.
I Luleå pågår en diskussion, bland annat i media, om vad man ska göra med det gamla tidningshuset som tidigare Norrbottens-Kuriren under lång tid huserade i. Varför inte ta fasta på något mycket anmärkningsvärt och unikt som utmärkt Luleå i dess relativt moderna historia och även har en tydlig koppling till den tidning som så länge producerades i huset?
Natten mot den 3 mars 1940 förstördes huset som den kommunistiska tidningen Norrskensflamman producerades i. Fem personer, varav två barn, omkom i den brand som blev följden av bombattentatet. Attentatet som var ett övergrepp mot demokratin och yttrandefriheten är viktigt att inte glömma bort. Det visar på ett skoningslöst tydligt sätt vad som blir följden när press och media upphör att vara den granskande tredje statsmakten för att istället bli de korrumperande krafternas och den organiserade brottslighetens vapendragare. Det finns förmodligen inget känt rättsfall som tydligare visar på detta och skälen härför är flera.
Medverkande i attentatet var tre fänrikar, Borgström, Krendel och Nordström, en värnpliktig, Palmqvist och en kapten, Uno Svanbom. Men framför allt deltog journalisten vid Norrbottens-Kuriren, Gunnar Hedenström och Luleås Stadsfiskal, Ebbe Hallberg. Representanter för de första och tredje statsmakterna ute gemensamt på nätterna och spränger, mördar och bränner! Kan vådan av korruption bli tydligare?
Tack vare att Sverige då, likt dagens Italien, hade flera poliskårer kunde brottet klaras upp av statspolisen. Tyvärr var den politiska vänskapskorruptionen redan då så utbredd att exempelvis ingen dömdes för mordbrand och flera av de som blev dömda för andra brott benådades 1944 av samlingsregeringen.
Det här är ett mycket viktigt stycke svensk sentida historia som är kopplat till Norrbottens-Kuriren och till Luleå på fler sätt än genom Kurirens journalists deltagande. Generalrepetitionen inför attentatet utfördes exempelvis i Norrbottens-Kurirens tryckeri, vilket möjligen indikerar att Kurirens inblandning var mer betydelsefull än vad Hedenströms deltagande visar. Sådan här kultur biter gärna sig fast i tapeterna i en organisation och kan vara svår att bli av med. Dagens Kurirs beredvillighet att stå till tjänst när kriminella element i den offentliga förvaltningen vill sprida propaganda kan därför mycket väl ha historiska förklaringar.
Kurirenhuset bör därför bevaras till eftervärlden som ett Svenskt Stasimuseum för att påminna såväl vår samtid som våra efterlevande och kommande generationer om vad som händer när hedern får ge plats för korruption och kriminalitet inom den tredje statsmakten men även inom rättsväsendet.
Även andra besläktade rättsfall kan lämpligen ges plats för permanenta utställningar. Nämnas kan IB-affären, Geijeraffären, Haijbyaffären, Vojakkalamålet, Enbomaffären, Tomas Quick-skandalen och övergreppen mot Lennart Ransnäs och Medanalys samt rättsövergreppen i samband med styckmordet av Catrine da Costa. Ett annat fall med stark Luleå-koppling som bör finnas representerat är de grova bedrägerierna mot staten, statliga bolag samt enskilda och deras bolag vilka blev kända som Obolaffären. Det fallets berättigade deltagande är ju särskilt tydligt eftersom det utspelar sig i Luleå i modern tid och har inneburit att den rättsliga utredningen gjort på stället marsch när spåren ledde in i maktens boningar. Avsaknad av olika poliskårer och ett fristående rättsväsende samt en fungerande tredje statsmakt har möjliggjort för den rättsliga utredningen att förvandlas till ett dagis i nivå med Palme-utredningen.
Luleå bör ta fasta på denna möjlighet att nyttja den starka Luleå-kopplingen till att bli den stad som mer än andra tar strid med de korrumperande krafterna för att värna ett samhälle som vi själva vill leva i och som vi vill unna våra barn. Det är inte minst viktigt i Norrbotten som är svårt prövat av korruption. Under förutsättning att Luleå genomför projektet bör ingen få bli journalist, polis, åklagare, advokat eller domare utan att ha gått igenom Stasimuseet i Luleå. Ja, varje svensk skolklass bör någon gång besöka Luleå och Stasimuseet.
Det skulle vara en uppfordrande och utmanande men samtidigt hedervärd uppgift för Karl Petersen att ägna sin återstående verksamma tid åt.
Övertorneå den 20 april 2011
Mikael Styrman
.
onsdag 20 april 2011
onsdag 13 april 2011
Alla har vi våra el-bekymmer
.
Japan
I Fukushima har ett elverk förlorat kontrollen över minst ett, troligen två, kärnkraftverk. Det är långt ifrån säkert att man någonsin återfår kontrollen över dem. Gör man inte det förlorar man förmodligen kontrollen över fyra ytterligare kärnkraftverk strax intill eftersom strålningsnivån riskerar att bli så hög lokalt att inte människor kan vistas i området. Det inte klart ännu hur det ska gå. Det kan inte uteslutas att det leder till att hela eller åtminstone stora delar av den japanska huvudön Honshu måste överges för flera generationer framåt.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Angola
I Lobito, i Angola, står ett kraftverk med två svenska gasturbiner för fäfot. De byggdes som U-hjälp med svenska skattemedel och av svenska företag för att lysa upp afrikanernas tillvaro. Hur det skulle gå till är något oklart eftersom ledningarna ut från kraftverket bara sträcker sig några hundra meter ut från kraftverket för att sedan upphöra i intet. Så varför då bygga ”kraftverket”? Nu behöver man inte bekymra sig över det eftersom gasturbinerna kördes sönder när de skulle tas i drift så de kan i alla fall inte lysa upp någon afrikansk tillvaro. Men de hundratals miljoner skattemedel som förbrukats lyser i alla fall upp några makthavares och deras kumpaners tillvaro. Om det inte är u-hjälp så är det i alla fall I-hjälp. En ren bokstavsfråga. Men hur kommer det sig att sådant förekommer utan att ”den tredje statsmakten” uppmärksammar sådant? Sådant här borde ju skattebetalarna få veta mer om. Det skulle de säkert göra om den svenska journalistkåren bestod av journalister i högre grad än Stasimedarbetare.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Tyskland
Svenska statsägda Vattenfall har varit verksamma ett antal år i landet. Det synes just nu mest ha resulterat i att svenska statens anseende i allmänhet och Vattenfalls i synnerhet är i fritt fall i landet. Tillgångar realiseras, hundratals miljoner har bundits i problembelastade kärnkraftverk som nu möjligen är stängda för tid och evighet och därmed möjligen har transformerats till ett betydande negativt värde - för stort för att offentliggöras. Den svenska debatten handlar om mera lätthanterliga men ändå stötande pseudofrågor. Nämligen om fallskärmarna till chefer som bytts ut i rask takt efter kortare tids anställning.
Sveriges elabonnenter övertaxeras för att täcka kostnaderna som inte borde förekomma. För Fortums del går pengarna till Ryska maffian. För statliga Vattenfall till fiasko efter fiasko ute i Europa. Generaldirektören Yvonne Fredriksson och hennes Sancho Panza, Göran Morén, har för att komma till rätta med detta, på regeringens uppdrag, verkställt en ”tvångsförvaltning” av Ekfors elnät, som om det var det viktigaste elproblemet i landet att komma till rätta med.
Inget reellt ansvar har ännu utkrävts.
Sverige
I Sverige har politikerna byggt en tunnel som inte behövs genom Hallandsåsen och som heller aldrig tycks bli färdig. De har även byggt en enkelspårig järnväg, Bottniabanan, som aldrig tycks börja fungera - inte ens med den begränsade kapacitet som en enkelspårig järnväg har. Att bygga den med dubbelspår från början när alla grejor och gubbar fanns på plats, så att den skulle duga någonting till, skulle kostat några tiotals procent mer. Att börja härja intill en drifttagen och trafikerad järnväg med att bygga ett spår till kostar flera hundra procent mer. Och hovnarrarna från den svenska pressen står bredvid och applåderar enligt Nordkoreansk modell.
Pengarna som har förbrukats borde istället använts, bland annat, till att förnya kontaktledningsnätet som är i så dåligt skick att det ramlar ned här och där och periodvis får järnvägskommunikationerna att upphöra i större eller mindre delar av landet. Krutuppfinnarna på departementen tror, eller låtsas tro, att konkurrensen ska fixa det problemet. Dock ännu oklart hur det ska gå till.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Södra Sverige
I Södra Sverige har nyligen hundratusentals kunder varit utan el och/eller telefon efter en storm. Tiotusentals så länge som åtta månader. Alltihop beroende på att elverket i fråga inte förnyade sina anläggningar utan använde medlen till att köpa andra anläggningar, för att senare höja priset. Alltihop med tillsynsmyndighetens och den politiska maktens goda minne.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Norra Sverige
I Norra Sverige har anförts av en liten högljudd mobb, att ägaren till Ekfors Kraft AB, dvs jag, har vägrat att låta minoritetsägare med ett aktieinnehav mindre än en procent av företagets aktiestock styra företaget. Jag har även vägrat att köpa deras aktier och att göra det till ett pris som de själva har bestämt. Det blir förstås en extra grov kränkning eftersom jag har struntat i det faktum att en av dessa har en moster som delat säng med en minister. Jag har även vägrat att låta den organiserade brottsligheten överta företaget genom en massiv borgenärsattack innebärande att företaget undandragits sin kort- och långsiktiga finansiering. För att göra en lång historia kort har det lett fram till den ”företagsvänliga” alliansregeringens pågående ”tvångsförvaltning” av bolaget, närmast innebärande att en kriminell advokat från Skellefteå sedan sex månader tillbaka omhändertar intäkterna från verksamheten. Ekforsbolagen som byggt och drivit nätet i nästan hundra år och alltjämt driver nätet har lämnats att sköta verksamheten utan intäkter.
Det saknas inte allvarliga beskyllningar mot bolagen. En av de tyngsta som utslungats under senare tid är att Pite Energi har en bättre hemsida än Ekforsbolagen. Hur ska man kunna värja sig mot anklagelser av sådan tyngd och finess?
Det här säger en hel del om den svenska alliansregeringens kompetens och moral menar jag. Regeringen som gärna omnämner sig själv som företagsvänlig och säger sig gynna sysselsättningslinjen. Eller är regeringen oinformerad - som vanligt?
Vad har regeringen gjort i frågorna? Har Ekobrottsmyndigheten fått i uppdrag att utreda oegentligheterna inom Energimarknadsinspektionen och Vattenfall? Eller begränsar sig Ekobrottsmyndighetens kompetens och jurisdiktion till att trakassera småföretagare som det politiska systemet med eller utan assistans av det kriminella bankväsendet för närvarande plundrar?
Ansvar har inte utkrävts i det här fallet heller, åtminstone inte på annat sätt än att bolagets ägare, dvs jag, då och då låses in i fängelse för att jag inte låtit mig plundras på företaget. Att ansvar inte utkrävts trots att detta utspelar sig inför öppen ridå beror förmodligen på att den Stasianstrukna svenska journalist- och mediakåren, mediaattrapperna, går och gömmer sig när den politiska makten ägnar sig åt brottslig verksamhet. I andra länder granskar journalistiken makten. Den kallas där Den Tredje Statsmakten. Även svenska mediarepresentanter kallar sig gärna representanter för Den Tredje Statsmakten. Men i praktiken kan sällan en svensk chefredaktör åstadkomma något mer kritiskt än en avsugning av en makthavare.
Jag drar mig till minnes att det finns ett skämtanslag med texten:
Det finns tre sorters chefer.
De som får saker och ting att hända.
De som ser saker hända.
De som undrar vad fan det är som händer.
Kanske är det på något liknande sätt med ministrar också? Alla har vi våra el-bekymmer. En del får saker och ting att hända, men inte alltid sådant som är till nytta. En del är välinformerade. Andra tycks alltid oinformerade om vad som händer. I media har framkommit att Centern ska hålla extra partikongress hösten 2012. Det har senare modifierats till hösten 2011. Det är nog ingen stor fråga om Centern ska hålla partikongress till hösten. Då är det en större fråga hur Maud Olofsson ska överleva som Näringsminister och Centerledare ända till hösten.
Håller regeringens inbördes lojalitet, ovilja att hålla sig informerad samt rädsla för byråkratin på att leda till att hela alliansregeringen begår kollektivt Harakiri?
Övertorneå den 13 april 2011
Mikael Styrman
.
Japan
I Fukushima har ett elverk förlorat kontrollen över minst ett, troligen två, kärnkraftverk. Det är långt ifrån säkert att man någonsin återfår kontrollen över dem. Gör man inte det förlorar man förmodligen kontrollen över fyra ytterligare kärnkraftverk strax intill eftersom strålningsnivån riskerar att bli så hög lokalt att inte människor kan vistas i området. Det inte klart ännu hur det ska gå. Det kan inte uteslutas att det leder till att hela eller åtminstone stora delar av den japanska huvudön Honshu måste överges för flera generationer framåt.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Angola
I Lobito, i Angola, står ett kraftverk med två svenska gasturbiner för fäfot. De byggdes som U-hjälp med svenska skattemedel och av svenska företag för att lysa upp afrikanernas tillvaro. Hur det skulle gå till är något oklart eftersom ledningarna ut från kraftverket bara sträcker sig några hundra meter ut från kraftverket för att sedan upphöra i intet. Så varför då bygga ”kraftverket”? Nu behöver man inte bekymra sig över det eftersom gasturbinerna kördes sönder när de skulle tas i drift så de kan i alla fall inte lysa upp någon afrikansk tillvaro. Men de hundratals miljoner skattemedel som förbrukats lyser i alla fall upp några makthavares och deras kumpaners tillvaro. Om det inte är u-hjälp så är det i alla fall I-hjälp. En ren bokstavsfråga. Men hur kommer det sig att sådant förekommer utan att ”den tredje statsmakten” uppmärksammar sådant? Sådant här borde ju skattebetalarna få veta mer om. Det skulle de säkert göra om den svenska journalistkåren bestod av journalister i högre grad än Stasimedarbetare.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Tyskland
Svenska statsägda Vattenfall har varit verksamma ett antal år i landet. Det synes just nu mest ha resulterat i att svenska statens anseende i allmänhet och Vattenfalls i synnerhet är i fritt fall i landet. Tillgångar realiseras, hundratals miljoner har bundits i problembelastade kärnkraftverk som nu möjligen är stängda för tid och evighet och därmed möjligen har transformerats till ett betydande negativt värde - för stort för att offentliggöras. Den svenska debatten handlar om mera lätthanterliga men ändå stötande pseudofrågor. Nämligen om fallskärmarna till chefer som bytts ut i rask takt efter kortare tids anställning.
Sveriges elabonnenter övertaxeras för att täcka kostnaderna som inte borde förekomma. För Fortums del går pengarna till Ryska maffian. För statliga Vattenfall till fiasko efter fiasko ute i Europa. Generaldirektören Yvonne Fredriksson och hennes Sancho Panza, Göran Morén, har för att komma till rätta med detta, på regeringens uppdrag, verkställt en ”tvångsförvaltning” av Ekfors elnät, som om det var det viktigaste elproblemet i landet att komma till rätta med.
Inget reellt ansvar har ännu utkrävts.
Sverige
I Sverige har politikerna byggt en tunnel som inte behövs genom Hallandsåsen och som heller aldrig tycks bli färdig. De har även byggt en enkelspårig järnväg, Bottniabanan, som aldrig tycks börja fungera - inte ens med den begränsade kapacitet som en enkelspårig järnväg har. Att bygga den med dubbelspår från början när alla grejor och gubbar fanns på plats, så att den skulle duga någonting till, skulle kostat några tiotals procent mer. Att börja härja intill en drifttagen och trafikerad järnväg med att bygga ett spår till kostar flera hundra procent mer. Och hovnarrarna från den svenska pressen står bredvid och applåderar enligt Nordkoreansk modell.
Pengarna som har förbrukats borde istället använts, bland annat, till att förnya kontaktledningsnätet som är i så dåligt skick att det ramlar ned här och där och periodvis får järnvägskommunikationerna att upphöra i större eller mindre delar av landet. Krutuppfinnarna på departementen tror, eller låtsas tro, att konkurrensen ska fixa det problemet. Dock ännu oklart hur det ska gå till.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Södra Sverige
I Södra Sverige har nyligen hundratusentals kunder varit utan el och/eller telefon efter en storm. Tiotusentals så länge som åtta månader. Alltihop beroende på att elverket i fråga inte förnyade sina anläggningar utan använde medlen till att köpa andra anläggningar, för att senare höja priset. Alltihop med tillsynsmyndighetens och den politiska maktens goda minne.
Inget ansvar har ännu utkrävts.
Norra Sverige
I Norra Sverige har anförts av en liten högljudd mobb, att ägaren till Ekfors Kraft AB, dvs jag, har vägrat att låta minoritetsägare med ett aktieinnehav mindre än en procent av företagets aktiestock styra företaget. Jag har även vägrat att köpa deras aktier och att göra det till ett pris som de själva har bestämt. Det blir förstås en extra grov kränkning eftersom jag har struntat i det faktum att en av dessa har en moster som delat säng med en minister. Jag har även vägrat att låta den organiserade brottsligheten överta företaget genom en massiv borgenärsattack innebärande att företaget undandragits sin kort- och långsiktiga finansiering. För att göra en lång historia kort har det lett fram till den ”företagsvänliga” alliansregeringens pågående ”tvångsförvaltning” av bolaget, närmast innebärande att en kriminell advokat från Skellefteå sedan sex månader tillbaka omhändertar intäkterna från verksamheten. Ekforsbolagen som byggt och drivit nätet i nästan hundra år och alltjämt driver nätet har lämnats att sköta verksamheten utan intäkter.
Det saknas inte allvarliga beskyllningar mot bolagen. En av de tyngsta som utslungats under senare tid är att Pite Energi har en bättre hemsida än Ekforsbolagen. Hur ska man kunna värja sig mot anklagelser av sådan tyngd och finess?
Det här säger en hel del om den svenska alliansregeringens kompetens och moral menar jag. Regeringen som gärna omnämner sig själv som företagsvänlig och säger sig gynna sysselsättningslinjen. Eller är regeringen oinformerad - som vanligt?
Vad har regeringen gjort i frågorna? Har Ekobrottsmyndigheten fått i uppdrag att utreda oegentligheterna inom Energimarknadsinspektionen och Vattenfall? Eller begränsar sig Ekobrottsmyndighetens kompetens och jurisdiktion till att trakassera småföretagare som det politiska systemet med eller utan assistans av det kriminella bankväsendet för närvarande plundrar?
Ansvar har inte utkrävts i det här fallet heller, åtminstone inte på annat sätt än att bolagets ägare, dvs jag, då och då låses in i fängelse för att jag inte låtit mig plundras på företaget. Att ansvar inte utkrävts trots att detta utspelar sig inför öppen ridå beror förmodligen på att den Stasianstrukna svenska journalist- och mediakåren, mediaattrapperna, går och gömmer sig när den politiska makten ägnar sig åt brottslig verksamhet. I andra länder granskar journalistiken makten. Den kallas där Den Tredje Statsmakten. Även svenska mediarepresentanter kallar sig gärna representanter för Den Tredje Statsmakten. Men i praktiken kan sällan en svensk chefredaktör åstadkomma något mer kritiskt än en avsugning av en makthavare.
Jag drar mig till minnes att det finns ett skämtanslag med texten:
Det finns tre sorters chefer.
De som får saker och ting att hända.
De som ser saker hända.
De som undrar vad fan det är som händer.
Kanske är det på något liknande sätt med ministrar också? Alla har vi våra el-bekymmer. En del får saker och ting att hända, men inte alltid sådant som är till nytta. En del är välinformerade. Andra tycks alltid oinformerade om vad som händer. I media har framkommit att Centern ska hålla extra partikongress hösten 2012. Det har senare modifierats till hösten 2011. Det är nog ingen stor fråga om Centern ska hålla partikongress till hösten. Då är det en större fråga hur Maud Olofsson ska överleva som Näringsminister och Centerledare ända till hösten.
Håller regeringens inbördes lojalitet, ovilja att hålla sig informerad samt rädsla för byråkratin på att leda till att hela alliansregeringen begår kollektivt Harakiri?
Övertorneå den 13 april 2011
Mikael Styrman
.
måndag 4 april 2011
Stalking på nätet
.
Sedan en längre tid besväras jag av att någon sänder in fientliga, för att inte säga hatiska, kommentarer till min blogg. Det sker alltid anonymt och i det här fallet av en och samma avsändare.
I en fungerande demokrati deltar man i debatten under eget namn. Det måste ju vara normalfallet om vi lever i ett fritt land. Då kan man delta i debatten utan att utsättas för eller behöva vara rädd för repressalier. En viss mängd anonyma inlägg kan ibland främja en fri debatt. Värdefulla synpunkter kan tillföras som inte skulle komma fram annars.
Men därifrån till att återkommande och metodiskt gömma sig bakom anonymitetens skydd för att trakassera någon annan är det naturligtvis långt och har inget med en fri debatt att göra. Jag upplever mig just nu utsatt för något sådant. En anonym avsändare, som varit inne på bloggen cirka 300 gånger sedan slutet av januari har lagt in över 50 anonyma inlägg. Merparten av besöken finns på denna lista. De tillfällen då kommentarer har avgivits är gulmarkerade.
Det är inte fel att besöka min blogg ofta. Alla besökare är välkomna. Det är inte heller fel att lämna kommentarer. Det går också bra att lämna många kommentarer. Anonyma kommentarer får också lämnas även om jag föredrar namngivna sådana. Anonyma kommentarer bör undertecknas med en påhittad signatur. Det underlättar den fortsatta debatten.
Men i det här aktuella fallet är det fråga om något annat. Inläggen är utformade så att skribenten vill ge läsaren intryck av att besitta detaljkunskap, ibland rent av insideinformation. Inläggen är ofta påfallande okunniga men kännetecknas ändå av en stark självmedvetenhet. Ibland är de uppenbart vilseledande och präglade av oseriös debatteknik. Andra är skrivna för att ge intrycket av att komma från någon helt annan, utomstående person. Varvat kommer helt oförargliga inlägg, genom vilka skribenten förefaller vilja delta i debatten på bloggen. Emellanåt är inläggen märkta av att skribenten synes känna sig kränkt av mig, eller åtminstone inte respekterad på ett sätt som är i paritet med vederbörandes självbild. Åter andra belastas av klara översittarmetoder. Oroande är den människo- och samhällssyn som författaren röjer, innebärande att om man retar någon med makt, är det rätt att man ska få lida eller bli av med all sin egendom. En synnerligen skrämmande syn på begreppet rättvisa.
Något som är alarmerande är antydningarna om att vederbörande befinner sig i en maktposition visavi mig och Ekfors-bolagen. Om det är en person med makt vars omdöme sviktar på det sätt som de anonyma meddelandena indikerar kan situationen vara utomordentligt allvarlig för mig och Ekfors-bolagen. Blotta tanken på en sådan, måhända labil, person i maktapparaten, som kanske inte genomskådas av andra människor med makt, eller hemska tanke möter likasinnade, kan ju åstadkomma mycket stora svårigheter inte bara för mig och mina bolag utan ytterst naturligtvis för alla elabonnenter i Tornedalen.
För att kunna analysera situationen vill jag be läsarna av bloggen om hjälp. Jag är tacksam om den eller de som har en idé om vem som är alla dessa anonyma meddelandes skapare hör av sig med tips.
Merparten av meddelandena från tiden mellan slutet av januari och fram till igår 3 april kan läsas genom att klicka här. Jag har även i vissa fall lagt in en liten kommentar i en färgad ruta på meddelandena.
Övertorneå den 4 april 2011
Mikael Styrman
.
Nu funkar länkarna. Den tekniska kvaliteten är inte den bästa men jag hoppas att det ska gå att läsa. Innehållet däremot är allt annat än otydligt...
Sedan en längre tid besväras jag av att någon sänder in fientliga, för att inte säga hatiska, kommentarer till min blogg. Det sker alltid anonymt och i det här fallet av en och samma avsändare.
I en fungerande demokrati deltar man i debatten under eget namn. Det måste ju vara normalfallet om vi lever i ett fritt land. Då kan man delta i debatten utan att utsättas för eller behöva vara rädd för repressalier. En viss mängd anonyma inlägg kan ibland främja en fri debatt. Värdefulla synpunkter kan tillföras som inte skulle komma fram annars.
Men därifrån till att återkommande och metodiskt gömma sig bakom anonymitetens skydd för att trakassera någon annan är det naturligtvis långt och har inget med en fri debatt att göra. Jag upplever mig just nu utsatt för något sådant. En anonym avsändare, som varit inne på bloggen cirka 300 gånger sedan slutet av januari har lagt in över 50 anonyma inlägg. Merparten av besöken finns på denna lista. De tillfällen då kommentarer har avgivits är gulmarkerade.
Det är inte fel att besöka min blogg ofta. Alla besökare är välkomna. Det är inte heller fel att lämna kommentarer. Det går också bra att lämna många kommentarer. Anonyma kommentarer får också lämnas även om jag föredrar namngivna sådana. Anonyma kommentarer bör undertecknas med en påhittad signatur. Det underlättar den fortsatta debatten.
Men i det här aktuella fallet är det fråga om något annat. Inläggen är utformade så att skribenten vill ge läsaren intryck av att besitta detaljkunskap, ibland rent av insideinformation. Inläggen är ofta påfallande okunniga men kännetecknas ändå av en stark självmedvetenhet. Ibland är de uppenbart vilseledande och präglade av oseriös debatteknik. Andra är skrivna för att ge intrycket av att komma från någon helt annan, utomstående person. Varvat kommer helt oförargliga inlägg, genom vilka skribenten förefaller vilja delta i debatten på bloggen. Emellanåt är inläggen märkta av att skribenten synes känna sig kränkt av mig, eller åtminstone inte respekterad på ett sätt som är i paritet med vederbörandes självbild. Åter andra belastas av klara översittarmetoder. Oroande är den människo- och samhällssyn som författaren röjer, innebärande att om man retar någon med makt, är det rätt att man ska få lida eller bli av med all sin egendom. En synnerligen skrämmande syn på begreppet rättvisa.
Något som är alarmerande är antydningarna om att vederbörande befinner sig i en maktposition visavi mig och Ekfors-bolagen. Om det är en person med makt vars omdöme sviktar på det sätt som de anonyma meddelandena indikerar kan situationen vara utomordentligt allvarlig för mig och Ekfors-bolagen. Blotta tanken på en sådan, måhända labil, person i maktapparaten, som kanske inte genomskådas av andra människor med makt, eller hemska tanke möter likasinnade, kan ju åstadkomma mycket stora svårigheter inte bara för mig och mina bolag utan ytterst naturligtvis för alla elabonnenter i Tornedalen.
För att kunna analysera situationen vill jag be läsarna av bloggen om hjälp. Jag är tacksam om den eller de som har en idé om vem som är alla dessa anonyma meddelandes skapare hör av sig med tips.
Merparten av meddelandena från tiden mellan slutet av januari och fram till igår 3 april kan läsas genom att klicka här. Jag har även i vissa fall lagt in en liten kommentar i en färgad ruta på meddelandena.
Övertorneå den 4 april 2011
Mikael Styrman
.
Den pilen visste var den tog
.
Onsdagen den 30 mars var jag nere i Sverige. Någon gång under resan sökte Torbjörn Carlsson vid Piteå Tidningen mig. När jag var i Mölnlycke fick jag en tidsmässig lucka och ringde upp. Vi hade ett rappt och bra samtal som tyvärr avbröts i förtid. Jag hade just hunnit säga att Peter Roslund är Norrbottens Dick Cheney.
Jag vet av naturliga skäl inte varför samtalet bröts. Kanske en kabelavgrävning? Kanske en felkoppling i samband med buggningen?
Eftersom samtalet bröts vet jag inte heller om Torbjörn Carlsson uppfattade att jag även sa att Peter Roslund är den norrbottniska ondskans grå eminens. Nu senast är det manifesterat genom den hänsynslöshet som kommit i dagen i fråga om den underbemannade åldringsvården, nedläggningen av sjukhuset i Piteå samt Pite Energis stöldturné i Tornedalen.
Torbjörn C invände med att inte Roslund har några uppdrag i Pite Energi. Nä nä, och Kadaffi har inte heller några offentliga uppdrag i Libyen. Men vem som bestämmer är ändå uppenbart - i Piteå lika väl som i Libyen.
Torbjörn Carlssons artikel den 31/3, klicka här, blev en alldeles ovanligt partisk försvarsartikel för Peter Roslund. Jag måste i alla fall dra på munnen lite åt hur väl vår pil om Pite Energis stöldturné i Tornedalen träffade.
Sven-Erik Bucht tycks nu ha lyckats värva hela den s-märkta Norrbottensbänken för sina skurkstreck mot Ekfors Kraft. Föga förvånande egentligen. Det är ju känt att i gangstersyndikat håller man ihop.
Tidigare, i november, kunde vi se hur Maud Olofsson och Sven-Erik Bucht lekte regering och opposition i riksdagen. Så där har jag också lekt. Men då var jag barn. Vi kallade det för Indianer och Vita och delade upp oss i två lag. Det ena laget var vita och skulle försvara blockhuset (vår stolpbod) och det andra laget var indianer och skulle anfalla och i slutändan bränna ned blockhuset. Fast så förslagna blev vi aldrig. Istället ledsnade indianerna efter ett tag på att förgäves försöka inta blockhuset och vi skiftade lag. Sen jag blev vuxen har jag slutat leka indianer och vita. Därför känns det tramsigt att landets styre sker på samma löjligt låga nivå som vi lekte indianer och vita när vi var barn.
Två iförväg överenskomna lag, med gemensamt och i samförstånd bestämt manus. Där det ena laget ska låtsas representera Tornedalens befolknings intressen - inte alls Sven-Erik Buchts personliga intressen i Ekfors Kraft. Det andra laget ska leka regering genom att tvångsförvalta under låtsat ansvar för det privata bolaget. Verkligheten är en mörkläggningsexpedition för att försöka sopa igen spåren kring den moraliskt tvivelaktiga tvångsförvaltningen med tydliga totalitära förtecken, stölden av skogen i Falun, och rättsövergreppen mot Ekfors Kraft och mig själv i Norrbotten.
Om detta är nivån med vilken landets näringsminister försöker hålla ordning i sitt fögderi då är det inte konstigt att det går som det går med Vattenfall och SAAB. Maud Olofsson hade varit förtjänt av klokare rådgivare. Riktigt alla omdömeslösheter som serveras av de av nationalsozialdemokraterna kvarlämnade tjänstemännen behöver inte genomföras. Det borde ha gått att dra lärdom av hur det gick för (s) när de började trixa allt för mycket. Ganska onödigt, tycker jag, att gå i deras fotspår, när man vet hur det gick för dem och när det nu finns ett facit att titta i.
Peter Roslund å sin sida är nu ängslig och gramse efter att ha låtit Sven-Erik Bucht (och får man förmoda Karin Åström) locka ut honom på tunn is. Det skulle vara helt riskfritt sa Bucht & Co. Ni skulle bli hjältar. Men när väl den oförtjänta glorian faller till marken vet ingen vad som händer med resten av korthuset. Roslund, van att styra i skymundan befinner sig plötsligt mitt i skottlinjen.
Hittills har det gått att intala mobben de mest fantastiska och osannolika förklaringar till välfärdsbyggets sammanbrott. Samhällsomvandling, globalisering, regeringens fel och EU:s fel har anförts och spritts bland okritiska gräsrötter. Är man religiöst övertygad så är man. Men även den övertygat religiöse som möts av prövningar kommer så småningom att tvivla på sin gud. Snart kommer även Peter Roslunds väljare att tvingas sluta blunda. Det goda samhället, Utopias, sammanbrott i Piteå och Norrbotten beror inte alls på de nyss uppräknade skälen. Det beror på de valda företrädarnas inkompetens och hemfallenhet åt att nalla ur syltburken för andra ändamål än vård och omsorg. Peter Roslund har därför anledning att fundera över sina väljares reaktion den dag då dimridåerna skingras och godtrogenheten ska ersättas av något annat.
Redan imorgon måste den tappre politiske fotsoldaten Torbjörn Carlsson träda i tjänst igen. Då läggs nämligen nästa bit i pusslet Tvångsförvaltningen--Peter Roslund--Sparbanken Nord--Ekfors Kraft--Pite Energi--Sven-Erik Bucht. Då ger jag in tre polisanmälningar gällande brott begångna i Sparbanken Nord, riktade mot Ekfors-bolagen och beordrade av bankledningen i just - Piteå. Då bör Torbjörn Carlsson slå ännu mer blå dunster i ögonen på Peter Roslunds väljare.
Men, hur mycket kläder har kejsaren på sig, Peter Roslund?
Övertorneå den 4 april 2011
Mikael Styrman
.
Onsdagen den 30 mars var jag nere i Sverige. Någon gång under resan sökte Torbjörn Carlsson vid Piteå Tidningen mig. När jag var i Mölnlycke fick jag en tidsmässig lucka och ringde upp. Vi hade ett rappt och bra samtal som tyvärr avbröts i förtid. Jag hade just hunnit säga att Peter Roslund är Norrbottens Dick Cheney.
Jag vet av naturliga skäl inte varför samtalet bröts. Kanske en kabelavgrävning? Kanske en felkoppling i samband med buggningen?
Eftersom samtalet bröts vet jag inte heller om Torbjörn Carlsson uppfattade att jag även sa att Peter Roslund är den norrbottniska ondskans grå eminens. Nu senast är det manifesterat genom den hänsynslöshet som kommit i dagen i fråga om den underbemannade åldringsvården, nedläggningen av sjukhuset i Piteå samt Pite Energis stöldturné i Tornedalen.
