Stefan Löfven och Karolinernas dödsmarsch

.

Stefan Löfven leder sina trogna trupper stapplande framåt, i snabbt glesnande led, mot nästa val. Det blir allt mer likt Karolinernas Dödsmarsch. Man kan nästan höra General Löfven, myndigt skrikande för att överrösta den vinande snöstormen och gjuta in nytt hopp i sina trogna: Norrmännen är rasister - vi talar inte med dem!

Länge hade rörelsen lösningarna på farfars och farfars fars problem. Det har man ännu. Men problemen är annorlunda nu och farfars och farfars fars lösningar fungerar allt sämre. Leden har nu länge glesnat på det enda sätt som förr fanns för de troende att lämna den enda rätta läran: genom egen död. De allt äldre och glesare leden stretar tappert på i den bitande motvinden och den djupa snön.

Men nu har allt fler blivit otacksamma avfällingar som överger tron i allt snabbare takt. Otacksamma veklingar muttrar Löfven för sig själv. Bara för att de numera blir rånade på stan och i sina hem. Eller för att deras döttrar och fruar är rädda att bli gruppvåldtagna eller de själva är rädda för att bli rånade på sin bil, klocka eller annat. 

Med allt högre takt lämnar de otrogna General Löfven på fjället, numera inte bara genom egen död.

Muslimerna har rätt, muttrar Stefan sammanbitet för sig själv: De är otrogna hundar!

Kriget om vem som ska efterträda den avgående mysfarbrorn Stefan Löfven när han kommer ned från fjället, för att på det raskt allt mindre maktpartiets tron missköta landet och leda den fortsatta dödsmarschen verkar ha kommit igång.

Förra tisdagskvällen möttes de i SVT:s Aktuellt - om än inte öga mot öga - Kommunals ordförande Tobias Baudin och flum-falangens Ibrahim Baylan.

Baudin sa allting rätt. Han agerade till stöd för frågor som oroar och ligger människorna varmt om hjärtat - framför allt kommunals medlemmar - och han profilerade sig själv som deras företrädare genom att inte göra avkall på kommunals hjärtefrågor för att foga sig LO-kollektivets maktutövning. När Baudin får sitta i Aktuellt på bästa sändningstid och lägga ut sin sak samtidigt som övriga LO duckar föder det naturligtvis tanken att det är någonting som de tänkt ut tillsammans. Att det helt enkelt är partitaktik som gör att man går ut på det sättet och att allt syftar till att stoppa blodflödet till SverigeDemokraterna genom att - som vanligt - servera något som tilltalar alla.

Baylan - som fick plats på scenen lite senare i sändningen - försvarade de stora elrabatter som den svenska industrin får, som Sverige kritiseras av EU för, och som gör det svårt, ofta omöjligt, för svensk industri att spara energi eftersom mycket få energibesparande åtgärder blir lönsamma. Blir de inte lönsamma så blir de inte heller gjorda. Det är ju självklart. Den chef eller mellanchef som verkar i någon annan riktning blir snabbt arbetslös före detta direktör. Baylan använde som vanligt många ord för att inte säga någonting alls med substans, ungefär som han brukar göra.

Nå, det var kanske inte alldeles rättvist. Baudin fick företräda sina medlemmar i en fråga som förmodligen en bred allmänhet kan identifiera sig med. Baylan skulle försvara tämligen absurda rabatter till en industri som egentligen är gynnad även utan rabatterna. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Baylan stred för att försvara sossepamparnas mutor från industripamparna men naturligtvis på ett sådant sätt att inte människorna skulle förstå att det var det som var hans uppgift.

En vanligen återkommande missuppfattning - om det nu är en missuppfattning - är att den svenska industrin behöver subventioner därför att det är långt till kunderna i bland annat Europa och därför dyrt att transportera, vilket påstås hämma industrins konkurrenskraft. Det är förmodligen bara en floskel som ingen tror på, men som ändå används därför att man med dess hjälp kan lura människor som inte är insatta i förhållandena.

När det gäller transporterna är det MYCKET dyrare att transportera i Europa än ner till Europa från Sverige. Stora delar av Europa är drabbat av trafikinfarkt vilket drar ned genomsnittshastigheterna, förlänger transporttiderna och ökar transportkostnaderna. Man har dessutom en arbetarskyddslagstiftning som många gånger förbjuder natt- och helgarbete vilket koncentrerar transporterna till just dagtid, vardag, då trafiken på vägarna står i det närmaste stilla. I Sverige har vi inte det problemet eftersom fackföreningarna i Sverige inte företräder arbetarna. De företräder istället i första hand det socialdemokratiska partiet, närmare bestämt dess pampar, i andra hand industrin och först i tredje hand arbetarna.

När det gäller transportkostnaderna så är det en gammal sanning att man inte är effektivare än man behöver vara och det gäller det mesta som ett företag kan ta sig för. Transporter från svensk industri går vanligtvis på landsväg istället för de billigare alternativen järnväg eller sjöfart. Orsakerna är flera. En orsak till att man inte använder järnväg är att sosseriet i decennier misskötte järnvägen och av partitaktiska skäl använde den till förvaringsställe för människor som arbetade enligt de 1800-talsmetoder som var state-of-the-art när järnvägen byggdes ut i Sverige. Numera hämmas järnvägen istället av andra skäl. Man har splittrat upp järnvägen, så som man med fördel kan göra om man har en väl utbyggd järnväg i en liten folkrik stat som Storbritannien, där passagerarna är många. Men Sverige är ett stort land med en liten befolkning, en glest befolkad stat med ett dåligt utbyggt järnvägsnät. Dessutom plågas Sverige av politiker-psykopater besatta av att bygga snabbtåg - som i Japan med sina över 100 miljoner invånare - istället för att få de vanliga långsamma tågen att fungera så att människor kan åka tåg där det skulle vara möjligt.

På motsvarande sätt - men av andra skäl - är det med kustsjöfarten som socialdemokratin dödade för att behaga biltillverkande industripampar. Sveriges industri skulle transportera med lastbil för att gynna en inhemsk bilindustri varför kustsjöfarten aktivt motarbetades. Industrin bekvämade sig inte med att försvara kustsjöfarten, dels på grund av ägarkoncentrationen i svensk industri vilken gjorde billobbyn stark och dels på grund av att industrins konkurrenskraft var så stark att man inte bekvämade sig med att dra någon lans för sjöfarten - det behövdes inte. Om man inte behöver sjöfarten så varför ska man då göra sig politiskt obekväm med att försvara den i strid med den rådande politiska uppfattningen - mot den politiska maktelitens vilja. Men den industri som har ett geografiskt läge som svensk industri har och som inte använder sjöfart och järnväg - den industrin har det så bra att den inte behöver effektivisera. Skulle konkurrenskraften någon gång gå ned är sosseriet strax fram och devalverar hela folket fattigt för att gynna industrins pampar - och därmed naturligtvis sig själva.

Vad gäller den svenska basindustrins konkurrenskraft i jämförelse med centraleuropeisk industris är förhållandena ofta ungefär de motsatta jämfört med vad som hävdas när man försvarar den svenska industrins omotiverade elrabatter. 

Den svenska (och delvis den nordiska) skogsindustrin köpte upp stora delar av den centraleuropeiska skogsindustrin för ungefär ett kvarts sekel sedan. Till grund för kalkylen lade man en jämförelse mellan hur mycket personal som behövdes i de europeiska industrierna per producerad enhet och motsvarande värden i Sverige. Resultatet blev hisnande möjligheter till effektivisering i de Europeiska industrierna vilket motiverade mycket höga uppköpspriser. Sedan visade sig dessa effektiviseringar inte gå att genomföra vilket berodde på att de europeiska fackföreningarna inte var en enda som leddes av socialdemokratiska pampar som gick i industrins ledband. I Europa var istället fackföreningarna splittrade och militanta. Alla försök att effektivisera industrin resulterade i att de anställda satte sig som en man tills rationaliseringsförsöken upphörde. Jag fick viss inblick i dessa förhållanden för ett par decennier sedan och har därför ingen dagsaktuell bild, men det finns å andra sidan inget jag känner till som talar för att förhållandena skulle vara nämnvärt annorlunda idag. Virkestransporterna exempelvis hanterades som i Sverige på 1950-talet, i ett skift, med förarna sovande i sina bilar utanför industrin för att bevaka sin plats i kön till industrins underdimensionerade virkesmottagning. Ja, med den skillnaden att i Sverige på 1950-talet rullade bilarna på ganska bra, men i Europa sitter bilarna fast i nästan stillastående köer på vägar med trafikinfarkt. Att påstå att svensk industri behöver stora elrabatter för att kompensera för långa transportavstånd och kunna konkurrera med så ineffektiva verksamheter som de i Europa är naturligtvis inget annat än kvalificerat bullshit. Men det ömsesidiga ryggborstandet mellan fack och partipampar å den ena sidan och industripampar å den andra sidan gör att mutkolvarna försvarar systemet intill döden. Det är ganska riskfritt för vi har ju inte som andra länder vare sig fungerande monopolbekämpning, korruptionsbekämpning eller en fri press som skulle kunna göra någon skillnad. Istället har vi ju press av gammalt sovjetiskt snitt som hålls under armarna av det korrupta systemet med olika subsidier och annars meningslös stödannonsering.

Följden av dessa dyra nyss nämnda europeiska köp åtföljda av de misslyckade rationaliseringsförsöken blev att man hade köpt dessa europeiska industrier till våldsamma överpriser och man driver dem med höga kostnader, subventionerade av de svenska (nordiska) industrierna. Den som i slutändan betalar för detta är i huvudsak svenska skogsägare och det svenska nationalhushållet.

1973-1975 var skogspriserna i högkonjunktur drygt 300 kr per kubikmeter. Idag är de något högre, men bara något. Enligt SCB är penningvärdesförsämringen från september 1975 till september 2019 inte mindre 453,33 %.

Ett virkespris 1975 på 300 kr per kubikmeter skulle idag motsvara ett virkespris om 1.359,99 kr. Det är klart att ungefär det priset finns, men skogsägarna får inte del av det. Mellanhänderna i förädlingsledet roffar åt sig det och använder åtminstone en del av pengarna till att hålla ineffektiva industrier i Europa igång och bevaka sina illa maskerade karteller. 

Varför har vi inte ett sådant virkespris idag? Det enkla svaret är tyvärr korruption. Svenska politiker har tagit mutor. De har gått i industrins koppel och byggt ut infrastrukturen så att svenska skogsägare inte kan konkurrensutsätta skogsindustrin. I varje område är vägnät och järnvägsnät så utformat att det bara går att transportera virket ut till kusten, till den industri som finns där. Att transportera den till någon annan industri går inte längs vägarna eftersom sådana vägar inte finns. Politikerna begraver alla ansatser till att göra vägar som kan konkurrensutsätta oligopol-industrier. Järnvägar som skulle kunna utföra sådana inter-regionala transporter finns ibland, men järnvägen aktar sig väldigt noga för att göra det möjligt för någon att utnyttja järnvägen för att öka konkurrensen på virkesmarknaden. Det är lättare för kamelen att sig genom nålens öga än det är för den svenska skogsägaren att öka konkurrensen genom att transportera sitt virke på järnväg till en industri som skulle kunna konkurrera med monopolisten i den egna regionen.

Det som pågår är med andra ord att en oligopoliserad industri får plundra alla Sveriges skogsägare. Det är de svenska skogsägarna som betalar för den ineffektiva europeiska industrin, inköpt för skyhöga priser av välutbildade direktörer från våra främsta lärosäten, med höga löner men dålig verklighetsförankring. Kanske är det inte dålig verklighetsförankring? Det kanske bara är en anpassning till de förutsättningar som en korrupt miljö erbjuder?

I förlängningen skinnar man Europas konsumenter eftersom syftet med att köpa europeiska industrier var just att köpa bort konkurrenter. När man inte har några konkurrenter behöver man inte vara effektiv och det betalar europeiska konsumenter varje dag priset för. EU:s parlamentariker har makten att göra något åt detta men synes vara mer intresserade av att få lukrativa styrelseuppdrag i företagen. Det är lönsammare och bekvämare. Med en korrupt press riskerar de heller inte att ställas till svars för den saken.

Det är de låga energipriserna  som de facto gör det omöjligt för industrin att spara energi därför att alla energibesparande investeringar blir olönsamma när energipriset är så lågt som det är för svensk industri. Men det gör inget för industrin. Det är inte den som betalar för deras ineffektiva energianvändning. Det är de svenska skattebetalarna och skogsägarna och i ett vidare perspektiv kanske våra barn.

Ibrahim Baylan babblar mångordigt om energibesparingsprogram inom industrin för att föra människorna bakom ljuset. Men det är bara innehållslösa floskler. Det är potemkinkulisser som staten visar upp, enbart konstruerade för att dölja det korrupta samarbetet mellan industrin och politiken. Men som all korruption ödelägger även denna på sikt konkurrenskraften. Och dödsmarschen fortsätter…

Falun söndagen den 3 november 2019

Mikael Styrman

.