Sodom & Gomorra börjar snart

.

Söndagen den 30 juni inleds Almedalsveckan på Gotland.

Det är den moderna svenska motsvarigheten till Sodom & Gomorra. Veckan under vilken den fria spriten flödar, skattepengar slösas bort, svarta pengar byter ägare, förbättrade positioner sökes och korruptionen fritt får breda ut sig i den svenska förvaltningen.

Det skulle vara mer än spännande att få se vad okorrumperade dokumentärfilmare, med diskret utrustning, kan visa upp under nästa års valrörelse, efter ett besök på Gotland.  Vilka granskande inslag kan initieras och underbyggas av en eller flera dugande fotografer och journalisters besök i Almedalen med omnejd?

Av etablerade nyhetsmedia lär vi inte få oss till livs annat än förljugna och censurerade feel-good reportage.

Övertorneå onsdagen den 19 juni 2013

Mikael Styrman

.

Om det finns ett rättsväsende…

.

Massmedia (Nordnytt) rapporterar om att Övertorneå kommun köper vägbelysningsnätet i Övertorneå kommun av Ekfors Kraft AB:s konkursbo för 666.000 kr. Enligt Nordnytt rapporteras kommunalrådet i Övertorneå kommun, Roland Kemppainen, ha uttalat att man köper nätet för en bråkdel av vad det är värt. Och så är det ju eftersom nätet drar in betydligt över två miljoner kr per år och har ett värde mellan 15 och 20 miljoner, uppskattningsvis.

Det blir ju en intressant värdemätare för hurdant tillståndet är med det svenska rättsväsendet. Alla som över huvud taget har några tillgångar att försvara eller hyser minsta tanke på att investera i Sverige har anledning att följa frågans utveckling mycket noga.

Om det finns ens ett nödtorftigt fungerande rättsväsende i Sverige kommer ”konkursförvaltaren” Hans Andersson vid Kaidings Advokatbyrå och Kommunalrådet Roland Kemppainen, samt ett antal medbrottslingar till dem i båda organisationerna, inom kort att sitta häktade för grov stöld, grovt häleri samt grov förskingring, till vilka även kommer att läggas ytterligare åtalspunkter.

Den som lever får se...

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013

Mikael Styrman

.

Inget nytt Saigon…

.

SVT:s Rapport berättar att Talibanerna är beredda att förhandla med USA...

Tänk så skamlöst vinklat man kan rapportera. Inte så lite Bagdad-Bob över Rapports utrikesbevakning så fort USA är inblandat. Ungefär som om Englands lydstater efter Dunkerque skulle rapporterat om att Hitler nu var beredd att förhandla om en villkorslös tysk kapitulation.

Praktiskt taget hela Vietnamkriget rapporterade man om att USA höll på att vinna kriget – ända tills man hals över huvud välte helikoptrar för miljarder i havet för att få plats för sin flyende armé.

Egentligen handlar det ju om att USA vill köpa sig fri lejd ut ur Afghanistan för slippa samma skamliga nesa som i Vietnam och Somalia. Det skulle se så illa ut när barfotakrigarna i världens billigaste armé pucklar på TV-spelsstatisterna i världens dyraste armé. Och hur skulle det går för kamerorna på hjälmarna? Utan bra bild skulle man ju i kontrollrummet hundratals mil bort alldeles kunna förlora kontrollen över situationen. :-D

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013

Mikael Styrman

.

De grandiosa slagordens kommun

.
I Haparanda räds man inte de stora orden.

”En ny tideräkning” sa Sven-Erik Bucht när det blev klart att Ikea etablerar sig i Haparanda. Och det stämmer ju på sätt och vis. Öde centrum, igenbommade lokalt ägda butiker, nedlagda industrijobb och lågavlönade kommuninvånare samt fattigdom som breder ut sig visade sig den nya tideräkningen föra med sig.

”En historisk dag” säger nuvarande kommunalrådet Gunnel Simu, när den nyfattiga kommunen skriver under ett avtal som ger kommunen det sista kommunen skulle behöva - en multiarena som kommunen ska hyra. Det är ungefär jämförbart med att låna för att konsumera eller för att bli omvald.

Det är inte unikt att det byggs arenor i kommuner. Men på annat håll byggs de av framgångsrika lokala företag som ett led i strävanden att hålla kvar sin personal eller av kommuner med framgångsrika lokala företag. Men i Haparanda finns inga lokala framgångsrika företag eftersom kommunledningen där är fokuserad på att slå ihjäl de lokalt ägda företagen. Där hyr man istället av utsocknes lycksökare.

Ärat färdas Haparandas namn över landet. Varför inte låta Sven-Erik Bucht hålla föredrag runt om i landet om underverket i Haparanda? Föredragets namn?

- ”Framgång genom fattigdom åt alla”, förstås!

Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013
Mikael Styrman
.

Skillnad på tiggare och tiggare

.
Norrbottensmedia skriver om det utbrända resultatet av en kollektiv brainstorming vilken gavs det fyndiga namnet Cape East.

När utfattiga romer från Rumänien och Bulgarien tigger på Stockholms gator är det något fult och oönskat, något många blir besvärade av.

När tiggare i Haparanda radar upp sig och vill att någon annan ska driva hotell med stora förluster för att de själva ska få bättre lönsamhet är det inte tiggeri utan ”kraftsamling av entreprenörer”.

Ändå är romerna nog huvudsakligen i en situation som få enskilda romer kan lastas för. Haparanda-tiggarnas situation däremot är självförvållad. Skapad av människor som lät sig bländas av psykopaters ordbajs och förskönande framtidsbeskrivning och röstade för fattigdom. Men nu, när ingen längre kan blunda för att psykopaternas nya tideräkning exporterade pengarna från kommunens invånare och importerade butikskedjor och fattigdom - vad gör ”entreprenörerna” i Haparanda?

De tigger!

Vad blir nästa genidrag för att få Haparanda på fötter efter att de ödelagts av Sven-Erik Bucht och hans kumpaner, med ”entreprenörernas” stöd?

Fler fackeltåg?


Övertorneå tisdagen den 18 juni 2013
Mikael Styrman
.

Advokatsamfundet

.
Advokatsamfundet har problem med den moraliska resningen. Det kan numera sägas vara ett samfund i tiden. Dess situation och roll kan liknas vid den hos ett advokatsamfund i Stalintidens Sovjet eller Hitlertidens Tyskland. Om den jämförelsen är adekvat blir det knappast bättre av att ropa på att staten ska ta över den moraliska renhållningen i samfundet som det inte längre klarar självt. Kanske skulle ett ökat engagemang från andra medlemmar än det kompisgäng som normalt "är" samfundet förbättra situationen? Om advokaterna och dess samfund önskar slå vakt om allmänhetens förtroende kanske man, om uteslutning av omoraliska och kriminella advokater inte visar sig möjlig, kan överväga en klyvning av samfundet i två underavdelningar:

Samfundet Medborgaradvokaterna som sysslar med tvistemål och att försvara medborgare mot övergrepp från det allmänna samt,

Samfundet Politrukadvokaterna som mot rundlig ersättning sysslar med att hjälpa myndigheter och institutioner att plundra medborgarna.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013
Mikael Styrman
.  

Rättsväsendet vs Maffian

.

Land ska med lag byggas heter det. Så brukar moderaterna åtminstone säga. Andra borgerliga partier likaså. Åtminstone till väljarna under valår.

Nu har de goda möjligheter att samtidigt både visa handlingskraft och visa att det som de med en drucken papegojas envishet brukar upprepa verkligen gäller.

När Högsta Domstolen 2010 tog sitt famösa beslut om dubbelstraffningen var det få som tog det på allvar. Eller kanske rättare uttryckt: Det var få som inte insåg att beslutet var mot bättre vetande. Och det var få som trodde annat än att man skulle tvingas ändra det. Framför allt var det få jurister som trodde annat. Mest var det nog en fråga om hur lång tid det skulle ta. Och i det sammanhanget var det många, inklusive mig själv, som inte var särskilt optimistiska.

Men nu har det skett, under förra veckans tisdag. Nu kommer många som fått sina livsverk raserade av skatteverk och kronofogdar som runt om i landet agerat som vore de nazistiska stormtrupper, att få resning och upprättelse.

Det som måste vara nummer ett på listan ”Viktigt att göra just nu” är att sätta stopp för den alltjämt pågående plundringen mot svenska företagare, som möjliggjorts genom dubbelbestraffningen. Den pågår nämligen fortfarande. I det sammanhanget finns flera vägar att gå. Vilken eller vilka som väljs kommer framtiden att visa. Jag vill bara visa på några av möjligheterna:

1.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter gör halt, inför möjligheten av personliga avsked och åtal för dem själva, samt går igenom fall där fortfarande dessa myndigheters plundring pågår och som grundar sig på dubbelbestraffningen, innan fortsatt plundring sker. Exempelvis fall som mitt eget och Ekfors-företagen.

2.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter struntar i Högsta Domstolens utslag, fortsätter sin plundring av drabbade och regeringen byter ut handläggare och chefer i stort antal, från generaldirektör och nedåt, för att få berörda myndigheter att sluta fara fram som nazistiska stormtrupper, och detta får avsedd effekt.

 3.

Skatte- och Kronofogdemyndigheter struntar i Högsta Domstolens utslag, oavsett om chefer byts ut eller ej, och regeringen tillser att rättsväsendet istället agerar. Mot bakgrund av vad som för närvarande utspelar sig i landet, men som maffians drängar i massmedia som vanligt tiger om, inleds istället brottsutredningar inom vilka anhållanden av inblandade chefer och tjänstemän, i kombination med husrannsakningar i bevissäkringssyfte på skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter samt ifrågavarande tjänstemäns bostäder, samt hos nazistiska stödorganisationer som Kaidings Advokatbyrå, Gullesjö och Jonassons Advokatbyrå, Reilers Ingenjörsbyrå, Pite Energi med flera vilka profiterat på rättsrötan.

Att Högsta Domstolen övergår till att fatta lagliga beslut är inte detsamma som att landets administration blir laglig. Men det är ett viktigt steg på vägen. Nu återstår att skyndsamt se till att statsanställda brottslingar börjar följa lagen. Vikten av detta kan nog inte överskattas. Jag personligen tror, att i denna fråga vilar avgörandet beträffande om landets rättsväsende och rättstrygghet kan återvinnas eller räddas under fredliga former, eller om landet fortsätter den hittills rådande kursen mot inbördeskrig, för att inte rättsväsendet skyddar medborgarna mot maffians, och dess underhuggares härjningar.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Inom kort på bloggen

.

Om rättsväsendets vedermödor när döttrar till centerpartistiska och moderata politiker grillar korv i en socialdemokratisk stat.

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Nollsummespelet

.

Ibland undrar jag hur många som egentligen förstår vad det är som händer runt Ekfors Kraft AB. En del förstår förstås mer och andra mindre. Branschfolk som känner till lite om vad som förekommit tidigare och som vet vad maffian ”värderat” nätet till genom Piteå Energi höjer naturligtvis på ögonbrynen. Ett av få elnät i landet som aldrig har haft några elavbrott som inneburit att man behövt betala ersättning till kunderna skulle alltså inte vara värt mer än hälften av de ganska obetydliga latenta skulderna i koncernen? Ett nät som är ett av de effektivast drivna i landet och som har monopol, som har lagskyddad rätt att ta ut de priser man behöver för att verksamheten ska visa tillfredsställande lönsamhet. Men inget värde?

Ändå kommer den kriminella konkursadvokaten Hans Andersson på maffians uppdrag och tjuvarna i Övertorneå kommun släpande på en manipulerad värdering som stannar på ungefär en åttondel av värdet. Och Övertorneå kommun låtsas bjuda dubbelt så mycket… Så att tillgångar och skulder går ungefär jämnt upp.

Det är klart att många i bygden vare sig förstår eller skulle erkänna vilka värden Ekfors representerar. Och att ortens kommunpolitiker är lagda åt att stjäla är ju inte heller något nytt. Vi har ju faktiskt erfarenhet av detta tidigare i familjen. Jag har nog berättat på bloggen tidigare om hur min farfar Viktor byggde Hotell Matarengi tillsammans med några kompanjoner. Jag tror att det stod klart 24 dec 1940. Men man fick inte utskänkningstillstånd av kommunen. Och det vet ju varenda människa hur det går för ett hotell som inte får utskänkningstillstånd. Så man överlät hotellet efter en tid på en annan innehavare som inte heller fick lönsamhet och som i sin tur överlät hotellet till kommunen – som genast fick utskänkningstillstånd.

Så det är inget nytt vare sig att det bor tjuvar i kommunen eller att en del av dem blir politiker. Det som är nytt är att staten och rättsväsendet blivit så förödda under senare år att de inte längre kan hålla emot propåer från politiker och andra kriminella element som dränerar statliga företag på både lönsamhet och verksamhet.

Det är också nytt att de suspekta elementen i form av politiker, tjänstemän, konkursförvaltare med flera numera inte tycks ha någon självbevarelsedrift. Att de inte drar sig för att stjäla helt öppet. Uppenbarligen helt trygga i uppfattningen att de inte löper någon risk.

Det är ju en sak att man inte bjuder riktigt den smörja sådant läder kräver så länge det finns ett, om än litet så dock hopp, om att rättsväsendet ska resa sig ur sin förnedring och ställa detta kriminella pack till svars. Och det är ju en sak att kollektivt jävlas med en företagare så länge han måste driva en samhällsviktig verksamhet och måste ta ansvar för den.

Men hur blir det sedan? När den man har förföljt och bestulit inte längre har någon verksamhet att värna medan plundrarna däremot själva har egendom och störningskänslig verksamhet att sköta. Hur klarar man sig då? Har man tänkt på det? Eller är problemet det klassiska när neandertalare är ute och leker raketforskare? När de rånar banker exempelvis och planerar perfekt fram till och med bankrånet och sedan tar planeringen bara slut. Är det så man har planerat den här gången också? Eller hur ser planen ut för att alla de som initierat, beordrat, planerat och deltagit i plundringen ska kunna sova tryggt om natten i förvissning om att just deras verksamhet inte ska visa sig sakna det skydd som min verksamhet hittills inte visat sig åtnjuta? Kommer det att visa sig att det åter var Sickan Jönsson som stod för planläggningen?

Jag är inte säker på att man förstår det riktigt, men genom att inte betala sina räkningar till det lokala elverket, genom att undandra ägaren det för näringsverksamhet nödvändiga skydd som en rättssäker stat innebär och genom att värdera företaget till ungefär noll kronor har man ju de facto även värderat alla sina egna egendomar och tillgångar till samma värde.

Är man medveten om det och har planerat för det eller kommer det som en fullständig överraskning? För rättssäkerhet är ju inte någon enkelriktad gata. Den kan inte begränsas, bara förloras. Om inte jag har något skydd, så inte har de heller något. Många som är medansvariga tror sig vara dolda och för mig okända. Som om bara de ganska obetydliga statister som syns och skymtar fram i media är inblandade. Men det här är ju inte kommunala angelägenheter. Det är nationella angelägenheter. Anonymitet och diskretion främjar ju som bekant ofta grav kriminalitet. Men ibland är den ju bara en from förhoppning, en illusion :-)

Stockholm måndagen den 17 juni 2013

Mikael Styrman

.

