söndag 21 april 2019

EU-fasaden krackelerar


.
Sverige blev EU-medlem den 1 juli 1991.

Då var Sverige ett biltillverkande land som länge hade låtit bilindustrins och socialdemokratins  särintressen styra utformningen av landets infrastruktur. Följden av den förda politiken blev att järnvägen mer eller mindre upphörde att fungera. Godstransporterna flyttade över på landsvägarna. Den ekonomiskt överlägsna kustsjöfarten upphörde för allt utom den tunga industrin. Regeringen köpte nytillverkade men oanvändbara lastbilar och traktorer och lagrade dem i mobförråd i tiotusental för att vårda ”sina” väljare. Inrikesflygets plan åkte kors och tvärs över landet nästan helt tomma därför att flygbiljetterna var så dyra att bara politruker som levde på skattebetalarna hade råd att flyga. Jan Carlzon hade visserligen introducerat ”hundralappen” inom Linjeflyg 1978 och det skulle komma att förändra flygets beläggning totalt.

Nu har det snart gått 28 år sedan Sverige blev EU-medlem. Då sades EU vara ett fredsprojekt. Nu efter 28 år kan man fortfarande inte köpa en tågbiljett från Stockholm till Paris eller Kitzbühel. Fortfarande finns det inga tågförbindelser mellan Europas länder. Under EU:s tid har istället Orientexpressen gått i graven. Nya medlemsländer har värvats i öst i vilka man bygger omfattande motorvägsnät och till vilka man exporterar Europas begagnade bilar.

Det som sker i EU är inte olikt det som redan tidigare skett i Sverige. Metoderna är snarlika, drivkrafterna förmodligen precis samma. Nu pratar man visserligen om tågförbindelser mot Europa men av allt att döma är det bara till intet förpliktigande läpparnas bekännelser. Mycket snack och lite verkstad…

Falun söndagen den 21 april 2019
Mikael Styrman
.

Det är inte EU…


.
…som Europas befolkning blir allt mer kritisk emot. Det är istället politiker som är så isolerade från deras väljares verklighet att de inte inser att världen har förändrats. Det är dem som européerna vänder sig emot. Politiker som själva har det oförskämt bra och vilkas inlevelseförmåga och fantasi inte räcker till för att de ska förstå att de själva och deras väljare numera lever i helt olika världar.

Politiker som inte förstår att Europa inte längre är ett stabilt och stigande välfärdsbygge med ökande och jämnt fördelad levnadsstandard. Istället har vår civilisation passerat sitt krön, blivit ett av låglönekonkurrens och högavlönat gränslöst byråkatbygge plågat Europa, dessutom allt mer impregnerat av korruption. Och nu vill Europas EU-parlamentariker att allt fattigare européer även ska föda allt fler och i allt större skaror anländande migranter från Afrika och Asien. Men européerna var ju vana vid att leva av sina kolonier - inte försörja dem.

En del av de nyanlända är välutbildade och kultiverade människor. Andra är mer eller mindre outbildade. Många präglas av en medeltida kulturell nivå - och kvinnosyn. Åter andra är beväpnade och har låg våldströskel. Oavsett vilket som gäller i det enskilda fallet kan ängsliga och plågade européer uppleva dem som ett hot. De intellektuellt högstående och välutbildade nyanlända kan konkurrera ut européer från välbetalda arbeten medan de mindre lyckligt lottade istället framstår som en växande försörjningsbörda och en grupp som kommer att pressa ned lönenivåerna inom enklare arbeten.

Men politikerna ser bara sin barndoms efterkrigseuropa. Stabila, allt mer välmående länder med obetydlig immigration. De ser inte befolkningsexplosionen, utrotade djurarter, kollapsande fiskbestånd, den av jordbruksmetoderna orsakade insektsdöden, migrationen och den växande sociala oron som de åstadkommer. Politikerna vägrar se dem och vägrar att hantera dem. De förväntar sig att deras väljare också ska leva i förnekelse. Det är lätt för politikerna med alla kostnader betalda, med allt mer pengar på kontot vilka de inte behöver använda och inte hinner göra av med att hålla verkligheten på avstånd. Inte lika lätt för deras väljare.

Alla länder håller inte med, går inte snällt i de rikare ländernas koppel. Länder som inte deltar i verklighetsflykten hanteras genom mobbning istället för lyhördhet. Följden blir extrem polarisering. Och Europas befolkning vänder i allt högre grad sina politiker ryggen. Följden blir att EU faller sönder.

Falun söndagen den 21 april 2019
Mikael Styrman
.

tisdag 16 april 2019

Dumheten tog Notre Dame


.

I nyhetsrapporteringen om branden som ödelade Notre Dame i Paris sägs det att lågorna tog Notre Dame. Det är naturligtvis inte helt fel att påstå. Katedralen brann ju upp, eller ned, beroende på hur man är van att uttrycka sig. Men egentligen var det ju dumheten som tog Notre Dame.

Man häpnar när man följer den initiala rapporteringen. Det verkar inte ha funnits någon sprinklerutrustning i katedralen. Ändå måste det ju ha varit helt uppenbart hur svårt det måste vara att bekämpa en brand inne i kyrkan, i tak och spiror.

Ännu häpnare blir man när det framkommer att man får, och vill, ägna sig åt byggnadsarbeten på katedralen utan att brandkåren är på plats - och förberedd för att snabbt inleda släckning - för att förhindra att en brand alls uppstår.

Alla bränder - utom bussar i Stockholm och liknande - är i början små och lätta att bekämpa - om man kommer igång i tid. Det var 400 brandmän inblandade runt Notre Dame påstås det. Om de bara hade satt sig på varsin cykel och begett sig till Notre Dame i tid, hade de kunnat släcka elden genom att pissa på den.

Men om man inte är igång i tid, med en brand i en så stor kyrka, utan den hinner bli övertänd, kan brandmännen lika gärna ställa sig bland den övriga publiken, bakom avspärrningarna, så att de inte skadar sig själva eller andra.

Det finns åtminstone en olycklig byggare i Frankrike idag. Och många fler som kan se fram emot att få skulden, för att inte någon som verkligen kunde ha gjort något åt saken ska få sin beskärda del av skulden, nu när Svarte-Petter ska skickas runt.

President Macron har redan sagt att Notre Dame ska byggas upp igen. Javisst. Det är ett naturligt beslut i den rådande situationen. Och ja, det kan man ju göra. Redan efter en 500 år kommer den att upplevas som genuin.

Men egentligen speglar ju den nuvarande rykande kyrkoruinen bättre situationen i Frankrike. Av det en gång  vackra och charmiga Paris återstår inte längre särskilt mycket. Staden är - i likhet med Stockholm - förvandlad till en motorväg i stadsmiljö. Man besjunger i någon sorts förnekelse något som inte längre finns.

Givet hur Paris skövlats - med de bästa av avsikter - kan man lika gärna riva kyrkoruinen och uppföra ett parkeringshus. Givet situationen i Frankrike kanske parkeringshuset bör ha en moské på taket. Sådant har hänt förr. Att kyrkobyggnader byter religionen utifrån vilken religion som är mäktigast för stunden.

Kanske att Notre Dame inte alls borde byggas upp? Ruinen speglar ju bäst situationen i det en gång så stolta Frankrike. Lite sjukdomsinsikt vore kanske inte så dumt. Men naturligtvis kommer den att byggas upp igen - i förnekelse - och som en symbol för att ena alla goda krafter.

Tänt är bränt, brukar vi säga. Det speglar att våra brandbekämpningsmetoder fortfarande befinner sig på i stort sett samma nivå som på 1100-talet, när Notre Dame började byggas. Ingen utveckling av brandbekämpningsmetoderna har skett. Man tycks inte ha byggt in brandbekämpning i viktigare kulturbyggnader i Frankrike och kopplar inte heller in brandkåren i tid - när det går att förhindra att en brand uppstår. Mot den bakgrunden kan man fråga sig:

Vad ska brinna nästa gång? Louvren? Elyssépalatset? Versailles?

Situationen är nog inte så mycket annorlunda i Sverige. Skillnaden består nog mest i att vi inte har så kända monumentala byggnader i Sverige. Katarina kyrka har ju redan brunnit utan att särskilt många märkte det. Stockholms Stadshus skulle märkas om det brann ned. Kanske Drottningholm? Kungliga slottet i Gamla Stan är ju så fult att det kunde vara en välgärning för stadsbilden om den bajsbruna lådan brann upp. Jag har sagt det förr. Den kunde vara flyktingförläggning. Om den brinner upp slipper man ha en flyktingförläggning mitt i stan. Liknande har ju flumpolitiker redan föreslagit, som ville bygga flyktingmottagningar på Gärdet.

Det går naturligtvis bra att åka runt och svamla och bränna skattepengar, slående sig över bröstet i självpåtagen präktighet, när man utser världsarv - tusentalet hittills. Men verkligheten visar att av inga av alla dessa världsarv återstår annat än på sin höjd grushögar efter tusentalet år, hur mycket man än utser dem till världsarv. Inte ens Notre Dame klarade sig mer än något decennium, efter sin klassning som världsarv.

En ljusning i mörkret dock. Man lyckades rädda en törnekrona som påstås ha burits av Jesus. Vilken tur. Annars hade man tvingats tillverka en ny äkta törnekrona.

Falun tisdagen den 16 april 2019
Mikael Styrman
.

torsdag 4 april 2019

År 2019 - Ett Boeingäventyr


.


Så har det kommit fram att det störtade Etiopiska Boeingplanets piloter gjorde rätt - men planet störtade ändå. Man blir nästan chockad när man läser om hur Boeing lyckats göra planet så svårt att flyga för piloterna vid urkoppling av det självstörtande automatiska styrsystemet. Förmodligen skulle vi häpna om vi fick veta hur lite flygkunnande de som konstruerat planet och dess styrsystem har. Jag misstänker att de inte flugit mycket mer aerodynamiska maskiner än sina skrivbord och datorer.

Tankarna går till Stanley Kubrik’s dystopiska film ”År 2001 - Ett rymdäventyr” i vilken rymdskeppets artificiella intelligens mördar besättningen. Artificiell Intelligens, AI, blir inte mycket bättre än de människor som bygger den. Och Boeing’s och Airbus flygplan blir inte bättre än de tomtar i uppfinnarverkstaden som tror att de är bättre än erfarna piloter på att flyga flygplan.

Falun onsdagen den 3 april 2019
Mikael Styrman
.

måndag 1 april 2019

Finansmarknadsminister Per Bolund böjer sig för maffian

.
I kölvattnet på Swedbankskandalen böjer sig nu finansmarknadsminister Per Bolund för den grova organiserade brottsligheten.

Han säger i SVT:s Agenda att han är beredd att tillsätta en haverikommission. Men en haverikommission är inte ett substitut för fungerande polis, åklagare och domstolar. Inte heller något substitut för fungerande lagar. En haverikommission är något som man tillsätter för att utreda ett okänt händelseförlopp, en olycksorsak.

Mot korruption och grov organiserad kriminalitet, sådan som visat sig med all önskvärd tydlighet i fallet Swedbank sätter man in polis, åklagare, domstolar och lagar.

Att Per Bolund nu flaggar för en haverikommission indikerar att han inte rår på den svenska maffian. Men det indikerar också att han, förmodligen av partitaktiska skäl, inte vill visa det åt väljarna. Istället väljer han att försöka lura väljarna att en haverikommission är rätta lösningen. Mot grov organiserad brottslighet finns en fungerande patentmedicin:

- Grip dem, utred dem, döm dem, konfiskera deras stöldgods och lås in dem.

Det är klart i ett genomkorrumperat land som Sverige, där korruptionen går över partigränserna, kan vägen dit vara lång. Maffiakontrollerat folk finns lite här och var i förvaltningen. Inte minst finns de bland högre polischefer, åklagare och domare. Med hundraprocentig säkerhet även inne på regeringskansliet. I det här fallet är det extra tydligt eftersom en tidigare finansmarknadsminister sitter i den korrupta Swedbankstyrelsen som nu hålls om ryggen. Men det är ingen orsak för att inte sköta sitt jobb.

- Börja sköta jobbet, Per Bolund. Sluta föra människorna bakom ljuset!

Falun måndagen den 1 april 2019
Mikael Styrman
.

Allt blir dyrare efter Brexit


.
Så sa Frans Timmermans i kvällens Agenda.
Han får säkert rätt, men kanske inte av det skäl han tycks tro.
Det blir 65 miljoner färre betalare när britterna kliver av.
Men EU:s byråkrati kommer sannolikt att växa 
och förmånerna kommer att bli generösare.
Det är klart att det blir dyrare…

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

EU-politikers ryggradslöshet kräver total enighet i migrationsfrågan


.
Politiker som inte står för någonting är rädda för allting.

Så är det med EU:s politiker i migrationsfrågan. Många skulle vilja begränsa migrationen från Afrika och Asien. Många fler än de som verkligen säger att de vill det. Men de törs inte. De törs över huvud taget inte ha någon åsikt alls i frågan.

Den till stora delar ännu migrationsvänliga pressen besitter och nyttjar gärna indignationsprivilegiet. Även om mediafolket själva byter åsikt drar de sig inte för att nyttja nämnda privilegium för att hänga ut politiker som visar att de inte längre tror på den åsikt i migrationsfrågan som var realistisk för 15 år sedan, innan befolkningsökning, utfiskning och utsugning startade stora folkvandringar. De är trots allt journalister och redaktörer. Deras själva födkrok är ofta att ta heder och ära av andra människor - även sådana som har samma åsikt som de själva.

Numera törs politikerna inte heller vara för fortsatt invandring. Ja utom den där lilla klicken som alltid rutar in nischen att lova allt åt alla, väl medvetna om att de varken behöver betala själva eller ställas till svars, därför att det alltid finns andra som inte genomför de allra värsta tokigheterna. Rädslan hänger ihop med att ingen vet vart folkopinionen tar vägen. Den är flyktig och ombytlig. Plötsligt händer något oväntat och då ändrar folkopinionen uppfattning. Medvetenheten om vilka dårar man har släppt in i Europa gör att man är mycket väl medvetna om att det inte är fråga OM utan istället fråga om NÄR det händer och VAD som kommer att hända. Då gäller det att inte ha positionerat sig fel, för det kan visa sig ha ändat ens karriär. Men kan man gömma sig bakom att alla ville så och att jag tvingades acceptera majoritetens uppfattning, då räknar man med att klara sig.

Detta trauma gör att Europas politiker inte vågar ha någon åsikt. Åtminstone ingen annan än alla andra har. Det är det som är halmstrået. Att besluta kollektivt i EU, så att alla kan skylla på varandra och ingen behöver stå för sin åsikt.

Därmed skulle en vanlig dödlig kunna tro att det inte spelar någon roll vad man tycker i Ungern eller Polen exempelvis, en så liten del av EU. Men så enkelt är det inte. Om Ungern och Polen lyckas göra på annat sätt visar de ju att det hade varit möjligt att göra på annat sätt. Politisk ryggradslös logik innebär att det är helt oacceptabelt att någon ställer sig vid sidan av och inte underkastar sig en politik som alla avskyr. Varje politiker med oförtjänt självaktning inser att de i så fall varje dag, från morgon till kväll kommer att få höra om skjutningar, väpnade rån, gruppvåldtäkter, knarkaffärer, mord, misshandel och inbrott i sina egna länder  och varje gång kommer de att påminnas om att Ungern och Polen inte gjort så. Det skulle ligga som en våt filt över alla ryggradslösa kräk som inget hellre vill än att framstå som starka humanistiska ansvarstagande landsfäder och -mödrar. Därför måste Ungern och Polen tvingas med. Inte för att humanistiska värden kräver det, inte för att migrationspolitiken kräver det utan för att ryggradslösa politikers karriärer kräver det.

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

Sosseintrigerna mot Ebba Busch Thor


.
Så har de kommit igång nu igen. Som väntat. Intrigerna i våra sossetrogna media som går ut på att stigmatisera alla som följer demokratins spelregler och pratar - även med Sverige-Demokraterna.

Taktiken är att hamra in att Sverige-Demokraterna är sprungna ifrån ett nazistiskt parti, utan att nämna att man själva byggde upp Sveriges välstånd på samarbete med Hitler, mot betalning i judiskt tandguld från koncentrationslägren. Miljontals judar och andra hade undkommit terrorn och döden i gaskamrarna om inte Sveriges Socialdemokrater under bigamisten Per Albin Hanssons ledning hade försörjt nazisterna med järnmalm.

Det fungerade bra med vällingbyxorna i de andra allianspartierna. Sosseriet lyckades få stollarna i moderaterna att sticka kniven i ryggen på Anna Kinberg Batra som annars skulle ha blivit statsminister. Sedan fick man Kristersson att gå som en katt runt en tallrik med het gröt utan att våga närma sig den. Liberalerna lyckades man lura på samma inbillade präktighet. Nå det var väl inte så svårt. Det där vet ju alla att det finns i liberalernas dna. Men allt förbleknar naturligtvis i jämförelse med vad man fick psykopaten Annie Lööf att göra med de Afghanska männen som prompt skulle sättas i småskola i Sverige.

Men Ebba Busch Thor verkar inte inte vara lika vinglig som sina kollegor. Kanske har hon lite hjälp av partiets rötter i kristendomen. För de andra som inte tror på någonting är det kanske okänt vad enfaldiga människor är kapabla att göra i islams namn under ledning av makthungriga och hänsynslösa fanatiker. Men för kristna människor är det nog inte lika obekant.

Sosseriet kommer att hata Ebba Busch Thor för detta. Det kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet också att göra. De hatar nämligen allt som sosseriet hatar. Framför allt Vänsterpartiet spelar som regel samma roll som mobbarens kör på en skolgård och springer gärna fram och sparkar på mössan om de sedan kan gömma sig bakom sosseriet och deras media, som talar om för enfaldiga människor vad de ska tycka för att vara som alla andra. Mest kommer dock moderater, liberaler och centerpartister att hata Ebba Busch Thor. De kommer att uppleva det som att hon tar deras väljare, genom att inte vara lojal med den av postnazisterna utlysta bannbullan mot Sverige-Demokraterna. 

Men så är det ju inte. De har själva skänkt väljarna till KD och Ebba genom att lämna dem i sticket medan landet ganska snabbt blir allt mer likt inbördeskrigens Afrika och Mellanöstern. Fast riktigt alla väljare får inte KD. Precis som man förr skojade om att sossarna röstar på sitt parti om så partiledaren vore en häst - så är det ju även med en del av M, L och C:s väljare.

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

söndag 31 mars 2019

Förtydligande om det ansiktslösa kapitalet och Swedbanks stämma


.
Om man verkligen vill bryta banden mellan maffian och våra banker bör naturligtvis även ”det ansiktslösa kapitalet” som räddade banditerna i Swedbanks styrelse åtalas, inte bara för grov trolöshet mot huvudman, utan även för grovt svindleri, i likhet med Swedbanks hela styrelse.

Jag kan svårligen tänka mig att det ansiktslösa kapitalet inte har lovat att ta god hand om spararnas kapital. Att ta god hand om det är inte förenligt med att låta banditer som de i Swedbanks styrelse handskas med det så som de gjort.

Det synas nu om regeringen nöjer sig med att säga att de ”är förbannade” eller om de verkligen avser göra något åt maffian.


Man kan också fråga sig hur styrelseledamöter som beter sig så som Swedbanks gjort får behålla några andra uppdrag. Deras beteende i Swedbank säger naturligtvis en hel del om vems intressen de sätter först i sina andra funktioner.

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

Äntligen sommarkattskörkort!


.
Det var länge sedan regeringen tog itu med något av de stora samhällsproblemen. Men så, när man nästan gett upp blixtrar de till. Nu blir det körkort för husdjursinnehav och fritt fram för politruker att trakassera även vanliga privatpersoner som har husdjur. Då blir det förstås även fritt fram att plundra pensionärer med hjälp av maffiaräkningar för tillsyn och avrättning av katter, baserat på löst eller helt ogrundade påståenden om innehav av övergivna katter.

Sen kan vi förvänta oss den vanliga floden av turkar och araber som byter ut sina kattkörkort utfärdade i Levanten och övriga Mellanöstern mot svenska dito.

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

Inte mycket till husrannsakan


.

Av medias rapportering verkar husrannsakan hos Swedbank ha gått till så, att Swedbank själva fick välja vilka handlingar man skulle lämna ut. Det är väl inte så förvånande? Snarare är det helt i linje med hur tillsynen av våra maffiakontrollerade banker alltid går till.

Bill Browder lär ha polisanmält Swedbank för penningtvätt och kanske annat också. Med all respekt för Bill Browders ihärdiga strävan att komma åt gangstrarna hade han nog haft minst lika goda utsikter att nå framgång om han istället hade skrivit till Kalle Anka.

Falun söndagen den 31 mars 2019
Mikael Styrman
.

fredag 29 mars 2019

Grov trolöshet på Swedbankstämman


.
Jag skulle inte hålla för uteslutet att när man drog upp riktlinjerna för det svenska pensionssystemet hade åtminstone många inblandade de bästa av avsikter. Helt säkert fanns det även inblandade aktörer som både insåg och verkade för att pensionssparandet bara skulle bli ett redskap för maffian att komma över röstkraften i spararnas pengar. Dessutom i utbyte mot höga ersättningar för ofta mer eller mindre odugligt förvaltningsarbete.

Men nu är det sedan länge uppenbart att pensionsfonder är lovligt byte för maffian att plundra. Vi har sett flera exempel. Men låt mig bara nämna två: Anders Sundström/Northland samt Allra. Sundström/Northland därför att det är ett bra exempel på hur riskfritt det är plundra sparare. Allra därför att det är ett exempel på hur även ett korrupt rättsväsende ibland tvingas göra något. I Allra’s fall därför att de gjorde ungefär som alla andra. Men de var så lyxkåta att de struntade i polityren. Myndigheter och rättsväsende slog inte till mot Allra för att de plundrade sparare. Det gör alla i branschen. De slog till därför att de andra skurkarna blev rädda för att även deras plundrande skulle komma att upphöra om Allra fick hållas.

Men det räcker inte att med rätt eller orätt krafsa lite på ytan genom att slå ned på Allra. Man måste också göra något åt den utbredda och grova organiserade brottsligheten som huserar i fondförvaltningssfären. Pensionsförvaltarna har utvecklats till en korrupt maffia som roffar åt sig spararnas pengar och utser och skyddar varandra, i ohelig allians med funktionärer i de företag de är satta att bevaka ägarnas intressen i. Länge har regeringen och rättsväsendet blundat för detta. Man har nöjt sig med att vid behov själva få draghjälp och fördelar från maffian. Det är nu uppenbart vart det har fört oss.

