Är vi verkligen på rätt väg?

.

Regeringen, och deras stödtrupper i C och L, slår sig på bröstet och berättar belåtet om vilken framgång de uppnått i regeringsförhandlingarna. Det ska bli ännu mer av samma. Och så ska det bli snabbtåg. I ett land vars politiker inte kan få de vanliga långsammare tågen att fungera ska det nu bli snabbtåg, som kommer att förbruka de resurser som behövs så väl till verklighetsförankrade behov.

Jag sitter och funderar över hur vårt samhälle förändrats under de fyra år som S + Mp lekte regering. Jag ska inte trötta ut läsaren med någon lång litania över hur det har blivit. Alla kan nog se samma sak som jag kan se. Man kan nog vara blind och ändå se det. Och nu ska det bli fyra år till med samma ”framgångsrecept”. Vad kommer att finnas kvar av vårt samhälle när de fyra åren är till ända?

En liten betraktelse, som inte har så mycket med de fyra senaste åren att göra, men ändå borde stämma till viss eftertanke. I Sverige, på 1960-talet, när jag var barn, då var bensinstationerna bemannade med servicepersonal. De tankade, kollade oljan, rengjorde vindrutan. Idag, i Sverige är bensinstationerna inte längre bemannade. Servicepersonalen försvann för ungefär 50 år sedan. Nu finns ofta inte ens kassapersonalen kvar. 

Ibland finns dock kassapersonalen kvar. Då får man betala förskott när man ska tanka. När vi var i de gamla gruvdistrikten i Lorraine i norra Frankrike för cirka 20 år sedan och arbetade var områdena drabbade av social kris, rent av misär. Gruvorna var nedlagda. Människor arbetslösa. Brottsligheten hög. Då konfronterades jag första gången med förskottstankningen och blev djupt beklämd över tillståndet där. Det var inte bara förskottstankning. Personalen satt inne i en liten inbrotts- och förmodligen även skottsäker kiosk. Pengarna växlades genom draglådor som förr i järnvägsstationernas biljettluckor. Men i Frankrike var det uttalade syftet att skydda personalen mot våldsverkare. Nu, efter fyra års härjande av verklighetsfrämmande dårar som Annie Lööf, Åsa Romson och Gustaf Fridolin, den maktgalna och ansvarslösa sosseeliten och hela köckenmöddingen påhejad av Jonas Sjöstedt, som väl inte befinner sig ett dugg närmare marken än någon av de andra hjältarna, har samhället förändrats. Fyra års import av fattiga hel- och halvanalfabeter och grova brottslingar från Afrika och Asien har tryckt ned Sverige i så djup misär, att det som vi upplevde i Frankrike för snart 20 år sedan inte längre framstår som så tokigt.

Visst, i Marseille varnades vi för femton år sedan för att gå från bilen till hotelldörren på grund av hotet från grova kriminella, vilka invandrade helt okontrollerat från Afrika. Polisen hade upphört att åka omkring med polisbil. Istället åkte man omkring, tungt beväpnade, i piketbuss - två åt gången. Och ja, så är det ju i Stockholm nu, efter regeringens senaste framgångsrika fyra år. Ännu inte på Östermalm, i City, på Kungsholmen och Södermalm. Men det kommer nog inte att ta lång tid innan det är likadant där.

Det går i stort sett inte en dag längre utan att någon eller några blir skjutna på öppen gata, åtminstone någonstans i Sverige. Ikväll rapporterar media för första gången - tror jag - att en man har blivit skjuten på ICA. Denna gång var det i Järfälla. Nästa gång är det kanske på ICA där Du handlar? Tidigare har vi upplevt hur mor och son blev knivmördade på IKEA på grund av ett utvisningsärende misskött av våra politiska oduglingar. Ett annat misskött utvisningsärende resulterade i många döda på Drottninggatan. Det resulterade också i att våra politiska psykopater mobiliserade rättsväsendets alla resurser för att försöka vrida till det till ett terrordåd utfört av någon märkvärdig organisation - när det bara var en vanlig buse som politiker och byråkrater släppt lös på våra gator som en blindgångare. Men ändå…att bli skjuten på ICA…

Är det här samhällsutvecklingen? Något som inte går att påverka? Politikerna och våra på allt sätt förträffliga journalister vill ofta göra gällande att det är så. Och sällan missar de en chans att ösa galla över Polen och Ungern och deras förhatliga regimer. Rumänien tror jag också brukar få sin släng av sleven. Det måste vara hemska länder att leva i - åtminstone om man får tro svenska media. Jag har aldrig varit i Polen. Men jag har varit i Ungern och Rumänien. Båda länder som ännu är märkta av att under ungefär ett halvt sekel plågats under socialdemokrati och jämförbara kriminella regimer.

Visst, båda länderna är märkta av den av socialismen skapade fattigdomen åt alla - utom partipamparna. Men numera på tydlig uppgång. Ännu trafikinfarkt på sina håll, på vanliga landsvägar. Men stora, delvis färdiga byggprojekt med riktiga motorvägar. Inga av de av svenska galenpannor så omhuldade 2+1-vägarna. Nej, riktiga motorvägar. Rena, prydliga bensinstationer. Servicemän som tankar åt en när man rullar in på mackarna, som i Sverige på 1960-talet. På pumparna sitter hållare med pappersrullar och gratis engångshandskar åt den som vill göra något själv utan att smutsa ned sig. Inte ett synligt spår av kriminalitet.

Alla de där människorna som arbetar med service i Ungern och Rumänien, de finns i Sverige också. Men i Sverige arbetar de inte med service. De får betalt av svenska politiker med pengar som de i sin tur stulit från svenskarna med maffiastatens rätt. De skickar pengarna till människorna för att de ska sitta hemma istället för att vara ute i samhället och göra nytta. Och hemma sitter många av dem ibland, med sin statliga lön och försörjningen tryggad, och funderar ut djävulskap, som var man kan göra inbrott, var man kan få tag i knark eller vem som ska knivmördas eller skjutas och var - för maximal respekt.

- Är vi verkligen på rätt väg? 

- Orkar Sverige verkligen med fyra år till med Stefan Löfven, Miljöpartiet och Annie Lööf?

- Vad kommer det då att finnas kvar av det samhälle vi hade?

Falun onsdagen den 30 januari 2019

Mikael Styrman

.

Billiga poäng i media om den tunga trafiken

.

I SVT:s Aktuellt 21 gjordes ikväll ett stort nummer om den tunga trafikens hastighet som orsak till många trafikolyckor. Tesen stöddes av en uppräkning av olyckor under senare tid, vid vilka tunga fordon varit inblandade. Underförstått vilka olyckor ska ha orsakats av att de tunga fordonen hållit för hög fart. 

Jag hann inte se vad de övriga olyckorna var för ena, men den första var olyckan igår i Heby, vilken orsakades av att en förare av en personbil körde om en buss, utan att observera att han samtidigt mötte en tankbil. Det verkar minst sagt tendentiöst att understödja ett inslag om hög hastighet för den tunga trafiken som olycksorsak med en illustration av en olycka orsakad av att en personbilsförare kör om utan att se att han samtidigt möter en tankbil.

Den olyckan verkar något obegriplig utifrån den rapportering i saken som jag hittills sett i media. Men förmodligen finns det en förklaring. Kanske olyckan skett under snöfall eller i snörök utan att det letat sig in i mediarapporteringen.

Det är nog att plocka både billiga och orättvisa poäng att påstå att olyckorna orsakas av den tunga trafikens höga hastighet. Det sambandet är nog inte så självklart även om man lätt kan förledas att tro det om man tänker med den byråkratiska reptilmärgen, eller saknar eller bara har begränsad trafikerfarenhet. Den dag den tunga trafiken börjar hålla hastighetsbegränsningarna på landsväg kommer bilisterna att dö som flugor. Då kommer nämligen de tunga fordonen att samla på sig långa köer av odugliga privatbilister som inte klarar av att köra om en eller flera långtradare. Irritationen kommer att rusa uppåt med en expresshiss hastighet bland de många adrenalinstinna A-typerna ute på vägarna, med mängder av dödsolyckor som följd.

Det är en skam att trafiksäkerhetsarbetet bygger på att den tunga trafikens förare ställs utan rättssäkerhet genom att systemet bygger på att de bryter mot en verklighetsfrämmande lagstiftning men inte skyddar dem mot böter och körkortsindragningar.

Om man däremot hade riktat in reportaget mot tunga fordon med dåliga bromsar och däck hade det varit lätt att hålla med. Men den kompetensen fanns tydligen inte hos de som lobbat för dessa inslag.

Idégivarna finns förmodligen bland de tomtar som utformat trafiklagstiftningen och böckerna till körkortseleverna, vilka rekommenderar dem att lägga sig i mittfilen på motorvägen och kräver att de använder en enda sorts blinkers i rondeller - nämligen den enda som inte gör någon nytta, därför att bilens position är sådan i rondellen att ingen ser blinkersen. Men, men, även klåpare vill förstås rättfärdiga sina ämbeten genom att visa framfötterna även när det bara blir tokigheter av det.

Falun tisdagen den 29 januari 2019

Mikael Styrman

.

Media upptäcker djurrättsanarkismen - efter valet

.

Så kommer sanningen smygande, försiktigt, efter valet….och efter regeringsbildningen….om djurrättsanarkisterna och hur de tillåts förfölja svenska djurhållare, som lämnas att klara sig själva av vår ordningsmakt och vårt i hög grad politiserade och korrumperade rättsväsende. 

Visst har det förekommit någon spridd artikel i ämnet tidigare, men man har bara gläntat till problemets vidd för dem som drabbas av terroristerna. Det är först efter valet och regeringsbildningen som våra politiskt väldresserade media barskar upp sig och skriver fler artiklar om i ämnet och uppmärksammar vad de djurhållande familjerna faktiskt utsätts för.

Göteborgs-Posten har nu uppmärksammat saken i en serie artiklar, vilket naturligtvis är bra. 

Föga förvånande tycks det vara en tysk, eller tyskättling, som leder terrorismen. Man avslöjar nog inga statshemligheter om man säger att tyskarna både är välorganiserade och att många tyskar har nära till fanatism. Det bär 1900-talets historia rika vittnesbörd om.

Riktigt sant är det inte att djurhållarna av ordningsmakten och rättsväsendet bara lämnats att klara sig själva mot terroristerna. För om de i desperation har gjort något för att försvara sig och sin näringsverksamhet, då har rättsmaskineriet tagit terroristernas parti och ingripit mot djurhållarna som man trakasserat och dömt. Det är inte särskilt unikt att Sveriges rättsväsende tar skurkarnas parti mot offren. Det är nästan regel snarare än undantag.

Vi bör fråga oss varför rättsväsende, regering och media - inte nödvändigtvis i nämnd ordning - agerat så skamlöst i ärendena?

Om vi tar regeringen först så gör den typiskt sett ingenting utan att bli utsatta för ett starkt politiskt tryck eller själva brinna av en inre glöd. Den tiden är nog för länge sedan förbi när en svensk regeringsledamot brann av en inre glöd. Det mesta tycks vara förhandlingsbart om spåret leder fram till köttgrytorna. De senaste åren har dessutom Sven-Erik Bucht varit landsbygdsminister och det vet vi ju alla som känner Sven-Erik att duglighet och hederligt inte är de banor man spontant tänker i när han kommer på tal. Hans tid i regeringen tycks istället mest ha handlat om att tillsammans med sina kumpaner lista ut hur statskassan ska kunna dräneras och hur verksamheten ska kunnat kamoufleras till ”språkkurser” och annat. Föga förvånande har inte rättsväsendet precis visat framfötterna i fallet Bucht. Det finns nog tyvärr inte på världskartan att en svensk åklagare skulle utreda hans aktiviteter och leda det fram till åtal. Ännu mindre sannolikt är förstås att det skulle leda till fällande dom - oavsett hur skyldig Buchten är.

Fallen med djurrättsanarkisterna specifikt försvåras förstås av att djurrättsanarkisterna i allmänhet tillhör Miljöpartiets kärnväljare och det faktum att Miljöpartiet bildar och har bildat koalitionsregering med socialdemokraterna effektivt förhindrar att regeringen skulle ingripa med kraft till djurhållarnas hjälp. Närmare ligger nog att tänka ut åtgärder för att hjälpa anarkisterna på annat sätt än genom bara passivitet.

Att vårt rättsväsende är politiskt korrumperat är ju inte heller någon hemlighet. Vägen mot det totala moraliska förfallet har vi ju kunnat följa länge och kurvan pekar allt brantare nedåt mot källaren och längre än så. Även för rättsväsendets göranden är det helt avgörande om det blir utsatt för ett starkt medialt tryck. Dessutom krävs naturligtvis en klart uttalad politisk vilja för att polis och domstolar ska göra något åt saken. Och en sådan har naturligtvis lyst med sin frånvaro. För övrigt kan man ju konstatera de måttliga framgångar rättsväsendet uppnår ens i de fall en uttalad vilja finns. Förmågan begränsar sig till att förfölja och plundra småföretagare och dissidenter, peka ut dem som grova brottslingar om de lämnat in någon meningslös blankett för sent, i något bolag som inte ens bedriver någon verksamhet. Att göra något åt mord, terrordåd och våldtäkter på öppen gata har däremot visat sig omöjligt trots att viljan i de fallen förmodligen inte saknas. Mot den bakgrunden är det förstås inte konstigt att de polis- och åklagarledda narkotikaligorna inte alls tilldrar sig rättsväsendets uppmärksamhet.

Allting kokar förmodligen ned till vår närmast totala avsaknad av en fri och kritisk press. Vi har naturligtvis en press, eller mediakår i Sverige, men ack så korrumperad. Vi har ingen stark och fristående press, som kan publicera även politiskt obekväma nyheter och granska korruptionen i det offentliga Sverige. Alla våra media är extremt beroende av det offentliga Sveriges annonsering och stöd - direkt genom myndigheter, indirekt genom offentligt ägda bolags annonsering och förmodligen även till viss del genom privata bolags annonsering vilken är påverkbar på ryggborstningsbasis. Visst förekommer det ”avslöjanden” men ytterst få och ännu färre sådana som resulterar i kraftfulla åtgärder.  Sådan korruption finns nog i alla länder. Men i Sverige är beslutsfattandet bättre organiserat och koncentrerat till färre händer. I andra länder finns publicister, redaktörer och journalister som är beredda att gå igenom stora svårigheter för att granska en korrumperad statsmakt. I Sverige verkar sådana helt, eller nästan helt, saknas. Den ”granskande journalistiken” begränsar sig till att granska och publicera de smulor som maktapparaten i nåd, decennier i efterhand, släpper ut, vilka alla är preskriberade och aldrig eller nästan aldrig resulterar i åtgärder av betydelse.

Graden av korruption i det svenska samhället kan tyvärr sammanfattas med att i exempelvis Italien är samhället utsatt för attacker från den grova organiserade brottsligheten - maffian. I Sverige ÄR maffian samhället.

Sedan kan man säkert ha olika uppfattning om vad det kommer att leda till på sikt. Mer om detta en annan gång.

Falun söndagen den 27 januari 2019

Mikael Styrman

.

Det landsbygdsministern saknade

.

Göran Persson var med i TV4:s Nyhetsmorgon idag. Med sedvanlig pondus uttalade han sig utomordentligt välformulerat och balanserat om regeringsbildningen, politik, skatter, pensioner och jakten på bönder och kor mm. Det gick inte att ta miste på att han lindrigt uttryckt är irriterad över vad dagens politiker åstadkommer och det är inte svårt att hålla med honom. Inslaget är väl värt att se på TV4 Play.

Bland många andra kloka saker som han sade sorterade han in korna och bilarna på rätt plats i klimatfrågan. Han skulle varit en utmärkt LRF-ordförande, till skillnad från böndernas ganska lättviktiga skuggfigurer som nu får vara ställföreträdande syndabockar för en klimatdebatt som allt mer kommit att sjanghajas av de till Miljöpartiet associerade djurrättsanarkisterna och deras medlöpare inom ”rättsväsendet”.

Plötsligt fick vi höra det sägas offentligt, det som landsbygdsministern skulle ha sagt och gjort under den gångna mandatperioden, om han hade begripit någonting. Men om man utser en långfingrad odugling som Sven-Erik Bucht, som bara är intresserad av att plundra andras besparingar med sina kompisar, då blir förstås politiken därefter. Det största vakuumet som uppstått efter Buchts avgång är den svåra frågan vem som i fortsättningen ska kunna byta glödlampor på regeringskansliet.

Socialdemokraterna har hoppat i galen tunna och det har pågått en längre tid. Virrpannorna i C, L och M har inte skött sig bättre. Landets moraliska utförsbacke fortsätter och känns allt brantare.

Falun söndagen den 27 januari 2019

Mikael Styrman

.

Om Stefan Löfven menar allvar med regeringsdeklarationens kamp mot den grova kriminaliteten:

.

Det måste vara tillåtet att kameraövervaka på enskild mark utan tids- och kostnadskrävande byråkrati.

I sin nuvarande form skyddar gällande regler inte den personliga integriteten. De skyddar istället grova kriminella och deras värv, på hederliga människors bekostnad.

Många inbrott, och andra brott som grov stöld, häleri och mord föregås av rekognosering. Nuvarande lagstiftning skyddar grova förbrytares ”rätt” till anonym rekognosering inför och under brottslig verksamhet. Uppsåtligt intrång bör kriminaliseras om man menar allvar med att stävja brottsligheten.

Grova brottslingar, som storhälare, narkotikalangare eller mördare, gömmer sig idag bakom anonyma bilregistreringar. Det går inte idag att se vem som kör en viss bil. Ofta är de företagsregistrerade och man kan inte se vem föraren är eller var han hör hemma. Inte ens vem som vanligtvis kör fordonet går att utreda trots att tekniken för att synliggöra det finns. Det räcker inte med att man inte kan se vem föraren är. Man kan inte ens se vilket företag som hyrt, leasat, lånat eller köpt fordonet. Det står helt anonymt registrerat på ett företag som inte ger några som helst ledtrådar om vem som är ute och åker. Anonymiteten används helt ogenerat som försäljningsargument av oseriösa aktörer som riktar sig till kriminella. Det förekommer till och med att anställda vid bilsäljande företag satt i system att svart hyra ut bilar till bland annat narkotikalangare. Man betalar en liten slant svart till handlaren och får låna en demobil, utan avsikt att köpa någon bil. Det finns ingen uppföljning på bilföretagen av vad korrumperade säljare ägnar sig åt under sken av att man försöker sälja bilar.

Det måste vara möjligt  för allmänheten, fastighetsägare, företagare, privatpersoner att online inhämta uppgifter om vem som är ute och rekognoserar. Tekniken finns idag. Alla handlare och näringsidkare är eller har möjlighet att vara uppkopplade online mot bilregistret och aktuella data kan uppdateras i realtid, men det kommer naturligtvis inte att ske om det inte krävs.

Sedan måste naturligtvis regeringen minska sitt eget samröre med den grova organiserade brottsligheten. Mer om detta en annan gång.

Falun måndagen den 21 januari 2019

Mikael Styrman

.

Då vann socialdemokraterna valet 2018

.

Socialdemokraterna vann inte inte valet 2018 på valdagen. De vann inte heller valet när Liberalerna och Centern än en gång visade sig svika sina väljare. De vann valet när en mix av moderata mutkolvar som samarbetar mycket nära med socialdemokratin, på båda sidor om lagens råmärken, fick inbilska moderata karriärhungriga strebrar att intrigera bort Anna Kinberg Batra.

Den ganska verklighetsfrämmande bilden som hade slagit rot inom Moderaterna var att det var öppet mål. Efter regeringens många katastrofer, inte minst på migrations- och brottsbekämpningsområdena, de många rättsskandalerna och vårdhaveriet var det självklart att Alliansen skulle komma till makten och moderatledaren bli statsminister. Denna uppfattning i dagens bunkergäng i moderaterna var lätt för socialdemokraterna att underblåsa med hjälp av sina moderata underhuggare. Anna Kinberg Batra, hade förstått att man inte kan komma till makten genom att utesluta en femtedel av Sveriges väljare och deras valda representanter från den politiska diskussionen med hjälp av mobbningsmetoder. Den enda kraft som gynnas av om man försöker göra det är socialdemokraterna. Hon närmade sig SverigeDemokraterna och det utlöste en lätt panik i två läger: det socialdemokratiska lägret och bland moderata karriärhungriga strebrar som såg framför sig att det skulle bli mycket svårt att klättra förbi AKB om hon väl blev statsminister. Här någonstans fick förståndet och analysförmågan vika, till förmån för den egna karriärlystnaden, och så vidtog arbetet med att underminera AKB:s ställning.

Den felaktiga analysen var, att det var öppet mål, att Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade placerat bollen på straffpunkten och kallat bort målvakten. Och det hade de också. Det var bara det att de karriärsugna blindstyrena i Moderaterna inte begrep att det var deras eget mål och deras egen målvakt. Obekymrade om detta tog man sats och dundrade framåt som en flock blinda elefanter, utmanövrerade AKB, tillägnade sig socialdemokraternas hållning visavi SverigeDemokraterna, galopperade fram till bollen och slog in den i eget mål. Mycket skickligt gjort! - Grattis Socialdemokraterna!

Nu återstår för klantarna i Moderaterna som med hull och hår svalde socialdemokraternas retorik och dysfynktionella demokratisyn att ta konsekvenserna av detta och ta sin Mats ur skolan. Det är dags för de ledande moderaterna som inte kan, eller låtsas inte kunna, skilja på vad som är bra för Moderaterna och vad som är bra för Socialdemokraterna, att lämna sina uppdrag. Det är förmodligen nödvändigt om inte Moderaterna ska förvandlas till en före detta politisk kraft i Sverige.

De satsade friskt. Men de satsade fel. Det är dags för dem att lämna politiken och ge plats för skickligare folk med en mer stringent hållning, inte minst gentemot väljarna.

Falun måndagen den 21 januari 2019

Mikael Styrman

.

Det nya parlamentariska landskapet

.

Nu börjar man kunna sammanfatta det nya parlamentariska landskap som uppstått efter politikernas omtolkning av valresultatet.

Vi har således en regering bestående av två partier: Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vi har tre partier som är infiltrerade med och ledda av socialdemokratiska femtekolonnare och som åter igen inte tar något ansvar för att leverera det de lovat väljarna: Vänsterpartiet, Centern och Liberalerna.

Vi har tre oppositionspartier: Moderaterna, Kristdemokraterna och SverigeDemokraterna, av vilka åtminstone Moderaterna är så upptagna av internt klättrande och av att följa socialdemokratiska riktlinjer att någon politisk opposition över huvud taget inte blir möjlig att bedriva.

Falun måndagen den 21 januari 2019

Mikael Styrman

.

Världen väntar på Jonas Sjöstedt

.

Vart tar Jonas Sjöstedt vägen?

Knappast till Moskva?

Det brukar inte passa sentida svenska vänsterledares livsstil.

Rom kanske? Eller Paris, Warszawa, Madrid eller Lissabon?

Eller kanske har vi här en blivande Generaldirektör till någon av elefantkyrkogårdens många verk och departement? Myndigheter som väntar på att föda elefanter som varit nyttiga för rörelsen finns det ju 13 på dussinet i det här landet.

Någonting ska väl en femtekolonnares insats vara värd?

Falun onsdagen den 16 januari 2019

Mikael Styrman

.

Pampigt men falskt av Jonas Sjöstedt

.

Det låter ju pampigt när Jonas Sjöstedt lurar sina väljare. De släpper fram ”högerregeringen” men om de tar bort hyressubventionerna kommer Vänsterpartiet att ställa misstroendevotum och fälla regeringen.

Men det betyder ju ingenting. Vänsterpartiet kan inte fälla regeringen på den frågan eftersom den frågan med största sannolikhet har stöd av en majoritet i Riksdagen.

Sedan är det svårare att vinna ett misstroendevotum än en statsministeromröstning. Statsministern måste tolereras av en majoritet och kan avsättas av en majoritet. Men det är stor skillnad på tolereras och avsättas.

Vänsterpartiet har sin chans nu, sedan går den förlorad.

Det är svårt att säga vad Vänsterpartiet skulle vinna på att inte släppa fram Stefan Löfven. Att socialdemokraterna har mycket att vinna på att Stefan Löfven blir statsminister är uppenbart. Det ligger i sakens natur, att även om det inte är bra för Vänsterpartiet att släppa Stefan Löfven, kan det vara mycket bra för Jonas Sjöstedt personligen. Men det är naturligtvis inget som basuneras ut på gator och torg åt oss andra. 

Samtidigt måste man beundra Jonas Sjöstedts teatraliska begåvning. Om han ledsnar på att vara vänsterledare har han säkert en strålande framtid som skådespelare. En stor talang för filmen och teatern som för närvarande slösas bort i Vänsterpartiet. Men naturligtvis en gudagåva åt sosseeliten.

Sedan är det en annan sak att systemet med hyressubventioner bara fjättrar fattiga människor i förorterna och garanterar dem fortsatt fattigdom. Reglerad hyressättning resulterar i att fattiga människor i förorterna med sina höga hyror och pendlingskostnader, samt betydande tidsspill, subventionerar billigare boende åt bättre bemedlade i innerstäderna. Även i övrigt föder systemet korruption i den bransch som redan är en av de mest korrumperade vi har - byggbranschen.

Falun onsdagen den 16 januari 2019

Mikael Styrman

.

Vattenfalls miss i Roslagen

.

Vattenfall har gjort en stor miss under reparationsarbetet i Roslagen. Man har nämligen glömt att gå upp i stabsläge. Det gör annars den offentliga sektorns fåntrattar när de vet med sig att de har klantat till det. Det går inte fortare att reparera i stabsläge - snarare tvärt om. Men det är ju så mycket tuffare och förmedlar ju en falsk aura av handlingskraft och duglighet som man älskar i den offentliga sektorn - och i media…

Falun tisdagen den 15 januari 2019

Mikael Styrman

.

Kongos maktelit valde ”svensk” lösning

.

I Kongo myglades oppositionens jordskredsseger i valet bort. Till vinnare utsågs istället en annan, diktaturen närstående, kandidat till segrare. Det vill säga en ganska svensk lösning. I Sverige fördelades SD:s röster på Miljöpartiet, Liberalerna och Centern efter ett panikartat valfusk som krävde att man stängde valmyndighetens dator hela valdagens kväll. Orsaken är förmodligen densamma. Ett valfusk som skulle resulterat i att diktaturens egen kandidat hade vunnit skulle helt enkelt inte upplevts trovärdig.

Falun tisdagen den 15 januari 2019

Mikael Styrman

.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad...

.

Jaha, så gick vänsterpartiet i taket. Djup indignation har man uttryckt idag över att bli nonchalerade och utfrusna av de andra mobbarna. V dessutom - som är större än både Miljöpartiet och Liberalerna! Ska inte deras väljare räknas?

Att V själva, tillsammans med de andra mobbarna, flitigt drivit samma utfrysning mot SD, som är mer än dubbelt så stora som V, verkar man inte reflektera över.

V måste nog mobbas mer för att bli kapabla att göra några intelligenta reflektioner?

Falun måndagen den 14 januari 2019

Mikael Styrman

.

Och så en korvbit åt V…

.

Så var det bara V kvar som kan oroa sosseriet och deras underhuggare. Media vill gärna sälja tidningar och V vill gärna framstå som självständiga. Därför vill man gärna behålla spänningen och framställa det som möjligt att V skulle rösta mot en regering bestående av MP och S, med stöd av L och C. Men den risken är nog inte särskilt stor. Det finns en lång tradition som innebär att V alltid accepterar att vara sosseriets dörrmatta. Skulle vänsterpartisterna konstra är det bara att skramla lite grand med högerspöket. Man kan därför utgå från att Jonas Sjöstedt kommer att gå igenom mycket stora svårigheter för att tygla vänsterpartisterna och hjälpa sosseriet framåt. I allra värsta fall får väl sosseriet slänga någon liten korvbit till vänsterpartisterna.

Falun söndagen den 13 januari 2019

Mikael Styrman

.

Naturskövlarna Bucht och Sundström turismens värsta fiender

.

Enligt uppgifter i media idag var de sex ungdomar som omkom i frontalkrocken med malmtransporten från katastrofgruvan i Kaunisvaara schweiziska norrskensturister.

Det är mycket tråkigt för de många entreprenörer som försöker skapa sig en uthållig försörjning i norra Sverige, i samklang med naturen, att alla deras strävanden så uppenbart får grusas av naturskövlarna Bucht och Sundströms girighet. En uthållig försörjning får stryka på foten till förmån för en mycket kortvarig verksamhet - en parentes i historien -  som efterlämnar skövlad natur, stora miljöproblem och kostnader, en förgiftad älv och dessutom bedrivs med stora samhällsekonomiska förluster och med inpendlad personal.

Kan verkligen inte Nationalsocialdemokraterna tygla sina kriminella skövlare?

Falun söndagen den 13 januari 2019

Mikael Styrman

.

C och L bluffar om orsaken till regeringsuppgörelsen

.

Så har då Centern och Liberalerna gjort upp med sosseriet - som väntat.

Lika väntat är att man åberopar samma lögner som man hittills gömt sig bakom och skenbart låtit styra sin politik när man nu för andra gången låtsas sträva mot regeringsmakten, bara för att sedan släppa fram sosseriet till makten. Tidigare, liksom nu, gömmer man sig bakom det löjliga motivet att man gör allt för att förhindra att SD ska få inflytande. Det är naturligtvis bara trams. Det är dessutom trams som det verkliga gamla svenska nazistpartiet, socialdemokraterna, tänkt ut - i brist på vettiga och trovärdiga argument.

Det blir naturligtvis extra tydligt av att cirka 35 framgångar som man gentemot väljarna påstår sig ha vunnit i förhandlingarna med Sosseriet är ren och skär bluff. Sosseriet har inte behövt gå med på någonting som man inte själva ville ha. Allt är på låtsas. Frågorna ska låtsasutredas - innan man begraver dem.

Varför gör då C och L på det här sättet?

Jo, de gillar läget. De vet att socialdemokraterna fuskar med rösträkningen i allmänna val. De vet också att de själva ligger väldigt illa till vare sig rösträkningen sker på det vanliga korrupta socialdemokratiska sättet eller hederligt. Givet den politik man fört i regeringsställning, och som är stor orsak till de många stora problem som vårt samhälle ställs inför nu, känner man med rätta en betydande oro inför hur många som skulle rösta på dem. Många risker att förlora sina taburetter. Apspelet om regeringsmakten har inte precis gjort saken bättre. Till detta ska läggas den ganska tydliga ångest man dessutom känner inför att komma till den verkliga makten och försöka styra landet med socialdemokraternas efter decennier ordentligt korrumperade förvaltning, som man dessutom inte vågar sanera på grund av rädsla för att de ska sätta sig på bakhasorna och börja sätta käppar i hjulen. En del sådant fick de säkert uppleva under tiden vid makten. Tyvärr ligger det i sakens natur att de hellre tiger om sina tillkortakommanden än ger offentlighet åt att de i praktiken var ganska maktlösa i många fall.

Nu är det inte så dumt ”bara” vara låtsasoppositionspolitiker. För alla, eller åtminstone nästan alla, är det bra mycket bättre än att gå tillbaka till sitt vanliga arbete. Dessutom slipper man stå uppe på barrikaderna och ta emot en massa skit för det ganska otacksamma jobb som det innebär att sanera efter de senaste årens klantigheter. Alternativet att inte sanera, utan bara åse den fortsatta marschen mot statskollapsen, är inte bättre.

Därför lägger sig C och L som flickorna i Paris för sosseriet. Det har ingenting med Sverige-Demokraterna att göra. Det är helt styrt av den egna plånboken, den egna sociala positionen och fringisarna som den för med sig, eller platserna vid köttgrytorna för att uttryckliga sig på vardaglig och begriplig svenska.

Falun den 13 januari 2019

Mikael Styrman

.

Lite om den svenska korruptionen

.

Svar till Anonym kommentar till inlägget ”Statstelevisionens politruker förnekar sig inte”.

Du frågar när vi får tjänstemannaansvaret återinfört?

Det skulle kunna besvaras helt kort med: det kommer nog inte att ske. Men svaret kan utvecklas lite. Åtminstone tror jag att kommer kollapsen före. Förmodligen är det den vi kan se utspela sig nu, med alla morden på öppen gata som rättsväsendet står handfallna inför.

Vi har ett finmaskigt nät av korruption i Sverige. Politiker och tjänstemän är i hög grad korrumperade. Kanske är de korrumperade numera i majoritet på lite högre nivå? Alla behöver dock inte vara korrumperade för att systemet ska upplevas som helt korrupt av de som utsätts för det. De korrupta är nog åtminstone i majoritet bland de som är kapabla. Många av de andra är ju bara statister. Om statisterna är korrupta eller inte spelar obetydlig roll eftersom ingen bryr sig om att korrumpera dem då de ju är ofarliga.

Korrupta högre tjänstemän, som ju är de som i realiteten styr Sverige, vill inte ha okorrumperade tjänstemän eftersom de är vana vid att dra nytta av korrumperade tjänstemän. Dessa går att förstå, kontrollera och ta sig förbi när så är önskvärt, men inte lagligt. Okorrumperade kan ju hitta på vad som helst. Alla möjliga sorters ideologiska låsningar eller allmänt hög moral kan uppträda och ställa till problem.

Höga politiker drar ofta nytta av korrumperade tjänstemän. De vill ofta inte heller ha okorrumperade sådana. Därför kommer inga beslut att fattas som riskerar att sätta stopp för korruptionen. Den är helt eget ett nyttig redskap för förslagna skurkar i den offentliga förvaltningen.

Det korrupta nätverket är så finmaskigt att få eller ingen försöker dra sig ur det eller ändra det. Alla har hållhakar på varandra. Ingen vill eller vågar försöka få stopp på systemet eftersom risken upplevs som väldigt stor att man själv faller fritt, medan de andra klarar sig kvar vid köttgrytorna. Massmedias oförmåga att granska korruptionen förstärker den effekten.

Vi saknar nämligen den avgörande funktionen i vårt samhälle, i kampen mot korruptionen: en fri och granskande press. Våra media går tyvärr nästan alltid i korruptionens koppel. Det nästan enda undantaget är den ”jakt på liten tjänsteman” som man ibland kan bedriva och som aldrig sträcker sig högre upp i hierarkin samt sällan resulterar i vare sig fällande domar eller mer än försumbara straff. 

Vi haft några ganska lysande massmediala undantag, men inte heller de har nått ända fram. Exempelvis gjorde Hannes Råstam en enastående insats i fallet Tomas Quick. DN och SVT gjorde bra ifrån sig i fallet Kevin. Men det är väl värt att märka att inte heller något av dessa fall ”lyfte” den journalistiska insatsen upp till den samhällsnivå på vilken den verkliga korrumperande verksamheten fanns. Regeringskansliet i fallet Kevin och de mördare i Quickfallen som var i position att få rättsväsendets insats i Quickfallen att vältas över ända.

I den andra vågskålen finns mängder av rättsskandaler i vilka media spelat en helt annan och mindre hedrande roll, exempelvis fallet med Catrin Da Costa, rättsläkaren och obducenten, för att nu nämna ett exempel. Sannolikt finns det mängder av rättsskandaler och justitiemord som våra i stora stycken korrumperade media undanhållit från den breda allmänheten.

Många tror nog, eller väljer att tro, att vi har både en fri och granskande press och några kanske till och med tror att vi har en korruptionsbekämpning värd namnet. Någon kanske tror att förekomsten av sådana fall i media som Quick och Kevin i själva verket är bevis för att vi har en fri press. Riktigt så är det nog inte. Den som är korrumperad och har något innanför pannbenet - det finns inget motsatsförhållande mellan dessa egenskaper - inser naturligtvis att om befolkningen upplever eller inser att det inte finns någon korruptionsbekämpning eller någon fri press är risken betydande för att sådana funktioner kommer att uppstå. En sådan risk kan förstås, om man är tillräckligt korrumperad och har tillräckligt mycket på sitt samvete upplevas som ett kraftfullt hot. Om befolkningen däremot kan duperas att tro att vi redan har sådana funktion är det naturligtvis lugnande. Det är därför i högsta grad i korruptionens intresse att viss granskning och viss korruptionsbekämpning får pågå, bara den inte blir besvärande. Därför har våra media visst utrymme att ägna sig åt sådant och polis och rättsväsende tillåts också lalla lite grann med dylika ärenden. Man kan säga att korruptionen inom den offentliga förvaltningen och korrumperade media existerar i symbios med varandra. Vad gäller de ovan nämnda fallen, Quick och Kevin, kan man se varför just de tillåts att sändas och publiceras. Ingenting nämnvärt har nämligen drabbat de verkliga förbrytarna. Reportagen har på så sätt varit ofarliga. Visst, de gläntar till korruptionen, men å andra sidan lugnar de ju den stora massan genom att visa att en granskning finns.

Korruption i någon form och omfattning finns förmodligen i alla samhällen. I en del fall tyglar man den, som i Italien till exempel, som har flera olika poliskårer som håller ordning på varandra. Där har man insatt faran med korruption och bekämpar den - inte utan framgång. Men i länder som är mer korrumperade, där korruptionen tagit över den offentliga förvaltningen, finns ingen korruptionsbekämpning, som i Sverige till exempel.

Givet Sverige, som den offentliga förvaltningen ser ut idag - vem skulle svara för korruptionsbekämpningen? Hur ska vi hitta de oförstörda som kan föra kampen? Det blir ju helt meningslöst om korrumperade poliser ska utreda korruption åt korrumperade åklagare för att de anklagade sedan - eventuellt - ska dömas till obetydliga straff av korrumperade domare, utsedda av ett korrumperat domstolsverk som i sin tur kontrolleras av korrumperade politiker.

Därför kommer förfallet sannolikt att fortsätta tills Sverige blir mer likt Libanon, Palestina, Irak eller Syrien. Då kommer viss ”korruptionsbekämpning” att ske, som förmodligen redan tagit sin början. Men den sker inte i statens regi och inte heller under särskilt ordnade former. Men den är förmodligen ganska effektiv, åtminstone ur utövarens perspektiv. Men alla effekter av den är inte önskvärda ur ett samhällsbevarande perspektiv. Det finns inte heller någon garanti för att den ”korruptionsbekämpningen” är till nytta för samhället. I farans riktning ligger nämligen att den leder ännu värre element till makten.

Vi ser flera sådana effekter idag, även om det inte ännu är riktigt rumsrent att tala högt om det.

Våldsmonopolet tillhör den som utövar det. Tidigare var det staten, med vissa korrupta inslag, som förfogade över det. Numera är det mer ”decentraliserat”. Statens våldsmonopol respekteras inte när andra våldsbenägna ”entreprenörer” ser att statens våldsmonopol missbrukas av kriminella poliser, åklagare och andra, till kriminell verksamhet som konkurrerar med deras egen.

I längden föröder korruptionen ett samhälle. Det krävs ett visst mått av både bildning och intelligens för att inse det. Det är därför inte konstigt att socialdemokraternas välorganiserade maktinnehav resulterat i galloperande korruption. Lättledda och okritiska trygghetstörstande svenskar, livrädda för att sticka ut, har av allt att döma mycket svårt för att inför sig själva erkänna att de röstat fram ett koppel skurkar till makten. Det är något av en ödets ironi att människor med minst sagt tveksam vandel som sosseriet, miljöpartiet och vänsterpartiet med glatt humör importerat från Mellanöstern har lättare att se igenom det svenska systemet och ser ut att bli de som sätter punkt för den svenska tokvänsterns - och Åsa-Nisse-Marxisternas - korrupta vanstyre. Redan nu ser vi att polisen inte vågar leda utredningar mot militanta ungdomsligor fram till åtal med fällande dom. De sitter hellre inne i åratal och vänder papper eller trakasserar småföretagare på korrupta politikers uppdrag. Kanske vågar inte heller åklagare och domare ta i fallen. Återstår ännu att se om det blir bättre för oss andra, det som kommer efter det korrupta vanstyret. Det mesta tyder väl på att det snarare bäddar för att vi hamnar ur askan i elden.

Falun söndagen den 13 januari 2019

Mikael Styrman

.

Sundström och Buchts blodspengar kostar fler liv

.

Varje S-pamp tömmer bygden - och pensionsfonderna - på sitt sätt.

De som inte plundras och drivs i exil av S-pampar och deras underhuggare tas av flyttågen eller malmbilarna.

Falun lördagen den 12 januari 2019

Mikael Styrman

.

Bråda dagar på SVT:s propagandaredaktioner

.

Man har fortsatt tuffa dagar på SVT:s propagandaredaktioner. Till varje pris ska nu döljas att det av politiker och tjänstemän plundrade Vattenfall nu för andra veckan har över 100.000 människor i mörker, bara några mil från landets huvudstad.

Frågan är som bekant känslig eftersom politiker och tjänstemän plundrade Vattenfall inför öppen ridå, allt medan rättsväsendet stod och tittade på, utan att vidta några åtgärder. Sedan har man chockhöjt priserna - flera gånger. Officiellt har det skett för att höja leveranssäkerheten. Sannolikt har pengarna i sin helhet istället gått till att täppa igen svarta hål efter plundringen - såvida inte plundringen alltjämt pågår.

SVT:s morgonnyheter har idag handlat om att det är orkan i fjällen, med vindar på 40-50 m/s. Fokus har legat på att man stängt skolan i Saxnäs. Saxnäs är en liten by 85 km väster om Vilhelmina. Orten har enligt Wikipedia 134 invånare. Finns det ens någon skola i Saxnäs? Nå i alla fall har skolan i Saxnäs knuffat ut Vattenfalls haveri i Roslagen från nyhetsfokus på SVT.

Det säger förmodligen en hel del om hur mycket skumt det finns att uppmärksamma i Vattenfall och hur rädda skurkarna är för att förlora kontrollen över mörkläggningen.

Falun fredagen den 11 januari 2019

Mikael Styrman

.

Alla dessa S-märkta skurkar

.

Vi kan nära nog dagligen ta del av nya avslöjanden om vad olika skurkar i den offentliga sektorn ägnat sig åt. Mer sällan, kanske aldrig, kan vi läsa om att de ställs inför rätta och låses in. De tycks alltid vara straffriförklarade. Se bara på Sven-Erik Bucht och Anders Sundström och deras svindlerier eller cheferna som lät sig mutas om järnvägsunderhållet eller cheferna på Sjöfartsverket som tog mutor i samband med helikopterupphandlingarna. Rättsväsendet har och har haft sin beskärda del av korrumperade politruker som Göran Lambertz och Anna Skarhed samt åklagaren Christer van der Kwast, för att nu bara nämna några.

