söndag 28 augusti 2011

Media förhåller sig till verkligheten

.
Svar till Johan Håkansson

I lördagens NSD skriver Johan Håkansson en kommentar med rubriken ”Följetongen Styrman tycks inte ha ett slut”. Jag ska kommentera alstret och den som vill läsa båda sakerna i rätt kronologisk ordning gör kanske klokt i att läsa Håkanssons kommentar först.




























































































Så till mitt svar på Johan Håkanssons kommentar:

Jag kommer att omnämna Johan Håkansson som Håkansson och mig själv som Mikael S.

Håkansson försöker förhålla sig till företeelsen Mikael Styrman, eller snarare till massmedias undfallenhet mot mina plågoandar. Han tycks vilja ge en förklaring till, och rättfärdiga, att massmedia inte granskar de många kränkningar, myndighetsövergrepp och grova brott som jag, min familj, mina företag och våra medarbetare blivit utsatta för.

Håkansson spekulerar i vad som driver Mikael S. ”En man som till synes hade allt. En mångmiljonär i sina bästa år som skulle kunna göra precis vilka underbara saker som helst i sitt liv”. Medelhavet, golf och segelbåt inom det möjligas ram. Men Mikael S offrar tid åt att bråka, tvista, driva processer sitta i rättegångar, överklaga osv.

Så enkelt var det med det. Inget att bekymra sig om. Mikael S har det bråkigt för att han valt att ha det bråkigt. Då kan vi alla släppa det ämnet och obekymrat gå vidare med våra liv.

Osökt går tankarna till min hustrus numera hädangångna farmor. Hon levde hela sitt liv i Finland och under nästan hela 1900-talet. Hon bodde i eget hus, med egen täppa. Under sin levnad fick hon se Sovjetunionen uppstå, finnas till och gå under. Hon sade en gång apropå Sovjet: ”Jag kan inte förstå mig på ryssarna. Tänk att de inte vill ha den minsta lilla markbit för sig själva”. Sådan var hennes världsbild. Ryssarna hade ingen mark för sig själva för de ville ha det så.

Hon uttalade sig naturligtvis utifrån den information och rapportering som nådde henne om förhållandena i omvärlden. Det indikerar, menar jag, att det kan ha funnits brister i massmedias förhållningssätt till verkligheten även i efterkrigstidens Finland.

Tyskland är en gammal rik kulturstat. I jämförelse med tyskarna har vi just kommit ned från träden. Och ändå var det i Tyskland för bara en mansålder sedan som den värsta terror som vi känner till utspelade sig. Zigenare, homosexuella, politiska motståndare och framför allt judar terroriserades och mördades. Slutligen dödades ca 6 miljoner judar i ett stort antal koncentrationsläger.

Även i Tyskland fanns det lugnande skribenter som talade om för tyskarna varför man inte behövde bekymra sig om judeförföljelserna. Judarna var rika och ekonomiskt oberoende och kunde om de ville göra vad som helst av sitt liv. Resa till Medelhavet, spela golf och köpa segelbåt. Men de gjorde inte det. De ville istället drabbas av yrkesförbud, få sina rutor krossade och sina hem ödelagda, få sina synagogor nedbrända, bli fråntagen sin näringskälla, tvingas bära Davidsstjärnan på ytterplaggen och bli godtyckligt misshandlade på gatan för att slutligen transporteras i godsfinkor till koncentrationsläger för att där gasas ihjäl. Så man behövde inte bekymra sig om det. De valde en sådan tillvaro. De gillade att ha det så.

Svårt att säga om någon egentligen trodde på detta svammel men med denna offentliga lögn levde tyskarna ett decennium och den hjälpte dem att något så när obekymrade och leva vidare med sina liv utan att störas av terrorn runt omkring dem och stanken från krematorierna. Många deltog aktivt i förföljelsen, ytterst få ifrågasatte den eller ingrep till förföljda gruppers försvar.

Och i denna livslögn lever våra ynkliga och ryggradslösa journalister och Håkansson drar sitt strå till stacken för att än fler ska bäddas in i bomull och lyckligt leva vidare. Eller kanske ännu bättre hjälpa till med mobbningen, parasiterandet på Ekfors Elnät och den sociala stigmatiseringen av Mikael S och hans familj, för som Håkansson skriver: Mikael S vill ha det på det sättet.

Att det skulle vara fråga om en egenföretagare som efter bästa förmåga försvarar sig själv, sin familj och sin näringskälla mot en hänsynslös mobb - ett riktigt tjuvaktigt äckelpack - det förstår inte Håkansson eller så väljer han att inte låtsas om det.

Och skyltarna på kontoret är inte vatten värda kan man ana när man läser Håkansson. Men vad ska en småföretagare göra när han möter ett allomfattande system som innehåller två lagverk? En synlig lag som visas upp och som fyller stolta ideal och en annan, osynlig, som är den som man egentligen lever efter, i vilken det hela tiden görs skillnad på folk och folk beroende på om man är med i maffian eller tillhör de utsugnas skara. Vad ska en småföretagare göra när förvaltningsdomstolarna rätteligen kunde avvecklas och ersättas av en stämpel med två kryssrutor där berörd myndighet själv kunde kryssa för rutorna ”Förvaltningsdomstolen håller med” respektive ”Kammarrätten håller med” - decimerade till legala och demokratiska men innehållslösa kulisser som de är? Vad ska en småföretagare göra när den tredje statsmakten upphört att granska makten för att istället bli dess härold och propagandaorgan?

Med en fungerande press skulle en offentlig genomlysning gjorts av den ”tvångsförvaltning” som i snart ett år inneburit att intäkterna omhändertas av staten och lallas bort till ingen nytta medan företaget och företagaren lämnas med företagets skulder och åtaganden för drift och förnyelse men helt utan intäkter. Men inte minsta ansats till journalistisk granskning kan visas, för att bara ta ett exempel.

Om Håkansson och hans kollegor gjorde sitt och hade ens ett uns civilkurage skulle jag och min familj kunna utveckla vår näring till gagn för bygden, ostörda av processer och påhopp och utan att behöva vare sig skylta på kontoret eller skriva blogg.

I ett annat land, i en annan tid, kunde Johan Håkanssons kommentar ha varit skriven av Josef Goebbels.
Och kommentaren skulle inte ha publicerats i NSD utan i Der Stürmer.

Att Du inte förstår att skämmas, Johan Håkansson. Du är verkligen ett praktexempel på vår ynkliga och ryggradslösa journalistkår som springer vår tids verkliga nazisters ärenden.


Josef Goebbels
Johan Håkansson


Övertorneå den 28 augusti 2011
Mikael Styrman


 * * * Denna kommentar har tillställts NSD för publicering - dock utan bilder. NSD har avböjt publicering. Det skulle Der Stürmer också ha gjort * * *

.

lördag 27 augusti 2011

Under press

.
Många av statskassan välgödda skurkar känner sanningen hotfullt närma sig dem i Ekfors-ärendet.
Paniken är nära.
De feta katterna kan snart bli de magra katterna.
För vem vill anställa en sådan?
En som gjort sig omöjlig i statlig tjänst där kraven, om sanningen ska fram, inte är särskilt höga.
Följaktligen vaknar hela påtryckarapparaten till liv.
Rättsväsendet utsätts för stark press som får det att åtminstone delvis råka i sken.
Därför trycker man ett företag som alldeles uppenbart inte är på obestånd i konkurs.
Nu är det bråttom grabbar av bägge könen, sopa igen spåren.
Och därför sätter man ut edgångssammanträde redan till den 26 augusti - för att försöka påskynda slakten av företaget.
Vad tror man att det handlar om - minsta sortens korvkiosk?
Tidpunkten för edgångssammanträdet sattes med helt orealistiska förväntningar.
Därför saknades också massor av svar men det fanns desto mer frågor.
Som vanligt när statstjänstemän och politikens klåpare råkar i sken gör de bara skit av allting.

Övertorneå den 27 augusti 2011
Mikael Styrman
.

En rufflares väg

.
En beskrivning av Yvonne Fredrikssons städåtgärder på Energimarknadsinspektionen.
De som gjorde stora delar av Tornedalens elabonnenter till parasiter och kommer att kosta dem 30-40 miljoner kronor utan att göra annan nytta än att skämma bilden av tornedalingarna.


Kaos på Ei

Vintern 2009/2010 blev Yvonne Fredriksson utsedd till Generaldirektör på Energimarknadsinspektionen (Ei). Uppgiften var att städa. Efter en lång tid av förfall på Ei, under vilken synbarligen vilken galning som helst fick bestämma, var situationen minst sagt kaotisk på Ei. Efter att ha tillämpat en generande illa genomtänkt policy på Ei höll man på att drunkna i tariffklagomål. Taktiken hade varit ”allt åt alla - nu meddetsamma”. Alla som hörde av sig fick tarifferna nedsatta efter helt godtyckliga beslut. Ofta med för myndigheten rent generande motiveringar. Kännedom om detta spred sig som en präriebrand bland Sveriges elabonnenter. Ei hade samlat på sig 15.000 obesvarade tariffklagomål vilket motsvarande ett berg av arbete omöjligt att klara av - och fler kom in hela tiden.


Ödelagt förtroende

Den tidigare chefsjuristen Charlotte Zackari som hade i uppdrag att få omkull Ekfors-bolagen hade ödelagt förtroendet för Ei genom två misslyckade tvångsförvaltningar och en misslyckad tvångsinlösenprocess mot Ekfors Kraft AB.


Utmanat storkraftindustrin

Ei hade gett sig på de stora kraftbolagens tariffer. Det hade fått till följd att storkraftbolagens jurister, i vanlig ordning, översköljde Ei med bombmattor av inlagor med hundrasidiga bilagor.


Städgumman tillträder

Detta hade nu kommit på Yvonne Fredrikssons lott att städa upp.

Hur hon fick stopp på tariffklagomålen vet jag inte. Men om jag, med kännedom om hur staten brukar jobba, skulle gissa, fick förmodligen nästan ingen elkund tarifferna nedsatta i fortsättningen samt blev de vänligen men bestämt upplysta om att de kunde ge fan i att höra av sig i fortsättningen. Snart sagt enda undantaget blev telemasterna som även i fortsättningen fick vinst varje gång av de mest absurda skäl. En muta är en muta och den säger man inte nej till. Det behöver man inte vara Göteborgare för att förstå.


Flickorna i Paris

Storkraftbolagens bombmattor fick hon slut på genom att lägga sig som flickorna i Paris för dem. Efter ett snabbt Alexanderhugg som innebar att storkraftbolagen betalade tillbaka ett humoristiskt litet belopp till sina kunder lades alla stridigheter ned. I fortsättningen spelar det praktiskt taget ingen roll vilken skit de vill köpa, i vilket land som helst, till vilket pris som helst, så går det bra att finansiera med nätintäkter som man plockar svenska elkunder på. En mer än servil Yvonne F är för säkerhets skull ute och trugar storkraftsbolagen att höja sina priser ännu mer. Hennes drivkraft låter sig bara anas.


Katastrofmodell ersätter katastrofmodell

Den ursprungligen klokt tänkta nätnyttomodellen hade tillämpats. Under ledning av det skruvade blindstyret Håkan Heden fick storkraftbolagen ”räkna baklänges” sju gånger tills parametrarna hade förvandlats så att de ljög svart till vitt och förvandlade nätnyttomodellen till ett missfoster. Den har nu ersatts av Yvonne Fredrikssons modell som om några år kommer att förvandlas till den ultimata katastrofen, ”men då är jag pensionär”, som Yvonne själv uttryckte det. 


Ekfors tur

Strax efter nyår var det Ekfors tur. Vi tog glatt emot hennes erbjudande om att söka bilägga stridigheterna och hälsade henne välkommen när hon kom till Övertorneå för att diskutera, åtföljd av sin vapendragare, nye chefsjuristen Göran Morén. Vi tog henne på allvar och hade en tid en bra och konstruktiv dialog.


Misslyckat övertagandeförsök

Tyvärr råkade jag vara för ärlig i diskussionerna med henne och röjde vårt allt överskuggande problem. Det som orsakar våra klammerier med skattemyndigheten och mina återkommande politiska fängelsedomar. Buchts misslyckade fientliga övertagandeförsök av vårt företag resulterade i att den politiska makten gav klartecken till Handelsbanken att stjäla vårt företag. Allt sedan dess har vi, trots goda resultat, god teknisk standard samt hög driftsäkerhet, inte kunnat finansiera vår verksamhet.


Kall kår

Jag minns det som igår. När vi satt i mitt rum på vårt kontor och diskuterade ett sällskap, och jag berättade detta. Det gick en kall kår genom mig när jag såg hennes kroppsspråk och mimik röja vilka tankar som for genom hennes huvud när jag berättade. Här öppnade sig nu en möjlighet för henne att samtidigt tillfredsställa hennes uppdragsgivare i regeringen genom att lösa bråket med Ekfors och att blidka personalen på Ei, som allt sedan sosseriets tid kämpat med att få död på Ekfors. De hade blivit ordentligt tilltufsade och närde revolttankar efter hennes städande vid tillträdet som GD.


Språkförvecklingar

Tyvärr var inte vår vokabulär helt avstämd. När jag sade att vi kommer att få svårt att klara oss om vi inte snart får en ordnad finansieringslösning hörde hon istället: Dom här kan jag få död på ganska enkelt, något som alla mina företrädare misslyckats med och det kommer att ge mig en fjäder i hatten.


Konstruktiva diskussioner

Vi fortsatte att föra, som vi trodde, konstruktiva diskussioner om möjligheten att med en tredje tvångsförvaltning läka de skador som de två första hade orsakat vårt företag. Båda de tidigare hade mynnat ut i att tvångsförvaltningarna hade misslyckats därför att den tvångsförvaltade inte hade hjälpt till (!). Det är naturligtvis bara idioter som kan komma på en sådan förklaring. Men det var den tesen som gällde inom Ei.


Paria

Våra diskussioner tog sin utgångspunkt i att vi med hjälp av en kunnig och respekterad ”tvångsförvaltare” som både vi och Ei kunde känna förtroende för skulle kunna bryta pariastämpeln hos bankväsendet och kunna återgå till normala finansieringsformer.


Allt stannade

Sedan stannade allt när Yvonne F skulle förankra det hos regeringen våren 2010. Än idag vet vi inte vad som hände. Förklarade hon ärendet och fick nej av regeringen eller missledde hon regeringen? Stopp tog det i alla fall.


Kabel nedplöjd 5 cm i tjälad mark

Bucht fortsatte med sitt härjande. Byggde vägbelysning vintertid med tjäle i marken, med kabel nedplöjd 5 cm på frusen backe, med stolpar som satt fast med träkilar. Sen ville han koppla in det på elnätet - med kabeln på backen. Bygg ordentligt och lagligt, var vårt besked.













Regeringen i sken

Sen började det hända konstiga saker, på sommaren, före valet i september 2010. Alliansregeringen, trängd av försämrade opinionssiffror började uppträda allt nervösare. Och tecken tyder på att Sven-Erik Bucht övade utpressning mot regeringen. Det resulterade i att regeringen fattade ett ytterst märkligt beslut som innebar att Haparanda Kommun skulle få koppla in sin olagliga vägbelysning oavsett vilket skick den var i, vilket vi senare skulle erfara, efter att ha blivit utsatt för en korrumperad myndighetsutövning som inte stod något afrikanskt eller centralasiatiskt lands myndighetsutövning efter.


Ola tog kulan?

Ola Alterå fick, eller tog på sig skulden - oklart vilket. Det resulterade i att han hamnade i Nairobi på FN-högkvarteret, på en tjänst som Sveriges skattebetalare betalar lönen för. Det vill säga att han gömdes undan från den svenska pressen. Den omsorgen var nog överdriven. Vår svaga journalistkår skulle numera inte känna igen Ola Alterå om han så stod framför dem och viftade med sitt legg. De skulle vara fullt upptagna med att titta omväxlande åt sidorna, på molnen och på fötterna.


Vilka hållhakar?

Det har ännu inte framkommit vilken graverande information Sven-Erik Bucht satt inne med eller vem den riktade sig emot. Det borde väl inte vara så enkelt som att han hotade med vägbelysningen. Mycket tyder på att det finns ett samband med OBOL-bedrägerierna mot LKAB, Landshövdingen, LKAB-ordföranden tillika OBOL-tillskyndaren Per-Ola Eriksson, polisutredningen mot OBOL som gjorde på stället marsch, den fantastiska expeditionen för att sätta OBOL i konkurs - ett företag som inte existerade, samt att skattebetalarna betalar Bo Johanssons uppehälle, efter att han blev avplockad alla sina tillgångar i Malaysia - mot att han håller sig undan. Vad det nu än var så fick det i alla fall hela eller delar av regeringen att bli mycket nervösa sommaren 2010.


Yvonne F vaknar till liv

När Haparanda Kommun kopplade in sin olagliga och potentiellt livsfarliga belysning utan att iaktta några av de regler som gäller i samband med sådant kopplade vi, efter att ha givit skäligt rådrum, bort kommunens abonnemang i avvaktan på att den farliga anläggningen bortkopplades. Då plötsligt vaknade det till liv igen i Yvonne Fredrikssons krypta. Plötsligt var det åter populärt med frivillig tvångsförvaltning med en klok förvaltare som både de och vi skulle kunna lita på. Den följande sms-korrespondensen utspelade sig mellan mig och Yvonne Fredriksson.

Meddelanden som är grå är sända av Yvonne Fredriksson. De gröna är sända av mig.

12 dagar före valet vill Yvonne Fredriksson att jag ska ljuga för pressen och påstå att det är jag som begärt tvångsförvaltning.

























 Jag invänder genast.


































































































Mellan 8:e och 9:e sept händer det något. En nervös minister som trycker på?























21 sept, två dagar efter valet. Nu kan avrättningen av Ekfors ta vid. Träffade överenskommelser gäller inte längre. Den samvetslösa advokatskurken som letats upp har nu blivit lovad fri lejd av regeringen för alla kommande skurkstreck. Kravet är bara att man, i likhet med tidigare tvångsförvaltningar som också styrts direkt av Ei, ska låtsas som att tvångsförvaltaren är självständig. Det ser inte bra ut om det kommer fram att exempelvis moderater och centern, som i retoriken är företagsvänliga, bakom kulisserna gör sitt bästa för att ställa till ett helvete för svenska företagare.


























































Staten har stulit alla intäkter

Nu kan vi se i facit vad som hänt. I snart ett år har staten omhändertagit våra intäkter. Man har betett sig som om elnätet har trillat ned från himlen dag ett av tvångsförvaltningen och helt gratis. Istället är ju nätet resultatet av generationer av tornedalingars arbete.  Företaget har haft kostnader och har skulder för nätets uppförande och drift. Efter ett år har ännu inte en krona skickats från alliansregeringens tvångsförvaltning till Ekfors Kraft AB för att täcka bolagets kostnader. Däremot har alliansregeringen varit generös med att avkräva oss viten för många miljoner.

Istället har statliga Vattenfall försökt att med kronofogdens och statliga Svefas hjälp plundra bolaget på dess kraftverk till rövarpriser, med regeringens välsignelse. Vidare har Vattenfall sökt och fått Ekfors Kraft AB försatt i konkurs. Ingen stor bedrift förvisso. Hur många svenska företag kan ha alla kostnader för sin drift i ett år, belastas av miljontals kronor i viten utan att ha några intäkter och ändå klara sig?


Frågor till Fredrik

I samband med TV4:s granskning av drottning Silvias fars företagsaffärer nämndes bland annat att en jude som ville lämna Tyskland våren 1939 fick ta med sig en resväska och 10 riksmark över riksgränsen. Tio riksmark motsvarar enligt samma källa ca 100 euro idag. Och vi har ännu inte fått en krona av Dig och Din regerings tvångsförvaltning för täckande av våra kostnader trots att det är våra pengar det handlar om. Jag kan inte säga annat än att Ni uppträder maktberusat och omdömeslöst om Ni inte värnar vare sig dagens bild av Er själva eller Ert eftermäle.

Mina frågor till Dig nu, Fredrik Reinfeldt, är, hur länge måste vi stå ut med att bli utsatta för sådana här gangstermetoder av regeringen?

Måste det här pågå så länge att medborgarna utsätter regeringen för samma sorts gangstermetoder som regeringen utsätter medborgarna för?

Tänk noga över Dina svar Fredrik. Det ligger i farans riktning, att om regeringen utsätter befolkningen för gangstermetoder, så riskerar moralen att urgröpas i alla folklager och samhället att utvecklas i sådan riktning, att även medborgarna kan komma att svara regeringen med snarlika gangstermetoder. Är det ett sådant samhälle Du vill bli ihågkommen för att ha skapat? Hade Du då inget bättre att erbjuda Sveriges folk i utbyte mot deras röst?

Övertorneå den 27 augusti 2011
Mikael Styrman

fredag 26 augusti 2011

Förvirrat om konkurser

.
Det förekommer en hel del förvirrade spekulationer kring Ekfors konkurs, i framför allt norrbottensmedia. Många verkar inte alls förstå vad konkursinstrumentet är för något. Det tycks för många vara slutpunkten, ändhållplatsen, The End of The Road. Någonstans där man bara hamnar när man är luspank och utblottad.

Förmodligen har många svårt att uppfatta att Ekfors Kraft AB i konkurs inte alls är något barskrapat företag som inte kan betala sina skulder. Trots att politiska krafter i, eller nära, kanslihuset nu i snart ett års tid har stulit alla våra intäkter, lämnat oss att sköta drift och skulder utan intäkter samt erbjudit fri lejd åt några skrupelfria gangsters som Peter Rejler, Johan Gullesjö och diverse politisk Pite-drägg mot att de saboterar Ekfors verksamhet, kan Ekfors Kraft ändå med råge betala sina skulder. Detta tycks många ha svårt att förstå.

Det verkar inte heller lätt att förstå att några på Energimarknadsinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Svefa och Vattenfall, gemensamt och i samförstånd, ägnat sig åt grova bedrägerier eller svindlerier. De har nämligen låtit någon ”lämplig” person på Svefa producera en värdering som kraftigt avviker från etablerad branschpraxis och på så sätt värderat våra kraftverk till mindre än en fjärdedel av deras verkliga värde. Kanske så lågt som en femtedel.

På motsvarande sätt har nätet värderats ned. Allt i syfte att plundra mig och mitt företag. Närmare bestämt att låta den statliga, numera av allt att döma internationella banditorganisationen Vattenfall plundra oss.

Men nu är inte konkursinstrumentet alls till för att plundra människor och stjäla deras företag även om det ibland används så. Istället är det så att fordringsägarna har rätt att få betalt för sina fordringar - inget mer. Det är inte någon inbjudan att till vrakpris roffa åt sig andras egendom.

Ekfors trycktes i konkurs genom att den nationella bankbrottsligheten välsignad av vissa politiska krafter fann det bekvämt och/eller attraktivt. Hade regeringen moral och civilkurage skulle naturligtvis inte bankbrottslingarna kunna behandla småföretagare så i Sverige.

När det nu i Ekfors Kraft AB i konkurs, vare sig konkursen står sig eller ej efter prövning av överklagan, finns tillräckliga medel för att med råge - flera gånger om - täcka skulderna, är det faktiskt ingen - hur nyfiken man än är på andras förhållanden - som har något att göra med att vi inför konkursprövningen omorganiserar företaget för att minska skadan av den våldtäkt på företaget och ägarna som konkursen innebär.

Fordringsägarna har som ovan nämnts bara rätt att få betalt - inget mer. Och som företagare har vi både rätt och skyldighet att se om vårt hus så att inte en stat och ett rättsväsende i moralisk upplösning styrd av en politisk drägg skadar företaget mer än absolut nödvändigt.

Övertorneå den 26 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Bankkorruption återväcker kontantsamhället

.
Media puffar för att vi har begärt kontant betalning av Övertorneå Kommun för vägbelysningsleveranserna. Varför undrar kanske någon?

Eftersom Ekforsbolagen på grund av den ohälsosamma symbiosen mellan den politiska makten och den nationella bankbrottsligheten inte får öppna nya bankkonton och nyttiggöra sig betalningssystemets tjänster måste konsekvensen rimligen bli en återgång till kontantsamhället.

Med ett bankväsende som med tiden blivit mer intresserat av att finansiera den internationella organiserade brottsligheten än små och medelstora svenska företags utveckling behöver inte det vara dåligt.

Vi är nog inte där än men det är inte så mycket som behöver hända för att madrassen ska bli en säkrare plats för pengarna än bankerna.

Lite märkligt är det ändå att datorer, trådbunden och trådlös kommunikation, internet och mobiltelefoner leder till att man numera kan uppsöka någon personligen och betala kontant.

Ta gärna del av hela betalningsvillkoret på vår faktura.
Klicka på bilden för att se hela texten.

Övertorneå den 26 augusti 2011
Mikael Styrman
.

torsdag 25 augusti 2011

Så gick det till

.
Energimarknadsinspektion gör i media gällande att tvångsförvaltningen skitit sig på grund av bristande samarbetsvilja från Ekfors sida.

Men hur gick det egentligen till?

 * * *  Inom kort på bloggen  * * *



Korrespondensen från tvångsförvaltningens tillkomst..
.
.
.

Åter populärt med frivillighet....

.
Nu är det plötsligt populärt med ”frivillig tvångsförvaltning”. Åtminstone förklarar biträdande chefsjuristen Hanna Abrahamsson på Energimarknadsinspektionen (Ei), i TV4 Norrbotten, det senaste fiaskot som raketforskarna på Ei ställt till med, som en följd av bristande frivillighet från Ekfors sida.

Annat ljud var det i skällan förra hösten när vi ville att en förnuftig tvångsförvaltare som vi alla skulle kunna samarbeta med skulle utses. Så skulle det bli, det var en bra idé, tyckte Generaldirektören Yvonne Fredriksson.

Yvonne Fredriksson var i kontakt med en tänkbar kandidat. Han kontaktade mig för att diskutera frågan för att utröna om det fanns förutsättningar att få till stånd en framgångsrik ”tvångsförvaltning”, med vår medverkan.

När Yvonne Fredriksson fick veta det reagerade hon surt. ”Det var inte meningen”, sade hon. ”Han har avböjt”, fyllde hon på med. Nej, sa jag. Han vill att vi ska ha ett möte alla tre: Ekfors, Ei och förvaltaren in spe. Beroende på vad som där framkommer meddelar han sitt ställningstagande, sa jag. Nej, han har avböjt, envisades Yvonne Fredriksson.

Innebörden av detta är naturligtvis att han gick an om han kunde förväntas agera lojalt med Ei och i konflikt med Ekfors, eller i strid med Ekfors intressen. Men han gick inte an om han kunde känna för att agera klokt även utifrån Ekfors synpunkter. Då var det inget tal om frivillighet, minsann.

Men nu, när jubelidioterna på Ei har gjort skit av en till tvångsförvaltning, slösat bort 30, kanske 40 miljoner till och tillsammans med Gullesjö och Reilers förvandlat deras debitering och rapportering till en veritabel katastrof - nu är frivillighet plötsligt ett honnörsord igen.

Det här går inte att ta miste på. Hanna Abrahamsson är en oärlig person. Men Yvonne Fredriksson är definitivt en skrupelfri gangster. Men frågan är ändå om inte den riktigt stora skurken är avgående katastrofministern Maud Olofsson?

Hur är det med sanningen och hederligheten? - Kliv fram i ljuset, Maud!

Övertorneå den 25 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Statligt telenätshaveri

.
Som vanligt, höll jag på att säga, är det någon statlig infrastrukturverksamhet som håller på och havererar. Enligt dagens Norrländska är det telefonnätet på landsbygden runt om i länet som håller på och bryter samman.

Som ledningsägare är jag inte förvånad. För några år sedan åkte man runt och plockade in fasadmätarskåpen på Telestationerna för dyra pengar. Varför? Jo för att de var utsatta för sabotage, sade man. Det väckte naturligtvis vår nyfikenhet. Vi hade ju aldrig hört talas om något sabotage mot fasadmätarskåp. Var hade det skett? Vi forskade. Svaret blev: I Vällingby!

Så Telia åkte runt och plockade in fasadmätarskåp över hela landet för att man hade haft sabotage i Vällingby...

Och nu åker man runt och plockar ned teleledningar över hela landet. Och inte bara fallfärdigt skrot. Det skulle ju gå att begripa. Nej, mycket av det som åker ned är i bra skick och skulle utan vidare stå i 20-30 år till. Men i en gammelstalinistisk verksamhet som Telia kammar man med stora kammen. Då åker allt ned - bra som dåligt. Eller är det i Telia som i andra statliga verksamheter som jag kommit i kontakt med? Då finns det ingen i beslutande ställning som kan skilja en bra från en dålig anläggning. Jobbet har man fått på andra meriter.

Ja, då blir man inte så förvånad över att telenäten inte fungerar. Nog är det inte så lite dårhusvarning över den verksamheten.

Ser även i Norrländskan att en mer känd än kompetent systerson till en tidigare socialdemokratisk industriministerhustru uttalar sig kraftfullt i frågan. Äkta nationalsocialdemokratisk knapadel minsann. Själv har jag personliga erfarenheter av krutuppfinnaren i fråga som numera göds i riksdagen. Han har, som det snart kommer att visa sig, kostat elkunderna i Tornedalen ca 40 miljoner kronor, att betala ur kundernas egen ficka, med sin tvångsförvaltningsexpedition och sin vägbelysning som ser ut som om ett efterblivet tivolisällskap gjort ett misslyckat försök att slå upp ett tält, för att därefter dra vidare.

Vem var det som slösade bort Haparanda kommuns statliga IT-bidrag genom att skänka det till Telia? Undrar om det inte var krutuppfinnaren i fråga? Knappt har man sprungit med bidraget till Telia så plockar man ned telenätet. På vilket sätt har man försäkrat sig om att man inte kastat kommuninvånarnas pengar i sjön?

Övertorneå den 25 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Tvångsförvaltningens frukter

.
.
Tvångsförvaltningens frukter


- Vad har den uträttat?
 

- Vad har den kostat hittills?
 

- Vad kommer det att kosta att städa upp efter den?
 

- Vem får plocka upp räkningen?
 

- Vem har vi att tacka?


* * Inom kort på bloggen! * * *.
.

onsdag 24 augusti 2011

Sila mygg och svälja kameler

.
Nu i dagarna sysselsätter sig svensk media och den politiska nomenklaturan livligt med det Libyska klankriget och Al Assads folkmord mot den egna befolkningen i Syrien. Allt för att kunna blunda för den ekonomiska verklighet som man gärna vill glömma.

Samtidigt genomför Turkiet 132 bombanfall mot kurdisk civilbefolkning i Irak. Vad gör då USA:s sändebud i Sverige, den amerikansk-turkiske nato-lobbyisten Carl Bildt?

Ägnar sig åt tyst diplomati?
Lika tyst som i frågan Dawit Isaak?
Eller som i frågan om att försöka läka de svenska övergreppen mot Ahmed Agiza och Mohammed Alzery?

Vissa lik räknas - andra inte. Synd om kurderna som inte har något som kan befrämja vare sig Carl Bildts ego eller hans plånbok. Ingen olja exempelvis.

Vicekonung av Kurdistan - skulle det vara något?
Nej, det förslår nog inte mot de mutor som USA kan strö över Vicekonungen av Bosnien.

Får inte svenska ministrar någon lön när de måste hålla på och fnaska för sin försörjning?

Övertorneå den 24 augusti 2011
Mikael Styrman
.

måndag 22 augusti 2011

Krav på allmänbildningens införande i Sverige

.
Ingen nu levande svensk bör underlåta att ta del av CBS 60 Minutes inslag från den 7 augusti 2011.

Programmet, som är mycket allmänbildande, visar vad som händer i en demokrati när medborgarna förlorar kontrollen över statens institutioner. USA har länge präglats av en statsförvaltning som löper amok därför att medborgarnas kontroll, utövad av de förtroendevalda, upphört att fungera. Successivt har en allt grövre brottslighet tagit över statsförvaltningen. Man ids nästan inte börja räkna upp exempel på vad den grova brottsligheten inom statsförvaltningen i USA åstadkommit, i USA och i andra länder. Listan blir så lång. Det finns dock säkert anledning att återkomma till detta.

Det som nu är aktuellt är vad vanliga medborgare utsätts för när katastrofparasiter och annat skräpfolk, av Bengt Westerberg-typ, sätts att kontrollera den grova brottslighet som finns inom det amerikanska bankväsendet, liksom i det svenska.

Ta gärna del av inslaget genom att klicka här.

Övertorneå den 22 augusti 2011
Mikael Styrman
.

lördag 20 augusti 2011

Charmigt aningslöst eller bara aningslöst?

.
Såg en kort intervju med Håkan Juholt, (s), i TV4 idag på morgonen. Han sade, apropå lågkonjunkturen att man var beredda att göra upp med regeringen. Vidare sa han att vi står väl rustade inför den akuta fasen av den här lågkonjunkturen men att (s) vill att vi även ska stå väl rustade inför nästa lågkonjunktur, om en fem, sex, sju år.

Det lät väl i och för sig bra och ungefär så kan det väl också bli, även om det är osannolikt. Den aningslöshet hos ledande politiker som Håkan Juholt ger uttryck för är samtidigt både förbluffande och lite naivt charmig.

Det kan ju också bli så, att om fem, sex, sju år har vi ännu inte kommit ur den akuta fasen av den här lågkonjunkturen.

Övertorneå den 20 augusti 2011
Mikael Styrman
.

onsdag 17 augusti 2011

Igår Arbetsförmedlingen - Idag Finansinspektionen

.
När regeringen nu, möjligen för att skapa ett sken av handlingskraft, skickar utökade anslag till Finansinspektionen (FI) kan man ana Tjänstemannapartiets, eller om man så vill byråkratins hand bakom beslutet.

Tricket är nämligen gammalt. Sådär har många regeringar gjort genom åren. Fast då har de skickat pengarna till Arbetsförmedlingen (AF). Men i tider av arbetslöshet är det dödfött att anställa tusentals arbetsförmedlare. Finns det inte lediga arbeten blir det inte fler jobb förmedlade för att arbetsförmedlarna blir fler. Den enda effekten det har fått, har varit att de människor som blivit anställda som låtsasarbetsförmedlare själva försvunnit från arbetslöshetsstatistiken.

Problemet med AF har aldrig varit för få arbetsförmedlare eller för lite medel. Problemet har istället varit att AF inte klarat av att förmedla jobb ens under goda konjunkturer. Däremot har man varit bra på att slösa bort skattemedel på allehanda tokiga projekt som ofta har varit direkt kränkande att delta i för dem som drabbats av AF:s omsorger.

För att återvända till FI så kan man likna regeringens aviserade medelstillskott med att smeta färsk vispgrädde på en rutten tårta. Den blir inte fräsch och ätbar av det.

FI:s problem är inte bristande medelstilldelning. Det är istället att FI:s styrelse i bästa fall är statister, i sämre fall mutkolvar, anförda av Riddaren av Det Svarta Korset, Röda Korsets plundrare, förre socialministern och folkpartiledaren Bengt Westerberg. Till sin hjälp har FI ett urvattnat lagstöd och regelverk i vilket den organiserade bankbrottsligheten fått bestämma innehållet. Följden har blivit ett bankväsende utan skyldigheter och oförmöget att finansiera svenska små och medelstora företags verksamheter och landsbygdens förr ganska oproblematiska finansiering. Men bankväsendet har blivit bra på att finansiera, och ibland organisera, internationell maffiaverksamhet. Och alltid när de tar sig vatten över huvudet - och det gör de ofta - kommer mutkolvar och oduglingar inom politiken till deras undsättning. Allt för att säkerställa status quo. ”Stabiliteten i det finansiella systemet ska säkras”, heter det. Ingen må hota maffians grepp om den svenska skattekistan och om svenskarnas besparingar.

Övertorneå den 17 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Begäran om utfående av handlingar

.
.
Mikael Styrman
Till 
Polismyndigheten i Norrbotten
   

Övertorneå den 17 augusti 2011


Begäran om utfående av handlingar

Enligt uppgifter i norrbottensmedia har någon, eventuellt länsstyrelsen, polisanmält mig, eller möjligen något av Ekfors-bolagen, för misstänkt överdämning vid kraftverken i Ekfors.

Sådana uppgifter, och anmälningar, har, som regel mycket illa underbyggda, förekommit tidigare. De skadar företagens och mitt renommé och orsakar företagen dryga och opåkallade merkostnader. Exempelvis föranleder de ofta extra, och onödiga, tillsynsbesök vid kraftverken samt tidsspillan och rättsliga kostnader för att delta i ogrundade polisutredningar.

Förhållandena kring driften av kraftverken och återkommande okynnesanmälningar är sådana att det kan finnas anledning att misstänka att anmälan är en följd av grov organiserad brottslighet som riktar sig mot mig och mina bolag.

Jag undersöker om det finns möjlighet att vidta adekvata rättsliga åtgärder i anledning av detta. För att komma vidare i min utredning är jag tacksam om jag snarast kan få kopia av den eller de anmälning(-ar) som norrbottensmedia nyligt skrivit om.

Dessa kan lämpligen skickas till mig under brevhuvudets adress.

Med vänlig hälsning
Mikael Styrman
.

Europas Sovjetiska Stater?

.
Vad är innebörden av Angela Merkel och Nicolas Sarkozys senaste stordåd?
Är det att följden av odugliga europapolikers klantande ska bli ett Europas Sovjetiska Stater?
Måste vi bli ett Europas Sovjetiska Stater för att dölja våra politikers tillkortakommanden?
Går det att tolka det senaste lallandet på något annat sätt?

Övertorneå den 17 augusti 2011
Mikael Styrman
.

lördag 13 augusti 2011

Full fart framåt!

.
.
Så kom då nästa genidrag från den europeiska toppolitikens krutuppfinnare. Frankrike, Belgien, Italien och Spanien, fyra vanskötta ekonomier, förbjuder blankning.


Blankningen är i stort sett den enda fungerande tillsynen mot de värst övervärderade spärrballongerna på världens börser. Den gör var och en aktör på börsen till en potentiell städare. Med blankningen som vapen kan nära nog vem som helst skjuta ned en uppumpad spärrballong på väg till väders.


Och metoden är bra för den har en betydande självrisk. Den som försöker blanka och misslyckas kan ruinera sig.


Man kan säga att blankningen har en viktig renhållningsfunktion, både genom att den kan sticka hål på övervärderade aktiebubblor och genom att den kan röja symptom på underliggande sjukdomsförhållanden och skevheter i ekonomin. Att förbjuda blankning kan därför jämföras med att förbjuda exempelvis penicillin. Eller att ersätta penicillin med smärtstillande.


De flesta vet vad man riskerar med överdosering av smärtstillande. Om en allvarligt sjuk person ignorerar kroppens varningssignal, smärtan, och överdoserar smärtstillande ligger vederbörande hemma och dör, istället för att söka sig till läkare och adekvat livsuppehållande behandling. Därför ska man vara ytterligt försiktig i sitt umgänge med smärtstillande och även med att förbjuda blankning av aktier.

Rimligt värderade aktier, och rimligt belånade aktieägare, behöver knappast ha något substantiellt att frukta från blankning. Lite störningar och fluktuationer i samband med ryktesspridning och attacker - ja - men något substantiellt - knappast.

Men de europeiska nationella konkursbona, som vilken liten tuva som helst i vägen kan välta omkull, fruktar nog blankningen. Uppenbarligen tror inte politikerna i berörda länder att de kan få ordning på ekonomin. Det är nog därför de väljer idiotlösningen - att försöka hålla katastrofen för dörren förbi det franska presidentvalet - bland annat. Men det sker med en stor risk för framför allt det franska folket men även för andra länder som också kommer att bli drabbade.

Fransmännen kan gärna passa på och beställa hem lite virke och börja snickra på giljotinerna nu, medan det är ordnade förhållanden. För innan de där stollarna är färdiga kommer de nog att behövas. Det här problemet löser man inte genom att åka till Paris och tippa gödsel framför officiella byggnader för att sedan åka hem och slå sig för bröstet.

Det förefaller ganska osannolikt att det skulle vara möjligt för Europas mer strukturerade länder att stanna kvar i en valutaunion tillsammans med de där blindgångarna - i ordets värsta betydelse. För uppenbarligen är Frankrikes, Belgiens, Italiens och Spaniens politiker beredda att ramma världsekonomin i försöken att hålla sig själva kvar vid makten. Kommandot lyder:

Full fart framåt - strunta i torpederna!

För världens och Europas befolknings skull i allmänhet och direkt berörda länders befolkning i synnerhet må vi hoppas att nuvarande politiker snart får lämna plats på taburetterna åt dugligare folk, för sådana där odugliga stollar har inte på taburetterna att göra.

Klicka här  för att komma till Youtube och Monty Pyton-sketchen "Ministry of Silly Walks" - eller är det till Élyséepalatset?

Övertorneå den 12 augusti 2011
Mikael Styrman
.

fredag 12 augusti 2011

Obegripligt tillåta robothandel

.
Jag finner det fullständigt obegripligt att man tillåter högfrekvent robothandel på våra börser. Det råder nog inte någon större tvekan om att den typen av handel kommer att ställa till med en katastrof.

Vi tillåter ju inte heller att folk pendlar till jobbet med stridsvagn eller i 300 knyck i Lamborghini, inne i våra städer, om den jämförelsen känns bekvämare.

Men på våra börser, där miljarder människors välbefinnande avgörs, går det bra att experimentera.

- Fullständigt absurt och utan tvekan dömt att gå åt helvete!

Övertorneå den 12 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Strålande inkompetens eller grova bedrägerier på börsen?

.
.
Strålande inkompetens eller grova bedrägerier på börsen?

.
.
Börsen igår

Så här utvecklade sig Stockholmsbörsens kurs igår, onsdag 11/8, enligt e24.se:






En fallande börs vände plötsligt strax före kl 14 och steg sedan kraftigt. Varför?



Lugnande förklaring


Affärsvärlden förklarade det med positiva siffror från USA:






Men var är det positiva? 395.000 NYANMÄLDA sökande av ARBETSLÖSHETSUNDERSTÖD under vecka 31 istället för 402.000 föregående vecka. Det finns väl inte mycket positivt med att 395000 amerikaner söker arbetslöshetsunderstöd, eller? Och skillnaden mellan veckorna ligger inom felmarginalen. Det är ju närmast trams att Affärsvärlden låtsas förklara börsuppgången med denna nyhet. Snarare ger det intrycket att Affärsvärlden deltar i organiserade riggningar av börskursen.



Övervägande negativa nyheter

Fanns det då någonting i den övriga nyhetsfloden som skulle kunna förklara börsens uppgång?
Så här såg nyhetsfloden ut igår enligt e24.se:






Inte mycket att glädjas åt, som synes. Varför stiger då börsen? Och varför försöker Affärsvärlden förklara det med en pseudonyhet?



Inte datorerna

Om det inte hade varit för försöken att ”förklara” uppgången skulle man ha kunnat skylla på datorerna. Att programmen som man antagligen lagt ut mycket pengar på är helt kajko. Att de är programmerade att bara köpa och att höja kurserna. I så fall skulle det ha varit bättre att stänga av de automatiska köpdatorerna och återinsätta den tidigare killen som skötte detta. Den pilkastande chimpansen med förbundna ögon och roterande Darttavla.

Men jag tror inte att detta är förklaringen. Om det vore datorernas fel skulle kurserna gå genom taket inom någon dag.



Rättsväsendets inkompetens

Snarare handlar det om en kombination av två samhällsfenomen. Det ena fenomenet är att samhället jagar småbrottslighet som man efter ibland summariska skenrättegångar låser in i fängelse för att skapa en illusion av ett fungerande rättsväsende. Dessa småbrottslingar blandas upp med en lagom dos helt oskyldiga människor som också låses in. Vårt dysfunktionella rättsväsende gör däremot ingenting för att stävja den grova brottsligheten som härjar på börsen. Börsen omsätter i dagarna 30 Miljarder kronor per dag och där avgörs den dagliga ekonomin och den framtida ekonomiska utvecklingen för oss alla. Där får skurkarna fritt spelrum för att de antingen mutar politiska makthavare eller för att de senare är så tomma i bollen att skurkarna lyckats lura politiken att de här kursmanipulationerna - som är predestinerade att gå åt helvete - skulle vara nyttiga för samhället, eller åtminstone för politikerna. Oavsett om det styrs av politisk och tjänstemannarelaterad dumhet, eller beredvillighet att låta sig mutas, kommer det med nödvändighet att falla ihop som en sufflé, när det bli för långt mellan den ekonomiska verkligheten och de uppblåsta börskurserna.


Feta katter som leker med andras pengar

Det andra fenomenet är att, den under decennier förda, politiken lett till att allt färre placerar egna pengar på börsen. Allt mer placeras av överavlönade feta katter, ofta bonusstinna oduglingar, som leker med andras pengar. Sådana har en låg tröskel till att ”låna” andras pengar till exempelvis stödköp i samband med kursmanipulationer. Särskilt om det förenas med en svart bonus för egen del. Det behöver väl knappast tilläggas, att som i samband med nästan all kriminalitet är den erforderliga bonusen mycket blygsam i jämförelse med den skada som huvudmännen åsamkas.

Hur länge ska den politiska makten och rättsväsendet gömma sig i vår nutids och framtids kanske viktigaste fråga? Blir det några åtgärder mot maffian eller äger den Er alla?

Övertorneå den 12 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Pajaserierna fortsätter

.
Enligt e24.se inför Frankrike, Spanien, Italien och Belgien förbud mot blankning från och med idag.

Vad blir nästa genidrag för att gömma undan verkligheten?

Förbud mot sjunkande kurser på börsen?

Det behövs mer limousiner, poliser, blåljus och viktiga toppmöten. Idioter tycks i alla fall finnas i överflöd. Eller är det i själva verket skurkar?

En frisk börs med riktigt värderade företag behöver inget förbud mot blankning. Den frågan är självreglerande genom att blankare ruinerar sig.

Övertorneå den 12 augusti 2011
Mikael Styrman
.

onsdag 10 augusti 2011

Vilket Euroland gör en Rupert Murdoch?

.
Ikväll rapporterar media att franske presidenten Nicolas Sarkozy avbrutit sin semester och att Parisbörsen följaktligen rasat. Det visar på ett samband mellan våra politikers kvalité och den ekonomiska utvecklingen vilket jag länge misstänkt att föreligger.

1986 slog Rupert Murdoch-ägda News International upp portarna till ett i hemlighet uppfört nytt tidningshus i Wapping, utanför London. Efter långa bråk med fackföreningar som krävde att tidningen skulle försörja grafiker, vilka av den tekniska utvecklingen blivit överflödiga, löste Murdoch problemet med ”eldarna på elloket” med ett Alexanderhugg.

Ungefär så lär det gå när EMU faller samman. Någon förbereder sitt utträde i hemlighet och lämnar samarbetet över en natt. Att EMU faller ihop torde vara ställt utom rimligt tvivel. Det är inget troligt scenario, under rådande förhållanden, att någon skulle annonsera sitt utträde ur EMU till exempel nio månader i förväg. Det skulle skapa en väldigt svår, kanske rent av farlig, situation. Mer rimligt är nog, att något handlingskraftigt land med överlevnadsinstinkt gör en ”Rupert Murdoch” och lämnar övriga i EMU åt sitt öde.

Frågan är snarare vilket land som hinner först. Det ligger nära till hands att misstänka Tyskland som numera ror EMU-båten ganska ensam. Eller hinner Finland eller Holland möjligen före?

Klart är i alla fall, att det blir ett land vars politiker inte kan se någon fördel i att låta misären breda ut sig bland den egna befolkningen.

Därefter återstår att lösa problemet med de nuvarande ”eldarna på elloket”. Det vill säga ett dysfunktionellt bankväsende som fått lära sig, att oavsett vilka onyttiga eller rent av samhällsfarliga dumheter de än ägnar sig åt - i samarbete med politiker och organiserad brottslighet - istället för att finansiera jordnära och samhällsnyttig verksamhet, som exempelvis Ekfors Kraft AB, så kommer alltid politikerna att stå beredda att skyffla in skattebetalarnas pengar i maffians råttbon. Den enda subvention ett till dominerande delar korrupt och odugligt bankväsende ännu bör begåvas med, är gratis rep till dokumenterat asociala och odugliga bankledningar. Vi kan aldrig få ett friskt bankväsende så länge det nuvarande skräpet ligger som ett kvävande dasslock över vår ekonomi. Vårt bankväsende står i vägen för en framtid i välstånd.

Övertorneå den 10 augusti 2011
Mikael Styrman
.

tisdag 9 augusti 2011

ECB klart bättre än Jesus

.
.
I bibelns nya testamente kan vi läsa om hur Jesus under ett bröllop förvandlade vatten till vin. En annan gång utspisar han 5.000 man med hjälp av fem bröd och två fiskar.

Men vad är väl det mot ECB:s (Europeiska Centralbankens) förmåga? Allt detta förbleknar vid en jämförelse med ECB:s förmåga att utgående från en tom skattekista varje gång man öppnar den dra nya tusentals miljarder ur kistan för att strö över det europeiska korruptionsslottet. Likt en trollkarl som drar kaniner ur hatten, fast ECB drar tusentals miljarder varje gång. Vilken trollkarl som helst torde bli avundsjuk. Och fast kistan är tom kommer det ständigt nya tusentals miljarder ur den varje gång ECB öppnar locket.

Vi har sett dem på gator och torg. Långa följen med mörkblå eller svarta limousiner åtföljda av massor av poliser, med blåljusen på, som istället för att ägna sig åt nyttigt polisarbete är ute och leker jätteviktigt toppmöte med fjantar som inte har en aning om vad de håller på med eller ställer till med, och som ännu mindre vet vad som bör göras åt saken. Först stänger man av trafiken i stora delar av stan och längs vitala tillfartsvägar och får hela staden att stanna. Sedan slussar man den politiska noblessen till något lämpligt lyxhotell där fotograferna väntar. Därefter vidtar en ansvarstyngd lyxmiddag och en ny fotosession med brett leende pampar vilka förkunnar, att nya tusentals miljarder ska tryckas och att ”kraftfulla åtgärder” ska vidtas på marknaden. Kraftfulla åtgärder är politiskt nyspråk för ”vi har inte en aning om vad vi bör göra”.

Vi skulle väl kunna fördra att de orsakar trafikkaos i våra städer, att de tar i anspråk och slösar bort stora samhällsresurser för sina meningslösa sociala sammankomster för inbördes beundran. Vi skulle väl också kunna sträcka oss så långt att vi stod längs gatorna och bekräftade dem:  
- Vi ser er! Vi ser er!

Bara de skulle kunna lova att låta sedelpressen vara i fred och inte öppna ECB:s skattkista mer. Snälla makthavare, sluta trycka mer ”Monopolpengar” - Ni störtar oss i fördärvet. Ni kastar hela världen in i depression. Om inte Ni politiker var så besatta av att leka Gud, skulle inte ECB behöva leka Jesus, och då skulle världen inte behöva störtas ut i depression, utan lågkonjunkturen skulle kunna ha sin gång, fredligt och odramatiskt.

Men det troligaste scenariot är nog att EU:s toppolitiker och ECB snarare kommer att gasa på. Nästa stordåd blir väl att överträffa att Jesus även gick på vatten? Vad blir det? Att gå på luft? Att få hela Europa att gå på luft? Luftpengar går ju Europa, USA och stora delar av resten av världen redan på.

Övertorneå den 9 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Polisbrist i England?

.
.
Trooping The Colours

I juni 1987 var jag i London. Det visade sig att man firade drottningens födelsedag medan jag var där. Då fylldes stan av minibussar fullpackade med poliser, förmodligen från hela England. Lite senare kantade poliserna stadens vägar, sida vid sida, längs drottningens färdväg. Av en händelse gick jag längs The Mall från Buckingham Palace fram till The Arch och Trafalgar Square. Lyktstolparna var dekorerade med färggranna flaggor, parader på gatorna. Drottningen kom ridande. Det har hon slutat med. Jag vill minnas att hon red på en vit häst, men det är jag inte säker på, men för mig var hästen vit. Vilket skådespel. Jag har nog för övrigt aldrig sett så mycket poliser.


Dubbelvakt

Så 1987 fanns det poliser i England. Å andra sidan fanns det inte så liten hotellparkering att den inte vaktades av två man, alltid negrer. Varför två? Jo, en vaktade hotellgästernas bilar mot tjuvar och huliganer. Den andra vaktade bilarna mot den som vaktade bilarna mot tjuvar och huliganer. De verkade dessutom ha någon sorts rullande schema så att det aldrig var samma par som jobbade samtidigt flera gånger i följd. De hade alltid olika kollegor för att inte kunna prata ihop sig.


Poliser överallt

Ute på stan såg man poliser överallt. Ofta ensamma obeväpnade poliser vars enda beväpning utgjordes av en visselpipa och ett anteckningsblock. Det vill säga att landet var så polistätt att det fanns en god chans att den enskilda polisen skulle få hjälp om han blåste i pipan. På den tiden hade svenska polisen åkt bil i decennier. Man kunde bli ihjälslagen på en tvärgata men polisen susade glatt förbi på fina gatan utan att märka något. Så förfallet inom den svenska polisen har långa anor.


Manuell bemanning

Tunnelbanans hissar och biljettkontroller var också bemannade. Som regel även de av en neger - men oftast bara en åt gången. Utom vid högtrafik, då var de flera.


Stålbadet

I början av 1990-talet hade England en egen lågkonjunktur och genomgick ett stålbad. En speciell sak var då att det var ganska vanligt i city med tomma butikslokaler. Kreativa personer bröt sig in i dessa och bytte låsen. När fastighetsägaren kom visade de upp ett hyreskontrakt med någon påhittad person vilket visade att de hade hyrt lokalen i god tro. Då tog det väldigt länge för fastighetsägaren att få ut sin oönskade ”hyresgäst”. Under den tiden, ofta flera månader, drev ”hyresgästen” lönsam butik i city utan att ha några hyreskostnader. Det var naturligtvis inte så roligt för vare sig hyresvärdar eller butiker som var betalande hyresgäster. Jag vill minnas att fenomenet hade ett eget namn men det har jag i så fall glömt.

Nu när man är till London är garagevakterna bortrationaliserade på nästan alla ställen. De bemannade spärrarna i tunnelbanan är också bortrationaliserade. Allt det där försvann under stålbadet i början av 1990-talet. Då fanns det uteliggare, som sov på gatan, i portar, inlindade i en masonitekartong, överallt - även vintertid.


Bättre tider

Med bättre tider försvann både de flesta uteliggare och fenomenet med de shanghajade butikslokalerna. Förmodligen mest därför att de fylldes med legala hyresgäster.

När man nu läser om underbemannade och ängsliga poliser i England i samband med kravallerna så är det inte utan att man undrar om polisen är på semester eller om de också blev bortrationaliserade. Svaret på den frågan torde vi få inom kort, när vi ser vad det engelska samhället sätter in för resurser mot huliganerna.

Man kan nog gissa att många poliser ersatts med övervakningskameror. De är säkert en bra hjälp för att klara upp enstaka brott i efterhand. Deras kortsiktiga verkan mot kravaller är väl kanske inte lika imponerande.

Övertorneå den 9 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Inga vattenkanoner i England

.
Det pågår kravaller runt om i England. Ett land som redan tidigare har fått sin utmätta del av både kravaller och huliganer genom åren. Ändå verkar man inte ha några vattenkanoner? Åtminstone inte i bruk.

Vatten får heta känslor att svalna mycket effektivt och med få skador som följd. Och det blir lätt att se vem som varit var. Vattenkanoner är mycket effektiva men ändå humana när det gäller att hantera kravaller effektivt utan att göra ont värre.

Mot bakgrund av huliganhistoriken i och runt England är det nästan förvånande att man inte verkar ha beredskap att sätta in vattenkanoner.

Övertorneå den 9 augusti 2011
Mikael Styrman
.

söndag 7 augusti 2011

Nu synas euron

.
Vet Tysklands regering någonting som ingen annan vet? Är det lämpligt, mot bakgrund av erfarenheterna från Weimarrepublikens Tyskland, att trycka pengar för att betala tyska folket för att de ska byta bil? Är det det även om tyskarna nyss har fått betalt av regeringen med nytryckta pengar för att byta till den bil de har nu? Med nuvarande politik i Europa är snart frågeställningarna aktuella igen. Tjänar Tyskland så mycket på dessa subventionerade bilbyten att det räcker för att hålla igång banker som har syndernas förlåtelse vad än de hittar på? Kan det även bli över för att hålla igång, och sanera, Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Irland - till att börja med, vill säga. Eller låta bli att sanera, vilket tycks vara ordningen för dagen.

När jag var barn hade min farfar kvar lite sedlar från Weimarrepublikens Tyskland. Jag tyckte att det var ganska kul med dem när jag fick höra historien bakom. Kanske jag måste leta för att se om de finns kvar? Man kanske kan använda dem snart? Men, skämt är skämt och allvar är allvar. I 1:a Korintherbrevet 13:11 står det:

När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

- När ska även Europas ledande politiker sluta att vara barn?

Övertorneå den 7 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Svårt att skydda sig mot manipulationer på börsen

.
Digitaliserad börshandel ett Mekka för manipulatörer

Om börsen stänger när kurserna sjunker är det som tidigare nämnts och som de flesta förstår - utom möjligen manipulatörerna - förödande för tilltron till börsen.

Ett digitaliserat börshandelssystem är - hur praktiskt det än må vara - även det undergrävande för tilltron. Det är bara allt för lätt att bromsa, senarelägga, tappa bort försäljningsuppdrag med oönskat innehåll utan att det märks för allmänheten. Operatörer och aktörer på börsen märker det säkert i den mån de blir direkt berörda. Men det kommer inte till allmänhetens kännedom eftersom nämnda kategorier tiger. Det är inte så konstigt att de tiger eftersom de ofta - med rätt eller orätt - upplever sin situation som en valmöjlighet mellan att tiga eller att vara arbetslös och tiga.


Banken etta - kunden tvåa

Genom åren har man ju hunnit se ett och annat, som till exempel hur banken, i tider av kurs-, ränte- eller valutaoro ligger på uppdrag utan att effektuera dem. Bankens väl går, föga förvånande, i första rummet, och kunden kommer säker tvåa.


Manipulatörerna slår sina huvuden ihop

Man behöver heller inte vara särskilt konspiratorisk för att befara att manipulatörerna nu slår sina skrupelfria huvuden ihop. Handboken med tjuvtricks gås igenom, för att se vad som kan göras. Avslut som kan påverka kursutvecklingen negativt läggs åt sidan och effektueras senare på grund av ”tekniska problem”. Allt för att skapa en bild av en stabil marknad när handeln återupptas imorgon.

Detta är också anledningen till att börsen stabiliseras när man gör ett stopp. Säljtrycket försvinner inte, det läggs bara åt sidan för att skapa en förskönad bild av tingens ordning.

Övertorneå den 7 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Börser som bara får stiga

.
Äntligen en lösning

Så har då de finansiella och politiska etablissemangen äntligen löst problemet med den finansiella oron. Idag stängde börsen i Tel Aviv efter att den sjunkit endast 6%. Men gud vad fiffigt. Om börsen stiger - ok. Om börsen sjunker - stäng den - snabbt! Det perfekta totalitära ekonomiska och finansiella systemet.


Förtroendet ödeläggs

Men naturligtvis ödelägger det förtroendet för börserna som marknadsplats. Om börserna bara får stiga är de ju ingen marknadsplats utan ett forum för statsstödda bedrägerier. Och börsernas berättigande är ju att fungera som marknadsplats och spegla tillgång och efterfrågan - vare sig det går upp eller ner - mycket eller lite. Börsernas uppgift är inte att spegla någon sorts censurerad och falsk bild av det ekonomiska tillståndet i världen.


Höjning skulle utlöst mediala hyllningskörer

Vem som helst kan ju räkna ut, att om Tel Aviv-börsen istället hade stigit skulle man inte ha stängt den utan det skulle istället ha utlöst exalterade hyllningskörer i affärspressen och i övriga media.


Situationen ännu värre?

Det förmedlar en bild av ett skräckslaget politiskt och finansiellt etablissemang. Att bara vara så ihoppratade, och i sådan kollektiv panik, att en nedgång med endast 6% stänger Tel Aviv-börsen, eller vilken börs som helst för den delen, röjer, menar jag, att situationen möjligen är ännu värre än vi har haft anledning att tro.


Rätt man på rätt plats

Åtminstone tycks etablissemanget självt uppleva det som om de närmar sig vägs ände. Som om verkligheten håller på att komma ikapp. Får vi snart se de självgoda flinen frysa på våra odugliga och kriminella fåntrattar till politiker och deras kumpaner - de med skattemedel skyddade bankbrottslingarna? Kanske de känner tidpunkten närma sig vid vilken de kan få stifta bekantskap med närmaste träd? Det kanske äntligen skulle kunna beskrivas som rätt man på rätt plats?


Övertorneå den 7 augusti 2011
Mikael Styrman
.

lördag 6 augusti 2011

Varför alltid anonymt?

.
Förr

skrev man som regel under med eget namn när man framförde sin åsikt i exempelvis tidningarnas insändarspalter.


Nu

hör de till undantagen att någon agerar under eget namn.


Finns yttrandefriheten?

För att sätta ut eget namn krävs möjligen att man känner sig trygg i yttrandefriheten. Att den kan brukas utan att man riskerar repressalier. Betyder avsaknaden av eget namn under åsiktsyttringar att medborgarna inte litar på att den svenska yttrandefriheten verkligen finns?


Sosseriet skapade ett monster...

Är det i så fall så att socialdemokraterna under sin tid vid makten skapade detta åsiktsmonster som kväver alla andra åsiktsyttringar som medborgarna skulle vilja ge ifrån sig?


...som borgerliga pampar är nöjda med

Varför har i så fall inte alliansregeringen gjort något för att trygga yttrandefriheten?

Är båda sidor - socialistsidan och den borgerliga sidan - i verkligheten lika goda kålsupare?


Göran Persson-modellen

Har båda sidor anammat det som kommit att kallas för Göran Persson-modellen, att skriva anonyma insändare under falsk pseudonym, till stöd för sig själv eller sina åsikter? Sugnaturer som ”Metallarbetare 49” och liknande falska signaturer.


Stasikollaboratörer gallrar

Är båda sidor lika förtjusta i att förtrycka människor genom att det bara får ges uttryck för de egna åsikterna - anonymt förstås, och övriga, de obekväma, gallras bort av Stasikollaboratörerna i ofria massmedia?


Vad kan vi medborgare göra?

Finns det i så fall något vi medborgare aktivt kan göra åt åsiktsförtrycket, annat än att läsa mellan raderna, skriva anonyma insändare och beblanda oss med våra anonyma makthavare?


Yttrandefrihet kräver civilkurage

Jag tror inte att det är så enkelt att som att säga att man är rädd för repressalier. Förmodligen har man alltid haft anledning att vara rädd för repressalier när man uttrycker sin åsikt. Skillnaden är snarare att förr värderade människorna yttrandefriheten så högt att man var beredd att utsätta sig för obehag för att försvara sin rätt.

Det kanske är så enkelt som att den som inte är beredd att riskera något obehag för att nyttja sin yttrandefrihet inte har gjort rätt för någon yttrandefrihet. Han/hon är i så fall inte fri utan är sin egen rädslas fånge.


Synliggör ryggradslösa pampars åsiktsförtryck

Men om fler, gärna alla eller åtminstone nästan alla, utnyttjade sin yttrandefrihet skulle vi komma ifrån våra pampar åsiktsförtryck för det skulle gå att se tydligt var deras sjabbiga åsiktsförtryck utövades - i de kvarvarande anonyma åsiktsyttringarna.

Att rösta anonymt med bevarad valhemlighet, det är en sak men att aldrig våga uttrycka sina åsikter under eget namn, det är ynkedom.

Jakobstad den 6 augusti 2011
Mikael Styrman
.

I cirkelaffärernas tidevarv...

.
.
Än så går det upp...

I onsdags tippade stora delar av affärspressen att börsen hade goda chanser att vända upp igen efter att ha gått ned åtta dagar i rad.


...och än så går det ner...

I torsdags rasade börsen 4,5%


...och så upp igen

När börsen hade rasat 4,5% bedömde stora delar av affärspressen att den nog skulle gå upp på fredag.
På fredag steg börsen slutligen hisnande 0,23% efter en skakig resa.


En tiondels procents arbetslöshet i USA vände världsbilden?

Det förklarades av expertisen med att det kom jobbstatistik från USA som visade att arbetslösheten i USA minskade från 9,2% i juni till 9,1% i juli, dvs med en tiondels procentenhet. Efter att Stockholmsbörsen fallit nio dagar i rad skulle denna löjligt lilla förbättring av arbetslöshetstalen i USA fått spekulanterna på börsen att se tillvaron så i rosenrött att börsen steg - alla andra pågående katastrofer oförändrade?
Tillåt mig småle.

En sådan förändring av arbetslöshetstalen skulle inte märkas på börskurserna mot bakgrund av en världsekonomi som håller på att säcka ihop.


Varför förklara?

Men mycket viktigare ändå - varför behöver kursförändringen förklaras?
Och hur kan någon förklara hur en så heterogen och svåridentifierad grupp tänker?


Förklaringarnas syfte att dölja kursmanipulationer

Det finns bara en rimlig förklaring till att fredagens uppgång på Stockholmsbörsen behöver förklaras och det är att den är skum. Att den inte alls är följden av marknadens förväntningar och affärer utan av medvetna kursmanipulationer. Och det är därför man känner sig tvungen att förklara varför konstiga saker händer. För att inte Kreti och Pleti ska upptäcka att de blir blåsta.


Cirkelaffärer verkliga orsaken

Det troligaste är att den organiserade brottsligheten ägnar sig åt cirkelaffärer. Starkt förenklat går det till så här: Aktör A säljer aktier till Aktör B. Aktör B säljer aktier till Aktör C. Aktör C säljer aktier till Aktör A.

På så sätt delar man på risken och köper upp kurserna. Fast i verkligheten på Stockholmsbörsen är det inte lika lätt att följa eftersom de större aktörerna uppträder i flera, ibland i många skepnader. Och de olika posterna delas också upp och kan även bestå av olika aktieslag. Det gör att det inte är helt lätt att identifiera ens om man ville göra det. Och därmed har vi kommit till pudelns kärna. Viljan.


En liten slant till småspararna då och då

Precis som med enarmade banditer, roulette och alla andra spel måste småspelarna vinna en slant ibland. Annars kan man inte fortsätta plundra dem eftersom de slutar spela om de aldrig vinner. Men när det blir fråga om stora pengar kommer småspararna tvåa.


Storspelare styr börsen - med maktens goda minne

Då blir de överkörda av storspelarna som genom att köpa upp och ned börsen kan se till att de stora katastroferna fördelas på småspararna. För att det ska vara möjligt krävs en korrupt tillsynsapparat.

Varför tror Ni att man har utsett alla katastrofparasiters Pater Familias, den förre Riddaren av det Svarta Korset, förre folkpartiordföranden Bengt Westerberg till ordförande i Finansinspektionen? För att försäkra sig om att det här spelet ska kunna hållas under kontroll är det, för den organiserade brottsligheten, nödvändigt att högsta ansvaret för tillsynen ligger hos någon som är till salu eller helt enkelt är för närig och för tom i bollen för att begripa vad som pågår eller ens bry sig om det. Tyvärr har den organiserade brottsligheten och den politiska makten ett gemensamt intresse i att hålla upp kurserna och hålla konjunkturen igång. Därför kan det pågå.

Aktiehandeln och bankväsendet kan aldrig bli trovärdiga så länge som finansinspektionen bemannas av Bengt Westerberg-typer.


Peter Malmqvist

Sen behövs det mer obetydliga statister också. Som till exempel den evigt misslyckade börsanalytikern Peter Malmqvist. Han som alltid tycks missa nedgångar på börsen. Förra gången det begav sig missade han så grovt att han fick sparken och hamnade på fyren ett tag. Nu missade han raset igen. Efter att han två veckor tidigare spått att börsen skulle upp 20% gick den ned lika mycket. Men det hindrar inte att han är fortsatt till salu. På torsdag var han knäckt av raset i Dagens Industri. På fredag, i Affärsvärlden, kan han upplysa oss andra om att ”antingen vänder det vid -20% och studsar upp rejält på ganska kort tid eller så bryter börsen 20 procentsvallen och fortsätter ännu djupare ned.” Det kan man kalla en helgardering. Av den här killen har SMHI verkligen någonting att lära... 

Intressant att notera är vilken rubriksättning Affärsvärlden valde till detta allt annat än tydliga uttalande, apropå att manipulera investerare:  ”Det kan gå fort uppåt”.


Mediakontroll underlättar

Sedan hjälper det ju till om samma budskap kan trummas ut av flera tidningar, TV-kanaler osv som allmänheten uppfattar som oberoende av varandra men som, när man skrapar på polityren, visar sig vara en och samma.

Jakobstad den 6 augusti 2011
Mikael Styrman
.

torsdag 4 augusti 2011

Vem i hela världen kan man lita på?


.
Idag, när börserna faller som en sten, i Stockholm för nionde dagen i rad, och marknaden är extremt nervös – eller är den möjligen beslutsam? – kan det vara intressant att studera vad delar av journalistkåren ger oss för information och råd.

TV4 Text

Så här skriver TV4:s Text-TV idag torsdag 4/8. Vi får veta att ”Europas ledande börser kommer med stor sannolikhet att vända upp på morgonen sedan USA-börserna stängt på plus igår” – som om det har någon avgörande betydelse för frågan om vart Europas ledande börser tar vägen.

Vi får inte bara veta att de ska vända upp utan också veta på tiondels procentenheten hur mycket. Alltihop enligt ”marknaden”.  - Va? Vad menas? Jag trodde det var börserna som var marknaden?

Affärsvärlden

Och så här skriver Affärsvärlden idag torsdag 4/8. ”Åtta dagar av börsfall ser nu ut att vändas till en uppgång. Det ser också ut som om de blir bra drag under galoscherna.”

Varför?

 
Vad är detta för skitprat? Eller är det uppsåtliga manipulationer? TV4:s skrivning är ganska uppenbart skriven med manipulativt syfte. Att prestera uppskattningar på tiondelen när om hur mycket börsen ska stiga kan knappast betecknas som något annat än bedrägerier som börsen betett sig den senaste tiden och med de nyheter som dominerat media.

Affärsvärlden verkar inte ha några som helst belägg för sina påståenden.
Både TV4 och Affärsvärlden skriver uppenbart med bedrägliga syften. 

De vill helt enkelt lura Dig att ruinera Dig – men varför?

Flera anledningar är tänkbara:

- Tidningen, tidningens ägare eller tidningens ledning närstående intressen kan ha intagit olämpliga positioner på börsen och vill att Du ska köpa så att de får sälja sina.

- Journalisten själv kan ha intagit dåliga positioner som han vill sälja till bra pris.

- Journalisten eller någon/några andra på tidningen kan ha blivit mutad av någon som sitter fast i fallande aktier att skriva något som kan manipulera upp kurserna.

Någon eller några vill i alla fall att Du ska förlora Dina besparingar eller ruinera Dig genom att köpa deras fallande aktier.
Oavsett vilket av ovan uppräknade förslag som kommer närmast är det naturligtvis djupt ohederligt. Sen kan man diskutera om en ljugande ekonomijournalist är ohederligare än en ohederlig journalist som skriver inom något annat ämnesområde: förvrängda nyheter, propaganda för att framställa någon i bättre dager eller förtal för att smutskasta någon – ofta motståndare till någon ledande politiker eller någon annan inflytelserik person.

Hur gick det för Dig? Blev Du lurad? Hör Du till dem som lät lura sig och köpte när börsen öppnade – innan den sedan sjönk som en sten? Sitter Du nu med aktier som sjunkit i värde? Hav tröst. Du är inte den enda som tror att man kan lita på svenska journalister och svensk massmedia. Klicka på rubriken och njut av Hoola Bandoolas ”Vem i hela världen kan man lita på”. En gammal progglåt. Själv var jag så indoktrinerad när jag var ung att jag inte ville lyssna på något sådant. Numera kan jag både lyssna på en del och finna nöje av en hel del av dem.

Övertorneå den 4 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Människans eviga följeslagare

.
Inbilskheten är människans eviga följeslagare. Tyvärr alltför ofta även människans vägvisare. Hur ska man annars tolka två olika nyheter som media rapporterat om i veckan?


Världsekonomin

Vi är av allt att döma på väg in i en global depression. Varför? Jo, för att inbilska politiker trott sig mäktiga att, och har försökt, i likhet med tidigare generationer av politiker, ”köpa bort” lågkonjunkturen genom att trycka och pumpa in mer pengar i systemet som ”stimulanser”. Men vår historia visar, att människan behöver både hög och låg konjunktur, ungefär som växterna behöver sommar och vinter. Under högkonjunkturen grips människan av hybris och företagsamhet och blir ostoppbar och så småningom utmattad. Då inträder lågkonjunkturen som är ett tillstånd av eftertanke och kontemplation under vilket människan begrundar de stolligheter som hon ställde till med under högkonjunkturen och inser vad hon borde gjort istället. Dessa insikter blir vägledande för aktiviteterna under lågkonjunkturen som sakta segar sig uppåt, tills så småningom cirkusen tar fart igen.

Hittills har inga makthavare lyckats i sin gudslek med att hålla kvar högkonjunkturen och hindra lågkonjunkturen att inträda. Däremot kommer våra nuvarande makthavare, av allt att döma, att lyckas med mästerstycket att undergräva förtroendet för de monetära och finansiella systemen och kasta in världen i en global depression.

Man brukar säga att den som inte tar sig tid att vila kommer så småningom att måsta avsätta tid till att vara sjuk. Ungefär så är det med världsekonomin också. Om världsekonomin förvägras sin välbehövliga lågkonjunktur på grund av ständiga knarkinjektioner (stimulanser) insatta under mogen högkonjunktur kommer den så småningom att utmattad falla in i depression, och det är dit vi är på väg nu.

Men det kommer naturligtvis inte att hindra brett leende psykopater att posera framför mediauppbådets kameror, förklarande att de nu har löst de ekonomiska problemen, genom att trycka ännu mera pengar.


Skyskrapor

En sak som typiskt sett uppträder under högkonjunktur är att människan börjar bygga skyskrapor. Flera media har i dagarna rapporterat om ämnet. e24.se presenterade 20 bilder föreställande byggnader mellan 400 och 1.000 m höga. En sak som slår en är att många, jag tror den absoluta majoriteten av dem, ligger längs ”The Ring of Fire” eller andra zoner där kontinentalsocklarna skaver mot varandra och där man vet att svåra jordbävningar ofta uppstår.

Nu tickar ju jordens klocka långsammare än en människas klocka så det är ju inte säkert att de alla kommer att rasa ihop under vår livstid. Men å andra sidan kan ju ganska många av dem göra det redan idag. Det räcker ju med att några rasar ihop så är det inte många som vill sätta foten i dem som blir kvar.

Höghusen har ju också det problemet, jordbävningar eller ej, att de inte blir långlivade. De är även mycket dyra att bygga och att riva. Om man räknar riktigt på dem kan de ju faktiskt visa sig vara en ganska dålig affär. Och alla skyskrapeägare kan ju inte förvänta sig att det finns ett militärindustriellt komplex till hands, som är berett att svara för rivningen genom att låta några barfotakrigare flyga in flygplan i dem, när det börjar bli dags för rivning.

I vilket fall som helst är det fascinerande, att en skenbart intelligent varelse som människan, enligt egen etablerad uppfattning inget mindre än skapelsens krona, ägnar sig åt något så urbota dumt, enfaldigt och inbilskt som att bygga halvkilometer höga hus i kända jordbävningsområden.

Övertorneå den 4 augusti 2011
Mikael Styrman
.

Ikea kopieras

.
Media rapporterar om att hela Ikeas varuhuskoncept kopierats av ett varuhus i Kina. Inte så konstigt kanske eftersom Ikea självt har en lång historia som utgörs av kopiering av olika designers och småföretags produkter som man helt sonika tagit över.

Kanske man kan säga att cirkeln är på väg att slutas när den kopierande själv blir kopierad?

Övertorneå den 4 augusti 2011
Mikael Styrman
.

onsdag 3 augusti 2011

Två kinesiska bilfabriker och en depression


.
Bruksortens förbannelse

På en bruksort är bruket helt dominerande. Så länge bruket finns brukar det innebära att i stort sett alla näringar som inte betjänar bruket faktiskt upplevs som en konkurrent och ett hot mot bruket och därför motarbetas. Därför blir näringslivet väldigt ensidigt, företagsnybildningen uteblir och kreativiteten söker sig någon annanstans.


Bruksnedläggning ofta nyttigt

Man kan nog anta, att det skulle gälla för SAAB också, typiskt sett. Om man, under i övrigt något så när gynnsamma förhållanden, skulle kunna lägga ned SAAB skulle det sannolikt resultera i att nya näringar skulle blomma upp och helt eller delvis ersätta ”bruket”. Erfarenheten lär oss, att det brukar gå så, men att det inte alltid går så. Ibland uteblir företagsnybildningen och orten dör eller näst intill dör. Människorna söker sitt uppehälle någon annanstans. Även när det går bra tar det ofta en betydande tid.


Övertaktiserande

Något så när gynnsamma var möjligen förhållandena efter den senaste finanskrisen. Förmodligen sköt sig regeringen i foten genom övertaktiserande. Genom viljan att flytta SAAB-nedläggningen till efter valet 2010, av taktiska skäl, verkar det som om regeringen förflyttat sig själv, landet och Västsverige ur askan i elden.


Orosmolnen tornar upp sig

Vi är nu, av allt att döma, på väg in i en förmodligen djup och lång depression. Långa tider med bilder av leende, poserande och pengatryckande politiker bäddar för att det nu kommer att gå åt helvete med musik. Kanske har världen aldrig tidigare ställts inför en situation där förtroendet för det monetära systemet så fullständigt och metodiskt undergrävts av omdömeslösa och/eller skrupelfria politiker, hela tiden med nästa kortsiktiga fördel för ögonen, oberoende av vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Till det kommer ett bankväsende som skolats i att de får göra vilka dumheter som helst, utan krav på samhällsnytta, och de kommer ändå att räddas av staten/staterna. Det är bara den komplikationen att nu är bankernas egenförvållade svårigheter så mycket större i förhållande till ett antal staters resurser och staternas utsikter är så mycket sämre.

Nu riskerar vi att hamna i en situation där vi således inte har välordnade ekonomiska förhållanden. Vi möter en trolig global depression. Ett USA – största marknaden för våra bilar - i fritt fall och som ännu inte vidtagit några andra åtgärder för att möta sina växande ekonomiska problem än substanslöst pladder som tar sikte på framtiden.


Åderlåtning att vänta

Om nu det sker, som ser ut att ske, i vilken situation hamnar då den svenska bilindustrin? I tider av kraftigt vikande bilförsäljning – hur går det då med Volvo, som redan är kinesiskt, och SAAB, som av allt att döma snart är kinesiskt? Kommer de kinesiska ägarna glatt att fortsätta att betala överavlönade svenskar för att INTE tillverka bilar eller kommer de att utnyttja nedgången på marknaden till att flytta fabrikerna till Kina där det finns gott om billig arbetskraft? Nog ligger det i farans riktning att fabriker packas ned och hamnar i Kina. Vi står i så fall inför en ännu mycket svårare åderlåtning än den industrislakt som kronförsvarets räddning av bankerna innebar i början av 1990-talet.

Vi riskerar i så fall att förlora mängder av arbetstillfällen, snabbt och under oordnade former. Det stora antalet arbetstillfällen försvinner sannolikt i andra och tredje led. I företag som levererar varor och tjänster till bilindustrin och företag som levererar till sådana som i sin tur levererar till bilindustrin.  Det är inte på något sätt självklart att hundratusen arbetstillfällen i så fall räcker utan det kan handla om hundratusental arbetstillfällen. Det är inte säkert att Sverige någonsin återfår sin förlorade levnadsstandard efter en sådan företagsslakt.


Återverkningar på statsfinanser och banker

Hur går det då med statens finanser och statens möjligheter att hålla kompisarna inom bankväsendet under armarna? Vilka blir konsekvenserna för landet om staten överanstränger sig i det heliga gullandet med ansvarsbefriade och asociala bankledningar – den politiska ledningen närstående?

Det behöver väl knappast nämnas, att i tider av sjunkande efterfrågan och i övrigt bristande framtidstro går det inte vare sig lätt eller snabbt att ersätta arbetstillfällena inom bilindustrin.


Visioner utan verklighetsförankring

Det här är inte det enda som har klantats till. Men det här har klantats till ordentligt. Och det här löser man inte med några käcka floskler om att industri är passé och att vi ska bli tjänsteproducerande. En outbildad och överavlönad sopgubbe blir inte en välavlönad konsult för att en regeringsrepresentant kläcker ur sig en käck floskel i ett trängt läge.

För det krävs kunskaper som två generationer av politiker har intalat honom att han inte behöver. Kunskaper som istället finns att hämta utanför universiteten i bland annat Indien och Kina, hos människor som inte har förväntningar om att jobba endast fyra timmar om dagen, ev jobba resten av dagen, men då svart. Mycket talar för, att den blivande välavlönade tjänsteproducerande svensken som regeringen pratar om, istället visar sig vara sur och grinig, arbetslös, förhållandevis okunnig, före detta välavlönad och sedermera fattiglapp.


Från I-land till U-land?

Att vara I-land är inget självklart och statiskt förhållande. Blir Sverige det första landet i världen som bryter trenden och går från att vara I-land till att bli U-land?

Övertorneå den 3 augusti 2011
Mikael Styrman
.