Vägen till helvetet…

.

…är stensatt med goda föresatser, heter det. För några år sedan ledsnade Europas parlamentariker på att de, och deras väljare, fick sitta på flygplatser och irritera sig över inställda flyg, drabbas av höga följdkostnader och på sin höjd få tillbaka biljettpengarna från flygbolagen som hänvisade till Force Majeure. Detta borde åtgärdas. Det kunde åtgärdas på olika sätt. Till exempel kunde man ha låtit passagerarna välja mellan att köpa en billigare, oskyddad, flygbiljett eller att köpa en dyrare flygbiljett inkl försäkringsskydd. Olika flygresenärer drabbas ju i väldigt olika mån vid ett inställt eller försenat flyg och har därför olika behov av skydd.


Europas politiker valde kollektivt skydd och ansvar oavsett vållande.

Men Europas politiker valde en annan väg. De införde en kollektiv försäkring för alla, oavsett behov eller ej. Europas flygbolag blev, i praktiken, skyldiga att ersätta resenärerna, oavsett vållande, inte bara för biljettkostnaden utan även för följdkostnader, alternativa reskostnader mm.


Avreglering för prispress.

Ungefär parallellt med detta avreglerades Europas flyg för att pressa ned priserna, vilket även lyckats.


Nu synas det.

Nu synas emellertid hur genomtänkt det var att göra flygbolagen ansvariga för alla merkostnader oavsett vållande.

Idag står i stort sett alla Europas flygbolags plan på marken. Ingen tjänar några pengar men alla drabbas av höga kostnader för resenärer som de inte lyckas transportera. Man kan nog utgå från att flygbolagens uthållighet i en sådan situation är mycket begränsad.


Samhället mycket flygberoende.

Vårt samhälle är idag mycket beroende av fungerande flygtransporter. Stannar flyget stannar i det närmaste turismen och handeln bara för att ta två exempel. I förlängningen stannar då även industrin och vi befinner oss i en europeisk depression.


Vad händer med de Europeiska flygbolagen och vad gör politikerna?

Redan nu är vi ett vargtjut ifrån att inte längre ha några flygbolag i Europa.

Flygbolagen, resenärer och politiker vill alla ha igång flyget. Riskerna är svårbedömda. Det kanske går att flyga med hygglig säkerhet men med förhöjt slitage på materialet. Kortsiktigt behöver det inte vara något större ekonomiskt problem – för de flesta bolag. Men, vad händer om vulkanutbrotten på Island pågår lika länge som de i historiskt perspektiv brukar göra?

Kan Europas flygbolag hålla igång flyget så att samhället kan fortsätta fungera ungefär som förut?
Kan flygbolagen klara ett förhöjt slitage på flygplanskroppar och motorer?
Kan de fortsätta att ansvara för alla resenärernas kostnader, i praktiken vare sig flygbolagen är vållande eller ej?
Kan det förenas med fortsatt prispress eller blir följden att man helt sonika tvingas strunta i priskonkurrensen, träffas och gör upp om saken?
Kommer Europas politiker då att utsätta flygbolagen för intensiv politisk prisövervakning eller kommer man i rädsla för depression och sociala revolutioner att blunda, titta bort, titta på fötterna eller på annat sätt låtsas som om det regnar?
Kan Europas politiker kombinera prispress i flygbranschen och kostsamma skadeståndsansvar för flygbolagen med höga statliga bidrag som kan bli nödvändiga för att hålla flyget igång?
Är det kanske läge för Europas politiker att införa förhöjda avgifter för flygbolagen för att täcka de ökade kostnaderna för att stänga och öppna det europeiska luftrummet?
Vad har man i så fall åstadkommit med sitt populistiska petande i flygets villkor?

Har våra politiker, i bästa välvilja, drivit igenom en orealistisk och illa genomtänkt lagstiftning som nu har kolliderat med verkligheten i form av en Isländsk vulkan vid namn Eyjafjallajökull?

.