måndag 17 oktober 2016

Skidpaniken sprider sig

.
I den svenska, för att inte säga västeuropeiska, och för all del i all USA-kontrollerad media, upplyses och påminns vi, med rätt eller orätt, om att Ryssland har en statligt dirigerad dopingcirkus. Men vad ska vi då säga om alla dessa ”astmasjuka” norska skidbroilers?

Norrmännen knaprar astmamedicin som vore deras träningsläger förlagt till ett sanatorium. Nyss har den manliga norska skidåkaren Martin Johnsrud Sundby stängts av för doping. Han fick två månaders avstängning som han påpassligt nog fick avtjäna sommartid. Vad tyder det på om inte en statskontrollerad dopingorganisation?

Nu har den kvinnliga skidbroilern Therese Johaug torskat för doping. Visserligen påstås det att läkaren ska ha köpt och utan att tveka gett henne av ett preparat vilket var försett med tydlig ”Doping”-märkning. Det bär inte precis sanningens prägel…

Johaug gråter floder, som det kan förväntas när ett förmöget liv och en plats i solen står i utsikt att förbytas i ett jobb i kvarterets snabbköpskassa. Och Maarit Björgen instämmer i gråtandet och flaggar för att sluta helt. Vadan denna panik? Är det insikten om att man knaprat samma läkemedel som får Björgen att flagga för att hellre fly än illa fäkta?

När nu den andra norska elitåkaren på kort tid torskar för doping finns det anledning att ställa frågan: hur gick det med övriga norska åkares prover när de alla avkrävdes att lämna prover, föranlett av att två norska elitåkare på kort tid lämnat positiva prover? För de avkrävdes väl alla att lämna prover, eller?

Nu ska Johaug tröstas för att förbundet ”svikit” henne. För skens skull måste hon kanske ändå straffas. Blir det strängare än för Sundby kanske norska befattningshavare kan göra likadant som muslimska makthavare gör när piskstraff döms ut. Straffet får avtjänas i etapper. Då kan Johaug stängas av två eller tre somrar i rad. Då kan ingen tveka i fråga om huruvida norrmännen verkligen gör sitt bästa för att komma till rätta med dopingen. Eller hur?

Och för att riktigt markera hur allvarligt man ser på dopingfrågan kan norska befattningshavare höja tonen mot Ryssland. Kanske är det dags för ett nytt USA-producerat dopingavslöjande om Ryssland, så att vi alla lyckas behålla fokus?

Falun måndagen den 17 oktober 2016
Mikael Styrman
.

3 kommentarer:

Jonas Bangkok sa...

Underbart skrivet, som vanligt mycket träffande.

Detta och fotbollsgenus-neutraliteten är saker som jag gått omkring och vardagsretat mig på ett tag. Tack för att du botade klådan Mikael!

Alberth sa...

Vi får nog vara glada så länge som Norge skickar ett gäng astmatiker till skidtävlingarna. Tänk om de istället skicka friska norrmän (kvinnor)? Då hade de väl varit en kvart före alla andra på 15 kilometer....

Mikael Styrman sa...

Jag såg att någon föreslog, mot bakgrund av hur mycket mediciner de norska skidåkarna knaprar, att de istället skulle vara med i handikapp-tävlingar...