Stockholm och cyklarna

.
Med stor förvåning har jag följt hur man ”anpassat” Stockholms gator till cykeltrafiken. Eller uttryckt med andra ord: hur man försöker få ihjäl cyklisterna i Stockholm. Jag har ibland kommit på mig själv med att tänka att den som har hittat på det här måste vara galen. Men naturligtvis handlar det inte om uttrycklig galenskap. Snarare om egennytta och hänsynslöshet.

Man leder cykeltrafiken med dess oskyddade trafikanter inne bland bilarna. Den cyklist som ska cykla i Stockholm måste vara ganska tuff, menar jag. Och den fientliga attityden tycks cyklisterna ta med sig i umgänget med fotgängarna? Hur ska man annars tolka att det tycks vara så att många fotgängare tycker sämre om cyklister än om bilister?

I alla fall har jag tyckt att det är märkligt att man drar cykeltrafiken inne bland bilarna, men därmed har det blivit. Kanske finns det goda skäl för det, har jag tänkt.

Nu har inte jag följt med när det nuvarande systemet infördes. Så jag vet inte hur turerna har gått som lett fram till dagens lösning. Men varför har man löst det så som man faktiskt har ”löst” det? Det ger ju närmast intrycket att vara ett sätt att sabotera alla ansatser att cykla i Stockholm...

Jag har inte intresserat mig nämnvärt för frågan men kunde inte låta bli att haja till när jag korsade en gata i tyska Kiel härom dagen. Det är naturligtvis så staden ska planeras - i kombination med en väl fungerande lokaltrafik - om staden ska vara människovänlig. En stad för människor - inte för bilar.

Kiel i Tyskland. Gångbana och Cykelbana på människors villkor.

 I den svenska politiken tycks det ofta handla om något som påminner om "Herre på täppan" som vi lekte i småskolan. Vi delade in oss i två lag. Det ena skulle erövra kullen och det andra skulle försvara den. Men kullen var en och samma oavsett vem som var anfallare eller försvarare.

Vi blev så småningom vuxna och slutade leka "Herre på täppan". Men en del av oss blev politiker och de verkar ha blivit kvar i barndomens lekar.

Så tycks det nämligen vara i den svenska politiken. Det lag som just nu har makten försöker driva igenom en fråga. Ofta något som byråkratin har kommit fram med. Och det andra laget försöker förhindra det. Ibland växlar makten och då tycks det ofta bli som i "Herre på täppan" De nya makthavarna försöker driva igenom den fråga de nyss gjorde sitt bästa för att förhindra. Och den nya oppositionen gör sitt bästa för att stoppa det förslag man nyss försökte driva igenom. Det är naturligtvis ansvarslöst och ett hån mot skattebetalarna vars pengar man slösar bort genom att försöka sabotera politiken.


När minst 50% av resurserna används till att sabotera för motståndarlaget är det kanske inte så konstigt om den genomförda politiken lämnar ett och annat övrigt att önska.

Stockholm söndagen den 16 juni 2013
Mikael Styrman
.

Den långa marschen

.

Från oktober 1934 till oktober 1935 genomförde kinesiska röda armén en serie reträtter under svåra umbäranden, för att komma undan nationalistkinas armés försök att ringa in röda armén. Som åtminstone de äldre vet lyckades reträtten och Chiang Kai-sheks armé drevs så småningom i intern landsflykt. Till det som vi tidigare kallade Formosa, numera Taiwan. Jag vill inte göra några liknelser i övrigt till kommunistkina annat än att peka på att det ibland krävs svåra umbäranden för att komma undan besvärliga hot och missförhållanden.

Nu i tisdags beslutade Högsta Domstolen, enhälligt och i plenum, med alla justitieråden närvarande, att ändra sitt ohållbara tidigare ställningstagande i frågan om den i EU otillåtna dubbla bestraffningen. Det blev genast första-nyhet på medias websidor men städades ganska snart undan till förmån för mer obetydliga nyheter.

I åratal, decennier, har den organiserade statsbrottsligheten godtyckligt plundrat företrädesvis svenska småföretagare med hjälp av skattetilläggen. De har kunnat överklagas, till namnet åtminstone, men i många fall, förmodligen de flesta, har överprövningen bara varit en chimär. Flertalet domare i förvaltningsdomstolarna har lydigt och snällt accepterat att de bara varit deltagare, statister, i djupt politiserade skendomstolar, vilka har haft till syfte att åstadkomma ett falskt alibi för svenska staten. Allt för att inte alla skatteprocesser med de näst intill nazistiska skattetilläggen skulle hamna i Europadomstolen. Det hade naturligtvis inte varit någon hedrande uppvisning.

Det låter sig inte bedömas än, huruvida Högsta Domstolens beslut är ett samförståndsbeslut mellan Högsta Domstolen och regeringskansliet. En slags eftergift ägnad att söka återvinna rättsväsendets förtroende efter de många avslöjande rättsskandaler som kommit i dagen på senare tid. Skandalerna kring Thomas Quick, rättsläkaren och obducenten samt Catrine da Costa, med flera, har visat att den vackra fina gräddtårtan som det svenska rättsväsendet gärna vill visa upp i själva verket var en tunna surströmming nödtorftigt nedkletad med gammalsovjetisk industrigrädde.

Alternativet är förstås att det vi bevittnar är ”den långa marschen” i den svenska Högsta Domstolens tappning. Ett sätt för rättsväsendet att samla sig för att vrida sig ur maffians grepp om rättsväsendet - den ekonomisk-politiska maffian: politiken och den ekonomiska maffian i förening, där det inte är så lätt att säga var den ena slutar och den andra tar vid.

Jag befarar att det är det föregående alternativet som gäller. Men jag hoppas att det är det senare. I vilket fall som helst kommer det att bli en lång marsch, med för en del svåra umbäranden, innan vi har ett fungerande rättsväsende i Sverige, som kan frigöra sig från maffians korrumperande frestelser och hot, för att skipa rätt och värna rättssäkerheten istället för att som nu springa maffians ärenden. Annars blir följden svåra umbäranden för alla.

Sverige kan inte leva på att plundra sina företagare in på bara benen och omöjliggöra deras företagsdrift och deras entreprenörsskap. Sverige kan inte heller leva på att låta en inkompetent och idélös, men välorganiserad, maffia vara taket för entreprenörsskapet i landet. Nedläggningarna och utförsäljningarna som en inkompetent bankmaffia lämnat efter sig står nu tätt som ett spjälstaket i landet samtidigt som staten allt fräckare mjölkas till den ena efter den andra ”nyttigheten” som vi inte behöver. Om någonsin liknelsen med kon som mjölkas så hårt att den riskerar att dö äger tillämpning så är det väl i dagens Sverige.

Oslo fredagen den 14 juni 2013

Mikael Styrman

.

Som en tjuv om natten

.

Jag seglade just förbi Oscarsborgs fästning, vid Dröbak i Oslo-fjorden. Där sänkte norrmännen det tyska slagskeppet Blücher den 9 april 1940 när de tyska nazisterna kom som en tjuv om natten för att besätta Norge. Tack vare norrmännens och Oscarsborgs bemannings handlingskraft i samband med det överraskande anfallet kunde kungen och regeringen fly landet och etablera en exilregering i London och därifrån organisera motståndet mot nazisterna.

Oskarsborgs fästning, vid Dröbaksundet i Oslofjorden. Här drev Överste Birger Eriksen och Kommendörkapten Andreas Anderssen, och deras mannar, in en viktig första norsk spik i den grova organiserade tyska brottslighetens kista, när de sänkte det tyska slagskeppet Blücher den 9 april 1940. Ett gott hantverk, väl i nivå med det som en kompetent och hederlig domare, åklagare eller journalist är kapabel till inom sina respektive områden, när de övervinner sin rädsla.

Det var handlingskraftigt gjort av norrmännen. Men det var lättare för norrmännen och på den tiden. Lättare att identifiera brottslingarna. Man kan undra hur det skulle ha gått om brottslingarna den 9 april inte hade kommit i tyska krigsfartyg försedda med tyska och nazistiska flaggor? Om de istället hade infiltrerat den norska staten så som maffian har identifierat den svenska staten – hur hade det gått då?

Om tyskarna istället hade iklätt sig norska myndigheters kännetecken och tagit över norska företags verksamhet. Om de i åratal hade tagit alla intäkter och lämnat företagen att gå i konkurs och därefter stulit hela inkråmet i företagen genom SS-officerare kamouflerade till konkursadvokater. Om den norska kronofogden hade kommit som en tjuv om natten och utmätt och sålt norrmännens egendom - för att betala andras skulder, trots att den betalningsskyldige hade egen egendom att betala med.

Skulle norrmännen haft sinnesnärvaro att försvara sitt land då?

Jag är långt ifrån säker på det. Situationen blir mycket svårare att överblicka, och fienden svårare att genomskåda och känna igen, när han inte uppträder öppet utan gömmer sig bland de egna. Hur ska man veta vem som är vem? Vilka domare är riktiga domare och vilka är maffians män? Vilka kronofogdar är riktiga kronofogdar osv. Och om man i statliga verk byter ut cheferna mot maffians folk – kan då ”riktiga” tjänstemän fortsätta att vara det eller blir alla strax maffians män?

Vad vågar man göra? Vem kommer att vinna? Alla vill vara på den vinnande sidan. Särskilt de som bor i ett för dyrt hus finansierat genom lån i maffians banker. Se där, några av svårigheterna som gör att svenskarna har så svårt att värja sig mot maffians anfall.

Oscarsborg heter förmodligen så för att den ursprungligen var en svensk försvarsanläggning, skulle jag tro. Eller en svensk-norsk namngiven efter regenten under unionstiden. Vi har förmodligen också en motsvarighet till Oscarsborgs fästning. Åtminstone en intellektuell fästning. Men vart ska den rikta sina kanoner för att försvara landet mot maffians angrepp och vem ska våga trycka på avtryckaren?

Oslo fredagen den 14 juni 2013

Mikael Styrman

.

Om Efim Wechsler hade försvarat sig

.

Pling-pling! … Pling-pling! ….swisch….swisch…swisch. Några grabbar i de busiga pojkåren passerar oss bakifrån på gångbanan ungefär samtidigt som vi möter två unga föräldrar med barnvagn. Och där kommer en ung mamma till med barnvagn och där en med barnvagn och två tre kläppar som kan gå själva och busar runt sin mamma. Vart vi ser är det mammor, gravida mammor, mammor med barnvagn, pappor med barnvagn och ungar – hur mycket som helst verkar det.

I Övertorneå?

- Nej, i en förort till Stockholm.

I Övertorneå har det enligt uppgift fötts ett (1) barn det senaste året! I hela kommunen.

Det är här, i en förort till Stockholm, som den verkliga vidden av den kommunala katastrofen i Övertorneå och grannkommunen Haparanda blir uppenbar.

Inte så konstigt att den inträffat kanske, eftersom kommunledningen helt har slutat driva och utveckla kommunen eller att se till medborgarnas bästa. Istället har man koncentrerat all kraft i många år åt att driva ut den egna befolkningen och ödelägga det lokala elverket. Allt för att värna den maffialiknande organisation som är den egna maktbasen. Man har förhalat bygglov för viktiga elanläggningar 46 år, för att skydda Vattenfalls monopol – som om det skulle vara en kommunal angelägenhet. Riksbekanta och olösliga konflikter har man skapat gällande vägbelysningen och genom att låta bli att betala avsevärda belopp. Allt för att försöka få det lokala elverket i konkurs. Det politiska inflytande har utnyttjats för att få till låneuppsägning och tiotalet misslyckade konkursansökningar. Upprepade gånger har man åkt ned till regeringen i Stockholm för att få det lokala elverkets koncession indragen och företaget tvångsförvaltat. Det föregående har lyckats en gång. Det senare har lyckats tre gånger med mångmiljonkostnader som följd och ökande kostnader för kunderna. En sågägare och några medarbetare, vilka systematiskt stal ström under många år, utan att betala för sig eller betala skatt för miljonbelopp, föranledde tvångsförvaltning vid ett tillfälle. Man har till och med ordnat fackeltåg med företagarna mot det lokala elverket. Samtidigt har näringspolitiken i kommunen och mycket av den övriga kommunala verksamheten förvandlats till lekstuga. För efter hand som kommunens invånare har röstat med fötterna och lämnat detta riksrötägg till kommun har politikerna själva istället ”gått i barndom”.

Så till den milda grad har man gått i barndom att man på uppdrag av maffian som plundrar skattebetalarna på tusentals miljoner genom Vattenfalls skenaffärer utomlands, lägger fram en svindelvärdering av elnätet som stannar på kanske 1/3 av elnätets värde. En värdering så skum att inte ens de skummaste av konsultföretag ville vara med. Men i den gamla sovjetinspirerade kommunen Piteå fanns rätt mix av kriminalitet, hänsynslöshet och lojalitet med parti och maffia. I Piteå, där man låser in åldringar ensamma på nätterna, för att det finns så mycket annat roligt att göra för skattebetalarnas pengar än att slösa dem på gamlingar som ändå ska dö snart.

Och denna fejkade värdering lägger man fram under hemlighetsmakeri och tisslande och tasslande. Som när oempatiska och mentalt störda småflickor, i grundskolans andra klass, samlas i hemlighet för att bestämma hur man ska mobba en annan flicka - för att åstadkomma mest skada.

Man säger att man ska köpa nätet för 72 miljoner och att det ska leda till ännu högre tariffer än de man redan höjt till, trots att man sa att man bråkade med elverket och fördyrade verksamheten för att det skulle ge kommuninvånarna lägre kostnader. Men om man köper nätet för 72 miljoner behöver knappast tarifferna höjas. Ett Ekfors som får driva sin verksamhet utan att värja sig mot nazister och maffia betalar igen en sådan köpeskilling på 4,5 år.

Varför ljuger då kommunledningen för kommuninvånarna om detta? Varför säger en kommunledning till sina väljare att man ska höja deras priser om man köper elverket? Förmodligen därför att allt detta bara är apspel. Kommunen tänker inte köpa något elverk. Och banden till maffian är starkare än till kommuninvånarna. Det enda kommuninvånarna är bra till är att välja om politikerna. Skulle väjarna misslyckas så är det i alla fall politikerna själva som räknar rösterna - utan inblandning av andra. Så det ordnar sig ändå. Det har det alltid gjort.

Meningen är förmodligen, att Vattenfall ska komma ridande som riddaren på den vita springaren och bjuda lite mer och samtidigt förklara att man är så ”effektiva” att om man köper blir inte höjningarna av. Men ett företag med en PR-avdelning bestående av 500 personer kan nog knappast vara effektiv i något enda avseende. Maffiafolket inom Vattenfall har redan grundat genom att skrämma bort andra budgivare som är beroende av goda relationer med Vattenfall. Det skulle aldrig förekomma i ett friskt företag.

Varför då just 72 miljoner och varför den fejkade värderingen? Jo det är för att maffian i samarbete med den korrumperade konkursadvokaten Hans Andersson gör en falsk upphandling. Spektaklet med kommunpriserna, och det avsiktliga läckaget är till för att lägga ett tak på prisbildningen. Ett tak som gör det möjligt att skenbart lagligt, skenbart korrekt sälja elnätet till ett pris som gör att det går jämnt upp men som bara är en bråkdel av det verkliga värdet.

Och det blir accepterat av kommuninvånarna av ren lättnad eftersom man först skrämt dem med höga priser. Kommunledningen får på så vis även syndernas förlåtelse för att man inte köper nätet. Men allt är sålunda grova bedrägerier.

Så här gick det till i Tyskland på 1930-talet när bland annat judarna plundrades på all sin egendom av de tyska nazisterna. Vanliga busar förstås, men det passade bra att kalla sig nazister och lova guld och gröna skogar åt folket. Men alla vet vi hur det gick när busarna tog över en gammal kulturnation som Tyskland. Då gjorde man det först omöjligt för judarna att driva sina företag. Sen köpte man, eller stal helt sonika dem. Köpte man gjorde man en värdering själva som visade att tillgångarna inte var värda något. Och judarna fick välja mellan att acceptera eller gå hem med huvudet under armen, eller åka till Treblinka, Mauthausen eller Auschwitz. Och det är ”ungefär” vad de har i beredskap för mig. Jag har redan suttit två gånger i politiskt fängelse och har nu ett politiskt betingat näringsförbud. Jag säger ungefär, för ingen har nämnt Treblinka. Men det där med ruinerandet stämmer.

När busarna tog över Tyskland ledde det på några år till hela landets ödeläggelse, stora delar av Europas ödeläggelse och mellan 55 och 60 miljoner döda. En av de många vars företag blev stulna av nazister har under senare tid blivit kända för svenska folket. Det var Efim Wechsler. Han tvingades sälja sitt företag, möjligen för en spotstywer, till Walther Sommerlath, tysk nazist, senare far till Sveriges drottning. I utbyte fick han vissa tillgångar i Brasilien och for dit. Olika åsikter råder om huruvida Efim Wechsler fick skäligt eller oskäligt betalt av Walther Sommerlath och det kan vi inte klara ut här. Men vi vet att de flesta judar inte fick behålla någonting. Sex miljoner förlorade inte bara allt de ägde utan även livet efter en tids plåga under omänskliga förhållanden i koncentrationsläger.

Alltihop för att busarna lovade tyska folket guld och gröna skogar. Alltihop för att det tyska folkets egennytta överskuggade samvetets påminnelser om judarnas öde. Och alltihop för att tyskarna inte tog itu med brottsligheten i den tyska offentliga förvaltningen. Men vi har facit. Vi vet hur det gick när man lät busarna hållas.

Vi kan svårligen utan förbehåll fördöma tyska folket och vi kan definitivt inte anklaga judarna för att de inte gjorde motstånd och tog itu med brottslingarna. Ingen kunde väl förstå hur illa det skulle sluta? Ingen hade varit med om något liknande tidigare. Men vad hade hänt om Efim Wechsler och de andra judarna istället hade försvarat sig och gjort motstånd. Vad hade hänt förutom att Sverige förmodligen hade haft en annan drottning nu?

Möjligen hade det då räckt med lokala skador inne i Tyskland. Kanske några tiotusen döda. Merparten av dem grova förbrytare, många offentliganställda men likafullt förbrytare.

Eftersom vi har facit och vet vad som kan hända när man faller undan för förbrytare så vet vi också, att när staten tas över av förbrytare och därför inte längre förmår rena sig själv, måste medborgarna för en tid använda sig av förbrytarnas metoder, för att befria staten från kriminalitet. Bättre några tusen döda idag, förbrytare respektive frihetshjältar, än miljoner döda och svår misär imorgon.

Den här gången kommer Efim Wechsler att försvara sig. Då är det bäst att statsförbrytarna är säkra på att de är duktigare. För någon andra chans får de inte.

Stockholm söndagen den 9 juni 2013

Mikael Styrman

.

Mutfrämjandet

.

Thorsten Cars är en erfaren svensk jurist. Han har ett gediget CV som alla kan läsa som googlar hans namn. Han var under åren 1978-1997 ordförande för Institutet mot mutor. Eller ”Mutfrämjandet” som det också skulle kunna kallas. Mutfrämjandet är ett bra exempel på hur många organisationer i Sverige, som borde vara samhällskritiska, endast är selektivt samhällskritiska. Medan exempelvis Amnesty i många länder kritiserar sina egna regimer för politiskt förtryck kritiserar även svenska Amnesty deras regimer. Politisk förföljelse i Sverige tiger man om, ser inte, hör inte.

Cars, för att återvända till honom, intervjuas av Uppdrag Granskning, apropå Telias Soneras skumraskaffärer i Uzbekistan, vilket kan läsas på SVT:s hemsida. Han uppger där att den svenska mutlagstiftningen är skriven för demokratier. ”Och man har inte ett ögonblick tänkt på den situation som uppstått här. Det vågar jag säga eftersom jag varit med om lagstiftningen”

Det är naturligtvis ingenting annat än bullshit.

Verkligheten är att den svenska mutlagstiftningen är mycket medvetet och omsorgsfullt skriven, i nära samarbete med de som mutar, för att göra det i stort sett omöjligt att åtala och döma de som mutar.

Om man låter maffian skriva lagarna behöver man inte vara förvånad över att inte maffians medlemmar blir dömda.

Och att den svenska domarkåren består av juveler av Thorsten Cars kaliber gör ju inte saken bättre. Men det förklarar förstås en hel del av exempelvis turerna i Thomas Quick-fallen och samt Catrine da Costa-målet.

Stockholm söndagen den 9 juni 2013

Mikael Styrman

.

Döden i Haparanda

.

På fredag morgon lämnade jag det döende Övertorneå för att tillfälligt besöka ett nästan lika döende Haparanda. Det var ett tag sedan sist. Jag har visserligen varit dit för att delta i någon mindre rättegång gällande apspelet kring Ekfors Kraft AB, men då inte tagit mig tid att se vad som har hänt med staden. Men nu är det sommar och staden borde blomstra – och det gör den inte.  Och jag blir ledsen, men är inte förvånad. Precis det här är det förväntade utfallet av Sven-Erik Buchts och Kristina Lugnets eskapader.

Jag såg i någon tidning, för några dagar sedan, att någon av maffians hejdukar klagade på Haparandas kommunledning, att man inte lyckats förvalta arvet efter Bucht. Men det här har inget med den nya kommunledningen att göra. Det vi nu kan se i Haparanda är en logisk följd av att man bjöd in de rikstäckande och ofta utlandsägda kedjorna och konkurrerade ut den lokala, och lokalt ägda, handeln. Det är också en följd av att man med hela propagandapparaten i ryggen lurade i människor falska och helt grundlösa och verklighetsfrämmande förhoppningar. Och det lyckades. Man lurade framför allt lokala företagare med på båten för att genomföra, för en nykter betraktare, uppenbart dödfödda investeringar.

Idag kan vi se följden. Haparanda har förvandlats till en spökstad. Till ett Klondike efter guldruschen. Fast det blev aldrig någon guldrusch. Några åkare fick bränna lite diesel och i huvudsak inpendlade byggjobbare hade att göra ett tag. Några Haparandabor gick från bättre avlönade heltidsjobb i industrin till sämre avlönade deltidsjobb i handeln. Men var det egentligen någon fördel för bygden?

Sven-Erik Bucht har blivit välgödd riksdagsman på att lura människor. Och Kristina Lugnet blev vinprovarnas vinprovare med sitt Bullshitverk – Tillväxtverket – som drog från hotell till hotell på skattebetalarnas bekostnad för angelägna äventyr, konferenser och fester. Idag är hon arbetsbefriad, knuten till regeringskansliet och försörjd med lyxlön till döddagar.

All kapitalbildning, i den mån det över huvud taget sker någon i Haparanda, sker numera i södra Sverige, eller utomlands. Inte ens det enklaste investeringsbeslut kan längre fattas av lokala företag eller företagare. Bucht och Lugnet har förvandlat Haparanda till handelskedjornas galärslav. Inte ens den gamla naturliga samlingsplatsen, korvkiosken på torget, har klarat sig. Den gapar ensam och öde på torget. Och intrycket av alla tomma lokaler i centrum är massivt. En spökstad – ett blivande ghetto.

Och ute i Ikea-land, utanför staden, jobbar man mer eller mindre gratis för att orka skicka hyrespengarna till IKEA i Holland, Schweiz eller Lichtenstein eller vad det nu kan vara, i det land där nästan alla företag utom IKEA plundras av skatteverket, för att tillräckligt med skattemedel ska kunna slösas bort av ansvarslösa och inkompetenta puckon.

I näringsfastigheterna i Haparanda gapar lokalerna tomma, liksom snart fastighetsägarnas balansräkning. Men IKEA fick tomten gratis av Sven-Erik Bucht. Tomten som en gång stals av stadens styrande med den falska förevändningen att man skulle göra fågelskyddsområde av den. Men det blev inget fågelskyddsområde. Det blev ett utfyllt och asfalterat industriområde med två plåtlador på. Och det blev några av Sven-Eriks underhuggare genom fönstret inkastade flaskor. För att skrämma lokala ordföranden i naturskyddsföreningen. Men ingen annan Haparanda-företagare skulle nog ha fått tomten gratis, fågelskyddsområde eller ej. Men den som dränerar bygden på allt kapital gynnas av kommunen(!). Förr hade nog en politiker som Sven-Erik Bucht inte blivit invald i riksdagen. Han skulle ha blivit rullad i tjära och fjäder och blivit utjagad ur staden, för att aldrig komma tillbaka.

Jag skrev då, när det begav sig, i Greger Toolanens tidning, om masshysterin som man piskade upp. Men jag talade av allt att döma för döva öron.

Tydligaste exemplen är väl livsmedelshandeln som förr blomstrade inne i staden, men nu kämpar utanför en stad som snart bebos av enbart pensionärer. Med vilken kroppsdel har man tänkt när man har räknat ut att pensionärerna ska släpa sig ut utanför staden för att göra sina inköp. Visst, några gånger är det roligt. Men när det sedan måste upprepas i på daglig basis att man med kanske värkande leder och begynnande hjärtsvikt ska släpa sig runt i en jätteaffär för att få hem lite mjölk, ägg och bröd…

Det andra tydliga exemplet är missfostret som man använde för att förstöra Sundholmens Camping. Jag har tidigare liknat den med en militärförläggning i det postsovjetiska Murmansk. Och det finns väl ingen anledning till någon annan bedömning idag. Det är ganska fascinerande att så annars dugande personer kan drabbas av en sådan kollektiv hjärnblödning. Och vilken idiot kom på att göra en jättestor OCH HÖG bastu? Knappast någon bastubadare i alla fall. Alla som vet något om bastu vet att de flesta människor har ett visst mått av personlig integritet som gör att man inte gärna vill bada kollektivt i stora samlingar obekanta människor. Ja, med undantag för dyngfulla tornedalingar då och ryggborstarföreningen med allt äldre och allt mer motbjudande bastubadande gubbar i Kukkolaforsen som ska vikas ut i läns- och lokalpressen varje sommar. Men det är väl knappast för deras badande och boende som anläggningen byggdes? Och alla bastubadare vet vad höjdskillnaden innebär för temperaturen i bastun. En bastu ska därför inte byggas på höjden.  Hur kan människor gripas av en sådan ja-sägarmentalitet att inte någon enda kan förmå sig att slänga ett sådant urbota dumt förslag i papperskorgen? Och hur kan man över huvud taget komma på den enfaldiga idén att det skulle behövas hotellkapacitet för att människor ska komma långväga ifrån för att handla i kedjor som ser likadana ut utanför varje befolkningscentra av betydelse? Hela anläggningen ser ut som om den är till för att inkvartera politiska fångar. Nästan det enda som den här nationen är bra på numera….

För att fullfölja Sven-Erik Buchts visioner återstår nu bara att muddra älvfåran så att stränderna börjar lukta skit. Men det hörs ju vara på gång.

Som sagt, tjära och fjäder – det var tider det.

Stockholm lördagen den 8 juni 2013

Mikael Styrman

.

Maffians dag

.

Andra länder har självständighetsdagar, befrielsedagar och liknande. Men i Sverige, som ännu inte blivit befriat, har fårskocken igår firat att den organiserade brottsligheten ännu härskar i landet.

Övertorneå fredagen den 7 juni 2013

Mikael Styrman

.

Förtroendet är lätt förbrukat

.

Detta inlägg är inspirerat av en anonym kommentar till bloggen ”Fel fokus hos polisen”.

Det är klart att massmedia tenderar att överdriva sådana här ”spännande” fenomen som Husby-kravallerna. Men som motvikt har vi ju polisens informatörer som alltid förringar. De kan ju, näst intill, stå framför 13 brinnande bilar och säga: äsch, det är bara grabbarna som grillar korv. Inget att bry sig om.

Om folk i allmänhet debatterar kravallerna, eller inte, säger inte så mycket om allvaret i frågan. Det säger mer om hur verklighetsfrånvarande många svenskar är, i sin bubbla, mellan Sportnytt, Let’s Dance och förskönande nyhetsrapportering i regimtrogna media. Minns att Fidel Castro, något år innan han störtade den korrumperade Batista-regimen inte hade mer än 12 man med sig i Sierra Maestra.

Jag drar en annan slutsats än Du om polisens skjutningars betydelse. Utan polisens skjutningar är det som utspelat sig orättfärdiga kravaller och skadegörelse. Efter polisens skjutningar är det för många fråga om en rättfärdig protest mot en översittarpolis.

Det finns naturligtvis mycket människor som kan oroa andra i tättbebyggda områden. Det köper jag. Men däremot inte att en dålig dag på jobbet eller ett familjebråk resulterar i att piketen bryter upp dörren, slänger in distraktionsgranater och skjuter ”oroshärden” till döds med skott i huvudet för att därefter ljuga och skylla ifrån sig. Det är alldeles för mycket framtidsdystopi för att kunna accepteras. Det är inte ok – och det rättfärdigas inte av att det är tätt befolkat.

Jag kan hålla med om att polisens arbetsmetoder länge hämmats av välvilliga och inkompetenta sossekäringar som sett sig själva som det godas ställföreträdare på jorden. Samma verklighetsfrånvarande sällskap som får trafiken att stanna på våra vägar och får vägnätet och hela samhällsekonomin att kollapsa, för att vägpengarna använts till lekstuga – för att de tycker att det är synd att någon ska behöva dö och därför driver nollvisionen. Vi är sju miljarder invånare i världen. Med en antagen medellivslängd om 65 år, dör 107 692 308 människor om året eller 3,4 människor varje sekund. De flesta av dem dör i förtid på grund av levnadsförhållanden. Och tokkäringarna håller på att få hela samhällsekonomin att stanna för att inte EN enda ska behöva dö i just trafiken i Sverige - någonsin. Det är lika realistiskt som att kräva badsjöar med rent vatten men förbjuda regnet. Det är väl bara en tidsfråga innan idioterna har det också på manifestet? Och framför allt är det ett hån mot alla människor i världen som lever under svåra förhållanden att så hänsynslöst slösa bort resurser på nonsens.

Jag delar helt Din syn på hur poliskåren bryter ned sina medarbetare.

För övrigt så menar jag inte att polisen ska låta folk hålla på och bränna andras bilar osv. Men det problemet löser man inte genom att låsa in folk enligt amerikansk modell om man sedan inte gör något åt att polisen bryter sig in hos folk och skjuter dem till döds. Och det finns en stor risk med att kväva människors möjligheter att uttrycka missnöje. Risken är att man inte får veta något om vad som är på gång innan man utsätts för en attack som är så väl organiserad att man inte kan värja sig mot den. Och det är inte troligt att allt avlyssnande av verkliga och inbillade "fienders" telefoner och bostäder hjälper.

Vi har en mycket liten poliskår i Sverige. Som jag tror Du själv har varit inne på, är de som duger till ordningspoliser en mycket liten del av en kår som i det sammanhanget till stor del består av attrapper, som bara är poliser på papperet.

Anledningen till att vi kan ha en liten poliskår och ändå få samhället att fungera är att allmänheten har någotsånär förtroende för polisen m fl institutioner. Om vi accepterar att de inte är världsmästare men ändå gör jobbet någotsånär och är våra vänner – då finns förtroendet kvar.

Om åklagarna och domstolarna fortsätter att alltid fria poliser, vilka tokigheter de än ställer till med, om domstolarna beter sig som i Quickfallen och åklagarna stjäl som korpar från beslagtaget gods och om polisen börjar bete sig som hos den 68-åring de sköt till döds i sin bostad i Husby – då är förtroendet fort borta. Och det är mycket möjligt att utvecklingen då blir så snabb att inte förtroendet kan återvinnas i tid.

Efter två-tre lokala kravaller med stenkastande ungdomar, som håller på i någon vecka är resurserna uttömda och då kollapsar möjligen rättsstaten och övergår i anarki. Vem som då tar över eller vilken framtid vi går till mötes är en öppen fråga.

Det här tror man allmänt att inte kan hända i Sverige. Jag är inte alls övertygad om det. Sverige är en koloss på lerfötter, med utomordentligt sårbara system, och åratal av import av människor från andra länder har gett oss en annan demografisk bas. Vi har numera mycket svenskar som förstår att staten, byråkratin och politiken är en organiserad maffia som medborgarna måste skydda sig emot. Det kan därför gå mycket fort från inkompetent lekstuga till totalt sammanbrott.

Jag kan ju bara ta mitt eget exempel. Med kommuner som inte betalar sina räkningar för att, med ”rättsväsendets” hjälp kunna stjäla ett attraktivt företag som gjorts fredslöst av ”myndigheter” som på allt sätt, och i strid med lagens både bokstav och intentioner istället försöker omöjliggöra dess verksamhet. – Hur tror de egentligen att människor tolkar detta? Vad tror de egentligen att ska komma att hända?

Allt fler tycks komma till insikt om att den grova organiserade brottsligheten numera har våra institutioner i så fast grepp att bara ett totalt sammanbrott kan resultera i en sanering och därefter en uppbyggnad av en rättsstat. Ett sammanbrott skulle, även om processen är blind och ostyrbar sannolikt förenkla många processer som skulle vara väldigt tungrodda och aldrig komma i mål med dagens system, som innebär att maffiamedarbetare ska döma sina likar. Det har ju för länge sedan resulterat i beröringsskräck som fått ”rättsväsendet” att sysselsätta sig med fyllebråk och fortkörningar istället för den grova kriminaliteten utövad inom våra institutioners ram och som därför äventyrar samhällets fortbestånd.

Jag är medveten om riskerna och nackdelarna med en sådan utveckling men samhällets totala oförmåga att ta itu med och värja medborgarna mot kriminaliteten i samhällsapparaten gör att jag kommer att välkomna en sådan utveckling när den kommer. Det tror jag allt fler svenskar gör efter hand som de upptäcker att de inte har något skydd mot den offentliga brottsligheten.

Övertorneå onsdagen den 5 juni 2013

Mikael Styrman

.

Fel fokus hos polisen

.

Såg en intervju med en polis i TV4:s nyheter nyss. I kölvattnet på den sociala oro, eller kravallerna om man så vill, som började i Husby utanför Stockholm och spred sig över landet, söker polisen efter de personer som organiserade kravallerna.

Upprinnelsen var, att polisen belägrade en lägenhet för att den 68-åring som bodde där var orolig och slängde käft med polisen. När han drog sig tillbaka till sin bostad bröt polisen sönder dörren, därefter kastade man in distraktionsgranater i personens hem - som om man anföll en tungt beväpnad armégrupp. När den boende rusade ut (på grund av distraktionsgranaterna?) sköt man denne med flera skott till döds – bland annat med skott i huvudet.

Vem skulle inte bli urförbannad om en grupp piketpoliser bryter sönder dörren till ens bostad och kastar in distraktionsgranater i hemmet? Och vem tycker dessutom att det är ok att polisen fullföljer med att skjuta en till döds? Skulle någon känna sig korrekt behandlad om han eller hon visste att åklagaren i polismål, Eva Finné, sedan skulle kröna verket genom att utreda om EN polis gjort sig skyldig till vållande till annans död?

Hur många i Lidingö, Djursholm, Danderyd och på Östermalm hälsar med tillfredsställelse polisens nya giv att bryta upp deras dörrar, kasta in distraktionsgranater och skjuta husfolket i huvudet?

Polisen uppgav efteråt att mannen var beväpnad med machete. Kanske var han det – jag vet inte. Men var det i så fall anledning att kasta in distraktionsgranater och skjuta honom till döds? Och kan man lita på polisens uppgifter? De påstod också att mannen dog på lasarettet. Fast det framkom senare att mannen med bred marginal var stendöd innan han lämnade bostaden.

Det är ett återkommande problem att poliser i känsliga frågor ljuger som en häst travar. Hur är det möjligt att vi inte har nolltolerans mot ljugande poliser? Så gott som alltid förlorar den enskilde medborgaren när ord står mot ord och motparten är polis. Den enda rimliga konsekvensen av det är att poliser som beslås med att ha ljugit i tjänsten undantagslöst avskedas. Risken är förstås, med beaktande av nuläget, att det inte blir så många poliser kvar i tjänst.

Jag är av den bestämda uppfattningen, att när bakgrunden är som den är, har polisen fel fokus när den prioriterar att söka efter den som organiserat kravallerna. Det är, menar jag, inte fel att göra gällande att det är polisen som organiserat kravallerna genom oskicklig tjänsteutövning och kriminellt beteende.

Och åklagaren gör sitt bästa för att få till fler kravaller genom att inleda förundersökning om misstänkt vållande till annans död. Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit i media förfaller det rimligare att brottsrubriceringen vore tjänstefel + skadegörelse + hemfridsbrott + vållande till annans död alternativt mord samt osant intygande och eventuellt även något anstiftansbrott. Sedan blir det den fortsatta utredningen och i slutändan domstolen som tar ställning till vad åtal väcks för respektive vad som avdöms. Allt annat än att inblandade poliser tas ur tjänst tills utredningen föranleder annat är en rättsskandal.

Jag menar, att åklagaren har förbrukat allmänhetens förtroende och att hela åklagarmyndigheten äventyrar sitt förtroende hos allmänheten genom att gå på i känd Thomas Quick-stil.

Om det inte är polisens och åklagarmyndighetens absoluta avsikt att få till ytterligare kravaller förefaller det av nöden påkallat att byta ut åklagaren i målet och se över brottsrubriceringen.

Det finns naturligtvis länder där ett agerande som det ovan beskrivna från polis och åklagare är helt ok. Låt inte Sverige bli ett sådant land.

Övertorneå tisdagen den 4 juni 2013

Mikael Styrman

.

Ljusning i Northland-mörkret

.

- Äntligen! Efter rader av motgångar kunde Northland-projektet ikväll skönja ett första hoppingivande litet ljus vid horisonten. Peab har, enligt norrbottensmedia, lovat att om inte ”konsortiets” ultimatum accepteras kommer Peab inte att utföra något ytterligare arbete åt Northland. Redan det uttalandet utgör ju ett tungt argument för att förkasta ”konsortiets” ultimatum och försätta Northland i konkurs.

Mot bakgrund av hur höggradigt korrumperat – och korrumperande – Peab blivit i den offentliga byggsvängen, är ju företaget numera knappast kompetent att utföra något vanligt hederligt arbete längre. Det måste därför rimligen vara en betydande fördel för Northland om Peab drar sig ur.

Ytterligare positiva effekter som blir följden av att Peab drar sig ur, är att företaget slipper ifrån de famösa fraktavtalen, som åtminstone symboliskt fått Northland och Peab att framstå som en ko och en mjölkmaskin. En annan positiv effekt är att spektaklet med rysligt ineffektiva leveranser utan färdigt utbyggd infrastruktur, med hisnande förluster som följd, kan upphöra. Utleveranser kan vänta tills företaget är konkurrenskraftigt, om någonsin. Fler möjligheter är att det öppnar för att välja en, eller flera andra byggentreprenörer för de återstående byggarbetena i Svappavaara och Narvik.

En konkurs skulle även göra det möjligt att verifiera anrikningsverkets funktion och effektivitet utan den kostnadsstress som föreligger om full produktion ska pågå innan anläggningen är färdigbyggd och utprovad.

Och, sist men inte minst, skulle en konkurs ge visst andrum för analys om huruvida hela projektets affärsidé håller, mot bakgrund av de verklighetsfrämmande transportlösningarna och den klart bistrare verklighet som projektet rör sig mot, beträffande efterfrågan och prisbild för malmen.

Jag säger inte ATT kontakt med verkligheten skulle resultera i att anrikningsverket säljs och plockas ned, men jag säger att det KAN bli följden av en nykter genomlysning av projektets förutsättningar. Pajalas pensionärer skulle då kunna återgå till att jaga älg, plocka bär och ligga på sofflocket. De som idag pendlas in för att jobba i Pajala skulle kunna jobba på hemorten istället. Under alla förhållanden bör projektet inte drivas vidare utan att ha utsatts för en ordentlig genomlysning och denna resulterat i fortsatt drift.

Övertorneå tisdagen den 4 juni 2013

Mikael Styrman

.

Stora konsekvenser

.
Stora konsekvenser för obligationsinnehavarna. Det hotar "konsortiet" med om inte obligationsinnehavarna går med på att låta sig rånas. Det skriver NSD idag:

Det påminner starkt om prästens förmaning mot mannen som skulle stenas till döds för att ha hädat, i Monty Phyton-filmen "Life of Brian".

När han hädade igen, sa prästen:

- Du gör det bara värre för Dig själv!

Här är youtubeklippet för den som vill fräscha upp sitt minne: http://youtu.be/MIaORknS1Dk

Övertorneå måndagen den 3 juni 2013
Mikael Styrman
.

Råförskingrarna vs Råkapitalisterna

.

Sluta grina och svamla i media nu, Bengt Niska. Det är inte alls synd om Dig och Du försöker bara föra folk bakom ljuset, i vanlig ordning.

Tala istället om hur mycket pengar Du och Dina kumpaner har slösat bort när Ni näst intill odugliga dilettanter har lekt storföretagare.

Vilka offentliga institutioner som inte alls får ägna sig åt sådana spekulativa satsningar har undergrävt sin verksamhet genom att slänga pengarna på skojarna bakom Northland?

Ni bör fråga Er vilka som är ”råkapitalisterna” som Bengt Niska så kärnfullt uttrycker det för att lura sina väljare. Är det de människor på annat håll som har investerat i gruvan i förhoppningen att trygga sina pensionssparares medel? Eller är det Pajalaborna som har dragit till med fantasipriser för att utföra enkla okvalificerade sysslor och på det sättet bidragit till att ge gruvan en helt felaktig kostnadsnivå? Om det är så innebär det att råkapitalisterna i Pajala kan ha fallit på eget grepp. Och nu ska alla tycka synd om dem efter att de har plundrat gruvbolaget med dess amatörmässiga ledning, hemfallen åt eget beröm.

Vad är det för konstig inställning Ni visar upp? Den som har investerat 10 miljarder mot löfte om att få tillbaka pengarna ska vara skyldig att överlämna allt utan krav. Och den som skjuter till en spotstywer ytterligare ska ha rätt till allt. Att Ni inte har vett att skämmas i Pajala!

Var inte missnöjda, Bengt & Co. Ni har i alla fall lyckats förstöra en fin myr. Och Ni har byggt världens största älgtorn. Det är mer än Ni brukar klara.

Övertorneå måndagen den 3 juni 2013

Mikael Styrman

.

Northland, Bengt och grabbarna på nya äventyr…

.

…med skattebetalarnas pengar.

Igår kl 20:20 ställde vi några frågor här på bloggen om ”räddningsplanen för Northland”.

Kl 21:20 skickade Anders Mansten och jag ut samma frågor till ett antal tidningar. Ungefär samtidigt kunde vi se Anders Sundström berätta sin och grabbarnas sanning om räddningsplanen ”för Northland” i SVT:s Agenda.

Kl 22:05 (på söndag kväll) går NSD ut med att Bengt Niska – av alla människor – hade fått information om att Northland-räddningen kanske är hotad. Strax efter, kl 22:08, hakar Kuriren på. ”Nyheten” är, att det ska bli en improviserad presskonferens utanför Northlands grindar på måndag förmiddag. Svårt att se vad det skulle ha för syfte, annat än att distrahera media och allmänhet. Nordnytt ställer upp och ger ”distraktionsgranaten” rätt inramning genom att sända direkt från presskonferensen med Bengt Niska, Patrik Snell och Jan-Erik Magnström. Alla företagare i Pajala men inga företrädare för inblandade parter. J

”Nyheten” har antytts vara, att några av de tidigare investerarna i Northland inte är intresserade av att bli plundrade enligt den Sundströmska ”räddningsplanen” och därför tänker rösta nej.

Inte så konstigt. Men inte heller svårt att hantera. Anders Sundström har just berättat i Agenda att ”investeringen” som Folksam gör i Northland motsvarar en krona om hela Folksams kapital motsvarar 1.000 kr.  Om då några investerare i Northland inte går med på att bli rånade är det väl bara att ta nya friska tag och fiska upp några kronor till ur den Folksamska folkplånboken. Eller är det denna gång någon annan som ska betala med allmänhetens pengar? Kanske de, till förmån för vilka hela ”räddningsplanen” sjösätts?

Vi följer med stort intresse Bengt och de andra grabbarnas äventyr med skattebetalarnas pengar. Bra initiativ av Nordnytt att sända direkt så att frågorna får den uppmärksamhet de förtjänar. Kanske lika bra att Nordnytt sätter upp ett lokalkontor i Pajala för att ha handlingsberedskap inför fortsättningen? Frågan är bara om det ska kategoriseras som nyheter, underhållning eller livsåskådningsfrågor?

Nog verkar grabbarna vara stressade. Mycket i potten förstås. Vad ska det annars vara för mening med en improviserad presskonferens utanför grindarna till gruvattrappen?

Övertorneå måndagen den 3 juni 2013

Mikael Styrman

.