Börja om från början.

.

Det är dags för Haparanda att bli något annat än ett uppsamlingsställe för politiker som exploaterar avundsjuka och missunnsamhet.

Före jul satte jag upp några anslag som påminde om den misshushållning av allmänna medel som pågår i Haparanda och även om några grova mutbrott.

Till skillnad från de många anslag, säkerligen utan tillstånd, som finns på andra platser i närheten valde jag skyltarnas placering noggrant, varför det inte fanns några trafiksäkerhetsinvändningar mot dem.

Det här fick visst den lokala nomenklaturan att hamna i vilt sken, för det tog inte länge innan de politiska åsiktspoliserna från Vägverket kom och stal våra skyltar. Således även de som inte ens var i närheten av Vägverkets områden eller vägar.

Man har utan tvekan dragit på munnen åt detta, man och man emellan. Hur kunde de frågorna vara så känsliga? Och vad trodde man sig uppnå med denna brandkårsutryckning?

Ja, det har nog varit en jobbig julhelg för Haparandas korrumperade pampar. Och inte utan viss rätt. För grova korruptionsbrott har de gjort och den byken ska tvättas offentligt. Det måste göras, av den enkla anledningen att det korrumperade sossestyret i Haparanda inte kan avvecklas utan att det finns något bättre att rösta på.

Det som massmedia finkänsligt kallar för ”Bucht-effekten” är ju inte någon Bucht-effekt. Snarare rör det sig om en mutkolvseffekt. Människor röstar inte på politiker som är dokumenterade odriftiga ordbajsare och kända mutkolvar och femtekolonnare - politiker som sitter på möten och propagerar för ”samarbetspolitik” därför att sosseriet har köpt dem med personliga förmåner. Det genomskådar folk och då kan de lika gärna rösta på något annat. I Haparanda blir det, tyvärr – sosseriet.

I åtminstone tre decennier har de borgerliga alternativen infiltrerats och urgröpts av dessa mutkolvar. Det är nu lämpligt, tre år efter att sosseriet klappade ihop på riksnivå, att även dessa kollaboratörer tar sin Mats ur skolan och släpper fram hederligt och driftigt folk, som på allvar kan utmana sosseriet utan att bara vara lismande låtsaspolitiker, som väntar på att bli matade av sosseriet. Matade med olika kommunala eller andra offentliga tillgångar, skräddarsydda tjänster och förmåner m.m.

Sosseriet har tackat för sig på riksnivå. Nu är det dags för Er att tänka på sortin Lars, Svante och Per-Arne och andra som i inte obetydlig mån känner sig träffade av beskrivningen ovan. Det är inte möjligt att återupprätta förtroendet hos väljarna med Er kvar. Haparandas borgerliga väljare vet inte ens hur demokrati fungerar, för det är så länge sedan det fanns en fungerande, omutad, opposition eller ett verkligt alternativ till sosseriet att rösta på.

Sanningen letar sig alltid fram. Ibland tar det lite tid. Hinder läggs ut i vägen som den måste forcera. Sanningens väg blir krokig ibland, men den letar sig alltid fram.

Övertorneå den 26 december 2009

Mikael Styrman

.