22 st Rolls-Royce Ghost som tjänstebil.

.

Jag har tidigare, i inlägget ”Med dumheten som vägvisare” behandlat polisflygets uppbyggnad och vilka konsekvenser det får. Här några ytterligare synpunkter.


Rolls-Royce som tjänstebil.

En Rolls-Royce Ghost kostar lika mycket att köpa som 8 st Volvo S80. Om Fredrik Reinfeldt, hans chaufför eller vilken annan statsanställd bilförare som helst, hade kommit på idén att yrka på att få färdas i en Rolls-Royce Ghost i tjänsten, skulle det nog väcka mycken irritation här i jämmerdalen, i den nationalsocialdemokratiska missunnsamhetens vagga, Sverige.


167 st Volvo S80 som tjänstebil åt en man.

Om någon/några av dem istället hade kommit på idén att de, för skattebetalarnas pengar, skulle köpa en bil som gör samma arbete som en Rolls-Royce Ghost eller Volvo S80, men kostar lika mycket som 22 st Rolls-Royce Ghost eller 167 st Volvo S80, skulle nog många anse att vederbörande hade förlorat förståndet. Även i det vanligtvis hovsamma Sverige skulle det kunna leda till krav på giljotineringens införande i samband med rättsskipning.


1.167 st Volvo S80 ger sju poliser tjänstefordon.

Det är ungefär vad som skett när polisen upphandlat sitt helikopterflyg. Istället för 50 st Robinson R44 Policecopter för 4,6 Mkr/st har man köpt sju st Eurocopter EC-135 för i dag motsvarande 50 Mkr/st. Man har därvid sammantaget förbrukat motsvarande lika mycket pengar som det idag skulle kosta att köpa 152 st Rolls-Royce Ghost eller 1.167 st Volvo S80. För att göra vansinnet begripligt – detta bara för att tillfredsställa sju statliga fordonsförare – eller, vem är det som har blivit tillfredsställd genom denna upphandling? Som tidigare nämnts har det lett till att polisen saknar det stöd som ett fungerande polisflyg skulle erbjuda.


Demoralisering följer på förslösade anslag.

Om landet, och dess skattebetalare, badade i pengar, så att det var problem med att lyckas göra av med alltihop skulle det väl vara ok. Nu är det ju inte riktigt så. Staten är skuldsatt och blir än mer skuldsatt. Det är de flesta medborgare också. Medborgarna plågas av dignande skattebördor, arbetslösheten breder ut sig och framtiden ser inte enbart ljus ut.

Sättet man skött polisens helikopterupphandling på har resulterat i, att polisens anslag inte räcker till för att utrusta poliserna på sådant sätt att de med nöjaktig säkerhet kan ingripa mot den grova organiserade brottsligheten. Till exempel har polisen i åratal saknat godkända skyddsvästar och har fått hålla till godo med utdömda västar som bara skyddar mot lätta handeldvapen, kanske inte ens det. Det är inte så konstigt om polisen demoraliseras när man ser att tilldelade anslag förslösas, eller förskingras, och att det leder till att polisen på fältet förvandlas till, om inte kanonmat så i alla fall, kulsprutemat. Istället för att ingripa mot den grova brottsligheten överlåter polisen åt den oskyddade allmänheten att ta smällen, genom att polisen väljer att komma sent till platsen.


Lyckade rån genererar fler rån.

Eftersom polisen inte möter den organiserade brottsligheten och förhindrar att de undkommer med rånbytet, som vanligtvis inte återfinns, genereras nya mycket grova rån, eftersom det snabbt sprider sig i kriminella kretsar, hur den svenska polisen jobbar.


Alternativa arbetsmetoder.

För att kompensera för brister i utrustning och kompetens, har polisen utvecklat alternativa arbetsmetoder. Vi har länge kunnat se vad som är på väg att ske, även om alla inte är införstådda med vad det är som händer.


Hollywood-manér.

Efter grova rån rustar polisen sig med USA-inspirerade masker och med nationella insatsstyrkan och ger sig ut på filminspirerat fiske med den stora trålen, med det finmaskiga nätet. Med carte blanche från åklagaren slår man sig bokstavligen in hos ett antal familjer, som av någon anledning tilldrar sig polisens intresse. Under förevändning att man misstänker någon i familjen för delaktighet i ett nyligen utfört rån hemsöker man familjer som bor för flott, kör för flott bil, lever på för stor fot, har irriterat någon polis, någon politiker eller någon politisk gruppering. Utan att de ”misstänkta” konfronterats med eller fått bemöta misstankar som någon (det är aldrig känt vem) hyser mot dem, utsätts familjen och dess hem för en våldtäkt. Familjens hem hemsöks, datorer släpas iväg för noggrann granskning av nyfikna och/eller avundsjuka, med rätt eller orätt. Glömd är den juridiska grundbult som säger att en människa ska betraktas och behandlas som oskyldig tills motsatsen bevisats.


Lyckta dörrar.

För att polisen ska komma undan kritik i media anhålls snabbt ett antal personer godtyckligt. De häktas i hemliga förhandlingar, bakom lyckta dörrar, på grund av diffusa och kanske inte alls preciserade skäl, samtidigt som de ”misstänktas” försvarsadvokater beläggs med yppandeförbud. Allt för att dölja den polisiära inkompetensen.


Sönderslagna liv.

Vanligtvis leder detta till att polisens handlingskraft hyllas av okritisk media. Därefter får mer eller mindre oskyldiga människor, och deras familjer, sina liv sönderslagna av inkompetent och hänsynslös polis. De får sitta häktade långa tider och deras sociala liv och eventuell näringsverksamhet läggs i ruiner. Ibland drabbar det skyldiga. Ibland drabbar det oskyldiga. Men alltid är det slumpen som styr och något räfst och rättarting riktas inte mot polis, åklagare och domstolar som beter sig nog så kriminellt och hänsynslöst som de brottslingar som polisen förutsätts jaga.


Friges i tysthet.

Efter en tid, när medias uppmärksamhet lagt sig, släpps de häktade i tysthet, i brist på bevis. Polisen tillförsäkrar sig att deras offer håller tyst om polisens arbetsmetoder med hjälp av hot framställda med stöd av bevis eller ”brottsmisstankar” i något helt annat sammanhang, som, i bästa fall, framkommit som sidovinster genom nämnda husrannsakningar.


MORAS i statsförvaltning och rättsväsende.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nyligt uttalat att lag gäller lika för alla i Sverige. Vi kan alla samtidigt se det ovan beskrivna utspela sig, även om inte alla förstår vad det är som händer. Samtidigt stjäl polis och åklagare som korpar från beslagtaget gods i Malmö, bara för att nämna ett ytterligare exempel.

Till Statsminister Fredrik Reinfeldt och Justitieminister Beatrice Ask:

- Lennart Geijer, Ove Rainer, Hans Holmer och Ebbe Carlsson är döda. Thomas Bodström är avsutten. Det är nu hög tid att göra något åt pajaserierna inom polis, åklagarväsende och domstolsväsende. Att fortsätta att ansvarslöst förstöra anslagen inom viktiga förvaltningsområden är inte acceptabelt. Att göra de kinesiska folkdomstolarna till slutinstans i rättstvister och förvandla hovrättens eventuella överprövning till en sömnig parodi på bioföreställningar är inte vad som menas med att trygga rättssäkerheten. Jag är införstådd med att detta är problem som den nuvarande regeringen i hög grad ärvt. Det duger emellertid inte att sitta och ducka om man bett om, och fått, folkets förtroende i val, för att regera landet. Efter tre års maktinnehav är det hög tid att börja göra något åt eländet, även om det berör parter med vilka man vill hålla sig väl.

Det är inte acceptabelt att den svenska polisen använder helikoptrar som kostar lika mycket som 22 st Rolls-Royce när det finns likvärdiga alternativ till en tiondel av kostnaden.

Gulag-Kolmården torsdag den 1 oktober 2009

Mikael Styrman