När DN nu uppmärksammar skurkarna i Svenska Kraftnät är det svårt inte dra sig till minnes hur Chefs-JO:n Per-Erik Nilsson myglade med lägenheter tillhöriga Pressens Pensionskassa och åkte på semester med sin älskarinna till Portugal, på ämbetets bekostnad, för att sedan låtsas att det skulle skett på inbjudan från Portugals JO. Det var bara det att Portugals JO inte var med på noterna. Nilsson borde naturligtvis ha åtalats och låsts in. Istället belönades han med att bli överdirektör för Statens Invandrarverk. Han hade väl hjälpt mången S-märkt skurk av kroken under sin tid som JO? Och journalisterna var måttligt intresserade av att gräva i sin egen dynga.

Det finns naturligtvis större skurkar i den offentliga förvaltningen än förre Chefs-JO:n, varav jag redan nämnt flera. Men man måste naturligtvis med rätta ställa stora krav på moralen hos den arbetar inom rättsväsendet och särskilt hos den som är satt att övervaka andras efterlevnad av lagar och regler. Det finns också en annan omständighet som gör JO-Nilsson intressant.

Emancipationen har nu gått så långt att socialdemokraterna utser kvinnliga chefer i hög utsträckning. Men likt zebran som aldrig förlorar sina ränder tycks nationalsocialdemokratin ha en förkärlek för att utse just kriminella kvinnor till chefer. Man får onekligen det intrycket när man läser i DN om äventyren på Svenska Kraftnät. Där har man begåvats med en kvinnlig chef som lejer ett eget luder och låter skattebetalarna stå för notan, som stannar på miljonbelopp. Sedan åker hon med sitt manliga skattebetalarfinansierade luder till Brasilien på semester. När andra medarbetare på Svenska Kraftnät invänder köper hon ut dem från Svenska Kraftnät. Skattebetalarna betalar förstås utan att veta bättre eller kunna göra något åt saken.

I sjuttonhundratalets Frankrike skulle Ulla Sandborgh säkert blivit giljotinerad. I tjugohundratalets socialistiska Sverige får hon nog i värsta fall en ny chefspost.

Falun torsdagen den 10 januari 2019

Mikael Styrman

.

Statstelevisionens politruker förnekar sig inte

.

Statstelevisionen har ”bevakat” elavbrotten i Roslagen. 

I tisdags gjorde man det genom att gräva fram ett par små byar inom Skellefteå Kraft:s område vilka enligt inslaget var drabbade av återkommande avbrott. Skellefteå Kraft är ett rikt företag och det intryck man som tittare lämnas med är att man inte varit särskilt engagerade i hur människor påverkas av bolagets service. Men vare det hur det vill med den saken så hade nog inslaget aldrig sänts om inte det hade varit användbart för att skyla över Vattenfalls misskötsel av elnäten i Roslagen.

På onsdagen fick Skellefteå Kraft sedan ge vika för att lämna plats åt ett riktigt gulle-gull-reportage hos 90-åriga Britt på Tjockö. Då fick vi veta hur trevligt det är när strömmen är borta. Det är svårt att inte associera till skyltarna man använde i Storbritannien under Blitzen 1940:

Politrukerna på SVT går igenom stora svårigheter för att skydda de funktionärer, byråkrater och politiker som plundrade Vattenfall i bland annat Nuon-affären och lämnade oss ett utplundrat Vattenfall med uttjänta tyska kärnkraftverk som ska saneras för fantastiska kostnader. Det blir inte så lätt att upprätthålla en fungerande eldistribution under sådana förhållanden. Med sådana vänner behöver vi inga fiender…

Falun torsdagen den 10 januari 2019

Mikael Styrman

.

Oduglighet gränsande till idioti bakom långa elavbrott

.

Jag blir alltid lika frustrerad över den tafatta journalistiska granskningen av den dysfunktionella eldistributionen. Att det blir fel på elnät i samband med stormar och andra väderpåfrestningar är inte konstigt. Men när det blir väldigt långa elavbrott betyder det att någon inte har gjort sitt arbete. Och när det förhållandet inte uppmärksammas betyder det att några andra - våra massmedia - inte gör sitt arbete.

Media uppmärksammar avbrotten lite tafatt de första dagarna, utan att ställa några känsliga frågor eller ställa någon till svars, för att sedan dra vidare i jakten på nästa kadaver. Att sedan tusentals människor är utan ström i veckor, kanske månader, blundar man så småningom för.

Kraftindustrin tillåts i det närmaste helt undkomma en kritisk granskning trots att det skulle vara ganska lätt för kraftindustrin med sina stora resurser att lösa de problem som deras kunder återkommande drabbas av. Man kan jämföra med nära nog vilken bransch som helst och finna att det är tydligt att någon kritisk journalistisk granskning inte sker av kraftindustrins verksamhet. Skulle vi till exempel acceptera att åka taxi om taxibilarna sköttes så illa av sina ägare att de rosade dikeskanterna och vi tvingades gå till flygplatsen när vi är på väg att flyga någonstans? Skulle vi acceptera att alla flygresor från Arlanda återkommande skulle ställas in i flera veckor för att flygplatsen inte har tagit hem bränsle trots att det tagit slut flera gånger tidigare? Skulle vi acceptera att viktiga vägar togs ur bruk under överskådlig tid därför att stormar återkommande blåste ned broarna? Broar är som kraftledningar. Må vara med den skillnaden att medan broarna dimensioneras för att hålla, dimensioneras kraftledningarna för att gå sönder. Det är väl nästan bara polis- och rättsväsendena som fungerar lika illa som kraftbolagens dimensionering av sina ledningar. Polisen med nära noll i uppklarningsprocent - med undantag för politiska justitiemord - och domstolsväsendet med snarlika resultat om inte inte justitiemorden friserade siffrorna.

Alla reparationsarbeten på nedrivna kraftledningar bedrivs på ungefär samma sätt. Man skjuter in sig på de ställen där man kan göra mest nytta med minst resurser. Naturligtvis. Konstigt vore väl annars. Men den självklara konsekvensen av detta är att man fixar de enkla, lätta och snabba problemen och de fel som blir kvar till sist blir mycket dryga och tidsödande.

Massmedia har påtaglig beröringsskräck visavi elnätsbolagen - trots att de bedriver en verksamhet som vi alla är så extremt beroende av. Ingen granskar om det verkligen måste bli så långa avbrott. Man skulle kunna tro att elnäten dragits med av ett vulkanutbrott eller svepts med av en tsunami. Något som inte alls går att påverka. Men så är det ju inte. Det har fallit lite träd på ledningarna och de har därför gått sönder. Och det leder oss fram till pudelns kärna. Media och elnätsbolagen hjälps alltid åt med en cover up. Fokus läggs på elmontörernas heroiska insats med att resa upp företagens skitlinjer. Kritik mot elnätsbolagen blir därför inte rumsren. Man vinklar frågan i media så att kritiken riktas mot arbetets hjältar.

Men det är inte EFTER stormen det bestäms hur långa elavbrotten ska bli. Då är möjligheterna att påverka situationen mycket begränsad. Det är FÖRE stormen det avgörs. Då, när elnätsbolagen är fullt upptagna med att höja taxorna för att ”höja leveranssäkerheten”, men inte gör det. Pengarna förskingras, svindlas och slarvas bort. De begränsade summor som ändå återstår till att bygga linjer för används till att bygga nya skitlinjer som kommer att gå sönder i nästa storm. Så går det nämligen till i kraftindustrin. Det är inget stort hokus pokus att bygga kraftledningar som håller. Vi har inga tornados här, som sliter upp ledningarna ur marken och kastar iväg dem. Vi har vindlaster som inte alls är imponerande. Och vi har trädpåfall. Men det är kända fenomen som är lätta att beräkna. Det är inga problem att fastställa hur en kraftledning behöver byggas för att den ska hålla för en storm. Men trots samhällets extremt stora elberoende bygger våra kraftbolag sina ledningar som om vi fortfarande levde på 1800-talet och ingen egentligen är beroende av el. För den som kan jobbet är det självklart att det går åt helvete när man använder sig av dimensioneringsregler som inte alls tar hänsyn vare sig till att det finns skog eller till att man vill att linjerna ska hålla.

Det är svårt att helt förhindra att träd faller på elledningar. Men man kan göra mycket för att minska risken och minska antalet träd som kommer att falla på ledningarna. De på kraftbolagen som återkommande klantar till det argumenterar emellertid alltid lika ohederligt i frågan. Man menar att man inte kan göra alla ledningar trädsäkra osv. Men det finns en mängd åtgärder man kan vidta för att minska trädpåfallen - utan att hugga upp extremt breda ledningsgator, men det ljuger oduglingarna som ställt till det alltid om. Och det är inte heller den viktigaste frågan att hindra träd att falla på linjerna. Träd går ganska fort att ta bort från linjer som är rätt byggda och därför håller sig hela. Det är när feldimensionerade ledningar går sönder som det tar lång tid.

Tyvärr har vi samma systemfel inom kraftindustrin som inom många andra branscher. Vi har en förmåga att tillsätta människor på ledande befattningar vilka inte har en aning om hur den egna verksamheten egentligen bedrivs, respektive borde bedrivas. Sådana människor blir svaga chefer och svaga chefer är rädda för kunniga medarbetare. När man tillsätter oduglingar på chefsbefattningar blir konsekvensen därför att de snabbt tömmer företagen på kompetens och efter ett tag lallar ett antal åtminstone symboliskt blinda omkring och försöker driva verksamheten.

Ungefär så gick det för branschen som helhet när mutade politiker och förskingrande chefer såg till att statens resurser användes till fälla och plundra Ekfors-företagen, med massmedias benägna bistånd, för att det var allt för farligt för långfingrat slödder att ha ett företag att jämföra sig med som faktiskt byggde sina linjer - inte för att gå sönder utan för att hålla.

Man kan jämföra det sätt kraftindustrin dimensionerar sina linjer på med en halvkänd definition på galenskap. Galenskap är, sägs det, att göra om samma sak gång på gång, med alla parametrar lika, och alltid förvänta sig ett annat utfall. Så gör man nämligen med linjerna. Man fortsätter att bygga linjerna på samma sätt, trots att de inte höll den här gången heller…

Men, skämt åsido, så tror jag inte att det är direkt galenskap som är problemet, men väl rejäla portioner av både inkompetens och kriminalitet.

Falun söndagen den 6 januari 2019

Mikael Styrman

.

Brigadfrågan

.

Media uppmärksammar ikväll oron i försvarskretsar kring att vi inte kommer att nå målet att ha två kompletta brigader inom den avsedda tiden, om några år, utan att politikerna skjuter till erforderliga resurser.

Tydligen har vi nu en brigad.

Jaha, vad innebär det då?

Om vi tar tidpunkten först. Har vi eller har vi inte ett fungerande försvar värt namnet nu? Om vi har det kan man undra över hur stort problem det är att vi inte har just två brigader. Om vi inte har ett försvar nu kan man undra över hur man kan resonera i termer som att det får ta 2-3 år att göra den andra brigaden färdig - från den tidpunkt vid vilken man tillförs erforderliga medel. Behövs den andra brigaden alls om det inte är mer bråttom än att man kan ta två till tre år på sig för att göra den färdig? Det låter ju närmast som någon sorts skyddad verkstad som ägnar sig åt något som i själva verket är helt onödigt.

Det finns nog bara en situation i vilken man kan ta några år på sig för att bygga upp ett försvar. Det är om man själv tänker starta kriget. Då är det ingen brådska. Man bestämmer ju själv när resurserna ska behövas.

Men hur långt kommer man då med en eller två brigader, mot bakgrund av hur omvärlden ser ut?

En brigad består, enligt nyhetsinslagen i TV av 4.500 man. Två brigader följaktligen 9.000 man. Vad kan man anfalla med det? Åland kanske? Fast det är nog inte värt att anfalla. Då blir nog finnarna förbannade och det finns det ju rika erfarenheter av i historien vad de kan åstadkomma. 

Danmark då? Dem har kronan kämpat mot många gånger. Men om man ska bedöma deras förmåga går det inte att blunda för vad danska polisen åstadkom i fallet med ubåtsmordet. Jämfört med det imponerar inte precis vår uppklarningsprocent för morden på öppen gata som ju är bra nära noll. En del vill införa anonyma vittnen och döma människor godtyckligt utan att de kan försvara sig. Det är ju en gammal paradgren för det svenska rättsväsendet. Tyvärr skiter sådana fall också sig - i princip varje gång en journalist faktiskt får för sig att sköta sitt jobb. Då visar de fällande domarna sig bestå av idel justitiemord och rättsövergrepp. Och polisutredningarna visar sig bestå av de vanliga politiska pajaserierna.

Norrmännen är nog inte heller värt att peta på. Det har gått dåligt förr och vi klarar ju inte ens av dem på skidor.

Återstår kanske bara San Marino? Eller Vatikanstaten? Så får det bli. Vi får sikta in oss på att anfalla San Marino. Sen när vi blir färdiga. Bara politikerna får ändan ur vagnen och skjuter till pengar till leksakerna.

Då har jag bara en undran kvar: Hur passar pride-paraden in i sammanhanget? Är det möjligen där man ska rekrytera soldaterna?

Falun söndagen den 6 januari 2019

Mikael Styrman

.

De vanliga lögnerna under elavbrotten

.

Allt är som vanligt. När felbyggda och misskötta elnät tack vare vackert väder fungerar höjer elnätsbolagen taxorna med hänvisning till att de ska höja leveranssäkerheten. Sedan går pengarna åt i svindlerier och förskingringar. Sekunda och delvis uttjänta anläggningar utomlands köps upp till svindlande priser. Hundratals miljarder(!) förskingras i utbyte mot några enstaka miljoner under bordet. Chefer, högt uppsatta tjänstemän och politiker svindlar med samma glada humör. Kvar står elabonnenterna tillika skattebetalarna med hisnande saneringskostnader för uttjänta utländska kärnkraftverk.

När sedan stormen slår till matas elabonnenterna med de vanliga lögnerna. ”Elen snart tillbaka hos de flesta. En del kan få vänta till imorgon vid 18-tiden. En del kan få vänta ända upp till en vecka!”

Men den som säger det vet att det är lögn. Den som skriver det i tidningen och sänder det i radio och TV vet också att det är lögn. Förmodligen vet också nästan alla kunder att det är lögn. De som inte vet luras att vidta fel åtgärder. Nästan alla vet att det är lögn. Ändå får det pågå.

Sanningen är, som vi sett otaliga gånger tidigare, att det kommer att ta veckor, förmodligen många veckor.

Banditerna sitter i orubbat bo med skattebetalarnas pengar - helt obesvärade av våra maffiakontrollerade polis-, åklagar- och domarattrapper. De som betalar skurkarnas löner sitter som vanligt i mörkret.

Falun lördagen den 5 januari 2019

Mikael Styrman

.