.
Förr kunde vi le lite föraktfullt åt hur den amerikanska kulturen tog över och tryckte ut de ursprungliga kulturerna på platser runt om i världen där omfattande amerikansk verksamhet etablerades. Lokalbefolkningen tog efter den amerikanska kulturen på ett sätt som för oss utomstående betraktare såg oerhört fånigt ut. Själva ansåg vi oss immuna mot sådana intryck.
Det var inte bara Stilla Havsregionen och Asien som påverkades. Nästan alla delar av världen visade sig lika mottagliga. I Europa var Västtyskland mest drabbat. Inte så konstigt kanske. Tyskarna hade efter Andra Världskriget att välja på att bli sovjetiska eller amerikanska undersåtar. Mot den bakgrunden är det förstås inte konstigt att man blev en sorts reservamerikaner. Tyskarna uppfann till och med amerikanska namn på nya fenomen som inte fanns beskrivna vare sig i tyskan eller engelskan.
Undantagen i Europa var dels Storbritannien där man var alldeles för förnäma för att anamma någonting amerikanskt. Att tala engelska med amerikansk brytning var liktydigt med att idiotförklara sig själv i brittiska ögon. Det var dessutom svårt att undvika när våra TV-kanaler och biosalonger var helt övertagna av amerikanska produkter, utan att vi var särskilt medvetna om det. Ja, åtminstone var de flesta av oss ganska omedvetna om det.
Det andra undantaget i Europa var Frankrike där man vägrade i sten att ta till sig någonting som hade engelskspråkig härkomst. En kanske på något vis lite besläktad företeelse kan återfinnas i Finland, där man som regel lyckas hitta på ett eget finskt uttryck för att beskriva varje ny företeelse, medan vi i Sverige lätt anammar det amerikanska uttrycket.
På den transatlantiska sidan är mitt intryck att kanadensarna verkar betrakta amerikaner som ytliga och dryga.
Mycket har förstås påverkats av hur man behandlat språket i filmer och TV-serier. Medan vi i Sverige behöll originalspråket, och textade filmerna, dubbade man utländska filmer i de flesta Europeiska länder. Vi insåg naturligtvis att det skulle göra det lättare för oss att ta oss fram internationellt med utbredd god kunskap i framför allt engelska. Vi insåg kanske inte att det skulle göra oss till uttalade och okritiska reserv-amerikaner.
Men så blev det. Åtminstone svenskt TV-folk gör onekligen sitt bästa för att vara mer amerikaner än amerikanerna själva. Val i USA behandlas som vår nations viktigaste angelägenhet. Val i Sverige behandlas som en mindre viktig provinsiell angelägenhet. Ett undantag utspelar sig just nu. Kanske är det ett utfall av någon sorts kompensation när TV sänder stora valdebatter med alla partier, när det nyss varit val och återstår nästan fyra år till nästa. Kanske är det ett sätt att försöka påverka politiken som tar sig uttrycket av sådana skendebatter.
Konsekvensen blir att vi förvandlas till reserv-amerikaner. Men det kunde vara värre. Vi kunde ha blivit reserv-ryssar, sådana som bombar sönder Ukraina och stjäl djuren på djurparkerna, åtminstone de som inte genast ätes upp. Det kan på sikt förmodligen bli ännu värre. Vi tycks vara på väg att bli reserv-iranier, reserv-irakier och reserv-syrier. Skjutandet på gatorna närmar sig Mellanöstern-förhållanden utan att Sveriges styrande ser något samband mellan fenomenet och massimport av människor från Mellanöstern - utan att några krav ställs på dem som erbjuds en tillflyktsort i Sverige.
Arbetet med att förvandla Sverige till ett Reserv-Mellanöstern är visserligen på frammarsch, men befinner sig ännu i sin linda. Med tiden kommer det att bli mycket värre om inget görs åt den arabiska kulturimperialismen.
Men nu är det ännu den amerikanska kulturimperialismen som råder och förvandlar oss till reservamerikaner. Bättre amerikaner vill svenska styrande tro. Bleka kopior, ser nog alla andra. Tänk bara på exemplen orsakade av Disneyfieringen på djurparksområdet vilka lett till att djurvårdarna tror att vargarna är deras kompisar, att krokodiler är ofarliga, att pytonormar är Kaa i Disney’s filmatisering av Kiplings Djungelboken eller Sir Väs i Disney’s version av Robin Hood. Chimpanserna i Furuvik torde analogt med detta betraktas som Djungelbokens Kung Louie. Nu gör nämligen våra svenska reserv-amerikaner ett försök att även härma Steven Spielbergs Jurassic Park. Ännu är det bara en blek kopia. Jurassic Park leder ännu, men Furuvik kämpar på. Jurassic Park är amerikansk fiktion och Furuvik svensk verklighet. Givet vad som tycks utspela sig i Furuvik kanske man borde byta namn på parken till ”Jurassic Park Sweden”? Eller är det för ambitiöst?
Jag kommer åtminstone att bli svårt överraskad om inte orsaken till haveriet i Furuvik åter kan spåras till Disneyfieringens verkningar.
Falun fredagen den 16 december 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar