Bandidos-auktionen i Luleå

.

I förrgår fick jag vara med om ännu en bisarr upplevelse som jag känner att jag måste dela med mig av.


Tvångslikviderad av Skatteverket

Sosse-Gestapo slog till mot Ekfors-bolagen i gryningen den 25 okt 2005, på Mona Sahlins uppdrag och under åklagaren Jan Wallströms ledning. Skatteverket behöll bokföringen i Uppåt Väggarna AB (UVAB) så länge att företaget försattes i tvångslikvidation. Skatteverkets attack mot oss leddes av en politruk som vi kan kalla för Angelika Skuurk. Avsikten var av allt att döma att göra likadant med övriga Ekfors-bolag. Efter att jag korresponderat med Skatteverkets generaldirektör i frågan, och låtit publicera korrespondensen, började kronofogdarna stå som spön i backen med vårt redovisningsmaterial så övriga företag kunde räddas undan tvångslikvidation. Innan redovisningen återlämnades till oss lät man vår konkurrent, statliga Vattenfall, ta del av den.


Personligt ansvar för skatter

I kölvattnet på tvångslikvideringen sattes UVAB i konkurs av den kinesiska folkdomstolen i Haparanda. Jag och den övriga styrelsen blev ådömd personligt ansvar för de skatter som bolaget förhindrats att betala genom skatteverkets övergrepp. För att säkra betalning för skatterna (11,9 Mkr) slog Kronofogden till en vecka före påsk 2006. Efter att först ha värdesäkrat fastigheter för drygt 60 miljoner (!) som betalning för skatter uppgående till 11,9 miljoner bröt man sig in i vårt hem medan endast ett av våra barn var hemma. För att verkligen garantera fullständig kränkning av familjen och tillfredställelse hos det nationalsocialdemokratiska slöddret utmätte man – den stora överutmätningen till trots - dessutom två av familjens bilar och familjens tre skotrar (en vecka före påsk). Ur nationalsocialdemokratiskt perspektiv får därför operationen beskrivas som en odelad framgång.


Okynnesböter utan rättslig prövning

Kfm har sedan sålt våra fordon via anbudsförsäljning två gånger. Bägge gångerna har jag själv köpt dem men ingen av gångerna har jag fått fordonen. Båda gångerna har Kfm utmätt dem igen utan att över huvud taget ha lämnat ut dem åt mig. Hittills har de således utmätts tre gånger och sålts två gånger, allt till illa dold förtjusning hos inblandade politruker och med enorma kostnader för mig som följd. Självklart är det kostnaderna som är målet, möjligheten att straffa mig med avgifter som aldrig prövas rättsligt eller döms ut av någon annan än de nazistiska tjänstemännen.


Exekutiv auktion

I förrgår skrevs det senaste kapitlet i detta skamliga nationalepos. Då sålde Kfm fyra av mina skogsfastigheter på exekutiv auktion. För skogsfastigheter i glesbygd erfordras förvärvstillstånd. Förvärvstillstånd är förenat med krav på lokalt boende. Det är en gammal nationalsocialdemokratisk eftergift mot sitt lojala stödparti Centernazisterna. På detta sätt har aktiva centerpartister skyddats mot att behöva erlägga marknadsmässiga priser när de velat överta sina grannars fastigheter.


Lokal angelägenhet

En exekutiv auktion som gäller skogsfastigheter är därför en lokal angelägenhet. En exekutiv auktion med fyra skogsfastigheter är normalt en tillställning som lockar hugade spekulanter från alla delar av kommunen och drar fullt hus. I Övertorneå avhålls en sådan typiskt sett i kommunens förvaltningshus. Det har också förekommit att auktionen avhållits i förvaltningsbyggnaden i grannkommunen Haparanda. Denna auktion hölls dock i Luleå, tre kommuner och 160 km från Övertorneå, vilket gör deltagande i auktionen till en heldags resa. Något som väl inte precis främjar ett högt deltagande med åtföljande god budgivning.


Fogdens labyrint

När jag anlände till fogdens lokaler på femte våningen i ”rätts”-centrum i Luleå fann jag receptionen obemannad. På väggen bredvid receptionens glasvägg fanns upptejpad en liten lapp på vilken jag kunde läsa att auktionen avhölls på sjunde våningen. Hissen gick bara till sjätte våningen. Efter att ha tagit trappan upp till sjunde våningen kunde jag allt mer förbryllad konstatera att man för att ta sig till auktionslokalen skulle ta sig genom ett duschrum, ett omklädningsrum och en relaxavdelning för att slutligen finna auktionslokalen längst in.


Ingen kioskvältare

Mycket riktigt visade sig auktionen ha lockat endast två spekulanter utöver mig själv. Därutöver kopplades två anonyma ”spekulanter” upp per telefon. Fogden hade enligt min uppfattning värderat fastigheterna till ungefär två tredjedelar av dagens marknadsvärde. Mycket riktigt visade de två närvarande ”spekulanterna” sig vara riktiga fyndköpare. Den ena, för mig okänd, bjöd 600.000 för en fastighet värd 4,5 Mkr. Den andra, mest känd för att till mångmiljardkostnader för skattebetalarna, ha kört fast borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen, slog till med en miljon. Därefter lutade de två finansmännen sig tillbaka, uppenbart nöjda med sin insats. Jag ropade in fastigheten för tre miljoner varefter de två spekulanterna slokörade lommade iväg. Sedan ropades tre fastigheter ytterligare ut. Mönstret från det första utropet upprepades, dock med den skillnaden att det var telefonspekulanterna som stod för skambuden på dessa.


Suggestiv känsla

Det var en overklig upplevelse att sitta ensam i Luleå på en exekutiv auktion avseende skogsfastigheter i Övertorneå, mitt under brinnande högkonjunktur och endast i sällskap med sju (!) kronofogdar. Solljuset silade mjukt genom persiennerna som effektivt hindrade personerna i rummet från att se ut och även gav en känsla av att verkligheten stängts ute.

Jag vet inte säkert vad tanken var, om någon, med detta bisarra arrangemang. Jag vet att avsikten med kronofogdens försäljningar ska vara att åstadkomma högsta möjliga försäljningsvärde och undvika värdeförstöring. Jag konstaterar, att om inte jag varit i position att själv försvara mina fastigheters värde, skulle Kfm ha skänkt dem till några lycksökare, möjligen i förbund med någon tjänsteman på myndigheten, för ett pris inte överstigande en fjärdedel av deras värde.

Parallellen, till hur poliser och åklagare i Malmö kommer i besittning av värdefull beslagtagen glaskonst för en spottstyver, som Uppdrag Granskning rapporterat om, är uppenbar.


Odugliga värderingar

I god tid innan värderingen av dessa fastigheter försökte jag få till ett möte med Kfm för att skydda mig mot värdeförstöring. Jag ville att Kfm skulle förfara på samma som man gör på den öppna marknaden när man vill ha höga bud på en fastighet. Man låter göra en skogsbruksplan t ex i PC-Skog, något som alla skogsägare vill ha och behöver och som utgör ett utomordentligt underlag för bedömning av en fastighets värde och avkastningsmöjligheter. Mina strävanden imponerade ringa på Kronofogdemyndighetens politruker. De försvarar hellre sin hävdvunna ”rätt” att istället servera sina manipulerade Svefa-värderingar som kostar lika mycket som en skogsbruksplan och som åtminstone efter auktionen inte duger till annat än att torka sig där bak med.


Låt Bandidos ta över

Om inte vår nya regering kan komma till rätta med denna politiskt degenererade församling föreslår jag att man åtminstone outsourcar försäljningsverksamheten till Bandidos – de är ju åtminstone affärsmän och inte bara politiserade vandaler.