.
Rakhmat Akilov känner nog nästan alla svenskar till namnet på. Fast inte riktigt alla och alla vet kanske inte heller varför de i så fall känner igen namnet. Det är begripligt. Om vår lätta underhållning i form av massproducerade och fördummande TV-distribuerade Kallokain-såpor, och all mycket viktig sport, som tränger undan det mesta annat på bra sändningstid, tar upp allt för stor plats i vårt medvetande blir det inte så lätt hålla reda på vem Akilov är.
Inte lätt för Akilov heller att tolka en vimsig nations signaler
Det är inte så lätt för Akilov heller att veta vem han är. Det var svårt så det räckte till redan för ett år sedan då han var en, av flera, dödssura lösa existenser som först fått komma till Sverige utan varje ansats till kontroll. Därefter ha fått röra sig fritt bland den svenska allmänheten, finansierad och försörjd av de svenska skattebetalarna, sig själva ovetande, utan krav på motprestationer, oförhindrad att dryga ut det magra statliga brödet med allehanda lukrativa men möjligen ljusskygga verksamheter i parallellsamhället. Sedan plötsligt nekad uppehållstillstånd i landet som flödade av mjölk och honung, men som saknade varje ansats till organiserad kontroll av utifrån kommande brottslingar. Klart Akilov blir förbannad.
150 manårs indoktrinering
Men det är ändå bara förnamnet jämfört med hur svårt det är nu, när 150 svenska poliser, flertalet oförvitliga och gentemot den politiska makten utomordentligt lyhörda politruker, under snart ett års tid, efter hans massmord på Drottninggatan, systematiskt indoktrinerat honom och medelst ledande frågor förmedlat till honom vilken roll den svenska politiska makten vill att han ska spela.
Det går ju inte an, att nära inpå det svenska valet, tala om att han är en vanlig gränslös och egennyttig brottsling som våra odugliga stollar till politiker bjudit hit.
Tjuren Ferdinand
SD:s partiledare Jimmy Åkesson jämförde visst statsminister Stefan Löfven med Disney’s tjuren Ferdinand, som sitter fridfullt under sin korkek och doftar på sina blommor, allt medan omvärlden rasar ihop runt omkring honom. Det var en både underhållande och inte minst träffsäker jämförelse. Men i rättvisans namn är ju inte Stefan Löfven den enda tjuren Ferdinand. Beskrivningen träffar många andra lika säkert. Men som statsminister förtjänar naturligtvis Löfven ett särskilt omnämnande.
Massivt navelskådande ska förvandla förutsägbart gangsterdåd till oförutsägbart terrordåd
Ingen polisiär möda har sparats för att undanhålla sig från riktigt polisarbete ute bland nysvenskar och andra som stjäl, våldtar, mördar och bombar, genom att istället navelskåda attentatet på Drottninggatan i nästan ett års tid och genom nedläggandet av hundratals manår. Det uppenbara syftet har varit - och är - att få Akilov medgörlig, så att han också tycker att det han gjorde på Drottninggatan var ett jättemärkvärdigt terrordåd med internationella trådar, omöjligt att förutse.
Bara ännu en skurk
I själva var det ju bara ännu en skurk som Löfven, Romson, Reinfeldt, Lööv och kompani släpat hit, som passade på att tacka för gästfriheten genom att mörda några svenskar, enligt numera känt mönster.
Det man borde ha gjort istället är naturligtvis att efter någon vecka ha åtalat honom och antingen låst in honom och kastat bort nyckeln eller kastat ut honom, samt satt de 150 poliserna i arbete med att hitta och utvisa de tiotusental Akilov-typer som finns nära nog överallt i det svarta parallellsamhället i vårt land. I en fungerande stat, skulle det naturligtvis vara stötande att han skulle låsas in i ett svenskt fängelse, som för många uzbeker nog är jämförbart med ett liv i lyx. Men givet de inkompetenta pajaserierna som utgör den svenska staten är det nog ändå bättre att låsa in honom i fängelse än att kasta ut honom. Om man kastar ut honom resulterar det sannolikt i att han kommer tillbaka och lever fritt, på skattebetalarnas bekostnad, under ny identitet - utan att pajasarna vare sig märker eller bryr sig om det. Allt medan stora summor bränns inom det så kallade rättsväsendet för att utröna om han ska få uppehållstillstånd under sin senaste identitet, i ett oräkneligt antal processer.
Livstid i uzbekiskt fängelse
Optimalt vore naturligtvis att se till att han fick avtjäna ett livstidsstraff i uzbekiskt fängelse, eller något motsvarande någon annanstans. Livstidsstraff fick ju de oskyldiga människorna på Drottninggatan som han körde ihjäl för att få stanna i landet. Men nu när tjuren Stefan ”Ferdinand” Löfven och de andra clownerna är beroende av Akilovs välvilja för att skylla det hänsynslösa skurkstreck på IS, eller något annat för gemene man obegripligt, då måste det ju gullas med honom.
Och det är klart - inte fanken vill de 150 poliserna ut och leta efter farliga brottslingar när man kan sitta inne på kontoret och låtsas arbeta genom att vända papper och gulla med Akilov istället.
Södertälje söndagen den 25 februari 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar