.
För en tid sedan uppmärksammades att det pågått en omfattande stöld av, och handel med, barn vilka antingen stulits från sina föräldrar, importerats till Sverige och sålts till barnlösa och barnlängtande föräldrar in spe, eller barn som stulits på beställning av sådana föräldrar. Sedan blev det plötsligt märkvärdigt tyst om frågan i propagandaorganen, trots att ämnet inte alls var färdigt avhandlat. Tvärtom kan vi förvänta oss att vi inte ens sett hela toppen av isberget ännu.
Kristersson har en längre tid legat påtagligt lågt. Det ligger nära till hands att just denna fråga kan ha påverkat hans förhållningssätt i många andra frågor. Att motparten skulle ha missat den potential som finns i adoptionsfrågan må vara en from förhoppning, men är inte särskilt sannolikt.
Det kan naturligtvis finnas flera och samverkande skäl till den låga profilen. Men det är svårt att frigöra sig från misstanken att Sosseriet och deras kontroll över propagandaapparaten haft en viktig roll att spela. Sosseriets vanskötsel av landet, usla opinionssiffror och nära förestående riksdagsval som politrukerna i de inre kretsarna naturligtvis länge sett närma sig, har mest troligt spelat en avgörande roll för att granskningen dog ut.
Med största sannolikhet dog den inte ut av sig själv. S-strategerna, som tänker ungefär som Annie Lööf och vid en jämförelse till och med kan få henne att påminna om en hänsynsfull humanist, har förmodligen stoppat undan ärendet för att användas vid ett mer utslagsgivande läge.
Borgerligheten synes samla sig runt Ulf Kristersson som statsministerkandidat. Han och hans hustru har själva tre adoptivbarn från Kina. Ulf har varit ordförande i Adoptionscentrum åren 2003-2005. Jag gör inte gällande att Kristersson och hans hustru har gjort fel i samband med detta. Det är inte alls min poäng. Men det som är min poäng är att det kan användas för att smutskasta honom och hela borgerligheten, vare sig det är välgrundat eller ogrundat. Det kan även användas för att utöva otillbörliga påtryckningar när som helst. Det sätt på vilket debatten tystats tyder inte på att det KAN ske utan snarare på att det KOMMER att ske. I så fall kommer det att användas i ett avgörande läge, där man, vare sig man har rätt eller fel, har små möjligheter att med framgång tillbakavisa och skaka av sig anklagelserna i tid.
Jag anser att den samlade borgerligheten måste ta sitt ansvar, ta detta under beaktande och vidta de åtgärder som är lämpliga för att mota Olle i grind, särskilt som det är känt att Olle i det här sammanhanget är några helt oempatiska och totalt hänsynslösa psykopater som inte skyr några som helst medel i sina strävanden att behålla makten.
Sosseriet kontroller propagandaapparaten, eller vår kritiskt granskande journalistkår, som de föredrar att kalla sig själva. Därom torde knappast råda någon oklarhet. Skulle det vara så att Sosseriet skjuter av en bredsida vid en väl avvägd tidpunkt inför valet är det naturligtvis svårt att framgångsrikt försvara sig emot. Därutöver kan man förvänta sig att den 5-rumslägenhet som han fick av Ersta Diakoni medan han var Socialborgarråd i Stockholm kommer att komma upp. Bara Gud vet vad annat? Det är naturligtvis känt att sossarna fuskar till sig lägenheter med hjälp av offentliga medel och fackmedlemmarnas pengar med samma glada humör, men i en sådan situation hjälper det inte borgerligheten för fem öre.
Att samlas runt Kristersson givet dessa förutsättningar kan innebära att lägga upp bollen på straffpunkten och kalla bort målvakten. Man behöver knappast tveka om motpartens vilja och förmåga att använda sig av smutsiga metoder. Är det under dessa förutsättningar rimligt att borgerligheten samlas runt Kristersson som statsministerkandidat eller innebär det ett hån mot väljarna? Ett enda stort slöseri med deras tid och pengar?
Självmål är något som man gör i stridens hetta. Självmål är inte något som man planerar för många månader i förväg.
Falun fredagen den 25 juni 2021
Mikael Styrman
.
1 kommentar:
;-)
Skicka en kommentar