.
När man följer debatten i media, särskilt vad som anförs från anarkistpartierna, eller Miljöpartiet och Vänsterpartiet som de sannolikt i vilseledande syfte ännu kallar sig, samt de vänsterjournalister som efter decennier av vänsterindoktrinering av journalistutbildningen tar oproportionerligt stort utrymme i våra media, slås man av att de alla tycks följa en och samma röda tråd.
I andra sammanhang försvarar de ofta demokratiska principer resulterande i en samhällsordning som innebär att beslut fattas av flertalet röstberättigade. Men i fråga om migrationsfrågan - ofta kamouflerad till ”flykting- eller asylfrågan” - försvarar de andra principer innebärande att den enskilde, varifrån och varför denne än kommer, alltid har rätt att ta lagen i egna händer och sätta sig över demokratiskt fattade beslut, i vilket land som helst vilket de bestämmer sig för att flytta till.
Åter igen, i andra sammanhang propagerar de ihärdigt för att medborgarrätt inte får heta pengar. Men i flyktingfrågan driver man skamlöst filosofin att den som genom hederligt arbete, genom företagande eller genom grov brottslighet - likgiltigt vilket - kan skaka fram stora summor för att betala människosmugglare och mutor, alltid har rätt att söka sig vart som helst mot det aktuella landets befolknings vilja.
Det här är en anarkistisk inställning, som om den fortsätter att dominera Sveriges och andra länders migrationspolitik resulterar i det ordnade samhällets, rättsväsendets och välfärdsstatens kollaps. Inget ordnat samhälle kan överleva om vem som helst, var som helst, efter eget gottfinnande kan välja att flytta till landet, oavsett vilka konsekvenserna blir.
Jag tror att det är viktigt att benämna det här fenomenet med sitt rätta namn. Det är samhällsomstörtande verksamhet, de som ägnar sig åt den är anarkister och slutresultat är anarki. Anarki är detsamma som den starkes och skrupelfrias rätt. Det vill säga det är vad vi länge kunnat iaktta i exempelvis Somalia, i Mellanöstern och Afghanistan och som vi nu ser växa fram även i Sverige i rask takt.
Om vi vill leva i ett land där våra barn kan sprängas i luften i skolan eller på väg hem från skolan, eller var som helst, när som helst, ska vi fortsätta låta anarkisterna och den godhjärtade dumhetens apostlar styra eller förlama samhällsdebatten, utmålande alla samhällsbevarare som rasister.
Falun söndagen den 3 november 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar