Världsrekord i understatement?

.

Historiska dyrköpta segrar - och deras konsekvenser

Nyblivna chefredaktören Peter Wolodarski på Dagens Nyheter försvarar tidningens färger och traditioner. I dagens ledare skriver han försiktigt om hur EU-ledningen skjutit sig och hela euroförsvaret i foten i Cypernfrågan. Han skriver på ett underdånigt sätt som bara DN kan, och ändå hålla sig för skratt, att "Europa har förlorat en vecka på usel krishantering."

- En vecka?   - En vecka??  - E n   v e c k a ???

Det är nog inte fråga om en vecka. Det är inte ens med nödvändighet frågan om månader eller år. Man kan ha förlorat hela slaget om euron med det budskap man på detta sätt skickat till Europas bankkunder. Det måste ju vara snudd på världsrekord i understatement att tala om att man har förlorat en vecka.

Och jag gjorde också - oavsiktligt - ett understatement ovan när jag skrev att man skjutit sig i foten. Det är mycket värre än så. EU-ledningens klantighet är lika förödande som om en häcklöpare spränger bort hela ena benet - veckan före VM-finalen.

Övertorneå söndagen den 24 mars 2013
Mikael Styrman
.

Tolkarna

.

Varför är det här en fråga över huvud taget?

Det förstår ju vem som helst vad tolkarna kan förvänta sig och hur det kan gå för Sverige nästa gång man eventuellt ska ut i världen och hjälpa den organiserade amerikanska brottsligheten att hålla uppe knarkpriserna och lönsamheten.

Jag utgår ifrån att det inte sitter efterblivna och sköter de här frågorna. För det gör det ju inte. Följaktligen kan det finnas något annat som pågår i bakgrunden som man vill avleda, förmodligen journalistikens, uppmärksamhet ifrån.

Vad är det som pågår i bakgrunden som gör att man måste skapa en låtsasfråga av tolk-ärendet?

Är det fortfarande det moderata förräderiet som spökar i bakgrunden eller vankas det färska katastrofer från maktens boningar?

Övertorneå söndagen den 24 mars 2013
Mikael Styrman
.

Stubinen är tänd

.

I Europa, och kanske även i USA, med sina av politiker och finansfolk sönderkörda och skuldtyngda ekonomier, väntar ännu tillväxtorienterade politiker på att Kina ska dra lasset. Kina ska hjälpa resten av världen ur recessionen och skuldfällan. Men hurdana är Kinas förutsättningar för att göra det egentligen?

CBS 60 Minutes erfarna journalister gör ofta bra och djuplodande nyhetsreportage som tränger igenom den glättade ytan, som fångar många av deras mer oerfarna kollegor. För en tid sedan gjorde de några reportage från Kina. Enligt deras reportage skiljer sig inte Kinas situation av idag särskilt mycket från den i USA, omedelbart före finanskrisens utbrott 2008.

Vi brukar skoja, med ett stick av sanning i, om att när Kreti och Pleti blir aktieexperter gäller det att passa sig. På motsvarande sätt visade finanskrisen 2008, att när Kreti och Pleti blir fastighetsspekulanter brister snart fastighetsbubblan.

I USA 2008 hade utvecklats en ganska absurd situation, innebärande att människor, som inte alls till professionen sysslade med fastigheter, lånade pengar och köpte på sig hus och insatslägenheter, i förvissning om att de skulle stiga i värde. Att det inte var någon bra idé visade finanskrisen.

Av 60 Minutes reportage framgår inte i vilken utsträckning kineserna spelar bort egna besparingar och i vad mån de lånat och spekulerat. Ingetdera är väl särskilt bra, men det senare är väl ännu sämre än det föregående. Mot bakgrund av att Europas och USA:s ledande krutuppfinnare ägnat åtminstone de senaste fem åren åt att översvämma marknaden med allt mer värdelösa låtsaspengar vore det mer än konstigt, om inte även kineserna spelat bort lånade pengar.

Några skillnader kan noteras i förhållande till situationen i USA, och de utfaller inte till Kinas fördel:

- Kineserna är många gånger fler än jänkarna var när det small.
- Kineserna är mycket, mycket fattigare.
- Kineserna har mycket svåra miljöproblem som de inte ens i goda tider kan hantera.
- Kina plågas av svår korruption.
- Kina består av ett antal kuvade och förtryckta folkslag.

Min far Gösta brukade kalla förbränningsmotorer för explosionsmotorer, vilket en bekant till honom, Svante Andén, invände bestämt emot. Han hade för sin del lärt sig under sin utbildning, att eftersom motorerna inte förstördes av explosionerna var det mer rätt att kalla dem repetitionsmotorer. Det förtjänar att ihågkommas nu när våra politiker- och finanspsykopater vill utnämna Kina till världens motor, att det kanske inte är en repetitionsmotor. Det kanske är en explosionsmotor - av engångstyp. Och att stubinen är tänd visar 60 Minutes reportage!

Vi vet bara inte när stubinen är tänd, hur lång den är och hur fort den brinner. Men den som lever kommer att få svar.

Den som vill se inslagen, vilka varmt rekommenderas, kan klicka här och här.

Övertorneå söndagen den 24 mars 2013
Mikael Styrman
.

Rättning i ledet

.
De osolidariska kapitalägare, eller banksparare, som inte har ställt upp och låtit sig plundras får nu dra sitt strå till stacken.

Övriga europeiska banksparare har, för att nu bara ta några exempel, utan knot bekostat "nyttigheter" som flygplatser som ingen använder, hyreshus och stadsdelar som står tomma trots bostadsbrist, på grund av att man byggt med för hög standard, broar som byggts om över hela Europa trots att det inte var något fel på de gamla, transporter kors och tvärs över Europa av kreatur och livsmedel, utfiskning av haven samt inte minst ianspråktagande av polisresurser för avstängning av städer för exhibitionistiskt lagda psykopaters angelägna dinerande ackompanjerat av blåljuscirkus.

Men nu ska det bli rättvisa och ordning.

Man kan naturligtvis se till att bankväsendet hålls sunt och rent genom att överlåta åt spararna att själva ta ansvar för var de sätter in sina pengar.

Man kan också korrumpera bankväsendet genom att "garantera" insättarnas medel så att de kan sätta in pengarna i vilket råttbo som helst.

Men det är nog ingen bra idé att först garantera spararnas pengar, för att därefter stänga bankerna och sedan inte öppna dem innan man successivt bestulit spararna på en allt större del av deras kapital.

Hur många tror, att en sådan raid som nu planeras på Cypern, kommer att bli en engångsföreteelse, att det inte kommer att ske fler gånger på Cypern?

Hur många tror, att inte metoden kommer att tillämpas i fler, kanske alla, europeiska länder efter hand som våra politikers extravaganser ska finansieras?

Månntro Europas politiker och deras vapendragare i finansvärlden nu slutgiltigt öppnar Pandoras Ask?

Övertorneå söndagen den 24 mars 2013
Mikael Styrman
.

Luras eller Lurad?

.

Julius Streicher (12 feb 1885 - 16 okt 1946), grundare av "Der Stürmer". Nästan(?) alla svenska chefredaktörers fader.

Vad var det landets mediaredaktörer demonstrerade i veckan? Var det sin totala inkompetens eller sin dito korrupthet?

När det framfördes, hur Carl Bildt redan i unga år gick den amerikanska maktapparatens ärenden och kanske redan då hade anträtt högförrädarens väg, blev det fart på psykopaternas skadebegränsare.

Det sa bara vips så ställde mediasverige om totalt - från huvudsak, till bisak. En lagom ointressant och ofarlig fråga plockades fram och gjordes till medial huvudfråga. Som hämtat ur psykopathandboken. Som hämtat ur filmen "Wag the Dog". Och mindre välutrustade mediapersoner hakade naturligtvis på när ett lovligt, och ofarligt, byte hängdes ut av makten.

Jag menar, vad är det för märkvärdigt med Tobias Billströms uttalande om vem som gömmer illegala invandrare? Att göra en stor sak av det är ju bara trams. Han beskriver ju bara en verklighet som de flesta svenskar kan känna igen sig i. Men den som inte följer med tillräckligt mycket i nyhetsflödet sväljer kanske tramset om att Billström skulle ha sagt något märkvärdigt.

En intressant fråga är om Tobias Billström själv är införstådd med vad som hände? Är hans karriär, i sin nuvarande form, slut? Offras han för att rädda Carl Bildt och andra psykopater? För det är väl det som det handlar om? Carl Bildt har inte varit ensam i sitt slickande av amerikanska brottslingar och psykopater. Även om han dragit den mesta personliga nyttan av det. Faller Bildt, faller fler. Det skulle Carl Bildt se till. Och det tyder den totala mediauppslutningen också på.

Fredrik Reinfeldt såg lite lagom pressad och obekväm ut när han rackade ned på Billström. Var Reinfeldt också med i teatern ofrivilligt - ditkommenderad eller dithotad? I vilket fall som helst fanns det ju ingen anledning för Reinfeldt att dra på så förskräckligt i frågan, om det inte var för rädslan för, att den obetydliga frågan om Billström inte skulle räcka till, för att skymma oegentligheterna runt Carl Bildt.

Åter till Tobias Billström. Vet han vad som pågår? Är han invigd eller är han ett offer för psykopaternas maktspel? Ingår han i det mediala spelet och spelar sin roll? Eller undrar han vad det är som händer runt omkring honom? Om han är invigd - fick han välja? Hur såg alternativen i så fall ut?

Livvakt försöker skydda JF Kennedy med sin kropp efter skotten i Dallas 1963.

Om det nu är så att Billström har tagit på sig att kräla som en mask i stoftet för att ta skottet som var ägnat för Carl Bildt, då kan väl Tobias Billström passa på och be om ursäkt för lite fler grodor när han ändå är på gång. Men skadebegränsarna bör vara på sin vakt. Bildt är så mycket äldre än Billström att det finns en viss risk för att Billström tar på sig något som har hänt innan han föddes. :-)

Vad var det som gjorde att pseudonyheten runt Billström var just den som skulle blåsas upp? Fast det verkligen inget bättre? Eller har Billström retat upp någon? Har han kanske tänkt själv? Så att det blev lämpligt att göra två flugor på smällen och samtidigt göra sig av med honom..?

Undrar för övrigt hur många telefonsamtal till svenska redaktioner som måste till för att mediadrevet ska svänga så totalt i Sverige? Några måste naturligtvis vidtalas, resten anpassar sig och hakar på. Låtsas jaga en nyhet, fast de egentligen jagar konformitet, för att inte sticka ut och dra på sig psykopaternas vrede.

- Räcker tre samtal?

Övertorneå lördagen den 23 mars 2013
Mikael Styrman
.

Maktdemonstration?

.

Leni Riefenstahl - legendarisk tysk "dokumentärfilmare". Tillsammans med högt uppsatt minister.

Till veckan ska det inte sändas något Uppdrag Granskning i SVT. Istället ska sändas en dokumentär om Carl Bildt...

Det ska bli verkligt intressant att se vad det blir. En riktig dokumentär - om en nu levande och verksam minister, i statsägd television? Nog luktar det Sovjet-varning lång väg. Särskilt mot bakgrund av hur Carl Bildts samarbete med amerikanska brottslingar börjat komma i öppen dager.

Varför sänds det på Uppdrag Gransknings sändningstid? Är det en kritisk granskning av Carl Bildt som Uppdrag Granskning lämnat utrymme för? Eller är det något som beslutats över huvudet på Uppdrag Granskning? Ett lite subtilt hot om att det inte är säkert att vi ska ha utrymme för granskande journalistik i SVT?

Det ska bli spännande att se.

Övertorneå lördagen den 23 mars 2013
Mikael Styrman
.

Fåfäng förtröstan

.

Poltiker, chefsbyråkrat, bankir eller gräshoppa? - Sanningen finns i betraktarens öga.

 I SVT:s Rapport kl 18, tisdagen den 19 mars, kom man i ett inslag, förmodligen oavsiktligt (?), mycket nära pudelns kärna. Förklaringen till den finansiella härdsmältan i USA, Europa och Asien.

En sannolikt välvillig, men naiv och oskuldsfull, cypriot sa de förlösande orden:

"Antingen gör landet bankrutt eller så hjälps vi åt och tar oss ur krisen."

I skriven text kan det förefalla både rätt och fel, beroende på vad han menar med "hjälps vi åt och tar oss ur krisen." Men när man ser intervjun är det uppenbart att han, som flertalet andra europeiska skattebetalare och bankkunder är vilseförd.

För det är nämligen precis så det inte är.

Det hjälper nämligen inte att lösa den akuta krisen genom att låta maffian råna befolkningen
- igen.

Den finansiella krisen kommer att finnas kvar, och fortsätta, även sedan den akuta krisen avhjälpts. Den har inte dragit förbi. Den är inte som ett snöfall eller ett nedslag av vandringsgräshoppor. Däremot är den som ett nedslag från vandringsgräshoppor som vägrar att dra vidare, som stannar kvar och äter och äter och äter.  Det går inte att försvara sig mot vandringsgräshoppor genom att slänga in mer mat. Då drar de aldrig iväg.