Torbjörn C invände med att inte Roslund har några uppdrag i Pite Energi. Nä nä, och Kadaffi har inte heller några offentliga uppdrag i Libyen. Men vem som bestämmer är ändå uppenbart - i Piteå lika väl som i Libyen.
Torbjörn Carlssons artikel den 31/3, klicka här, blev en alldeles ovanligt partisk försvarsartikel för Peter Roslund. Jag måste i alla fall dra på munnen lite åt hur väl vår pil om Pite Energis stöldturné i Tornedalen träffade.
Sven-Erik Bucht tycks nu ha lyckats värva hela den s-märkta Norrbottensbänken för sina skurkstreck mot Ekfors Kraft. Föga förvånande egentligen. Det är ju känt att i gangstersyndikat håller man ihop.
Tidigare, i november, kunde vi se hur Maud Olofsson och Sven-Erik Bucht lekte regering och opposition i riksdagen. Så där har jag också lekt. Men då var jag barn. Vi kallade det för Indianer och Vita och delade upp oss i två lag. Det ena laget var vita och skulle försvara blockhuset (vår stolpbod) och det andra laget var indianer och skulle anfalla och i slutändan bränna ned blockhuset. Fast så förslagna blev vi aldrig. Istället ledsnade indianerna efter ett tag på att förgäves försöka inta blockhuset och vi skiftade lag. Sen jag blev vuxen har jag slutat leka indianer och vita. Därför känns det tramsigt att landets styre sker på samma löjligt låga nivå som vi lekte indianer och vita när vi var barn.
Två iförväg överenskomna lag, med gemensamt och i samförstånd bestämt manus. Där det ena laget ska låtsas representera Tornedalens befolknings intressen - inte alls Sven-Erik Buchts personliga intressen i Ekfors Kraft. Det andra laget ska leka regering genom att tvångsförvalta under låtsat ansvar för det privata bolaget. Verkligheten är en mörkläggningsexpedition för att försöka sopa igen spåren kring den moraliskt tvivelaktiga tvångsförvaltningen med tydliga totalitära förtecken, stölden av skogen i Falun, och rättsövergreppen mot Ekfors Kraft och mig själv i Norrbotten.
Om detta är nivån med vilken landets näringsminister försöker hålla ordning i sitt fögderi då är det inte konstigt att det går som det går med Vattenfall och SAAB. Maud Olofsson hade varit förtjänt av klokare rådgivare. Riktigt alla omdömeslösheter som serveras av de av nationalsozialdemokraterna kvarlämnade tjänstemännen behöver inte genomföras. Det borde ha gått att dra lärdom av hur det gick för (s) när de började trixa allt för mycket. Ganska onödigt, tycker jag, att gå i deras fotspår, när man vet hur det gick för dem och när det nu finns ett facit att titta i.
Peter Roslund å sin sida är nu ängslig och gramse efter att ha låtit Sven-Erik Bucht (och får man förmoda Karin Åström) locka ut honom på tunn is. Det skulle vara helt riskfritt sa Bucht & Co. Ni skulle bli hjältar. Men när väl den oförtjänta glorian faller till marken vet ingen vad som händer med resten av korthuset. Roslund, van att styra i skymundan befinner sig plötsligt mitt i skottlinjen.
Hittills har det gått att intala mobben de mest fantastiska och osannolika förklaringar till välfärdsbyggets sammanbrott. Samhällsomvandling, globalisering, regeringens fel och EU:s fel har anförts och spritts bland okritiska gräsrötter. Är man religiöst övertygad så är man. Men även den övertygat religiöse som möts av prövningar kommer så småningom att tvivla på sin gud. Snart kommer även Peter Roslunds väljare att tvingas sluta blunda. Det goda samhället, Utopias, sammanbrott i Piteå och Norrbotten beror inte alls på de nyss uppräknade skälen. Det beror på de valda företrädarnas inkompetens och hemfallenhet åt att nalla ur syltburken för andra ändamål än vård och omsorg. Peter Roslund har därför anledning att fundera över sina väljares reaktion den dag då dimridåerna skingras och godtrogenheten ska ersättas av något annat.
Redan imorgon måste den tappre politiske fotsoldaten Torbjörn Carlsson träda i tjänst igen. Då läggs nämligen nästa bit i pusslet Tvångsförvaltningen--Peter Roslund--Sparbanken Nord--Ekfors Kraft--Pite Energi--Sven-Erik Bucht. Då ger jag in tre polisanmälningar gällande brott begångna i Sparbanken Nord, riktade mot Ekfors-bolagen och beordrade av bankledningen i just - Piteå. Då bör Torbjörn Carlsson slå ännu mer blå dunster i ögonen på Peter Roslunds väljare.
Men, hur mycket kläder har kejsaren på sig, Peter Roslund?
Övertorneå den 4 april 2011
Mikael Styrman
.
lördag 2 april 2011
Isbrytaren Anton Swedberg hemma - våren är här!
.
Isbrytaren Anton Swedberg är hemma. Den rapporteras vara på isbrytningsuppdrag i Bottenviken sedan igår den 1 april. Det torde betyda att våren är här och att isbrytaren strax ska gå till sommarvila vid malmhamnen i Luleå. Arbetet med att sälja tjänster och dra in svarta pengar genom att hyra ut isbrytaren Anton Swedberg även nästa vinter förmodas vara i full gång.
Övertorneå den 2 april 2011
Mikael Styrman
.
Isbrytaren Anton Swedberg är hemma. Den rapporteras vara på isbrytningsuppdrag i Bottenviken sedan igår den 1 april. Det torde betyda att våren är här och att isbrytaren strax ska gå till sommarvila vid malmhamnen i Luleå. Arbetet med att sälja tjänster och dra in svarta pengar genom att hyra ut isbrytaren Anton Swedberg även nästa vinter förmodas vara i full gång.
