.
Jag har tidigare, i inlägget ”Med dumheten som vägvisare” behandlat polisflygets uppbyggnad och vilka konsekvenser det får. Här några ytterligare synpunkter.
Rolls-Royce som tjänstebil.
En Rolls-Royce Ghost kostar lika mycket att köpa som 8 st Volvo S80. Om Fredrik Reinfeldt, hans chaufför eller vilken annan statsanställd bilförare som helst, hade kommit på idén att yrka på att få färdas i en Rolls-Royce Ghost i tjänsten, skulle det nog väcka mycken irritation här i jämmerdalen, i den nationalsocialdemokratiska missunnsamhetens vagga, Sverige.
167 st Volvo S80 som tjänstebil åt en man.
Om någon/några av dem istället hade kommit på idén att de, för skattebetalarnas pengar, skulle köpa en bil som gör samma arbete som en Rolls-Royce Ghost eller Volvo S80, men kostar lika mycket som 22 st Rolls-Royce Ghost eller 167 st Volvo S80, skulle nog många anse att vederbörande hade förlorat förståndet. Även i det vanligtvis hovsamma Sverige skulle det kunna leda till krav på giljotineringens införande i samband med rättsskipning.
1.167 st Volvo S80 ger sju poliser tjänstefordon.
Det är ungefär vad som skett när polisen upphandlat sitt helikopterflyg. Istället för 50 st Robinson R44 Policecopter för 4,6 Mkr/st har man köpt sju st Eurocopter EC-135 för i dag motsvarande 50 Mkr/st. Man har därvid sammantaget förbrukat motsvarande lika mycket pengar som det idag skulle kosta att köpa 152 st Rolls-Royce Ghost eller 1.167 st Volvo S80. För att göra vansinnet begripligt – detta bara för att tillfredsställa sju statliga fordonsförare – eller, vem är det som har blivit tillfredsställd genom denna upphandling? Som tidigare nämnts har det lett till att polisen saknar det stöd som ett fungerande polisflyg skulle erbjuda.
Demoralisering följer på förslösade anslag.
Om landet, och dess skattebetalare, badade i pengar, så att det var problem med att lyckas göra av med alltihop skulle det väl vara ok. Nu är det ju inte riktigt så. Staten är skuldsatt och blir än mer skuldsatt. Det är de flesta medborgare också. Medborgarna plågas av dignande skattebördor, arbetslösheten breder ut sig och framtiden ser inte enbart ljus ut.
Sättet man skött polisens helikopterupphandling på har resulterat i, att polisens anslag inte räcker till för att utrusta poliserna på sådant sätt att de med nöjaktig säkerhet kan ingripa mot den grova organiserade brottsligheten. Till exempel har polisen i åratal saknat godkända skyddsvästar och har fått hålla till godo med utdömda västar som bara skyddar mot lätta handeldvapen, kanske inte ens det. Det är inte så konstigt om polisen demoraliseras när man ser att tilldelade anslag förslösas, eller förskingras, och att det leder till att polisen på fältet förvandlas till, om inte kanonmat så i alla fall, kulsprutemat. Istället för att ingripa mot den grova brottsligheten överlåter polisen åt den oskyddade allmänheten att ta smällen, genom att polisen väljer att komma sent till platsen.
Lyckade rån genererar fler rån.
Eftersom polisen inte möter den organiserade brottsligheten och förhindrar att de undkommer med rånbytet, som vanligtvis inte återfinns, genereras nya mycket grova rån, eftersom det snabbt sprider sig i kriminella kretsar, hur den svenska polisen jobbar.
Alternativa arbetsmetoder.
För att kompensera för brister i utrustning och kompetens, har polisen utvecklat alternativa arbetsmetoder. Vi har länge kunnat se vad som är på väg att ske, även om alla inte är införstådda med vad det är som händer.
Hollywood-manér.
Efter grova rån rustar polisen sig med USA-inspirerade masker och med nationella insatsstyrkan och ger sig ut på filminspirerat fiske med den stora trålen, med det finmaskiga nätet. Med carte blanche från åklagaren slår man sig bokstavligen in hos ett antal familjer, som av någon anledning tilldrar sig polisens intresse. Under förevändning att man misstänker någon i familjen för delaktighet i ett nyligen utfört rån hemsöker man familjer som bor för flott, kör för flott bil, lever på för stor fot, har irriterat någon polis, någon politiker eller någon politisk gruppering. Utan att de ”misstänkta” konfronterats med eller fått bemöta misstankar som någon (det är aldrig känt vem) hyser mot dem, utsätts familjen och dess hem för en våldtäkt. Familjens hem hemsöks, datorer släpas iväg för noggrann granskning av nyfikna och/eller avundsjuka, med rätt eller orätt. Glömd är den juridiska grundbult som säger att en människa ska betraktas och behandlas som oskyldig tills motsatsen bevisats.
Lyckta dörrar.
För att polisen ska komma undan kritik i media anhålls snabbt ett antal personer godtyckligt. De häktas i hemliga förhandlingar, bakom lyckta dörrar, på grund av diffusa och kanske inte alls preciserade skäl, samtidigt som de ”misstänktas” försvarsadvokater beläggs med yppandeförbud. Allt för att dölja den polisiära inkompetensen.
Sönderslagna liv.
Vanligtvis leder detta till att polisens handlingskraft hyllas av okritisk media. Därefter får mer eller mindre oskyldiga människor, och deras familjer, sina liv sönderslagna av inkompetent och hänsynslös polis. De får sitta häktade långa tider och deras sociala liv och eventuell näringsverksamhet läggs i ruiner. Ibland drabbar det skyldiga. Ibland drabbar det oskyldiga. Men alltid är det slumpen som styr och något räfst och rättarting riktas inte mot polis, åklagare och domstolar som beter sig nog så kriminellt och hänsynslöst som de brottslingar som polisen förutsätts jaga.
Friges i tysthet.
Efter en tid, när medias uppmärksamhet lagt sig, släpps de häktade i tysthet, i brist på bevis. Polisen tillförsäkrar sig att deras offer håller tyst om polisens arbetsmetoder med hjälp av hot framställda med stöd av bevis eller ”brottsmisstankar” i något helt annat sammanhang, som, i bästa fall, framkommit som sidovinster genom nämnda husrannsakningar.
MORAS i statsförvaltning och rättsväsende.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har nyligt uttalat att lag gäller lika för alla i Sverige. Vi kan alla samtidigt se det ovan beskrivna utspela sig, även om inte alla förstår vad det är som händer. Samtidigt stjäl polis och åklagare som korpar från beslagtaget gods i Malmö, bara för att nämna ett ytterligare exempel.
Till Statsminister Fredrik Reinfeldt och Justitieminister Beatrice Ask:
- Lennart Geijer, Ove Rainer, Hans Holmer och Ebbe Carlsson är döda. Thomas Bodström är avsutten. Det är nu hög tid att göra något åt pajaserierna inom polis, åklagarväsende och domstolsväsende. Att fortsätta att ansvarslöst förstöra anslagen inom viktiga förvaltningsområden är inte acceptabelt. Att göra de kinesiska folkdomstolarna till slutinstans i rättstvister och förvandla hovrättens eventuella överprövning till en sömnig parodi på bioföreställningar är inte vad som menas med att trygga rättssäkerheten. Jag är införstådd med att detta är problem som den nuvarande regeringen i hög grad ärvt. Det duger emellertid inte att sitta och ducka om man bett om, och fått, folkets förtroende i val, för att regera landet. Efter tre års maktinnehav är det hög tid att börja göra något åt eländet, även om det berör parter med vilka man vill hålla sig väl.
Det är inte acceptabelt att den svenska polisen använder helikoptrar som kostar lika mycket som 22 st Rolls-Royce när det finns likvärdiga alternativ till en tiondel av kostnaden.
Gulag-Kolmården torsdag den 1 oktober 2009
Mikael Styrman
måndag 5 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
Med dumheten som vägvisare.
.
Vad ska vi ha polisflyget till?
Vad är syftet med polisflyget? En sorts window-dressing? Ska det bara bränna diesel och stå och hovra på halvhög höjd över Stockholm för att visa upp sig i samband med statsbesök? I så fall passar det nuvarande polisflyget bra. Det är dyrt och meningslöst och duger inte till mycket annat än att övervaka evenemang som är kända långt i förväg. Nyttan med det är dock synnerligen tveksam och kan göras både bättre och billigare med en blimp förankrad vid en pollare utanför Stockholms Stadshus. Den tekniken var känd redan under första världskriget och är mycket billigare än svenska polisens helikopterblimp.
Lika nödvändigt som en svensk astronaut.
Det nuvarande polisflyget är dessvärre oförmöget att utföra några polisiära uppgifter av betydelse. Även om det må låta lite föraktfullt är det nuvarande polisflyget ungefär lika nödvändigt som en svensk astronaut. Med all respekt för Christer Fuglesang förhåller det sig dessvärre så, att Sverige har inte behövt, behöver inte och kommer inte att behöva någon astronaut. Att vi ändå har det är mest att tillskriva nomenklaturans självsmekeri och ett stort överuttag av skatter. Det tilltalar nomenklaturans självbild att Sverige deltar i rymdverksamhet jämte USA och Ryssland. Någon annan nytta av det har vi inte.
Även staten bör fokusera på kärnverksamheten.
Vi har nyss haft en intressant debatt om att kommunerna har god ekonomi om de använder skatteintäkterna till kommunal kärnverksamhet istället för att strö dem omkring sig på allt möjligt nonsens. Denna debatt är i lika hög grad tillämplig på statens verksamhet.
Sänk skatterna och använd statens inkomster till nödvändigheter så slipper vi det problemet. Det retar ju bara upp folk som har svårt att klara sig på det som blir kvar när staten stulit merparten av deras inkomst att man på detta sätt håller på och leker bort deras pengar.
Polisflyget – världens dyraste attrapp?
Om man inte har högre ambitioner än att polisflyget ska användas till att bränna diesel hovrande över Stockholm på medelhög höjd, i sedan lång tid planerade insatser, då kan nuvarande helikoptermodell vara lämplig, eftersom den är tystare än tidigare använda Bellhelikoptrar. Då gör det inte heller så mycket att de hangareras ute i Myttingen, i nära nog obevakade lokaler, som det tar lång tid att ta sig till och lång tid att rycka ut ifrån.
Om polisflyget däremot, som i andra länder, ska kunna användas i aktiv polistjänst, rycka ut när brott begås som inte har aviserats i förväg, är tidsfaktorn väsentlig. Då kan inte helikoptrarna stå ute i bushen bortom en massa småvägar. Ska polisflyget göra någon nytta måste helikoptern helst redan befinna sig i luften när något händer, i andra hand vara garagerad på taket av polishuset på Kungsholmen, med kort utrycknings- och framflygningstid och nära till förstärkningar. I tredje hand kan den möjligen befinna sig på Bromma eller någon annan flygplats, flottilj eller regemente.
Då måste det också finnas utbildade piloter i skiftgång, besättningar som kan lösa av arbetande besättningar vid långdragna insatser, sjukdom osv - Finns det?
Får inte flyga i sträng kyla.
Bells JetRanger och LongRangermodeller som polisen tidigare använde sig av har inga temperaturbegränsningar. Den Eurocopter EC-135 som polisen numera använder sig av får inte flygas i sträng kyla. Det innebär att vid förhållanden då polisflyget skulle kunna vara viktigare än vid någon annan tidpunkt, med hänsyn till Sveriges klimat, får polisens helikoptrar inte flyga. Då är det en klen tröst att EC-135:an är tystare och snabbare än tidigare använda modeller.
Rånet mot värdedepån i Västberga onsdagen den 23 september 2009 visade, med all önskvärd tydlighet, att ett polisflyg bestående av ett fåtal EC-135:or är helt underlägset till och med äldsta sortens JetRanger.
En bort, sex i minne.
Polisen köpte ursprungligen sju st EC-135:or, vilket är helt otillräckligt för att kunna hålla ett fungerande polisflyg i Sverige. En sköt polisen ned själva när man övade luftlandsättning av nationella insatsstyrkan i Göteborg, med skarpladdade vapen. Att döma av hur prestigebunden man är inom den offentliga sektorn i allmänhet, och inom polisen i synnerhet, lär vi inte bli av med EC-135:orna med mindre än att nationella insatsstyrkan får öva sex gånger till. Men då använder väl stekarna inom polisflyget skattepengarna till att köpa någon ännu dyrare helikopter i ännu färre exemplar….
Långsamma och väderberoende.
Helikoptrar är förhållandevis långsamma och mycket väderberoende. Om man har få helikoptrar hamnar man lätt i situationer där man har lång utryckningsväg och därmed lång utrycknings- och framflygningstid. Ofta är det flygbart väder där maskinen står och där den behövs men oflygbart någonstans emellan.
Oacceptabla utryckningstider.
Om det ska vara någon mening med att använda helikopter vid brottsbekämpning är utryckningstiden, inklusive framflygningstiden, central. Hur ser det då ut med nuvarande struktur på polisflyget, med sex helikoptrar stationerade med en i vardera Luleå och Östersund och två vardera i Stockholm och Göteborg? Här nedan några större orter i Sverige och framflygningstider, exkl utryckningstider, för polishelikoptern:
Göteborg-Malmö, 276 km, 1 h 12 min
Göteborg-Kalmar, 336 km, 1 h 28 min
Göteborg-Jönköping, 149 km, 39 min
Göteborg-Kristianstad, 266 km, 1 h 9 min
Göteborg-Växjö, 228 km, 1 h
Göteborg-Karlstad, 248 km, 1 h 5 min
Stockholm-Falun, 224 km, 58 min
Stockholm-Linköping, 202 km, 53 min
Stockholm-Örebro, 196 km, 51 min
Östersund-Hudiksvall, 264 km, 1 h 9 min
Östersund-Sundsvall, 188 km, 49 min
Luleå-Umeå, 269 km, 1 h 10 min
Luleå-Kiruna, 340 km, 1 h 29 min
Anm. på grund av nuvarande vistelse i politiskt fängelse är redovisade avstånd vägavstånd. Framflygningsavstånden är som regel något kortare. Uppgivna värden gäller vid vindstilla. Vid motvind kan framflygningstiden vara väsentligt längre. En antagen genomsnittlig marschhastighet om 230 km/h har tillämpats.