Vi har begåvats med tjuvaktiga banker som behandlar sina sparare och andra kunder som de lever på som kattskit. Men grova brottslingar gullar de med och dem hjäper de att plundra sparare, företagare, stater och skattebetalare - inte bara i Sverige utan även internationellt.

Nu har det gått så långt att inte ens den med skamlöst fräcka lögner illa dolda korruptionen i och kring Swedbank ens resulterar i en ajournerad stämma, ännu mindre i en avsatt styrelse. Nej, kumpanerna i ”det ansiktslösa ägandet” väljer om banditerna och höjer deras arvoden. Och det är ju bara deras synliga arvoden. Givet hur förhållandena inom Swedbank synes vara ligger det i farans riktning att det därutöver figurerar en hel del svarta pengar som missar de verkliga ägarna medan de letar sig fram till funktionärernas fickor.

Sannolikt är vi nära ett läge vid vilket hela pensionssystemet riskerar att kollapsa. Särskilt farligt lever det svenska betalningssystemet som maffians hejdukar lyckats göra nästan kontantfritt.

Ett kontantfritt samhälle med korrumperade pensionsförvaltare och maffiakontrollerade banker - inte världens bästa kombination.

Om Sverige ska undvika ett finansiellt - och kanske även humanitärt - sammanbrott måste regering och rättsväsende lyfta sig i håret - upp ur det korrupta träsket. Lämpligen börjar man med att åtala banditerna, som gav Swedbanks styrelse ansvarsfrihet och valde om dem, för grov trolöshet mot huvudman. Mycket grövre beteende är det svårt att tänka sig. Om inte Swedbankshaveriet resulterar i kraftfulla åtgärder mot dem som har att förvalta spararnas pengar är det ju belagt att ingen tillsyn och inte lagskydd finns. Total anarki föreligger i det finansiella systemet, den tid som ännu återstår innan förmågan att själva göra något åt saken glider ur Sveriges händer.

Falun fredagen den 29 mars 2019
Mikael Styrman
.

måndag 25 mars 2019

Ideologiernas kamp


.
Från början av 1800-talet och fram till våra dagar har anhängare av olika ideologier kämpat för att övertyga varandra om vilket samhällssystem som är bäst - socialism/kommunism eller kapitalism.

Vårt sätt att förhålla oss till denna debatt präglas av att vi stelnat i de förhållanden som rådde när debatten uppstod. Det vill säga en total folkmängd på Jorden uppgående till en miljard människor, intakta ekosystem och skenbart obegränsade resurser.

En bit in i 1900-talet, i kölvattnet på ryska tsardömets motgångar i Första Världskriget, kom chansen för socialdemokrater, som de då kallade sig, att skapa sitt idealsamhälle. Jag ska inte plåga läsaren med att här räkna upp någon lång litania med alla galenskaper som skulle komma att släppas lös. Jag vill bara komma fram till att i slutet av 1980-talet blev det uppenbart att de olika socialistiska systemens belackare hade rätt. Socialismen hade förmågan att från rika tillgångar skapa armod åt de många och överflöd åt ett litet antal politruker som med hjälp av maktapparaten, propaganda och rädsla kontrollerade de många.

Nu har det förflutit ytterligare nästan 40 år. Jordens folkmängd är nu 8 miljarder. Fiskbestånden har, eller är på väg att, kollapsa. Djurart efter djurart utrotas och vårt jordbruk är på väg att skapa en ekologisk kollaps. Kapitalismens företrädare argumenterar ännu för fortsatt tillväxt. Vi kan nu se att kapitalismen, given tillräckligt med tid, skapar armod åt alla, med undantag för en liten elit som med hjälp av maktapparaten, propaganda och rädsla kontrollerar de många.

Skillnaden tycks vara att de socialistiska systemen är oförmögna att frigöra de resurser som finns och göra dem tillgängliga för de många. Kapitalismen å sin sida behöver först kunna ödelägga alla tillgångar innan den kan förmedla samma armod åt de många. I slutändan når bägge systemen samma slutmål - om än kanske oavsiktligt - armod åt alla.

Den slutsats som man kanske kan dra är att, om man bortser från skillnaden i hur makt och terror utövas, når båda systemen så småningom fram till samma slutmål. Men ingetdera förmår hantera det verkliga problemet, som är överbefolkningen.

Vi sitter fortfarande fast i de värderingar som rått en gång, i tidernas begynnelse, när människan var en liten spillra i en oupptäckt och farlig värld, när man i tron på det godas seger visste att mänsklighetens överlevnad krävde stora ansträngningar för att så många som möjligt skulle överleva. Numera råder nästan motsatta förhållanden. För mänsklighetens överlevnad är det bättre ju fler som dör. Men det är sannolikt en metamorfos som vi aldrig kommer att kunna förhålla oss till eller ta oss igenom.

Falun måndagen den 25 mars 2019
Mikael Styrman
.

Odalmannen skapar och utplånar civilisationer


.

Odalmannen, i en vid betydelse mannen som brukar jorden, är en ofta använd symbol för den som skapar liv och civilisationer. Under senare år har vi nåtts av kunskap som säger att vårt sätt att bruka jorden numera inte har denna glorifierade verkan. Tvärtom har vårt jordbruk under lång tid drivit så långt i så felaktig riktning att om rätt ska vara rätt börjar det numera vara dags att tolka om jordbrukarens betydelse. Det blir allt uppenbarare att jordbrukaren inte bara är den som i tidernas begynnelse skapade vår civilisation, utan även blir den som i våra dagar utplånar den.

Vi brukar jorden på sätt som gör den steril. Numera är jordens enda uppgift att hålla upp strået. Näringen till växten rivs fram med kemiska metoder. Inget kan leva där det moderna jordbruket dragit fram. Mikroorganismer utplånas, insekter utplånas och därmed utplånas även vi och vår civilisation.

Vems fel är det då och vem kan göra något åt det? Det är inte helt lätt att svara på. En gång i tiden var samhället enkelt, jordbrukarens incitament och beslutsprocess likaså. Det som växte bra på jorden och gav familjen god utkomst det odlade man. Vårt samhälle och dess ekonomi är idag komplext. Förmodligen upplever de flesta jordbrukare sig snärjda av tvingande omständigheter som inte ger dem någon större valmöjlighet. Ändå är det i slutänden den enskilda jordbrukaren som bestämmer hur hans jord ska odlas. Det är inte staten. Inte heller vare sig banken eller den biokemiska industrin. Eller ska vi säga giftindustrin? Det är ju egentligen ett namn som bättre beskriver dess verksamhet.

I slutänden är det därför upp till den enskilde jordbrukaren att bestämma om mikroorganismer, insekter och människor ska överleva.

På en av människor överbefolkad jord, med utarmade fiskbestånd i sjöar, älvar och hav, med kollapsande djurstammar och näringskedjor, på vilken varje dag någon livsform utrotas, är det industriella monokulturella jordbruket en överbefolkande mänsklighets sista puff, innan vi slutligen utrotar oss själva.

För att mänskligheten, dvs våra barn och barnbarn, ska överleva måste vi anpassa munnen efter matsäcken. Med andra ord anpassa vår folkmängd till vilka resurser som verkligen finns. Inte till de som vi skulle önska att finns. Vi måste också ändra vårt sätt att bruka jorden på, till ett sätt som gör att skapelsen kan överleva. Men det kommer ju inte att ske. Istället kommer vi att på strutsens vis köra ned huvudet i den av vårt jordbruk sterila sanden och vägra att se problemet, eller, i bästa fall, se problemet men komma fram till att det är någon annan som kan och bör fixa det. Vi kommer att fortsätta sprida allehanda gifter och medikamenter på våra åkrar, vilka dödar mikroorganismer och insekter. Vi kommer att förundras över att insekterna dör i år också, trots att vi gjort allting lika som förra året då insekterna också dog, och året innan, och så vidare. Giftindustrin kommer inte att sitta still i båten och se allting gå under. De kommer att komma på det ena efter det andra nyskapande sättet att förgifta mikroorganismer och insekter på ett nytt sätt, med samma slutresultat.

Falun måndagen den 25 mars 2019
Mikael Styrman
.

Vi har stoppat butiksdöden


.
Så uppges Stefan Löfven ha sagt.

Snarare har den väl spridit sig från landsbygden till städerna.





Falun måndagen den 25 mars 2019
Mikael Styrman
.

söndag 24 mars 2019

Nyheten som var för het


.

Tisdag morgon detonerade en minst sagt het nyhet i SVT:s Morgonstudio och den kunde även läsas i några tidningar - pliktskyldigast. Men trots att det var en mycket uppseendeväckande nyhet lyfte den aldrig. Det skulle komma en presskonferens på eftermiddagen och det var naturligtvis givet att den skulle bevakas. Sedan kom inget mer. I det närmast total tystnad följde.

Nyheten var att Norsk Hydro har fått sitt nätverk kapat av utpressare. Att vissa fabriker eller produktionslinjer kan drivas med lokal info men att andra antingen har stannat eller kommer att stanna. Det är inte vilket litet lokalt nätverk som helst. Norsk Hydro är en av världens största aluminiumtillverkare. Nyheten presenterades av Norsk Hydros personal i vad som föreföll vara en improviserad presskonferens. Jag tror att de sa att syftet med att gå ut med nyheten är att man söker efter expertis som kan hjälpa dem med problemet. Det föreföll i högsta grad rimligt för mig. För inte så länge sida fick jag mina datorer kapade och hade snarlika problem. Jag sökte med ljus och lykta efter någon som skulle kunna hjälpa mig med problemet, någon som specialiserat sig på sådana problem. Om 300.000 datorer kapas årligen i en förmodligen åtminstone delvis organiserad grov brottslig verksamhet som omsätter miljarder måste det även finnas sådana som marknadsför sig som problemlösare på området - men icke. Det måste även finnas sådana som åkt fast - men icke. Det senare är ännu mer anmärkningsvärt.

När jag skulle gå in på SVT-Play i efterhand och titta och lyssna lite noggrannare fann jag att censuren tagit hela tisdagens Morgonstudio-sändning. Det där känner jag som gammal elverkschef igen. Så fungerar det alltid när någon gör ett attentat mot en viktigare eldistributions- eller elproduktionsanläggning. Först blir det världens pådrag i media och sedan plötsligt ingenting. Det hänger ihop med elförsörjningens stora betydelse för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Man är helt enkelt livrädda för att sprida sådana nyheter och därmed sprida idén till människor som kan vara beredda att göra liknande saker. Bland annat är man ju rädda för att det ska trigga knäppskallar att gå igång. 

Exakt hur den här censuren går till vet jag inte, men det låter sig ju anas i dagens digitaliserade värld. Det är ju naturligtvis inte så amatörmässigt att någon tomte sätter sig och ringer runt till media och vädjar utan självfallet finns det organiserade strukturer för detta. Det här har ju en positiv och samhällsbevarande sida. Men det har ju också en sida som inte är så trevlig. Det innebär nämligen att det finns ett filter som våra nyheter ska passera och alla nyheter gör inte det. Vi får inte reda på allt som händer, inte heller på vem som trycker på panikknappen och än mindre varför. I fel händer är det här naturligtvis inte samhällsbevarande utan istället samhällsomstörtande. Och det är naturligtvis också ett uppenbart rättssäkerhetsproblem, beroende på vem som censurerar och med vilket syfte.

Givet min bakgrund och mina erfarenheter är jag inte särskilt förvånad över att censuren tog nyheten. Kan Norsk Hydro få sitt nätverk kapat kan naturligtvis många, många fler få det. Det kan vara ett mycket stort hot mot såväl företags- som samhällsekonomin. Men vad gäller orsaken till censuren finns det ingen anledning att censurera för att inte utövarna av kapningar och utpressning ska få veta hur oskyddat samhället är, eller hur tafatt den polisiära kompetensen på området är. Det vet de redan. Kan man kapa 300.000 datorer om året utan att någon, eller nästan ingen, åker fast så är det ju ingen hemlighet för dem som håller på med det.

Men det finns en omständighet till, som jag tror att är det tyngst vägande skälet för att censurera en sådan nyhet. Det är inte att Norsk Hydros nätverk blivit kapat. Inte heller att polisen inte kan klara upp sådana här brott heller. Den verkliga orsaken är att vår politiserade polis har låtit dessa brottslingar hållas under lång tid därför att polisen, och makthavare som inte finns i polisorganisationen, istället för att försöka ta fast dem gör affärer med dem. De anlitas för datorintrång hos konkurrenter, fiender, dissidenter och andra som befaras kunna röja brottslingar inom statsapparaten. I utbyte mot hjälp med makthavares brottslighet fredas datorbrottslingarna mot polisiär uppvaktning. Resultatet kan vi se nu. Om inte Norsk Hydro går säker gör inte många andra det heller. Det är ännu en naturlig följd av den galloperande korruptionen och kriminaliteten i statsapparaten. Det är orsaken till varför nyheten om kapningen av Norsk Hydros nätverk är så farlig att inte svenska folket kan få se den.


Falun söndagen den 24 mars 2019
Mikael Styrman
.


De fega behöver EU:s nejsägare


.
Länder som Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien, vilka är skeptiska eller avvisande till att ta emot migranter - sådana som andra älskar att kalla flyktingar - har en viktig funktion att fylla.

De behövs för att man ska kunna säga nej till det värsta svamlet på migrationsområdet. Men de har också en viktig funktion att fylla genom att de avlastar de av våra politiker som inte vågar stå för något och som gärna vill vara även alla godhjärtade till lags - hur långt från verkligheten de än må vara. Det är då behändigt att kunna skjuta iväg skulden för beslut som man själv stödjer på någon annan. Dem kan man sedan riskfritt spy sin galla över på hemmaplan.

Falun söndagen den 24 mars 2019
Mikael Styrman
.

Den här gången måste Löfven bekänna färg


.

Vanligtvis försöker sosseriet manövrera så att de ger ett intryck av att vara alla till lags.

Den här gången blir det svårare, när det handlar om IS-terroristerna och deras familjer. Vi har sedan tidigare stora populationer i Sverige som flytt undan förföljelse från militanta islamister. Sosseriet brukar alltid göra en ”Pinto-analys” innan man bestämmer sig för vilken grupp man ska stödja. Analysen ska helt enkelt försöka svara på frågan: Vilken grupp kan ge oss flest röster? Den stödjer vi i slutändan.

Ytligt betraktat är sannolikt muslimerna fler i Sverige än de kristna som flytt undan muslimskt förtryck.
Men analysen är förmodligen svårare än så. Är det verkligen så att muslimer i Sverige stödjer en grupp som består av grova brottslingar och terrorister, som har begått bestialiska brott mot mänskligheten i Syrien och Irak? Sådana som även begår grova brott lite varstans i Sverige och gör den muslimska populationen i Sverige allt mer illa sedd, med rätt eller orätt. Vill verkligen muslimerna i Sverige ha hit en grupp som kan förorsaka att nästan alla muslimer så småningom riskerar att bli utkastade?

Hur många svenskar - som inte är muslimer - vill ha hit slöddret och deras avkomma, hur oskyldiga deras egna barn än må vara? Särskilt efter att ta tagit del av hur de burit sig åt mot andras barn och familjer?

Stefan Löfven och de andra ränksmidarna har lite att fundera över och den här gången måste de nog bekänna färg.

Falun söndagen den 24 mars 2019
Mikael Styrman
.

Flytande likkistor perfekta terroristmål


.

Vi har sett det förut. Nu var det dags för en påminnelse igen. När M/S Estonia förliste i september 1994 var den kanske tydligaste erfarenheten att det inte går att undsätta passagerare på ett nödställt flytande nio våningars lyxhotell och köpcenter. Det går inte att få ned passagerarna under säkra former i livbåtarna och få ned livbåtarna i vattnet. Särskilt inte i typiskt förlisningsväder: svår sjögång, hård vind, kyla, mörker.

Omvänt gäller också. Det går inte för flytande nio våningars hotell att undsätta nödställda i vattnet, från andra fartyg. De är helt enkelt inte byggda för att utföra sådana arbeten. 

Igår eftermiddag fick Viking Sky med nära 1.400 personer ombord motorproblem utanför norska kusten, några mil norr om Ålesund. Alla fyra motorer slutade fungera. Det är säkert en intressant historia i sig hur ett ”fartyg” med 1.400 personer ombord kan få alla motorer utslagna samtidigt. Kanske tyder det på att någon åter har försökt att tänka med fel kroppsdel? Ännu har det, av naturliga skäl inte sagts flaska om orsaken.

Ungefär samtidigt fick ett fraktfartyg också motorproblem, inte allt för långt därifrån. Det blir intressant att se om det finns något samband mellan de två haverierna eller incidenterna. 

Enligt uppgifter i media kom Viking Sky så nära kusten som 100 m innan dess ankare fick fäste. Stämmer det var närmare 1.400 personer kanske en hårsmån från döden. Länk till en film på Youtube.

Det vi redan visste fick vi åter bekräftat. Det går inte att undsätta nödställda på ett kryssningsfartyg. Ingenting har blivit bättre sedan M/S Estonias haveri. Viking Sky var nära att förlisa vid norska kusten. Där finns osedvanligt mycket räddningshelikoptrar - mer än man samtidigt kan nyttja vid ett kryssningsfartyg och Viking Sky låg helt nära kusten, så det tog inte lång tid att flyga iland passagerare. Men effektiviteten visade sig vara patetisk. Trots att man inledde operationen på eftermiddagen igår, flög hela dagen igår, hela natten och morgonen hade man, när man idag fått igång fartygets motorer och ställde in den fortsatta helikoptercirkusen inte lyckats evakuera ens en tredjedel av de ombordvarande. Man kan på goda grunder anta, att om inte Viking Skys ankare hade fått fäste igår skulle samtliga, eller nära nog samtliga ombord omkommit. Hade fartygets motorer inte gått att få igång, eller vädret utvecklats ogynnsamt, kunde likväl minst åttahundra strykt med även om haveriet inträffat så sent som idag på förmiddagen, nästan ett dygn efter motorstoppet.

Det är inte mycket som skett för sjösäkerhetens främjande sedan 1994. Förmodligen är inte säkerheten till närmelsevis så högt prioriterad som olika uppfinningsrika sätt att rycka passagerarna på pengar i butiker med falska märkesvaror, restauranger och riggade kasinon och spelautomater.

Den 7 april 1990 omkom 159 personer när Skandinavian Star tog eld. Skulle en brand i dagens kryssningsfartyg sluta på ett bättre sätt? Att döma av hur sjösäkerheten utvecklats sedan 1994 finns det knappast någon anledning att vara hoppfull.

Forfarande lämpar sig kryssningsfartygen därför bäst för att transportera sina passagerare med fartygen i torrdockor - på behörigt avstånd från havet, med brandkåren färdigt på plats vid dockan.

Det här kunde man ju kanske rycka på axlarna åt. Det är ju inte så ofta stora kryssningsfartyg går under och inte har de brunnit särskilt ofta heller. Men nu ser ju verkligheten lite annorlunda ut än 1994 - i världen och Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet.

Under senare tid har ju egennyttiga och hänsynslösa politiker som Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Annie Lööf, Jan Björklund, Cecilia Wikström, med flera, dammsugit Mellanöstern, Afrika och delar av Asien på yrkesbrottslingar och religiösa fanatiker. Dess har man sedan gullat med och öst skattemedel över via deras koranskolor och hel- och halvkriminella moskéer, som under täckmantel använts, och används, till rekrytering och indoktrinering av terrorister och yrkesmördare. Man behöver inte ha mycket fantasi för att räkna ut att alla de här kryssningsfartygen, mot bakgrund av hur 9/11 utfördes, är ”sittande fågel” nästa gång Annie Lööfs och Cecilia Wikströms skyddslingar vill genomföra en bred insats till Allahs fromma och för intjänande av de 72 jungfrurna i paradiset. Och det gäller särskilt nu när de varit i hundratal i Mellanöstern och halshuggit småbarn, våldtagit och förslavat kvinnor och mördat deras släktingar samt ödelagt städer och byar.

Kan man inte undsätta ETT fartyg nära Norska kusten, som formligen badar i resurser - hur kan man då någon annanstans undsätta flera som utsätts för en samordnad attack?

Det är 25 år sedan Estonia förliste. Varför har inte psykopaterna på kryssningsrederierna byggt om sina flytande dödsfällor, och framför allt beställt de nya fartygen, med däck på mer havsnära nivåer från vilka det går att undsätta egna och andras passagerare? Jag måste säga att branschen själv har bäddat för mycket stora problem.

Falun söndagen den 24 mars 2019
Mikael Styrman
.

fredag 22 mars 2019

Historiskt misstag - men av vem?


.
Media rapporterade under torsdagen om att Ebba Busch Thor uttalat att KD ska samtala med alla riksdagspartier - även Vänsterpartiet och SverigeDemokraterna.

Denna för oss vanliga människor så självklara sak har länge varit otänkbar för det makthungriga och mobbande patrasket i politiken vilka tagit sig rätten att vara förmyndare över folket ”från vilket all makt utgår”.

Annie Lööf och Jan Björklund kommenterade saken. De sade att det var ”ett historiskt misstag”. Och visst kommer det att visa sig att det var ett historiskt misstag av Centern och Liberalerna att sätta sig över väljarnas dom. Och på samma sätt kommer det att visa sig ha varit ett misstag att släppa fram Nationalsocialdemokraterna till makten - inte bara en gång - utan två. 

Nu sker det oundvikliga. Det som vi alla vetat att så småningom måste ske. När tillräckligt mycket förnuft äntligen infinner sig i den svenska politiken inser även politiker att de måste respektera väljarnas val. Att de egna väljarna inte alls väger tyngre i vågskålen än andra partiers väljare. Vilken situation hamnar då Annie Lööf och Jan Björklund i, vilka båda bundit väldigt mycket prestige i de översittar- och mobbarmetoder som har rått i politiken? Nu står de där med lång näsa och funderar över hur de kunde vara så korkade att de tog till sig sosseriets mobbarmetoder? Ingen av dem har ännu klivit fram och bett väljarna om ursäkt.

Vad finns det kvar för trovärdighet i två borgerliga partier, som gjort så och dessutom gjort det med stöd av mobbande sossars retorik? Inte mycket…

Både Centern och Liberalerna torde ligga bra till för att nu bli ordentligt akterseglade. De utgör både regeringsunderlag åt Nationalsocialdemokraterna, och vill samtidigt lura i väljarna att de utgör opposition. Nog måste det finnas en gräns för hur mycket fräckhet politiska skurkar kan tillåtas att få komma undan med. 

