Lite mer om 9/11 mm

.

Svar på inkommen kommentar till inlägget ”Tänt är bränt”:

Building 7

Vad man gjorde med Building 7 vid World Trade Center för att även den skulle rasa den 11 september 2001 vet jag av naturliga skäl inte. Men det mesta talar nog för att även den fick hjälp att rasa - amerikansk hjälp.

Nu är jag inte alldeles påläst i ämnet. Min minnesbild är att Building 7 rasade lite senare än de övriga. Den, enligt min uppfattning, troligaste förklaringen till detta var att man nog misslyckades med tändningen. Sannolikt var avsikten att den skulle rasa samtidigt med något av tvillingtornen, men att det sket sig, så den blev lite försenad.

World Trade Centers tillkomst

Jag tror säkert att narrativet på 1960-talet var att skraporna skulle överleva att ett flygplan flyger in i dem. Annars skulle man nog inte fått bygga dem?? Men det är inte samma sak som att de trettio år senare verkligen skulle klara det.

Det är ganska lätt att räkna ut vilken situation som rådde när skraporna skulle byggas, på 1960-talet. Ett sådant spektakulärt bygge blir inte bara en utomordentligt viktig sak för staden New York utan även för delstaten New York och hela den amerikanska nationen.

Om någon skulle vilja stoppa, eller ens påverka projektet, exempelvis för att det fanns tvivel om huruvida skraporna skulle klara av att ett flygplan flyger in i dem, skulle det krävas väldigt mycket av den eller de personerna. Det skulle vara en typisk karriärstoppare. Professionellt självmord med andra ord.

Följden blir att myndigheterna och politiken, ställda inför frågeställningen, räknar baklänges tills man hittar en beräkningsmodell som resulterar i att husen står kvar efter att någon flugit in i dem. Det resulterar i att man utesluter påflygningar på låg höjd vilka innebär att branden, som förväntas bli följden av en påflygning, inträffar i en punkt, på en höjd, på vilken den bärande konstruktionen håller uppe en mycket stor del av skrapans tyngd.

Istället väljer man att räkna på en påflygning högre upp, där påfrestningen på konstruktionen är mindre. Det är mer sannolikt och lätt att motivera användning av metoden när alla vill att bygget ska kunna genomföras.

Säkert har man använt asbest, det är ju känt. Men det innebär inte att man använt så mycket asbest som krävs för att göra byggnaden säker mot brand orsakad av en påflygning av ett stort fulltankat flygplan. Så mycket asbest finns nog inte. Även om man har använt mycket asbest har det varit för att hindra att mindre lokala bränder allt för lätt sprider sig från kontor till kontor eller bostad till bostad.

Asbesten hindrar kanske de bärande stålbalkarna från att bli sotiga när någon glömmer kaffebryggaren på. Men asbesten hindrar inte de bärande stålbalkarna och armeringen i betongen från att mjukna när någon flyger in ett stort fulltankat flygplan i huset.

Eftersom man ville genomföra projektet, och pressen var stor på alla inblandade experter, räknade man, som redan sagts, sannolikt baklänges tills man hittade typfall som fungerade. Exempelvis studerade man ingående vad som händer när ett flygplan på väg in för landning, således med ganska tomma tankar, träffar huset med ena vingen. Vad som blir följden om ett flygplan startar i New York med fulla tankar och flyger in i huset behövde man sannolikt inte räkna på. Under konstruktionsfasen och bygglovsprocessen är alla inblandade eniga om att det typfallet är så osannolikt och att man kan skydda sig mot det genom krav på särskilda flygrutter efter start som gör att man inte kommer i närheten av byggnaden. Sådana krav brukar vara försedda med ”RH-garanti”. Det vill säga att när man kommit ut från stadsbyggnadskontoret med bygglovet i handen och har gått Runt Hörnet kan man strunta i alla sådana krav. Förmodligen har medvetandet om att man skulle kunna bli utsatt för terroristattacker på den tiden varit mycket lågt.

När skraporna konstruerades och byggdes på 1960- och 1970-talen var flygtrafiken inte tillnärmelsevis så omfattande som trettio år senare. Framför allt blev flygplanen med tiden så mycket större, med så mycket mer bränsle, än de var när bygget gick av stapeln.

Det var ju säkert ingen konst att visa att husen skulle klara att ett flygplan, av en på 1960-talet vanlig typ, skulle flyga in i huset, med nästan tomma tankar, under inflygning till någon av New Yorks flygplatser. Det är något helt annat att visa att huset klarar att ett nästan fulltankat plan av en typ som var vanlig trettio år senare flyger in i huset. 

Värmeutvecklingen från flygbränslet, husets inredning och annat brännbart blir så stor och så omedelbar att min rubrik i den förra bloggen om detta stämmer: Tänt är bränt!

Det är nämligen vad som händer när man flyger in ett ganska fulltankat plan på ganska låg höjd i en hög skyskrapa. Det är numera bevisat. Det bevisades den 11 september 2001. Men det är bara halva frågan.

De flygplanstyper som var vanliga när WTC byggdes bar 10.000 - 20.000 liter bränsle. De typer som var vanliga vid tiden för attentatet mot WTC bar 40.000 - 200.000 liter bränsle. Vad det betyder för WTC:s förmåga att klara av att ett tankat flygplan flyger in i byggnaden torde vara uppenbart. Det är nog också den omständigheten som fick styra den fortsatta händelseutvecklingen med mer eller mindre hemliga tortyrcenter runt om i världen och bombande av Afghanistan tillbaka till stenåldern. Budskapet från USA till resten av världen var och är: 

- Gör inte som vi gör - gör som vi säger!

USA vill inte forska i vem som egentligen rev WTC med hjälp av kreativa metoder. Men man vill inte heller att de ska få efterföljare. Efterspelet till 9/11 avhåller möjligen en del barfotakrigare från att inspireras av händelsen. Men hjälper de insatserna verkligen mot felinvesterade ägare till skyskrapor?

Sedan finns det ytterligare en komplikation att ta höjd för. Lutande och labila skyskrapor finns lite här och var i världen. Byggandet av sådana är tydligt präglat av mänskligt storhetsvansinne. En del av dem kräver löpande stabiliseringsåtgärder. Andra har inte kunnat byggas färdigt. Fler kommer att visa sig vara byggda ”på lösan sand”. Så småningom upptäcker exploatörer och ägare till byggnader, lokaler och bostäder att det inte är vare sig okomplicerat eller billigt att riva skyskrapor i extremt tätt befolkade områden. Tricket med 9/11 lär inte vara så lockande att upprepa. Så småningom kommer försäkringsgivare sannolikt att finna sig ha anledning att revidera sin syn på riskerna med att försäkra skyskrapor, vare sig de är synligt ”på sniskan” eller ej. Kanske leder det till en mer dystopisk ”Bladerunner-utveckling” i världens stora städer - vare sig de är byggda på ”The ring of fire” eller ej?

 

Attentatets orsaker

Den andra halvan är varför det över huvud taget ägde rum. Det finns ett otal olika förslag till förklaring. Själv tror jag att det räcker med två delförklaringar. Den ena är scenariot som verkligen utspelade sig med flygplanen och den andra är den bakomliggande orsaken.

Min egen uppfattning är att filmen ”Skyskrapan brinner” som jag nämnt här på bloggen kommer väldigt nära. Filmen har möjligen fungerat som katalysator. Men verkligheten såg förstås lite annorlunda ut.

Det är mycket troligt att ödestroende fundamentalistiska fanatiker användes för attentaten, så som vi har fått oss berättat. Sådana går det tretton på dussinet i muslimska delar av världen. Men de, eller i vart fall de flesta av dem, har inte vetat att de även var nyttiga idioter. 

Den något misslyckade sprängningen av Building 7 är i sammanhanget ett ganska påtagligt indicium.

Den verkliga orsaken till att attentatet kunde äga rum var - enligt min uppfattning - att det - precis som i den nämnda filmen - fanns brister i byggnadernas konstruktion, innebärande att risken för att skraporna skulle rasa ihop av egen kraft var påtaglig - utan flygplan - förmodligen mer trolig än något alternativt scenario. Endast tidsfaktorn var okänd.

Antagandet bygger på tesen att byggnaderna var felkonstruerade eller felaktigt utförda, på ett sätt som inte var lätt att åtgärda. Sådant händer av och till. Det finns flera exempel på felkonstruerade nya skyskrapor som eventuellt måste rivas. I något fall har man gjort förstärkande punktinsatser, vilket nog oftast bara köper tid. Förr eller senare kommer de ned om grundläggande nödvändiga kriterier inte är uppfyllda.

Om World Trade Center var så felbyggt att det skulle behöva rivas skulle det det vara en extremt svår och kostsam historia att åtgärda. Utan tvekan resulterande i en makalös konkurs. Minst lika viktigt skulle slaget mot den amerikanska självbilden vara. Så viktigt att det kan ha varit den avgörande faktorn för den fortsatta händelseutvecklingen.

En annan faktor att beakta är naturligtvis att även om man lyckats hålla nere, eller valt att hålla nere, mängden människor vilka fanns i tvillingtornen vid tiden för attentaten, offrades ca 2.300 amerikaner för att hålla de politiska hjulen och det militärindustriella komplexet välsmort. Utan offer ingen motivation, ingen krigsbudget och inget stöd för kriget från skattebetalarna.

Det amerikanska synsättet och dess orsaker

USA:s ekonomi återhämtade sig aldrig av egen kraft efter Den Stora Depressionen på 1930-talet. Inte förrän Andra Världskrigets rustning kom igång på allvar tog sig USA upp ur depressionen.

Andra Världskriget tog slut 1945, för alla andra - dock inte för USA. Efter kriget avrustade man bara delvis och antog istället rollen av världspolis som hanterade sin arbetslöshet och sina sociala spänningar genom att förlänga världskriget, men nu som väpnat krigsstillestånd. Erfarenheterna från kriget och den nödvändiga fienden resulterade i att efter kriget bytte fienden skepnad från Nazi-Tyskland till Sovjetunionen. Övriga länder betalar för beskydd genom att acceptera att dollarn används som reservvaluta av alla andra och att USA i utbyte mot beskydd tillåts underlåta att reglera sina skulder eller mängden dollar.

När Sovjetunionen konkade på 1990-talet ställdes USA utan fiende. Inga bra situation för den som övergått till permanent krigsekonomi, vare sig det råder krig eller fred. ”Attentatet” mot World Trade Center blev lösningen på problemet. Flera småländer piskades med hjälp av det fram att leka krig i Afghanistan. Det var nödvändigt. Inte för att klara sig i Afghanistan som man tidigare själva utrustat, när man tillsammans knäckte Sovjetunionen. Det var nödvändigt för att motivera kriget och dölja de bakomliggande orsakerna.

Låtsasjakten på Usama Bin Laden

Så småningom antingen ledsnade man på låtsasjakten på Bin Laden eller så greps han därför att man av naturliga skäl inte kunde tala om för alla egna att det var på låtsas. Man ansåg sig dock inte kunna ta risken att gripa Usama Bin Laden och ställa honom inför rätta, för då skulle han ju kunna bli intervjuad av media och börja berätta om apspelet bakom kulisserna, orsakerna till 9/11 mm. Så man sköt ihjäl hans medarbetare i Abbottabad och slängde ut honom över havet från en helikopter istället. Åtminstone är det den officiella berättelsen. Så gör ju bara skurkar som har något allvarligt att dölja.

Sedan låtsades USA ännu ett tag kämpa för afghanska kvinnors lika värde, rätt att gå i skola, slippa burka, bygga nya broar och skolor mm, tills man så småningom helt sonika lämnade alla grejor där under tumultartade former och åkte hem.

Ny situation kräver nya fiender

Nu tar USA ett nytt varv på veven. Det militärindustriella komplexet underskattade Europas rädsla för ryssarna och de sovjet-korrupta ukrainarnas duglighet. Man underskattade också den ryska korruptionen som visade sig ha profiterat på den en gång så stora krigsmaskinen att det av nya grejor nästan bara fanns lite demo-exemplar kvar. Resten hade Putin och hans tjuvaktiga kompisar stulit. Ja, inte bara de. Ryssland tycks ju vara korrupt från topp till tå. Nästan alla stjäl med samma glada humör.

Ukraina-kriget sket sig dock för det militärindustriella amerikanska komplexet. Man överskattade Ryssland, underskattade Ukraina och underskattade Europas rädsla för Ryssland, så nu står man utan fiende igen. Det är inte bra att stå utan fiende för ett land som har överstor armé med baser på - om jag nu minns rätt - cirka 180 platser ute i världen. Antigen skaffar man sig en ny fiende eller så ser man fram emot stora sociala påfrestningar och mycket inhemsk oro, när alla de tungt beväpnade och vapenutbildade ska tas hem och kastas ut på gatan, som USA brukar göra när man inte behöver dem längre.

Det är den troligaste anledningen till att man nu samlar ihop grejorna i Europa och drar österut för att mucka gräl med Kina istället. Bedömningen är sannolikt att även Kina behöver en yttre fiende att tygla sin befolkning med. Läge för en win-win-situation. Europa lämnas att själva ta hand om vad som återstår av Ryssland.

Falun onsdagen den 10 december 2025

Mikael Styrman

.