onsdag 26 december 2007

Turistentreprenör - eller vad?

.

Den sista tiden före jul körde nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper i vanlig ordning en propagandakampanj mot Ekfors och mig. I år var temat för kampanjen att ”turistentreprenörerna” i nedre Tornedalen riskerar drabbas av att de potentiella tyska turisterna kan komma att tro att befolkningen i Tornedalen är nazister och därför utebli. Kampanjen är snubblande nära det verkliga problemet samtidigt som den förtiger det.

Att veta är inte att tro
Det verkliga problemet är nog att tyskarna, med sin historiska erfarenhet av nazismen, har genomskådat att problemet i Tornedalen faktiskt är att en stor del av befolkningen är nazister och att en process snarlik den som skedde i Tyskland på 1930-talet pågår i Tornedalen och Sverige. Parallellerna är många; myndigheternas politisering; politikers straffrihet; partiet viktigare än staten, för att bara nämna några exempel. Det är lätt att förstå att tyskarna som fått lida mycket för sitt aktiva och/eller passiva stöd åt nazismen kan finna det olustigt att turista i ett område där en så tydlig nazifiering pågår.

Hur är det med entreprenörskapet?
Jag ska inte nu uppehålla mig mer vid politiseringen av samhället i allmänhet och staten i synnerhet. Låt mig istället berätta lite om vilken typ av ”turistentreprenörer” som det politiserade samhället givit oss. Eftersom de används som slagträ mot mig är det ofrånkomligt att förutsättningarna för deras företagande måste belysas.

De turistentreprenörer som just nu intrigerar mot mig är i huvudsak tre grupperingar i nära samarbete. En i Haparanda kommun, två i Övertorneå, varav en mer synligt aktiv och den andra vanligtvis i det fördolda.

Utan samhällsnytta
Deras affärsidé är att mjölka den nationalsocialdemokratiska enfalden och odugligheten; att ständigt finnas till hands för att starta upp och driva helt bidragsberoende låtsasföretag en kortare tid under förbrukande av avsevärda skattemedel utan att skapa några samhällsnyttiga värden.

Till dessa politikens gunstlingars meritförteckning får blanda annat räknas:

Bidragssågverk
Uppbyggnad av ett för sin överlevnad helt bidragsberoende sågverk. Såglinjen, vars konstruktion endast lämpade sig för klentimmersågning användes till grovtimmersågning med avsevärda förluster som följd. Förlusterna kompenserades med riktade bidrag. En hyvlare utbildades till sågare för att nästa år utbildas till hyvlare igen osv. Sågens uppbyggnad kom att likna en rallybana för traktorer. Mellan varje steg i produktionen fick varan stannas upp och bäras ett halvt varv runt sågområdet med traktor. Varför? Jo, för att sågägaren ägde traktorbolaget separat. Därför kom det som var dåligt för sågen och den långivande banken att samtidigt vara bra för sågägaren.

Dödfödd limfogfabrik
Innan sågverkets konkurs med 60 (?) miljoner i skulder hann man även med ett annat storstilat bidragsprojekt. En limfogfabrik uppfördes i Övertorneå. Istället för att uppföra den intill sågverket byggdes den flera kilometer bort. Detta trots att allt logistiskt kunnande lär oss att när vi väl lagt oss till med kostnader för utlastning från lager till bil och lossning från bil till lager/fabrik – då spelar det mindre roll hur långt virket åker på bilen. Att sedan limfogfabriken inte planerades för hög produktivitet utan stort antal sysselsatta; att den nödvändiga råvaran inte fanns att få här och att hela projektet därför var dödfött är naturligtvis petitesser som man inte behöver bry sig om när sosseriet ska måla framgångens färggranna Potemkinkulisser på väggarna med våra skattemedel.

Kommunen köper alla biljetter
Uppbyggnad av ett av politikens allmosor helt beroende bussåkeri. I Övertorneå köper nationalsocialdemokratiska partipampar sina röster genom att låta övriga väljare subventionera den hyllade gratisbussen, skräddarsydd för att gynna s-väljare. Bussåkeriets affärsidé är att det inte behöver sälja några biljetter när kommunen köper alla biljetter.

Kommunens ögonsten till skänks
Haparanda kommun gav bort Kukkolaforsens Turistanläggning i det närmaste gratis. Bakgrunden är att pappa superentreprenören företrätt den lokala centern i fullmäktige. Farbrodern, före detta superentreprenör, har på motsvarande sätt företrätt moderaterna i fullmäktige, landstingsfullmäktige och länsstyrelsens styrelse. I själva verket har de hela tiden företrätt sosseriet och därför belönats olika väl synligt. Till de mer synliga sätten hörde väl när landstinget under många år höll moderaten med tjänstebil (privatbil) och när brorsan, centerpartisten, fick hemkommunens Kukkolaforsanläggning i det närmaste till skänks. Till de mer osynliga hör att sosseriet saboterade polisutredningen när en av de nuvarande turistentreprenörerna brände ned vår släktgård på holmen Toivolansaari. Polisen gjorde en utmärkt insats när gården brann. När spåren ledde till den i lokala och regionala media ständigt hyllade superentreprenören havererade polisutredningen. Tack vare ett tidigare avgörande i HD lyckades vi styrka skadeståndsansvaret men det myglande brödraskapets inflytande över den kinesiska folkdomstolen gjorde skadeståndsprocessen till ett hån mot rättssäkerheten.

Fel attityd hos entreprenörerna
Om de tyska turisterna flyr Tornedalen får det i stor utsträckning tillskrivas andra faktorer än mina skyltar. Jag har själv deltagit i diskussioner med dessa entreprenörer och kan därför redogöra för hur diskussionerna förts bakom kulisserna. Vid ett tillfälle yttrade till exempel en av de som före jul angrep mig i press och TV i samband med att ett researrangemang diskuterades: ”sedan behöver de få något att äta. Det gör detsamma vad, bara de får något att stoppa i krävan.” Jag menar, att resonerar man så behöver man inte vara förvånad om kunderna inte kommer tillbaka. Själv har jag lärt mig att det är precis tvärtom. Om maten är bra eller inte, är helt avgörande för om kunderna kommer tillbaka eller rekommenderar arrangemanget. Däremot torde det sakna betydelse för bidragsflödet. När bidragsflödet blir huvudsaken och turistarrangemanget blir en bisak så återverkar det på arrangemangens kvalitet.

Sålt utan att kunna leverera
En annan betydelsefull omständighet torde vara att man flera gånger sålt arrangemang som man sedan inte förmått leverera. Att det blivit så beror i vart fall delvis på klimatförändringarna och har säkert inte varit så lätt, eller ens möjligt, att till alla delar förutse. Icke desto mindre kommer det att påverka reseföretagens vilja att satsa på en arrangör som sällan kan leverera det han lovar. Några exempel är när man sålt vinter med sträng kyla och turister kommit hit till antingen barmark eller snöskoterkörning i duggregn. Inte så lätt att veta men inte heller Mikael Styrmans och Ekfors fel. Ett annat exempel är så kallat dubbelt nyårsfirande på Torneälvens is. Inte heller lätt att veta i förväg att turisterna sedan måste utrustas med grodmansdräkt eftersom isen inte lagt sig på älven men knappast heller mitt fel.

Liknande saker har man råkat ut för på fler ställen. Förra året fick world cup tävlingar i slalom ställas in för att det inte fanns snö i alperna. De flyttades istället till finska Levi. I Levi drog man på och marknadsförde sig som det snösäkra alternativet, onödigt riskabelt tyckte många redan då. I år fick Levi ställa in för att det inte fanns snö och tävlingarna flyttades till alperna. Därmed blev Levi istället med pukor och trumpeter känt som det icke snösäkra alternativet.

Alltid rekryteringsstöd
Det är allmänt bekant att framför allt den ena av entreprenörerna efter ideligt ifyllande av arbetsförmedlingschefen ständigt fick nya lönebidragsanställda chaufförer och ombyggnationerna av de egna lokalerna garanterades högsta bidrag. Samma mönster följdes alltid. De nyanställda chaufförerna var mäkta populära. När rekryteringsstödet upphört var de inte vatten värda. De tråkades då att säga upp sig varefter en ny anställd anlände med nytt rekryteringsstöd.

Konkurrenter trakasseras
Ett annat adelsmärke är systematiskt anmälande av konkurrenterna till länstrafiken, varvid konkurrenterna tvingats erlägga kontrakterade skadestånd, för att inte ha nyttjat bussar som fyllde länstrafikens krav. Samtidigt fyllde ofta inte heller de egna bussarna länstrafikens krav men några skadestånd behövde man sällan, kanske aldrig, betala.

Omfattande export
Ideligt basunerande på byn om hur man aldrig själv fått några bidrag och om hur viktigt det är att betala sina skatter. Samtidigt pågår en omfattande och systematisk handel med begagnade bussar som säljs till Ryssland. Handel som aldrig ger några vinster men ändå expanderar.

Underbordshandel
Frekvent köpande av bussar m.m. till specialvillkor från konkursbon handlagda av en advokat på den tornedalska nationalsocialdemokratins husadvokatbyrå.

Beställningstrafik – en familjär angelägenhet
Beställningstrafik, med en enda passagerare dagarna i ända, en anförvant med syfte att åka fram och tillbaka och utgöra den debiteringsgrundande ”beställningstrafiken”.

Skulle lura Ekfors
När Hälsan Centrum blivit Wildmarken kom anläggningen, i linje med vad som tidigare åstadkommits med den, av Sven Kostenius och andra, på fallrepet. Då skulle de två superentreprenörerna överta den gratis. Man beslutade sig för att erbjuda ett offentligt ackord om 25%. I förberedelserna ingick att betala alla lokala leverantörer utom Ekfors – populärt hos sosseriet men säkert något man ångrat numera.

Tillsammans låtsades de genomföra en seriös företagsrekonstruktion men inget riskvilligt kapital sköts till och så småningom sökte anläggningen sig i konkurs.

Mygelcentralen organiserar
Ackordscentralen i Norrland, Mygelcentralen som jag döpt om dem till, inbjöds att tjäna några hundratusen på bedrägeriet och samtidigt hjälpa till att rädda någon miljon åt den största av alla stora bidragsföretagare, som hade pengar att fordra. Senare kom mygelcentralen med anledning av att detta upplägg misslyckades att bli sosseriets tvångsförvaltare av Ekfors. Genom tvångsförvaltaruppdraget stal mygelcentralen 750.000 kr av Ekfors med hjälp av sosseriet och utan att ha utfört en enda förvaltningsåtgärd.

Vandaliserade stängsel med traktor – kusinen utreder
Våra lokala raiders in spe, turistentreprenörerna, gav sig då på stängslet till vår industrifastighet som de delvis körde sönder med traktor. ”Rallytraktorägaren” körde och vår granne bussentreprenören pekade och sade sig ”ta på sig hela ansvaret”. Saken polisanmäldes. Som förhållandena är, eller i bästa fall var, vid polisen i Övertorneå och Norrbotten, fick alltihop utredas av bussentreprenörens kusin, den politiske polisen Murvelberg. Behöver jag nämna att utredningen lades ned?

Pigg på att anmäla andra
Senare blev vi polisanmäld av bussentreprenören för att ha fått hans industrigolv att spricka när vi använde tjälspett för att göra ett stolpförråd hundratalet meter från hans fastighet. Han trodde däremot inte att hans fastighet hade skadats av att han låtit lägga svart asfalt ända fram till husväggen med användande av stora vibratorvältar… Han anmälde oss för att, som han tyckte, olagligt lagra impregnerade stolpar (obefogat naturligtvis) och att det störde hans hyresgäst. Däremot tycktes det inte störa honom att han hyrde ut sitt kontor till bostad på ett industriområde.

100 miljoners hotell gratis
Övertorneå kommun lade på slutet av 1980-talet ned ca 100 miljoner kr, omräknat till dagens penningvärde, på att bygga ett hotell. Helt nyligt i princip skänkte man bort hotellet till de två turistentreprenörerna (för ca en miljon).

Om man tar i beaktande vad jag ovan berättat framtonar en bild av några företagare specialiserade på, att utan att tillföra någonting av värde för folkhushållet, mjölka sosseriet på skattemedel. Företagare som åtnjuter sosseriets beskydd och för vilka därför inga regler gäller. Av detta har de, som mången bidragstagande företagare, blivit så fördärvade att de fått för sig, att alla i deras omgivning är till för att mata dem med sked. De behöver bara åka omkring och slå sig på bröstet och kalla sig för entreprenörer.

Svart katt – vit katt
De kallar sig gärna entreprenörer. Låt gå för det då, om det som Dadan och de andra i den Serbiska filmen ”Svart katt – vit katt” utövar är entreprenörskap.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Med sådana turistentreprenörer kan vi lika gärna stå vid kommungränsen och dela ut tusenlappar åt alla turister som korsar kommungränsen – det skulle göra mer nytta.

Tugga maten själv
Men snälla turistentreprenör, har du ingen heder i kroppen när du springer och grinar i press och TV, på sosseriets uppdrag? Du skäller på oss och utmålar dig själv som motarbetad och misshandlad, fast ni är så gynnade på allt sätt.

- Om nu vi andra och samhället matar er med sked, nog måste ni väl ändå tugga maten själva?

.

2 kommentarer:

isse sa...

När jag nu läst hur bra Övertorneå tar hand om sina företagare så kan jag absolut inte förstå hur ni i dagarna rankats som kommunen med det sämsta företagsklimatet i länet och nästan sämsta i hela landet....??? hehe

Anonym sa...

Hallo Ni stridstuppar, stanna upp nu med era påhopp! Som en mer eller mindre utomstående men ändå mitt i är det oförståeligt att vuxna män håller på med denna maktkamp!!Utan att ta ställning för en eller den andra så känner jag på mej att ni söker med ljus och lykta efter vilka fel den andra evt. har gjort eller gör.
Har nån av Er nånsin träffad på en felfri människa???
Tar plats runt "runda bordet" och dikutera på ett respektfullt sätt och tänk framåt.Denna virrvarr kan ni ändå inte klara upp mera. Låt den ligga bakom er, sätt punkt och ta tjuren i hornet och utgår från situationen så som den NU är!!!
Uppför er som mogna vuxna män!
Glöm inte att alla ha rätten till att ha en egen åsikt!
Glöm inte att alla har skyldigheten att respektera den andras åsikt, fast hur galen den må vara i dina ögon!
Glöm inte att inte alla måste dela din åsikt!
Glöm inte att försöka att förstå den andras åsikt!!
Glöm inte att var och en har ett "pratorgan" (munnen)som finns för att man pratar och diskuterar!
Använd den!!Ring, träffas och pratar som sjutton med varandra!!!Men välmärkt, respektfull, inga fula ord o s v.
Glöm inte att var och en bör kunna kompromissa!
Den nuvarande situationen är ohållbar! Sätt punkt för engång för alla!!Ni kommer på detta stridfulla sätt aldrig på en grön kvist!
Försök och Ni kommer att vara nöjda att ha löst detta problem!
Livet är alltför kort för att ödsla energi på sånt!!
Min ledsagare är: Döm aldrig nån annan förren du kunde bevisa att du gör det bättre i samma situation!!
Lycka till