Liberalerna håller på och demonterar sitt parti, bit för bit. en anpassning till det nästan obefintliga väljarstödet. Jan Björklund verkar vilja ta med sig partiet ned i graven. Det är en gammal sanning att makt är en förgiftad kalk. Den måste erövras och man måste bli fråntagen den. Det är få förunnat att ha förstånd att kliva av i tid.

Det blir intressant att se hur Centern ska ta sig ur det hörn som de genom Annie Lööf så resolut målat in sig i. Den förbannade färgen tycks aldrig vilja torka…

Men inte bara Centern och Liberalerna har gjort historiska misstag. Vem minns inte Fredrik Reinfeldt’s ”öppna era hjärtan” i samband med att han öppnat alla slussar och släppte in och släppte lös många av de grova brottslingar som nu härjar på våra gator.

Vad annat än ett historiskt misstag kan man kalla det när karriärkåta moderater gick i sossarnas fälla och intrigerade bort Anna Kinberg Batra, för att hon hade förstått att det är ohållbart att inte tala med SverigeDemokraterna på så lösa boliner som sosseriets floskler om SverigeDemokraternas historia. Naturligtvis trodde de att det var självklart att Moderat-ledaren skulle bli statsminister. Så var det nog också. AKB skulle ha blivit statsminister om de opålitliga och karriärkåta packet i moderaterna hade låtit henne hållas. Nu blev det inte så eftersom moderaterna lät sig luras att ansluta sig till sosseriets retorik. Där kan man tala om att falla på eget grepp. Partiets image har inte precis förbättrats efter Caesarmordet på AKB och det fiasko som följt därefter och som resulterat i att man nu står där med lång näsa. Som om man sålt smöret och tappat pengarna.

Det mesta talar nog för att moderaternas nedmontering av det egna partiet kommer att fortsätta. Just nu vet ju inte desillusionerade moderater vad de ska ta sig till.

Moderaterna, Centern och Liberalerna har alla skitit i det blå skåpet och håller nu på att få sin rättmätiga belöning. Stefan Löfven och sosseriet kan skratta gott efter att lurat skjortan av de borgerliga clownerna. Bara en sak håller skrattet tillbaka. Kanske var sossarna översluga? Kanske kommer deras list farande tillbaka, som en bumerang? Det är inte mycket som behöver gå någon annans väg för att Löfven och kompani får ta sitt pick och pack och lämna Rosenbad. Många borgerliga riksdagsmän kan se sina piedestaler försvinna med den politik, eller snarare avsaknad av politik, som de hittills ägnat sig åt.

Vill vi ha Stefan Löfven så röstar vi ju på Stefan Löfven. Inte går vi omvägen via Annie Lööf, Jan Björklund eller Ulf Kristersson.

Falun fredagen den 22 mars 2019
Mikael Styrman
.

Viktig kvinnoprotest


.
Sverige Radio har idag berättat om hur djärva rättsivrande kvinnor funnit en metod, som åtminstone behagar dem själva och kanske andra också, för att kraftfullt protestera mot de mest upptänkliga oförrätter.

De klär av sig nakna, åtminstone på överkroppen och målar sina kroppar, och även sina bröst, innan de uppträder i någon offentlig miljö, för att få största möjliga uppmärksamhet för sin sak - och sina kroppar.

Jag har inte kunnat se att någon av dem är ful eller fet eller har hängbröst eller mindre lyckat formade bakdelar, vilket man förstås kan förmoda att har mer än obetydligt att göra med såväl beslutet att genomföra aktionen som valet av metod.

Bäva månde makthavare och missdådare av alla sorter göra när Femen-kvinnorna med sina bara överkroppar är i antågande för att genomföra någon av sina orädda och osjälviska aktioner.

Falun fredagen den 22 mars 2019
Mikael Styrman
.

måndag 18 mars 2019

FAA visste, men värnade affärerna?


.
Enligt en artikel i brittiska The Guardian, som Svenskan refererade till idag, har amerikanska luftfartsmyndigheten FAA åtminstone redan i december vetat i vart fall ungefär vad som kan hända med 737 Max. Men man har nöjt sig med att gå ut med en varning om att Boeing byggt in ett automatiskt stall-skydd i 737 Max som, givet en viss input, gör upprepade försök att sänka nosen på planet. Det står även att det förhållandet, om det inte hanteras, kan ge besättningen problem att hantera flygplanet, leda till kraftig nos-attitydändring nedåt, betydande höjdförlust och möjlig kontakt med marken.

Det tyder kanske på att Boeings fel inte är så abstrakt och svårdefinierat som jag flaggat för - den här gången. Men det väcker vissa följdfrågor. Av den preliminära rapporteringen från de två olyckor som varit med flygplanstypen i Indonesien och Etiopien tycks det även vara så att styrsystemet har maximerat motorernas pådrag samtidigt som nos-ned-kommando givits, vilket i och för sig är naturligt i sammanhanget men också förvärrar situationen. Varningsmeddelandet är inte återgivet i artikeln och i den står inget om gaspådraget, men det är som sagt naturligt i sammanhanget så det är åtminstone rimligt att tänka sig att uppgiften kan ha funnits med i varningen.

Jag tycker att det är lite konstigt hur tongivande branschaktörer tycks vara tillfreds med att tillverkarna bygger styrsystem som inte bara är till stöd och hjälp åt piloterna utan även kan upplevas - och visar sig ha - motarbetat piloterna. Det tycks inte finnas någon sjukdomsinsikt i betydelsen förståelse för att det kan bli fel på tekniska system och att piloterna då måste kunna ta över kontrollen av planet. Jag har använt datorer sedan tidigt 1980-tal och det har inte gått många dagar sedan dess utan att datorerna har spökat i något avseende. Visst, de har inte kraschat varje dag, men nästan varje dag har man blivit påmind om maskinernas och programvarans brister. Men här sätter man plötsligt piloterna närmast under förmyndare och litar blint på nyutvecklade system. 

Naturligtvis har de bättre programvara än vi vanliga dödliga, men det är inte samma sak som att det inte kan bli fel på dem. Någon sa en gång, jag minns inte vem, apropå säkerheten på rymdfärjorna, i ett utslag av svart humor, att de bestod av si eller så många hundratusen eller om det var miljontals delar - allihop upphandlade till lägsta pris. Lite grand så är det nog med trafikflygplan också.

Mot denna bakgrund är FAA:s senfärdighet att agera i den fortsatta hanteringen anmärkningsvärd. Kanske har fokus allt för mycket legat på Boeings affärer och allt för lite på flygsäkerheten? Kineserna verkar köpa många verksamheter som man inte lyckas driva i västvärlden. Om kineserna köper ett krisande Boeing kanske man kan se fram emot att amerikanska myndigheter blir handlingskraftigare mot Boeing. Man älskar att privatisera i USA. Om man säljer FAA också till kineserna blir det nog ordning på flygsäkerhetsarbetet också. Då riskerar kanske FAA-chefer att bli häktade och utlämnade titt som tätt - åtminstone om de inte i tillräckligt hög grad gynnar amerikanska affärsintressen…

Falun måndagen den 18 mars 2019
Mikael Styrman
.

Terroristbekämpningen ”tiltar” rättsskipningen


.
Har Du spelat på flipperspel någon gång? Sådana som fanns på alla kaféer och liknande platser förr i tiden - före dataspelens tidevarv. En kula rullade genom portar och man skulle genom att manövrera två armar skjuta iväg kulan uppåt så att den hölls i spel så länge som möjligt. Men det gick att fuska. Om man försiktigt höjde benen i låga änden av spelet rullade kulan långsammare och kunde fastna i portarna och ge spelaren mängder med poäng och frispel. För att hindra hindra detta byggde tillverkarnas in ett lod som kortslöt, tiltade, spelet när lutningen ändrades. ”Tilt” kom att bli en symbol för något som inte fungerade eller hade bringats ur funktion. Vad har det det då med rättsskipningen och terroristbekämpningen att göra?

Vi har nyss kunnat följa en stor rättegång i Solna Tingsrätt vid vilken ett flertal män som anklagades för att ha förberett terrordåd frikändes. Men de släpptes aldrig. Säpo satte dem i förvar istället med motiveringen att Säpo har hemlig information som inte tingsrätten fått del av. Men hur är det möjligt att man driver en sådan jätteprocess i domstolen och så finns inte i och för sig tillgänglig information i domstolen? Ja men, då "tiltas" ju rättsskipningen.

Om det kan vara på det sättet, då är det fel antingen på anställningskriterierna när vi tillsätter domare eller dito när vi utser säkerhetspoliser. Något har ju slagit allvarligt slint när olika delar av rättsväsendet bekämpar varandra istället för att bekämpa terrorister. Vi kan ju inte ha en ordning som innebär att olika delar av rättsväsendet hemlighåller information för vandra och förvandlar processen i domstolarna till kostsamma men meningslösa charader. Då har hemlighetsnojan gått för långt.

Falun måndagen den 18 mars 2019
Mikael Styrman
.

Boeing - en symbol för den urspårade utvecklingen


.
Problemen som nu drabbar Boeing är inte unika. Det är bara det senaste exemplet på hur mänsklighetens teknikutveckling spårat ur. Många av våra tillverkande företag, flygplanstillverkare och biltillverkare till exempel, följer ett spår som innebär att de utvecklar alldeles för komplicerade produkter. I bilarnas fall har det resulterat i uppenbar suboptimering. Man bygger numera bilar, inte för att de ska hålla och tjäna sina ägare under lång tid. De byggs för att hålla och tjäna sina ägare ganska kort tid för att därefter bli otillförlitliga och driva ägaren att köpa en ny bil. Det uppnås genom exempelvis valet av elektronik i hög grad, vilken med tiden blir otillförlitlig. Fenomenet finns säkert i fler branscher men jag känner inte att jag har på fötterna för att nu kommentera det desto närmare.

Åtminstone för en utomstående betraktare går det inte att se att just den avarten - med förkortad livslängd och tillförlitlighet - även drabbat flygtillverkarna. Men däremot är det uppenbart att de valt en väg som innebär att de bygger flygplan som är så invecklade att deras tillförlitlighet inte kan bedömas eller ens förmodas finnas. Man verkar ha kommit så långt i sin teknikhysteri att något elektronikbefriat alternativ för att kontrollera flygplanen inte längre finns. Ja, det går att koppla bort de självflygande systemen - åtminstone går det att försöka. Men man blir inte av med elektroniken för det. Man byter bara från ett oöverblickbart system till ett annat oöverblickbart system. 

Våra dagars bilar ser inte längre ut som amerikanernas verklighetsfrånvända resursslukande dollargrin från 1950-talet. Men deras funktion, eller rättare sagt brist på förmåga att fungera under längre tid, innebär att de är minst lika resursförbrukande som 1950-talets symboler för obegränsade resurser. Det är nog inte fel att säga att biltillverkarna är skurkar som avsiktligt bygger in programmerat åldrande i sina bilar. När världen är full av chaufförer riktar tillverkarna in sig på att bygga bilar som ganska snart blir otillförlitliga och som redan från början ska köra sig själva, som Airbus och Boeings självstörtande flygplan.

Det grundläggande problemet tycks vara att Boeing har gjort en ”quick fix” på 737 Max. Efter byte av motorer på modellen har planet, enligt brittiska The Guardian, varit benäget att hamna i ett läge där nosen stiger och planet stallar, vilket man ville hålla emot med det nya styrsystemet. Det normala sättet att lösa ett sådant problem är, när det gäller trafikflygplan, att bygga ett balanserat plan med goda stabila flygegenskaper. Det är inte första gången man bygger instabila flygplan. Det före kommer, och eftersträvas -  bland stridsflygplan. Men 737 Max är inte ett stridsflygplan. Metoden andas en övertro på modern teknik. 

Nu ställs Boeing inför åtminstone två grundläggande frågor: Kan man hitta och åtgärda felet/felen som styr 737 Max mot marken med hög hastighet och kan man bibehålla en lösning som innebär att man bygger ett plan som inte har stabila flygegenskaper? Beträffande den senare frågan finns naturliga följdfrågor. Om det grundläggande problemet är att planet inte är stabilt, kvarstår frågan om det även efter uppdatering av programvaran finns omständigheter, eller rättare sagt kombinationer av omständigheter, under vilka det grundläggande problemet kan göra sig påmint med möjliga krascher som följd. Det kan vara så, att inte ens Boeing idag vet om felet/felen som får planen att störta är gemensamma för alla plan i serien eller bara finns på vissa plan. En försvårande omständighet i felsökningsarbetet kan, beroende på vilka rutiner som finns inom Boeing, vara, som alltid vid flygolyckor, att de störtade planen inte finns kvar och därför inte kan jämföras med andra plan i serien. Om programfel eller buggar orsakar krascherna finns alltid möjligheten att det existerar parallella versioner av programvaran, eller att någon inom eller utanför Boeing, kunnat skada eller manipulera programvaran. Det är en sak att söka ett fel som är gemensamt för modellserien men någonting helt annat att söka ett fel som bara finns på vissa av exemplaren. Sedan finns alltid alla teknikers mardrömmars moder, att felet är intermittent, orsakas av en eller flera komponenter och bara uppträder ibland, kanske till och med slumpmässigt. 

Det går inte i skrivande stund, och kanske inte för Boeing heller, att veta om felet på styrsystemet som får 737 Max att störta orsakas av ett enda fel, en bugg, eller av en kombination av fel eller en kombination av buggar och/eller omständigheter som får styrsystemet att krascha planet - ibland, men inte alltid. Situationen, sådan den utvecklats, andas att Boeing släppt ut ett plan på marknaden som inte är vare sig genomtänkt eller färdigutvecklat.

Om inte Boeing med tillfredställande säkerhet kan identifiera de fel, eller i värsta fall fysikaliska begränsningar, som får deras 737 Max att bli självstörtande återstår väl att återvända till gårdagens teknik som ju, såvitt bekant, tjänat flygplanen och deras ägare väl under lång tid. Det blir säkert inte billigt, men troligen mycket billigare än att skrota planen. Men det är knappast förenligt med att bibehålla den inneliggande orderstocken på 737 Max intakt. 

Oavsett om Boeing lyckas lösa problemen eller ej är det ägnat att skada förtroendet för Boeing att man har valt detta sätt att lösa ”nose up-problemet” på. En annan, närbesläktad, sak som ligger i farans riktning är att det inte är säkert att Boeing lyckas hitta en tillfredsställande lösning på problemet, en som vinner flygresenärernas förtroende och sedan i aktivt bruk visar sig förtjäna förtroendet. Det inger stark betänksamhet att Boeing konstruerat ett flygplan som är beroende av ett styrsystem som utför olika hokus-pokus-åtgärder för att planet ska kunna hålla sig i luften. Hur har Boeing tänkt sig att piloter med dålig flygtrim ska kunna hålla planet i luften när styrsystemet lägger av? Har Boeing alls brytt sig om den frågan? Eller har Boeing betraktat sådana bieffekter som "collateral damage" som kan accepteras? Finns det även i fallet Boeing 737 Max inom Boeing en motsvarighet till Fords ”Pinto Memo”?

Falun måndagen den 18 mars 2019
Mikael Styrman
.