Antingen måste man vänta tills de ätit färdigt och drar vidare. Men då finns det inget kvar för oss andra att äta. Eller så måste man göra något åt gräshopporna: bränna upp dem, röka ut dem, giljotinera dem eller liknande. Men att låta dem gång efter annan rensa bankkontona, eller genom excesser i pengatryckande göra pengarna värdelösa, löser inga problem.

Så är det med det Cypriotiska problemet och så är det med det Europeiska problemet. Så länge vi låter gräshopporna, eller den politiska och finansiella maffian, äta av oss blir vi inte av med dem.

Sverige torsdagen den 21 mars 2013
Mikael Styrman
.

Försöksballongen på Cypern

.

Skadan är redan skedd. Efter helgens äventyr på Cypern kan, och ska, ingen längre lita på bankväsendet. Varför gör då Europas makthavare så?

Förmodligen för att det var, och är, en försöksballong.

Cypern är valt med omsorg. Kan man konfiskera 10 % av spararnas medel på den lilla ofarliga Cypriotiska ekonomin, då kan man med hänvisning till att Cypern redan gjort så, göra likadant i övriga Europeiska länder.

Och har man väl gjort det en gång är det så mycket lättare att göra det en gång till, och ännu en osv, tills spararnas tillgångar efter en tid helt har övergått till den politiska nomenklaturans och banketablissemangets händer.

Varför gör då politiker som normalt vill vara populära så här?

För att Europas ekonomi är "beyond the point of no return".  Det absurda och skenande pengatryckandet hjälper inte längre. Politikerna kan inte stoppa eller vända utvecklingen.  Allt för många har fått allt för dålig skolning under allt för lång tid i hur andras pengar ska hanteras. Pengarna är stulna och/eller bortslarvade. De har i bästa fall gått till misslyckat strunt, till onödiga infrastrukturinvesteringar eller till rent samhällsskadligt stöd till oönskade beteenden, i sämre fall helt enkelt stulits. Allt utan att det intresserat rättsväsendet, som är mer intresserat av att se till att inte Kreti och Pleti kör för fort, går mot röd gubbe eller deklarerar sina korvören, som ska stjälas, för sent.

Europas sparares pengar har praktiskt taget redan bytt ägare. Det är bara den synliga bekräftelsen som saknas. Men den kommer. Antingen kommer den i en stegvis konfiskation av pengarna, den som nu mer synligt än tidigare inletts på Cypern, som håller mästerkockarna som ställt till med allt kvar vid köttgrytorna. Annars kommer den genom valutans sammanbrott vilket kan ställa till med svåra sociala påfrestningar, men samtidigt ger visst hopp om en bättring, eftersom det kan resultera i, att en del av det värsta politiska skräpet giljotineras bort och ersätts av friskt och ännu okorrumperat blod.

Övertorneå tisdagen den 19 mars 2013
Mikael Styrman
.

Pseudodebatt om livsmedelsmaffian

.

Oxe? - före nedmalning

Den debatt som pågår, om ursprungsmärkning av kött, är en pseudodebatt. Problemet är inte att köttet inte ursprungsmärks. Och det löser inte problemet att ursprungsmärka det. Den enda effekten blir att fifflet och fusket ändrar karaktär och inriktning.

Det är den nuvarande industristrukturen som är fuskets moder - de långa kedjorna av underleverantörer och de långa transportvägarna. De innebär ett oekologiskt slöseri med ändliga naturresurser och gör det omöjligt att övervaka vad vi serveras på vår tallrik.

Vad många inte vet, är att den nuvarande strukturen inte är någon naturlig, av marknadsekonomi eller konkurrens skapad varelse. Det är istället närmast ett planekonomiskt missfoster vars viktigaste förutsättning är ett allt för lågt pris på ändliga resurser som olja. Andra viktiga förutsättningar har varit en lagom mix av mutor och dumhet. Mutorna har industrin stått för och dumheten har politiker och tjänstemän stått för - som vanligt. Girigheten har varit en gemensam drivkraft.

Det som skapat strukturen var att industrin på 1950-1960-talen skrek efter arbetskraft. Allt gick att sälja till ett Europa i ruiner efter andra världskriget. Politiken gick industrin till mötes genom att slå ihjäl småjordbruken och tvinga iväg landsbygdens folk till de löpande banden. Bra för industrin, bra för politiker och tjänstemän. Inte nödvändigtvis bra för Sverige. Åtminstone har det lett till att vi äter grismat och slaktavfall och i stort sett okänt nedmalet och pressat innehåll medan Central- och Sydeuropa äter prima livsmedel. Grismaten skickar de till oss och vår tacksamma industri.

Det var mot bakgrund av dessa industrivänliga strävanden inte så svårt för industrin att få gehör för att staten kunde slå ihjäl fler småjordbruk och fler lokala slakterier och mejerier om man ökade deras kostnader. Kraven ökades på lokalers beskaffenhet, på tillgång till veterinär m.m. vilket gjorde småskalig verksamhet allt svårare. Försämrad livsmedelskvalitet blev följden när lokal förädling upphörde. Det innebar också att livsmedelspriserna trycktes ned. Åtminstone priserna på grismaten som industrin tillhandahåller åt oss, medan de exporterar prima varor till kräsnare marknader. Men, som vissa debattörer uppmärksammar idag: bra mat måste få kosta.

Förr fanns det gårdsmejerier och man slaktade på gården. Det skulle man kunna göra idag också om det inte motarbetades av staten. Svenska tillverkare gör småskaliga mejerier men vågar inte marknadsföra dem här för att inte stöta sig med sina kunder. Och det skulle kanske inte vara någon idé att marknadsföra dem här så länge som småskalig livsmedelsproduktion motarbetas av staten, industrin och handeln. Men en köttbit eller en liter mjölk behöver inte alls åka 6o mil för att dels förvandlas till pressade och klistrade slamsor av okänt innehåll respektive förpackas i paket.  De kan alldeles utmärkt istället färdas några kilometer och förädlas antingen på gården eller på någon annan lokal anläggning.

Mycket av vår oro för vad vi egentligen har på tallriken skulle därmed kunna läggas åt sidan. Vi skulle kunna äta lika bra mat som man äter i "Fattig-Europa" som indoktrinerade och utsugna svenskar tror att det handlar om.

Övertorneå måndagen den 18 mars 2013
Mikael Styrman
.

Gränskontrollen och verkligheten

.

Partiledaröverläggningar?

Det finns en stor oro bland många svenskar för att en stor invandring av människor kommer att urgröpa den sociala tryggheten och rent av tvinga ut en och annan drönare i arbete. Många påstår att de som invandrar är lata och därför utgör ett stort hot. Andra påstår att de är flitiga och därför utgör ett stort hot. Det verkar lite svårt att greppa vilket som utgör ett större hot.

Dessutom är de analfabeter. Hur ska de då kunna få någon behållning av fotboll, hockey, Robinson och Let's dance eller klara av att utföra enkla arbetsuppgifter i industrin? Kommer enkla arbetsuppgifter i offentlig service som inte kräver vare sig läs- eller skrivkunnighet över huvud taget att kunna utföras i framtiden? Och kommer man att få adjunktslön för att köra sopor i fortsättningen? Kommer landet med en okontrollerad invandring att kunna fortsätta att leverera skiftnycklar som glappar?

Denna oro tycks gå hand i hand med en mycket optimistisk, ja rent av naiv, tro på gränskontroll och begränsning av invandringen. Jag har frågat en och annan som ivrigt agiterar för stängda gränser vad det ska innebära rent konkret. Om det inte räcker med att ointresserade och fientliga tjänstemän trakasserar invandrarna med motsägelsefulla regler och krav och att de inte får reda på om de får stanna eller ej och att man håller dem borta från arbetsmarknaden - hur långt ska man då gå? Ska man skjuta ned dem vid gränsen? Och det svar jag får, om än något motvilligt är:
- Ja!

Tron är emellertid stark på att det bara är att stänga gränsen så kommer det inte att komma några invandrare. Att det bara är en administrativ fråga. Att det skulle kunna leda till att människor istället skippar passkontrollen och arbetar svart utanför skatte- och bidragssystemet verkar inte finnas på kartan. Vem kan leva utan bidrag? Utan att få tillbaka en mindre del av sina egna eller helst någon annans pengar?

Erfarenheten visar, menar jag, att om det är dåliga livsbetingelser på ena sidan av en riksgräns och bättre på andra sidan så kommer människor att förflytta sig över gränsen. Det finns bara ett sätt att hindra det och det är att förvandla det egna landet till ett rent helvete att leva i.

Det kan exempelvis ske genom att höja pensionsåldern så att de flesta hinner dö eller bli senila innan de får sin pension, så att de inte märker att pensionspengarna är bortslarvade.

Man kan få tågen att komma och gå som de vill genom att låta kriminella pajasar försöka upphandla tågen, skumma av grädden och köra tågen utan att det märks vad de har gjort. För att inte trafikanterna ska kunna komma fram på landsvägarna heller kan man slå upp ett staket mitt på vägen, som kan strimla motorcyklister och hindra övriga trafikanter från att komma fram.

Man kan ge den grova organiserade brottsligheten, och fascistämnena i staten, fritt spelrum så att vem som helst lagligen kan plundras, av exempelvis kriminella advokater på statens uppdrag, och så att vem som helst kan dömas för grova brott, skyldig eller ej.

Ett bra steg på vägen kan vara att vem som helst kan bli dömd seriemördare för att dölja noblessens förlustelser. Eller varför inte bli dömd och rättslös styckmördare med yrkesförbud hela livet, för att skydda någon av kompisarna som har klantat till det?

Man kan ge bankbrottsligheten fri tillgång till statskassan och låta banditer med statlig anställning stjäla allmänna medel - fritt utan risk för straff, vid såväl inrikes som utrikes affärer som klantarna egentligen inte alls ska ägna sig åt.

Sen kan man läsa all post och strunta i att klistra igen kuverten efter sig, tappa av eposten, bugga bostäderna och installera kameror med ansiktsavläsning här och var samt godtyckligt montera GPS-sändare på folks bilar för att trakassera dem, samt anställa tillräckligt skrupelfria och gränslösa höjdare, som för att gynna den egna karriären, och ekonomin, kan lämpa över alltihop till vem som helst som är intresserad.

Och varför inte över allt detta hänga ett akut hot om att klantigt skötta kärnkraftverk kan gå i luften när som helst och för tid och evighet ödelägga alla ens strävanden. Då blir det nog inte så långa köer vid gränsen, om bara staten når ut med informationen om hur den håller på.

Om jag har rätt innebär det både onda och goda nyheter. Till de onda hör, att vi måste förvandla landet till Sovjetunionens eller Hitler-Tysklands arvtagare. Till de goda nyheterna hör att vi är på god väg. :-)

Övertorneå söndagen den 17 mars 2013
Mikael Styrman
.

Skottet på Cypern

.

De flesta, om inte minns, så åtminstone känner till skotten i Sarajevo, som antände första världskriget. I våra dagar minns de flesta dagen då Lehman Brothers fallerade - fast av helt fel skäl. I den mediala debatten och bland bankpsykopaterna minns man det som fallissemanget orsakat av att inte skattebetalarna räddade psykopaterna i Lehmans. Mer insiktsfulla betraktare minns dagen för att det var då som de sista dammarna raserades mellan den grova organiserade finansbrottsligheten och västvärldens skattekassor. Det var då som vägen utan återvändo anträddes.

 
Konfiskationen av bankspararnas medel visar att bankmedel på Cypern inte är säkra.  Intressantare är naturligtvis att det visar att bankspararnas medel inte är säkra någonstans. Åtminstone inte inom eurozonen.

Vad det kommer att betyda för den återstående spillran av Europas bankväsende, och i förlängningen för det monetära systemet, låter sig ännu bara anas. Men ett är säkert: det kommer inte att gå obemärkt förbi.

Åtgärden försvaras med att mycket bankmedel på Cypern tillhör ryska brottslingar som "tvättar" dem där. Men i en rättsstat kan man inte konfiskera 10% av alla sparares medel för att en del av medlen förmodas tillhöra brottslingar. Om man misstänker att några kapitalägare är brottsliga ska en rättsstat naturligtvis utreda och lagföra dem.

För egen del tror jag inte alls att det är osannolikt att det finns ryska brottslingar som tvättar pengar på Cypern. Men jag tror inte heller att de är grövre brottslingar än de som förfogar över och plundrar ryska staten. Och de pengar som dessa gömmer på västerländska banker gör man inga försök att säkra.

Återigen är vi snuddande nära den argumentation med vars hjälp tyskarna rättfärdigade stölden av  judarnas tillgångar och finansierade andra världskrigets inledning.

Övertorneå söndagen den 17 mars 2013
Mikael Styrman
.

Nästa generation riksdagsmän ska sluta stjäla

.

Städning efter det trimmade kärnkraftverket i Tjernobyl

Förr var Sveriges Riksdag ett ställe till vilket folket valde kloka och hedervärda personer att besluta om landets angelägenheter.

Successivt har det förändrats.

Åtminstone i och med senare års grundlagsförändringar har riksdagen istället förvandlats till ett ställe till vilket den grova organiserade brottsligheten utser svaga, okunniga och överavlönade personer till att där legalisera den nämnda brottslighetens plundring av nationen och skattebetalarna.

För ändamålet vanligtvis påtagligt underkvalificerade personer beslutar om att anta lagförslag vars innebörd och konsekvenser de inte har en aning om. Men att riksdagsmännen inte har en aning saknar betydelse för frågans avgörande. De skulle i nästan samtliga fall rösta likadant oavsett om de förstod innebörden av förslaget eller ej - vare sig de tyckte att det var bra eller dåligt.

En svensk riksdagsmans ställningstagande är helt beroende av det direktiv han eller hon har fått av chefen. "Chefen" är partikansliet som valt in personen i fråga i riksdagen. Det är ju nämligen partiet som utser vilka som får vara med på "listan". Väljarnas roll är sedan, och endast, att konfirmera partiets beslut i allmänna val. Skulle väljarna missuppfatta sin roll kan det korrigeras - och korrigeras ibland - vid rösträkningen som genomförs av partifunktionärer utan egentlig insyn av någon annan.

En svensk riksdagsmans främsta uppgift är att vara rädd - rädd för att förlora sina förmåner som vanligtvis är vida generösare än vederbörande skulle kunna erhålla genom hederligt arbete.

Allt det här, och mer därtill, har Anne-Marie Påhlsson beskrivit på ett mycket förtjänstfullt och tydligt sätt i sin bok Knapptryckarkompaniet. Om man läser den behöver man inte vara i tvivelsmål och varför allt färre saker fungerar i Sverige. Det kan knappast gå på något annat sätt.

Både partikanslier och riksdagsmän ser folket som fördummad röstboskap vilka kan behandlas hur som helst. Exemplen kan göras legio.

Ett ovanligt fräckt exempel, som vi ännu efter flera decennier lever med, och vars inkompetenta och ansvarslösa handläggning riskerar ödelägga vitala delar av landet, är kärnkraftsomröstningen 1980. I den beslutade Sveriges riksdag att låta folket bestämma mellan tre i stort sett identiska alternativ, vilka alla innebar att nu levande svenskar ska nyttiggöra sig kärnkraften och att kommande generationer inte ska göra det, men väl ta hand om det livsfarliga avfallet. Vem gör så annat än skurkar? Och senare har beslutats om att "trimma" kärnkraften genom att öka effekten på dem, vilket är ungefär detsamma som att minska säkerhetsmarginalen vid en störning. Ungefär som när man trimmar en moped att gå exempelvis 100 km/h, trots att bromsarna är dimensionerade för 30 km/h.

Följden av en olycka med mopeden är oftast lokal, drabbar oftast trimmaren själv. En kärnkraftsolycka däremot kan ödelägga stora delar av vårt industri- och fastighetskapital för tid och evighet samt skapa närmast ofattbart mänskligt lidande. Ett missöde, i ett kärnkraftverk, och Sverige är, förmodligen för tid och evighet, förpassat till ett u-lands levnadsstandard.

Och nu har man gjort om tricket. Fast denna gång gäller det riksdagens pensioner som är stötande generösa samtidigt som den övriga befolkningens stadigt försämras.

I den frågan har nu riksdagen landat på att dagens riksdagskleptomaner får fortsätta att stjäla med bibehållna skamlösa förmåner, men att kommande riksdagsgenerationer ska sluta stjäla. Ändå förstår alla att varje riksdag är suverän att fatta sina egna beslut. Det är lika trovärdigt som vilken narkoman som helst som ska sluta knarka - efter nästa spruta.

Större än så är inte respekten bland riksdagsmän för ett folk som fogligt låter sig plundras.

Övertorneå söndagen den 17 mars 2013
Mikael Styrman
.

Apropå läckorna

Det är inte de stora dokumenten en politiker lever på
det är de små strimlorna som blir kvar.

Övertorneå lördagen den 16 mars 2013
Mikael Styrman
.

Tornedalens Levi Strauss

.

Uppdaterad 8 mars 13, kl 10:20

Väldigt få tjänade på guldruschen i Klondyke, Alaska 1896-1900. Många slet ont men nästan ingen hittade guld. Lite tillspetsat brukar det sägas att det bara var jeanstillverkaren Levi Strauss som blev rik.

I Tornedalen har vi de senaste åren åtminstone upplevt två klassiska guldruscher.

I Haparanda utlyste bedragarna den "nya tideräkningen". Uppblåsta kalkyler användes för att locka människor att göra dåliga investeringar.

Ett markområde stulet av en jordbrukare till fågelreservat skänktes till en skattebedragare för att uppföra en den nya tidens industrilåda på. Så fågelskyddsområdet fylldes upp och asfalterades. Köpmän lockades att slå igen lönsamma affärer inne i staden för att istället uppföra nya olönsamma utanför staden. Stadens centrumhandel dödades och centrum ligger numera öde. Lokalt ägda företag inne i staden, som hankade sig fram, övergick till att bli döda och nedlagda företag, som ersatts av utsocknes ägda företag utanför staden, i vilka kapitalbildningen även den sker utsocknes eller till och med utomlands. Butiker som betjänade en åldrande kundkrets med allt svårare att ta sig till affären flyttades till lägen där det är än svårare för kunderna att ta sig till dem. Människor som inte har bil blir hänvisade till en handel som kräver bil.

Miljonerna har rullat. De samhällsekonomiska förlusterna skenar. Haparandaborna betalar på sikt ett högt pris för att få slut på den störande kapitalbildningen i kommunen och istället ersätta den av kapitalbildning tillräckligt långt bort för att man inte ska behöva vara avundsjuk på någon man känner.

Ett, om inte imponerande affärsliv, så i alla fall anpassat till den lokala marknaden, har ersatts av ett dysfunktionellt affärsliv, som inte tar sikte på att tillfredsställa kommuninvånarnas behov, utan tar sikte på att casha in och hämta hem.

Området mellan Haparanda och Torneå ser ut som om den offentliga sektorns årliga tävling i rondellbyggande har avhållits i området. Men till vilken samhällsnytta har området förvandlats till en svårframkomlig karusell? Finns det något annat syfte än att göra av med så mycket skattemedel som möjligt? Många i den offentliga sektorn tycks alltjämt leva i tron, att Sverige badar i pengar, som förr när Europas industrier stod i ruiner. Att det ännu är fritt fram att stjäla av skattebetalarna och slösa bort på meningslösheter.

Men den takt i vilken nya avslöjanden kommer fram om hur tusentals miljoner per affär slösats bort och/eller förskingrats av klåparna på regeringskansliet i exempelvis Vattenfall - utomlands - indikerar att en kargare verklighet stundar. Även sjukvårdens fria fall talar samma språk.

Tydligast illustreras väl fiaskot, eller den havererade guldrushen, söder om staden där man har förstört Sundholmens Camping genom att uppföra en sorglig ruin, som närmast för tankarna till en militärförläggning i Murmansk, eller varför inte till Hitlers semesterparadis på ön Rügen i Östersjön.

På Sundholmen, eller det mer tidstypiska USA-kramande namnet "Cape East",  har de inkompetenta idékläckarna haft julafton och ägarens pengar flödat. Men den bestående verkan blev, att Sundholmens Camping förstördes.

Precis som guldrushen i Klondyke hade Haparanda sina Levi Strauss-figurer. Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet som fick människor att tro, att regnbågen börjar i Haparanda och det står en gryta med guld vid dess fot. Och det stod en gryta med guld där. Men bara för Sven-Erik och Christina som gick vidare till nya bluffarbeten där de kunde plundra skattebetalarna utan att göra någon samhällsnytta. Christina blev välavlönad generaldirektör med främsta och enda syfte att ordna fester och göra av med skattebetalarnas pengar. Tills slutligen den famösa festen på Grand blev för mycket. Nu är hon lika välavlönad låtsasgruvsamordnare, men någon annan får ordna festerna på Tillväxtverket.

Sven-Erik i sin tur blev välavlönad riksdagsman och dubbelavlönad föredragshållare på Tillväxtverket.

Föga förvånande var Sven-Erik Bucht även lite inblandad i den andra guldrushen i Tornedalen tillsammans med sin kompis från plundringen av LKAB och Längmanska Företagarfonden med hjälp av Obol, nämligen den vingliga kleptomanen Grädd-Pelle Eriksson. Fast nu när den också har kraschat lyser han förstås med sin frånvaro i Pajala. Jag tänker förstås på låtsasgruvan i Kaunisvaara som hade som enda syfte att lura av institutionella placerare andras pengar, genom att låtsas försöka starta en gruva. En gruva som inte ens skulle förmå betala den järnväg som är nödvändig för att transportera ut malmen.

Det är ju inte precis någon brist på järnmalm i världen. Varför då starta en järnmalmsgruva i en jättestor kommun som det bara finns pensionärer i? Det finns ju många gruvor som har färdig infrastruktur inpå knutarna. Finns det något annat skäl än den mix av egennyttiga, tjuvaktiga och klent begåvade politiker som kännetecknar tornedalskommunerna?

Alla har förstås inte varit lyckosamma, vare sig i guldrushen i Haparanda eller den i Pajala. Men det kanske är en tröst för de många som förlorat stora pengar, att det trots allt finns de som tjänat pengar på dessa guldrusher.
- Bland annat de som dragit igång alltihop och lockat andra att satsa sina pengar och sin framtid.

Min släkt har varit verksam i Tornedalen i minst fyra generationer. Det kan vara sex generationer också beroende på hur man definierar verksam. Under hela tiden har utvecklingen i bygden hämmats av att det funnits psykopater som varit skickliga på att sko sig själva genom att utnyttja sig av enkla människors avundsjuka och missunnsamhet. Det har resulterat i att näringarna i Tornedalen systematiskt har utarmats och majoriteten av människorna har flyttat till bättre livsbetingelser på annat håll. Det har också resulterat i goda livsbetingelser för psykopaterna och fortsatt fattigdom och livegenskap för massan som låtit lura sig. På näringslivssidan har det resulterat i att mycket få självbärande företag finns kvar. Och de som finns kvar har nästan alltid någon konkurrent som på ett skamlöst och otillbörligt sätt gynnas av det allmänna, eller plundrar det allmänna.

Man skulle kunna tycka att det vore lätt att bara flytta ifrån problemet. Men det är nog inte så enkelt. Jag tror att fenomenet finns nästan överallt även om det är tydligare i Tornedalen. Varför det är tydligare vet jag inte. Kanske är människorna svagare här och psykopaterna mer skamlösa? Kanske beror det bara på att jag har så mycket lokalkännedom att jag kan identifiera problemet här men inte nödvändigtvis genast skulle känna igen det på annat håll.

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.

Bajs i IKEA:s tårtor .

.

Kinesiska hälsovårdsmyndigheter har hittat bajsbakterier i IKEA:s svenskbakade tårtor och förstört ett parti. Numera är IKEA:s bajstårtor med flera andra produkter med "okänt" innehåll indragna från en mängd marknader enligt medias rapportering.

Javisst, vad är väl annat att vänta?

I Sverige, som omtalar sig själv som en demokrati och en rättsstat utspelar sig framför våra ögon många negativa ting i vilka samhällstoppar är inblandade:

• samhällstoppar som sätter på småbarn,
• samhällstoppar som sexuellt utnyttjar flickor som åtnjuter samhällets skydd,
• samhällstoppar som styckmördar prostituerade,
• samhällstoppar som utnyttjar advokatsamfundets medlemmar samt åklagare och domare till att få andra dömda för att själva gå fria,
• samhällstoppar som instiftar nazistlagar för att skydda samhället mot farliga elnät och använder dem för att stjäla de bästa elnäten.

Det finns också skenbart positiv särbehandling som att man kan köpa sig livslång skattefrihet.

Man kan med andra ord bli utsatt för både det ena och det andra med den svenska byråkratins och "rättsväsendets" välsignelse.

Detta ovan bara några axplock. De kan sammanfattas med att de alla är utslag av rättsröta och korruption.

Om det är bajs i IKEA:s tårtor eller inte är svårt för en utomstående att veta. Över huvud taget verkar det svara svårt för livsmedelsindustrin att veta vad de egentligen säljer till oss. De verkar faktiskt ha noll koll. Faktiskt beter industrin sig som om man inte säljer livsmedel utan gårdsgrus. Vad vi alla däremot kan veta, är att om man nyttjar sig av, och därmed befrämjar korruption, behöver man inte vara förvånad om man förr eller senare själv drabbas av korruptionens avigsidor. Det gäller förstås vare sig korruptionen leder till att man får tårtor med bajs i eller att felfria tårtor klassas som bajs och destrueras.

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.

Åk till Thailand, Allan

.
Media har rapporterat om att den tidigare ägaren till Lomsjö Bär har gripits i Thailand. Personen i fråga är känd för att ha blåst drygt 160 thailändare på deras lön.  Mot den bakgrunden framstår det nog som ganska djärvt, för att inte säga en smula korkat, att åka till Thailand och uppehålla sig där.

Nu var ju Lomsjö Bär bara en ganska obetydlig underhuggare till Norrfrys/Polarica och Allan Lehto. På motsvarande sätt var Harnesk på bärhandlarnas riksorganisation bara en marionett. Bakom de organiserade bedrägerierna, eller ska vi säga slavhandeln, som riktade sig mot thailändarna stod Allan Lehtos Norrfrys/Polarica. Tyvärr var det för mycket politiska småpåvar inblandade i Norrfrysbedrägerierna med skattemedel för att vårt politiskt korrumperade rättsväsende skulle kunna rannsaka Allan Lehto. Decennier av tvätt av bidragspengar till Norrfrys har gjort sin verkan. På grund av medbrottslingarnas samtidiga inflytande och utsatthet för påtryckningar har Allan blivit "untouchable" för vårt korrumperade "brottsväsende". Lika svår att ingripa mot som Bo Johansson och hans Obol samt bedrägerierna mot LKAB.

Den som förväntar sig att det svenska rättsväsendet ska kunna utreda och eventuellt rannsaka Allan Lehto för att klarlägga hans eventuella roll i bedrägerierna och utdöma straff väntar nog förgäves.

Men om Lomsjö Bärs ägare kan åka till Thailand kan väl även Allan Lehto göra det?

- Åk till Thailand, Allan. Det finns säkert ingen där som vet vilken roll Du spelade i slavhandeln och bedrägerierna riktade mot de thailändska plockarna.

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.

Strålningsmyndigheten?

.
SvT:s nyheter rapporterade igår om Greenpeace svårigheter att få ut material som talar om vilka bedömningar Strålsäkerhetsmyndigheten gjort beträffande risken för en eller flera härdsmältor i svenska kärnkraftverk.

Men Strålsäkerhetsmyndigheten vägrar. Chefsjuristen säger i TV - mellan raderna - att det förmodligen mest avgörande för människornas förutsättningar att leva sina liv och idka sina näringar inte angår dem.

Man säger vidare att man har höjt sin säkerhetsprofil och av säkerhetsskäl inte lämnar ut sådana uppgifter. Men det är naturligtvis bara skamlöst bullshit. Strålsäkerhetsmyndigheten har sänkt sin säkerhetsambition men höjt sin mörkläggningsambition. Bakgrunden är, förutom kärnkraftoperatörernas och samhällets av Greenpeace demonstrerade totala oförmåga att skydda kärnkraftverken, att risken för en eller flera härdsmältor har mångfaldigats genom att politikens psykopater för egen snöd vinnings skull har tillåtit att våra svenska kärnkraftverk "trimmas". Att trimma kärnkraft innebär att minska säkerhetsmarginalen vid en störning och därmed ökas risken för en härdsmälta. Den relativa förändringen torde innebära ett mångfaldigande av risken.

Eftersom Strålsäkerhetsmyndigheten så tydligt upphört att verka för allmänhetens säkerhet i förhållande till strålningsrisker kanske man ska steget fullt ut och byta namn?

"Strålningsmyndigheten" skulle bättre beskriva såväl de värderingar som numera styr myndighetens arbete som de åtgärder den vidtar. En slogan kunde vara:

"Strålningsmyndigheten - för svenskarnas bestrålning under ordnade former."

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.

Skamlösa sponsorer?

.
Det är en sak att personer med framskjutna positioner inom politiken, oavsett om det handlar om kommun-, landstings- eller rikspolitik, kan ägna sig åt skamlös plundring av det allmänna. Det kan de göra med stöd av ett korrumperat rättsväsende, eller rättare sagt ett "brottsväsende" som tyglar människorna och tillåter politiker och höga tjänstemäns stölder.

Det är svårt för skattebetalarna att komma åt dem, och värja sig mot dem i avsaknad av ett fungerande rättsväsende. Det kan under sådana betingelser nästan bara ske om människor "kliver ur" samhället. För en människa som lever under ordnade förhållanden, och dessutom själv är rättrådig, är en sådan tröskel naturligtvis väldigt hög. De flesta hoppas då istället att någon annan ska ta itu med problemet. Och det limbo som därmed uppstår ger slöddret fritt spelrum. Men det går att förstå den logik som gör att det kan pågå mot bakgrund av att det krävs så mycket av den enskilde medborgaren för att utmana tjuveriet.

Då är det svårare att förstå att affärsdrivande företag, som är beroende av skattebetalarnas tillika konsumenternas gunst för att kunna sälja sina produkter och tjänster, vill figurera som maffians vapendragare och gynnare.

Det är ju inte bara skattebetalarna i stort, som anonym grupp, som blir bestulna. Även fansen och klubbmedlemmarna blir ju blåsta, när de på läktarna försöker skaffa sig en grupptillhörighet och ge sina tomma liv innehåll. Lite märkligt att man inte inser eller bryr sig om det. Om man drack lite mindre öl och skränade lite mindre på läktarna och använde sitt huvud även till att tänka lite med, skulle även mobben på läktarna snart inse att det inte krävs tillnärmelsevis så omfattande stölder för att ge dem deras idrottsunderhållning. Att stölderna faktiskt hotar deras förenings existens. Märkligt är det, att mobben på läktarna accepterar att ledande funktionärer plundrar deras älskade förening. På lite sikt riskerar ju den finaste förening att i allmänhetens ögon decimeras till en organiserad tjuvliga. Och vilken framtid går en "idrottsförening" till mötes som i allmänhetens ögon är en tjuvliga? Vem vill bli förknippad med att sponsra en tjuvliga? Går det att känna förtroende för ett företag och dess produkter om de inte ens kan, eller bryr sig om att, skilja på en tjuvliga och en idrottsförening? Ett företag som gynnar en tjuvliga - är inte ett sådant företag även berett att lura Dig och mig?

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.

Så länge Ni har lust

.
Apropå kvällens Uppdrag Granskning.

Ganska talande att det var en åklagare som kommunalråd som satt och ljög i TV.

Så länge skattebetalarna beter sig som viljelösa och lättlurade mähän kommer brottslingar att använda idrotten för att plundra dem.

Ungefär så där, fast naturligtvis med varierande grad av fräckhet, ser det ut i de flesta svenska kommuner. En, eller ett fåtal, föreningars makthavare har carte blanche för att plundra skattebetalarna.

Det är olagligt, men inte i ett laglöst land.

Övertorneå onsdagen den 6 mars 2013
Mikael Styrman
.

Bara maffiabollar på toppmöten

.
EU-politikern Maria Corazza-Bildt har varit ute i tidningarna och förklarat att man bör märka om det felmärkta köttet och äta upp det. Ja, inte hon själv förstås, men de fattiga bör äta upp det.

"Hästkött är en delikatess för somliga och fullt ätbar mat", säger fru Corazza-Bildt i SvD den 27 februari 2013. Och så är det nog - med prima hästkött. Med hästkött som är avsett att bli människoföda. Så är det inte nödvändigtvis med de söndermedicinerade kadaver, avsedda för andra ändamål, som hamnat i maten för att det är billigare att låta intet ont anande människor äta upp det, än att låta destruera det.

Det förefaller ytterst osannolikt, att fru Corazza-Bildt kan veta om hästköttet i olika maträtter är ätbart eller inte. Särskilt som tillverkarna själva inte vet om det finns häst eller inte och vem som över huvud taget finns i deras maffiabollar eller varifrån köttet kommer och från vem. Men det är tillräckligt bra för de fattiga att äta tycker fru Corazza-Bildt, tyngd av ansvaret att komma till rätta med det för henne betydligt allvarligare problemet med matsvinnet.

Har man inte kommit närmare köket och livsmedelshanteringen än flitigt studerande av restauranternas menyer är det inte säkert att man är auktoritet på livsmedelshanteringens område. Dessa inkompetenta och aningslösa uttalanden leder närmast tankarna till det famösa uttalandet om att de fattiga kan äta kakor i brist på bröd, som Marie Antoinette med rätt eller orätt för evigt förknippas med.

Fru Corazza-Bildt påminner oss med sina uttalanden om vilken skrämmande brist på insikt och kompetens som kännetecknar många politiker. Men varför ska de fattiga äta mat som kan vara farlig därför att politikerna byggt upp ett regelverk och ett bidragssystem som gynnar maffiametoder inom livsmedelshanteringen?

Vore det inte bättre att de som byggt upp och gynnar det nuvarande skumrasksystemet inom livsmedelshanteringen äter upp det förmodade "hästköttet" själva?

I rådande dyrtider, med skuldsatta nationer, delstater, städer och kommuner, med plundrade pensionsfonder, med överavlönade och välgödda politiker som vill att andra ska dra åt svångremmen kan väl politikerna gå före och visa gott exempel. Jag stöder fru Corazza-Bildts förslag om att märka om maten. Den kan lämpligen märkas

"Mamma Corazza-Bildts förmodade hästköttbullar"

och bör ersätta all annan mat på de europeiska toppmötena tills skuldproblematiken är avklarad.

Det behöver inte ens bli enformigt. Temat kan varieras in i det oändliga. Man kan exempelvis servera förmodade hästköttbullar i rödvinssås, förmodade hästköttbullar med bearnaissås, flamberade förmodade hästköttbullar, förmodade svenska hästköttbullar i brunsås osv. Fast i sanningens namn blir det nog mer komplicerat.  Det måste nog heta exempelvis förmodade hästköttbullar med sås av rödvinstyp osv. För med rådande system inom livsmedelshanteringen är det långt ifrån klarlagt om en rödvinssås verkligen är en rödvinssås.

Demokratin har många fördelar. Tyvärr har den också nackdelen att den tenderar att släppa fram påfallande egoistiskt, hänsynslöst och inkompetent folk till beslutande ställning. Däri döljer sig en stor del av förklaringen till köttskandalen.

Övertorneå måndagen den 4 mars 2013
Mikael Styrman
.

Ingen genväg till näringsfrihet och rättssäkerhet

.

Thomas Jefferson, USA:s tredje president

(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Vi har blivit lurade”.)

Jag ska läsa det Du länkat till med intresse. Jag hoppas faktiskt att Du har rätt i Din hoppfullhet. Men, märkt som jag är, efter ett liv i kamp mot maffians slödder, kan jag säga så här - utan att ännu ha läst det Du länkar till:

Jag har vid olika tillfällen undersökt möjligheterna att stämma staten internationellt, bl a på europanivå. Men tyvärr har det visat sig att möjligheterna att komma någonstans genom internationell domstol nog bara är en chimär.

Bland annat ska man ha drivit alla mål så långt det över huvud taget är möjligt inom landet, vilket kostar mycket - både tid och pengar. Och enskilda mål kan vara skenbart korrekt hanterade men ändå ingå i ett systematiskt förföljande och plundrande.

Det är ingen slump att det är så här. Våra plundrare och förföljare har varit med och utformat systemet. Det vet därför hur systemet ska kunna kringgås och systemet är utformat för att kunna kringgås. Syftet med systemet är nämligen inte att ge oss, Dig och mig och alla andra förföljda och plundrade människor rättvisa. Syftet är att dupera oss att tro att det FINNS en rättvisa, så att vi inte tar saken i egna händer och gör exempelvis revolution.

De internationella domstolarna kan inte ställa till rätta eller ändra inhemska domslut, men efter ett livslångt processande kan Du - om Du mot förmodan vinner - bli tilldömd ett betydelselöst skadestånd.

Som systemet - nätverket - är uppbyggt, och eftersom man varit med om att bygga upp det internationella domstolssystemet, är det därför möjligt för staten - eller maffian, beroende på hur långt man kommit i sitt varseblivande, att fortsätta plundra och förfölja medborgare utan risk. Och då har jag ändå bara uppehållit mig vid den enskilda medborgarens möjligheter att få ekonomisk rättvisa. Förutsättningar att få brottslingarna på olika nivåer i den offentliga sektorn, eller samarbetande med och utnyttjande den offentliga sektorn, straffade är naturligtvis ännu sämre.

Nä, de internationella domstolarna är dessvärre klubbar för inbördes smek och inbördes beundran vars syfte är att hålla konsumenterna studsande mellan maskinen i trälhavet, konsumtionsvarorna i butiken och amorteringarna till banken.

Kanske visas det tydligast i samband med internationella konflikter. De slutar alltid likadant. Miljontals civilpersoner kan dödas utan inblandning från världssamfundet. När dödandet avklingar av sig själv och vapenindustrins affärer i området sinar, tar tusentals skenheliga gratisätares självsmekeri vid.

Under stundtals svart humoristiskt navelskådande tröskas i åratal huruvida några enstaka personer i detta hav av orättfärdigt dödande gjort sig skyldiga till brott eller ej. I slutändan är det i alla fall det politiskt önskvärda som bestämmer vem som döms och vem som frias. Oftast döms någon, eller några, som någon sorts ställföreträdande brottslingar mot mänskligheten. Men det ändrar naturligtvis ingenting. Ingen får rättvisa. Men gratisätarna får slå sig för bröstet och tycka att de är väldigt märkvärdiga och rättrådiga.

Men frågan är väl egentligen vem som är värre? Den som stjäl, förföljer och mördar eller den som låtsas göra gott men egentligen ägnar sig att låta psykopaterna komma undan medan de låtsas försöka skipa rättvisa.

Nej, det är en gammal sanning, att när kriminalitet och egennyttighet tar över rättsväsendet och staten - då hjälper bara revolution.

Som en av USA:s grundare, tillika en av den amerikanska konstitutionens främsta författare och även landets tredje president, Thomas Jefferson, uttryckte det:

”Frihetens träd måste från tid till annan förfriskas med patrioters och förtryckares blod.”

Någon fridsam institutionaliserad genväg, som gör det möjligt för oss att ligga kvar i soffan och titta på Let’s Dance, medan rättvisa skipas av någon annan, gives dessvärre icke. Ingen annan gör det åt oss. Vi måste faktiskt göra det själva.

Övertorneå lördagen den 2 mars 2013
Mikael Styrman
.