Övertorneå den 2 april 2011
Mikael Styrman
.
Happiness we can only find in ourselves
.
Efter statsterrorismens misslyckade plundringsförsök mot mig och Ekfors Kraft AB i torsdags har jag fått ett antal bittra anonyma kommentarer till bloggen. Det var varken oväntat eller något nytt. Så brukar det vara. Jag brukar inte publicera dem. De är som regel från en liten och för mig känd krets. Vanligtvis även på en ganska imbecill nivå. Det är svårt att veta om de är skrivna av människor som på allvar tror på vad de skriver eller om de är skrivna i syfte att manipulera och hetsa andra. I vilket fall som helst så tillför de inte bloggen någonting och är bara ägnade att genera och vanhedra tornedalningarna i allmänhet och de skrivande personerna och deras föräldrar i synnerhet.
Ändå kan jag inte helt befria mig från fenomenet. Vad är det som gör att en människa kan finna en sådan källa till bitterhet i att en medmänniska har undgått att drabbas av olycka? Finns det fortfarande människor som tror att mängden lycka i världen är begränsad och att man för att bli lycklig måste ta lyckan från någon annan? Och blir man per automatik lyckligare av att någon annan blir olyckligare?
Fler än jag har under tidens gång funderat på dessa frågor. Jag kommer osökt att tänka på en erfarenhet som jag gärna vill dela med mig av - även till Er som författar de här hatiska och anonyma kommentarerna.
Förra sommaren var jag, efter att ha suttit en tid i politiskt fängelse, mätt på åsynen av statsanställda myglare och fifflare och kände att jag behövde komma ut i världen och träffa lite riktigt folk. Så jag styrde kosan till Italien. Efter att ha sett Neapel, Vesuvius, Pompeji, Sorrento och den fantastiskt vackra Amalfikusten besökte vi Capri. Denna sägenomspunna ö gäller för att vara en av jordens vackraste platser och det kan jag intyga att den måste vara. Inte alls konstigt att kejsar Tiberius flyttade till Capri permanent och styrde Romarriket därifrån.
På Capri besökte vi Anacapri och Gustav V:s (svensk kung) livmedikus (läkare hos furstlig person) Axel Munthes bostad San Michele. San Michele lär för övrigt vara uppfört på resterna av ett kejserligt palats som en gång tillhört kejsar Tiberius. Nåväl, i souvenirshopen på San Michele föll ögonen på en liten magnet som numera sitter på vår kylskåpsdörr. Den är klädd med en bild föreställande Axel Munthe och följande citat som tillskrivs honom:
”Happiness we can only find in ourselves,
it is a waste of time to seek for it from others,
few have any to spare.”
För de vars föräldrar inte kunnat förmedla dem någon humanitär och kulturell bildning betyder det:
”Lycka kan vi bara finna i oss själva,
det är slöseri med tid att söka den hos andra,
få har någon att undvara.”
Övertorneå den 2 april 2011
Mikael Styrman
.
Efter statsterrorismens misslyckade plundringsförsök mot mig och Ekfors Kraft AB i torsdags har jag fått ett antal bittra anonyma kommentarer till bloggen. Det var varken oväntat eller något nytt. Så brukar det vara. Jag brukar inte publicera dem. De är som regel från en liten och för mig känd krets. Vanligtvis även på en ganska imbecill nivå. Det är svårt att veta om de är skrivna av människor som på allvar tror på vad de skriver eller om de är skrivna i syfte att manipulera och hetsa andra. I vilket fall som helst så tillför de inte bloggen någonting och är bara ägnade att genera och vanhedra tornedalningarna i allmänhet och de skrivande personerna och deras föräldrar i synnerhet.
Ändå kan jag inte helt befria mig från fenomenet. Vad är det som gör att en människa kan finna en sådan källa till bitterhet i att en medmänniska har undgått att drabbas av olycka? Finns det fortfarande människor som tror att mängden lycka i världen är begränsad och att man för att bli lycklig måste ta lyckan från någon annan? Och blir man per automatik lyckligare av att någon annan blir olyckligare?
Fler än jag har under tidens gång funderat på dessa frågor. Jag kommer osökt att tänka på en erfarenhet som jag gärna vill dela med mig av - även till Er som författar de här hatiska och anonyma kommentarerna.
Förra sommaren var jag, efter att ha suttit en tid i politiskt fängelse, mätt på åsynen av statsanställda myglare och fifflare och kände att jag behövde komma ut i världen och träffa lite riktigt folk. Så jag styrde kosan till Italien. Efter att ha sett Neapel, Vesuvius, Pompeji, Sorrento och den fantastiskt vackra Amalfikusten besökte vi Capri. Denna sägenomspunna ö gäller för att vara en av jordens vackraste platser och det kan jag intyga att den måste vara. Inte alls konstigt att kejsar Tiberius flyttade till Capri permanent och styrde Romarriket därifrån.
På Capri besökte vi Anacapri och Gustav V:s (svensk kung) livmedikus (läkare hos furstlig person) Axel Munthes bostad San Michele. San Michele lär för övrigt vara uppfört på resterna av ett kejserligt palats som en gång tillhört kejsar Tiberius. Nåväl, i souvenirshopen på San Michele föll ögonen på en liten magnet som numera sitter på vår kylskåpsdörr. Den är klädd med en bild föreställande Axel Munthe och följande citat som tillskrivs honom:
”Happiness we can only find in ourselves,
it is a waste of time to seek for it from others,
few have any to spare.”
För de vars föräldrar inte kunnat förmedla dem någon humanitär och kulturell bildning betyder det:
”Lycka kan vi bara finna i oss själva,
det är slöseri med tid att söka den hos andra,
få har någon att undvara.”
Övertorneå den 2 april 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)