Om detta kan kommenteras, exempelvis beträffande en av de kortare framflygningarna, Östersund-Sundsvall:
Om polishelikoptern, vid ett större rån eller grövre våldsbrott, som akut hotar allmänheten, behöver 49 min för att flyga fram – vad är det för mening med att över huvud taget sätta in helikoptern? Det rån som ännu pågår efter 49 minuter, det måste väl ändå utföras av svenska poliser och kan i så fall klaras upp på kontoret i efterhand?
Olämplig helikoptermodell.
Med detta vill jag ha sagt, att man inte kan bygga upp ett polisflyg i ett glesbefolkat land som Sverige, baserat på dyra helikoptrar som EC-135, för det skulle bli oacceptabelt dyrt. EC-135 kostar idag, utrustade för svenska polisen, ca 50 Mkr/st. Ursprungliga 7 st inköpta motsvarar således ca 350 Mkr.
Den svenska polisen kunde, och kan, istället välja exempelvis Robinson R44, som kan utföra väl över 90% av de uppdrag polishelikoptern har att utföra. Den kostar i polisutförande ca 5 Mkr/st. Svenska polisen känner sig för viktig för att använda den och det verkar inte finnas någon som utövar tillsyn över polisen, och ser till att polisen väljer kostnadseffektiva lösningar.
Helikoptrar har gott andrahandsvärde. Polisen bör därför sälja EC-135:orna och istället inköpa ett större antal Robinson R44 i polisutförande, samt ett mindre antal tvåmotoriga helikoptrar i en prisklass som är rimlig. Detta kan ske inom ramen för det inbytespris polisen får för sina nuvarande EC-135:or och den kostnad polisen står inför, för att låsa in sina oanvändbara leksaker. På så sätt kan hela landet få polishelikopterfunktionen. De kan med stöd av det stora antalet, och att det blir nära till reservhelikoptrar, förvaras under normal flygplatssäkerhet. Alla flygplatser av betydelse är inhägnade och bevakade. Man behöver således inte bygga något Fort Knox för polishelikoptrarna. Idag kan alla polishelikoptrar i en landsända slås ut av ett dagisbarn som handskas ovarsamt med innebandyklubban. Helikoptrarna kostar Sveriges skattebetalare 50 Mkr/st och polisen har inte ens så mycket ansvar att de duger till att låsa in dem och larma dem ordentligt. Nog andas det ett betydande förakt mot utsugna svenska skattebetalare.
Rätt helikoptermodell möjliggör över 50 helikoptrar – ger ändå sänkta kostnader.
Valde man istället R44, som används av många poliskårer runt om i världen, skulle man kunna ha tre polishelikoptrar vardera i Malmö, Kristianstad, Kalmar, Jönköping, Göteborg, Linköping, Karlstad, Örebro, Stockholm, Uppsala, Falun, Söderhamn, Sundsvall, Östersund, Umeå, Luleå och förslagsvis en i Kiruna. Det blir sammanlagt 49 st, vi kan avrunda till 50, vilket motsvarar en investering om 250 Mkr. Man skulle även ha råd att driva dem och utbilda tillräckligt mycket piloter för att alltid ha tillgång till piloter eftersom R44:an kostar ungefär 1/5 av vad EC-135:an kostar att använda per timma.
En stor stad som Stockholm borde absolut ha polishelikoptrarna på taket till polishuset på Kungsholmen. Då har man tillgång till dem på nära håll. Man har tillgång till piloter och man slipper leka Björn Waldegård på vägen ut till Myttingen om det händer något som inte är planerat veckovis i förväg, till exempel ett, eller flera, brott.
Internationell jämförelse.
För att få ett mått på hur hopplöst felstrukturerat det svenska polisflyget är kan vi jämföra med Los Angeles som har en befolkning om 12,9 miljoner människor och 18 polisflygenheter (12 st Aerospatiale B2, 4 st Bell 206, 1 st Bell Huey samt ett flygplan King Air 200), på en yta ungefär motsvarande Stockholms. Var och en av de 17 helikoptrarna är tillräckligt nära för att kunna vara backup åt varandra. Och den svenska polisen har som tidigare nämnts sex helikoptrar fördelade över ett land som är 1.700 km långt.
Tvåbladiga helikoptrar ger billig infrastruktur.
Tvåbladiga helikoptrar, som Robinson R44 och Bell Jet- och Longranger, kan garageras i nära nog vilken industrifastighet som helst eftersom de går att ta in och ut via vanliga industriportar. Nästan vilket större garage som helst duger. En vanlig industriport kostar ca 40-50 tkr. Flerbladiga helikoptrar, som polisens EC-135, kräver specialtillverkade tältduksportar, som ur skyddssynpunkt är rena skämtet och som kostar i intervallet 0,5-1,0 Mkr.
Det finns gott om industrifastigheter på begagnatmarknaden som i princip är färdiga att flytta in i. Tillgången på fastigheter med specialportar är inte lika självklar.
Den polisiära självbilden.
Samtidigt kan man passa på att avliva polisens glorifierande bild av sig själva, av Biggles-myten. Polisens flygare odlar myten om sig själva som hjälten som tar helikoptern till Sydpolen på en överlevnadsexpedition, i instrumentflygväder, och på vägen dit räddar nödställda vilsegångna, tar fast fortkörare, fångar bankrånare, övervakar en EU-ministerkonferens, fångar några inbrottstjuvar, en drogpåverkad bilförare samt förlöser två havande kvinnor – allt på en och samma resa. Det är den polisiära självbilden och enligt denna är också polishelikoptrarna utrustade. Det är helt onödigt och sker på bekostnad av räckvidd och aktionstid. Den mesta utrustningen behöver inte alls finnas med. Den kan finnas, och finns, i assisterande polisbilar och kan finnas i väskor i hangaren. Man tar helt sonika med sig rätt väska för uppdraget när man blir utkallad. Med fler helikoptrar och piloter kan man även få undsättning och avlösning, eller kompletterande utrustning med backuphelikoptrar, vilket idag i de flesta fall är omöjligt.
Verkligheten bakom självbilden.
Den polisiära självbilden är långt från verkligheten. Verklighetens svenska polis är känd som drift-kucku internationellt för sin förmåga till mörkläggning av oegentligheter. Verklighetens polis har galonklädsel i bilen för att det vanligaste jobbet är att skjutsa fyllon och knarkare för att sedan stå och titta på som fån när den organiserade brottsligheten rånar värdedepåer och värdetransporter. Undra på att våra fängelser är fulla med oskyldigt folk. Om inte det går att få ordning på den svenska polisen, när de ändå inte ingriper när grova brott begås, utan bara är intresserade av att sitta och skyffla papper i efterhand, filosoferande över vad det var som hände, varför inte helt sonika lägga ned polisen och utrusta socialen med blåljus och galonklädsel och låta dem skjutsa fyllona och knarkarna? Då kan polisen få sitta på kontoret och plocka med sina papper i fred.
Nu ska alltså självbedrägeriet fortsätta. Ytterligare skattemedel ska skjutas till för att ett intill oduglighet felinvesterat polisflyg i framtiden ska förvaras under Fort Knox-liknande förhållanden.
Gör något åt detta.
Det kan finnas anledning att komma ihåg Winston Churchills ord, efter blitzen, med mindre modifieringar:
aldrig har så många,
haft så få,
att tacka för så lite
och för så mycket pengar.
Hur kan vi ha så låga krav på prestation i den offentliga sektorn att man får göra ett sådant fiasko av polisflyget och ha jobbet kvar? Hur har man över huvud taget kunnat bygga upp ett polisflyg som är baserat på att man rycker ut från Myttingen? Tror man att banker, värdedepåer och värdetransporter rånas av gamla gummor som sedan flyr med hjälp av rullstolar och rollatorer? Är man helt sonika så rädd för brottslingarna, att man medvetet håller sig undan och låter den oskyddade allmänheten ta smällen?
Sosseriet lämnade efter sig ett överadministrerat land under administrativt sammanbrott. Det gäller av allt att döma även, eller kanske framför allt, polisen. Vi bör bygga upp ett polisflyg som duger till annat än att trakassera dissidenter med.
Jag tycker att Du ska ta det här personligt, Beatrice Ask. Du bör absolut göra något åt det för om det fortsätter, och inget har gjorts i frågan, kommer det snart att framstå som Ditt fel.
Dumheten är människans eviga följeslagare men den behöver inte nödvändigtvis vara hennes vägvisare. Det mesta tyder på att det är just det som har skett i fråga om polisflyget.
– Till verket, Beatrice!
Gulag-Kolmården söndag den 27 september 2009
Mikael Styrman
Vad ska vi ha polisflyget till?
Vad är syftet med polisflyget? En sorts window-dressing? Ska det bara bränna diesel och stå och hovra på halvhög höjd över Stockholm för att visa upp sig i samband med statsbesök? I så fall passar det nuvarande polisflyget bra. Det är dyrt och meningslöst och duger inte till mycket annat än att övervaka evenemang som är kända långt i förväg. Nyttan med det är dock synnerligen tveksam och kan göras både bättre och billigare med en blimp förankrad vid en pollare utanför Stockholms Stadshus. Den tekniken var känd redan under första världskriget och är mycket billigare än svenska polisens helikopterblimp.
Lika nödvändigt som en svensk astronaut.
Det nuvarande polisflyget är dessvärre oförmöget att utföra några polisiära uppgifter av betydelse. Även om det må låta lite föraktfullt är det nuvarande polisflyget ungefär lika nödvändigt som en svensk astronaut. Med all respekt för Christer Fuglesang förhåller det sig dessvärre så, att Sverige har inte behövt, behöver inte och kommer inte att behöva någon astronaut. Att vi ändå har det är mest att tillskriva nomenklaturans självsmekeri och ett stort överuttag av skatter. Det tilltalar nomenklaturans självbild att Sverige deltar i rymdverksamhet jämte USA och Ryssland. Någon annan nytta av det har vi inte.
Även staten bör fokusera på kärnverksamheten.
Vi har nyss haft en intressant debatt om att kommunerna har god ekonomi om de använder skatteintäkterna till kommunal kärnverksamhet istället för att strö dem omkring sig på allt möjligt nonsens. Denna debatt är i lika hög grad tillämplig på statens verksamhet.
Sänk skatterna och använd statens inkomster till nödvändigheter så slipper vi det problemet. Det retar ju bara upp folk som har svårt att klara sig på det som blir kvar när staten stulit merparten av deras inkomst att man på detta sätt håller på och leker bort deras pengar.
Polisflyget – världens dyraste attrapp?
Om man inte har högre ambitioner än att polisflyget ska användas till att bränna diesel hovrande över Stockholm på medelhög höjd, i sedan lång tid planerade insatser, då kan nuvarande helikoptermodell vara lämplig, eftersom den är tystare än tidigare använda Bellhelikoptrar. Då gör det inte heller så mycket att de hangareras ute i Myttingen, i nära nog obevakade lokaler, som det tar lång tid att ta sig till och lång tid att rycka ut ifrån.
Om polisflyget däremot, som i andra länder, ska kunna användas i aktiv polistjänst, rycka ut när brott begås som inte har aviserats i förväg, är tidsfaktorn väsentlig. Då kan inte helikoptrarna stå ute i bushen bortom en massa småvägar. Ska polisflyget göra någon nytta måste helikoptern helst redan befinna sig i luften när något händer, i andra hand vara garagerad på taket av polishuset på Kungsholmen, med kort utrycknings- och framflygningstid och nära till förstärkningar. I tredje hand kan den möjligen befinna sig på Bromma eller någon annan flygplats, flottilj eller regemente.
Då måste det också finnas utbildade piloter i skiftgång, besättningar som kan lösa av arbetande besättningar vid långdragna insatser, sjukdom osv - Finns det?
Får inte flyga i sträng kyla.
Bells JetRanger och LongRangermodeller som polisen tidigare använde sig av har inga temperaturbegränsningar. Den Eurocopter EC-135 som polisen numera använder sig av får inte flygas i sträng kyla. Det innebär att vid förhållanden då polisflyget skulle kunna vara viktigare än vid någon annan tidpunkt, med hänsyn till Sveriges klimat, får polisens helikoptrar inte flyga. Då är det en klen tröst att EC-135:an är tystare och snabbare än tidigare använda modeller.
Rånet mot värdedepån i Västberga onsdagen den 23 september 2009 visade, med all önskvärd tydlighet, att ett polisflyg bestående av ett fåtal EC-135:or är helt underlägset till och med äldsta sortens JetRanger.
En bort, sex i minne.
Polisen köpte ursprungligen sju st EC-135:or, vilket är helt otillräckligt för att kunna hålla ett fungerande polisflyg i Sverige. En sköt polisen ned själva när man övade luftlandsättning av nationella insatsstyrkan i Göteborg, med skarpladdade vapen. Att döma av hur prestigebunden man är inom den offentliga sektorn i allmänhet, och inom polisen i synnerhet, lär vi inte bli av med EC-135:orna med mindre än att nationella insatsstyrkan får öva sex gånger till. Men då använder väl stekarna inom polisflyget skattepengarna till att köpa någon ännu dyrare helikopter i ännu färre exemplar….
Långsamma och väderberoende.
Helikoptrar är förhållandevis långsamma och mycket väderberoende. Om man har få helikoptrar hamnar man lätt i situationer där man har lång utryckningsväg och därmed lång utrycknings- och framflygningstid. Ofta är det flygbart väder där maskinen står och där den behövs men oflygbart någonstans emellan.
Oacceptabla utryckningstider.
Om det ska vara någon mening med att använda helikopter vid brottsbekämpning är utryckningstiden, inklusive framflygningstiden, central. Hur ser det då ut med nuvarande struktur på polisflyget, med sex helikoptrar stationerade med en i vardera Luleå och Östersund och två vardera i Stockholm och Göteborg? Här nedan några större orter i Sverige och framflygningstider, exkl utryckningstider, för polishelikoptern:
Göteborg-Malmö, 276 km, 1 h 12 min
Göteborg-Kalmar, 336 km, 1 h 28 min
Göteborg-Jönköping, 149 km, 39 min
Göteborg-Kristianstad, 266 km, 1 h 9 min
Göteborg-Växjö, 228 km, 1 h
Göteborg-Karlstad, 248 km, 1 h 5 min
Stockholm-Falun, 224 km, 58 min
Stockholm-Linköping, 202 km, 53 min
Stockholm-Örebro, 196 km, 51 min
Östersund-Hudiksvall, 264 km, 1 h 9 min
Östersund-Sundsvall, 188 km, 49 min
Luleå-Umeå, 269 km, 1 h 10 min
Luleå-Kiruna, 340 km, 1 h 29 min
Anm. på grund av nuvarande vistelse i politiskt fängelse är redovisade avstånd vägavstånd. Framflygningsavstånden är som regel något kortare. Uppgivna värden gäller vid vindstilla. Vid motvind kan framflygningstiden vara väsentligt längre. En antagen genomsnittlig marschhastighet om 230 km/h har tillämpats.
Om detta kan kommenteras, exempelvis beträffande en av de kortare framflygningarna, Östersund-Sundsvall:
Om polishelikoptern, vid ett större rån eller grövre våldsbrott, som akut hotar allmänheten, behöver 49 min för att flyga fram – vad är det för mening med att över huvud taget sätta in helikoptern? Det rån som ännu pågår efter 49 minuter, det måste väl ändå utföras av svenska poliser och kan i så fall klaras upp på kontoret i efterhand?
Olämplig helikoptermodell.
Med detta vill jag ha sagt, att man inte kan bygga upp ett polisflyg i ett glesbefolkat land som Sverige, baserat på dyra helikoptrar som EC-135, för det skulle bli oacceptabelt dyrt. EC-135 kostar idag, utrustade för svenska polisen, ca 50 Mkr/st. Ursprungliga 7 st inköpta motsvarar således ca 350 Mkr.
Den svenska polisen kunde, och kan, istället välja exempelvis Robinson R44, som kan utföra väl över 90% av de uppdrag polishelikoptern har att utföra. Den kostar i polisutförande ca 5 Mkr/st. Svenska polisen känner sig för viktig för att använda den och det verkar inte finnas någon som utövar tillsyn över polisen, och ser till att polisen väljer kostnadseffektiva lösningar.
Helikoptrar har gott andrahandsvärde. Polisen bör därför sälja EC-135:orna och istället inköpa ett större antal Robinson R44 i polisutförande, samt ett mindre antal tvåmotoriga helikoptrar i en prisklass som är rimlig. Detta kan ske inom ramen för det inbytespris polisen får för sina nuvarande EC-135:or och den kostnad polisen står inför, för att låsa in sina oanvändbara leksaker. På så sätt kan hela landet få polishelikopterfunktionen. De kan med stöd av det stora antalet, och att det blir nära till reservhelikoptrar, förvaras under normal flygplatssäkerhet. Alla flygplatser av betydelse är inhägnade och bevakade. Man behöver således inte bygga något Fort Knox för polishelikoptrarna. Idag kan alla polishelikoptrar i en landsända slås ut av ett dagisbarn som handskas ovarsamt med innebandyklubban. Helikoptrarna kostar Sveriges skattebetalare 50 Mkr/st och polisen har inte ens så mycket ansvar att de duger till att låsa in dem och larma dem ordentligt. Nog andas det ett betydande förakt mot utsugna svenska skattebetalare.
Rätt helikoptermodell möjliggör över 50 helikoptrar – ger ändå sänkta kostnader.
Valde man istället R44, som används av många poliskårer runt om i världen, skulle man kunna ha tre polishelikoptrar vardera i Malmö, Kristianstad, Kalmar, Jönköping, Göteborg, Linköping, Karlstad, Örebro, Stockholm, Uppsala, Falun, Söderhamn, Sundsvall, Östersund, Umeå, Luleå och förslagsvis en i Kiruna. Det blir sammanlagt 49 st, vi kan avrunda till 50, vilket motsvarar en investering om 250 Mkr. Man skulle även ha råd att driva dem och utbilda tillräckligt mycket piloter för att alltid ha tillgång till piloter eftersom R44:an kostar ungefär 1/5 av vad EC-135:an kostar att använda per timma.
En stor stad som Stockholm borde absolut ha polishelikoptrarna på taket till polishuset på Kungsholmen. Då har man tillgång till dem på nära håll. Man har tillgång till piloter och man slipper leka Björn Waldegård på vägen ut till Myttingen om det händer något som inte är planerat veckovis i förväg, till exempel ett, eller flera, brott.
Internationell jämförelse.
För att få ett mått på hur hopplöst felstrukturerat det svenska polisflyget är kan vi jämföra med Los Angeles som har en befolkning om 12,9 miljoner människor och 18 polisflygenheter (12 st Aerospatiale B2, 4 st Bell 206, 1 st Bell Huey samt ett flygplan King Air 200), på en yta ungefär motsvarande Stockholms. Var och en av de 17 helikoptrarna är tillräckligt nära för att kunna vara backup åt varandra. Och den svenska polisen har som tidigare nämnts sex helikoptrar fördelade över ett land som är 1.700 km långt.
Tvåbladiga helikoptrar ger billig infrastruktur.
Tvåbladiga helikoptrar, som Robinson R44 och Bell Jet- och Longranger, kan garageras i nära nog vilken industrifastighet som helst eftersom de går att ta in och ut via vanliga industriportar. Nästan vilket större garage som helst duger. En vanlig industriport kostar ca 40-50 tkr. Flerbladiga helikoptrar, som polisens EC-135, kräver specialtillverkade tältduksportar, som ur skyddssynpunkt är rena skämtet och som kostar i intervallet 0,5-1,0 Mkr.
Det finns gott om industrifastigheter på begagnatmarknaden som i princip är färdiga att flytta in i. Tillgången på fastigheter med specialportar är inte lika självklar.
Den polisiära självbilden.
Samtidigt kan man passa på att avliva polisens glorifierande bild av sig själva, av Biggles-myten. Polisens flygare odlar myten om sig själva som hjälten som tar helikoptern till Sydpolen på en överlevnadsexpedition, i instrumentflygväder, och på vägen dit räddar nödställda vilsegångna, tar fast fortkörare, fångar bankrånare, övervakar en EU-ministerkonferens, fångar några inbrottstjuvar, en drogpåverkad bilförare samt förlöser två havande kvinnor – allt på en och samma resa. Det är den polisiära självbilden och enligt denna är också polishelikoptrarna utrustade. Det är helt onödigt och sker på bekostnad av räckvidd och aktionstid. Den mesta utrustningen behöver inte alls finnas med. Den kan finnas, och finns, i assisterande polisbilar och kan finnas i väskor i hangaren. Man tar helt sonika med sig rätt väska för uppdraget när man blir utkallad. Med fler helikoptrar och piloter kan man även få undsättning och avlösning, eller kompletterande utrustning med backuphelikoptrar, vilket idag i de flesta fall är omöjligt.
Verkligheten bakom självbilden.
Den polisiära självbilden är långt från verkligheten. Verklighetens svenska polis är känd som drift-kucku internationellt för sin förmåga till mörkläggning av oegentligheter. Verklighetens polis har galonklädsel i bilen för att det vanligaste jobbet är att skjutsa fyllon och knarkare för att sedan stå och titta på som fån när den organiserade brottsligheten rånar värdedepåer och värdetransporter. Undra på att våra fängelser är fulla med oskyldigt folk. Om inte det går att få ordning på den svenska polisen, när de ändå inte ingriper när grova brott begås, utan bara är intresserade av att sitta och skyffla papper i efterhand, filosoferande över vad det var som hände, varför inte helt sonika lägga ned polisen och utrusta socialen med blåljus och galonklädsel och låta dem skjutsa fyllona och knarkarna? Då kan polisen få sitta på kontoret och plocka med sina papper i fred.
Nu ska alltså självbedrägeriet fortsätta. Ytterligare skattemedel ska skjutas till för att ett intill oduglighet felinvesterat polisflyg i framtiden ska förvaras under Fort Knox-liknande förhållanden.
Gör något åt detta.
Det kan finnas anledning att komma ihåg Winston Churchills ord, efter blitzen, med mindre modifieringar:
aldrig har så många,
haft så få,
att tacka för så lite
och för så mycket pengar.
Hur kan vi ha så låga krav på prestation i den offentliga sektorn att man får göra ett sådant fiasko av polisflyget och ha jobbet kvar? Hur har man över huvud taget kunnat bygga upp ett polisflyg som är baserat på att man rycker ut från Myttingen? Tror man att banker, värdedepåer och värdetransporter rånas av gamla gummor som sedan flyr med hjälp av rullstolar och rollatorer? Är man helt sonika så rädd för brottslingarna, att man medvetet håller sig undan och låter den oskyddade allmänheten ta smällen?
Sosseriet lämnade efter sig ett överadministrerat land under administrativt sammanbrott. Det gäller av allt att döma även, eller kanske framför allt, polisen. Vi bör bygga upp ett polisflyg som duger till annat än att trakassera dissidenter med.
Jag tycker att Du ska ta det här personligt, Beatrice Ask. Du bör absolut göra något åt det för om det fortsätter, och inget har gjorts i frågan, kommer det snart att framstå som Ditt fel.
Dumheten är människans eviga följeslagare men den behöver inte nödvändigtvis vara hennes vägvisare. Det mesta tyder på att det är just det som har skett i fråga om polisflyget.
– Till verket, Beatrice!
Gulag-Kolmården söndag den 27 september 2009
Mikael Styrman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)