Älgslaktaren från Kaitumdalen sorterar jaktflyget på Bromma

.

Så slog han till igen. Den legendariska älgslaktaren som under sin tid i Vattenfalls styrelse lät Vattenfall betala och tog helikopter in i nationalparken i Kaitumdalen med Järva-Per Blind, där man sköt åtta älgar, tog de bästa bitarna och lämnade resten att ruttna. Och framför allt - sin vana trogen - skickade räkningen till skattebetalarna. Numera, efter Vattenfalls ”framgångsrika” utlandsaffärer - icke att förglömma, under Anders Sundströms ledning - torde ett utlägg för en helikopter för tjuvjakt i nationalpark vara en kännbar utgift. I avsaknad av Swedbank-spararnas pengar att leka med och med Folksamspararnas pengar allt mer satta under lupp, måste nog även en driven och intresserad jägare göra rätt för sin plats i jaktlaget. Åtminstone om han inte vill övergå till att köra bil till jakten och kanske bara få gå i drevkedjan.

Där har vi nog förklaringen till att Bromma inte ska läggas ned förrän år 2038. Dit är det 22 år. Nästan en generation. Sundström babblar om Arlandas betydelse för Stockholm expansion. Men med nuvarande utveckling i staden, landet och världen är det kanske inte ens säkert att mer än en spillra av dagens Bromma OCH Arlanda behövs år 2039. Det är inte ens säkert att Stocholm finns. Så ser perspektivet ut när Anders Sundström försöker dölja att maffians älgjaktlags intressen styrt och styr på Bromma.

Allt surr om behov av utbyggnader för att på Arlanda betjäna den obetydliga trafik som idag flyger på Bromma är just inget annat än surr. Bromma betjänas av en kostig och saknar i det närmaste fungerande allmänna kommunikationer och har följaktligen ett försumbart antal passagerare. Men Bromma har bättre möjligheter att ge obskyra jaktlag VIP-behandling så att de människor som betalar deras resande och jagande inte ska se vad de gör med allmänhetens pengar.

Arlanda, OCH andra flygplatser runt Stockholm, sväljer Brommas obetydliga antal resenärer utan problem och utan kostsamma utbyggnader. Betänkas bör i sammanhanget att Arlandas ledning de senaste 20 åren till stor del varit fokuserad på att avveckla gater och förvandla flygplatsen till en lyxparfymaffär. De i stigande grad hunsade resenärernas flygtrafik har i allt högre grad blivit ett nödvändigt ont för att få in kunderna i parfymaffären.

Skamlöst har Sundström yvts över att han skapat en ”stark och högt värderad bank” i Swedbank. Inte lika högljutt har han skrutit om att det skett genom att plundra bankens fondsparare och förvandla kundernas liv till ett helvete, till en tröstlös jakt på kontanter utan nosande från näsvisa och inkompetenta mellanchefer på banken vilka krävt otillbörlig insyn i kundernas affärer och affärsidéer. Samtidigt står dörrarna på vid gavel utan besvärande frågor för maffians skumma miljardaffärer.

Få se om det blir lika lätt att piska igång affärerna i det utsugna KF genom att hunsa och råna kunderna. Den gamla bryggarhästen KF:s fordom så stolta rygg och hållning svankar numera betänkligt medan revbenen framträder allt tydligare, liksom de indoktrinerade och politiskt förblindade, fordom så lojala kunderna, som i allt större numerär idag står med minst ena foten i graven. Kommer KF:s kassa att förslå för att garantera en plats i jaktlaget, i Amerika, på den europeiska kontinenten eller ens i ett byalag utanför Piteå? Efter hand som kassan sinar grinar de avrättade älgarna i Kaitumdalen allt elakare bakom ryggen. Få jaktlag torde vilja bli förknippade med tjuvjakt i nationalpark på skattebetalarnas bekostnad, med älgarna lämnade att ruttna på platsen, nödtorftig kamouflerade med torv och mossa och med ett politiskt blockerat rättsväsende.

Som vanligt ihoppratade framträder Wallenberg, för att sekondera Sundström genom att visa skenbart missnöje med Arlanda, för att få oss vanliga lättlurade människor att tro att lyxjaktklubben är missnöjd med att Anders Sundström vill flytta Brommas nedläggning en generation framåt i tiden, till en tid när det växer skog ur ändan, inte bara på älgarna i Kaitumdalen utan även på de flesta i jaktlaget.

Falun onsdagen den 13 april 2016

Mikael Styrman

.

En björntjänst?

.

Nationalsocialdemokratiska regeringar har länge haft för vana att utse någon, eller några, favoriter som de gynnar och vilka de återkommande har möten med. Då brukar det kallas för att de har överläggningar med ”näringslivet”.

P G Gyllenhammar var en sådan, Marcus Wallenberg en annan. I och för sig begripligt att det förekom en dialog mellan regeringen och Gyllenhammar mot bakgrund av hur stora Volvo var i Sverige. Men det var ju ändå inte synonymt med att ha överläggningar med ”näringslivet”. Sveriges små och medelstora företag existerade i en helt annan och bistrare verklighet än de stora företagen som bars på skattebetalarnas armar av regeringen.

Detta osunda system fick också många absurda, för att inte säga intill ren idioti gränsande och löjliga konsekvenser. Volvo byggde, i en värld i vilken alla andra tillämpade löpande bandsprincipen istället fabriker i vilka man försökte prata ihop motorerna under trevligt umgänge och under avslappnande former. Visst, alla skulle vilja jobba så, men det var sannolikt ett utslag av verklighetsflykt att försöka göra det medan konkurrenterna använde löpande band. Saab byggde, när varvet lades ned i Malmö, en ny bilfabrik i Malmö, trots att man bara lyckades sälja en bråkdel av de bilar man redan kunde tillverka i Trollhättan. Ekonomiska stolligheter, men några röster köpte det väl? Det är klart att sådana tokigheter ägnar sig inte fabrikanter åt utan gentjänster som sätter marknadsekonomin ur spel.

Vad Carl Bennet fått för utbyte för sin roll som ställföreträdande politisk rövslickare har jag inte fördjupat mig i, men jag skulle bli förvånad om det inte finns många nollor bakom siffran i den vågskålen.

Så här i eftersvallet till Swedbankstämman kan det finnas anledning att fundera på om miljardären Bennets brandtal till förmån för jaktkamraten Sundström i själva verket kanske var en björntjänst?

Falun torsdagen den 7 april 2016

Mikael Styrman

.

Nordeas skurkaffärer förvånar inte

.

För den som följt med vad som händer, bakom den tillrättalagda desinformationen i media, förvånar knappast Nordeas skurkaffärer i Panama med flera skatteparadis.

Jag minns hur tyst det blev i luren när jag ringde Nordea för att försöka flytta över våra affärer dit, när skurkarna i Handelsbanken sade upp vårt lån, för att göra det möjligt för den Nationalsocialdemokratiska maffian att tvinga vårt företag i konkurs och stjäla det.

Eller hur Östgötabankens slussenkontor inte lät oss öppna konton för att sätta in våra pengar, för att skydda oss mot den möjliga konkursen i Swedbank - i ungefär samma veva som Sundström och kompani manipulerade Swedbankkursen och shanghajade aktiepanten.

Fortfarande håller bankmaffian tätt. Den som står emot den svenska maffian får exempelvis ännu inte öppna ett vanligt bankkonto i SE-banken.

Att Nordea ägnar sig åt skurkaffärer förvånar knappast någon så länge man har den gränslöse ”Nalle” Wahlroos i ledningen, apropå att sila mygg och svälja kameler…

Ett större problem dock, som vi kommer att måsta förhålla oss till, är att vi bara har en handfull banker kvar, vilka gemensamt och i samförstånd byggt upp ett system som innebär att de förfogar över spararnas pengar gratis för sina maffiaaffärer och att maffian kontrollerar dem alla.

Det är känt sedan länge, att svenska banker är ett paradis för maffiapengar från hela världen. Att utse en oduglig skurk och trogen maffia-soldat som Sven-Erik Österberg till ordförande för finansinspektionen är sannolikt en garanti för att maffian sitter i orubbat bo i de svenska bankerna och att Anders Sundströms skumrask-affärer på sin höjd kommer att bli föremål för en skenutredning.

En liten lustifikation är att man inte kan se på Österbergs sida på Wikipedia att han sitter ordförande i finansinspektionen. Inför den förestående ”granskningen” av Swedbank är det kanske inte så konstigt att man vill tona ned den saken…

Falun torsdagen den 7 april 2016

Mikael Styrman

.

Personnummer-pajaserier

.

Vi har vuxit ur personnummer-systemet rapporterar tidningarna om. För den oinvigde förefaller det då rimligt att man anpassar personnummer-systemet så att det bibehåller sin grundidé och kan fortsätta att fungera. Det vill säga att det visar födelseår, -månad och -dag, med tilläggssiffror som skvallrar om var och vilket löpnummer under dagen barnet blev på sin födelseort, följt av en kontrollsiffra.

Den som sysslat med databaser vet, att det är lätt att bibehålla systemets fördelar genom att exempelvis lägga till två siffror på slutet. Alla som kunnat få personnummer enligt den gamla modellen får två nollor, lämpligen efter födelsedatum och före de nu fyra sista siffrorna. De kan också införas som exempelvis siffra fyra och fem. Förmodligen kan följden om man bygger om systemet bli, att alla får en ny kontrollsiffra på slutet. Men systemet fortsätter att fungera som tidigare. De gamla numren kan också fortsätta att fungera utan att behöva bytas ut. De gamla fortsätter att vara 10-siffriga medan de nya blir 12-siffriga.

