christchurch-attentaten” som en skänk från ovan. Att den lämpliga förklaringen emanerar från samma källor som möjliggjort attentaten är smällar man får ta…

Falun tisdagen den 23 april 2019

Mikael Styrman

.

EU-fasaden krackelerar

.

Sverige blev EU-medlem den 1 juli 1991.

Då var Sverige ett biltillverkande land som länge hade låtit bilindustrins och socialdemokratins  särintressen styra utformningen av landets infrastruktur. Följden av den förda politiken blev att järnvägen mer eller mindre upphörde att fungera. Godstransporterna flyttade över på landsvägarna. Den ekonomiskt överlägsna kustsjöfarten upphörde för allt utom den tunga industrin. Regeringen köpte nytillverkade men oanvändbara lastbilar och traktorer och lagrade dem i mobförråd i tiotusental för att vårda ”sina” väljare. Inrikesflygets plan åkte kors och tvärs över landet nästan helt tomma därför att flygbiljetterna var så dyra att bara politruker som levde på skattebetalarna hade råd att flyga. Jan Carlzon hade visserligen introducerat ”hundralappen” inom Linjeflyg 1978 och det skulle komma att förändra flygets beläggning totalt.

Nu har det snart gått 28 år sedan Sverige blev EU-medlem. Då sades EU vara ett fredsprojekt. Nu efter 28 år kan man fortfarande inte köpa en tågbiljett från Stockholm till Paris eller Kitzbühel. Fortfarande finns det inga tågförbindelser mellan Europas länder. Under EU:s tid har istället Orientexpressen gått i graven. Nya medlemsländer har värvats i öst i vilka man bygger omfattande motorvägsnät och till vilka man exporterar Europas begagnade bilar.

Det som sker i EU är inte olikt det som redan tidigare skett i Sverige. Metoderna är snarlika, drivkrafterna förmodligen precis samma. Nu pratar man visserligen om tågförbindelser mot Europa men av allt att döma är det bara till intet förpliktigande läpparnas bekännelser. Mycket snack och lite verkstad…

Falun söndagen den 21 april 2019

Mikael Styrman

.

Det är inte EU…

.

…som Europas befolkning blir allt mer kritisk emot. Det är istället politiker som är så isolerade från deras väljares verklighet att de inte inser att världen har förändrats. Det är dem som européerna vänder sig emot. Politiker som själva har det oförskämt bra och vilkas inlevelseförmåga och fantasi inte räcker till för att de ska förstå att de själva och deras väljare numera lever i helt olika världar.

Politiker som inte förstår att Europa inte längre är ett stabilt och stigande välfärdsbygge med ökande och jämnt fördelad levnadsstandard. Istället har vår civilisation passerat sitt krön, blivit ett av låglönekonkurrens och högavlönat gränslöst byråkatbygge plågat Europa, dessutom allt mer impregnerat av korruption. Och nu vill Europas EU-parlamentariker att allt fattigare européer även ska föda allt fler och i allt större skaror anländande migranter från Afrika och Asien. Men européerna var ju vana vid att leva av sina kolonier - inte försörja dem.

En del av de nyanlända är välutbildade och kultiverade människor. Andra är mer eller mindre outbildade. Många präglas av en medeltida kulturell nivå - och kvinnosyn. Åter andra är beväpnade och har låg våldströskel. Oavsett vilket som gäller i det enskilda fallet kan ängsliga och plågade européer uppleva dem som ett hot. De intellektuellt högstående och välutbildade nyanlända kan konkurrera ut européer från välbetalda arbeten medan de mindre lyckligt lottade istället framstår som en växande försörjningsbörda och en grupp som kommer att pressa ned lönenivåerna inom enklare arbeten.

Men politikerna ser bara sin barndoms efterkrigseuropa. Stabila, allt mer välmående länder med obetydlig immigration. De ser inte befolkningsexplosionen, utrotade djurarter, kollapsande fiskbestånd, den av jordbruksmetoderna orsakade insektsdöden, migrationen och den växande sociala oron som de åstadkommer. Politikerna vägrar se dem och vägrar att hantera dem. De förväntar sig att deras väljare också ska leva i förnekelse. Det är lätt för politikerna med alla kostnader betalda, med allt mer pengar på kontot vilka de inte behöver använda och inte hinner göra av med att hålla verkligheten på avstånd. Inte lika lätt för deras väljare.

Alla länder håller inte med, går inte snällt i de rikare ländernas koppel. Länder som inte deltar i verklighetsflykten hanteras genom mobbning istället för lyhördhet. Följden blir extrem polarisering. Och Europas befolkning vänder i allt högre grad sina politiker ryggen. Följden blir att EU faller sönder.

Falun söndagen den 21 april 2019

Mikael Styrman

.

Dumheten tog Notre Dame

.

I nyhetsrapporteringen om branden som ödelade Notre Dame i Paris sägs det att lågorna tog Notre Dame. Det är naturligtvis inte helt fel att påstå. Katedralen brann ju upp, eller ned, beroende på hur man är van att uttrycka sig. Men egentligen var det ju dumheten som tog Notre Dame.

Man häpnar när man följer den initiala rapporteringen. Det verkar inte ha funnits någon sprinklerutrustning i katedralen. Ändå måste det ju ha varit helt uppenbart hur svårt det måste vara att bekämpa en brand inne i kyrkan, i tak och spiror.

Ännu häpnare blir man när det framkommer att man får, och vill, ägna sig åt byggnadsarbeten på katedralen utan att brandkåren är på plats - och förberedd för att snabbt inleda släckning - för att förhindra att en brand alls uppstår.

Alla bränder - utom bussar i Stockholm och liknande - är i början små och lätta att bekämpa - om man kommer igång i tid. Det var 400 brandmän inblandade runt Notre Dame påstås det. Om de bara hade satt sig på varsin cykel och begett sig till Notre Dame i tid, hade de kunnat släcka elden genom att pissa på den.

Men om man inte är igång i tid, med en brand i en så stor kyrka, utan den hinner bli övertänd, kan brandmännen lika gärna ställa sig bland den övriga publiken, bakom avspärrningarna, så att de inte skadar sig själva eller andra.

Det finns åtminstone en olycklig byggare i Frankrike idag. Och många fler som kan se fram emot att få skulden, för att inte någon som verkligen kunde ha gjort något åt saken ska få sin beskärda del av skulden, nu när Svarte-Petter ska skickas runt.

President Macron har redan sagt att Notre Dame ska byggas upp igen. Javisst. Det är ett naturligt beslut i den rådande situationen. Och ja, det kan man ju göra. Redan efter en 500 år kommer den att upplevas som genuin.

Men egentligen speglar ju den nuvarande rykande kyrkoruinen bättre situationen i Frankrike. Av det en gång  vackra och charmiga Paris återstår inte längre särskilt mycket. Staden är - i likhet med Stockholm - förvandlad till en motorväg i stadsmiljö. Man besjunger i någon sorts förnekelse något som inte längre finns.

Givet hur Paris skövlats - med de bästa av avsikter - kan man lika gärna riva kyrkoruinen och uppföra ett parkeringshus. Givet situationen i Frankrike kanske parkeringshuset bör ha en moské på taket. Sådant har hänt förr. Att kyrkobyggnader byter religionen utifrån vilken religion som är mäktigast för stunden.

Kanske att Notre Dame inte alls borde byggas upp? Ruinen speglar ju bäst situationen i det en gång så stolta Frankrike. Lite sjukdomsinsikt vore kanske inte så dumt. Men naturligtvis kommer den att byggas upp igen - i förnekelse - och som en symbol för att ena alla goda krafter.

Tänt är bränt, brukar vi säga. Det speglar att våra brandbekämpningsmetoder fortfarande befinner sig på i stort sett samma nivå som på 1100-talet, när Notre Dame började byggas. Ingen utveckling av brandbekämpningsmetoderna har skett. Man tycks inte ha byggt in brandbekämpning i viktigare kulturbyggnader i Frankrike och kopplar inte heller in brandkåren i tid - när det går att förhindra att en brand uppstår. Mot den bakgrunden kan man fråga sig:

Vad ska brinna nästa gång? Louvren? Elyssépalatset? Versailles?

Situationen är nog inte så mycket annorlunda i Sverige. Skillnaden består nog mest i att vi inte har så kända monumentala byggnader i Sverige. Katarina kyrka har ju redan brunnit utan att särskilt många märkte det. Stockholms Stadshus skulle märkas om det brann ned. Kanske Drottningholm? Kungliga slottet i Gamla Stan är ju så fult att det kunde vara en välgärning för stadsbilden om den bajsbruna lådan brann upp. Jag har sagt det förr. Den kunde vara flyktingförläggning. Om den brinner upp slipper man ha en flyktingförläggning mitt i stan. Liknande har ju flumpolitiker redan föreslagit, som ville bygga flyktingmottagningar på Gärdet.

Det går naturligtvis bra att åka runt och svamla och bränna skattepengar, slående sig över bröstet i självpåtagen präktighet, när man utser världsarv - tusentalet hittills. Men verkligheten visar att av inga av alla dessa världsarv återstår annat än på sin höjd grushögar efter tusentalet år, hur mycket man än utser dem till världsarv. Inte ens Notre Dame klarade sig mer än något decennium, efter sin klassning som världsarv.

En ljusning i mörkret dock. Man lyckades rädda en törnekrona som påstås ha burits av Jesus. Vilken tur. Annars hade man tvingats tillverka en ny äkta törnekrona.

Falun tisdagen den 16 april 2019

Mikael Styrman

.

År 2019 - Ett Boeingäventyr

.

Så har det kommit fram att det störtade Etiopiska Boeingplanets piloter gjorde rätt - men planet störtade ändå. Man blir nästan chockad när man läser om hur Boeing lyckats göra planet så svårt att flyga för piloterna vid urkoppling av det självstörtande automatiska styrsystemet. Förmodligen skulle vi häpna om vi fick veta hur lite flygkunnande de som konstruerat planet och dess styrsystem har. Jag misstänker att de inte flugit mycket mer aerodynamiska maskiner än sina skrivbord och datorer.

Tankarna går till Stanley Kubrik’s dystopiska film ”År 2001 - Ett rymdäventyr” i vilken rymdskeppets artificiella intelligens mördar besättningen. Artificiell Intelligens, AI, blir inte mycket bättre än de människor som bygger den. Och Boeing’s och Airbus flygplan blir inte bättre än de tomtar i uppfinnarverkstaden som tror att de är bättre än erfarna piloter på att flyga flygplan.

Falun onsdagen den 3 april 2019

Mikael Styrman

.

Finansmarknadsminister Per Bolund böjer sig för maffian

.
I kölvattnet på Swedbankskandalen böjer sig nu finansmarknadsminister Per Bolund för den grova organiserade brottsligheten.

Han säger i SVT:s Agenda att han är beredd att tillsätta en haverikommission. Men en haverikommission är inte ett substitut för fungerande polis, åklagare och domstolar. Inte heller något substitut för fungerande lagar. En haverikommission är något som man tillsätter för att utreda ett okänt händelseförlopp, en olycksorsak.

Mot korruption och grov organiserad kriminalitet, sådan som visat sig med all önskvärd tydlighet i fallet Swedbank sätter man in polis, åklagare, domstolar och lagar.

Att Per Bolund nu flaggar för en haverikommission indikerar att han inte rår på den svenska maffian. Men det indikerar också att han, förmodligen av partitaktiska skäl, inte vill visa det åt väljarna. Istället väljer han att försöka lura väljarna att en haverikommission är rätta lösningen. Mot grov organiserad brottslighet finns en fungerande patentmedicin:

- Grip dem, utred dem, döm dem, konfiskera deras stöldgods och lås in dem.

Det är klart i ett genomkorrumperat land som Sverige, där korruptionen går över partigränserna, kan vägen dit vara lång. Maffiakontrollerat folk finns lite här och var i förvaltningen. Inte minst finns de bland högre polischefer, åklagare och domare. Med hundraprocentig säkerhet även inne på regeringskansliet. I det här fallet är det extra tydligt eftersom en tidigare finansmarknadsminister sitter i den korrupta Swedbankstyrelsen som nu hålls om ryggen. Men det är ingen orsak för att inte sköta sitt jobb.

- Börja sköta jobbet, Per Bolund. Sluta föra människorna bakom ljuset!

Falun måndagen den 1 april 2019
Mikael Styrman
.

Allt blir dyrare efter Brexit

.

Så sa Frans Timmermans i kvällens Agenda.

Han får säkert rätt, men kanske inte av det skäl han tycks tro.

Det blir 65 miljoner färre betalare när britterna kliver av.

Men EU:s byråkrati kommer sannolikt att växa 

och förmånerna kommer att bli generösare.

Det är klart att det blir dyrare…

Falun söndagen den 31 mars 2019

Mikael Styrman

.

EU-politikers ryggradslöshet kräver total enighet i migrationsfrågan

.

Politiker som inte står för någonting är rädda för allting.

Så är det med EU:s politiker i migrationsfrågan. Många skulle vilja begränsa migrationen från Afrika och Asien. Många fler än de som verkligen säger att de vill det. Men de törs inte. De törs över huvud taget inte ha någon åsikt alls i frågan.

Den till stora delar ännu migrationsvänliga pressen besitter och nyttjar gärna indignationsprivilegiet. Även om mediafolket själva byter åsikt drar de sig inte för att nyttja nämnda privilegium för att hänga ut politiker som visar att de inte längre tror på den åsikt i migrationsfrågan som var realistisk för 15 år sedan, innan befolkningsökning, utfiskning och utsugning startade stora folkvandringar. De är trots allt journalister och redaktörer. Deras själva födkrok är ofta att ta heder och ära av andra människor - även sådana som har samma åsikt som de själva.

Numera törs politikerna inte heller vara för fortsatt invandring. Ja utom den där lilla klicken som alltid rutar in nischen att lova allt åt alla, väl medvetna om att de varken behöver betala själva eller ställas till svars, därför att det alltid finns andra som inte genomför de allra värsta tokigheterna. Rädslan hänger ihop med att ingen vet vart folkopinionen tar vägen. Den är flyktig och ombytlig. Plötsligt händer något oväntat och då ändrar folkopinionen uppfattning. Medvetenheten om vilka dårar man har släppt in i Europa gör att man är mycket väl medvetna om att det inte är fråga OM utan istället fråga om NÄR det händer och VAD som kommer att hända. Då gäller det att inte ha positionerat sig fel, för det kan visa sig ha ändat ens karriär. Men kan man gömma sig bakom att alla ville så och att jag tvingades acceptera majoritetens uppfattning, då räknar man med att klara sig.

Detta trauma gör att Europas politiker inte vågar ha någon åsikt. Åtminstone ingen annan än alla andra har. Det är det som är halmstrået. Att besluta kollektivt i EU, så att alla kan skylla på varandra och ingen behöver stå för sin åsikt.

Därmed skulle en vanlig dödlig kunna tro att det inte spelar någon roll vad man tycker i Ungern eller Polen exempelvis, en så liten del av EU. Men så enkelt är det inte. Om Ungern och Polen lyckas göra på annat sätt visar de ju att det hade varit möjligt att göra på annat sätt. Politisk ryggradslös logik innebär att det är helt oacceptabelt att någon ställer sig vid sidan av och inte underkastar sig en politik som alla avskyr. Varje politiker med oförtjänt självaktning inser att de i så fall varje dag, från morgon till kväll kommer att få höra om skjutningar, väpnade rån, gruppvåldtäkter, knarkaffärer, mord, misshandel och inbrott i sina egna länder  och varje gång kommer de att påminnas om att Ungern och Polen inte gjort så. Det skulle ligga som en våt filt över alla ryggradslösa kräk som inget hellre vill än att framstå som starka humanistiska ansvarstagande landsfäder och -mödrar. Därför måste Ungern och Polen tvingas med. Inte för att humanistiska värden kräver det, inte för att migrationspolitiken kräver det utan för att ryggradslösa politikers karriärer kräver det.

Falun söndagen den 31 mars 2019

Mikael Styrman

.

Sosseintrigerna mot Ebba Busch Thor

.

Så har de kommit igång nu igen. Som väntat. Intrigerna i våra sossetrogna media som går ut på att stigmatisera alla som följer demokratins spelregler och pratar - även med Sverige-Demokraterna.

Taktiken är att hamra in att Sverige-Demokraterna är sprungna ifrån ett nazistiskt parti, utan att nämna att man själva byggde upp Sveriges välstånd på samarbete med Hitler, mot betalning i judiskt tandguld från koncentrationslägren. Miljontals judar och andra hade undkommit terrorn och döden i gaskamrarna om inte Sveriges Socialdemokrater under bigamisten Per Albin Hanssons ledning hade försörjt nazisterna med järnmalm.

Det fungerade bra med vällingbyxorna i de andra allianspartierna. Sosseriet lyckades få stollarna i moderaterna att sticka kniven i ryggen på Anna Kinberg Batra som annars skulle ha blivit statsminister. Sedan fick man Kristersson att gå som en katt runt en tallrik med het gröt utan att våga närma sig den. Liberalerna lyckades man lura på samma inbillade präktighet. Nå det var väl inte så svårt. Det där vet ju alla att det finns i liberalernas dna. Men allt förbleknar naturligtvis i jämförelse med vad man fick psykopaten Annie Lööf att göra med de Afghanska männen som prompt skulle sättas i småskola i Sverige.

Men Ebba Busch Thor verkar inte inte vara lika vinglig som sina kollegor. Kanske har hon lite hjälp av partiets rötter i kristendomen. För de andra som inte tror på någonting är det kanske okänt vad enfaldiga människor är kapabla att göra i islams namn under ledning av makthungriga och hänsynslösa fanatiker. Men för kristna människor är det nog inte lika obekant.

Sosseriet kommer att hata Ebba Busch Thor för detta. Det kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet också att göra. De hatar nämligen allt som sosseriet hatar. Framför allt Vänsterpartiet spelar som regel samma roll som mobbarens kör på en skolgård och springer gärna fram och sparkar på mössan om de sedan kan gömma sig bakom sosseriet och deras media, som talar om för enfaldiga människor vad de ska tycka för att vara som alla andra. Mest kommer dock moderater, liberaler och centerpartister att hata Ebba Busch Thor. De kommer att uppleva det som att hon tar deras väljare, genom att inte vara lojal med den av postnazisterna utlysta bannbullan mot Sverige-Demokraterna. 

Men så är det ju inte. De har själva skänkt väljarna till KD och Ebba genom att lämna dem i sticket medan landet ganska snabbt blir allt mer likt inbördeskrigens Afrika och Mellanöstern. Fast riktigt alla väljare får inte KD. Precis som man förr skojade om att sossarna röstar på sitt parti om så partiledaren vore en häst - så är det ju även med en del av M, L och C:s väljare.

Falun söndagen den 31 mars 2019

Mikael Styrman

.