Dagens Nyheter (DN) slår tillbaka!

.

I min blog den 30 september framförde jag lite synpunkter angående Sefastssonaffären och den miljö och kutym av undfallenhet och korruption som präglar Bonniermedia och som lade grunden till och indirekt orsakade hela affären.

I Sveriges största annonsblad, DN, som gärna vill utge sig för att vara en riktig tidning, kom svaret den 4 okt i form av en sur eftersläng mot mig.

DN har städat bort artikeln från nätet. Den som är intresserad av att ta del av artikeln finner den på: http://www.ekfors.net/dnart07.pdf


Politisk mörkläggning

DN har systematiskt, i två års tid, undanhållit sina läsare information om bakgrunden till ”elbråket” i Tornedalen. Istället har DN snällt och lydigt serverat det av NationalSocialdemokraterna (NS) utlagda villospåret: Den offentliga lögnen att allt handlar om en nedsläckt vägbelysning och en bångstyrig elverkschef.

Den som är insatt i ärendet vet att vägbelysningsbråket bara är en rökridå som sossarna lagt ut för att dölja sina rättsövergrepp mot mig, min familj och mitt företag – ett ”Albanskt krig” för den som hänger med i debatten. Att det egentligen handlar om den utbredda rättsrötan som blivit följden av ett 70-årigt sossestyre har inte DN vågat eller velat andas om.


Två vägar för nyhetsförmedling

Inte ens nu, ett år efter att sossarna förlorat stora delar av makten, vill eller vågar DN släppa rapporteringen fri. Publicerade bilder är noggrant utvalda och beskurna för att skydda DN:s och NS:s heder. DN synes helt ovetande om vad som hänt i sin omgivning i form av internet, bloggar och mobiltelefoner med kameror som kan sprida en bild som en präriebrand. Tidningen fortsätter att, som man varit van vid att kunna göra, styra opinionsbildningen genom att tiga och förtiga, istället för att rapportera.

Sverige har nu en längre tid haft en nyhetsförmedling som påminner om den i Östeuropa före järnridåns fall: en officiell nyhetsförmedling via etablerade media och en inofficiell direkt mellan medborgarna med hjälp av mail, bloggar och mobiltelefoner.

Ett stigande numerär av DN:s läsekrets kan allt mer roat följa DN:s vånda inför det ofrånkomliga: behovet av att göra rent hus och klippa banden till NationalSocialdemokratin. Som ett litet tips, är det ofta bättre att bita huvudet av skam på ett tidigt stadium, eftersom det tenderar att bli värre och värre, ju fler lögner man väver in sig i.


Journalistiskt bottennapp

Reportaget den 4 okt, i sin publicerade form, når nya anmärkningsvärt låga journalistiska nivåer. I en faktaruta betecknad ”Guide” återfinns rubriken ”Tvist om oskäliga elpriser i flera år” (min kursivering). Har journalisten/tidningen tagit ställning eller inte? Vägleds läsaren eller manipuleras läsaren?

Inte mindre än tre gånger ville journalisten få mig att säga att det handlar om en stor komplott och jag fick en känsla av att det ingick i journalistens uppdrag från tidningen att få mig att säga det. Av allt att döma är komplott ett viktigt märkesord på DN för att man ska kunna avfärda mig som rättshaverist – standardtermen när journalister vill undvika ärenden som retar makten eller eljest kan innebära att minerad mark måste beträdas. Jag vidhöll dock hela tiden att fråga är om ett nationaliseringsförsök vilket är den term som jag tycker att tydligast beskriver vad det handlar om, utan att för den skull fördjupa sig i vilka de bakomliggande drivkrafterna är.


Fokuserad på oväsentligheter

Ett annat exempel: I bildtexten får jag epitetet ”Elpampen” och ett stort nummer görs av att jag kör en 900.000 kronors bil, en Audi A6 4,2 Quattro. Det framgår inte vad det har för betydelse i sammanhanget vad jag kör för bil. Den informationen bidrar nog trots allt - oavsiktligt - till att skapa förståelse för vilka de verkliga bakomliggande drivkrafterna är, till att vi blivit utsatta för - och avvärjt- flera nationaliseringsförsök. Vad allt kan inte avundsjuka och missunnsamhet ställa till med? Det nu pågående socialiseringsförsöket är för övrigt bara det senaste i en rad liknande försök.

På bilden kan man ana DN:s fotografs Audi Q7 Quattro. Den har dock DN skurit bort. Den gynnade väl inte tidningens linje kan tänka. Vi diskuterade bilar, på DN:s initiativ, och jag nämnde att jag köpt min bil begagnad, till ungefär halva nypriset, motsvarande priset för en välutrustad Volvo. Inte heller det nådde över DN:s journalistiska tröskel.


Journalistbilen Q7 kontra chefsbilen A6

Det må vara hur det vill med bilarna. Deras användande i artikeln är både löjlig och klantigt genomförd. Bara ur en synvinkel är de intressanta. Enligt den samhällssyn som DN gör sig till tolk för, är det alltså helt OK att en journalist och en fotograf, som åker omkring och gör förtalsreportage på tidningens uppdrag, gör det i en Audi Q7 Quattro. Att jag som elverkschef utför ett arbete utan vilket hela vårt elberoende samhälle skulle stanna berättigar mig således inte att köra en begagnad Audi A6 4,2 Quattro!


Skygglappar på!

Behöver jag tillägga att inom vårt område fungerar elleveranserna om bara NationalSocialdemokratiska politiker betalar räkningarna, på samma sätt som alla måste göra. Frågan om politikernas betalningsunderlåtelse och deras kampanj för olaglig betalningsvägran är dock inte något som väcker DN:s intresse.

Här har vi inte åtta månader långa elavbrott och frekvent flera veckor långa avbrott, som en del av våra kollegor har. Å andra sidan har vi inte undgått att utsättas för två tvångsförvaltningsförsök och ett tvångsinlösenförsök vilket däremot i föregående mening åsyftade kollegor har undgått.


Bjälken i det egna ögat och grandet i sin nästas

Dagens Mutor, ursäkta Dagens Nyheter, behöver inte gå långt för att hitta missförhållanden att skriva om. Skriv om missförhållandena inom Bonniermedia; DN; DI; TV4 m fl så har Ni att göra, åtminstone de närmaste veckorna – eller behövs det månader…?

.