Jag har uppmärksammats på att Ekfors ./. NSP letat sig in på youtube.
Om man går in på www.youtube.com och frågar efter ekfors kommer inslaget upp.
Tydligen har någon turist inspirerats till lite skapande verksamhet med glimten i ögat.
- Kul, kul.
Använd en dator med ljud – ljudet är halva grejen!
Om man har en långsam förbindelse kan den gå lite hackigt men om man spelar den flera gånger eller ger datorn tid att ladda in den ordentligt flyter det på.
Oår
2006 och 2007 verkar inte vara nationalsocialdemokratins år i Sverige. Man kan, utan att bli anklagad för någon större överdrift säga, att det som kan gå fel också går fel för sosseriet i år. Om det ligger någon sanning i det nyss nämnda och Murphys lag, finns det mycket roligt att se fram emot, för oss alla som ledsnat på den prägel av korruption och maktmissbruk som nationalsocialdemokratin satt på landet.
När jag satte mig ned för att skriva, var det i akt och mening att beskriva det nationalsocialdemokratiska pusslet ikring Ekfors Kraft och mig själv. Det gick inte. Det finns ju inget pussel längre. Kvar finns en oorganiserad pusselbitshög, bestående av klantigt tillyxade och illa passande bitar, som lika gärna kan vara tillknackade i den gamla Volgafabriken i Nischny Nowgorod – i en ordentlig, av hemmyglad statlig vodka orsakad, bakfylla.
Nåväl, låt mig beskriva några av pusselbitarna istället:
EMI och den 33%-iga tariffhöjningen
Energimarknadsinkvisitionen har förelagt Ekfors att sänka sina tariffer därför att tarifferna är satta under en tid av tvångsförvaltning. I EMI:s påstående ligger uppenbart väsentliga motsägelser. Om Ekfors nät är satt under tvångsförvaltning, hur kan då Ekfors höja sina tariffer? Den intelligente läsaren inser naturligtvis att om Ekfors kan sätta nättariffer, då kan inte nätet vara under tvångsförvaltning eller, så måste nättarifferna vara satta med tvångsförvaltarens goda minne.
Syftet med tvångsförvaltningslagen är att trygga elkundernas försörjningssäkerhet. Om kostnaderna ökar kraftigt på grund av EMI:s agerande bland annat i form av tvångsförvaltning går pengarna, som är avsedda för nätets drift, åt till tvångsförvaltningskostnader istället. För att inte missköta nätet måste en förvaltare av ett elnät då antingen spara (om det går) eller öka intäkterna, annars sköter han inte sina åligganden. Om förvaltaren – vare sig han är det av tvång eller frivillighet - inte sköter nätet skadar han både elabonnenterna och förvaltningsobjektet. Han gör han sig då skyldig till åtalbart tjänstefel.
Tvångsförvaltning eller frivillig förvaltning?
Enligt Ekfors uppfattning har det inte pågått någon tvångsförvaltning. Alternativt har driften av nätet av tvångsförvaltaren delegerats till Ekfors. Annars kan inte Ekfors sköta något sådant. Det framgår av namnet på hela operationen, smaka på det; t v å n g s f ö r v a l t n i n g. Alltså måste det vara tvångsförvaltaren som har höjt nätavgifterna. För övrigt är frågan bara av ytterst akademiskt intresse eftersom EMI stack svansen mellan benen och drog tillbaka tvångsförvaltningen bara någon vecka efter att Ekfors höjde tarifferna.
Den helt övervägande tiden med de nya tarifferna har således ingenting annat med tvångsförvaltningen att göra än att EMI:s tvångsförvaltning orsakat kostnadsökningarna och att tariffnivån är satt under tvångsförvaltningstiden. Ekfors har ännu inte funnit anledning att frångå den.
Pusseriet
Som bekant har Energimarknadsinkvisitionens chefsjurist i en hast blivit Konkurrensverkets chefsjurist. Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren firar rekryteringsframgången med översvallande lovord på bästa öststatsmanér på KKV:s hemsida. De hade nog på Hoeneckervis och enligt sentida nationalsocialdemokratisk sedvänja pussats, om så Zackari varit en man.
Jag vill inte undanhålla läsaren en del av pärlorna från KKV:s hyllningstal till Zackari då de även avslöjar mycket om hur pusslet var tänkt att bli och varför.
Charlotte Zackari har bland annat tidigare arbetat som
domare,
byråchef vid konkurrensverkets rättssekretariat,
departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet.
Mot denna bakgrund är det inte så konstigt
att det uppstått tvist om vägbelysningen inom Övertorneå och Haparanda kommuner,
att vägbelysningstvisten av kommunerna förts till konkurrensverket,
att vägbelysningstvisten förts till Marknadsdomstolen för att processen ska kosta pengar och dra ut på tiden så att Ekfors får vänta på sina intäkter,
att EMI i Ekfors koncessionsfråga och Övertorneå och Haparanda kommuner i vägbelysningstvisten företräds av samma advokater,
att EMI av Näringsdepartements agerande att döma uppenbart har departementets öra.
Misslyckat intelligenstest
Vägbelysningen har ingenting med nätverksamheten att skaffa. Den är inte koncessionsberoende, den är fri. För leverans krävs att kunden betalar leverantörens räkningar. Frågan är mycket okomplicerad. Belysningstvistens användande i nätkoncessionsfrågan kan närmast liknas vid, att försöka driva in en fyrkantig klots i ett runt hål. Det visste inte EMI:s chefsjurist (!), sin överväldigande kompetens till trots, när vägbelysningsbråket drogs igång.
Skinn på näsan och hårda nypor
Med denna kunskap är det inte så konstigt att Myndighetssverige och det svenska rättsväsendet verkar drabbas av något som närmast kan beskrivas som en kollektiv hjärnblödning så fort Ekfors eller jag kommer på tal. Det krävs av Maud Olofsson att hon har mycket skinn på näsan och hårda nypor om hon ska kunna komma till rätta med detta, under decennier uppbyggda, finmaskiga korrumperande informella nätverk.
Vetlanda
Det sägs att det är svårt att spå, i synnerhet om framtiden, men ibland går det.
Igår trummade svenska media ut att socialchefen i Vetlanda är sjukskriven – inte från igår eller idag utan från och med imorgon!
Eskilstuna
Charlotte Zackari som hittills varit chefsjurist på Energimarknadsinkvisitionen har tisdagen den 10 april i Haparanda utkommande ”Samhallsbladet” (beroende nationalsocialdemokratisk) eller Haparandabladet som de försåtligt kallar sig, meddelat att hon lämnar sin befattning på EMI för att istället bli chefsjurist på Konkurrensverket.
Härav kan flera slutsatser dras.
En är att hon överger ett sjunkande skepp efter att ha ställt till en sagolik soppa. Zackari har gått ut med att Ekfors tillfälliga nättariffhöjning för att täcka mångmiljonkostnader för opåkallad tvångsförvaltning skulle vara olaglig. Hon synes ha varit i tron att det var hon som var tvångsförvaltare för Ekfors nät. Jag är övertygad om att om man så frågar vaktmästaren på EMI om den frågan så kan vederbörande utan att tveka svara att; "det har vi inte att skaffa med". Ekfors kunder har vilseletts av myndigheten och kunder i mängd har tubbats att lägga ned arbete och pengar på att skriva reservationer och förbehåll i samband med deras fakturabetalningar. Avslutningsvis försöker hon vilseleda Ekfors kunder genom att lägga ut en dimridå som ska röra till begreppen för kunderna och lura dem att Ekfors kunder får betala för tvångsinlösenkostnader som Ekfors ska få ersatta av staten när de egentligen betalar tvångsförvaltningskostnader.
En annan slutsats torde vara att kunderna kan förväntas se sig i månen efter ersättning för inkvisitionens stolligheter.
Ytterligare en slutsats man kan dra är att kostnaden för advokat- och konsulthjälp kommer att öka på Konkurrensverket. Åtminstone har det varit så på EMI, jurister och chefsjurister till trots, att det varit inhyrda advokater som fört EMI:s talan. Vad ska man då avlöna en chefsjurist för?
Ytterligare en slutsats är att konkurrensbefrämjandet inom konkurrensverket kan komma att bli mer lik den traditionellt nationalsocialdemokratiska synen som präglat EMI:s arbete: Konkurrens är bra – så länge de stora vinner!
Offentlig tjänst u.p.a.
Exemplen från Vetlanda och Eskilstuna har det gemensamt att båda visar hur ansvar utmäts – eller egentligen inte alls utmäts - enligt nationalsocialdemokratisk förvaltningstradition.
När du klantat till det riktigt ordentligt får du hjälp med ett nytt jobb där du får ställa till ny oreda. När verkligheten blir för svår, för att skattebetalarna frågar vad du gjort för nytta för din lön, så får du sjukskriva dig – i förväg.
Om du är hög tjänsteman eller politiker och klantar till det får du ta ”time-out” eller i lindrigare fall göra en ”pudel”.
Den som har det motigt på jobbet får sjukskriva sig och fritt fundera över sin arbetssituation på skattebetalarnas bekostnad ett antal veckor eller månader. För arbetsgivaren är problemet borta och en sjukskriven eller timeoutad nolla är tabu – får inte röras av någon.
Inget ansvar utmäts någonsin och Harakiri ligger inte för svenska politiker och tjänstemän. Alla säger att de tar ansvar men ingen gör det. Det är naturligtvis oacceptabelt och här har samlingsregeringen verkligen något att bita i. - Ta itu med den ansvarsbefriade låt-gå-politiken och se till att det krävs någonting i utbyte mot goda förmåner i offentlig tjänst! Även den som är i offentlig tjänst måste leverera eller kliva åt sidan.
Inkvisitionens yrkande
Energimarknadsinspektionen som de kallar sig, eller Energimarknadsinkvisitionen som det egentligen handlar om, har tillskrivit regeringen och framhållit, att lagen om tvångsförvaltning av elnät inte fungerar.
Bland annat anser EMI, att lagen måste skärpas, för att inte Ekfors visat någon vilja att samarbeta med inkvisitionen, att statens ska garantera kostnader för, och att i stort sett vilka tokigheter som helst som EMI hittar på, ska börja gälla med omedelbar verkan. Så långt EMI.
Lagens tillkomst vilar på en lögn.
Lagen om särskild förvaltning tillkom genom beslut i Sveriges Riksdag utan att ett enda sakligt skäl för lagens tillkomst framkommit, vare sig under det föregående utredningsarbetet eller remissförfarandet.
I den utredning (SOU 2001:73), som föregick lagen, finns endast ett fall åberopat i fråga om behovet av koncessionsåterkallelse. Helt grundlöst åberopas ett ärende gällande Ekfors Kraft AB och då beroende på ”problem med ständiga avbrott”. Men några problem med avbrott har aldrig förekommit i fråga om Ekfors Kraft AB.
NationalSocialdemokraterna har således tryckt igenom en lag genom riksdagen på helt lögnaktig grund och för ett syfte helt annat, än det i förarbetena till lagen angivna.
Lagens tillämpas inte för sitt syfte
Sedan lagen väl tillkommit kan konstateras att det i Sverige vid flera olika tillfällen förekommit allvarliga fall av misskötsel av elnät, som mycket väl kunde motivera tillgripande av lagens tvångsmedel. Vid ett flertal tillfällen har kunder hos Vattenfall, Fortum och Sydkraft drabbats av både omfattande och långa elavbrott, vars omfattning och varaktighet inte kunnat förklaras av extrema förhållanden. Det värsta exemplet drabbade Sydkrafts, numera E.Ons, kunder med början i januari 2005. Flera hundratusen kunder hade avbrott i dagar, tiotusentals i veckor och tusentals ända upp till åtta månader. Fortfarande mer än två år efter stormen ligger kablar på backen i stor mängd och många kunder har frekventa störningar till följd av provisoriska reparationer. Detta helt i strid med gällande starkströmsföreskrifter till skydd för person och egendom och trots att man haft en lång tids dispens som gått ut vid årsskiftet 2005/2006. Det gäller företag som samtidigt uppvisar betydande miljardvinster. Ett flertal personer förolyckades under reparationsarbetena, till följd av organisatoriska brister i de berörda företagen. Inte vid något av de berörda tillfällena föranledde störningarna EMI att göra bruk av de befogenheter som lagen om särskild förvaltning medgav. Fortfarande råder tvångsförvaltningsgrundande förhållanden i stora delar av Sydsverige men EMI:s passivitet är total och oursäktlig.
Oskyldiga företag trakasseras
Hösten 2005 begärde och fick EMI Ekfors Kraft AB satt under tvångsförvaltning. Det kan då anmärkas, att Ekfors Kraft AB aldrig drabbats av eller gjort sig skyldig till något av de kriterier som kan föranleda tvångsförvaltning.
I rapport till regeringen ondgör sig Inkvisitionen över, att inte Ekfors Kraft AB frivilligt medverkat till tvångsförvaltningens genomförande. Härom måste naturligtvis framhållas, att när nazisterna förra gången hade makten över en nation i Europa, visste inte de människor som blev utsatta för övergreppen vad de hade att vänta sig. Numera vet vi däremot mycket väl vad som blir följden, när en nation sätter sig över och kränker de mänskliga rättigheterna. Följden av undfallenhet mot dylikt slödder kan utläsas i facit från nazisternas härjningar i Tyskland och övriga Europa under 1930- och 1940-talen.
Lagen bör avskaffas
Lagen om tvångsförvaltning bör inte skärpas. Den bör tillämpas mot de företag som verkligen berörs av den och dit hör inte Ekfors Kraft AB. Om den inte tillämpas mot de företag på vilka den är tillämplig då bör den istället avskaffas.
Thomas Korsfeldt, Håkan Heden och Charlotte Zackari bör ställas inför rätta
Charlotte Zackari har, på Thomas Korsfeldts och Håkan Hedens uppdrag, åkt omkring i Tornedalen och drivit kampanj bland Ekfors kunder, på ett sätt som inte står en amerikansk presidentkandidat efter. Till skillnad från presidentkandidatens lagliga göranden har Zackari på ett grovt sätt kränkt såväl lag som moral, med avseende på hur en statstjänsteman har att agera.
Håkan Heden och Charlotte Zackari har på ett flertal sätt uppenbart agerat lagstridigt i handläggningen av tvångsförvaltningen av Ekfors elnät. För grovt tjänstefel är i svensk lag stadgat om två års fängelse. För sabotage stadgas om upp till fyra års fängelse. För grovt sabotage stadgas om 2-10 års fängelse eller livstid. Lagen uppmärksammar särskilt åtgärder som syftar till att störa elförsörjningen.
Härutöver bör också ställning tas till om förundersökning om misstänkt mutbrott bör inledas mot samtliga nämnda. Detta med anledning av att det inte finns någon som helst rim och reson i deras agerande gentemot de tre stora kraftbolagen i samband med deras skandalösa misskötsel av sina nät. Särskilt gäller detta mot beaktande av hur de samtidigt behandlat Ekfors Kraft AB som i jämförelse med de stora skött såväl sitt nät som sina kunder på ett närmast exemplariskt sätt.
Det är lätt att komma fram till att åklagare bör pröva om åtal bör väckas mot alla tre. Härom torde råda stor enighet hos alla som bekvämar sig med att tränga in bakom det ”Albanska vägbelysningskriget” 1) och andra i desinformationssyfte utlagda rökridåer.
Ett större problem är, var vi i vårt genomkorrumperade rättssystem, ska hitta en åklagare som är tillräckligt okorrumperad för att göra en sådan prövning, på det sätt som lagen förutsätter, och var vi ska hitta en domstol, vid vilken deras påstådda brott kan prövas, utan att utgången är i förväg avgjord till det politiskt korrekta?
För frågan om Håkan Heden ska ställas inför rätta ska det inte spela någon roll att han, i vart fall officiellt, är centerpartist.
1) Jmfr albanska kriget i filmen ”Wag the Dog.”
Låt SÄPO och FRA registrera petrifierade lämningar. I politiken är alltid fritidspolitiker i stort underläge i förhållande till yrkespolitiker. På motsvarande sätt är styrelseledamöter i underläge jämfört med företagsledningar. Det är allmänt känt och inte särskilt konstigt.
Intressantare är att företagsledningar och styrelseledamöter som inte kan jobbet är i underläge i förhållande till företagets medarbetare (jmfr Vattenfall, Fortum, E.ON).
Av avgörande betydelse för denna betraktelse är att också politiker, även erfarna sådana, är i kunskapsmässigt underläge i förhållande till statens medarbetare på verk och departement. Häri ligger förmodligen en stor del av förklaringen till att en tidigare inslagen politik tycks fortsätta efter ett maktskifte.
Byråkratin bestämmer
Häri finner vi sannolikt också förklaringen till att förslag till allehanda integritetskränkande buggningslagar och liknande lever vidare efter maktskiftet. Varje småpåve i administrationen strävar efter att utöka sitt revir och sina anslag. Okunniga politiker klarar vare sig av att genomskåda argumenten eller att ta den nödvändiga konflikten med sina ”nya” medarbetare. Till skillnad från ministern och/eller statssekreteraren i fråga ”kan” de verksamheten - åtminstone tror ministern det.
Berlinmuren slukade alla resurser
I Östtyskland bidrog detta fenomen sannolikt i hög grad till att en allt för stor del av de gemensamma resurserna gick åt till att övervaka den egna befolkningen, kväva det fria ordet och hålla den egna befolkningen fången i det egna landet.
En självgående byråkrati bygger upp ett Stasi i Sverige
Vi ser nu hur allt mer resurser kommer att ianspråktas till jämförbara syften i Sverige. Det är visserligen inlindat i välvilliga argument men så är ju vägen till helvetet stensatt med goda föresatser.
Den ofantliga byråkrati som en okontrollerad vilja att höja skatterna begåvat oss med strävar oavbrutet mot att bli större, mot att svälla i alla riktningar. Det bästa för landet vore en kunnig och handlingskraftig regering som hade förmåga att begränsa detta med några välriktade Alexanderhugg. Den bistra verkligheten är väl att sannolikheten för att vi ska ha sådan tur i Sverige inte är särskilt stor. Får vi en sådan regering bör man nog lämna in en tipsblankett samma vecka.
Dessa strävanden att låta byråkratin svälla förvärras om den tillåtits växa utan effektivitetskontroll. Det vet vi efter 70 år av nationalsocialdemokrati att det inte finns en så ineffektiv verksamhet att inte NS kan ineffektivisera den ytterligare.
30-årig husgrund fornlämning
En omfattande länsstyrelse- och museibyråkrati har dammsugit landet efter dumheter att fornminnesförklara. Själv har jag till exempel fått en 30 år gammal husgrund fornminnesmärkt och skyddad enligt alla konstens regler av dessa dugande och drivande nationalsocialdemokrater.
Rotar i gamla soptippar
Det pågår en omfattande utgrävningshysteri så fort någon vill gräva i marken. Försök av enskilda fastighetsägare att leva av, bruka och utveckla sin mark utlöser veritabla orgier där länsstyrelse- och museifolket vältrar sig i, som de uttrycker det, ”skärvstenslämningar”. Det är samma fenomen som vi vanliga människor beskriver som att de rotar i gamla soptippar för det är ju nämligen vad ”skärvstenslämningar” är.
Att det bott människor på en plats för 5.000 år sedan får ju inte tabubelägga marken och hindra att det bor människor där idag – var finns i så fall förnuftet?
Okatalogiserade fynd
Våra museer är redan fulla av okatalogiserade och otillfredsställande registrerade fynd som enligt musei- och utgrävningsmaffian är utomordentligt värdefulla, mycket viktiga, oersättliga etc.
Landet är fullt av människor och det förefaller följdriktigt att dra slutsatsen att om det finns människor här nu så fanns det människor här förr också. På motsvarande sätt kan man tänka sig att om man vid en mängd jämförbara fyndplatser hittat omfattande förstenade exkrementer efter forntida människors verksamhet från måndag till torsdag förefaller det inte helt osannolikt att fredagens lämningar inte på något för oss avgörande sätt skulle skilja sig från föregående dagars. Ändå finns det tusentals välavlönade statsanställda som, inte som fritidshobby utan på betald arbetstid, blir lyckliga som barn på julafton av ytterligare fynd av helt jämförbara petrifierade lämningar. Inte bara blir de lyckliga av det, de missar inte heller något tillfälle att i pissviktigt rus förklara för oss andra hur okunniga vi är och hur märkvärdiga de är. Om de nu har rätt, och det måste de väl ha med tanke på de enorma summor de tillåts kosta det här samhället, är det av yttersta vikt att dessa lämningar omhändertas och registreras på vederbörligt sätt.
Kanalisera byråkratins expansiva strävanden
Om man inte kan stå emot byråkratins strävanden att växa kanske man kan kanalisera den på ett sätt som inte får sådana ödesdigra konsekvenser för de grundläggande mänskliga rättigheterna i landet. Här öppnar sig nu en möjlighet att både rädda de mänskliga rättigheterna i Sverige och registrera dessa lämningar. Låt James Bond-grabbarna på SÄPO och FRA ta hand om registreringen av de petrifierade lämningarna.
Thomas Bodström flaggade nyligt som oppositionspolitiker för att stoppa avlyssningslagar som han något tidigare själv varit med om att driva fram i egenskap av justitieminister.
När han skulle stoppa avlyssningslagen fick han på pälsen av andra, tyngre, nationalsocialdemokrater. Hans initiativ var inte alls uppskattat av Mona S(t)ahlin, Marita Ulv & Co.
Thomas, välutbildad och med kvalificerad yrkeserfarenhet, hade nog inte riktigt förstått att de svenska nationalsocialdemokraterna utvecklat en egen tolkning av demokratibegreppet som skiljer sig från alla andras, inklusive systerpartiernas i grannländerna. Medan de senare ofta leds av välutbildat, belevat och kultiverat folk leds alltid de svenska nationalsocialdemokraterna av outbildat och okultiverat folk som regel med lång partierfarenhet, gärna från SSU, och ofta som enda merit.
I den miljön är nog dessvärre Thomas Bodström en udda fågel och han är nog inte fel ute när han bäddar för att lämna politiken.
Strömhoppen av kvalificerade krafter som överger nationalsocialdemokratin har i och med detta nått partiledningen. Mona S(t)ahlin har nu framför sig uppgiften att finna en ny talesman för partiet i juridiska frågor. Hon bör inte kunna mer om juridik än att vem som helst i det ledande garnityret kan tycka sig minst lika väl skickad att uttala sig i juridiska spörsmål. Det vill säga Mona ska återföra kunskapsnivån i juridik till samma nivå som gäller för övriga fackområden.
Bodström & Borgström lär inte bli några nationalsocialdemokratiska husadvokater. Det kommer jantelagen att se till. Den typiska kundkretsen blir nog istället ungefär samma som Björn Rosengren har: Inte särskilt ideologiskt belastade företag som vill nyttja B & B för att få en direktkanal in i NS toppskikt.
För övrigt anser jag att Bodströms & Borgströms advokatbyrå bör avlyssnas. De är visserligen inte i nuläget misstänkta för något brottsligt men politiska advokatbyråer ägnar sig ofta åt omstörtande verksamhet. De bör avlyssnas i ”preventivt” syfte och om Bodström och Borgström är oskyldiga har de säkert inget att invända.
“Cultural learning’s of Norrbotten for make benefit glorious nation of Sweden”
– Anders Mansten och Mikael Styrmans svar på ett förfalskat mail distribuerat till massmedia
Ett antal förfalskade mail till synes författade av en av oss (AM) adresserat till den andre (MS) via hotmail har åtminstone delvis även vidarebefordrats till massmedia.
Vi har tillställt media nämnda falska mail tillsammans med vårt svar, för publicering.
Det viktigaste skälet framgår av rubriken, en avsiktlig omskrivning av titeln till Borats beryktade film. Det falska mailet är för oss ännu en påminnelse om de kulturella rötter som de flesta Norrbottningar nog inte känner till, somliga kanske anar och många, liksom vi själva, skäms över.
I cirka ettusen år, alltsedan korsfarartiden har Västeuropa skilt sig från resten av världen i ett särskilt avseende. Alla människors likhet inför lagen. Samma regel och rättsystem har gällt för både adel som präster, borgare och bönder. Det var detta samhällssystem som undanröjde hotet från den arabiska invasionen av den Iberiska halvön under de första århundradena av det förra årtusendet. I det rättsäkra Europa stred folket för sitt land och för sig själva och vann mot en tekniskt och taktiskt överlägsen motståndare vars soldater ständigt demoraliserades i ett rättsystem där sultanerna stod över lagen.
Vi har bägge, var och en för sig och på olika sätt, länge offentligt kritiserat ”sultanerna” inom Norrbottnisk offentlig förvaltning. För detta har vi av ”sultanerna” straffats med metoder som sedan många hundra år inte anses höra hemma i en Västeuropeisk demokrati.
Det falska mailet är, oavsett vem författaren råkar vara, ett av de oskyldigare exemplen.
Innehållet knappast heller värt att kommentera.
Istället skulle vi, inte minst apropå Bengt Toolanens inlägg i Norrbottens-Kuriren med rubriken ”det är dags att tända ljus för Tornedalens framtid” där han sällar sig till landshövdingen med flera och pläderar för tvångsförvaltning av Ekfors kraft, vilja påpeka följande:
En maktelit som öppet pläderar för olagliga metoder riktade mot ett elbolag som stängt av sina elleveranser till kunder som under lång tid inte betalat sina fakturor.
Vad skiljer den kulturen från ”the glourious nation af Kazakstan”?
Hur är det möjligt att den debatten ännu nästan helt lyser med sin frånvaro och att alla de med tillräcklig överblick och analysförmåga ännu tittar i backen?
När blir tiden inne ”for some cultural learnings”?
Anders Mansten
Mikael Styrman
P.S.
De falska mailen har polisanmälts. Åklagare i Haparanda har beslutat att inte inleda förundersökning. Överprövning av åklagarens beslut har begärts. Den nödvändiga polisiära insatsen för att spåra avsändaren av en falsk mail är försumbar. Men, då är det ju i detta fall inte fråga om något nationalsocialdemokratiskt intresse som kränkts så det är naturligtvis lågt prioriterat hos vårt gravt politiserade polisväsende.
D.S.