Alla, eller nästan alla, som har datorprogram som hanterar personnummer kommer att behöva anpassa dem. Men det är en engångsåtgärd och sannolikt inte särskilt omfattande.

Ett alternativ kan vara att, så som förekommer i många andra sammanhang, lägga till två bokstäver före personnumret där SE naturligtvis betyder född i Sverige.

Man tar sig för pannan när man läser i tidningarna att Skatteverket valt att istället införa fejkade personnummer, med falska födelsedata. Visst, det är en praktisk, akut lösning, på ett problem som borde varit möjligt att förutse. Men det är också ett förstadium till kaos, till att göra personnumren lika intetsägande som registreringsskyltarna på bilar. Det är heller knappast någon fördel att tvingas ha dubbla system: ett med personnummer och ett med en nyckel som översätter dem till vad de verkligen ska vara.

Det verkar som om Skatteverket haft otur vid rekryteringen…

Falun torsdagen den 7 april 2016

Mikael Styrman

.

En gudfaders dödskamp

.

Den trogne läsaren har kunnat se att jag legat lågt ett tag med bloggandet. Jag har varit sysselsatt med olika konsekvenser som drabbar medborgarna i en nation under pågående sammanbrott. En nation som gått, och går, från åtminstone illusionen och ambitionen av ett folkhem, till något som kan liknas vid ”rädde sig den som kan”. Numera är som bekant inte bara pampar med politisk anknytning suveränt straffimmuna utan även stora mängder småbrottslingar, yrkesförbrytare, missbrukare, importerade gatubrottslingar med flera är också straffimmuna. Åtminstone för en betraktare som står utanför systemen verkar det inte bekomma rättsväsendets olika aktörer nämnvärt. De vidtar slentrianmässigt sina meningslösa åtgärder utan att deras meningslöshet nämnvärt verkar bekomma dem själva.

Jag har nästan hållit andan av spänning den senaste tiden när jag sett hur flera journalister och nyhetsorgan allt mer kommit att likna det de ska vara. En granskande tredje statsmakt - renhållningsorganet som tvingar de andra göra saker som de ska göras enligt våra gemensamma lagar och regler. Mycket av det jag skulle ha viljat framföra i fallet Anders Sundström har framförts av andra. Det verkar som om nästan alla slutligen kommit fram till att ”nu har du gått för långt din jävla skurk - nu ska du ut!”

De många mutkolvarna som sitter på sina piedestaler i det offentliga och institutionaliserade ägandet - eller icke-ägandet - har känt av vartåt det blåser. De har legat lågt för att undgå otrevligheter. Ångesten har varit så påtaglig att man nästan kunnat känna deras ångest genom TV- och datorskärmar. De vågade inte som brukligt försvara gudfadern Sundström för att de kände risken att få löpa gatlopp i media och riskera att få sina egna skumraskaffärer granskade. De vågade inte heller deklarera att de skulle gå emot Sundström. Hans totala hänsynslöshet är omvittnad och inget som man utsätter sig för i onödan. Följden blev den kökkenmödding vi just bevittnat. ”Låtsasägarna” låg lågt fram till en vecka innan stämman då man bytte fot för att det antogs vara för sent för Sundström att på sitt vanliga sätt förstöra deras liv.

Tyvärr gör det inte våra system maffia- och gangsterfria. Det innebär bara att det värsta avskrapet fick en blomsterkast och skamset fick lufsa ut bakvägen.

Vårt finmaskiga maffianät, i vilket alla har hållhakar på alla, har hittills förhindrat att man gör det enda riktiga: utreder Sundström och kompanis skumraskaffärer. Att man under rådande förhållanden inte gör det är ju inget annat än ett kvitto på att de som hittills överlevt vet vad som finns i bagaget och att deras karriärer inte klarar att det dras fram i ljuset. 

Sundström fick gå för att hans storhetsvansinne och skrupelfrihet blev en belastning och hotade alla andra. Ändå har vi knappt sett förnamnet i media av vad den ondskefulle maktgalne psykopaten och hans jaktkompisar ställt till med.

Nu återstår väl att se om Anders Sundström även denna gång visar sig vara en ”bank i banken” och kryper fram ur någon obskyr skrubb i källaren, som ordförande i någon styrelse som ingen någonsin har hört talas om, för att på så sätt hålla bankens personal i skräck, så att de inte skvallrar om skumraskaffärerna som Sundström och de andra jaktkamraterna ägnat sig åt med kundernas pengar.

Falun torsdagen den 7 april 2016

Mikael Styrman

.