.
Det pågår en debatt i våra media, i vilken välkända och i ämnet etablerade debattörer, även folkkära sådana, med ansvarsfullt och bekymrat anslag, debatterar varför vi fått en sådan formlig explosion i grov kriminalitet i landet under senare år. Vid en ytlig betraktelse är det en helt seriös debatt. En närmare granskning visar dock att den bara leder fram till de vanliga politiskt korrekta slutsatserna, de som inte pekar ut de ansvariga för eländet utan istället smeker dem medhårs. Allt beror enligt debatten på stora sociala skillnader.
De för nära nog alla andra människor uppenbara skälen väljer debattörerna - förmodligen helt medvetet - att ducka för, vilket gör debatten till en skendebatt.
Kriminaliteten som exploderat, och exploderar, i Sverige, är förmodligen en följd av att vi under lång tid, med en kraftig ökning under senare år, i stor utsträckning importerat människor som är grovt kriminella därför att de fostrats av kriminella föräldrar, om de har några, eller på gatan. De kommer i sin tur i hög grad att fostra grovt kriminella barn.
De söker sig till Sverige för att vi har ett dysfunktionellt polis- och rättsväsende, utvecklat och styrt av dysfunktionella politiker och som belönar ett grovt kriminellt leverne. Ett system som inte skickar ut några signaler vare sig till ungdomsbrottslingar eller livsstilskriminella om att deras livsstil inte accepteras. Tvärtom belönas de med symboliska straff och till och med stora rabatter på de symboliska straffen.
Den som däremot kommer minsta lilla på kant med staten, vare sig det sker genom eget förvållande, eller till följd av intriger och attacker från maffian, eller andra mindre organiserade men ändå grova brottslingar, döms och straffas oproportionerligt hårt.
Den som gång på gång ägnar sig åt grova våldsbrott, stölder från människor, inbrott i människors hem, drog- och rattfylla osv får fortsätta sitt värv nästan utan störningar från åklagare och domstolar.
Debattörerna hackar gärna på polisen. Ibland med rätta. Men ofta är det inte polisen som fallerar utan åklagare och domstolar som inte sköter sitt jobb. Förmodligen har de i sin tur fått instruktioner uppifrån om att inte sköta sitt jobb, dels för att spara pengar åt en stat i upplösning. Dels hänger det sannolikt även ihop med det nationalsocialdemokratiska traumat - behovet av att internationellt framstå som en humanitär stormakt. Dessa strävanden går inte hand i hand med mängder av grova brottslingar förvarade i fängelse. Därför får de grova brottslingarna hållas och fortsätta sitt värv i frihet istället.
Brottslingar runt om i världen reagerar på stimuli. När ett land skaffar sig ett rykte som säger att man får vara grovt kriminell i landet, att det lönar sig, söker sig kriminella till landet i fråga. Det är där vi är nu.
Även i väletablerade samhällslager missar debatten målet. I det fallet missar den helt. Grov kriminalitet, som i fallen Obol, LKAB, Längmanska Företagarfonden, Northland Resources, Vattenfall, Telia, Energimyndigheten och våra många kriminella poliser, åklagare och domare, finns det i de flesta fall ingen debatt alls om därför att såväl brott som brottslingar passerar igenom ett nät så grovmaskigt att det kan beskrivas som några på måfå uppställda pinnar som brottslingarna ifråga lätt kan undvika. Mer påminnande om storslalomportar än nät.
I dessa fall slipper våra skenbart bekymrade samhällsdebattörer sätta pannan i djupa veck eftersom brotten ofta inte uppmärksammas alls av vare sig media eller rättsmaskineri - snarare täcks de över och mörkläggs. Det är väl tur för de här ”seriösa debattörerna” eftersom det skulle vara mycket svårt att åberopa sociala orättvisor när den politiska nomenklaturan stjäl och ibland skickar oskyldiga i fängelse.
Falun måndagen den 25 februari 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar